Slå upp medicinska R-ord med förklaring

RA: subst. (förk.) reumatoid artrit; kronisk inflammatorisk ledsjukdom. Sv. reumatoid artrit, ledgångsreumatism. Eng. rheumatoid arthritis. Förkortning. Se Reumatoid artrit.
rabdomyolys: subst. (-en) sönderfall av tvärstrimmig (skelett-)muskulatur, varvid muskelinnehåll som myoglobin läcker ut i blodet och kan skada njurarna. Orsaker är bland annat krosskador, långvarigt tryck, extrem ansträngning, vissa läkemedel och lågt kalium. Eng. rhabdomyolysis. Vardag. när muskelvävnad bryts ner och läcker ämnen som kan skada njurarna. Av gr. rhabdos = stav (om de stavformiga muskelcellerna), mys = muskel och lysis = upplösning.
rabies: subst. (-en) akut, nästan alltid dödlig virusinfektion i centrala nervsystemet som sprids via saliv vid bett av smittat djur. Sv. vattuskräck. Eng. rabies. Vardag. en mycket allvarlig virussjukdom som smittar via bett från djur. Av lat. rabies = raseri. ICD-10: A82. ICD-11: 1C82.
racemisk: adj. (-t) som består av lika delar höger- och vänstervridande former (speglingar) av samma molekyl, vilket gör att blandningen inte vrider polariserat ljus. Eng. racemic. Av lat. racemus = vindruvsklase (efter druvsyra, där fenomenet först beskrevs).
rachitis: subst. (lat./gr.) rakit, engelska sjukan (D-vitaminbrist hos barn). Jfr Rakit.
radial: adj. på strålbenets/tumsidans sida av underarmen och handen. Sv. radial, tumsidan. Eng. radial. Av lat. radius = hjuleker, stråle.
radialis: adj. som hör till strålbenssidan (tumsidan) av underarmen/handen; även strålformig. Sv. radial. Eng. radial. Av lat. radius = strålben; eker.
radialis indicis, arteria: subst. arteria radialis indicis; pekfingrets radiala artär; gren av strålbensartären till pekfingrets tumsida. Eng. radialis indicis artery. Av lat. radius = strålben (radial sida) + index = pekfinger + arteria = artär.
radialis, arteria: subst. arteria radialis; strålbensartären; en av överarmsartärens två slutgrenar, som löper längs underarmens tumsida ut till handen; här känns radialispulsen vid handleden och bildar djupa handflatebågen. Sv. radialisartär. Eng. radial artery. Av lat. radius = strålben + arteria = artär.
radialis, nervus: subst. nervus radialis; radialisnerven; armens stora sträcknerv (C5–T1) som styr arm- och underarmens sträckmuskler och ger känsel åt handryggen; skada ger "dropphand". Eng. radial nerve. Av lat. radius = strålben + nervus = nerv.
radialisförlamning: subst. (-en, -ar) förlamning av radialisnerven (nervus radialis) i armen, vilket bland annat gör att handen inte kan sträckas (böjas bakåt) i handleden – s.k. dropphand. Eng. radial nerve palsy. Vardag. skada på en nerv i armen så att man inte kan lyfta handleden. Av lat. radius = strålbenet.
radialisreflex: subst. (-en, -er) senreflex som utlöses genom att knacka strax ovanför handleden på tummens sida (över radius), varvid underarmen böjs i armbågen. Eng. brachioradialis reflex. Av lat. radius = strålbenet.
radiatum capitis costae, ligamentum: subst. ligamentum radiatum capitis costae; strålformigt band som fäster revbenshuvudet mot kotkropparna framtill. Eng. radiate ligament of head of rib. Av lat. ligamentum = band + radiatus = strålformig + caput = huvud + costa = revben.
radiatus: adj. försedd med strålar; t.ex. corona radiata (strålkrans av nervfibrer till cortex). Sv. radierande, strålformig. Eng. radiate. Av lat. radius = stråle + -atus.
radikal: adj. (-t, -a) genomgripande; om operation eller behandling som syftar till att avlägsna all sjuk vävnad med marginal. Eng. radical. Av lat. radix = rot. Jfr Radikaloperation.
radikaloperation: subst. (-en, -er) operation där ett organ avlägsnas fullständigt tillsammans med omgivande vävnad och lymfkörtlar, oftast för att få bort all tumörvävnad. Eng. radical operation. Vardag. en operation där man tar bort hela det sjuka organet med marginal omkring. Av lat. radix = rot (att gå till roten).
radikulit: subst. (-en, -er) inflammation i en nervrot där den utgår från ryggmärgen. Eng. radiculitis. Av lat. radicula = liten rot och gr. -itis = inflammation. ICD-10: M54.1.
radikulopati: subst. (-n, -er) tillstånd där en nervrot kommer i kläm eller skadas där den lämnar ryggmärgen, vilket ger utstrålande smärta, nedsatt kraft och känsel i nervens område. Vanliga orsaker är diskbråck och förträngningar i ryggen. Eng. radiculopathy. Vardag. en klämd nervrot i ryggen som ger utstrålande besvär. Av lat. radicula = liten rot och gr. pathos = lidande.
radikulär: adj. (-t, -a) som har med en nervrot att göra; t.ex. smärta som strålar ut längs en klämd nervrot. Eng. radicular. Av lat. radicula = liten rot.
radikulära smärtor: subst. (plur.) utstrålande smärtor orsakade av tryck eller retning på en nervrot där den lämnar ryggmärgen, t.ex. vid diskbråck (ischias). Sv. nervrotssmärtor. Eng. radicular pain. Vardag. smärta som strålar ut i ben eller arm från en klämd nervrot. Av lat. radicula = liten rot.
radiocarpale dorsale, ligamentum: subst. ligamentum radiocarpale dorsale; band på handledens ovansida från strålbenet till handlovsbenen. Eng. dorsal radiocarpal ligament. Av lat. radius = strålben + grek. karpos = handlov + lat. dorsalis = på ryggsidan.
radiocarpale palmare, ligamentum: subst. ligamentum radiocarpale palmare; band på handledens insida (handflatesidan) från strålbenet till handlovsbenen. Eng. palmar radiocarpal ligament. Av lat. radius = strålben + grek. karpos = handlov + lat. palma = handflata.
radiocarpalis, articulatio: subst. articulatio radiocarpalis; handleden i egentlig mening; ellipsoidleden mellan strålbenet och den proximala raden handlovsben. Sv. handled. Eng. wrist joint. Av lat. radius = strålben + grek. karpos = handlov.
radiofrekvensablation: subst. (-en, -er) behandling där störande elektriska ledningsbanor, oftast i hjärtat, förstörs med värme från radiovågor via en kateter som förs in genom blodkärlen. Eng. radiofrequency ablation. Vardag. man bränner bort små områden i hjärtat med en kateter för att stoppa rytmrubbningar. Av lat. radius = stråle och ablatio = borttagande.
radiograf: subst. (-en, -er) vårdpersonal med särskild utbildning i att utföra röntgen- och annan bildundersökning. Eng. radiographer. Vardag. den som tar röntgenbilderna. Av lat. radius = stråle och gr. graphein = att skriva, avbilda.
radiografi: subst. (-n, -er) bildframställning av kroppens inre med röntgenstrålar; röntgenundersökning. Sv. röntgenundersökning. Eng. radiography. Av lat. radius = stråle och gr. graphein = att skriva, avbilda.
radiolog: subst. (-en, -er) läkare specialiserad på att tolka röntgen- och annan bilddiagnostik. Sv. röntgenläkare. Eng. radiologist. Av lat. radius = stråle och gr. logos = lära.
radiologi: subst. (-n) läran om bilddiagnostik med röntgen och andra metoder (datortomografi, ultraljud, magnetkamera m.m.). Eng. radiology. Av lat. radius = stråle och gr. logos = lära.
radiologisk: adj. (-t, -a) som rör röntgen och bilddiagnostik. Eng. radiological. Av lat. radius = stråle.
radioterapi: subst. (-n, -er) behandling av i första hand cancer med joniserande strålning. Sv. strålbehandling. Eng. radiotherapy. Av lat. radius = stråle och gr. therapeia = behandling. ICD-10: Z51.0.
radioulnaris distalis, articulatio: subst. articulatio radioulnaris distalis; nedre strålben–armbågsbensleden; vridleden vid handleden mellan strålben och armbågsbenets huvud. Eng. distal radio-ulnar joint. Av lat. radius = strålben + ulna = armbågsben + distalis = längre från bålen.
radioulnaris proximalis, articulatio: subst. articulatio radioulnaris proximalis; övre strålben–armbågsbensleden; vridleden mellan strålbenets huvud och armbågsbenet, som tillåter underarmen att vridas. Eng. proximal radio-ulnar joint. Av lat. radius = strålben + ulna = armbågsben + proximalis = närmare bålen.
radius: subst. strålben; det yttre av underarmens ben, på tumsidan. Sv. strålben. Eng. radius. Av lat. radius = hjuleker, stråle; benets form liknar en eker.
radiusfraktur: subst. (-en, -er) brott på strålbenet (radius) i underarmen, oftast nära handleden. Eng. radius fracture. Vardag. brott på det ena underarmsbenet, vanligt vid fall mot utsträckt hand. Av lat. radius = strålbenet och fractura = brott.
radix: subst. rot; t.ex. radix dentis (tandroten), radix nervi spinalis (spinalnervsroten). Sv. rot, radix. Eng. root, radix. Av lat. radix = rot.
radix dentis: subst. tandroten; den del av tanden som sitter förankrad i tandfacket, täckt av rotcement. Sv. tandrot. Eng. root of tooth. Av lat. radix = rot + dens = tand.
radix linguae: subst. tungroten; tungans bakre tredjedel, bakom gränsfåran, mot svalget. Eng. root of tongue. Av lat. radix = rot + lingua = tunga.
