Ordlista – medicinska ord på L

labia majora: subst. (lat. plural; sing. labium majus) de yttre, större blygdläpparna; två hudveck med underliggande fettväv som omsluter de inre blygdläpparna och slidöppningen. Sv. yttre blygdläpparna. Eng. labia majora. Vardag. de yttre blygdläpparna. Av lat. labium = läpp + major = större. Se Labia minora.
labia minora: subst. (lat. plural; sing. labium minus) de inre, mindre blygdläpparna; två tunna hudveck innanför de yttre blygdläpparna som omger slidans och urinrörets mynning. Sv. inre blygdläpparna. Eng. labia minora. Vardag. de inre blygdläpparna. Av lat. labium = läpp + minor = mindre. Se Labia majora.
labia oris: subst. läpparna; de muskel- och hudveck som omger munspringan. Sv. läppar. Eng. lips. Av lat. labium = läpp + os (oris) = mun.
labiales, glandulae: subst. glandulae labiales; läppkörtlarna; små spottkörtlar i läpparnas slemhinna. Eng. labial glands. Av lat. glandula = körtel + labium = läpp.
labialis: adj. som har med läpparna att göra eller är läppformad; inom tandvården den yta av en framtand som vetter mot läppen; t.ex. arteria labialis superior/inferior. Svensk form: labial. Eng. labial. Av lat. labium = läpp.
labialis inferior, arteria: subst. arteria labialis inferior; nedre läppartären; gren av ansiktsartären till underläppen. Eng. inferior labial branch. Av lat. labium = läpp + inferior = nedre + arteria = artär.
labialis superior, arteria: subst. arteria labialis superior; övre läppartären; gren av ansiktsartären till överläppen. Eng. superior labial branch. Av lat. labium = läpp + superior = övre + arteria = artär.
labil: adj. (-t, -a) instabil, ostadig, lätt påverkbar; används bl.a. om humör (emotionellt labil) och om kroppsfunktioner som snabbt växlar. Sv. instabil, ostadig. Eng. labile. Motsats: stabil. Av lat. labilis = som lätt glider eller faller, av labi = glida, falla.
labium (labrum): subst. läpp; t.ex. labium majus/minus (yttre/inre blygdläppen), labrum acetabulare. Sv. läpp. Eng. lip, labium. Av lat. labium = läpp.
labium externum: subst. yttre läppen; den yttre kanten av höftbenskammen. Eng. outer lip. Av lat. labium = läpp + externus = yttre.
labium inferius: subst. underläppen; den nedre av de två läpparna. Sv. underläpp. Eng. lower lip. Av lat. labium = läpp + inferior = nedre.
labium internum: subst. inre läppen; den inre kanten av höftbenskammen. Eng. inner lip. Av lat. labium = läpp + internus = inre.
labium laterale: subst. yttre läppen; den yttre benlisten av linea aspera på lårbenet. Eng. lateral lip. Av lat. labium = läpp + lateralis = yttre.
labium majus pudendi: subst. stora blygdläppen; den yttre, behårade hudvecket på vardera sidan om blygdspringan. Sv. stora blygdläppen. Eng. labium majus. Av lat. labium = läpp + major = större + pudendum = blygd.
labium mediale: subst. inre läppen; den inre benlisten av linea aspera på lårbenet. Eng. medial lip. Av lat. labium = läpp + medialis = inre.
labium minus pudendi: subst. lilla blygdläppen; det inre, hårlösa slemhinnevecket innanför stora blygdläppen. Sv. lilla blygdläppen. Eng. labium minus. Av lat. labium = läpp + minor = mindre + pudendum = blygd.
labium superius: subst. överläppen; den övre av de två läpparna. Sv. överläpp. Eng. upper lip. Av lat. labium = läpp + superior = övre.
labrum acetabuli: subst. ledläppen i höftleden; broskring som fördjupar och kantar ledskålen och griper om lårbenshuvudet. Eng. acetabular labrum. Av lat. labrum = läpp, kant + acetabulum = ledskål.
labrum articulare: subst. ledläpp; broskring som fördjupar och kantar en ledgrop. Sv. ledläpp. Eng. labrum. Av lat. labrum = läpp, kant + articulus = led.
labrum glenoidale: subst. ledläppen i axelleden; broskring som fördjupar och kantar skulderbladets ledpanna. Eng. glenoid labrum. Av lat. labrum = läpp, kant + grek. glene = ledpanna.
