Medicinska F-ord: definition och ursprung

fabella: subst. liten böna; litet variabelt sesamben bakom knäets laterala kondyl i m. gastrocnemius. Sv. fabella. Eng. fabella. Av lat. fabella, diminutiv av faba = böna.
facett: subst. (-en, pl. -er) liten, avplanad yta på ett ben – antingen en ledyta eller ett avgränsat muskelfäste, t.ex. de tre facetterna på tuberculum majus där rotatorkuffens senor fäster. Eng. facet. Av fr. facette = liten yta, av face = yta. Jfr Facettled, Facies.
facettled: subst. (-en, pl. -er) liten, plan led mellan kotornas ledutskott som styr och begränsar ryggradens rörelser; zygapofysled. Eng. facet (zygapophyseal) joint. Även fasettled.
facialis: adj. som rör ansiktet; t.ex. n. facialis = 7:e kranialnerven, som styr ansiktsmimiken. Svensk form: facial. Sv. ansikts-. Eng. facial. Av lat. facies = ansikte.
facialis, arteria: subst. arteria facialis; ansiktsartären; gren av yttre halspulsådern som slingrar sig upp över underkäkskanten och försörjer ansiktet; pulsen kan kännas där den korsar käkkanten. Eng. facial artery. Av lat. facies = ansikte + arteria = artär.
facialis, nervus: subst. nervus facialis [VII]; ansiktsnerven (sjunde kranialnerven); styr de mimiska ansiktsmusklerna och för (via intermediusnerven) smak från främre tungan samt parasympatik till tår- och spottkörtlar; bortfall ger ensidig ansiktsförlamning (Bells pares). Sv. ansiktsnerven. Eng. facial nerve. Av lat. facies = ansikte + nervus = nerv.
facialis, vena: subst. vena facialis; ansiktsvenen; följer ansiktsartären och tömmer ansiktet till inre halsvenen; har via vinkelvenen och ögonvenerna förbindelse med sinus cavernosus (infektionsspridningsväg). Eng. facial vein. Av lat. facies = ansikte + vena = ven.
facialispares: subst. (-en) förlamning av ansiktsnerven (n. facialis) med hängande ansiktshalva; ansiktsförlamning. Sv. ansiktsförlamning. Eng. facial palsy. ICD-10: G51.0 (Bells pares). ICD-11: 8B88.0.
faciei, musculi: subst. musculi faciei; ansiktets muskler; de mimiska musklerna, som fäster i huden och styr ansiktsuttrycken; alla innerveras av ansiktsnerven. Sv. mimiska muskler. Eng. facial muscles. Av lat. musculus = muskel + facies = ansikte.
facies: subst. yta, ansikte, utseende; benyta eller anatomisk struktur, t.ex. facies anterior, facies articularis. Sv. yta, facies. Eng. face, surface. Av lat. facies = ansikte, yta.
facies anterior: subst. framsidan; den framåtvända ytan av en struktur. Eng. anterior surface. Av lat. facies = yta + anterior = främre.
facies anterior partis petrosae: subst. klippbenets framyta; den uppåt-framåtvända ytan av klippbenet, mot mellersta skallgropen. Eng. anterior surface of petrous part. Av lat. facies = yta + anterior = främre + pars petrosa = klippben.
facies anterolateralis: subst. den framåt- och utåtvända ytan av en struktur. Eng. anterolateral surface. Av lat. facies = yta + anterior = främre + lateralis = yttre.
facies anteromedialis: subst. den framåt- och inåtvända ytan av en struktur. Eng. anteromedial surface. Av lat. facies = yta + anterior = främre + medialis = inre.
facies approximalis: subst. kontaktytan; den tandyta (mesial eller distal) som vetter mot granntanden. Eng. approximal surface. Av lat. facies = yta + approximare = närma sig.
facies articularis: subst. ledytan; den broskklädda ytan på ett ben där det ledar mot ett annat ben. Eng. articular surface. Av lat. facies = yta + articularis (led).
facies articularis acromialis: subst. ledytan på nyckelbenets yttre ände, mot acromion. Eng. acromial facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + acromion.
facies articularis anterior: subst. främre ledytan; t.ex. på axis tand, mot atlas främre båge. Eng. anterior articular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + anterior = främre.
facies articularis calcanea anterior: subst. främre hälbensledytan; den främre av språngbenets ledytor mot hälbenet. Eng. anterior facet for calcaneus. Av lat. facies = yta + articularis + calcaneus = hälben + anterior = främre.
facies articularis calcanea media: subst. mellersta hälbensledytan; den mellersta av språngbenets ledytor mot hälbenet (på sustentaculum tali). Eng. middle facet for calcaneus. Av lat. facies = yta + articularis + calcaneus = hälben + medius = mellersta.
facies articularis calcanea posterior: subst. bakre hälbensledytan; den största av språngbenets undre ledytor mot hälbenet. Eng. posterior calcaneal articular facet. Av lat. facies = yta + articularis + calcaneus = hälben + posterior = bakre.
facies articularis capitis costae: subst. ledytan på revbenshuvudet, mot bröstkotans kropp. Eng. articular facet of head of rib. Av lat. facies = yta + articularis (led) + caput = huvud + costa = revben.
facies articularis capitis fibulae: subst. ledytan på vadbenshuvudet mot skenbenet. Eng. articular facet of head of fibula. Av lat. facies = yta + articularis (led) + caput = huvud + fibula = vadben.
facies articularis carpalis: subst. handlovsledytan; ledytan på strålbenets nedre ände mot handlovsbenen. Eng. carpal articular surface. Av lat. facies = yta + articularis (led) + carpus = handlov.
facies articularis clavicularis: subst. ledytan på acromion mot nyckelbenet. Eng. clavicular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + clavicula = nyckelben.
facies articularis cuboidea: subst. ledytan på hälbenets framsida mot tärningsbenet (os cuboideum). Eng. articular surface for cuboid. Av lat. facies = yta + articularis + os cuboideum = tärningsben.
facies articularis fibularis: subst. ledytan på skenbenets yttre ledknöl mot vadbenshuvudet. Eng. fibular articular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + fibula = vadben.
facies articularis inferior: subst. nedre ledytan; ledytan på en kotas nedre ledutskott. Eng. inferior articular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + inferior = nedre.
facies articularis ligamenti calcaneonavicularis plantaris: subst. ledyta på språngbenshuvudets undersida mot det undre häl–båtbensligamentet. Eng. facet for plantar calcaneonavicular ligament. Av lat. facies = yta + articularis + ligamentum calcaneonaviculare plantare = undre häl–båtbensligamentet.
facies articularis malleoli lateralis: subst. ledytan på yttre fotknölen mot språngbenet. Eng. articular facet of lateral malleolus. Av lat. facies = yta + articularis (led) + malleolus lateralis = yttre fotknöl.
facies articularis malleoli medialis: subst. ledytan på inre fotknölen mot språngbenet. Eng. articular facet of medial malleolus. Av lat. facies = yta + articularis (led) + malleolus medialis = inre fotknöl.
facies articularis navicularis: subst. ledytan på språngbenshuvudet mot fotens båtben. Eng. navicular articular surface. Av lat. facies = yta + articularis (led) + os naviculare = båtben.
facies articularis partis calcaneonavicularis ligamenti bifurcati: subst. ledyta på språngbenet mot häl–båtbensdelen av det kluvna ledbandet (lig. bifurcatum). Eng. facet for calcaneonavicular part of bifurcate ligament. Av lat. facies = yta + articularis + pars calcaneonavicularis + ligamentum bifurcatum = kluvet ledband.
facies articularis posterior: subst. bakre ledytan; t.ex. på axis tand, mot atlas tvärgående ledband. Eng. posterior articular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + posterior = bakre.
facies articularis sternalis: subst. ledytan på nyckelbenets bröstbensände. Eng. sternal facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + sternum = bröstben.
facies articularis superior: subst. övre ledytan; ledytan på en kotas (eller annan benstrukturs) övre ledutskott. Eng. superior articular facet. Av lat. facies = yta + articularis (led) + superior = övre.
facies articularis talaris anterior: subst. främre språngbensledytan; den främre av hälbenets ledytor mot språngbenet. Eng. anterior talar articular surface. Av lat. facies = yta + articularis + talus = språngben + anterior = främre.
facies articularis talaris media: subst. mellersta språngbensledytan; den mellersta av hälbenets ledytor mot språngbenet (på sustentaculum tali). Eng. middle talar articular surface. Av lat. facies = yta + articularis + talus = språngben + medius = mellersta.
facies articularis talaris posterior: subst. bakre språngbensledytan; den största av hälbenets ledytor mot språngbenet. Eng. posterior talar articular surface. Av lat. facies = yta + articularis + talus = språngben + posterior = bakre.
facies articularis tuberculi costae: subst. ledytan på revbenstuberkeln. Eng. articular facet of tubercle of rib. Av lat. facies = yta + articularis (led) + tuberculum = knöl + costa = revben.
facies auricularis: subst. öronformade ledytan; ledytan på korsbenet (och tarmbenet) som bildar korsben–tarmbensleden. Eng. auricular surface. Av lat. facies = yta + auricula = litet öra (efter formen).
facies cerebralis: subst. hjärnytan; den yta av kilbenets stora vinge (eller annat skallben) som vetter mot hjärnan. Eng. cerebral surface. Av lat. facies = yta + cerebrum = hjärna.
facies costalis: subst. revbenssidan; den yta av en struktur (t.ex. skulderbladets framsida) som vetter mot revbenen. Eng. costal surface. Av lat. facies = yta + costa = revben.
facies diaphragmatica: subst. diafragmaytan; ett organs yta som vetter mot diafragma, t.ex. leverns konvexa övre yta. Eng. diaphragmatic surface. Av lat. facies = yta + grek. diaphragma = mellangärde.
facies distalis: subst. distala tandytan; den tandyta som vetter bort från tandbågens mitt (bakåt). Eng. distal surface. Av lat. facies = yta + distare = stå ifrån.
facies dorsalis: subst. ryggsidan; den bakåtvända ytan av en struktur, t.ex. korsbenet. Eng. dorsal surface. Av lat. facies = yta + dorsum = rygg.
facies externa: subst. utsidan; den utåtvända ytan av ett ben. Eng. external surface. Av lat. facies = yta + externus = yttre.
facies glutea: subst. sätesytan; tarmbensvingens yttre yta där sätesmusklerna fäster. Eng. gluteal surface. Av lat. facies = yta + grek. gloutos = säte.
facies inferior linguae: subst. tungans undersida; den glatta nedre ytan av tungan mot munbotten. Eng. inferior surface of tongue. Av lat. facies = yta + inferior = nedre + lingua = tunga.
facies inferior partis petrosae: subst. klippbenets underyta; den nedåtvända ytan av klippbenet, en del av skallbasens utsida. Eng. inferior surface of petrous part. Av lat. facies = yta + inferior = nedre + pars petrosa = klippben.
facies infratemporalis: subst. undre tinningytan; överkäkens bakre yta som vetter mot infratemporalgropen. Eng. infratemporal surface. Av lat. facies = yta + infra = under + tempus = tinning.
facies interna: subst. insidan; den inåtvända ytan av ett ben. Eng. internal surface. Av lat. facies = yta + internus = inre.
facies intervertebralis: subst. den yta på kotkroppen som via mellankotskivan möter intilliggande kota. Eng. intervertebral surface. Av lat. facies = yta + inter = mellan + vertebra = kota.
facies lateralis: subst. utsidan; den utåtvända (laterala) ytan av en struktur. Eng. lateral surface. Av lat. facies = yta + lateralis = yttre.
facies lingualis: subst. den inåtvända tandytan; tandytan mot tungan (i överkäken kallad palatal). Eng. lingual surface. Av lat. facies = yta + lingua = tunga.
facies lunata: subst. den halvmånformade ledytan i höftledsskålen som möter lårbenshuvudet. Eng. lunate surface. Av lat. facies = yta + lunatus = halvmånformad.
facies malleolaris lateralis: subst. yttre fotknölsytan; ledytan på språngbenskroppens utsida mot yttre fotknölen. Eng. lateral malleolar facet. Av lat. facies = yta + malleolus lateralis = yttre fotknöl.
facies malleolaris medialis: subst. inre fotknölsytan; ledytan på språngbenskroppens insida mot inre fotknölen. Eng. medial malleolar facet. Av lat. facies = yta + malleolus medialis = inre fotknöl.
facies maxillaris: subst. överkäksytan; den yta av gombenet som vetter mot överkäken. Eng. maxillary surface. Av lat. facies = yta + maxilla = överkäke.
facies medialis: subst. insidan; den inåtvända (mediala) ytan av en struktur. Eng. medial surface. Av lat. facies = yta + medialis = inre.
facies mediastinalis: subst. mediastinalytan; lungans mediala yta som vetter mot mellanrummet (mediastinum) och bär lunghilus. Eng. mediastinal surface. Av lat. facies = yta + mediastinum = mellanrum.
facies mesialis: subst. mesiala tandytan; den tandyta som vetter mot tandbågens mitt (framåt). Eng. mesial surface. Av lat. facies = yta + grek. mesos = mitt.
facies nasalis: subst. näsytan; den yta av ett ben som vetter mot näshålan. Eng. nasal surface. Av lat. facies = yta + nasus = näsa.
facies occlusalis: subst. tuggytan; den yta på en kindtand som möter motstående tand vid bett. Sv. tuggyta. Eng. occlusal surface. Av lat. facies = yta + occludere = sluta till (bettet).
facies orbitalis: subst. ögonhåleytan; den yta av ett ben (t.ex. överkäken) som bildar en del av ögonhålan. Eng. orbital surface. Av lat. facies = yta + orbita = ögonhåla.
facies palatina: subst. gomytan; gombenets undre yta mot munhålan. Eng. palatine surface. Av lat. facies = yta + palatum = gom.
facies patellaris: subst. knäskålsytan; den fåra på lårbenets framsida nedtill mot vilken knäskålen glider. Eng. patellar surface. Av lat. facies = yta + patella = knäskål.
facies pelvica: subst. korsbenets bäckenyta; korsbenets framåt- och nedåtvända, konkava yta mot bäckenhålan. Eng. pelvic surface. Av lat. facies = yta + pelvis = bäcken.
facies poplitea: subst. knävecksytan; den triangulära ytan på lårbenets baksida nedtill, mot knävecket. Eng. popliteal surface. Av lat. facies = yta + poples = knäveck.
facies posterior: subst. baksidan; den bakåtvända ytan av en struktur. Eng. posterior surface. Av lat. facies = yta + posterior = bakre.
facies posterior partis petrosae: subst. klippbenets bakyta; den bakåtvända ytan av klippbenet, mot bakre skallgropen. Eng. posterior surface of petrous part. Av lat. facies = yta + posterior = bakre + pars petrosa = klippben.
facies sacropelvica: subst. korsben-bäckenytan; tarmbenets inre yta som vetter mot korsbenet och bäckenhålan. Eng. sacropelvic surface. Av lat. facies = yta + sacrum = korsben + pelvis = bäcken.
facies sternocostalis: subst. hjärtats främre yta (sternokostala ytan); den yta som vetter mot bröstbenet och revbenen, bildad mest av höger kammare. Eng. anterior surface. Av lat. facies = yta + sternum = bröstben + costa = revben.
facies superior: subst. ovansidan; den uppåtvända ytan av en struktur (t.ex. språngbenets ledtrissa). Eng. superior surface. Av lat. facies = yta + superior = övre.
facies symphysialis: subst. fogytan; blygdbenets inre yta som via brosk möter motsatta sidans blygdben i blygdbensfogen. Eng. symphysial surface. Av lat. facies = yta + grek. symphysis = sammanväxning.
facies temporalis: subst. tinningytan; den yta av ett ben (t.ex. okbenet) som vetter mot tinninggropen. Eng. temporal surface. Av lat. facies = yta + tempus = tinning.
facies vestibularis: subst. den utåtvända tandytan; tandytan mot kind (buccalis) eller läpp (labialis). Eng. vestibular surface. Av lat. facies = yta + vestibulum = förgård (munförgården).
facies visceralis: subst. visceralytan; ett organs yta som vetter mot andra organ, t.ex. leverns nedre, intryckta yta. Eng. visceral surface. Av lat. facies = yta + viscera = inälvor.
facilitera: verb (-r, -de, -t) underlätta, göra lättare. Eng. to facilitate. Av lat. facilis = lätt.
Fagerströmtest: subst. (-et) test som graderar grad av nikotinberoende (FTND). Eng. Fagerström Test for Nicotine Dependence.
fagocytos: subst. (-en, pl. -er) ”cellätande”; processen då vissa celler (fagocyter) omsluter och bryter ner främmande partiklar som bakterier och cellrester. Eng. phagocytosis. Av gr. phagein = äta + kytos = cell.