radix mesenterii: subst. tunntarmsmesots rot; den smala fästlinje längs bakre bukväggen där tunntarmsmesot är förankrat. Eng. root of mesentery. Av lat. radix = rot + grek. mesenterion = tarmkäx.
radix nasi: subst. näsroten; näsans översta del där den övergår i pannan. Eng. root of nose. Av lat. radix = rot + nasus = näsa.
radix penis: subst. penisroten; penis fästande bakre del i bäckenbotten, bildad av de två skänklarna och bulben. Eng. root of penis. Av lat. radix = rot + penis.
radix pulmonis: subst. lungroten; den knippa av huvudbronk, lungartär, lungvener och nerver som förbinder lungan med mediastinum. Eng. root of lung. Av lat. radix = rot + pulmo = lunga.
ragader: subst. (plur.) smärtsamma sprickor eller revor i hud eller slemhinna, t.ex. på bröstvårtan vid amning eller vid analöppningen. Sv. sprickor. Eng. rhagades, fissures. Av gr. rhagas = reva, spricka.
rakit: subst. (-en) bristsjukdom hos barn där skelettet inte mineraliseras normalt på grund av D-vitaminbrist, vilket ger mjuka, deformerade ben. Sv. engelska sjukan. Eng. rickets. Vardag. barnsjukdom med mjuka, sköra ben på grund av D-vitaminbrist. Lat. rachitis. Av gr. rhachis = ryggrad. Ålderdomligt: barnasjukan, bröstskärv — ytterligare äldre benämningar på engelska sjukan (rakit). ICD-10: E55.0. ICD-11: 5B57.
ramus: subst. gren; nervgren eller utskott på ett ben. Sv. gren. Eng. ramus (pl. rami), branch. Av lat. ramus = gren.
randomisera: verb (-r, -de, -t) fördela slumpmässigt, t.ex. lotta patienter till olika behandlingsgrupper i en studie. Eng. to randomise. Av eng. random = slumpmässig.
randomiserat kontrollerat försök: subst. (-et) studie där deltagarna lottas (randomiseras) till två eller flera grupper: minst en grupp får den behandling som prövas och en annan får alternativ behandling eller placebo. Lottningen gör att störande faktorer fördelas jämnt mellan grupperna och räknas som gyllene standard för att värdera behandlingseffekt. Eng. randomised controlled trial. Vardag. en studie där slumpen avgör vem som får vilken behandling, för rättvis jämförelse. Se RCT.
randomisering: subst. (-en, -ar) slumpmässig fördelning av deltagare till studiens grupper, för att grupperna ska bli så lika som möjligt och resultatet rättvisande. Eng. randomisation. Av eng. random = slumpmässig.
Ranvieri, Nodus: subst. Nodus Ranvieri; avbrott i myelinskidan som möjliggör saltatorisk signalledning. Sv. Ranviers nod, Ranviers insnörning. Eng. node of Ranvier. Av lat. nodus = knut; uppkallat efter Louis-Antoine Ranvier (1835–1922).
raphe: subst. söm; mittlinjens bindvävssöm, t.ex. raphe pharyngis, raphe perinei. Sv. rafe, söm. Eng. raphe, seam. Av grek. raphe = söm, av rhaptein = sy.
raphe palati: subst. gomraphen; den smala upphöjda strimman i hårda gommens mittlinje. Eng. palatine raphe. Av grek. rhaphe = söm + lat. palatum = gom.
raphe penis: subst. penissömmen; den mörkare hudsöm som löper längs penis undersida i mittlinjen, fortsättning på pungsömmen. Eng. raphe of penis. Av grek. rhaphe = söm + lat. penis.
raphe perinei: subst. perinealsömmen; den hudsöm i mittlinjen mellan könsdelarna och anus, fortsättning på pung-/penissömmen. Eng. perineal raphe. Av grek. rhaphe = söm + perineum = mellangård.
raphe pharyngis: subst. svalgraphen; den senstrimma i svalgets bakvägg i mittlinjen där svalgsnörarmusklerna möts. Eng. pharyngeal raphe. Av grek. rhaphe = söm + pharynx = svalg.
raphe pterygomandibularis: subst. pterygomandibulära raphen; den senstrimma mellan kilbenets vinghake och underkäken där kindmuskeln och övre svalgsnöraren möts. Eng. pterygomandibular raphe. Av grek. pteryx = vinge + lat. mandibula = underkäke + raphe = söm.
raphe scroti: subst. pungsömmen; den mörka hudsöm i mittlinjen som markerar pungens tudelning. Eng. raphe of scrotum. Av grek. rhaphe = söm + lat. scrotum = pung.
RAPS: förk. Risk Assessment Pressure Sore; bedömningsskala för att skatta risken för trycksår. Eng. Risk Assessment Pressure Sore scale. Jfr Nortonskala.
RAST: subst. (förk.) blodprov som mäter allergispecifika IgE-antikroppar mot enskilda allergen. Eng. radioallergosorbent test. Förkortning. Se Allergi.
Raynaud: subst. anfallsvis vit-, blå- och rödfärgning av fingrar/tår av kärlkramp i små artärer, ofta utlöst av kyla. Lat. phenomen Raynaud. Sv. Raynauds fenomen. Eng. Raynaud's phenomenon. Jfr Raynauds fenomen. ICD-10: I73.0. ICD-11: BD42.
Raynauds fenomen: subst. (-et) anfallsvis sammandragning av små blodkärl i framför allt fingrar och tår, ofta utlöst av kyla, vilket ger vita, sedan blå och röda, smärtande fingrar. Eng. Raynaud's phenomenon. Vardag. fingrar som blir vita och kalla i kyla på grund av att blodkärlen drar ihop sig. Efter den franske läkaren Maurice Raynaud. ICD-10: I73.0. ICD-11: BD42.
RCA: subst. (förk.) höger kranskärl som försörjer delar av hjärtmuskeln med blod. Sv. höger koronarartär. Eng. right coronary artery. Förkortning. Se Koronarkärl.
RCC: förk. regionalt cancercentrum; sjukvårdsregional organisation som driver kunskapsstyrning och utveckling av cancervården. Eng. regional cancer centre.
RCT: subst. (förk.) studie där deltagarna lottas till grupper som får den prövade behandlingen respektive alternativ behandling eller placebo; räknas som gyllene standard för att mäta behandlingseffekt. Eng. randomised controlled trial. Förkortning. Se Randomiserat kontrollerat försök.
RDW: förk. red cell distribution width; mått på hur mycket de röda blodkropparnas storlek varierar (anisocytos); högt värde ses bl.a. vid järnbrist. Eng. red cell distribution width. Referensvärde (vuxen): RDW-CV ca 12–14 %. Jfr MCV, Erytrocyt, Anemi.
reabsorption: subst. (-en) återupptag av ett ämne, t.ex. när njurarna tar tillbaka vatten och salter från den blivande urinen till blodet. Sv. återupptagning. Eng. reabsorption. Av lat. re- = åter och absorbere = suga upp.
reaktiv: adj. (-t, -a) som uppstår som svar på eller till följd av något annat, t.ex. reaktiv artrit efter en infektion. Eng. reactive. Av lat. re- = åter och agere = handla.
reaktiv artrit: subst. ledinflammation som uppstår en tid efter en infektion i tarm eller urinvägar. Lat. arthritis reactiva. Eng. reactive arthritis. ICD-10: M02. ICD-11: FA11.
rebound-effekt: subst. (-en, -er) när en behandling avbryts och tillståndet återkommer, ibland kraftigare än innan behandlingen. Eng. rebound effect. Vardag. bakslag när en medicin sätts ut och besvären kommer tillbaka, ibland värre. Av eng. rebound = studsa tillbaka.
reboundfenomen: subst. (-et) reaktion där ett symtom eller tillstånd återkommer, ofta förstärkt, när en behandling sätts ut. Eng. rebound phenomenon. Vardag. att besvären slår tillbaka när medicinen avslutas. Av eng. rebound = studsa tillbaka.
receptor: subst. (-n, -er) mottagarstruktur, oftast ett protein på eller i en cell, som binder ett visst ämne (t.ex. hormon, signalämne eller läkemedel) och utlöser ett svar i cellen. Eng. receptor. Vardag. cellens mottagare som fångar upp signaler. Av lat. recipere = ta emot.
recessiv: adj. (-t, -a) om arvsanlag som måste finnas i dubbel uppsättning (från båda föräldrarna) för att ge utslag; motsats till dominant. Eng. recessive. Vardag. ett dolt arvsanlag som bara visar sig om man fått det från båda föräldrarna. Av lat. recedere = dra sig tillbaka.
recessus: subst. fördjupning, ficka; t.ex. recessus piriformis, recessus hepatorenalis (Morisons ficka). Sv. recessus, ficka. Eng. recess. Av lat. recedere = dra sig tillbaka; recessus = fördjupning.
recessus articularis: subst. ledficka; utbuktning av ledhålan utanför själva ledytorna. Eng. articular recess. Av lat. recessus = ficka, fördjupning + articulus = led.
recessus costodiaphragmaticus: subst. revbens–diafragmavecket; det djupaste lungsäcksvecket nedtill mellan revbens- och diafragmadelen, lägsta punkten där vätska samlas (tappställe vid pleuratappning). Eng. costodiaphragmatic recess. Av lat. recessus = fördjupning + costa = revben + grek. diaphragma = mellangärde.
recessus costomediastinalis: subst. revbens–mediastinalvecket; lungsäcksvecket framtill mellan revbens- och mediastinaldelen. Eng. costomediastinal recess. Av lat. recessus = fördjupning + costa = revben + mediastinum = mellanrum.
recessus ellipticus: subst. den ovala fördjupningen i vestibulens vägg som rymmer hinnsäcken utriculus. Eng. elliptical recess. Av lat. recessus = ficka + ellipticus = oval.