labyrinthi, arteria: subst. arteria labyrinthi; labyrintartären (inneröreartären); en smal artär (oftast från AICA) som följer ansikts- och hörselnerven in i innerörat. Eng. labyrinthine artery. Av grek. labyrinthos = labyrint (inneröra) + lat. arteria = artär.
labyrinthus: subst. labyrint; innerörats hinnlabyrint och benlabyrint med cochlea och vestibulumorganet. Sv. labyrint. Eng. labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint.
labyrinthus cochlearis: subst. hörsellabyrinten; snäckans hinnkanal (ductus cochlearis) med Cortis organ. Eng. cochlear labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint + lat. cochlea = snäcka.
labyrinthus ethmoidalis: subst. silbenslabyrinten; den ena av silbenets två sidodelar, fylld av luftceller, mellan ögonhåla och näshåla. Eng. ethmoidal labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint + lat. os ethmoidale = silben.
labyrinthus membranaceus: subst. hinnlabyrinten; det slutna system av hinnsäckar och -gångar inuti benlabyrinten, fyllt av endolymfa, med sinnescellerna för hörsel och balans. Eng. membranous labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint + lat. membrana = hinna.
labyrinthus osseus: subst. benlabyrinten; det system av hålrum i tinningbenet (förgård, båggångar och snäcka) som rymmer hinnlabyrinten och perilymfan. Eng. bony labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint + lat. os = ben.
labyrinthus vestibularis: subst. balanslabyrinten; hinnsäckarna (utriculus, sacculus) och de tre båggångarna, organ för jämvikt. Eng. vestibular labyrinth. Av grek. labyrinthos = labyrint + lat. vestibulum = förgård.
labyrintit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i innerörats labyrint (hörsel- och balansorgan), ofta virusorsakad, med yrsel, hörselnedsättning och ostadighet. Eng. labyrinthitis. Vardag. inflammation i innerörat som ger yrsel. Av lat. labyrinthus = labyrint (innerörat) + gr. -itis = inflammation. Se Labyrinthus. ICD-10: H83.0.
lac: subst. mjölk; bröstmjölk. Sv. mjölk. Eng. milk. Av lat. lac/lactis = mjölk.
laceration: subst. (-en, pl. -er) skada i form av en reva eller sönderslitning av vävnad, t.ex. ett bristningssår med ojämna kanter. Sv. bristning, sönderslitning. Eng. laceration. Vardag. en rivskada eller reva i vävnaden. Av lat. lacerare = slita sönder. Se Lacero. ICD-10: sårskada, kodas efter lokal (S-koder).
lacero: verb riva sönder, förolämpa; laceratio = sönderrivning. Eng. to lacerate, tear. Av lat. lacerare = riva sönder.
laciniatus: adj. fransad, söndersliten; oregelbundet kantad. Sv. fransad. Eng. laciniate, fringed. Av lat. lacinia (flik) + -atus.
lacrima: subst. tår; tårfluid från glandula lacrimalis. Sv. tår. Eng. tear, lacrima. Av lat. lacrima = tår.
lacrimale, os: subst. os lacrimale; tårben; litet tunt ben i ögonhålans inre vägg, vid tårkanalen. Sv. tårben. Eng. lacrimal bone. Av lat. os = ben + lacrima = tår.
lacrimales accessoriae, glandulae: subst. glandulae lacrimales accessoriae; små bitårkörtlar (Krauses och Wolfrings körtlar) i bindehinnan som bidrar till basal tårproduktion. Eng. accessory lacrimal glands. Av lat. glandula = körtel + lacrima = tår + accessorius = extra.
lacrimalis: adj. som hör till tårorganen; t.ex. glandula lacrimalis (tårkörteln), os lacrimale, canaliculus lacrimalis. Sv. lakrimal, tår-. Eng. lacrimal, lachrymal. Av lat. lacrima = tår.
lacrimalis, arteria: subst. arteria lacrimalis; tårkörtelartären; gren av ögonartären till tårkörteln och ögonlocken. Eng. lacrimal artery. Av lat. lacrima = tår + arteria = artär.
lacrimalis, glandula: subst. glandula lacrimalis; tårkörteln; den körtel i ögonhålans övre yttre del som bildar tårvätskan. Sv. tårkörtel. Eng. lacrimal gland. Av lat. lacrima = tår + glandula = körtel.
lactifer: adj. mjölkförande; t.ex. ductus lactiferus = mjölkgången i bröstet. Sv. mjölkgång. Eng. lactiferous. Av lat. lac (mjölk) + ferre = bära.