FAI: förk. (eng.) femoroacetabulärt impingement; konflikt mellan lårbenshalsen och höftledskålen vid rörelse som ger smärta och kan skada ledbrosket. Eng. femoroacetabular impingement.
faktor V Leiden: subst. vanligaste ärftliga orsaken till ökad proppbenägenhet (APC-resistens), en mutation i koagulationsfaktor V. Eng. factor V Leiden. Jfr trombofili. ICD-10: D68.5.
fakultativ: adj. (-t, -a) valfri, icke obligatorisk; t.ex. fakultativt anaerob bakterie som kan leva både med och utan syre. Eng. facultative. Motsats: obligat. Av lat. facultas = möjlighet.
falang: subst. (-en, pl. -er) finger- eller tåben; vart och ett av de små rörbenen i fingrar och tår (phalanx). Eng. phalanx. Av gr. phalanx = slagordning.
falciforme, ligamentum: subst. ligamentum falciforme (hepatis); skärformiga leverbandet; det sagittala bukhinneveck mellan levern, främre bukväggen och mellangärdet; dess fria kant innehåller runda leverbandet. Eng. falciform ligament. Av lat. falx = skära + forma = form + ligamentum = band.
falciformis: adj. skärformad, segelformad; t.ex. ligamentum falciforme hepatis (skärformiga leverbandet). Sv. falciform. Eng. falciform, sickle-shaped. Av lat. falx (skära) + forma = form.
fall-kontrollstudie: subst. (-n) observationsstudie som jämför personer med en sjukdom (fall) med liknande personer utan sjukdomen (kontroller) och ser bakåt på skillnader i tidigare exponering; särskilt användbar vid sällsynta sjukdomar. Eng. case-control study.
fallisk: adj. (pl. -a) som rör penis (fallos). Eng. phallic. Av gr. phallos = penis.
Falloppio: egennamn (it.) den italienske anatomen Gabriele Falloppio (1523–1562), som beskrivit äggledaren (tuba uterina/Fallopii). Sv. äggledare. Eng. Fallopian tube. Efter Gabriele Falloppio. Jfr Tuba uterina, Salpinx.
Fallots tetrad: subst. vanlig medfödd hjärtmissbildning med fyra komponenter: förträngt utflöde från höger kammare (pulmonalisstenos), kammarseptumdefekt, högerförskjuten aorta och förtjockad högerkammarvägg. Eng. tetralogy of Fallot. Även Fallots syndrom. ICD-10: Q21.3.
falska negativa: subst. (pl.) personer som har den sökta sjukdomen/faktorn men där testet felaktigt ger negativt resultat (de klassas felaktigt som friska). Eng. false negatives. Jfr Falska positiva.
falska positiva: subst. (pl.) personer som saknar den sökta sjukdomen/faktorn men där testet felaktigt ger positivt resultat (”falskt alarm”). Eng. false positives. Jfr Falska negativa.
falx: subst. skära; t.ex. falx cerebri = hjärnskäran (durahinna mellan hemisfärerna). Sv. skära, falx. Eng. falx, sickle. Av lat. falx/falcis = skära, lie.
falx cerebelli: subst. lilla hjärnskäran; ett litet durablad i mittlinjen mellan lillhjärnans halvor. Eng. falx cerebelli. Av lat. falx = skära + cerebellum = lillhjärna.
falx cerebri: subst. hjärnskäran; det skärformiga durabladet i mittlinjen mellan de två storhjärnshalvorna. Eng. falx cerebri. Av lat. falx = skära + cerebrum = storhjärna.
falx inguinalis: subst. ljumskskäran; den gemensamma senplatta från inre sneda och tvärgående bukmuskeln som fäster vid blygdbenet bakom ytliga ljumskporten. Eng. inguinal falx. Av lat. falx = skära + inguen = ljumske.
familjeanamnes: subst. (-en) uppgifter om sjukdomar som förekommer i patientens släkt/familj. Sv. familjehistoria. Eng. family history.
Familjeterapi: subst. (-n) psykoterapi där familjens relationer och samspel står i fokus. Eng. family therapy.
FAP: förk. 1) familjär adenomatös polypos (familial adenomatous polyposis) – ärftlig sjukdom med mängder av polyper i tjocktarmen och kraftigt förhöjd cancerrisk (ICD-10: D12.6); 2) familjär amyloid polyneuropati (familial amyloid polyneuropathy) – ärftlig transtyretinamyloidos med inlagring av amyloid i perifera nerver.
Farabeuf-retraktor: subst. (-n, pl. -er) handhållen dubbelhake för att hålla isär sårkanter. Eng. Farabeuf retractor. Jfr Langenbeck-retraktor.
farmakodynamik: subst. (-en) läran om hur läkemedel verkar på kroppen (effekter och verkningsmekanismer). Eng. pharmacodynamics. Jfr farmakokinetik.
farmakogenetik: subst. (-en) läran om hur ärftliga skillnader påverkar individers svar på läkemedel. Eng. pharmacogenetics.
farmakognosi: subst. (-n) läran om läkemedel av naturligt ursprung, främst från växter (drogkunskap). Eng. pharmacognosy. Av gr. pharmakon = läkemedel + gnosis = kunskap.
farmakokinetik: subst. (-en) läran om vad kroppen gör med ett läkemedel: upptag (absorption), fördelning (distribution) och eliminering (metabolism och utsöndring). Eng. pharmacokinetics.
farmakologi: subst. (-n) läran om läkemedel – deras verkningsmekanismer, effekter och omsättning i kroppen. Eng. pharmacology. Av gr. pharmakon = läkemedel + logos = lära.
farmakologisk: adj. (pl. -a) som rör läkemedel och deras verkan (farmakologi). Eng. pharmacological.
farmakon: subst. (pl. farmaka) läkemedel; verksam substans. Sv. läkemedel. Eng. drug, pharmacon. Av gr. pharmakon = läkemedel, gift.
faryngal: adj. (-t, -a) som rör svalget (farynx). Sv. svalg-. Eng. pharyngeal. Även faryngeal. Av gr. pharynx = svalg.
faryngit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i svalget (svalgkatarr); ger halsont. Sv. svalgkatarr. Eng. pharyngitis. ICD-10: akut J02, kronisk J31.2. ICD-11: CA02.
farynx: subst. svalget; muskelröret bakom mun och näshåla som leder ned mot matstrupe och struphuvud. Sv. svalg. Eng. pharynx. Av gr. pharynx.
FAS: förk. fetalt alkoholsyndrom; medfödda skador (tillväxthämning, ansiktsdrag, hjärnpåverkan) hos barn till mödrar som druckit alkohol under graviditeten. Eng. fetal alcohol syndrome.
fascia: subst. bindvävshinna som omger och separerar muskler och organ. Sv. fascia, bindvävshinna. Eng. fascia. Av lat. fascia = band, bindel.
fascia abdominis: subst. bukfascian; samlingsnamn på bukväggens bindvävshinnor. Eng. abdominal fascia. Av lat. fascia = hinna + abdomen = buk.
fascia antebrachii: subst. underarmsfascian; den fascia som omger underarmens muskler. Eng. antebrachial fascia. Av lat. fascia = hinna + antebrachium = underarm.
fascia axillaris: subst. axillfascian; den fascia som bildar armhålans botten. Eng. axillary fascia. Av lat. fascia = hinna + axilla = armhåla.
fascia brachii: subst. överarmsfascian; den fascia som omger överarmens muskler. Eng. brachial fascia. Av lat. fascia = hinna + brachium = överarm.
fascia buccopharyngea: subst. buckofaryngealfascia; den bindvävshinna som täcker kindmuskeln och svalgets utsida. Eng. buccopharyngeal fascia. Av lat. fascia = hinna + bucca = kind + grek. pharynx = svalg.
fascia capitis: subst. huvudets fascia; samlingsnamn på huvudregionens bindvävshinnor. Eng. fascia of head. Av lat. fascia = hinna + caput = huvud.
fascia cervicalis: subst. halsfascian; det system av bindvävsblad som omger halsens muskler, kärl och organ. Eng. cervical fascia. Av lat. fascia = hinna + cervix = hals.
fascia clavipectoralis: subst. klavipektoralfascian; den djupa fascia mellan nyckelbenet, lilla bröstmuskeln och nyckelbensmuskeln. Eng. clavipectoral fascia. Av lat. fascia = hinna + clavicula = nyckelben + pectus = bröst.
fascia clitoridis: subst. klitorisfascian; det bindvävshölje som omsluter klitoris svällkroppar. Eng. fascia of clitoris. Av lat. fascia = bindvävshinna + klitoris.
fascia craniocervicalis: subst. huvudets och halsens fascia; den bindvävshinna som omger huvud- och halsregionens muskler och organ. Eng. fascia of head and neck. Av lat. fascia = bindvävshinna + cranium = skalle + cervix = hals.
fascia cremasterica: subst. kremasterfascian; det mellersta höljet kring sädessträngen, med kremastermuskelns fibrer, härlett från inre sneda bukmuskeln. Eng. cremasteric fascia. Av grek. kremaster = upphängare + lat. fascia = hinna.
fascia cribrosa: subst. silfascian; det tunna, hålförsedda fascialager som täcker saphenusöppningen. Eng. cribriform fascia. Av lat. fascia = hinna + cribrum = såll.
fascia cruris: subst. underbensfascian; den omslutande fascia som omger underbenets muskler och avgränsar dess loger. Eng. deep fascia of leg. Av lat. fascia = hinna + crus = underben.
fascia deltoidea: subst. deltafascian; den fascia som omger deltamuskeln. Eng. deltoid fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. delta = triangelform (deltamuskeln).
fascia diaphragmatica: subst. diafragmafascian; den fascia som täcker diafragmas över- och undersida. Eng. diaphragmatic fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. diaphragma = mellangärde.
fascia dorsalis manus: subst. handryggsfascian; den fascia som täcker handryggens sträcksenor. Eng. dorsal fascia of hand. Av lat. fascia = hinna + dorsalis = på ryggsidan + manus = hand.
fascia dorsalis pedis: subst. fotryggsfascian; den fascia som täcker fotryggens senor. Eng. dorsal fascia of foot. Av lat. fascia = hinna + dorsalis = på ryggsidan + pes = fot.
fascia endothoracica: subst. inre bröstkorgsfascian; det tunna bindvävslager som klär bröstkorgens insida innanför revbenen, mellan bröstväggen och lungsäcken. Eng. endothoracic fascia. Av grek. endon = inuti + thorax = bröstkorg + lat. fascia = hinna.
fascia extraperitonealis: subst. extraperitoneala fascian; det fett- och bindvävslager mellan transversalisfascian och bukhinnan. Eng. extraperitoneal fascia. Av lat. fascia = hinna + extra = utanför + grek. peritonaion = bukhinna.
fascia extraserosalis: subst. extraserös fascia; bindvävslager mellan väggfascian och de inre organens serösa hinnor. Eng. extraserosal fascia. Av lat. fascia + extra = utanför + serosus = serös (vätskeavsöndrande hinna).
fascia iliaca: subst. iliacafascian; den fascia som täcker tarmbensmuskeln och stora ländmuskeln i bäckenet. Eng. iliac fascia. Av lat. fascia = hinna + ilium = tarmben.
fascia iliopsoas: subst. iliopsoasfascian; den fascia som omger höft-ländmuskeln (psoas och iliacus). Eng. iliopsoas fascia. Av lat. fascia = hinna + ilium = tarmben + grek. psoa = ländmuskel.
fascia inferior diaphragmatis pelvis: subst. bäckenbottens nedre fascia; det fascialager som täcker bäckenbottens undersida mot mellangården. Eng. inferior fascia of pelvic diaphragm. Av lat. fascia = hinna + inferior = nedre + diaphragma pelvis = bäckenbotten.
fascia infraspinata: subst. fascian över nedre kammuskeln, i gropen nedanför skulderbladskammen. Eng. infraspinous fascia. Av lat. fascia = hinna + infra = nedanför + spina = kam.
fascia investiens: subst. omslutande fascia; det ytliga fascialager som omger en kroppsdels muskler som en strumpa. Eng. investing layer. Av lat. fascia + investire = klä in.
fascia lata: subst. lårfascian; den kraftiga, omslutande fascia som omger lårets muskler som en strumpa. Sv. lårfascia. Eng. fascia lata. Av lat. fascia = hinna + latus = bred.
fascia masseterica: subst. masseterfascia; den fascia som omger tuggmuskeln masseter. Eng. masseteric fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. maseter = tuggmuskel.
fascia nuchae: subst. nackfascian; den bindvävshinna som täcker de djupa nackmusklerna. Eng. nuchal fascia. Av lat. fascia = hinna + nucha = nacke.
fascia obturatoria: subst. obturatorfascian; den fascia som täcker inre obturatormuskeln på bäckenets sidovägg. Eng. obturator fascia. Av lat. fascia = hinna + obturare = täppa till.
fascia parietalis: subst. väggfascia; den fascia som klär in kroppshålornas väggar. Eng. parietal fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + paries = vägg.
fascia parotidea: subst. parotisfascia; den fascia som omger öronspottkörteln. Eng. parotid fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. para = bredvid + ous (otos) = öra.
fascia pectoralis: subst. bröstfascian; den fascia som omger stora bröstmuskeln. Eng. pectoral fascia. Av lat. fascia = hinna + pectus = bröst.
fascia pelvis: subst. bäckenfascian; det system av bindvävshinnor som klär bäckenväggarna och omger bäckenorganen. Eng. pelvic fascia. Av lat. fascia = hinna + pelvis = bäcken.
fascia penis: subst. penisfascian (Bucks fascia); det fasta bindvävshölje som gemensamt omger penis svällkroppar. Eng. fascia of penis. Av lat. fascia = bindvävshinna + penis.
fascia perinei: subst. mellangårdens fascia (Colles fascia); det membranösa, djupa bindvävsskiktet i mellangårdens underhud. Eng. perineal fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + grek. perineum = mellangård.
fascia pharyngobasilaris: subst. faryngobasilära fascian; den bindvävsskiva som fäster svalgväggens övre del vid skallbasen. Eng. pharyngobasilar fascia. Av grek. pharynx = svalg + lat. basis = bas (skallbas) + fascia = hinna.
fascia phrenicopleuralis: subst. frenikopleurala fascian; det bindvävsskikt som fäster vägglungsäckens diafragmadel vid mellangärdet. Eng. phrenicopleural fascia. Av grek. phren = mellangärde + pleura = sida + lat. fascia = bindvävshinna.
fascia presacralis: subst. presakralfascian; bindvävslager framför korsbenet, bakom ändtarmen. Eng. presacral fascia. Av lat. fascia = hinna + prae = framför + os sacrum = korsben.
fascia propria musculi: subst. enskild muskels fascia; den fascia som direkt omger och avgränsar en bestämd muskel. Eng. fascia of individual muscle. Av lat. fascia + proprius = egen + musculus = muskel.
fascia rectoprostatica: subst. rektoprostatiska fascian; den bindvävsskiva mellan ändtarmen och prostatan/sädesblåsorna hos mannen (Denonvilliers fascia). Eng. rectoprostatic fascia. Av lat. fascia = hinna + rectum = ändtarm + grek. prostates = prostata.
fascia rectosacralis: subst. rektosakralfascian; bindvävssträng mellan ändtarmens baksida och korsbenet. Eng. rectosacral fascia. Av lat. fascia = hinna + rectum = ändtarm + os sacrum = korsben.
fascia rectovaginalis: subst. rektovaginala fascian; det bindvävsskikt mellan ändtarmen och slidan hos kvinnan. Eng. rectovaginal fascia. Av lat. fascia = hinna + rectum = ändtarm + vagina = slida.
fascia renalis: subst. njurfascian (Gerotas fascia); det bindvävshölje som omsluter njuren och binjuren med omgivande fett. Eng. renal fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + ren = njure.
fascia spermatica externa: subst. yttre sädesfascian; det yttersta höljet kring sädessträngen, härlett från den yttre sneda bukmuskelns fascia. Eng. external spermatic fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + sperma = säd + externus = yttre.
fascia spermatica interna: subst. inre sädesfascian; det innersta höljet kring sädessträngen, härlett från den tvärgående bukfascian. Eng. internal spermatic fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + sperma = säd + internus = inre.
fascia superior diaphragmatis pelvis: subst. bäckenbottens övre fascia; det fascialager som täcker bäckenbottens översida mot bäckenhålan. Eng. superior fascia of pelvic diaphragm. Av lat. fascia = hinna + superior = övre + diaphragma pelvis = bäckenbotten.
fascia supraspinata: subst. fascian över övre kammuskeln, i gropen ovanför skulderbladskammen. Eng. supraspinous fascia. Av lat. fascia = hinna + supra = ovanför + spina = kam.
fascia temporalis: subst. tinningfascia; den kraftiga fascia som täcker tinningmuskeln. Eng. temporal fascia. Av lat. fascia = hinna + tempus = tinning.
fascia thoracica: subst. bröstkorgsfascian; den fascia som klär bröstkorgsväggens utsida. Eng. thoracic fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. thorax = bröstkorg.
fascia thoracolumbalis: subst. torakolumbalfascian; den kraftiga, flerskiktade bindvävshinna som omsluter de djupa ryggmusklerna i bröst- och ländregionen och ger fäste åt flera bukmuskler. Eng. thoracolumbar fascia. Av lat. fascia = hinna + grek. thorax = bröstkorg + lat. lumbus = länd.