recessus epitympanicus: subst. epitympaniska fickan (atticus); den övre delen av trumhålan ovanför trumhinnan, där hammarens huvud och städet ligger. Eng. epitympanic recess. Av lat. recessus = fördjupning + grek. epi = ovanför + tympanum = trumma.
recessus hepatorenalis: subst. hepatorenala fickan (Morisons grop); det subhepatiska utrymme mellan leverns underyta och höger njure; lägsta punkten i bukhålan hos liggande patient, där fri vätska samlas. Eng. hepatorenal recess. Av lat. recessus = fördjupning + grek. hepar = lever + lat. ren = njure.
recessus ileocaecalis inferior: subst. nedre ileocekala fickan; en bukhinneficka nedanför övergången mellan tunntarm och blindtarm. Eng. inferior ileocaecal recess. Av lat. recessus = fördjupning + ileum + caecum = blindtarm + inferior = nedre.
recessus ileocaecalis superior: subst. övre ileocekala fickan; en bukhinneficka ovanför övergången mellan tunntarm och blindtarm. Eng. superior ileocaecal recess. Av lat. recessus = fördjupning + ileum + caecum = blindtarm + superior = övre.
recessus intersigmoideus: subst. intersigmoidala fickan; en bukhinneficka vid roten av sigmoideummesot. Eng. intersigmoid recess. Av lat. recessus = fördjupning + inter = mellan + sigma = S-form.
recessus paraduodenalis: subst. paraduodenala fickan; en bukhinneficka vid tolvfingertarmens vänstra sida; möjlig plats för inre bråck. Eng. paraduodenal recess. Av lat. recessus = fördjupning + para = bredvid + duodenum = tolvfingertarm.
recessus pharyngeus: subst. svalgfickan; den djupa fördjupning bakom tubvallen på nässvalgets sidovägg (Rosenmüllers grop). Eng. pharyngeal recess. Av lat. recessus = ficka + grek. pharynx = svalg.
recessus phrenicomediastinalis: subst. diafragma–mediastinalvecket; lungsäcksvecket mellan diafragma- och mediastinaldelen. Eng. phrenicomediastinal recess. Av grek. phren = mellangärde + lat. mediastinum = mellanrum + recessus = fördjupning.
recessus piriformis: subst. päronfickan; den parställda fördjupning på var sida om struphuvudets ingång där föda passerar; vanligt ställe för fastnande föremål. Eng. piriform fossa. Av lat. recessus = ficka + pirum = päron + forma = form.
recessus pleurales: subst. lungsäcksvecken (pleurarecesserna); de spaltformiga reservutrymmen där vägglungsäckens olika delar möts och dit lungan kan utvidgas vid djup inandning. Eng. pleural recesses. Av lat. recessus = fördjupning + grek. pleura = sida.
recessus retrocaecalis: subst. retrocekala fickan; en bukhinneficka bakom blindtarmen, där appendix ofta ligger. Eng. retrocaecal recess. Av lat. recessus = fördjupning + retro = bakom + caecum = blindtarm.
recessus retroduodenalis: subst. retroduodenala fickan; en bukhinneficka bakom tolvfingertarmen. Eng. retroduodenal recess. Av lat. recessus = fördjupning + retro = bakom + duodenum = tolvfingertarm.
recessus sacciformis: subst. säckformad utbuktning av ledhålan i de övre och nedre strålben–armbågsbenslederna. Eng. sacciform recess. Av lat. recessus = ficka + sacciformis = säckformad.
recessus sphenoethmoidalis: subst. kil-silbensfickan; en liten ficka högst upp baktill i näshålan dit kilbenshålan mynnar. Eng. spheno-ethmoidal recess. Av lat. recessus = ficka + os sphenoidale = kilben + os ethmoidale = silben.
recessus sphericus: subst. den runda fördjupningen i vestibulens vägg som rymmer hinnsäcken sacculus. Eng. spherical recess. Av lat. recessus = ficka + sphaericus = klotrund.
recessus splenicus: subst. mjältfickan; den del av lilla bukhinnesäcken som sträcker sig vänster ut mot mjälten. Eng. splenic recess. Av lat. recessus = fördjupning + splen = mjälte.
recessus subhepaticus: subst. subhepatiska rummet; bukhinneutrymmet under levern. Eng. subhepatic space. Av lat. recessus = fördjupning + sub = under + grek. hepar = lever.
recessus subphrenicus: subst. subfreniska rummet; bukhinneutrymmet mellan mellangärdet och leverns översida (höger och vänster, åtskilda av falciforma ligamentet). Eng. subphrenic space. Av lat. recessus = fördjupning + sub = under + grek. phren = mellangärde.
recessus subpopliteus: subst. subpopliteala fickan; en utbuktning av knäledshålan under knäveckmuskelns sena. Eng. subpopliteal recess. Av lat. recessus = ficka + sub = under + poples = knäveck.
recessus vertebromediastinalis: subst. kotpelar–mediastinalvecket; lungsäcksvecket baktill mot kotpelaren. Eng. vertebromediastinal recess. Av lat. vertebra = kota + mediastinum = mellanrum + recessus = fördjupning.
recidiv: subst. (-et, -) återfall i en sjukdom efter en period av förbättring eller läkning. Sv. återfall. Eng. recurrence, relapse. Av lat. recidere = falla tillbaka.
recidivera: verb (-r, -de, -t) komma tillbaka, ge återfall. Eng. to recur, to relapse. Av lat. recidere = falla tillbaka.
recipient: subst. (-en, -er) mottagare av blod, organ eller vävnad vid transfusion eller transplantation. Sv. mottagare. Eng. recipient. Av lat. recipere = ta emot.
reciprok: adj. (-t, -a) ömsesidig, växelvis; som går åt båda hållen. Eng. reciprocal. Av lat. reciprocus = fram och tillbaka.
rectalis: adj. som hör till rectum; t.ex. arteria rectalis, excavatio rectouterina. Sv. rektal. Eng. rectal. Av lat. rectus = rak (tarm).
rectalis inferior, arteria: subst. arteria rectalis inferior; nedre ändtarmsartären; gren av inre blygdartären till analkanalen och slutmusklerna. Eng. inferior rectal artery. Av lat. rectum = ändtarm + inferior = nedre + arteria = artär.
rectalis media, arteria: subst. arteria rectalis media; mellersta ändtarmsartären; gren av inre höftbensartären till ändtarmens mellersta del. Eng. middle rectal artery. Av lat. rectum = ändtarm + medius = mellersta + arteria = artär.
rectalis superior, arteria: subst. arteria rectalis superior; övre ändtarmsartären; nedre tarmkäxartärens slutgren till övre delen av ändtarmen. Eng. superior rectal artery. Av lat. rectum = ändtarm + superior = övre + arteria = artär.
rectalis superior, vena: subst. vena rectalis superior; övre ändtarmsvenen; tömmer övre delen av ändtarmen till nedre tarmkäxvenen (portasystemet) och anastomoserar i ändtarmsvennätet med de kroppsvenösa mellersta/nedre ändtarmsvenerna. Eng. superior rectal vein. Av lat. rectum = ändtarm + superior = övre + vena = ven.
rectalis, plexus venosus: subst. plexus venosus rectalis; rektala vennätet; det vennät kring ändtarmen och analkanalen där portådersystemet (via övre ändtarmsvenen) möter kroppsvenerna (mellersta/nedre ändtarmsvenen) – en portakaval anastomos; vidgning ger hemorrojder. Eng. rectal venous plexus. Av lat. rectum = ändtarm + venosus = venös + plexus = flätverk.
recti laterale, ligamentum: subst. ligamentum recti laterale; ändtarmens sidoband; bindvävsblad som förankrar ändtarmen vid bäckenväggen och för kärl och nerver till den. Eng. lateral ligament of rectum. Av lat. ligamentum = band + rectum = ändtarm + lateralis = på sidan.
rectococcygeus, musculus: subst. musculus rectococcygeus; ändtarm-svansbensmuskeln; glatt muskelband mellan ändtarmens baksida och svansbenet. Eng. rectococcygeus. Av lat. musculus = muskel + rectum = ändtarm + grek. kokkyx = svansben.
rectouterinum, ligamentum: subst. ligamentum rectouterinum (sakrouterinbandet); bandet från livmoderhalsen bakåt mot korsbenet, stöttar livmodern. Eng. uterosacral ligament. Av lat. rectum = ändtarm + uterus = livmoder + ligamentum = band.
rectouterinus, musculus: subst. musculus rectouterinus; glatta muskelstråk i sakrouterinbandet mellan ändtarmen och livmodern. Eng. recto-uterinus. Av lat. rectum = ändtarm + uterus = livmoder + musculus = muskel.
rectovesicalis, musculus: subst. musculus rectovesicalis; ändtarm-blåsmuskeln; glatta muskelbuntar mellan ändtarmen och urinblåsans botten hos mannen. Eng. rectovesicalis. Av lat. musculus = muskel + rectum = ändtarm + vesica = urinblåsa.
rectum: subst. ändtarm; sista delen av tjocktarmen. Sv. ändtarm, rektum. Eng. rectum. Vardag. ändtarmen. Av lat. intestinum rectum = rak tarm.
rectus: adj. rak; t.ex. m. rectus abdominis (rak bukmuskel), m. rectus femoris, sinus rectus. Sv. rak, rectus. Eng. straight, rectus. Av lat. regere = räta; rectus = rak.
rectus abdominis, musculus: subst. musculus rectus abdominis; raka bukmuskeln; den bandformiga muskeln på vardera sidan om mittlinjen, indelad av sengördlar; böjer bålen framåt. Sv. raka bukmuskeln. Eng. rectus abdominis. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + abdomen = buk.
rectus capitis anterior, musculus: subst. musculus rectus capitis anterior; främre raka huvudmuskeln; kort djup muskel mellan atlas och nackbenet som böjer huvudet framåt. Eng. rectus capitis anterior. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + caput = huvud + anterior = främre.