lacuna: subst. hål, damm, tomrum; liten hålighet i benvävnad där osteocyter sitter, t.ex. lacunae musculorum/vasorum. Sv. lakun. Eng. lacuna. Av lat. lacuna = grop, hål.
lacuna musculorum: subst. muskelfacket; den yttre delen av utrymmet under ljumskbandet där höft-ländmuskeln och lårnerven passerar ut på låret. Eng. muscular space. Av lat. lacuna = lucka + musculus = muskel.
lacuna vasorum: subst. kärlfacket; den inre delen av utrymmet under ljumskbandet där lårpulsådern och lårvenen passerar ut på låret. Eng. vascular space. Av lat. lacuna = lucka + vas = kärl.
lacunae urethrales: subst. urinrörsgroparna; de små slemhinnegropar i urinröret där urinrörskörtlarna mynnar. Eng. urethral lacunae. Av lat. lacuna = grop + urethra = urinrör.
lacunare, ligamentum: subst. ligamentum lacunare; lakunarbandet; den triangulära utlöparen av ljumskbandet mot blygdbenet, ljumskkanalens mediala begränsning. Eng. lacunar ligament. Av lat. ligamentum = band + lacuna = grop, lucka.
lacus lacrimalis: subst. tårsjön; det utrymme i inre ögonvrån där tårvätskan samlas innan den dräneras. Eng. lacus lacrimalis. Av lat. lacus = sjö + lacrima = tår.
LADA: förk. latent autoimmun diabetes hos vuxna; en långsamt utvecklad autoimmun diabetesform som debuterar i vuxen ålder och till en början kan likna typ 2-diabetes men hör till typ 1. Eng. latent autoimmune diabetes in adults. Vardag. en smygande autoimmun diabetes hos vuxna.
lagoftalmus: subst. (-en) oförmåga att sluta ögat helt, så att en springa kvarstår; medför risk för uttorkning och skada på hornhinnan. Eng. lagophthalmos. Vardag. ögat går inte att blunda helt. Av gr. lagos = hare (som sägs sova med öppna ögon) + ophthalmos = öga.
lakrimal: adj. (-t, -a; även stavat lacrimal) som har med tårar eller tårapparaten att göra. Eng. lacrimal. Av lat. lacrima = tår. Se Lacrima, Lacrimalis.
laktas: subst. (-et el. -en) enzym i tunntarmens slemhinna som bryter ned mjölksocker (laktos) till galaktos och glukos, vilka kan tas upp i tarmen. Eng. lactase. Vardag. enzymet som bryter ned mjölksocker. Av lat. lac (gen. lactis) = mjölk + enzymändelsen -as. Se Laktos, Laktosintolerans.
laktat: subst. (-et) salt eller jon av mjölksyra; bildas vid syrefattig (anaerob) ämnesomsättning, framför allt i muskler vid hård ansträngning. Sv. mjölksyresalt. Eng. lactate. Vardag. mjölksyra i kroppen. Av lat. lac (gen. lactis) = mjölk. Referensvärde (vuxen): venöst ca 0,5–2,2 mmol/L; stiger vid syrebrist och chock.
laktation: subst. (-en) bildning och avsöndring av mjölk i bröstkörtlarna; även amningsperioden. Sv. mjölkbildning, amning. Eng. lactation. Vardag. mjölkproduktion vid amning. Av lat. lactare = ge di, av lac = mjölk.
laktos: subst. (-en) mjölksocker; den dominerande sockerarten i mjölk, en disackarid uppbyggd av galaktos och glukos. Sv. mjölksocker. Eng. lactose. Av lat. lac (gen. lactis) = mjölk. Se Laktas, Laktosintolerans.
laktosintolerans: subst. (-en) nedsatt förmåga att bryta ned och tåla mjölksocker (laktos) på grund av brist på enzymet laktas; ger gaser, uppblåsthet, buksmärta och diarré. Eng. lactose intolerance. Vardag. dålig på att tåla mjölksocker. Av laktos + lat. in- = o- + tolerantia = tålighet. Se Laktas, Laktos. ICD-10: E73. ICD-11: 5C61.2.
laktulos: subst. (-en) syntetisk disackarid (galaktos + fruktos) som inte bryts ned i tunntarmen utan jäses av bakterier i tjocktarmen och ger lösare avföring; används som avföringsmedel och vid leverencefalopati. Eng. lactulose. Vardag. ett milt avföringsmedel. Av lat. lac = mjölk. Se Laxans.
lambda: subst. den kraniometriska punkten där pil- och lambdasömmen möts baktill på skallen. Eng. lambda. Av grek. bokstaven lambda (Λ), efter sömmarnas form.