fascia transversalis: subst. transversalisfascian; det bindvävslager som klär bukväggens insida, innanför tvärgående bukmuskeln. Eng. transversalis fascia. Av lat. fascia = hinna + transversus = tvär.
fascia trunci: subst. bålfascia; den bindvävshinna som omger bålens muskler. Eng. fascia of trunk. Av lat. fascia = bindvävshinna + truncus = bål.
fascia umbilicalis: subst. navelfascian; en förtjockning av transversalisfascian bakom naveln. Eng. umbilical fascia. Av lat. fascia = hinna + umbilicus = navel.
fascia visceralis: subst. organfascia; den fascia som omger de inre organen. Eng. visceral fascia. Av lat. fascia = bindvävshinna + viscera = inälvor.
fasciae membrorum: subst. extremiteternas fascior; bindvävshinnorna som omger arm- och benmuskler. Eng. fascia of limbs. Av lat. fascia = bindvävshinna + membrum = lem.
fasciae musculorum: subst. muskelfascior; de bindvävshinnor som omger enskilda muskler och muskelgrupper. Eng. fascia of muscles. Av lat. fascia = bindvävshinna + musculus = muskel.
fasciculi longitudinales: subst. de längsgående strängar (uppåt och nedåt) som tillsammans med tvärbandet bildar atlas korsband. Eng. longitudinal bands. Av lat. fasciculus = liten knippa + longitudinalis = längsgående.
fasciculi transversi: subst. tvärbuntarna; tvärgående fibrer i fotsuleaponeurosens främre del vid tåbaserna. Eng. transverse fascicles. Av lat. fasciculus = liten knippa + transversus = tvär.
fasciculus: subst. bunt, sträng; nervfiber- eller muskelbunt, t.ex. fasciculus gracilis, fasciculus cuneatus. Sv. fascikel, bunt. Eng. fascicle, fasciculus. Av lat. fascis (bunt) + -culus (diminutiv) = liten bunt.
fasciculus atrioventricularis: subst. His bunt (AV-bunten); den muskelbunt som leder impulsen från AV-knutan ned genom hjärtskelettet och delar sig i höger och vänster skänkel i kammarskiljeväggen. Sv. His bunt. Eng. atrioventricular bundle. Av lat. fasciculus = liten bunt + atrium = förmak + ventriculus = kammare.
fasciculus ciliaris: subst. ciliärknippet; den lilla del av ögats ringmuskel (Riolans muskel) som ligger längs ögonlockskanten vid ögonfransarna. Eng. ciliary bundle. Av lat. fasciculus = liten knippa + cilium = ögonfrans.
fasciculus cuneatus: subst. cuneatusbunten (Burdachs sträng); den laterala delen av baksträngarna som leder finberöring och ledkänsla från övre kroppshalvan. Eng. cuneate fasciculus. Av lat. cuneus = kil + fasciculus = bunt.
fasciculus gracilis: subst. gracilisbunten (Golls sträng); den mediala delen av baksträngarna som leder finberöring och ledkänsla från nedre kroppshalvan. Eng. gracile fasciculus. Av lat. gracilis = smal + fasciculus = bunt.
fasciit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en bindvävs-/muskelhinna (fascia), t.ex. plantarfasciit i fotsulan. Eng. fasciitis. Av lat. fascia = band, hinna + -itis. ICD-10: M72.9 (plantarfasciit M72.2, nekrotiserande M72.6).
fascikulation: subst. (-en, pl. -er) synliga, ofrivilliga småryckningar i avgränsade delar av en muskel. Eng. fasciculation. Av lat. fasciculus = liten bunt.
fasciotomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgisk klyvning av en bindvävshinna (fascia) för att avlasta högt tryck i ett muskelfack (kompartmentsyndrom) och rädda blodcirkulationen. Eng. fasciotomy.
FASD: förk. (eng.) fetalt alkoholspektrum; samlingsnamn för skador på barnet efter alkoholexponering under fostertiden, med tillväxt-, ansikts- och utvecklingsavvikelser. Eng. fetal alcohol spectrum disorder.
FAST: förk. (eng.) 1) traumaultraljud (Focused Assessment with Sonography for Trauma) – riktad ultraljudsundersökning som söker fri vätska/blödning vid trauma; 2) AKUT-tecknen vid stroke (Face–Arm–Speech–Time) – minnesregel för att snabbt känna igen stroke.
fast vårdkontakt: subst. namngiven person i vården som ansvarar för samordning, information och kontinuitet för patienten; en lagstadgad rättighet. Eng. designated care contact. Jfr Kontaktsjuksköterska.
fatal: adj. (-t, -a) dödlig, ödesdiger. Eng. fatal. Av lat. fatum = öde.
fatigue: subst. uttalad, sjuklig trötthet och utmattning som inte går att vila bort; vanligt vid bl.a. cancer och cancerbehandling. Sv. (sjuklig) trötthet. Eng. fatigue. ICD-10: R53.
fauces: subst. (lat.) svalgporten; den trånga övergången mellan munhålan och svalget, avgränsad av mjuka gommen, gombågarna och tonsillerna. Eng. fauces. Av lat. fauces = strupe.
FCE: förk. (eng.) Functional Capacity Evaluation; standardiserad testning av fysisk arbetsförmåga. Eng. Functional Capacity Evaluation. Jfr arbetsförmåga.
FDA: förk. Food and Drug Administration; USA:s läkemedels- och livsmedelsmyndighet. Eng. Food and Drug Administration.
feber: subst. (-n) förhöjd kroppstemperatur, oftast ett tecken på infektion eller inflammation. Lat. febris. Eng. fever. ICD-10: R50. ICD-11: MG26.
feberkramp: subst. (-en, pl. -er) krampanfall hos småbarn (oftast 6 mån–5 år) i samband med feber, utan annan bakomliggande sjukdom; oftast ofarligt. Eng. febrile seizure/convulsion. ICD-10: R56.0.
febrig: adj. (-t, -a) som har feber. Eng. febrile, feverish. Av lat. febris = feber.
febrila kramper: subst. (plural) krampanfall i samband med feber hos små barn, oftast ofarliga. Lat. convulsiones febriles. Eng. febrile seizures. ICD-10: R56.0.
febris intermittens: lat. uttryck för periodisk frossfeber, oftast malaria, där febern kommer i skov (varannan eller var tredje dag). Jfr Malaria, Frossa.
febris recurrens: lat. uttryck för återfallsfeber. Jfr Återfallsfeber.
febris typhoides: lat. uttryck för tyfoidfeber (tarmtyfus). Jfr Tyfoidfeber, Tyfus.
feces: subst. (lat.) avföring; tarmens slutprodukt. Sv. avföring. Eng. faeces. Även fekalier. Av lat. faeces = bottensats.
Fehlleistung: subst. (ty.) felhandling; oavsiktlig felsägning eller felhandling som antas avslöja omedvetna önskningar ('freudiansk felsägning'). Sv. felhandling, felsägning. Eng. parapraxis, Freudian slip. Av ty. Fehl = fel + Leistung = prestation.
fekal: adj. (-t, -a) som rör avföring. Sv. avförings-. Eng. faecal. Av lat. faeces = avföring.
fel: subst. galla; leverns sekret som hjälper fettsmältning. Sv. galla. Eng. bile, gall. Av lat. fel/fellis = galla.
felleus: adj. som hör till gallan; vesica fellea = gallblåsan. Sv. gallaktig. Eng. biliary, gallbladder-related. Av lat. fel = galla.
femininus: adj. kvinnlig; av det kvinnliga könet. Sv. feminin, kvinnlig. Eng. feminine, female. Av lat. femina = kvinna.
femoralbråck: subst. (-et) lårbråck; bråck där bukinnehåll buktar ut genom lårkanalen nedanför ljumskbandet. Sv. lårbråck. Eng. femoral hernia.
femoralis: adj. som hör till femur/låret; t.ex. arteria femoralis, nervus femoralis, trigonum femorale. Sv. femoral. Eng. femoral. Av lat. femur = lår.
femoralis, arteria: subst. arteria femoralis; lårartären; yttre höftbensartärens fortsättning genom lårtriangeln längs lårets framsida; här känns ljumskpulsen och kärlet punkteras vid hjärtkateterisering. Sv. lårartär. Eng. femoral artery. Av lat. femur = lårben + arteria = artär.
femoralis, nervus: subst. nervus femoralis; lårnerven; ländnervflätans största gren (L2–L4) som styr lårets framsida (knästräckaren) och ger känsel åt lårets framsida; fortsätter som saphenusnerven. Eng. femoral nerve. Av lat. femur = lårben + nervus = nerv.
femoralis, vena: subst. vena femoralis; lårvenen; den djupa huvudvenen i låret, knävecksvenens fortsättning, som följer lårartären medialt och blir yttre höftbensven; vanlig plats för djup ventrombos och central infart. Eng. femoral vein. Av lat. femur = lårben + vena = ven.
femur: subst. lårben; kroppens längsta och starkaste ben. Sv. lårben. Eng. femur, thigh bone. Av lat. femur = lår.
femurfraktur: subst. (-en, pl. -er) lårbensbrott; brott på lårbenet (femur), t.ex. lårhalsfraktur eller diafysfraktur. Sv. lårbensbrott. Eng. femoral fracture.
femurkondyl: subst. (-en, pl. -er) lårbenets nedre, breddade ledknapp (mediala respektive laterala kondylen) som bildar knäleden mot skenbenet. Eng. femoral condyle.
fenestra: subst. fönster; t.ex. fenestra ovalis (ovala fönstret) och fenestra cochleae (runda fönstret) i mellanörat. Sv. fönster, fenestra. Eng. window, fenestra. Av lat. fenestra = fönster.
fenestra cochleae: subst. runda fönstret; den runda öppning mellan mellanörat och snäckan, täckt av en hinna som ger efter när vätskan i innerörat rör sig. Eng. round window. Av lat. fenestra = fönster + cochlea = snäcka.
fenestra vestibuli: subst. ovala fönstret; den ovala öppning i innerörats benvägg som täcks av stigbygelns fotplatta och överför ljudvågorna till innerörats vätska. Eng. oval window. Av lat. fenestra = fönster + vestibulum = förgård.
Fenobarbital: subst. (-et) långverkande medel mot epilepsianfall; historiskt även sömnmedel. Eng. phenobarbital. Av fenyl (av grek. phaino = lysa, ur lysgasens kemi) + barbital. Jfr Barbital.
fenomenologi: subst. (-n) beskrivning av hur något ter sig och upplevs (fenomenen), t.ex. en sjukdoms yttringar; även filosofisk/psykiatrisk inriktning på upplevelsen. Eng. phenomenology.
fenotyp: subst. (-en, pl. -er) en individs observerbara egenskaper, som uppstår genom samspel mellan arvsanlagen (genotypen) och miljön. Eng. phenotype. Jfr genotyp. Av gr. phainein = visa + typos = prägel.
Fenoximetylpenicillin: subst. (-et) (penicillin V) det klassiska orala penicillinet i öppenvården mot halsfluss och öroninflammation. Eng. phenoxymethylpenicillin. Av fenoxi + metyl (sidokedjor) + penicillin. Jfr Penicillin.
fenylketonuri: subst. (-n) medfödd ämnesomsättningssjukdom (PKU) där aminosyran fenylalanin inte kan brytas ned och ansamlas, med risk för hjärnskada; upptäcks via PKU-provet hos nyfödda. Eng. phenylketonuria. ICD-10: E70.0. ICD-11: 5C50.0.
Fenytoin: subst. (-et) ett av de äldsta och viktigaste medlen mot epilepsianfall utan kraftig sömngivande effekt. Eng. phenytoin. Sammandragning av det kemiska namnet fenyl-dihydantoin.
feokromocytom: subst. (-et) tumör i binjuremärgen som utsöndrar stora mängder adrenalin/noradrenalin och ger anfall av högt blodtryck, hjärtklappning och svettning. Eng. phaeochromocytoma. ICD-10: godartad D35.0, malign C74.1.
fermentering: subst. (-en) jäsning; mikroorganismers nedbrytning av ämnen (t.ex. socker) under syrefattiga förhållanden. Sv. jäsning. Eng. fermentation.
ferritin: subst. (-et) järndepåprotein; lagrar järn i kroppen och mäts i blodet för att bedöma järnförråden (lågt vid järnbrist). Eng. ferritin. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 13–150 µg/L, män ca 30–400 µg/L; obs att ferritin även stiger vid inflammation. Jfr Järn, Järnbristanemi.
fertil: adj. (-t, -a) fruktsam; förmögen att fortplanta sig. Sv. fruktsam. Eng. fertile. Motsats: infertil. Av lat. fertilis = bördig.
fertilitet: subst. (-en) fruktsamhet; förmågan att få barn. Sv. fruktsamhet. Eng. fertility.
Ferula assa-foetida: subst. (lat.) dyvelsträck (asafoetida), flockblommig; den illaluktande gummikådan kramplösande och gasdrivande. Av lat. ferula = käppstjälk + assa = kåda + foetida = stinkande.
FES: förk. (eng.) fettembolisyndrom; spridning av fettpartiklar till lungor, hjärna och hud, oftast efter brott på rörben. Eng. fat embolism syndrome.
fetalis: adj. som rör fostret; t.ex. circulatio fetalis (fostercirkulationen). Svensk form: fetal. Sv. foster-. Eng. fetal, foetal. Av lat. fetus = foster, avkomma.
fetma: subst. (-n) sjuklig övervikt med stor mängd kroppsfett, oftast definierad som BMI ≥ 30. Lat. obesitas. Sv. obesitas. Eng. obesity. Jfr obesitas. ICD-10: E66. ICD-11: 5B81.
fetoplacental: adj. (-t, -a) som rör både fostret och moderkakan (placenta). Eng. fetoplacental.
fetotoxisk: adj. (pl. -a) skadlig (giftig) för fostret. Eng. fetotoxic.
fetus: subst. foster; embryot kallas fetus från 9:e graviditetsveckan. Sv. foster, fetus. Eng. fetus, foetus. Av lat. fetus = avkomma, av fecundare = göra fruktbar.
FEV: förk. forcerad utandningsvolym (forced expiratory volume); den luftmängd man kan blåsa ut maximalt, oftast under första sekunden (FEV1), mäts vid spirometri. Eng. forced expiratory volume.
FEV1: förk. (eng.) forcerad expiratorisk volym på en sekund; den luftvolym man kan blåsa ut under första sekunden av en maximal forcerad utandning, central vid spirometri. Eng. forced expiratory volume in one second.
FH: förk. familjär hyperkolesterolemi; ärftligt kraftigt förhöjt kolesterol med tidig risk för hjärt-kärlsjukdom. Eng. familial hypercholesterolaemia.
FHH: förk. (eng.) familjär hypokalciurisk hyperkalcemi; godartad ärftlig rubbning med förhöjt kalcium i blodet men lågt kalcium i urinen, viktig att skilja från primär hyperparatyreoidism. Eng. familial hypocalciuric hypercalcaemia.
FHM: förk. Folkhälsomyndigheten; statlig expertmyndighet för folkhälsa och smittskydd. Jfr SmL.
