Så styrs en rörelse
Från tanke till muskel – vägen för ett motoriskt kommando
Så styrs en rörelse – från hjärna till muskel
Varje viljemässig rörelse är resultatet av en kedja: ett kommando föds i hjärnbarken, leds genom en motorisk bana, kopplas om och når till slut muskeln. Den här texten beskriver principen i förenklad form. Vill du ha hela katalogen över banorna finns den i tabellen Motoriska nervbanor.
Vägen för en rörelse
Det viljemässiga kommandot för en rörelse i armar och ben följer i grova drag den laterala kortikospinalbanan:
- Rörelsen planeras i associations- och premotorbarken, och kommandot utgår från primära motorbarken i gyrus precentralis.
- Det övre motorneuronets axon löper ned genom capsula interna och hjärnstammen.
- I nedre medulla oblongata korsar de flesta fibrerna till motsatt sida i decussatio pyramidum.
- Banan fortsätter ned i ryggmärgens laterala funikel och kopplar om på det nedre motorneuronet i framhornet.
- Det nedre motorneuronets axon lämnar ryggmärgen i en perifer nerv och når muskeln.
- Vid den motoriska ändplattan frisätts acetylkolin och muskeln drar ihop sig.
Eftersom banan korsar sidan styr alltså den vänstra hjärnhalvan kroppens högra sida, och tvärtom.
Övre och nedre motorneuron
Kedjan har två länkar: ett övre motorneuron (från barken ned till ryggmärgen eller hjärnstammen, helt inom centrala nervsystemet) och ett nedre motorneuron (från framhornet eller en kranialnervskärna ut till muskeln). Var skadan sitter ger olika bild – en av neuroanatomins viktigaste skillnader:
| Egenskap | Övre motorneuron (UMN) | Nedre motorneuron (LMN) |
|---|---|---|
| Läge | Från motorbarken ned till ryggmärgen/hjärnstammen (inom CNS) | Från framhorn eller kranialnervskärna ut till muskeln (via perifer nerv) |
| Typ av förlamning | Spastisk pares | Slapp pares |
| Senreflexer | Stegrade (hyperreflexi) | Nedsatta eller utsläckta |
| Muskeltonus | Ökad (spasticitet) | Minskad (hypotoni) |
| Muskelatrofi | Ingen tidigt (ev. lätt vid inaktivitet) | Uttalad |
| Typiskt tecken | Positiv Babinski | Fascikulationer (muskelryckningar) |
Pyramidalt och extrapyramidalt
De banor som leder det viljemässiga, finkoordinerade kommandot kallas pyramidala – kortikospinalbanan (till kroppen) och kortikobulbärbanan (till huvudets muskler) – och har fått sitt namn av att de passerar pyramiderna i medulla oblongata. Vid sidan av dem finns de extrapyramidala banorna från kärnor i hjärnstammen (rubro-, vestibulo-, reticulo- och tectospinalbanorna). De styr inte de fina viljerörelserna utan reglerar hållning, muskeltonus, balans och automatiska rörelser som gång. De båda systemen samverkar i varje rörelse; hela uppställningen finns i tabellen Motoriska nervbanor.
Rörelsen finjusteras
Kommandot färdas inte ensamt. Basala ganglierna hjälper till att välja och starta rätt rörelseprogram och dämpa oönskade rörelser, medan lillhjärnan (cerebellum) svarar för koordination, timing och balans. Ingen av dem styr musklerna direkt – de finjusterar i stället kommandot via hjärnbarken och hjärnstammen. Samtidigt skickar musklerna och lederna hela tiden tillbaka information om kroppens läge (proprioception) genom de uppåtgående sensoriska banorna, så att rörelsen kan korrigeras medan den pågår.
Vill du träna aktivt? Testa dig själv i quizet. Slå upp enskilda termer i den medicinska ordlistan, och se hela uppställningen i tabellen Motoriska nervbanor.
Referenser
- Fitzgerald, M. J. T., Gruener, G., & Mtui, E. (2012). Clinical neuroanatomy and neuroscience (6:e uppl.). Saunders/Elsevier.
- Hall, J. E., & Hall, M. E. (2021). Guyton and Hall textbook of medical physiology (14:e uppl.). Elsevier.
- Kandel, E. R., Koester, J. D., Mack, S. H., & Siegelbaum, S. A. (Red.). (2021). Principles of neural science (6:e uppl.). McGraw Hill.
- Standring, S. (Red.). (2021). Gray's anatomy: The anatomical basis of clinical practice (42:a uppl.). Elsevier.