λ-kedja: subst. (lambda-kedja) den ena av antikropparnas två typer av lätta kedjor (lambda eller kappa). Eng. lambda light chain. Jfr κ-kedja, immunglobulin.
λ-lätta kedjor: subst. (lambda-lätta kedjor) lambda-typen av immunglobulinernas lätta kedjor; analys av fria lätta kedjor (kappa/lambda-kvot) används vid utredning av myelom och andra plasmacellssjukdomar. Eng. lambda light chains. Jfr λ-kedja, κ-kedja.
lambdoideus: adj. lambdaformad; sutura lambdoidea = söm mellan os occipitale och ossa parietalia. Sv. lambdoid. Eng. lambdoid. Av grek. lambda (bokstaven Λ) + eidos = form.
lamella: subst. tunt blad; t.ex. lamellerna i osteoner (haverska systemen). Sv. lamell. Eng. lamella. Av lat. lamina + -ella (diminutiv) = tunt blad.
lamina: subst. platta; benyta, t.ex. lamina vertebrae = kotbågens platta, lamina propria. Sv. lamina, platta. Eng. lamina, plate. Av lat. lamina = platta, skiva.
lamina arcus vertebrae: subst. kotbågsplattan; den bakre, platta delen av kotbågen mellan tvär- och taggutskott. Eng. lamina of vertebral arch. Av lat. lamina = platta + arcus = båge.
lamina basilaris: subst. basilarmembranet; den platta som bär upp Cortis organ och vars varierande styvhet ger snäckans frekvenskartläggning. Sv. basilarmembranet. Eng. basilar membrane. Av lat. lamina = platta + basilaris = bas-.
lamina cartilaginis cricoideae: subst. ringbroskets platta; broskets breda, upphöjda bakre del. Eng. lamina of cricoid cartilage. Av lat. lamina = platta + cartilago = brosk + grek. krikos = ring.
lamina cribrosa: subst. silplattan; den genomborrade vågräta benplatta av silbenet genom vilken luktnervens trådar passerar till näshålan. Eng. cribriform plate. Av lat. lamina = platta + cribrum = sil.
lamina cribrosa sclerae: subst. den sållika delen av senhinnan baktill, där synnervens trådar passerar ut; eftergiver vid glaukom. Eng. lamina cribrosa of sclera. Av lat. lamina = platta + cribrum = såll + sclera = senhinna.
lamina episcleralis: subst. det lösa, kärlrika bindvävslagret ytterst på senhinnan. Sv. episklera. Eng. episcleral layer. Av lat. epi- = på, över + sclera = senhinna.
lamina externa: subst. yttre benplattan; det yttre kompakta benskiktet i skalltakets ben. Eng. external table. Av lat. lamina = platta + externus = yttre.
lamina horizontalis: subst. vågräta plattan; det vågräta benblad av gombenet som bildar bakre delen av hårda gommen. Eng. horizontal plate. Av lat. lamina = platta + horizontalis = vågrät.
lamina interna: subst. inre benplattan; det inre kompakta benskiktet i skalltakets ben, tunt och sprött ("glasplattan"). Eng. internal table. Av lat. lamina = platta + internus = inre.
lamina lateralis: subst. yttre vingplattan; den yttre av vingutskottets två plattor, fäste för yttre vingmuskeln. Eng. lateral plate (of pterygoid process). Av lat. lamina = platta + lateralis = yttre.
lamina medialis: subst. inre vingplattan; den inre av vingutskottets två plattor, som nedtill slutar i en krok (hamulus). Eng. medial plate (of pterygoid process). Av lat. lamina = platta + medialis = inre.
lamina muscularis mucosae: subst. slemhinnans muskelplatta; det tunna lager av glatt muskulatur som bildar slemhinnans yttre gräns mot submukosan. Eng. muscularis mucosae. Av lat. lamina = skiva + muscularis = muskel- + mucosa = slemhinna.
lamina orbitalis: subst. ögonhåleplattan; den tunna benplatta av silbenet som bildar en del av ögonhålans inre vägg. Eng. orbital plate. Av lat. lamina = platta + orbita = ögonhåla.
lamina perpendicularis: subst. lodräta plattan; ett lodrätt benblad (t.ex. på gombenet eller silbenet) som ingår i näshålans vägg respektive skiljevägg. Eng. perpendicular plate. Av lat. lamina = platta + perpendicularis = lodrät.