φ-koefficient: subst. (fi-koefficient, även phi-koefficient) statistiskt mått på sambandets styrka mellan två binära variabler i en fyrfältstabell; varierar mellan −1 och +1. Eng. phi coefficient. Av grek. φ = fi, även phi.
fibra: subst. fiber, tråd; strukturell enhet i t.ex. nervvävnad, muskelvävnad. Sv. fiber. Eng. fiber, fibre. Av lat. fibra = fiber, tråd.
fibrae intercrurales: subst. interkrurala fibrerna; bågformiga fibrer som binder samman ytliga ljumskportens skänklar upptill. Eng. intercrural fibres. Av lat. fibra = fiber + inter = mellan + crus = skänkel.
fibrae lentis: subst. de långa, genomskinliga celler som bygger upp linsmassan. Sv. linsfibrer. Eng. lens fibres. Av lat. fibra = tråd + lens = lins.
fibrae obliquae: subst. sneda fibrerna; det innersta, sneda skiktet av magsäckens muskulatur. Eng. oblique fibres. Av lat. fibra = fiber + obliquus = sned.
fibrae zonulares: subst. de fina trådar (Zinns zonula) som spänner mellan strålkroppen och linskapseln och håller linsen på plats. Sv. zonulatrådar, upphängningsbandet. Eng. zonular fibres. Av lat. fibra = tråd + zonula = litet bälte.
fibrilla: subst. fin tråd, fibrill; liten fiber, t.ex. myofibrill. Sv. fibrill. Eng. fibril, fibrilla. Av lat. fibra + -illa (diminutiv) = liten fiber.
fibrin: subst. (-et) trådbildande protein som vid blodlevring bildar nätet som håller ihop blodproppen. Eng. fibrin. Av lat. fibra = tråd.
fibrinogen: subst. (-et) koagulationsfaktor I; lösligt plasmaprotein från levern som vid blodlevring omvandlas till olösligt fibrin. Eng. fibrinogen. Referensvärde (vuxen): ca 1,8–3,5 g/L; även akutfasprotein som stiger vid inflammation. Jfr Fibrin, Koagulation, D-dimer.
fibrinolys: subst. (-en) kroppens enzymatiska upplösning av fibrin (blodproppar), som balanserar koagulationen. Eng. fibrinolysis.
fibrinolytisk: adj. (pl. -a) fibrin-/proppupplösande; t.ex. fibrinolytiska (proppupplösande) läkemedel. Eng. fibrinolytic.
fibroadenomatos: subst. (-en) godartade, ofta cystiska och knottriga förändringar i brösten som kan svullna och ömma före menstruation. Eng. fibroadenomatosis, fibrocystic breast changes.
fibrocartilago: subst. trådbrosk; brosk med inbäddade kollagenfiberbuntar, t.ex. menisker, disci intervertebrales. Sv. trådbrosk, fibrocartilago. Eng. fibrocartilage. Av lat. fibra (fiber) + cartilago = brosk.
fibromyalgi: subst. (-n, pl. -er) långvarig, utbredd smärta i muskler och leder med ömhet vid beröring, ofta med trötthet, sömnstörning och koncentrationsbesvär. Eng. fibromyalgia. Av lat. fibra = tråd + gr. mys = muskel + algos = smärta. ICD-10: M79.7. ICD-11: MG30.01.
fibros: subst. (-en, pl. -er) nybildning av kollagenrik bindväv (ärromvandling) i ett organ eller en vävnad, vilket kan försämra funktionen. Eng. fibrosis. Även fibrös (adj.) = uppbyggd av (kollagenrik) bindväv, fast och trådig (eng: fibrous). Av lat. fibra = tråd.
fibrosit: subst. (-en, pl. -er) föråldrad term för bindvävsinflammation, tidigare även använt om fibromyalgi. Eng. fibrositis.
fibrosus: adj. trådrik, fiberrik; t.ex. anulus fibrosus = fiberringen i intervertebralskivan. Sv. fibrös. Eng. fibrous. Av lat. fibra = fiber + -osus.
fibula: subst. vadben; det smala benet på utsidan av underbenet. Sv. vadben. Eng. fibula. Av lat. fibula = spänne, häftstift; benets smala form liknar ett spänne.
fibular (peroneal): adj. på vadbens-/lilltåsidan av underbenet. Sv. fibulär; även kallat: peroneal. Eng. fibular, peroneal. Av lat. fibula = spänne.
fibulares, venae: subst. venae fibulares; vadbensvenerna; djupa följevener till vadbensartären. Eng. fibular veins. Av lat. fibula = vadben + vena = ven.
fibularis: adj. hörande till fibula (vadbenet); t.ex. nervus fibularis. Sv. fibulär, peroneal. Eng. fibular, peroneal. Av lat. fibula = spänne, vadben.
fibularis brevis, musculus: subst. musculus fibularis brevis; korta vadbensmuskeln; muskel på underbenets utsida som everterar foten. Funktion: eversion (pronation) och plantarflexion av foten. Eng. fibularis brevis. Av lat. musculus = muskel + fibula = vadben + brevis = kort.
fibularis communis, nervus: subst. nervus fibularis communis (peroneus communis); gemensamma vadbensnerven; ischiasnervens andra slutgren, som löper ytligt runt vadbenshalsen (skadekänsligt läge) och delar sig i ytliga och djupa vadbensnerven; skada ger "droppfot". Eng. common fibular nerve. Av lat. fibula = vadben + communis = gemensam + nervus = nerv.
fibularis longus, musculus: subst. musculus fibularis longus; långa vadbensmuskeln; muskel på underbenets utsida vars sena korsar fotsulan; sänker (plantarflekterar) och everterar foten och stödjer fotvalvet. Funktion: eversion (pronation) och plantarflexion av foten; stödjer fotvalvet. Eng. fibularis longus. Av lat. musculus = muskel + fibula = vadben + longus = lång.
fibularis profundus, nervus: subst. nervus fibularis profundus; djupa vadbensnerven; styr underbenets främre muskelloge (fothävarna) och ger känsel i första tåmellanrummet. Eng. deep fibular nerve. Av lat. fibula = vadben + profundus = djup + nervus = nerv.
fibularis superficialis, nervus: subst. nervus fibularis superficialis; ytliga vadbensnerven; styr underbenets laterala muskelloge (fibularismusklerna) och ger känsel åt fotryggen. Eng. superficial fibular nerve. Av lat. fibula = vadben + superficialis = ytlig + nervus = nerv.
fibularis tertius, musculus: subst. musculus fibularis tertius; tredje vadbensmuskeln; liten muskel (utlöpare av tåsträckaren) som lyfter och everterar foten. Funktion: dorsalflexion och eversion (pronation) av foten. Eng. fibularis tertius. Av lat. musculus = muskel + fibula = vadben + tertius = tredje.
fibularis, arteria: subst. arteria fibularis (peronea); vadbensartären; gren av bakre skenbensartären som löper längs vadbenet och försörjer underbenets laterala loge. Eng. fibular artery. Av lat. fibula = vadben + arteria = artär.
FIGO: förk. Fédération Internationale de Gynécologie et d'Obstétrique; internationell organisation vars system används för att stadieindela gynekologisk cancer. Eng. FIGO staging.
filament: subst. (-et, pl. -∅) mycket tunn tråd eller fiber, t.ex. i cellens skelett eller i muskelceller. Sv. trådstruktur. Eng. filament. Av lat. filum = tråd.
filarier: subst. (pl.) trådmaskar (rundmaskar) som kan ge maskinfektion (filariasis), t.ex. elefantsjuka; sprids ofta via insektsbett. Eng. filariae, filariasis.
filiformis: adj. trådformig; t.ex. papillae filiformes på tungan (trådpapiller). Sv. filiform, trådformig. Eng. filiform. Av lat. filum (tråd) + forma = form.
Filipendula ulmaria: subst. (lat.) älggräs, mjödört, rosväxt; rik på salicylsyra – mot feber och värk; gav 'aspirin' dess namn (Spiraea). Av lat. filum = tråd + pendulus = hängande (rotknölarna) + ulmaria = almlik (bladen).
filum: subst. tråd; t.ex. filum terminale = ryggmärgens ändtråd som fäster till coccyx. Sv. tråd, filum. Eng. thread, filum. Av lat. filum = tråd.
filum terminale: subst. filum terminale (ändtråden); den tunna trådformiga förlängningen av pia mater (och senare dura) från märgkonen ned till svansbenet, som förankrar ryggmärgen. Eng. filum terminale. Av lat. filum = tråd + terminalis = slut-.
FIM: förk. (eng.) Functional Independence Measure; skala som mäter graden av självständighet i ADL. Eng. Functional Independence Measure. Jfr Barthel Index.
fimbria: subst. frans; t.ex. fimbriae tubae uterinae = äggledarnens fransar, fimbriae hippocampi. Sv. fimbrier, fransar. Eng. fimbria (pl. fimbriae), fringe. Av lat. fimbria = frans.
fimbria ovarica: subst. äggstocksfransen; den längsta äggledarfransen som når fram till äggstocken. Eng. ovarian fimbria. Av lat. fimbria = frans + ovarium = äggstock.
fimbriae tubae uterinae: subst. äggledarfransarna; de fransliknande utskott kring äggledartratten som sveper upp det lösgjorda ägget. Eng. fimbriae of uterine tube. Av lat. fimbria = frans + tuba = rör + uterus = livmoder.
fimos: subst. (-en) förträngd förhud som inte går att dra tillbaka över ollonet. Sv. förhudsförträngning. Eng. phimosis. Av gr. phimos = munkorg. ICD-10: N47.
fimosis: subst. (lat.) trång förhud som inte kan dras tillbaka över ollonet. Sv. fimos. Eng. phimosis. Jfr fimos. ICD-10: N47.
Finmotorik: subst. (-en) förmågan att utföra små och precisa rörelser. Eng. fine motor skills. Jfr grovmotorik.
finnålspunktion: subst. (-en, pl. -er) provtagning där celler sugs ut ur en knöl eller tumör med en tunn nål för mikroskopisk undersökning. Sv. finnålsbiopsi, FNA. Eng. fine-needle aspiration. Jfr Biopsi, Cytologi, Mellannålsbiopsi.
Finochietto-retraktor: subst. (-n, pl. -er) självhållande retraktor med vev som håller isär revbenen vid thoraxkirurgi. Eng. Finochietto rib retractor.
FIRES: förk. (eng.) FIRES; svårbehandlat epileptiskt status hos tidigare friska barn efter en föregående febersjukdom. Eng. febrile infection-related epilepsy syndrome.
fissura: subst. spricka; t.ex. analfissur (spricka i ändtarmsöppningen) eller fissurfraktur (hårfin spricka i ben); även naturlig fördjupning i ett organ, t.ex. fissura longitudinalis cerebri, fissura orbitalis superior. Svensk form: fissur. Sv. spricka. Eng. fissure. Av lat. findere = klyva; fissura = spricka.
fissura horizontalis pulmonis dextri: subst. vågräta lungfåran; fåran i höger lunga som skiljer överloben från mellanloben. Eng. horizontal fissure of right lung. Av lat. fissura = fåra + horizontalis = vågrät + pulmo = lunga + dexter = höger.
fissura ligamenti teretis: subst. runda ligamentets fissur; den springa på leverns undersida som rymmer leverns runda ligament. Eng. fissure for ligamentum teres. Av lat. fissura = springa + ligamentum teres = runda ligamentet.
fissura ligamenti venosi: subst. venösa ligamentets fissur; den djupa springa på leverns baksida som rymmer venösa ligamentet och skiljer vänster lob från svansloben. Eng. fissure for ligamentum venosum. Av lat. fissura = springa + ligamentum venosum = venösa ligamentet.
fissura mediana anterior: subst. främre mittfåran; den djupa fåran längs ryggmärgens (och förlängda märgens) framsida i mittlinjen. Eng. anterior median fissure. Av lat. fissura = fåra + medianus = i mittlinjen + anterior = främre.
fissura obliqua: subst. sneda lungfåran; den djupa fåra som skiljer underloben från resten av lungan (i båda lungorna). Eng. oblique fissure. Av lat. fissura = fåra, springa + obliquus = snedställd.
fissura occlusalis: subst. bitfåra; en fåra mellan kusparna på en kindtands tuggyta. Eng. occlusal fissure. Av lat. fissura = fåra + occludere = sluta till (bettet).
fissura orbitalis inferior: subst. nedre ögonhålespringan; springa i ögonhålans botten-sidovägg som förbinder ögonhålan med undre tinninggropen och ving-gomgropen. Eng. inferior orbital fissure. Av lat. fissura = springa + orbita = ögonhåla + inferior = nedre.
fissura orbitalis superior: subst. övre ögonhålespringan; springan mellan kilbenets stora och lilla vinge genom vilken flera nerver och en ven passerar till ögonhålan. Eng. superior orbital fissure. Av lat. fissura = springa + orbita = ögonhåla + superior = övre.
fissura petrooccipitalis: subst. sten-nackspringan; springan mellan tinningbenets klippben och nackbenet. Eng. petro-occipital fissure. Av lat. fissura = springa + petrosus = sten + occiput = bakhuvud.
fissura petrosquamosa: subst. sten–fjällspringan; springa mellan klippbenets och fjälldelens delar av tinningbenet. Eng. petrosquamous fissure. Av lat. fissura = springa + petrosus = sten + squama = fjäll.
fissura petrotympanica: subst. sten–trumspringan; springa bakom käkledsgropen där trumsträngen (chorda tympani) lämnar skallen. Eng. petrotympanic fissure. Av lat. fissura = springa + petrosus = sten + tympanum = trumma.
fissura pterygomaxillaris: subst. ving-överkäksspringan; springan som leder in till ving-gomgropen mellan kilbenets vingutskott och överkäken. Eng. pterygomaxillary fissure. Av grek. pteryx = vinge + lat. maxilla = överkäke + fissura = springa.
fissura sphenopetrosa: subst. kil-stenspringan; springan mellan kilbenet och tinningbenets klippben i skallbasen. Eng. sphenopetrosal fissure. Av lat. fissura = springa + os sphenoidale = kilben + petrosus = sten.
fissura tympanomastoidea: subst. trum–vårtbensspringan; springan mellan trumdelen och vårtutskottet där en vagusgren lämnar skallen. Eng. tympanomastoid fissure. Av lat. fissura = springa + tympanum = trumma + grek. mastos = vårta.
fissura tympanosquamosa: subst. trum–fjällspringan; springan mellan trumdelen och fjälldelen i käkledsgropen. Eng. tympanosquamous fissure. Av lat. fissura = springa + tympanum = trumma + squama = fjäll.
fistel: subst. (-n, pl. fistlar) onormal, rörformad förbindelse mellan två hålorgan eller mellan ett organ och hudytan. Eng. fistula. Av lat. fistula = rör.
fixera: verb (-r, -de, -t) att fästa ihop eller hålla fast, t.ex. sammanfoga benbrott med skruvar/plattor; även att med kemikalier bevara vävnad inför mikroskopering. Eng. to fix(ate).
fixering: subst. (-en, pl. -ar) att fästa eller hålla fast något i ett bestämt läge (t.ex. benfragment vid operation); även kemisk bevaring av vävnadsprov inför mikroskopering. Eng. fixation. Även fixation.
fixus: adj. fast, fixerad; immobil. Sv. fast, fixerad. Eng. fixed. Av lat. figere = fästa; fixus = fastgjord.
fjärrmetastas: subst. (-en, pl. -er) dottertumör (metastas) i ett organ långt från ursprungstumören, t.ex. levermetastas vid tarmcancer. Eng. distant metastasis.
FLACC: förk. (eng.) FLACC-skala; beteendebaserad smärtskala för små barn (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability). Eng. Face, Legs, Activity, Cry, Consolability scale. Jfr Wong-Baker Faces.
fladder: subst. (-ret) förmaksfladder; snabb men regelbunden förmaksrytm (ca 250–300/min) på grund av en kretsande elektrisk impuls. Eng. (atrial) flutter.
flagell: subst. (-en, pl. -er) trådformat rörelseorgan (gissel) hos t.ex. rörliga bakterier och spermier. Eng. flagellum. Av lat. flagellum = piska.
flank: subst. (-en) sidan av buken mellan nedersta revbenet och höftbenskammen. Sv. flank, ländpart. Eng. flank.
flatulens: subst. (-en) gasbildning och uppblåsthet i tarmen, ofta med gasavgång. Sv. väderspänning. Eng. flatulence. Av lat. flatus = blåst.
flatus: subst. (lat.) tarmgas som avgår via ändtarmsöppningen. Vardag. fis. Eng. flatus. Av lat. flatus = blåst.
flava, ligamenta: subst. ligamenta flava; gula ledbanden; elastiska, gulaktiga band som förbinder kotbågarna och stänger ryggradskanalen baktill. Sv. gula ledbanden. Eng. ligamenta flava. Av lat. ligamentum = band + flavus = gul.
flavus: adj. gul; t.ex. ligamenta flava = gula ligamenten (kopplar ihop laminae vertebrarum). Sv. gul. Eng. yellow, flavous. Av lat. flavus = gul, guldbrun.