rectus capitis posterior major, musculus: subst. musculus rectus capitis posterior major; stora bakre raka huvudmuskeln; nackgropsmuskel från axis taggutskott till nackbenet som sträcker och vrider huvudet. Eng. rectus capitis posterior major. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + caput = huvud + posterior = bakre + major = större.
rectus capitis posterior minor, musculus: subst. musculus rectus capitis posterior minor; lilla bakre raka huvudmuskeln; nackgropsmuskel från atlas bakre båge till nackbenet som sträcker huvudet. Eng. rectus capitis posterior minor. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + caput = huvud + posterior = bakre + minor = mindre.
rectus femoris, musculus: subst. musculus rectus femoris; raka lårmuskeln; den del av fyrhövdade lårmuskeln som även böjer höften. Eng. rectus femoris. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + femur = lår.
rectus inferior, musculus: subst. musculus rectus inferior; nedre raka ögonmuskeln; sänker ögat nedåt. Innerveras av n. oculomotorius (CN III). Sv. nedre raka ögonmuskeln. Eng. inferior rectus. Av lat. rectus = rak + inferior = nedre.
rectus lateralis capitis, musculus: subst. musculus rectus lateralis capitis; laterala raka huvudmuskeln; kort muskel mellan atlas och nackbenet som böjer huvudet åt sidan. Eng. rectus capitis lateralis. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + lateralis = på sidan + caput = huvud.
rectus lateralis, musculus: subst. musculus rectus lateralis; yttre raka ögonmuskeln; vrider ögat utåt (abduktion). Innerveras av n. abducens (CN VI). Sv. yttre raka ögonmuskeln. Eng. lateral rectus. Av lat. rectus = rak + lateralis = yttre.
rectus medialis, musculus: subst. musculus rectus medialis; inre raka ögonmuskeln; vrider ögat inåt (adduktion). Innerveras av n. oculomotorius (CN III). Sv. inre raka ögonmuskeln. Eng. medial rectus. Av lat. rectus = rak + medialis = inre.
rectus superior, musculus: subst. musculus rectus superior; övre raka ögonmuskeln; lyfter ögat uppåt. Innerveras av n. oculomotorius (CN III). Sv. övre raka ögonmuskeln. Eng. superior rectus. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak + superior = övre.
rectus, musculus: subst. musculus rectus; rak muskel; muskel vars fibrer löper rakt i muskelns längdriktning. Eng. straight muscle. Av lat. musculus = muskel + rectus = rak.
recurrens: adj. som återvänder; t.ex. nervus laryngeus recurrens (löper bakåt och uppåt till larynx). Sv. recurrent, återvändande. Eng. recurrent. Av lat. recurrere = springa tillbaka.
reflex: subst. (-en, -er) ofrivillig, snabb reaktion på ett stimulus, t.ex. att knäet sträcks när senan under knäskålen knackas. Eng. reflex. Vardag. en automatisk kroppsreaktion man inte styr med viljan. Av lat. reflectere = böja tillbaka.
reflexum, ligamentum: subst. ligamentum reflexum; reflekterade bandet; fiberknippe från ljumskbandet som viker tillbaka upp mot vita linjen vid ytliga ljumskporten. Eng. reflected ligament. Av lat. ligamentum = band + reflexus = tillbakaböjd.
reflux: subst. (-en, -er) bakåtflöde av innehåll i fel riktning, t.ex. när magsyra rinner upp i matstrupen. Sv. återflöde. Eng. reflux. Vardag. när maginnehåll eller vätska rinner åt fel håll, t.ex. sura uppstötningar. Av lat. refluere = flyta tillbaka.
refluxsjukdom: subst. besvär av att surt maginnehåll tränger upp i matstrupen och ger halsbränna. Lat. morbus refluxus gastroesophagealis. Sv. GERD. Eng. gastro-oesophageal reflux disease. ICD-10: K21. ICD-11: DA22.
refraktion: subst. (-en, -er) ljusets brytning, t.ex. i ögats lins; även bestämning av ögats brytningsfel. Sv. ljusbrytning. Eng. refraction. Av lat. refringere = bryta.
refraktionera: verb (-r, -de, -t) mäta ögats brytningsförmåga för att fastställa synstyrka och glasögonbehov. Eng. to refract (the eye). Av lat. refringere = bryta.
refraktionsmätning: subst. (-en, -ar) undersökning som fastställer ögats brytningsfel och vilka glas som ger bäst syn; glasögonutprovning. Eng. refraction measurement. Av lat. refringere = bryta.
refraktär: adj. (-t, -a) oemottaglig eller svår att påverka; om sjukdom som inte svarar på behandling, eller om en cell/vävnad som tillfälligt inte kan stimuleras på nytt. Eng. refractory. Av lat. refractarius = motspänstig.
refsums sjukdom: subst. (-en) ärftlig ämnesomsättningssjukdom där fytansyra ansamlas och bland annat ger fortskridande synnedsättning (en form av retinitis pigmentosa), nervpåverkan och hörselnedsättning. Eng. Refsum's disease. Efter den norske läkaren Sigvald Refsum.
regeneration: subst. (-en) nybildning eller återväxt av vävnad eller en kroppsdel efter skada. Sv. återbildning. Eng. regeneration. Av lat. re- = åter och generare = skapa.
regio: subst. område; anatomisk region, t.ex. regio inguinalis, regio epigastrica. Sv. region, område. Eng. region. Av lat. regere = styra; regio = område.
regio analis: subst. den bakre, anala triangeln av mellangården, med ändtarmsöppningen. Eng. anal triangle. Av lat. regio = region + anus = ändtarmsöppning.
regio perinealis: subst. mellangården; det rombiska området mellan låren med yttre köns- och analöppningar. Sv. mellangård, perineum. Eng. perineal region. Av lat. regio = region + perineum = mellangård.
regio surae: subst. vadregionen, baksidan av underbenet. Sv. vad. Eng. sural region. Av lat. sura = vad.
regio urogenitalis: subst. den främre, urogenitala triangeln av mellangården, med yttre könsorgan och urinrörsmynning. Eng. urogenital triangle. Av lat. regio = region + uro- = urin + genitalis = köns-.
regional: adj. (-t, -a) som rör ett avgränsat område av kroppen. Eng. regional. Av lat. regio = område.
regression: subst. (-en, -er) tillbakagång; antingen att en sjukdom avtar, eller psykologiskt att man faller tillbaka till ett tidigare, mer omoget beteende. Eng. regression. Av lat. regredi = gå tillbaka.
regurgitation: subst. (-en, -er) återflöde i fel riktning, t.ex. att maginnehåll kommer upp i munnen eller att blod läcker bakåt genom en otät hjärtklaff. Eng. regurgitation. Vardag. när mat eller blod rinner åt fel håll. Av lat. regurgitare = svämma tillbaka.
rehabilitering: subst. (-en, -ar) träning och åtgärder efter sjukdom eller skada för att återvinna funktion eller lära in nya sätt att klara vardagen; kallas även tertiär prevention. Eng. rehabilitation. Vardag. uppträning för att komma tillbaka efter sjukdom eller skada. Av lat. re- = åter och habilis = duglig.
rehydrering: subst. (-en) att återställa kroppens vätskebalans, t.ex. med vätskeersättning vid uttorkning. Eng. rehydration. Vardag. att fylla på vätska i kroppen igen. Av lat. re- = åter och gr. hydor = vatten.
reinfektion: subst. (-en, -er) förnyad infektion med samma slags mikrob hos en person som tidigare haft den. Eng. reinfection. Av lat. re- = åter och inficere = smitta.
rektal: adj. (-t, -a) som rör ändtarmen (rektum), t.ex. rektal undersökning eller rektalt läkemedel. Eng. rectal. Av lat. rectum = ändtarm.
rektalcancer: subst. cancer i ändtarmen. Lat. carcinoma recti. Sv. ändtarmscancer. Eng. rectal cancer. ICD-10: C20. ICD-11: 2B92.
rektoskop: subst. (-et, -) stelt rörformat instrument med ljuskälla som förs in genom ändtarmsöppningen för att inspektera ändtarmen och nedersta delen av tjocktarmen. Eng. rectoscope. Av lat. rectum = ändtarm och gr. skopein = att betrakta.
rektoskopi: subst. (-n, -er) undersökning där ett stelt rör med ljuskälla förs in genom ändtarmsöppningen, ca 25 cm upp, för att inspektera tarmslemhinnan. Eng. rectoscopy. Vardag. titt-undersökning av ändtarmen och nedersta tjocktarmen med ett instrument. Av lat. rectum = ändtarm och gr. skopein = att betrakta.
rektostomi: subst. (-n, -er) kirurgiskt anlagd öppning där ändtarmen (rektum) leds ut genom bukväggen. Eng. rectostomy. Av lat. rectum = ändtarm och gr. stoma = mun, öppning.
rektovaginal: adj. (-t, -a) som rör både ändtarm och slida, t.ex. en onormal förbindelse (fistel) mellan dem. Eng. rectovaginal. Av lat. rectum = ändtarm och vagina = slida.
rektumobstipation: subst. (-en) förstoppning i ändtarmen där hård avföring blir liggande och stockar upp sig nedtill. Eng. rectal constipation. Vardag. förstoppning med hård avföring som fastnar längst ned i ändtarmen. Av lat. rectum = ändtarm och obstipatio = förstoppning.
rekurrent: adj. (-t, -a) återkommande, som upprepas med jämna mellanrum. Eng. recurrent. Av lat. recurrere = löpa tillbaka.
relativ risk: subst. (-en, -er) hur många gånger mer (RR > 1) eller mindre (RR < 1) sannolikt det är att en händelse inträffar i en grupp jämfört med en annan; kvoten mellan gruppernas absoluta risker. Eng. relative risk. Vardag. ett mått som jämför risken i två grupper. Se RR.
relativ riskreduktion: subst. (-en, -er) den proportionella minskningen av risk i experimentgruppen jämfört med kontrollgruppen; komplementet till relativ risk (1 − RR). Eng. relative risk reduction. Se RRR.