lamina pretrachealis: subst. pretrakeala bladet; det mellersta bladet av djupa halsfascian, som omger undertungbensmusklerna och luftstrupens framsida. Eng. pretracheal layer. Av lat. lamina = blad + prae = framför + trachea = luftstrupe.
lamina prevertebralis: subst. prevertebrala bladet; det djupaste bladet av halsfascian, framför halskotorna och de djupa halsmusklerna. Eng. prevertebral layer. Av lat. lamina = blad + prae = framför + vertebra = kota.
lamina spiralis ossea: subst. den benhylla som spiralformigt skjuter ut från modiolus och delvis delar snäckans kanal i trapporna. Eng. osseous spiral lamina. Av lat. lamina = platta + spiralis = spiralformig + osseus = ben-.
lamina suprachoroidea: subst. det yttersta lagret av åderhinnan, mot senhinnan. Eng. suprachoroid lamina. Av lat. supra = ovanför + choroidea = åderhinna.
laminektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en ryggkotas bakre kotbåge (lamina) och taggutskott för att frilägga och avlasta ryggmärgen och nervrötterna. Eng. laminectomy. Vardag. operation där en del av kotan tas bort för att ge nerverna plats. Av lat. lamina = tunn skiva, platta + gr. ektome = bortskärande. Se Lamina.
Langerhans: Egennamn: Paul Langerhans (1847–1888), tysk patolog som beskrev de Langerhanska cellöarna (de hormonproducerande cellgrupperna i bukspottkörteln) och de Langerhanska cellerna (en typ av immunceller i huden) – de två har inget med varandra att göra. Eng. islets of Langerhans, Langerhans cells. Se LCH.
lanugo: subst. fosterhår; fint ullhår hos foster och nyfödda, senare avbytt. Sv. lanugo, fosterhår. Eng. lanugo. Av lat. lana = ull; lanugo = fjun.
laparocentes: subst. (-en, pl. -er) punktion av bukhålan med nål genom bukväggen för att tappa ut fri vätska (ascites). Sv. buktappning. Eng. paracentesis. Vardag. att tappa vätska ur buken med en nål. Av gr. lapara = mjukdel, buk + kentesis = stick, punktion. Se Ascites.
laparoskopi: subst. (-n, pl. -er) titthålsundersökning av bukhålans och bäckenets organ med ett smalt, belyst optiskt instrument (laparoskop) som förs in genom bukväggen. Sv. titthålskirurgi i buken. Eng. laparoscopy. Vardag. titthålsundersökning av buken. Av gr. lapara = buk + skopein = betrakta. Se Laparotomi.
laparotomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt öppnande av bukhålan genom ett snitt i bukväggen. Sv. buksnitt. Eng. laparotomy. Vardag. bukoperation med öppet snitt. Av gr. lapara = buk + tome = snitt. Se Laparoskopi.
lapis: subst. silvernitrat (lapis infernalis); ett frätande (etsande) medel som använts för att bränna bort t.ex. vårtor och vild köttbildning. Sv. silvernitrat, helvetessten. Eng. silver nitrate. Av lat. lapis = sten.
laryngea superior, arteria: subst. arteria laryngea superior; övre struphuvudsartären; gren av övre sköldkörtelartären som följer övre struphuvudsnerven in i struphuvudet. Eng. superior laryngeal artery. Av grek. larynx = struphuvud + lat. superior = övre + arteria = artär.
laryngeal: adj. (-t, -a) som hör till eller gäller struphuvudet (larynx). Eng. laryngeal. Av gr. larynx = struphuvud. Se Larynx.
laryngektomi: subst. (-n, pl. -er; även verb laryngektomera = utföra ingreppet) operativt avlägsnande av struphuvudet med stämbanden, oftast på grund av cancer; patienten andas därefter genom en öppning på halsen. Eng. laryngectomy. Vardag. operation där struphuvudet tas bort. Av gr. larynx = struphuvud + ektome = bortskärande. Se Larynx, Laryngostomi.
laryngeus recurrens, nervus: subst. nervus laryngeus recurrens; återvändande struphuvudsnerven (recurrensnerven); gren av vagus som efter att ha böjt under aortabågen (vänster) respektive nyckelbensartären (höger) stiger tillbaka upp till struphuvudet och styr nästan alla dess muskler; skada ger heshet/stämbandsförlamning. Eng. recurrent laryngeal nerve. Av grek. larynx = struphuvud + lat. recurrere = löpa tillbaka + nervus = nerv.