FLD: förk. (eng.) fettleversjukdom; inlagring av fett i levern, med eller utan inflammation (numera ofta benämnd MASLD). Eng. fatty liver disease. Jfr MASLD.
flebit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en ven, t.ex. ytlig venflebit efter en kvarliggande kanyl. Sv. veninflammation. Eng. phlebitis. Av gr. phleps = ven + -itis. ICD-10: I80.9.
flebografi: subst. (-n, pl. -er) röntgenundersökning av vener efter injektion av kontrastmedel. Eng. phlebography, venography.
flebotomi: subst. (-n, pl. -er) åderlåtning; tappning av blod ur en ven (i behandlingssyfte eller för provtagning). Sv. åderlåtning. Eng. phlebotomy. Av gr. phleps = ven + tome = snitt.
flegmone: subst. (-t, pl. -r) diffust utbredd varbildande inflammation i hud och underhud (utan skarp avgränsning, till skillnad från en böld). Eng. phlegmon. Av gr. phlegmone = inflammation. ICD-10: L03.
flexio: subst. böjning; latinsk form, synonymt med flexion. Sv. flexion, böjning. Eng. flexion. Av lat. flectere = böja.
flexion: subst. (-en, pl. -er) böjning av en led; minskar vinkeln mellan bensegmenten. Eng. flexion. Motsats: extension. Av lat. flectere = böja.
flexionskontraktur: subst. (-en, pl. -er) bestående böjställning i en led som inte längre går att räta ut helt. Eng. flexion contracture.
flexor: subst. böjare; muskel som utför flexion. Sv. böjmuskel. Eng. flexor. Motsats: extensor. Av lat. flectere = böja.
flexor carpi radialis, musculus: subst. musculus flexor carpi radialis; radiala handledsböjaren; underarmsmuskel som böjer och abducerar handleden mot tumsidan. Funktion: flekterar och abducerar handleden (radialdeviation). Eng. flexor carpi radialis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + grek. karpos = handlov + lat. radialis = mot strålbenet.
flexor carpi ulnaris, musculus: subst. musculus flexor carpi ulnaris; ulnara handledsböjaren; underarmsmuskel som böjer och adducerar handleden mot lillfingersidan. Funktion: flekterar och adducerar handleden (ulnardeviation). Eng. flexor carpi ulnaris. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + grek. karpos = handlov + lat. ulnaris = mot armbågsbenet.
flexor digiti minimi brevis, musculus: subst. musculus flexor digiti minimi brevis; korta lillfinger-/lilltåböjaren; namnet betecknar två muskler: en i lillfingerballen som böjer lillfingrets grundled och en i foten som böjer lilltåns grundled. Funktion: flekterar lilltåns grundled (MTP). Eng. flexor digiti minimi brevis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + digitus minimus = lillfinger/lilltå + brevis = kort.
flexor digitorum brevis, musculus: subst. musculus flexor digitorum brevis; korta tåböjaren; fotsulemuskel som böjer de fyra yttre tårnas mellanleder. Funktion: flekterar mellanlederna (PIP) på dig II–V; stödjer det längsgående fotvalvet. Eng. flexor digitorum brevis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + digitus = tå + brevis = kort.
flexor digitorum longus, musculus: subst. musculus flexor digitorum longus; långa tåböjaren; djup underbensmuskel vars senor böjer de fyra yttre tårnas ytterleder. Funktion: flekterar tårnas ytterleder (DIP) på dig II–V; plantarflekterar och inverterar foten; ger frånskjut i gången. Eng. flexor digitorum longus. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + digitus = tå + longus = lång.
flexor digitorum profundus, musculus: subst. musculus flexor digitorum profundus; djupa fingerböjaren; underarmsmuskel vars senor böjer fingrarnas ytterleder. Funktion: flekterar ytterlederna (DIP) på digiti II–V – enda muskeln som böjer DIP; bidrar till PIP/MCP- och handledsflexion. Eng. flexor digitorum profundus. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + digitus = finger + profundus = djup.
flexor digitorum superficialis, musculus: subst. musculus flexor digitorum superficialis; ytliga fingerböjaren; underarmsmuskel vars senor böjer fingrarnas mellanleder. Funktion: flekterar mellanlederna (PIP) på digiti II–V; bidrar till MCP- och handledsflexion. Eng. flexor digitorum superficialis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + digitus = finger + superficialis = ytlig.
flexor hallucis brevis, musculus: subst. musculus flexor hallucis brevis; korta stortåböjaren; fotsulemuskel som böjer stortåns grundled. Funktion: flekterar stortåns grundled (MTP); sesambenen leder senan och avlastar stortåshuvudet. Eng. flexor hallucis brevis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + hallux = stortå + brevis = kort.
flexor hallucis longus, musculus: subst. musculus flexor hallucis longus; långa stortåböjaren; djup underbensmuskel som böjer stortån och stödjer fotvalvet vid avstamp. Funktion: flekterar stortåns ytterled (IP); plantarflexion och inversion; central för tåhävning och frånskjut. Eng. flexor hallucis longus. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + hallux = stortå + longus = lång.
flexor pollicis brevis, musculus: subst. musculus flexor pollicis brevis; korta tumböjaren; muskel i tumballen som böjer tummens grundled. Funktion: flekterar tummen i grundleden (MCP). Eng. flexor pollicis brevis. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + pollex = tumme + brevis = kort.
flexor pollicis longus, musculus: subst. musculus flexor pollicis longus; långa tumböjaren; underarmsmuskel som böjer tummens ytterled. Funktion: flekterar tummens ytterled (IP) och grundled. Eng. flexor pollicis longus. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja + pollex = tumme + longus = lång.
flexor, musculus: subst. musculus flexor; böjmuskel; muskel som böjer en led. Eng. flexor muscle. Av lat. musculus = muskel + flectere = böja.
flexormuskel: subst. (-n, pl. -muskler) böjmuskel; muskel som böjer en led. Sv. böjmuskel. Eng. flexor muscle. Motsats: extensor. Av lat. flectere = böja.
flexura: subst. böjning, krökning; anatomisk böjning, t.ex. flexura hepatica coli, flexura coli sinistra. Sv. flexur. Eng. flexure. Av lat. flectere = böja; flexura = krökning.
flexura anorectalis: subst. anorektalvinkeln; den vinkel mellan ändtarmen och analkanalen som puborektalmuskelns slynga upprätthåller och som är viktig för kontinensen. Eng. anorectal flexure. Av lat. flexura = böjning + anus = ändtarmsöppning + rectum = ändtarm.
flexura coli dextra: subst. högra kolonflexuren; den krökning där uppåtgående tjocktarmen övergår i den tvärgående, under levern (leverflexuren). Sv. leverflexur. Eng. right colic flexure. Av lat. flexura = böjning + colon = grovtarm + dexter = höger.
flexura coli sinistra: subst. vänstra kolonflexuren; den krökning där tvärgående tjocktarmen övergår i den nedåtgående, vid mjälten (mjältflexuren). Sv. mjältflexur. Eng. left colic flexure. Av lat. flexura = böjning + colon = grovtarm + sinister = vänster.
flexura duodeni inferior: subst. nedre duodenalböjen; krökningen mellan tolvfingertarmens nedåtstigande och vågräta del. Eng. inferior duodenal flexure. Av lat. flexura = böjning + duodenum = tolvfingertarm + inferior = nedre.
flexura duodeni superior: subst. övre duodenalböjen; krökningen mellan tolvfingertarmens övre och nedåtstigande del. Eng. superior duodenal flexure. Av lat. flexura = böjning + duodenum = tolvfingertarm + superior = övre.
flexura duodenojejunalis: subst. duodenojejunalböjen; den skarpa böj där tolvfingertarmen övergår i jejunum, upphängd av Treitz muskel. Eng. duodenojejunal flexure. Av lat. flexura = böjning + duodenum = tolvfingertarm + jejunum = tomtarm.
flexura sacralis: subst. sakralböjen; ändtarmens bakåtriktade krökning som följer korsbenets framsida. Eng. sacral flexure. Av lat. flexura = böjning + os sacrum = korsben.
flimmer: subst. (-ret) snabb, oregelbunden och ineffektiv darrning i muskulatur; särskilt om hjärtats förmaks- eller kammarflimmer. Eng. fibrillation. Av lågty. flimmern.
flimmerepitel: subst. (-et) epitel (ytcellslager) klätt med flimmerhår (cilier) som transporterar slem, t.ex. i luftvägarna. Eng. ciliated epithelium.
Flufenazin: subst. (-et) tidigt högpotent neuroleptikum, ofta som långtidsverkande depåinjektion. Eng. fluphenazine. Av fluor + fenotiazin (bassubstansen).
Flukonazol: subst. (-et) banbrytande svampmedel för både ytliga och systemiska infektioner. Eng. fluconazole. Av fluor (fluoratomer) + ändelsen -azol (azolstruktur mot svamp).
fluktuation: subst. (-en, pl. -er) vågrörelse som känns vid tryck mot en vätske- eller varfylld svullnad (tecken på att den innehåller vätska). Eng. fluctuation. Av lat. fluctuare = bölja.
flumina pilorum: subst. de riktningar i vilka hårens lutning bildar sammanflytande ”strömmar” över huden. Eng. hair streams. Av lat. flumen = ström + pilus = hår.
Flunitrazepam: subst. (-et) mycket potent och snabbverkande sömnmedel (bensodiazepin), numera strikt kontrollerat. Eng. flunitrazepam. Av fluor + nitrazepam (ursprungssubstansen). Jfr Nitrazepam.
fluor: subst. 1) medicinsk term för flytning från slidan (fluor vaginalis). 2) det reaktiva grundämnet fluor (F). Eng. 1) (vaginal) discharge 2) fluorine.
fluorescein: subst. (-et) gulgrönt färgämne som lyser i blått ljus; används bl.a. för att färga in och påvisa skador på hornhinnan samt vid kärlröntgen i ögat. Eng. fluorescein.
Fluorouracil: subst. (-et) (5-FU) ett av de äldsta och mest använda cellgifterna (antimetabolit) mot mag-tarm- och bröstcancer. Eng. fluorouracil. Av fluor (lat. fluere = flyta, efter flussmedlet fluorit) + uracil (en byggsten i RNA).
Fluoxetin: subst. (-et) världens första och mest kända SSRI-preparat, introducerat i slutet av 1980-talet. Eng. fluoxetine. Handelsnamnen Fontex och Prozac. Av en fluor- och oxigrupp kopplad till en fenylring.
Flurazepam: subst. (-et) tidigt bensodiazepinsömnmedel med mycket lång verkningstid. Eng. flurazepam. Av fluor + diazepam-struktur. Jfr Diazepam.
flush: subst. (-en) plötslig värmekänsla med rodnad i huden, särskilt i ansiktet; ses vid bl.a. klimakteriet och carcinoidsyndrom. Sv. vallning, blodvallning. Eng. flush. Jfr Carcinoidsyndrom.
flygmedicin: subst. (-en) läran om hur flygning och höjd påverkar människokroppen samt om flygande personals hälsa. Eng. aviation medicine.
fläcktyfus: subst. (-en) epidemisk tyfus orsakad av bakterien Rickettsia prowazekii och spridd via klädlöss; ger hög feber och fläckigt hudutslag. Förr kallad fläckfeber, krigstyfus och hungertyfus. Eng. epidemic typhus. Jfr Tyfus, Fältsjuka. ICD-10: A75.0.
FMD: förk. (eng.) fibromuskulär dysplasi; icke-inflammatorisk kärlsjukdom som ger pärlbandslika förträngningar, oftast i njur- och halsartärer. Eng. fibromuscular dysplasia.
FMF: förk. familjär medelhavsfeber; ärftlig autoinflammatorisk sjukdom med återkommande feber- och buksmärteattacker. Eng. familial Mediterranean fever. ICD-10: E85.0.
FMRI: förk. funktionell magnetkamera-undersökning (fMRI); MR-teknik som visar vilka delar av hjärnan som är aktiva genom att mäta förändringar i blodflödet. Eng. functional magnetic resonance imaging.
FNA: förk. (eng.) finnålsaspiration; provtagning där celler sugs ut ur en knöl med tunn nål för cytologisk analys. Eng. fine-needle aspiration.
FNH: förk. (eng.) fokal nodulär hyperplasi; godartad, oftast symtomfri leverförändring, vanligast hos kvinnor. Eng. focal nodular hyperplasia.
fobi: subst. (-n, pl. -er) stark, irrationell rädsla för en bestämd företeelse eller situation. Eng. phobia. Av gr. phobos = rädsla. ICD-10: F40 (specifik F40.2). ICD-11: 6B03–6B04.
Fobisk personlighetsstörning: subst. personlighetssyndrom med social hämning, otillräcklighetskänslor och rädsla för kritik (även kallad ängslig/undvikande). Eng. avoidant personality disorder.
FOBT: förk. fekalt ockult blodtest; test för att påvisa osynligt blod i avföringen, t.ex. vid tarmcancerscreening. Eng. faecal occult blood test.
Foeniculum vulgare: subst. (lat.) fänkål, flockblommig; frukterna mot gaser och spädbarnskolik. Av lat. foeniculum = 'litet hö' (diminutiv av foenum, doften) + vulgare = vanlig.
foetor: subst. (lat.) stank; obehaglig lukt, t.ex. foetor ex ore (dålig andedräkt). Sv. stank. Eng. foetor. Av lat. foetor = stank.
fokal: adj. (-t, -a) som utgår från eller är begränsad till en härd (fokus), t.ex. fokalt epileptiskt anfall. Eng. focal. Motsats: generaliserad. Av lat. focus = härd.
fokus: subst. brännpunkt; centrum eller utgångspunkt, t.ex. ett infektionsfokus. Eng. focus. Av lat. focus = härd, eldstad.
folat: subst. (-et) folsyra och dess former; ett B-vitamin (B9) som behövs för cellnybildning och blodbildning, viktigt under graviditet. Eng. folate, folic acid. Av lat. folium = blad. Referensvärde (vuxen): > 10 nmol/L; lågt värde talar för folatbrist. Jfr Kobalamin, Homocystein.
folatbrist: subst. (-en) brist på folat (folsyra, vitamin B9), som kan ge blodbrist och, hos gravida, fosterskador. Eng. folate deficiency. ICD-10: bristanemi D52, brist E53.8.
foliatus: adj. försedd med blad; t.ex. papillae foliatae = bladpapiller på tungan. Sv. bladförsedd. Eng. foliate. Av lat. folium = blad + -atus.
folium: subst. blad; t.ex. folia cerebelli = lillhjärnans blad (vindlingar). Sv. blad, folium. Eng. leaf, folium. Av lat. folium = blad.
folliculi ovarici vesiculosi: subst. mogna blåsfolliklar (Graafska folliklar); de vätskefyllda folliklar som strax före ägglossningen rymmer det mogna ägget. Eng. vesicular ovarian follicles. Av lat. folliculus = liten säck + ovarium = äggstock + vesicula = blåsa.
folliculus: subst. liten säck; t.ex. folliculus pili (hårfollikel), folliculus ovaricus (äggfollikel). Sv. follikel. Eng. follicle. Av lat. follis (blåsa) + -culus (diminutiv) = liten blåsa.
folliculus pili: subst. den rörformiga inbuktning av huden i vilken ett hår bildas och växer. Sv. hårfollikel, hårsäck. Eng. hair follicle. Av lat. folliculus = liten säck + pilus = hår.
follikel: subst. (-n, pl. folliklar) liten säck- eller blåsformig struktur, t.ex. äggblåsa i äggstocken eller hårsäck i huden. Eng. follicle. Av lat. folliculus = liten säck.
follikelcysta: subst. (-n, pl. -or) godartad, vätskefylld cysta i äggstocken som bildas av en äggblåsa och oftast försvinner av sig själv. Eng. follicular cyst.
follikulit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i hårsäckarna med små varblåsor. Sv. hårsäcksinflammation. Eng. folliculitis. ICD-10: L73.9.
folsyra: subst. (-n) syntetisk form av vitaminet folat (B9) som finns i tillskott och berikade livsmedel; behövs för cellnybildning och blodbildning. Eng. folic acid. Se Folat. Jfr Kobalamin, Homocystein.
Fontana: egennamn (it.) den italienske anatomen Felice Fontana (1730–1805); namnger Fontanas rum – de små springorna i ögats kammarvinkel där kammarvattnet dräneras. Eng. spaces of Fontana. Efter Felice Fontana. Jfr Glaukom.
fontanell: subst. (-en) mjuk, ännu icke förbenad fördjupning mellan skallbenen hos foster och spädbarn (”mjuka fläcken”). Eng. fontanelle. Av fr. fontanelle = liten källa.