relativ riskökning: subst. (-en, -ar) den proportionella ökningen av risk i experimentgruppen jämfört med kontrollgruppen i en studie. Eng. relative risk increase. Se RRI.
relaxation: subst. (-en, -er) avslappning, t.ex. av muskler. Sv. avslappning. Eng. relaxation. Av lat. relaxare = lossa, slappna av.
relaxera: verb (-r, -de, -t) slappna av, koppla av; även att med läkemedel slappna av musklerna. Eng. to relax. Av lat. relaxare = lossa.
relaxerande: adj. (oböjl.) avslappnande; som får muskler eller spänning att släppa. Eng. relaxing. Av lat. relaxare = lossa.
relevant: adj. (relevant, -a) som har betydelse eller är av vikt i sammanhanget. Eng. relevant. Av lat. relevare = lyfta upp, vara av vikt.
remission: subst. (-en, -er) period då en sjukdom är förbättrad eller symtomfri, utan att den nödvändigtvis är botad. Eng. remission. Vardag. en lugn period då sjukdomen är tillbakatryckt. Av lat. remittere = släppa efter.
remitterande: adj. (oböjl.) som växlar mellan bättre och sämre perioder. Eng. remitting. Av lat. remittere = släppa efter.
remitterande feber: subst. (-n) feber som varierar mer än en grad mellan dygnets högsta och lägsta värde, men utan att nå normal temperatur. Eng. remittent fever. Av lat. remittere = släppa efter.
ren: subst. njure; parigt urinorgan. Sv. njure. Eng. kidney, ren. Av lat. ren/renis = njure.
renales, venae: subst. venae renales; njurvenerna; de vener som tömmer njurarna i nedre hålvenen; den vänstra är längre och tar emot vänster binjure- och gonadven. Eng. renal veins. Av lat. ren = njure + vena = ven.
renalis: adj. som rör njurarna; t.ex. arteria renalis, pelvis renalis (njurbäckenet). Svensk form: renal. Sv. njur-. Eng. renal. Av lat. ren = njure.
renalis, arteria: subst. arteria renalis; njurartären; parad, kraftig gren av bukaortan som försörjer njuren; höger korsar bakom nedre hålvenen. Sv. njurartär. Eng. renal artery. Av lat. ren = njure + arteria = artär.
renin: subst. (-et) enzym som bildas i njurarna och startar en hormonkedja (renin–angiotensin–aldosteron) som höjer blodtrycket och reglerar salt- och vätskebalansen. Eng. renin. Av lat. ren = njure.
renovaskulär: adj. (-t, -a) som rör njurarnas blodkärl, t.ex. renovaskulär hypertoni orsakad av förträngning i en njurartär. Eng. renovascular. Av lat. ren = njure och vasculum = litet kärl.
repetitiv: adj. (-t, -a) upprepande; som sker om och om igen. Eng. repetitive. Av lat. repetere = upprepa.
reponera: verb (-r, -de, -t) föra tillbaka något till rätt läge, t.ex. att rätta in benändar vid ett benbrott eller återföra ett brott i en led. Eng. to reduce, to reposition. Vardag. lägga tillbaka i rätt läge, t.ex. ett benbrott eller en led ur led. Av lat. reponere = lägga tillbaka.
repositio: subst. reposition; rörelse som för tummen tillbaka från opposition till utgångsläget. Sv. reposition. Eng. reposition. Av lat. reponere = sätta tillbaka (re = åter + ponere = ställa).
reposition: subst. återgång till neutral position, t.ex. tummen efter opposition. Eng. reposition. Motsats: opposition. Av lat. re- (tillbaka) + ponere = placera.
repression: subst. (-en, -er) bortträngning; psykologiskt att obehagliga minnen eller impulser hålls borta från medvetandet. Eng. repression. Av lat. reprimere = trycka tillbaka.
reproduktion: subst. (-en, -er) fortplantning; bildande av nya individer. Sv. fortplantning. Eng. reproduction. Av lat. re- = åter och producere = frambringa.
repulsion: subst. (-en, -er) bortstötande kraft eller process; att något stöts ifrån. Eng. repulsion. Av lat. repellere = stöta bort.
resecera: verb (-r, -de, -t) operera bort en del av ett organ eller en kroppsdel. Eng. to resect. Även resekera. Av lat. resecare = skära av.
resektion: subst. (-en, -er) kirurgiskt borttagande av en del av ett organ eller en kroppsdel. Eng. resection. Vardag. operation där man tar bort en bit av ett organ. Av lat. resecare = skära av.
reservoar: subst. (-en, -er) behållare eller lager; även en värd (människa, djur eller miljö) där en smittsam mikrob kan finnas kvar och spridas vidare ifrån. Eng. reservoir. Av fra. réservoir = behållare.
residual: adj. (-t, -a) återstående; det som finns kvar, t.ex. residual urin efter blåstömning. Eng. residual. Av lat. residuus = kvarvarande.
residualurin: subst. (-en) den urin som blir kvar i urinblåsan efter att man kissat klart. Sv. resturin. Eng. residual urine, post-void residual. Vardag. urin som blir kvar i blåsan trots att man kissat. Av lat. residuus = kvarvarande och urina = urin.
resistens: subst. (-en, -er) motståndskraft – t.ex. bakteriers eller cellers förmåga att stå emot läkemedel; även en kännbar (palpabel) förändring vid undersökning, ofta en tumör, cysta eller vätskeansamling. Eng. resistance. Vardag. dels motståndskraft mot t.ex. antibiotika, dels en knöl man känner vid undersökning. Av lat. resistere = göra motstånd.
resistent: adj. (resistent, -a) motståndskraftig, t.ex. bakterier som inte påverkas av antibiotika. Eng. resistant. Av lat. resistere = göra motstånd.
resolution: subst. (-en, -er) upplösning och tillbakagång av en sjukdomsprocess, där den skadade vävnaden städas bort och tillståndet läker ut. Eng. resolution. Av lat. resolvere = lösa upp.
resorption: subst. (-en, -er) uppsugning eller upptag av ett ämne eller en vävnad, t.ex. att benvävnad bryts ned och tas upp. Sv. uppsugning. Eng. resorption. Av lat. resorbere = suga upp.
respiration: subst. (-en) andning; utbytet av syre och koldioxid mellan kroppen och omgivningen. Sv. andning. Eng. respiration. Av lat. respirare = andas.
respirationsdepression: subst. (-en) nedsatt, otillräcklig andning, t.ex. som biverkan av starka smärtstillande eller lugnande läkemedel. Eng. respiratory depression. Vardag. när andningen blir för svag och långsam. Av lat. respirare = andas och deprimere = trycka ned.
respirator: subst. (-n, -er) apparat som tar över eller stöder andningen genom att pressa luft in i lungorna; ventilator. Sv. andningsapparat, ventilator. Eng. ventilator, respirator. Vardag. en maskin som andas åt patienten. Av lat. respirare = andas.
respiratorisk: adj. (-t, -a) som rör andningen eller andningsorganen. Eng. respiratory. Av lat. respirare = andas.
respiratorius: adj. som har med andningen att göra; t.ex. systema respiratorium, musculi respiratorii. Sv. respiratorisk, andnings-. Eng. respiratory. Av lat. respirare = andas.
respons: subst. (-en, -er) svar eller reaktion, t.ex. kroppens eller en sjukdoms svar på behandling. Sv. svar, reaktion. Eng. response. Av lat. respondere = svara.
restenos: subst. (-en, -er) förnyad förträngning i ett blodkärl efter att det tidigare vidgats eller behandlats. Eng. restenosis. Vardag. när ett kärl som öppnats upp snörper ihop sig igen. Av lat. re- = åter och gr. stenosis = förträngning.
restitution: subst. (-en, -er) återställande till friskt eller ursprungligt tillstånd; återhämtning. Sv. återhämtning. Eng. restitution. Av lat. restituere = återställa.
restless legs: subst. (oböjl.) tillstånd med ett obehagligt, svårbeskrivet behov av att röra på benen, särskilt i vila och nattetid, vilket stör sömnen. Eng. restless legs syndrome. Vardag. rastlösa ben som myror i benen, värst på kvällen. Av eng. restless legs = rastlösa ben. ICD-10: G25.8. ICD-11: 7A80.
restriktion: subst. (-en, -er) begränsning eller inskränkning, t.ex. vätske- eller saltrestriktion. Sv. begränsning. Eng. restriction. Av lat. restringere = dra åt, begränsa.
restriktiv: adj. (-t, -a) begränsande; t.ex. restriktiv lungsjukdom där lungorna inte kan vidgas normalt. Eng. restrictive. Av lat. restringere = dra åt, begränsa.
resuscitation: subst. (-en) återupplivning; åtgärder för att återställa andning och cirkulation vid livshotande tillstånd. Sv. återupplivning. Eng. resuscitation. Av lat. resuscitare = väcka åter.
resuscitera: verb (-r, -de, -t) återuppliva; vidta åtgärder för att få igång andning och blodcirkulation. Eng. to resuscitate. Av lat. resuscitare = väcka åter.
retardation: subst. (-en, -er) fördröjning eller försening av en process eller utveckling. Sv. fördröjning. Eng. retardation. Av lat. retardare = försena.
retarderad: adj. (retarderat, -e) fördröjd eller försenad. Eng. retarded, delayed. Av lat. retardare = försena.
rete: subst. nät; t.ex. rete testis (sädesnätet), rete mirabile (konstigt nät). Sv. nät, rete. Eng. rete, network. Av lat. rete = nät.
rete articulare genus: subst. knäledens artärnät; den anastomos kring knäleden som bildas av de övre/nedre och mellersta knäartärerna och säkrar blodflödet vid böjt knä. Eng. genicular anastomosis. Av lat. rete = nät + articulatio = led + genu = knä.