laryngeus superior, nervus: subst. nervus laryngeus superior; övre struphuvudsnerven; gren av vagus som ger känsel åt struphuvudet ovanför stämbanden och motoriskt styr cricothyroidmuskeln (röstspänning). Eng. superior laryngeal nerve. Av grek. larynx = struphuvud + lat. superior = övre + nervus = nerv.
laryngis, musculi: subst. musculi laryngis; struphuvudets muskler; de muskler som spänner och rör stämbanden och styr struplocket. Eng. laryngeal muscles. Av lat. musculus = muskel + grek. larynx = struphuvud.
laryngit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i struphuvudet (larynx), oftast virusorsakad, med heshet, hosta och halsont; hos små barn kan den ge falsk krupp. Eng. laryngitis. Vardag. inflammation i struphuvudet som gör en hes. Av gr. larynx = struphuvud + -itis = inflammation. Se Larynx. ICD-10: akut J04.0, kronisk J37.0. ICD-11: CA05.
laryngoskop: subst. (-et, pl. =) instrument för att betrakta struphuvudet och stämbanden, t.ex. vid intubation. Eng. laryngoscope. Vardag. instrument att se ned i struphuvudet med. Av gr. larynx = struphuvud + skopein = betrakta. Se Laryngeal.
laryngostomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt anlagd öppning från struphuvudet ut genom halsen, för andning. Eng. laryngostomy. Av gr. larynx = struphuvud + stoma = mun, öppning. Se Laryngektomi.
laryngotrakeal: adj. (-t, -a) som gäller både struphuvudet (larynx) och luftstrupen (trakea). Eng. laryngotracheal. Av gr. larynx = struphuvud + tracheia = luftstrupe.
larynx: subst. struphuvud; organ för andning och röstproduktion, innehåller stämbanden. Sv. struphuvud, larynx. Eng. larynx. Vardag. strupen. Av grek. larynx = struphuvud.
larynxspasm: subst. (-en, pl. -er) plötslig kramp i struphuvudets muskler som drar ihop stämbanden och tillfälligt blockerar luftvägen. Sv. glottiskramp. Eng. laryngospasm. Vardag. kramp i struphuvudet som hindrar andningen. Av gr. larynx = struphuvud + spasmos = kramp. Se Larynx. ICD-10: J38.5.
LASIK: förk. laser in situ keratomileusis; vanlig ögonoperation där hornhinnan formas om med laser för att korrigera brytningsfel som närsynthet, översynthet och astigmatism. Eng. laser in situ keratomileusis. Vardag. laseroperation av ögat mot glasögonberoende.
latenstid: subst. (-en, pl. -er) tiden från en stimulering eller smitta tills en reaktion eller ett symtom uppträder; väntetid, fördröjning. Sv. fördröjningstid. Eng. latency. Av lat. latens = dold, av latere = vara dold + tid.
latent: adj. (-, -a) dold, vilande; om ett tillstånd eller en sjukdom som finns men ännu inte ger symtom. Eng. latent. Av lat. latere = vara dold. Motsats: manifest.
lateral: adj. bort från kroppens mittlinje; mot sidan. Sv. lateral, åt sidan. Eng. lateral. Av lat. latus = sida.
laterale vesicae, ligamentum: subst. ligamentum laterale vesicae; urinblåsans sidoband; bindvävsblad som förankrar urinblåsan mot bäckenets sidovägg och för kärl och nerver till blåsan. Eng. lateral ligament of bladder. Av lat. ligamentum = band + lateralis = på sidan + vesica = urinblåsa.
lateralflexion: subst. sidorörelse; böjning av ryggraden eller halsen åt sidan. Eng. lateral flexion, lateral bending. Av lat. latus (sida) + flectere = böja.
lateralis: adj. lateral; som ligger längre från mittlinjen, åt sidan. Sv. lateral, yttre. Eng. lateral. Av lat. latus (lateris) = sida.
lateralisera: verb (-r, -de, -t) förskjuta eller förskjutas åt sidan, åt vänster eller höger om medellinjen; även att en funktion domineras av ena hjärnhalvan (lateralisering). Eng. lateralise. Av lat. lateralis = som hör till sidan, av latus = sida. Se Lateral.
latissimus: adj. bredast; m. latissimus dorsi = den bredaste ryggmuskeln. Sv. bredaste, latissimus. Eng. latissimus. Av lat. latus = bred; latissimus = superlativ av latus.