Fontanelle: subst. (fr.) franska formen av fontanell; mjuk, ännu icke förbenad fördjupning mellan ett spädbarns skallben. Sv. fontanell, mjuka fläcken. Eng. fontanelle. Av fr. fontanelle = liten källa. Se Fontanell.
fonticuli cranii: subst. fontanellerna; de mjuka, bindvävstäckta mellanrum mellan skallbenen hos spädbarn innan de förbenats. Sv. fontaneller. Eng. fontanelles. Av lat. fonticulus = liten källa (efter pulsationen) + cranium = skalle.
fonticulus anterior: subst. främre fontanellen; den största fontanellen, vid bregma; sluts vid 1,5–2 års ålder. Sv. stora fontanellen. Eng. anterior fontanelle. Av lat. fonticulus = liten källa + anterior = främre.
fonticulus mastoideus: subst. bakre sidofontanellen; den lilla fontanellen vid asterion. Eng. mastoid fontanelle. Av lat. fonticulus = liten källa + grek. mastos = vårta.
fonticulus posterior: subst. bakre fontanellen; den lilla fontanellen vid lambda; sluts under första levnadsmånaderna. Eng. posterior fontanelle. Av lat. fonticulus = liten källa + posterior = bakre.
fonticulus sphenoidalis: subst. främre sidofontanellen; den lilla fontanellen vid pterion. Eng. sphenoidal fontanelle. Av lat. fonticulus = liten källa + os sphenoidale = kilben.
foramen: subst. hål eller öppning i ben, t.ex. foramen magnum i nackbenet. Sv. hål, öppning. Eng. foramen (pl. foramina). Av lat. forare = borra, genomborra.
foramen apicis dentis: subst. apikalforamen; den lilla öppning vid rotspetsen där tandens kärl och nerver passerar in. Eng. apical foramen. Av lat. foramen = hål + apex = spets + dens = tand.
foramen caecum: subst. blindhålet; en liten öppning framtill i skallbasen mellan pann- och silbenet. Eng. foramen caecum. Av lat. foramen = hål + caecus = blind.
foramen caecum linguae: subst. blindhålet på tungan; den lilla grop i spetsen av gränsfårans V, rest efter sköldkörtelns embryonala nedvandring. Eng. foramen caecum of tongue. Av lat. foramen = hål + caecus = blind + lingua = tunga.
foramen costotransversarium: subst. den öppning mellan revbenshalsen och kotans tvärutskott som omsluts av costotransversalbanden. Eng. costotransverse foramen. Av lat. foramen = hål + costa = revben + transversus = tvär.
foramen ethmoidale anterius: subst. främre silbenshålet; öppning i ögonhålans inre vägg för främre silbensnerven och -kärlen. Eng. anterior ethmoidal foramen. Av lat. foramen = hål + os ethmoidale = silben + anterior = främre.
foramen ethmoidale posterius: subst. bakre silbenshålet; öppning i ögonhålans inre vägg för bakre silbensnerven och -kärlen. Eng. posterior ethmoidal foramen. Av lat. foramen = hål + os ethmoidale = silben + posterior = bakre.
foramen infraorbitale: subst. infraorbitalhålet; öppningen nedanför ögonhålan där infraorbitalnerven kommer ut. Eng. infra-orbital foramen. Av lat. foramen = hål + infra = under + orbita = ögonhåla.
foramen interventriculare: subst. interventrikulära öppningen (Monros öppning); förbindelsen mellan vardera sidoventrikeln och tredje ventrikeln. Eng. interventricular foramen. Av lat. foramen = öppning + inter = mellan + ventriculus = kammare.
foramen intervertebrale: subst. mellankothålet; öppningen mellan två intilliggande kotor där en ryggmärgsnerv lämnar ryggradskanalen. Eng. intervertebral foramen. Av lat. foramen = hål + inter = mellan + vertebra = kota.
foramen ischiadicum majus: subst. det stora sittbenshålet; den öppning i bäckenets bakkant ovanför sittbenstaggen där bl.a. ischiasnerven lämnar bäckenet. Eng. greater sciatic foramen. Av lat. foramen = hål + grek. ischion = höft, säte + lat. major = större.
foramen ischiadicum minus: subst. det lilla sittbenshålet; öppningen nedanför sittbenstaggen där bl.a. obturator internus-senan passerar. Eng. lesser sciatic foramen. Av lat. foramen = hål + grek. ischion = höft, säte + lat. minor = mindre.
foramen jugulare: subst. jugularhålet; en stor öppning i skallbasen mellan nack- och tinningben för halsvenen (v. jugularis interna) och kranialnerverna IX, X och XI. Eng. jugular foramen. Av lat. foramen = hål + jugulum = halsgrop.
foramen lacerum: subst. det sönderslitna hålet; en oregelbunden öppning i skallbasen, hos den levande fylld av brosk. Eng. foramen lacerum. Av lat. foramen = hål + lacer = söndersliten.
foramen magnum: subst. det stora hålet i nackbenet där ryggmärgen övergår i förlängda märgen och lämnar skallen. Eng. foramen magnum. Av lat. foramen = öppning, hål + magnum = stort.
foramen mandibulae: subst. underkäkshålet; öppningen på underkäksgrenens insida där underkäksnerven går in i underkäkskanalen. Eng. mandibular foramen. Av lat. foramen = hål + mandibula = underkäke.
foramen mastoideum: subst. vårtbenshålet; öppning bakom vårtutskottet för en emissarie-ven. Eng. mastoid foramen. Av lat. foramen = hål + grek. mastos = vårta.
foramen mentale: subst. hakhålet; öppningen på underkäkskroppens utsida där hakennerven kommer ut. Eng. mental foramen. Av lat. foramen = hål + mentum = haka.
foramen obturatum: subst. det stora hålet i höftbenet (mellan sittben och blygdben) som täcks av en bindvävshinna. Eng. obturator foramen. Av lat. foramen = hål + obturare = täppa till.
foramen omentale: subst. omentalöppningen (Winslows hål); den öppning som förbinder lilla bukhinnesäcken med den övriga bukhinnehålan, bakom hepatoduodenalligamentet. Eng. omental foramen. Av lat. foramen = öppning + omentum = bukhinneförkläde.
foramen ovale: subst. ovala hålet; öppning i kilbenets stora vinge för tredje trigeminusgrenen (n. mandibularis). (I hjärtat: en öppning i förmaksskiljeväggen hos fostret.) Eng. foramen ovale. Av lat. foramen = hål + ovalis = oval.
foramen ovale cordis: subst. ovala hålet; den öppning i fostrets förmaksskiljevägg som låter blod gå förbi lungorna; sluts efter födseln och blir ovala gropen. Eng. foramen ovale. Av lat. foramen = öppning + ovalis = oval + cor = hjärta.
foramen palatinum majus: subst. stora gomhålet; mynningen av stora gomkanalen i hårda gommen baktill. Eng. greater palatine foramen. Av lat. foramen = hål + palatum = gom + major = större.
foramen parietale: subst. hjässbenshålet; en liten öppning nära hjässbenets övre bakre hörn för en ven. Eng. parietal foramen. Av lat. foramen = hål + paries = vägg (hjässben).
foramen petrosum: subst. inkonstant litet hål i kilbenets stora vinge för en nervgren (n. petrosus minor). Eng. foramen petrosum. Av lat. foramen = hål + petrosus = sten- (stenbenet).
foramen rotundum: subst. runda hålet; öppning i kilbenets stora vinge för andra trigeminusgrenen (n. maxillaris). Eng. foramen rotundum. Av lat. foramen = hål + rotundus = rund.
foramen sphenopalatinum: subst. kil-gomhålet; öppning högt upp på näshålans sidovägg, från ving-gomgropen, för nerver och kärl till näsan. Eng. sphenopalatine foramen. Av lat. foramen = hål + os sphenoidale = kilben + palatum = gom.
foramen spinosum: subst. tagghålet; öppning i kilbenets stora vinge för mellersta hjärnhinneartären (a. meningea media). Eng. foramen spinosum. Av lat. foramen = hål + spina = tagg (efter intilliggande kilbenstagg).
foramen stylomastoideum: subst. stylomastoidhålet; öppningen mellan griffel- och vårtutskottet där ansiktsnerven (VII) lämnar skallen. Eng. stylomastoid foramen. Av lat. foramen = hål + grek. stylos = griffel + mastos = vårta.
foramen supraorbitale: subst. ögonbrynshålet; öppning i ögonhålans övre kant för en känselnerv och kärl. Eng. supra-orbital foramen. Av lat. foramen = hål + supra = ovanför + orbita = ögonhåla.
foramen transversarium: subst. tvärutskottshålet; öppningen i halskotornas tvärutskott där kotartären (a. vertebralis) löper. Eng. foramen transversarium. Av lat. foramen = hål + transversarius = tvär-.
foramen venae cavae: subst. hålvensöppningen; den öppning i diafragmas centralsena där nedre hålvenen passerar upp till hjärtat. Eng. caval opening. Av lat. foramen = hål + vena cava = hålven.
foramen venosum: subst. det inkonstanta venhålet (foramen Vesalii) i kilbenets stora vinge för en emissarie-ven. Eng. sphenoidal emissary foramen. Av lat. foramen = hål + venosus = ven-.
foramen vertebrale: subst. kothålet; öppningen i varje kota mellan kotkropp och kotbåge; tillsammans bildar de ryggradskanalen. Eng. vertebral foramen. Av lat. foramen = hål + vertebra = kota.
foramen zygomaticofaciale: subst. ok–ansiktshålet; öppning på okbenets kindyta för en känselnerv. Eng. zygomaticofacial foramen. Av lat. foramen = hål + os zygomaticum = okben + facies = ansikte.
foramen zygomaticoorbitale: subst. ok–ögonhålehålet; öppning på okbenets ögonhåleyta för en känselnerv. Eng. zygomatico-orbital foramen. Av lat. foramen = hål + os zygomaticum = okben + orbita = ögonhåla.
foramen zygomaticotemporale: subst. ok–tinninghålet; öppning på okbenets tinningyta för en känselnerv. Eng. zygomaticotemporal foramen. Av lat. foramen = hål + os zygomaticum = okben + tempus = tinning.
foramina alveolaria: subst. tandhålsöppningarna; små öppningar på överkäkens baksida för nerver och kärl till kindtänderna. Eng. alveolar foramina. Av lat. foramen = hål + alveolus = tandhåla.
foramina cribrosa: subst. silhålen; de många små öppningarna i silplattan för luktnervens trådar. Eng. cribriform foramina. Av lat. foramen = hål + cribrum = sil.
foramina incisiva: subst. framtandshålen; mynningarna av framtandskanalerna i framtandsgropen. Eng. incisive foramina. Av lat. foramen = hål + incisivus = framtands-.
foramina intervertebralia: subst. mellankothålen; öppningarna mellan kotorna för ryggmärgsnerverna. Eng. intervertebral foramina. Av lat. foramen = hål + inter = mellan + vertebra = kota.
foramina nasalia: subst. näsbenshålen; små öppningar på näsbenet för kärl. Eng. nasal foramina. Av lat. foramen = hål + nasus = näsa.
foramina palatina minora: subst. mindre gomhålen; öppningarna i hårda gommen baktill där de mindre gomnerverna kommer ut. Eng. lesser palatine foramina. Av lat. foramen = hål + palatum = gom + minor = mindre.
foramina papillaria: subst. papillöppningarna; de små hål på njurpapillens spets där samlingsrören mynnar. Eng. openings of papillary ducts. Av lat. foramen = öppning + papilla = vårta.
foramina sacralia anteriora: subst. främre korsbenshålen; de fyra paren öppningar på korsbenets bäckenyta för nervgrenar. Eng. anterior sacral foramina. Av lat. foramen = hål + sacralis (sacrum) + anterior = främre.
foramina sacralia posteriora: subst. bakre korsbenshålen; de fyra paren öppningar på korsbenets baksida. Eng. posterior sacral foramina. Av lat. foramen = hål + sacralis + posterior = bakre.
foramina venarum minimarum: subst. minsta hjärtvenernas mynningar; de små öppningar i förmaksväggen där de minsta hjärtvenerna (Thebesii vener) tömmer sig direkt i hjärtrummet. Eng. openings of smallest cardiac veins. Av lat. foramen = öppning + vena = ven + minimus = minsta.
forceps: subst. tång; t.ex. forceps minor/major = corpus callosums framåt- respektive bakåtböjda fiberbuntar. Sv. forceps, tång. Eng. forceps, tongs. Av lat. forceps = tång, av formus (varm) + capere (gripa).
fornix: subst. båge, valv; t.ex. fornix cerebri (hjärnans valv), fornix vaginae (slid-valvet). Sv. fornix, valv. Eng. fornix, arch. Av lat. fornix = välvning, båge.
fornix conjunctivae inferior: subst. den nedre slemhinneficka där bulbär och palpebral bindehinna möts. Eng. inferior conjunctival fornix. Av lat. fornix = valv + inferior = nedre.
fornix conjunctivae superior: subst. den övre slemhinneficka där bulbär och palpebral bindehinna möts. Eng. superior conjunctival fornix. Av lat. fornix = valv + conjunctiva.
fornix gastricus: subst. magvalvet; magsäckens välvda tak (fundusdelen). Eng. fornix of stomach. Av lat. fornix = valv + grek. gaster = mage.
fornix pharyngis: subst. svalgtaket; svalgets välvda övre vägg, mot skallbasen. Eng. vault of pharynx. Av lat. fornix = valv + grek. pharynx = svalg.
fornix vaginae: subst. slidvalvet; den ringformiga fördjupning i slidan kring den nedskjutande livmoderhalsen (portio). Eng. vaginal fornix. Av lat. fornix = valv + vagina = slida.
fosfat: subst. (-et) salt eller jon av fosforsyra; viktig för skelett, energiomsättning (ATP) och syra-bas-balans, regleras tillsammans med kalcium. Eng. phosphate (Pi). Referensvärde (vuxen): ca 0,8–1,5 mmol/L. Jfr Kalcium, PTH, D-vitamin.
fossa: subst. grop eller fördjupning i en benyta. Sv. grop. Eng. fossa (pl. fossae). Av lat. fodere = gräva; fossa = grav, dike.
fossa acetabuli: subst. ledskålsgropen; den icke ledbärande fördjupningen mitt i höftledsskålen. Eng. acetabular fossa. Av lat. fossa = grop + acetabulum = höftledsskål.
fossa articularis: subst. ledgrop; den skålformiga ledytan som tar emot ett ledhuvud. Sv. ledgrop. Eng. articular fossa. Av lat. fossa = grop + articulus = led.
fossa axillaris: subst. armhålan; den fördjupning mellan överarmens och bröstkorgens muskler genom vilken kärl och nerver till armen passerar. Sv. armhåla. Eng. axillary fossa. Av lat. fossa = grop + axilla = armhåla.
fossa canina: subst. hundtandsgropen; en grund grop på överkäkens framsida ovanför hörntanden. Eng. canine fossa. Av lat. fossa = grop + caninus = hörntands- (canis = hund).
fossa cerebellaris: subst. lillhjärnsgropen; fördjupning på nackbensfjällets insida nedanför korsupphöjningen, mot lillhjärnan. Eng. cerebellar fossa. Av lat. fossa = grop + cerebellum = lillhjärna.
fossa cerebralis: subst. storhjärnsgropen; fördjupning på nackbensfjällets insida ovanför korsupphöjningen, mot storhjärnans bakre del. Eng. cerebral fossa. Av lat. fossa = grop + cerebrum = storhjärna.
fossa condylaris: subst. kondylgropen; grop bakom nackbensknölen. Eng. condylar fossa. Av lat. fossa = grop + condylus = ledknöl.
fossa coronoidea: subst. gropen på överarmsbenets framsida som tar emot armbågsbenets kronutskott vid böjd armbåge. Eng. coronoid fossa. Av lat. fossa = grop + processus coronoideus = kronutskott.
fossa cranii anterior: subst. främre skallgropen; den främre av tre fördjupningar i skallbasens insida, som bär upp hjärnans pannlober. Sv. främre skallgropen. Eng. anterior cranial fossa. Av lat. fossa = grop + cranium = skalle + anterior = främre.
fossa cranii media: subst. mellersta skallgropen; den mittersta fördjupningen i skallbasen, som rymmer tinningloberna. Sv. mellersta skallgropen. Eng. middle cranial fossa. Av lat. fossa = grop + cranium = skalle + medius = mellersta.
fossa cranii posterior: subst. bakre skallgropen; den bakre, djupaste fördjupningen i skallbasen, som rymmer lillhjärnan och hjärnstammen. Sv. bakre skallgropen. Eng. posterior cranial fossa. Av lat. fossa = grop + cranium = skalle + posterior = bakre.
fossa cubitalis: subst. armvecket; den triangulära gropen framför armbågsleden där armartären och bicepssenan ligger. Sv. armvecket. Eng. cubital fossa. Av lat. fossa = grop + cubitus = armbåge.
fossa digastrica: subst. tvåbukmuskelgropen; grop på underkäkens insida nedtill där främre buken av m. digastricus fäster. Eng. digastric fossa. Av lat. fossa = grop + grek. digastrikos = tvåbukig.
fossa glandulae lacrimalis: subst. tårkörtelgropen; fördjupning i ögonhålans yttre övre del där tårkörteln ligger. Eng. fossa for lacrimal gland. Av lat. fossa = grop + glandula lacrimalis = tårkörtel.
fossa hypophysialis: subst. hypofysgropen; fördjupningen mitt i sella turcica där hypofysen vilar. Eng. hypophysial fossa. Av lat. fossa = grop + grek. hypophysis = hypofys.
fossa iliaca: subst. (lat. uttryck) höftgropen; den breda, skålformade insidan av höftbenet i nedre delen av buken. Eng. iliac fossa. Av lat. fossa = grop + iliacus = som rör höften.
fossa incisiva: subst. framtandsgropen; en grop bakom framtänderna i hårda gommen som leder ned i framtandskanalerna. Eng. incisive fossa. Av lat. fossa = grop + incisivus = framtands-.
fossa infraclavicularis: subst. fördjupningen strax under nyckelbenet, i deltopektorala fåran. Sv. infraklavikulargropen. Eng. infraclavicular fossa. Av lat. fossa = grop + infra = under + clavicula = nyckelben.
fossa infraspinata: subst. nedre skulderbladsgropen; fördjupningen nedanför skulderbladskammen, för m. infraspinatus. Eng. infraspinous fossa. Av lat. fossa = grop + infra = nedanför + spina = kam.
fossa infratemporalis: subst. undre tinninggropen; utrymmet under och innanför okbågen, bakom överkäken. Eng. infratemporal fossa. Av lat. fossa = grop + infra = under + tempus = tinning.
fossa inguinalis lateralis: subst. yttre ljumskgropen; bukhinnegropen utanför yttre navelvecket, vid inre ljumskporten; här tränger indirekta ljumskbråck ut. Eng. lateral inguinal fossa. Av lat. fossa = grop + inguen = ljumske + lateralis = yttre.
fossa inguinalis medialis: subst. inre ljumskgropen; bukhinnegropen mellan inre och yttre navelvecket; här tränger direkta ljumskbråck ut. Eng. medial inguinal fossa. Av lat. fossa = grop + inguen = ljumske + medialis = inre.
fossa intercondylaris: subst. mellankondylgropen; den djupa fåran mellan lårbenets två ledknölar baktill, där korsbanden fäster. Eng. intercondylar fossa. Av lat. fossa = grop + inter = mellan + condylus = ledknöl.