rete carpale dorsale: subst. dorsala handlovsbågen (handlovsnätet); det artärnät på handryggssidan av handleden som bildas av grenar från strål- och armbågsbensartären. Eng. dorsal carpal arch. Av lat. rete = nät + carpus = handlov + dorsalis = på ryggsidan.
rete mirabile: subst. underverksnätet; ett kärlnät där ett artärkärl löser upp sig i kapillärer som åter samlas i en artär (eller ven i ven), t.ex. i njurnystanet. Eng. rete mirabile. Av lat. rete = nät + mirabilis = underbar.
rete testis: subst. testikelnätet (Hallers nät); det nätverk av kanaler i testikelns mediastinum som samlar sädesvätskan före utförsgångarna. Eng. rete testis. Av lat. rete = nät + testis = testikel.
rete venosum dorsale manus: subst. handryggens vennät; det ytliga vennät på handryggen varifrån cefalika- och basilikavenen utgår. Eng. dorsal venous network of hand. Av lat. rete = nät + venosus = venös + dorsum = rygg + manus = hand.
rete venosum dorsale pedis: subst. fotryggens vennät; det ytliga vennät på fotryggen varifrån stora och lilla rosenådern utgår. Eng. dorsal venous network of foot. Av lat. rete = nät + venosus = venös + dorsum = rygg + pes = fot.
retention: subst. (-en, -er) kvarhållande; att kroppen behåller något som normalt skulle avges, t.ex. urinretention (oförmåga att tömma blåsan) eller vätskeretention. Sv. kvarhållande. Eng. retention. Av lat. retinere = hålla kvar.
reticularis: adj. nätliknande; t.ex. formatio reticularis, substantia reticularis. Sv. retikulär. Eng. reticular. Av lat. reticulum = litet nät.
reticulum: subst. litet nät; t.ex. endoplasmatiskt reticulum, sarcoplasmatiskt reticulum. Sv. retikel. Eng. reticulum. Av lat. rete (nät) + -iculum (diminutiv).
reticulum trabeculare: subst. det svampliknande nätverk i kammarvinkeln som dränerar kammarvatten till Schlemms kanal; nyckelstruktur vid glaukom. Sv. trabekelverket. Eng. trabecular meshwork. Av lat. reticulum = litet nät + trabecula = liten bjälke.
retikulocyt: subst. (-en, -er) ung, nästan färdigmognad röd blodkropp; högt antal speglar livlig nybildning av röda blodkroppar i benmärgen. Eng. reticulocyte. Vardag. en nybildad röd blodkropp. Av lat. reticulum = litet nät (efter cellens nätlika rester) och gr. kytos = cell.
retikulocyter: subst. (pl.) unga, nybildade röda blodkroppar som ännu innehåller rester av cellkärnans RNA; antalet speglar benmärgens produktion av röda blodkroppar. Eng. reticulocytes. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 17–64 × 10⁹/L, män ca 23–70 × 10⁹/L. Jfr Erytrocyt, Anemi, Benmärg.
retina: subst. näthinna; ögats inre ljuskänsliga lager med stavar och tappar. Sv. näthinna, retina. Eng. retina. Vardag. näthinnan. Av lat. rete (nät) + -ina; näthinnas nätlikande utseende.
retinacula cutis: subst. de bindvävsstråk som förankrar läderhuden i den underliggande vävnaden. Sv. hudens fästband. Eng. skin ligaments. Av lat. retinaculum = hållband + cutis = hud.
retinaculum: subst. band; hållande band, t.ex. retinaculum flexorum/extensorum i handleden och fotleden. Sv. retinakulum. Eng. retinaculum. Av lat. retinere = hålla kvar; retinaculum = hållband.
retinaculum inferius musculorum extensorum: subst. nedre extensorretinaklet; det Y-formade band framför fotleden som håller sträcksenorna på plats. Eng. inferior extensor retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + inferior = nedre + musculus extensor = sträckmuskel.
retinaculum musculorum extensorum: subst. extensorretinaklet; det tvärgående band över handledens ryggsida som håller sträcksenorna på plats. Eng. extensor retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + musculus extensor = sträckmuskel.
retinaculum musculorum fibularium inferius: subst. nedre fibularisretinaklet; band på hälbenets utsida som håller vadbensmusklernas senor på plats. Eng. inferior fibular retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + musculus fibularis = vadbensmuskel + inferior = nedre.
retinaculum musculorum fibularium superius: subst. övre fibularisretinaklet; band bakom yttre fotknölen som håller vadbensmusklernas senor på plats. Eng. superior fibular retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + musculus fibularis = vadbensmuskel + superior = övre.
retinaculum musculorum flexorum: subst. flexorretinaklet; det starka tvärband över handlovens framsida som bildar karpaltunnelns tak. Eng. flexor retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + musculus flexor = böjmuskel.
retinaculum patellae laterale: subst. yttre stödband som håller knäskålen på plats lateralt. Eng. lateral patellar retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + patella = knäskål + lateralis = yttre.
retinaculum patellae mediale: subst. inre stödband som håller knäskålen på plats medialt. Eng. medial patellar retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + patella = knäskål + medialis = inre.
retinaculum superius musculorum extensorum: subst. övre extensorretinaklet; det tvärband ovanför fotleden som håller fot- och tåsträckarnas senor på plats. Eng. superior extensor retinaculum. Av lat. retinaculum = hållband + superior = övre + musculus extensor = sträckmuskel.
retinal: adj. (-t, -a) som rör näthinnan (retina). Eng. retinal. Av lat. retina = näthinna.
retinit: subst. (-en, -er) inflammation i näthinnan. Eng. retinitis. Av lat. retina = näthinna och gr. -itis = inflammation. ICD-10: H30.9.
retinitis pigmentosa: ärftlig, långsamt fortskridande näthinnesjukdom där synceller (stavar först) bryts ner, vilket ger tilltagande nattblindhet och inskränkt synfält (tunnelseende). Eng. retinitis pigmentosa. Av retina = näthinna + pigment. ICD-10: H35.5.
retinopati: subst. (-n, -er) sjuklig förändring i näthinnan, t.ex. orsakad av diabetes eller högt blodtryck, som obehandlad kan leda till synnedsättning eller blindhet. Eng. retinopathy. Vardag. skada på näthinnan som kan försämra synen. Av lat. retina = näthinna och gr. pathos = lidande. ICD-10: diabetesretinopati H36.0 (E10–E14 †), övrig H35.0. ICD-11: 9B71.
retinopexi: subst. (-n, -er) operation där en lossnad näthinna fästs tillbaka på sitt underlag. Eng. retinopexy. Av lat. retina = näthinna och gr. pexis = fästande.
retrahera: verb (-r, -de, -t) dra tillbaka, t.ex. att dra tillbaka förhuden. Eng. to retract. Av lat. retrahere = dra tillbaka.
retraktion: subst. bakåtrörelse av en kroppsdel, t.ex. skulderblad eller käke. Eng. retraction. Motsats: protraktion. Av lat. re- (tillbaka) + trahere = dra.
retrobulbär: adj. (-t, -a) belägen bakom ögongloben. Eng. retrobulbar. Av lat. retro = bakom och bulbus = (ögon)glob.
retrocekal: adj. (-t, -a) belägen bakom blindtarmen (caecum), första delen av tjocktarmen i nedre högra delen av buken. Eng. retrocaecal. Av lat. retro = bakom och caecum = blindtarm.
retrofaryngeal: adj. (-t, -a) belägen bakom svalget. Eng. retropharyngeal. Av lat. retro = bakom och gr. pharynx = svalg.
retroflekterad: adj. (retroflekterat, -e) bakåtböjd; t.ex. om en livmoder som lutar bakåt. Eng. retroflexed. Av lat. retro = bakom och flectere = böja.
retroflexion: subst. (-en, -er) bakåtböjning, t.ex. att livmoderkroppen är böjd bakåt. Eng. retroflexion. Av lat. retro = bakom och flectere = böja.
retrograd: adj. (-t, -a) bakåtriktad; som går i motsatt riktning mot det normala. Eng. retrograde. Av lat. retro = bakom och gradi = gå.
retrograd amnesi: subst. (-n) minnesförlust som gäller tiden före en skada eller händelse, t.ex. en hjärnskakning. Eng. retrograde amnesia. Vardag. att man inte minns det som hände strax innan skadan. Av lat. retro = bakom och gr. amnesia = minnesförlust.
retromandibularis, vena: subst. vena retromandibularis; retromandibularvenen; bildas i örspottkörteln av ytliga tinningvenen och överkäksvenerna och tömmer sig mot yttre/inre halsvenen. Eng. retromandibular vein. Av lat. retro = bakom + mandibula = underkäke + vena = ven.
retroperitoneal: adj. (-t, -a) belägen bakom bukhinnan, mot bakre bukväggen (där bland annat njurarna och stora kärl ligger). Eng. retroperitoneal. Av lat. retro = bakom och gr. peritonaion = bukhinna.
retroperitoneum: subst. (-et) utrymmet bakom bukhinnan mot bakre bukväggen, där njurar, urinledare, bukspottkörtel och stora kärl ligger. Eng. retroperitoneum. Av lat. retro = bakom och gr. peritonaion = bukhinna.
retrospektiv: adj. (-t, -a) bakåtblickande; om en studie som utgår från redan inträffade händelser, t.ex. genom journaler eller frågor om det förflutna. Motsats till prospektiv. Eng. retrospective. Av lat. retro = bakom och spectare = se.
retrosternal: adj. (-t, -a) belägen bakom bröstbenet (sternum); t.ex. retrosternal smärta. Eng. retrosternal. Av lat. retro = bakom och sternum = bröstben.
retroversion: subst. bakåttippning av ett organ, t.ex. uterus retroversus (motsats: anteversion). Eng. retroversion. Av lat. retro (bakåt) + vertere = vända.
retroverterad: adj. (retroverterat, -e) bakåtlutande; t.ex. om en livmoder som lutar bakåt i bäckenet. Eng. retroverted. Av lat. retro = bakom och vertere = vända.
retrusion: subst. bakåtrörelse av underkäken (synonym: retraktion av mandibula; motsats: protrusion). Eng. retrusion. Av lat. retro (bakåt) + trudere = trycka.