latissimus dorsi, musculus: subst. musculus latissimus dorsi; breda ryggmuskeln; kroppens bredaste muskel, från nedre ryggen och bäckenkammen till överarmsbenet; för armen nedåt och bakåt och inåtroterar den. Sv. breda ryggmuskeln. Eng. latissimus dorsi. Av lat. musculus = muskel + latissimus = bredaste + dorsum = rygg.
latum uteri, ligamentum: subst. ligamentum latum uteri; breda livmoderbandet; det dubbla bukhinneveck som från livmoderns sidor sträcker sig ut till bäckenväggarna och bär äggledare, äggstock och kärl. Eng. broad ligament of uterus. Av lat. latus = bred + uterus = livmoder + ligamentum = band.
latus: adj. bred, sida, omfattande; t.ex. ligamentum latum uteri = uterus breda band. Sv. bred, sida. Eng. broad, lateral, wide. Av lat. latus = bred, sida.
lavage: subst. (-t el. -n) sköljning eller spolning av ett hålrum eller en vävnad med vätska, t.ex. magsköljning eller bronkoalveolärt lavage i lungan. Sv. sköljning, spolning. Eng. lavage. Vardag. sköljning med vätska. Av fr. lavage = tvättning, av lat. lavare = tvätta. Se Lavemang.
lavemang: subst. (-et, pl. =) införande av vätska i ändtarmen för att tömma tarmen eller tillföra läkemedel. Sv. tarmsköljning. Eng. enema. Vardag. tarmspolning via ändtarmen. Av fr. lavement = tvättning, av lat. lavare = tvätta. Se Lavage, Laxans.
laxans: adj. avföringsmedel; läkemedel som ökar tarmtömningen och motverkar förstoppning. (subst., -et; lat. pluralform laxantia; även laxerande = som har avförande verkan) Sv. avföringsmedel, laxermedel. Eng. laxative. Vardag. medel mot förstoppning. Av lat. laxare = lösa upp, av laxus = slak, lös. Se Laktulos, Lavemang.
LCH: förk. Langerhans cellhistiocytos; en ovanlig sjukdom med ansamling och nybildning av Langerhanska celler (en typ av immunceller), som kan drabba bl.a. skelett, hud och lungor. Eng. Langerhans cell histiocytosis. Se Langerhans. ICD-10: C96.6 (äldre D76.0).
LCT: förk. långkedjiga triglycerider; fetter (triglycerider) med långa fettsyrekedjor, den vanligaste formen av fett i kosten. Eng. long chain triglycerides. Jfr MCT.
LD: förk. laktatdehydrogenas (även LDH); ett enzym som deltar i sockernedbrytningen och finns i de flesta celler. Vid cellskada (t.ex. hemolys, vävnadsskada eller vissa tumörer) läcker det ut i blodet och kan mätas. Eng. lactate dehydrogenase. Referensvärde (vuxen): ca 1,8–3,4 µkat/L (18–69 år). Se Laktat.
LDL: förk. low density lipoprotein ("det onda kolesterolet"); lipoprotein som transporterar kolesterol ut till vävnaderna, höga nivåer ökar risken för åderförfettning. Eng. low-density lipoprotein. Referensvärde (vuxen): ca 1,2–4,7 mmol/L; vid hög hjärt-kärlrisk eftersträvas lägre nivåer. Jfr HDL, Kolesterol, Triglycerider.
LDL-kolesterol: subst. (-et) low density lipoprotein-kolesterol; det "onda" kolesterolet, vars höga nivåer ökar risken för åderförfettning och hjärt-kärlsjukdom. Eng. low-density lipoprotein cholesterol. Vardag. det skadliga blodfettet. Jfr HDL. Se Lipoprotein, Kolesterol.
LE: förk. lungemboli; blodpropp i lungans kärl. Förkortningen kan i andra sammanhang även stå för lupus erythematosus. Eng. pulmonary embolism. Se Lungemboli.
ledläpp: subst. (-en, pl. -ar) ring av fiberbrosk längs kanten av en ledskål som fördjupar den och gör leden stabilare; finns t.ex. i axel- och höftleden. Eng. labrum. Vardag. broskkant runt ledskålen. Av led + läpp (jfr lat. labrum = kant, läpp). Se Labium (labrum).
legionella: subst. (-n) bakterie som via förorenat vatten kan ge svår lunginflammation (legionärssjuka). Lat. legionellosis. Eng. Legionnaires' disease. ICD-10: A48.1. ICD-11: 1B73.