fossa ischioanalis: subst. ischioanala gropen; det kilformiga, fettfyllda utrymmet på vardera sidan om analkanalen, mellan bäckenbotten och sittbenet. Eng. ischio-anal fossa. Av grek. ischion = sittben + lat. anus = ändtarmsöppning + fossa = grop.
fossa jugularis: subst. jugulargropen; fördjupning på klippbenets underyta som rymmer halsvenens (v. jugularis interna) övre vidgning. Eng. jugular fossa. Av lat. fossa = grop + jugulum = halsgrop.
fossa malleoli lateralis: subst. grop på yttre fotknölens insida bakom ledytan där ledband fäster. Eng. malleolar fossa. Av lat. fossa = grop + malleolus lateralis = yttre fotknöl.
fossa mandibularis: subst. käkledsgropen; gropen på tinningbenets undersida som tar emot underkäkens ledhuvud i käkleden. Eng. mandibular fossa. Av lat. fossa = grop + mandibula = underkäke.
fossa navicularis urethrae: subst. båtformiga urinrörsgropen; den utvidgade del av urinröret inuti ollonet närmast mynningen. Eng. navicular fossa. Av lat. fossa = grop + navicula = liten båt + urethra = urinrör.
fossa occlusalis: subst. bitgrop; en fördjupning på en kindtands tuggyta. Eng. occlusal fossa. Av lat. fossa = grop + occludere = sluta till (bettet).
fossa olecrani: subst. olekrangropen; gropen på överarmsbenets baksida som tar emot armbågsbenets utskott vid sträckt armbåge. Eng. olecranon fossa. Av lat. fossa = grop + grek. olekranon = armbågsspets.
fossa ovalis: subst. ovala gropen; den grunda fördjupning i förmaksskiljeväggen, rest av fostrets ovala hål (foramen ovale). Eng. fossa ovalis. Av lat. fossa = grop + ovalis = oval.
fossa ovarica: subst. äggstocksgropen (Waldeyers grop); den grunda fördjupning på bäckenets sidovägg där äggstocken normalt vilar. Eng. ovarian fossa. Av lat. fossa = grop + ovarium = äggstock.
fossa pararectalis: subst. pararektala gropen; bukhinnegropen vid sidan av ändtarmen. Eng. pararectal fossa. Av lat. fossa = grop + para = bredvid + rectum = ändtarm.
fossa paravesicalis: subst. paravesikala gropen; bukhinnegropen vid sidan av urinblåsan. Eng. paravesical fossa. Av lat. fossa = grop + para = bredvid + vesica = blåsa.
fossa poplitea: subst. knävecket; den fördjupning på baksidan av knät där kärl och nerver till underbenet passerar. Sv. knäveck. Eng. popliteal fossa. Av lat. fossa = grop + poples = knäveck.
fossa pterygoidea: subst. vinggropen; fördjupningen mellan vingutskottets två plattor där inre vingmuskeln fäster. Eng. pterygoid fossa. Av grek. pteryx = vinge + lat. fossa = grop.
fossa pterygopalatina: subst. ving-gomgropen; ett litet utrymme bakom överkäken där flera nerver och kärl möts. Eng. pterygopalatine fossa. Av grek. pteryx = vinge + lat. palatum = gom + fossa = grop.
fossa radialis: subst. gropen på överarmsbenets framsida som tar emot strålbenshuvudet vid böjd armbåge. Eng. radial fossa. Av lat. fossa = grop + radius = strålben.
fossa retromolaris: subst. bakre kindtandsgropen; fördjupning bakom sista underkäkskindtanden. Eng. retromolar fossa. Av lat. fossa = grop + retro = bakom + molaris = kindtand.
fossa rhomboidea: subst. romboida gropen; fjärde ventrikelns rombformade golv, bildat av bryggans och förlängda märgens baksida; här ligger flera kranialnervskärnor. Eng. rhomboid fossa. Av lat. fossa = grop + rhombus = romb.
fossa sacci lacrimalis: subst. tårsäcksgropen; en fördjupning i ögonhålans nedre inre hörn där tårsäcken ligger. Eng. fossa for lacrimal sac. Av lat. fossa = grop + saccus lacrimalis = tårsäck.
fossa scaphoidea: subst. båtformade gropen; en liten grop upptill på inre vingplattan där en gommuskel fäster. Eng. scaphoid fossa. Av grek. skaphe = båt + lat. fossa = grop.
fossa subarcuata: subst. grop på klippbenets bakyta bakom inre hörselgången. Eng. subarcuate fossa. Av lat. fossa = grop + sub = under + arcuatus = bågformig.
fossa subscapularis: subst. skulderbladsgropen; den grunda fördjupningen på skulderbladets framsida där m. subscapularis fäster. Eng. subscapular fossa. Av lat. fossa = grop + sub = under + scapula = skulderblad.
fossa supraclavicularis major: subst. den större gropen ovanför nyckelbenet, i halsens laterala triangel. Eng. greater supraclavicular fossa. Av lat. fossa = grop + supra = ovanför + clavicula = nyckelben + major = större.
fossa supraclavicularis minor: subst. den lilla gropen ovanför nyckelbenets inre ände, mellan sternocleidomastoideus två huvuden. Eng. lesser supraclavicular fossa. Av lat. fossa = grop + supra = ovanför + clavicula = nyckelben + minor = mindre.
fossa supraspinata: subst. övre skulderbladsgropen; fördjupningen ovanför skulderbladskammen, för m. supraspinatus. Eng. supraspinous fossa. Av lat. fossa = grop + supra = ovanför + spina = kam.
fossa supratonsillaris: subst. supratonsillära gropen; en fördjupning i övre delen av mandelgropen, ovanför gommandeln. Eng. supratonsillar fossa. Av lat. fossa = grop + supra = ovanför + tonsilla = mandel.
fossa supravesicalis: subst. supravesikala gropen; bukhinnegropen mellan mitt- och inre navelvecket, ovanför urinblåsan. Eng. supravesical fossa. Av lat. fossa = grop + supra = ovanför + vesica = blåsa.
fossa temporalis: subst. tinninggropen; den grunda fördjupningen på skallens sida ovanför okbågen där tinningmuskeln ligger. Eng. temporal fossa. Av lat. fossa = grop + tempus = tinning.
fossa tonsillaris: subst. mandelgropen; den fördjupning mellan gombågarna där gommandeln ligger. Eng. tonsillar sinus. Av lat. fossa = grop + tonsilla = mandel.
fossa triangularis: subst. den triangelformade grop i ytterörat mellan antihelix båda skänklar. Eng. triangular fossa. Av lat. fossa = grop + triangularis = trekantig.
fossa trochanterica: subst. grop på insidan av stora benutskottet där höftens utåtroterande muskler fäster. Eng. trochanteric fossa. Av lat. fossa = grop + grek. trochanter = benutskott.
fossa vesicae biliaris: subst. gallblåsegropen; den grunda grop på leverns undersida där gallblåsan ligger. Eng. fossa for gallbladder. Av lat. fossa = grop + vesica biliaris = gallblåsa.
fossa vestibuli vaginae: subst. slidförgårdsgropen; den lilla fördjupningen i slidförgården baktill mellan slidöppningen och bakre läppkommissuren. Eng. vestibular fossa. Av lat. fossa = grop + vestibulum = förgård + vagina = slida.
fossula: subst. liten grop; t.ex. fossula petrosa (liten grop i klippbenet). Sv. liten grop, fossula. Eng. fossula, small fossa. Av lat. fossa + -ula (diminutiv) = liten grop.
fossula petrosa: subst. liten grop på klippbenets underyta mellan halspulsåderkanalen och jugulargropen. Eng. petrosal fossula. Av lat. fossula = liten grop + petrosus = sten-.
fossulae tonsillae: subst. mandelgroparna; de små grunda gropar på mandelns yta som leder in i kryptorna. Eng. tonsillar pits. Av lat. fossula = liten grop + tonsilla = mandel.
foster: subst. (-ret, pl. -∅) det ofödda barnet; benämns embryo de första ca 8 veckorna och därefter foster (fetus) fram till födelsen. Eng. fetus. Av lat. fetus.
fotodermatit: subst. (-en, pl. -er) hudinflammation som utlöses av (sol)ljus, ibland i kombination med vissa ämnen eller läkemedel. Eng. photodermatitis.
fotofobi: subst. (-n) ljuskänslighet med obehag eller smärta av ljus. Sv. ljusskygghet. Eng. photophobia. Av gr. phos = ljus + phobos = rädsla.
fotosensibilitet: subst. (-en) onormal överkänslighet i huden för ljus (oftast solljus), ofta utlöst av ämnen eller läkemedel. Sv. ljuskänslighet. Eng. photosensitivity. Även fotosensitivitet.
fotvalv: subst. (-et, pl. -∅) fotens valvformade konstruktion av ben, ligament och senor (längsgående och tvärgående valvet) som dämpar stötar och fördelar kroppsvikten. Eng. arch of the foot.
fovea: subst. grop; t.ex. fovea centralis retinae = gula fläckens mittgrop (skärpaste seende), fovea capitis femoris. Sv. fovea, grop. Eng. fovea, pit. Av lat. fovea = grop, hål.
fovea articularis: subst. ledgropen; den lätt skålade ledytan upptill på strålbenshuvudet, mot capitulum humeri. Eng. articular facet. Av lat. fovea = grop + articularis (led).
fovea capitis femoris: subst. gropen på lårbenshuvudet där lårbenshuvudets ledband (lig. capitis femoris) fäster. Eng. fovea for ligament of head of femur. Av lat. fovea = grop + caput = huvud + femur = lårben.
fovea centralis: subst. centralgropen; den lilla grop mitt i gula fläcken (macula) där synskärpan är som störst, tätt packad med tappar. Eng. fovea centralis. Av lat. fovea = grop + centralis = central.
fovea costalis inferior: subst. nedre revbensgropen; ledyta på bröstkotans kropp för revbenshuvudet. Eng. inferior costal facet. Av lat. fovea = grop + costa = revben + inferior = nedre.
fovea costalis processus transversi: subst. revbensgropen på bröstkotans tvärutskott; ledyta för revbenstuberkeln. Eng. transverse costal facet. Av lat. fovea = grop + costa = revben + processus transversus = tvärutskott.
fovea costalis superior: subst. övre revbensgropen; ledyta på bröstkotans kropp för revbenshuvudet. Eng. superior costal facet. Av lat. fovea = grop + costa = revben + superior = övre.
fovea dentis: subst. ledgropen på atlas främre båge som ledar mot axis tand (dens). Eng. facet for dens. Av lat. fovea = grop + dens = tand.
fovea pterygoidea: subst. vingmuskelgropen; liten grop framtill på underkäkshalsen där yttre vingmuskeln (m. pterygoideus lateralis) fäster. Eng. pterygoid fovea. Av lat. fovea = grop + grek. pteryx = vinge.
fovea sublingualis: subst. undertungsgropen; grop på underkäkens insida för undertungsspottkörteln. Eng. sublingual fossa. Av lat. fovea = grop + sub = under + lingua = tunga.
fovea submandibularis: subst. underkäksgropen; grop på underkäkens insida för underkäksspottkörteln. Eng. submandibular fossa. Av lat. fovea = grop + sub = under + mandibula = underkäke.
fovea trochlearis: subst. trochleagropen; en grop i ögonhålans tak där brosktrissan (trochlea) för övre sneda ögonmuskeln fäster. Eng. trochlear fovea. Av lat. fovea = grop + trochlea = trissa.
foveola: subst. liten grop; fördjupning i fovea centralis. Sv. foveola. Eng. foveola. Av lat. fovea + -ola (diminutiv) = liten grop.
foveola coccygea: subst. den lilla hudgrop över svansbenet (vid skinkfårans övre del). Eng. coccygeal foveola. Av lat. foveola = liten grop + coccyx = svansben.
foveola suprameatica: subst. liten grop ovanför yttre hörselgången (kirurgiskt landmärke vid vårtutskottet). Eng. suprameatal triangle. Av lat. foveola = liten grop + supra = ovanför + meatus = gång.
foveolae gastricae: subst. magsäcksgroparna; de små gropar i magsäckens slemhinna där magsäckskörtlarna mynnar. Eng. gastric pits. Av lat. foveola = liten grop + grek. gaster = mage.
foveolae granulares: subst. de små gropar på skalltakets insida där hjärnhinnans pacchioniska granulationer trycker in. Eng. granular foveolae. Av lat. foveola = liten grop + granulum = litet korn.
fowlerläge: subst. (-t) halvsittande ryggläge med överdelen av kroppen höjd 30–90°; används vid andningssvårigheter och i postoperativ vård. Eng. Fowler's position. Uppkallat efter kirurgen George Ryerson Fowler (1848–1906).
FPIAP: förk. (eng.) matproteininducerad allergisk proktokolit; godartad, icke-IgE-medierad födoämnesallergi hos spädbarn med blodstrimmig, slemmig avföring. Eng. food protein-induced allergic proctocolitis. Jfr FPIES.
FPIES: förk. (eng.) matproteininducerat enterokolitsyndrom; icke-IgE-medierad födoämnesallergi hos småbarn med kraftiga kräkningar och slöhet timmar efter måltid. Eng. food protein-induced enterocolitis syndrome.
fractura: subst. brott, fraktur; kontinuitetsbrott i ett ben. Sv. fraktur, benbrott. Eng. fracture. Vardag. benbrott. Av lat. frangere = bryta; fractura = brott. ICD-10: fraktur, kodas efter ben (S-koder; multipel T02).
fragilt X: subst. ärftlig kromosomavvikelse (skört X-kromosomställe) och vanligaste ärftliga orsaken till intellektuell funktionsnedsättning. Eng. fragile X syndrome. ICD-10: Q99.2.
fragment: subst. (-et, pl. -∅) brottstycke, lösgjord del, t.ex. ett benfragment vid en splittrad fraktur. Eng. fragment. Av lat. fragmentum = brottstycke.
fraktion: subst. (-en, pl. -er) del eller andel av en helhet, t.ex. en blodkomponent eller ejektionsfraktionen. Eng. fraction. Av lat. frangere = bryta.
fraktionerat heparin: subst. lågmolekylärt heparin; blodförtunnande medel där heparinets kortare molekylkedjor renats fram, ges som spruta för att förebygga/behandla blodpropp. Sv. lågmolekylärt heparin (LMH). Eng. low-molecular-weight heparin.
fraktur: subst. (-en, pl. -er) benbrott. Sv. benbrott. Eng. fracture. Av lat. frangere = bryta. ICD-10: kodas efter skadelokal (handled S52, höft S72, kotpelare S22/S32).
framhornsneuron: subst. (-et, pl. -er) motorisk nervcell i ryggmärgens framhorn (cornu anterius) vars utskott styr skelettmusklerna; det nedre motorneuronet. Eng. anterior horn cell.
franska sjukan: subst. ålderdomligt uttryck för syfilis, den sexuellt överförda infektion (Treponema pallidum) som spreds i Europa från slutet av 1400-talet; kallades 'fransosen' i Sverige. Olika länder skyllde sjukdomen på varandra. Eng. the French disease. Jfr Syfilis, Fransosen. ICD-10: syfilis A53.9.
fransosen: subst. ålderdomlig benämning på syfilis (franska sjukan). Jfr Franska sjukan, Syfilis.
FRAX: förk. (eng.) FRAX; verktyg som skattar tioårsrisken för osteoporosfraktur utifrån riskfaktorer. Eng. Fracture Risk Assessment Tool. Jfr DEXA.
fremissement: subst. (-et) kännbar skälvning/vibration över bröstkorgen (eller ett kärl) vid palpation, oftast orsakad av ett kraftigt hjärtblåsljud. Eng. thrill. Av fr. frémissement = darrning.
fremitus: subst. (lat.) vibration som känns med handen mot bröstkorgen när patienten talar (stämbandsfremitus); förändras vid lungsjukdom. Eng. (tactile/vocal) fremitus.
frenologi: subst. (-n) historisk lära från 1800-talet som påstod att karaktär och själsförmögenheter kunde avläsas ur skallens form och knölar. Numera helt förkastad som pseudovetenskap. Eng. phrenology. Av gr. phren = sinne, själ + logos = lära.
frenulum: subst. liten töm; veckad slemhinna som begränsar rörelse, t.ex. frenulum linguae (tungtömmen), frenulum labii. Sv. frenulum, töm. Eng. frenulum. Av lat. frenum (töm, betsel) + -ulum (diminutiv).
frenulum clitoridis: subst. klitorisfrenulum; det slemhinneveck under klitorisollonet som de lilla blygdläpparna bildar. Eng. frenulum of clitoris. Av lat. frenulum = litet tygsel + klitoris.
frenulum labii inferioris: subst. underläppens band; det slemhinneveck som förbinder underläppens insida med tandköttet. Eng. frenulum of lower lip. Av lat. frenulum = litet tygel + labium inferius = underläpp.
frenulum labii superioris: subst. överläppens band; det slemhinneveck som förbinder överläppens insida med tandköttet. Eng. frenulum of upper lip. Av lat. frenulum = litet tygel + labium superius = överläpp.
frenulum labiorum pudendi: subst. bakre läppfrenulum; det tunna slemhinneveck baktill som förbinder de lilla blygdläpparna. Eng. frenulum of labia minora. Av lat. frenulum = litet tygsel + labium = läpp + pudendum = blygd.
frenulum linguae: subst. tungbandet; det slemhinneveck i mittlinjen som förbinder tungans undersida med munbotten. Sv. tungband. Eng. frenulum of tongue. Av lat. frenulum = litet tygel + lingua = tunga.
frenulum preputii: subst. förhudsbandet; det lilla slemhinneveck på ollonets undersida som förbinder förhuden med ollonet. Eng. frenulum of prepuce. Av lat. frenulum = litet tygsel + preputium = förhud.
frigiditet: subst. (-en) svag eller utebliven sexuell lust eller upphetsning. Eng. frigidity. Av lat. frigidus = kall.
friktion: subst. (-en) gnidnings- eller glidmotstånd mellan två ytor; mellan hud och underlag en bidragande orsak till trycksår. Eng. friction. Av lat. fricare = gnida. Jfr Skjuv.