Retts syndrom: subst. neurologisk utvecklingsstörning, nästan bara hos flickor, med förlust av tidigare färdigheter och stereotypa handrörelser. Eng. Rett syndrome. ICD-10: F84.2.
reumatisk feber: subst. (-n) sällsynt fördröjd reaktion efter halsinfektion med streptokocker som kan ge inflammation i leder, hjärta, hud och nervsystem. Sv. giktfeber. Eng. rheumatic fever. Vardag. en efterreaktion på halsfluss som kan skada hjärta och leder. Av gr. rheuma = flöde. ICD-10: I00 (med hjärtengagemang I01).
reumatism: subst. (-en) samlande, vardaglig benämning på sjukdomar med värk och inflammation i leder, muskler och bindväv. Eng. rheumatism. Vardag. ledvärk och muskelsmärta, ofta inflammatorisk. Av gr. rheuma = flöde. ICD-10: M79.0.
reumatoid: adj. (-t, -a) som liknar reumatism; ingår framför allt i reumatoid artrit, en kronisk inflammatorisk ledsjukdom. Eng. rheumatoid. Av gr. rheuma = flöde och eidos = liknande.
reumatoid artrit: subst. kronisk autoimmun ledgångsreumatism med symmetrisk inflammation i framför allt små leder, som obehandlad ger ledförstörelse. Lat. arthritis rheumatoides. Sv. ledgångsreumatism. Eng. rheumatoid arthritis. Förk. RA. ICD-10: M05 (seropositiv), M06 (övrig/seronegativ). ICD-11: FA20.
revaskularisera: verb (-r, -de, -t) återställa blodflödet till ett organ eller område, t.ex. genom att vidga eller leda om förträngda kärl. Eng. to revascularise. Av lat. re- = åter och vasculum = litet kärl.
revaskularisering: subst. (-en, -ar) åtgärd som återställer blodtillförseln till en vävnad, t.ex. ballongvidgning eller bypassoperation. Eng. revascularisation. Vardag. att öppna upp eller leda om blodkärl så att vävnaden får blod igen. Av lat. re- = åter och vasculum = litet kärl.
revbensbåge: subst. (-n, -ar) den nedre, framåtbågande kanten av bröstkorgen som bildas av de nedre revbenens broskdelar. Eng. costal margin. Vardag. nedre kanten av bröstkorgen som man kan känna nedanför brösten. Av sv. revben.
reversibel: adj. (reversibelt, -a) som kan vändas eller gå tillbaka; om en process eller ett tillstånd som inte är bestående. Eng. reversible. Av lat. revertere = vända tillbaka.
reversibilitetstest: subst. (-et, -) undersökning, främst vid misstänkt astma, som mäter hur mycket lungfunktionen förbättras efter luftrörsvidgande läkemedel. Eng. reversibility test. Vardag. ett blåstest som visar om luftrörsmedicin förbättrar andningen. Av lat. revertere = vända tillbaka.
RF: subst. (förk.) antikropp som ofta förekommer vid reumatoid artrit och används som blodprov i diagnostiken. Sv. reumatoid faktor. Eng. rheumatoid factor. Förkortning. Se Reumatoid.
rhAPC: subst. (förk.) konstgjort framställt aktiverat protein C, ett ämne som påverkar blodets koagulation och inflammation. Eng. recombinant human activated protein C. Förkortning.
ρ-protein: subst. (rho-protein) Rho; familj av små G-proteiner (GTP-as) som styr cellens aktinskelett och därmed form, rörelse och delning. Eng. Rho protein. Jfr G-protein.
rhomboencephalon: subst. ruthjärna; bakre hjärnavdelningen (pons + cerebellum + medulla oblongata). Sv. ruthjärna, rombencefalon. Eng. rhombencephalon, hindbrain. Av grek. rhombos (romb) + enkephalos = hjärna.
rhomboideus: adj. rutformig; t.ex. m. rhomboideus major/minor (skulderblad-ryggraden). Sv. romboid. Eng. rhomboid. Av grek. rhombos (romb) + eidos = form.
rhomboideus major, musculus: subst. musculus rhomboideus major; stora romboidmuskeln; ryggmuskel mellan bröstkotorna och skulderbladets innerkant som drar skulderbladet inåt. Eng. rhomboid major. Av lat. musculus = muskel + grek. rhomboeides = rombformig + lat. major = större.
rhomboideus minor, musculus: subst. musculus rhomboideus minor; lilla romboidmuskeln; smal muskel ovanför stora romboidmuskeln, mellan nedre halskotorna och skulderbladet. Eng. rhomboid minor. Av lat. musculus = muskel + grek. rhomboeides = rombformig + lat. minor = mindre.
rigid: adj. (rigit, -a) stel, styv, oböjlig; t.ex. om muskler eller om en oflexibel hållning. Eng. rigid. Av lat. rigidus = styv.
rigiditet: subst. (-en) stelhet; särskilt om den jämna muskelstelhet som ses vid Parkinsons sjukdom. Sv. stelhet. Eng. rigidity. Av lat. rigidus = styv.
rigor: subst. (-n) stelhet; även frossa med skakningar och köldkänsla, eller den stelhet som inträder i kroppen efter döden (rigor mortis). Eng. rigor. Av lat. rigor = stelhet, köld.
RIK: förk. ren intermittent kateterisering; metod där urinblåsan töms regelbundet med en engångskateter som förs in och tas ut vid varje tillfälle. Eng. clean intermittent catheterisation.
rima: subst. springa; t.ex. rima glottidis (stämbandsspalten), rima oris (munspalten). Sv. springa, rima. Eng. rima, fissure. Av lat. rima = springa, spricka.
rima glottidis: subst. stämspringan; den springa mellan de båda stämbanden genom vilken luften passerar; trångaste stället i struphuvudet. Sv. stämspringa. Eng. rima glottidis. Av lat. rima = springa + grek. glottis = stämspringan.
rima oris: subst. munspringan; öppningen mellan läpparna. Eng. oral fissure. Av lat. rima = springa + os (oris) = mun.
rima palpebrarum: subst. ögonspringan mellan övre och nedre ögonlocket. Sv. ögonspringan. Eng. palpebral fissure. Av lat. rima = springa + palpebra = ögonlock.
rima pudendi: subst. blygdspringan; springan mellan de stora blygdläpparna. Eng. pudendal cleft. Av lat. rima = springa + pudendum = blygd.
rima vestibuli: subst. fickbandsspringan; springan mellan de båda fickbanden. Eng. rima vestibuli. Av lat. rima = springa + vestibulum = förgård.
RIND: subst. (förk.) övergående störning i hjärnans blodförsörjning med neurologiska bortfall som går tillbaka inom ett dygn till några dagar; ett äldre begrepp besläktat med TIA. Eng. reversible ischaemic neurological deficit. Förkortning. Se TIA.
ringorm: subst. (-en) svampinfektion i huden (dermatofytos) som ger ringformade, fjällande och kliande utslag med läkt centrum; smittar bl.a. från djur. Lat. tinea corporis. Eng. ringworm, dermatophytosis. Vardag. revorm. Trots namnet ingen mask. ICD-10: B35 (B35.4 på bålen, B35.0 i hårbotten).
rinit: subst. (-en, -er) inflammation i nässlemhinnan, med nästäppa, rinnsnuva och nysningar; kan vara allergisk eller infektiös. Sv. snuva. Eng. rhinitis. Vardag. inflammation i näsan, t.ex. snuva eller hösnuva. Av gr. rhis = näsa och -itis = inflammation. ICD-10: allergisk J30 (akut/snuva J00, kronisk J31.0).
rinofaryngit: subst. (-en, -er) inflammation i nässvalget (övergången mellan näsa och svalg); vanlig vid förkylning. Eng. rhinopharyngitis, nasopharyngitis. Av gr. rhis = näsa, pharynx = svalg och -itis = inflammation. ICD-10: J00.
rinorré: subst. (-n) rinnande näsa; flöde av sekret från näsan. Sv. rinnsnuva. Eng. rhinorrhoea. Av gr. rhis = näsa och rhoia = flöde.
risorius: adj. skratt-; m. risorius = skrattmuskeln (drar mungipan utåt). Sv. risorius, skrattmuskel. Eng. risorius. Av lat. ridere = skratta; risorius = skrattare.
risorius, musculus: subst. musculus risorius; leendemuskeln; smal muskel som drar mungipan utåt vid leende. Eng. risorius. Av lat. musculus = muskel + risus = skratt.
RMR: subst. (förk.) den energi kroppen förbrukar i fullständig vila för att hålla igång grundläggande funktioner; basal ämnesomsättning. Eng. resting metabolic rate. Förkortning. Se Basalmetabolism.