Frisson: subst. (fr.) frossbrytning; kraftig köldrysning med skakningar och gåshud, ofta i samband med snabbt stigande feber. Sv. frossa, köldrysning. Eng. frisson, shivering. Av fr. frisson = rysning (av lat. frigere = frysa). Jfr Frossa.
frisättningshormon: subst. (-et, pl. -er) hormon från hypotalamus som styr hypofysens utsöndring av andra hormoner. Eng. releasing hormone. Jfr Hypotalamus, Hypofys, GnRH.
frons: subst. panna, framsida; pannbenet och pannan. Sv. panna. Eng. forehead, frons. Av lat. frons = panna, framsida.
frontale, os: subst. os frontale; pannben; det opariga ben som bildar pannan, övre delen av ögonhålorna och främre delen av skalltaket. Sv. pannben. Eng. frontal bone. Av lat. os = ben + frons (frontis) = panna.
frontalis: adj. som rör pannan eller framsidan; t.ex. os frontale (pannbenet), sinus frontalis, m. frontalis. Frontalplanet delar kroppen i en främre och en bakre del. Svensk form: frontal. Eng. frontal. Av lat. frons = panna.
frontalplan: subst. (-et, pl. -∅) vertikalt plan som delar kroppen i en främre och en bakre del. Sv. koronalplan (synonym). Eng. frontal plane, coronal plane. Av lat. frons = panna, framsida.
Frontotemporal demens: subst. demenssjukdom som främst påverkar personlighet, beteende och språk. Eng. frontotemporal dementia. Jfr demens, FTD.
frossa: subst. (-n) ålderdomlig benämning på anfall av skakande frossbrytningar med hög feber; avsåg ofta malaria ('frossan', 'tredjedagsfrossa', 'vardagsfrossa') men också andra febersjukdomar. Eng. ague. Jfr Malaria, Feber.
Frottement: subst. (fr.) gnidningsljud; skrapande auskultationsljud när två inflammerade serösa hinnor gnids mot varandra, t.ex. perikardiellt eller pleuralt. Sv. gnidningsljud. Eng. friction rub. Av fr. frottement = gnidning, av frotter = gnida.
frozen shoulder: subst. (eng.) stelhet och smärta i axelleden med kraftigt nedsatt rörlighet. Lat. capsulitis adhaesiva. Sv. frusen skuldra. Eng. frozen shoulder. ICD-10: M75.0. ICD-11: FB51.0.
fruktos: subst. (-en) fruktsocker; en enkel sockerart (monosackarid) som finns i frukt och honung. Sv. fruktsocker. Eng. fructose.
frusen skuldra: subst. tillstånd med tilltagande smärta och kraftigt inskränkt rörlighet i axelleden av inflammation och förtjockning av ledkapseln; läker oftast spontant över lång tid. Lat. capsulitis adhaesiva. Eng. frozen shoulder, adhesive capsulitis. Vardag. stel axel. ICD-10: M75.0.
FSGS: förk. (eng.) fokal segmentell glomeruloskleros; ärrbildning i delar av njurens glomeruli som ger kraftigt äggviteläckage (nefrotiskt syndrom). Eng. focal segmental glomerulosclerosis.
FSH: förk. follikelstimulerande hormon; hypofyshormon som stimulerar äggblåsornas mognad i äggstockarna och spermiebildningen i testiklarna. Eng. follicle-stimulating hormone.
FSHD: förk. (eng.) facioskapulohumeral muskeldystrofi; ärftlig muskeldystrofi som främst försvagar ansikts-, skulderblads- och överarmsmuskler. Eng. facioscapulohumeral muscular dystrophy. Jfr DMD, LGMD.
FT4: förk. fritt tyroxin; den fria, aktiva andelen av sköldkörtelhormonet tyroxin (T4) i blodet, mäts vid sköldkörtelutredning. Eng. free thyroxine.
FTD: förk. (eng.) frontotemporal demens; demensgrupp med skada i pann- och tinninglober som ger personlighets-, beteende- eller språkstörning. Eng. frontotemporal dementia. Jfr DLB.
fulminant: adj. (pl. -a) med mycket snabbt och våldsamt (ofta livshotande) förlopp. Eng. fulminant. Av lat. fulmen = blixt.
Fumaria officinalis: subst. (lat.) jordrök, vallmoväxt; lever- och gallreglerande, urindrivande. Av lat. fumus = rök (saften ansågs sticka i ögonen som rök) + officinalis = medicinalväxt.
fundamental: adj. (-t, -a) grundläggande, väsentlig. Eng. fundamental. Av lat. fundamentum = grund.
fundiforme clitoridis, ligamentum: subst. ligamentum fundiforme clitoridis; klitoris slyngband; slyngformat band från vita linjen som omfamnar klitoris. Eng. fundiform ligament of clitoris. Av lat. ligamentum = band + fundiformis = slyngformad + clitoris = klitoris.
fundiforme penis, ligamentum: subst. ligamentum fundiforme penis; penis slyngband; ett slyngformat elastiskt band från vita linjen som omfamnar penisroten. Eng. fundiform ligament of penis. Av lat. ligamentum = band + fundiformis = slyngformad + penis = penis.
fundus: subst. botten; t.ex. fundus uteri (livmoderns botten), fundus ventriculi (magsäckens botten). Sv. botten, fundus. Eng. fundus, bottom. Av lat. fundus = botten, grund.
fundus gastricus: subst. magsäckens fundus; den kupolformade övre delen av magsäcken till vänster om magmunnen, där sväljd luft samlas. Eng. fundus of stomach. Av lat. fundus = botten + grek. gaster = mage.
fundus meatus acustici interni: subst. inre hörselgångens botten, indelad av benkammar i områden för ansikts-, snäck- och balansnerverna. Eng. fundus of internal acoustic meatus. Av lat. fundus = botten + meatus acusticus internus = inre hörselgången.
fundus uteri: subst. livmoderbotten; livmoderns översta, breda del ovanför äggledarnas inmynning. Eng. fundus of uterus. Av lat. fundus = botten + uterus = livmoder.
fundus vesicae: subst. blåsbotten; urinblåsans nedre, bakre del. Eng. fundus of bladder. Av lat. fundus = botten + vesica = blåsa.
fundus vesicae biliaris: subst. gallblåsans botten; gallblåsans breda, rundade ände som skjuter fram nedanför leverkanten. Eng. fundus of gallbladder. Av lat. fundus = botten + vesica biliaris = gallblåsa.
fungicid: subst./adj. (-en, pl. -er) medel eller egenskap som dödar svamp; svampdödande. Sv. svampdödande. Eng. fungicidal. Av lat. fungus = svamp + caedere = döda.
fungiformis: adj. svampformig; t.ex. papillae fungiformes på tungan (svamppapiller). Sv. fungiform, svampformig. Eng. fungiform. Av lat. fungus (svamp) + forma = form.
fungistatisk: adj. (pl. -a) svamphämmande; medel eller egenskap som hejdar svampens tillväxt utan att döda den (jfr fungicid). Eng. fungistatic.
fungus: subst. svamp; svampformig utskjutning. Sv. svamp. Eng. fungus, mushroom. Av lat. fungus = svamp.
funiculus: subst. sträng, tunt rep; t.ex. funiculus spermaticus (sädessträngen), funiculus posterior medullae spinalis. Sv. funikulus, sträng. Eng. funiculus, cord. Av lat. funis (rep) + -culus (diminutiv) = litet rep.
funiculus anterior: subst. främre strängen; den främre delen av ryggmärgens vita substans, mellan framhornen och främre mittfåran. Eng. anterior funiculus. Av lat. funiculus = sträng + anterior = främre.
funiculus lateralis: subst. laterala strängen; den sidställda delen av ryggmärgens vita substans, mellan fram- och bakhornets utträdesställen; innehåller bl.a. pyramidbanan och spinotalamiska banan. Eng. lateral funiculus. Av lat. funiculus = sträng + lateralis = i sidled.
funiculus posterior: subst. bakre strängen; den bakre delen av ryggmärgens vita substans (baksträngarna) med gracilis- och cuneatusbunten för finberöring och ledkänsla. Eng. posterior funiculus. Av lat. funiculus = sträng + posterior = bakre.
funiculus spermaticus: subst. sädessträngen; den sträng av sädesledare, kärl, nerver och höljen som löper från bukhålan genom ljumskkanalen ned till testikeln. Sv. sädessträng. Eng. spermatic cord. Av lat. funiculus = sträng + sperma = säd.
funktionell: adj. (-t, -a) som rör funktionen; om besvär utan påvisbar organisk (kroppslig) skada, t.ex. funktionell magtarmsjukdom. Eng. functional. Motsats: organisk.
funktionell anatomi: subst. läran om hur rörelseapparatens delar – skelett, leder, muskler och nervsystem – samverkar för att skapa och styra kroppens rörelser; anatomin studerad utifrån funktion och rörelse, inte enbart struktur och läge. Nära besläktad med kinesiologi (rörelselära). Eng. functional anatomy. Av lat. functio = utförande + gr. anatome = uppskärning.
Funktionsförmåga: subst. (-n) en persons fysiska, psykiska och kognitiva kapacitet. Eng. functional capacity. Jfr funktionsnedsättning.
Funktionshinder: subst. (-ret, pl. -∅) de begränsningar som uppstår i mötet mellan individ och omgivning. Eng. disability. Jfr funktionsnedsättning, ICF.
Funktionsnedsättning: subst. (-en, pl. -ar) nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktion. Eng. impairment. Jfr funktionshinder.
Funktionsnivå: subst. (-n, pl. -er) mått på hur väl en person fungerar i vardag, arbete och socialt liv. Eng. level of functioning.
FUO: förk. (eng.) feber av okänt ursprung; långvarig feber utan klarlagd orsak trots basal utredning. Eng. fever of unknown origin.
Furosemid: subst. (-en) det viktigaste loopdiuretikumet (kraftigt urindrivande) vid hjärtsvikt och ödem. Eng. furosemide. Av en furanring + en sulfamoylgrupp.
furunkel: subst. (-n, pl. furunkler) djup, varig infektion utgången från en hårsäck; stor finne/böld. Sv. böld. Eng. furuncle, boil. Av lat. furunculus. ICD-10: L02. ICD-11: 1B75.
furunkulos: subst. (-en) återkommande eller utbredd förekomst av flera furunklar (bölder). Eng. furunculosis.
fusiform: adj. (-t, -a) spolformad; t.ex. articulatio fusiformis (spolled). Sv. spolformad, fusiform. Eng. fusiform, spindle-shaped. Av lat. fusus (spole) + forma = form.
fusiformis, musculus: subst. musculus fusiformis; spolformig muskel; muskel med tjock mitt och avsmalnande ändar. Eng. fusiform muscle. Av lat. musculus = muskel + fusus = slända, spole.
fusion: subst. (-en, pl. -er) sammansmältning eller hopväxning, t.ex. steloperation (fusion) av kotor. Eng. fusion. Av lat. fundere = gjuta.
fusus: subst. spole; spolformad. Sv. spole. Eng. spindle, fusus. Av lat. fusus = spole.
FXS: förk. fragilt X-syndrom; ärftlig sjukdom (X-kromosombunden) som är en vanlig orsak till intellektuell funktionsnedsättning, ofta med beteende- och inlärningssvårigheter. Eng. fragile X syndrome. ICD-10: Q99.2.
fysikalisk medicin: subst. läran om behandling med fysikaliska medel som rörelse, värme, kyla, ljus och el; nära rehabiliteringsmedicin. Eng. physical medicine.
fysiologi: subst. (-n) läran om hur kroppens organ och celler fungerar (fysiska och kemiska processer). Eng. physiology.
fysiologisk: adj. (pl. -a) som rör kroppens normala funktion; naturlig, icke sjuklig. Eng. physiological.
fysioterapi: subst. (-n) läran om och behandling med rörelse, träning och fysikaliska metoder för att återställa och bevara rörelse- och funktionsförmåga; legitimationsyrke. Äv. sjukgymnastik. Eng. physiotherapy, physical therapy.
fytoterapi: subst. (-n) behandling med växtbaserade medel (örtmedicin). Sv. örtmedicin. Eng. phytotherapy. Av gr. phyton = växt + therapeia = behandling.
fältsjuka: subst. (-n) ålderdomligt samlingsnamn för de epidemiska febersjukdomar (tyfus, tyfoidfeber, dysenteri m.fl.) som härjade bland soldater i fält och i läger. Eng. camp fever. Jfr Fläcktyfus, Tyfoidfeber.
födelsemärke: subst. (-t) medfödd eller tidigt förvärvad pigmentfläck i huden (pigmentnevus). Lat. naevus. Sv. nevus. Eng. birthmark, mole. Jfr nevus. ICD-10: D22.
födoämnesallergi: subst. (-n, pl. -er) allergisk reaktion mot vissa livsmedel, från klåda och nässelutslag till anafylaxi. Eng. food allergy. ICD-10: T78.1. ICD-11: 4A85.
födoämnesintolerans: subst. (-en, pl. -er) icke-allergisk överkänslighet mot ett livsmedel, t.ex. laktosintolerans (immunförsvaret är inte inblandat). Eng. food intolerance.
födoämnesprovokation: subst. (-en, pl. -er) test där man under kontrollerade former låter en person inta ett misstänkt livsmedel för att se om besvär uppstår. Eng. food challenge.
fönstertittarsjuka: subst. (-n) smärta i benen vid gång av nedsatt blodcirkulation, som tvingar till vilopauser. Lat. claudicatio intermittens. Sv. claudicatio. Eng. intermittent claudication. Jfr claudicatio. ICD-10: I70.2.
för tidig födsel: subst. förlossning före graviditetsvecka 37. Eng. preterm birth. Jfr prematuritet. ICD-10: O60 (barnet P07).
förfrysning: subst. (-en) lokal köldskada med vävnadsskada av kyla. Lat. congelatio. Sv. köldskada. Eng. frostbite. ICD-10: T33–T35. ICD-11: NF03.
förgiftning: subst. (-en) skadlig påverkan av ett giftigt ämne, läkemedel, alkohol eller drog. Lat. intoxicatio. Sv. intoxikation. Eng. poisoning. Jfr intoxikation. ICD-10: T36–T65 (efter ämne).
förkylning: subst. (-en, pl. -ar) mild virusinfektion i de övre luftvägarna med snuva, halsont och hosta. Lat. rhinitis acuta. Eng. common cold. ICD-10: J00. ICD-11: CA00.
förmaksflimmer: subst. (-ret) vanlig hjärtrytmrubbning där förmaken darrar oregelbundet och mycket snabbt, vilket ger oregelbunden puls och ökad risk för blodpropp/stroke. Eng. atrial fibrillation. ICD-10: I48. ICD-11: BC81.3.
Förnekelse: subst. (-n) försvarsmekanism där man omedvetet vägrar acceptera en obehaglig verklighet. Eng. denial. Jfr försvarsmekanism.
Förskrivning: subst. (-en, pl. -ar) process där ett hjälpmedel bedöms, ordineras och följs upp. Eng. prescription (of assistive devices). Jfr hjälpmedel.
förstoppning: subst. (-en) sällsynta, hårda och svåra tarmtömningar. Lat. obstipatio. Sv. obstipation. Eng. constipation. Jfr obstipation. ICD-10: K59.0. ICD-11: ME05.0.
Förstämning: subst. (-en) ihållande nedstämt eller förändrat grundstämningsläge. Eng. mood disturbance.
Förstärkning: subst. (-en, pl. -ar) konsekvens som ökar sannolikheten att ett beteende upprepas. Eng. reinforcement. Jfr operant betingning.
Försvarsmekanism: subst. (-en, pl. -er) omedveten psykologisk strategi som skyddar individen från ångest. Eng. defence mechanism.
förvärk: subst. (-en, pl. -ar) oregelbundna, lindriga sammandragningar (”övningsvärkar”) i livmodern under senare delen av graviditeten, före den egentliga förlossningen. Eng. Braxton Hicks contractions.

Sök i ordlistan