ROAG: förk. Revised Oral Assessment Guide; bedömningsinstrument för att systematiskt bedöma munhälsan. Eng. Revised Oral Assessment Guide.
rodnad: subst. (-en, -er) rött utseende på hud eller slemhinna på grund av ökat blodflöde, t.ex. vid inflammation, värme eller blodvallning. Eng. redness, flush. Av sv. röd.
ronkus: subst. (-, ronki) lågfrekvent, rosslande eller brummande biljud från luftrören vid andning, ofta tecken på slem eller förträngning. Eng. rhonchus. Vardag. brummande andningsljud från luftrören. Av gr. rhonchos = snarkning.
rosacea: subst. (-n) kronisk hudsjukdom i ansiktet med rodnad, synliga blodkärl och kvisslelika utslag, främst över kinder, näsa och panna. Eng. rosacea. Vardag. ihållande rodnad och finnliknande utslag mitt i ansiktet. Av lat. rosaceus = rosenfärgad. ICD-10: L71. ICD-11: ED90.
rosen: subst. (best.) ålderdomlig och folklig benämning på ros (erysipelas), en streptokockinfektion i huden med skarpt avgränsad, het rodnad. Jfr Erysipelas.
roseola: subst. (-n) röda hudutslag; särskilt tredagarsfeber (roseola infantum), en vanlig virussjukdom hos småbarn med hög feber följd av utslag. Eng. roseola. Av lat. roseus = rosenröd. ICD-10: B08.2.
rosfeber: subst. akut, skarpt avgränsad streptokockinfektion i huden med rodnad, värme och feber. Lat. erysipelas. Sv. erysipelas. Eng. erysipelas. Jfr erysipelas. ICD-10: A46. ICD-11: 1B70.
rostral: adj. mot munnen, framåt i CNS; rostral riktning i hjärnan = mot frontalloben. Sv. rostral. Eng. rostral. Av lat. rostrum = nos, näbb.
rostralis: adj. som ligger mot nos-/näbbänden; används särskilt i hjärnan om riktning framåt mot pannan. Eng. rostral. Av lat. rostrum = näbb, nos.
rostrum: subst. nos, näbb; t.ex. rostrum corporis callosi (hjärnbalkens näbb). Sv. rostrum, snabel. Eng. rostrum. Av lat. rostrum = nos, näbb (av rodde = gräva).
rostrum sphenoidale: subst. kilbensnäbben; den nedåtriktade benkil längst ned på kilbenskammen som passar in i plogbenet. Eng. sphenoidal rostrum. Av lat. rostrum = näbb + os sphenoidale = kilben.
rotatio externa: subst. utåtrotation; vridning av en kroppsdel utåt kring sin längdaxel. Sv. utåtrotation. Eng. lateral rotation. Av lat. rotatio = vridning + externus = yttre.
rotatio interna: subst. inåtrotation; vridning av en kroppsdel inåt kring sin längdaxel. Sv. inåtrotation. Eng. medial rotation. Av lat. rotatio = vridning + internus = inre.
rotation: subst. vridande rörelse av en kroppsdel kring en axel. Eng. rotation. Se även: inåtrotation, utåtrotation. Av lat. rotare = rotera, av rota = hjul.
rotationsosteotomi: subst. (-n, -er) operation där ett ben kapas och de två delarna vrids i förhållande till varandra för att rätta till en felställning. Eng. rotational osteotomy. Av lat. rotare = vrida och gr. osteon = ben, tome = snitt.
rotator: subst. omrörare; t.ex. mm. rotatores (djupa rygmuskler som roterar kotorna). Sv. rotator. Eng. rotator. Av lat. rotare = rotera; rotator = omrörare.
rotator, musculus: subst. musculus rotator; vridmuskel; muskel som vrider en kroppsdel kring dess axel. Eng. rotator muscle. Av lat. musculus = muskel + rotare = vrida.
rotatores cervicis, musculi: subst. musculi rotatores cervicis; vridmusklernas halsdel. Eng. rotatores cervicis. Av lat. rotatores = vridmusklerna + cervix = hals.
rotatores lumborum, musculi: subst. musculi rotatores lumborum; vridmusklernas länddel. Eng. rotatores lumborum. Av lat. rotatores = vridmusklerna + lumbus = länd.
rotatores thoracis, musculi: subst. musculi rotatores thoracis; vridmusklernas bröstdel, tydligast utvecklad i bröstryggen. Eng. rotatores thoracis. Av lat. rotatores = vridmusklerna + grek. thorax = bröstkorg.
rotatores, musculi: subst. musculi rotatores; vridmusklerna; de kortaste och djupaste transversospinala musklerna, mellan intilliggande kotor; bidrar till vridning och ställningssinne. Eng. rotatores. Av lat. musculus = muskel + rotare = vrida.
rotatorkuffsruptur: subst. bristning i en av axelns rotatorkuffssenor, med smärta och nedsatt kraft i axeln. Lat. ruptura cuffae rotatoriae. Eng. rotator cuff tear. ICD-10: M75.1. ICD-11: FB51.1.
rotavirus: subst. (-et) vanlig orsak till svår diarrésjukdom hos små barn; vaccin finns. Eng. rotavirus. ICD-10: A08.0.
rotundus: adj. rund; t.ex. foramen rotundum, ligamentum teres (rundband). Sv. rund. Eng. round. Av lat. rotundus = rund, av rota = hjul.
RPGN: subst. (förk.) allvarlig form av njurinflammation (glomerulonefrit) med snabbt tilltagande njursvikt över dagar till veckor. Eng. rapidly progressive glomerulonephritis. Förkortning. Se Glomerulonefrit.
RR: subst. (förk.) hur många gånger mer (RR > 1) eller mindre (RR < 1) sannolikt det är att en händelse inträffar i en grupp jämfört med en annan; kvoten mellan gruppernas absoluta risker. Sv. relativ risk. Eng. relative risk. Förkortning. Se Relativ risk.
RRI: subst. (förk.) den proportionella ökningen av risk i experimentgruppen jämfört med kontrollgruppen i en studie. Sv. relativ riskökning. Eng. relative risk increase. Förkortning. Se Relativ riskökning.
RRR: subst. (förk.) den proportionella minskningen av risk i experimentgruppen jämfört med kontrollgruppen; komplementet till relativ risk (1 − RR). Sv. relativ riskreduktion. Eng. relative risk reduction. Förkortning. Se Relativ riskreduktion.
RRT: subst. (förk.) behandling som ersätter njurarnas funktion vid svår njursvikt, t.ex. dialys eller njurtransplantation. Sv. njurersättande behandling. Eng. renal replacement therapy. Förkortning. Se Dialys.
rs-virus: förk. respiratoriskt syncytialvirus; vanlig orsak till luftvägsinfektion och bronkiolit hos spädbarn. Eng. respiratory syncytial virus (RSV). ICD-10: bronkiolit J21.0, pneumoni J12.1.
RSV: subst. (förk.) vanligt luftvägsvirus som kan ge förkylning hos vuxna men allvarlig luftrörsinflammation (bronkiolit) och andningsbesvär hos spädbarn. Eng. respiratory syncytial virus. Förkortning.
rubella: subst. (-n) mild virussjukdom med hudutslag och svullna lymfkörtlar; farlig vid graviditet eftersom den kan skada fostret. Ingår i MPR-vaccinet. Sv. röda hund. Eng. rubella, German measles. Vardag. röda hund – en barnsjukdom som är farlig för foster. Av lat. rubellus = rödaktig. ICD-10: B06. ICD-11: 1F02.
rubeola: subst. (-n) akut, mycket smittsam virussjukdom med hög feber, hosta och utbredda hudutslag. Sv. mässling. Eng. rubeola, measles. Vardag. mässling – en mycket smittsam barnsjukdom med feber och utslag. Av lat. rubeus = röd. ICD-10: B05.
ruber: adj. röd; t.ex. nucleus ruber = röda kärnan i mesencephalon. Sv. röd. Eng. red. Av lat. ruber = röd.
rubor: subst. rodnad; ett av de fyra klassiska inflammationstecknen (rubor, calor, dolor, tumor). Sv. rodnad. Eng. redness, rubor. Vardag. rodnad. Av lat. rubere = vara röd.
ructus: subst. (-) uppstötning av luft från magsäcken genom munnen. Sv. rapning. Eng. eructation, belching. Av lat. ructus = rapning.
rugae vaginales: subst. slidrynkorna; de tvärgående slemhinneveck som ger slidväggen dess töjbarhet. Eng. vaginal rugae. Av lat. ruga = rynka + vagina = slida.
ruptur: subst. (-en, -er) bristning eller sönderslitning av vävnad, t.ex. en sena, en muskel eller ett blodkärl. Sv. bristning. Eng. rupture. Vardag. när något brister eller går sönder, t.ex. en sena eller ett kärl. Av lat. rumpere = brista.
rupturera: verb (-r, -de, -t) brista, gå sönder, spricka; t.ex. om ett blodkärl eller en cysta. Eng. to rupture. Av lat. rumpere = brista.
ryggläge (supine): subst. liggande på rygg med ansiktet uppåt; standardläge vid många undersökningar och operationer. Sv. ryggläge. Eng. supine position. Av lat. supinus = bakåtlutad, liggande på rygg.
ryggmärgsbråck: subst. medfödd missbildning där ryggradsbågar inte slutits, så att ryggmärg eller hinnor buktar ut. Lat. spina bifida. Sv. spina bifida. Eng. spina bifida. Jfr spina bifida. ICD-10: Q05. ICD-11: LA02.
ryggskott: subst. (-et) akut, lokaliserad smärta i ländryggen. Lat. lumbago. Sv. lumbago. Eng. low back pain. Jfr lumbago. ICD-10: M54.5. ICD-11: ME84.2.
ryggsmärta: subst. (-n) smärta i ryggen, vanligast i ländryggen. Lat. dorsalgia. Eng. back pain. ICD-10: M54 (ländrygg M54.5). ICD-11: ME84.
röda hund: subst. mild virussjukdom med lindrigt hudutslag och svullna lymfkörtlar; farlig i tidig graviditet då den kan skada fostret. Lat. rubella. Eng. rubella, German measles. Jfr rubella. ICD-10: B06. ICD-11: 1F02.
röntgen: subst. (-en) röntgenundersökning; bildgivande undersökning med röntgenstrålar som avbildar kroppens inre, särskilt skelett och tätare vävnader. Eng. X-ray, radiography. Efter fysikern W. Röntgen, som upptäckte strålningen 1895. Jfr Radiologi, Datortomografi.
rötfeber: subst. (-n) ålderdomligt samlingsnamn för svåra febersjukdomar med 'förruttnelse' — blodförgiftning (sepsis), tyfus och dysenteri — där kroppen ansågs ruttna inifrån. Jfr Sepsis, Tyfus.

Sök i ordlistan