leiomyom: subst. (-et, pl. =) godartad tumör utgången från glatt muskulatur; i livmodern kallas den myom. Eng. leiomyoma. Vardag. godartad knuta i glatt muskulatur. Av gr. leios = slät + mys = muskel + -om = tumör. Se Myom, Leiomyosarkom. ICD-10: D21 (livmodermyom D25).
leiomyosarkom: subst. (-et, pl. =) elakartad (malign) tumör utgången från glatt muskulatur. Eng. leiomyosarcoma. Av gr. leios = slät + mys = muskel + sarx = kött + -om = tumör. Se Sarkom, Leiomyom. ICD-10: C49.
lens: subst. lins; ögats bikonvexa lins bakom iris. Sv. lins. Eng. lens. Vardag. ögonlinsen. Av lat. lens = lins (linsplätten); ögonlinsen liknar en linsfröa.
lentiformis: adj. linsformad; nucleus lentiformis = linsformade kärnan (putamen + globus pallidus). Sv. lentiform, linsformad. Eng. lentiform. Av lat. lens (lins) + forma = form.
lentigo: subst. (pl. lentigines) välavgränsad, platt, brunaktig hudfläck som beror på ökad mängd pigment (melanin); s.k. åldersfläck. Sv. åldersfläck. Eng. lentigo. Vardag. pigmentfläck eller åldersfläck i huden. Av lat. lens (gen. lentis) = lins, efter fläckens form.
lentikulär: adj. (-t, -a) linsformad; som har formen av eller hör till en lins, t.ex. ögats lins. Eng. lenticular. Av lat. lenticula = liten lins, av lens = lins. Se Lens.
lepra: subst. (-n) spetälska; kronisk infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium leprae, som angriper hud och perifera nerver. Sv. spetälska. Eng. leprosy. Vardag. spetälska. Av gr. lepra = fjällande hudsjukdom, av lepein = fjälla.
leptomeninx: subst. mjuka hjärnhinnorna; de två inre, tunna hjärnhinnorna (araknoidea och pia mater) tillsammans. Eng. leptomeninx. Av grek. leptos = tunn + meninx = hinna.
leptosom: Adj./subst.: Smal, långsmal och späd kroppstyp med klent utvecklad muskulatur och fettväv. Eng. leptosomic. Vardag. smal och spinkig kroppsbyggnad. Av gr. leptos = tunn, smal + soma = kropp. Jfr Astenisk.
lesion: subst. (-en, pl. -er) skada eller sjuklig förändring i en vävnad eller ett organ. Sv. skada, förändring. Eng. lesion. Vardag. en skada eller förändring i kroppen. Av lat. laesio = skada, av laedere = skada.
letal: adj. (-t, -a) dödlig; som leder till döden. Sv. dödlig. Eng. lethal. Av lat. letalis = dödlig, av letum = död. Se Letalitet.
letalitet: subst. (-en) dödlighet; andelen som avlider av en viss sjukdom, ofta uttryckt som andel av de insjuknade. Sv. dödlighet. Eng. lethality. Av lat. letalis = dödlig. Se Letal. Jfr Mortalitet.
letargi: subst. (-n) sjuklig, ihållande dåsighet, dvala eller slöhet med nedsatt vakenhet och reaktionsförmåga. Sv. dvala, slöhet. Eng. lethargy. Vardag. onormal dvala eller slöhet. Av gr. lethe = glömska + argos = overksam. Se Letargisk.
letargisk: adj. (-t, -a) slö, dåsig, försjunken i dvala; som präglas av letargi. Sv. dvalliknande, slö. Eng. lethargic. Se Letargi.
leukemi: subst. (-n, pl. -er) blodcancer; en grupp elakartade sjukdomar i den blodbildande vävnaden med okontrollerad nybildning av omogna vita blodkroppar. Indelas i akut respektive kronisk samt myeloisk respektive lymfatisk form. Sv. blodcancer. Eng. leukaemia. Vardag. cancer i de vita blodkropparna. Av gr. leukos = vit + haima = blod. Se Leukocyt, Lymfatisk leukemi. ICD-10: C91–C95 (C91 lymfatisk, C92 myeloisk). ICD-11: 2A60–2B33.
leukemoid: adj. (-t, -a) leukemiliknande; om en kraftig ökning av vita blodkroppar (leukemoid reaktion) som liknar leukemi men beror på t.ex. svår infektion och inte på blodcancer. Eng. leukaemoid. Av gr. leukos = vit + haima = blod + -oid = liknande. Se Leukemi, Leukocytos.
leukocyt: subst. vit blodkropp; ingår i kroppens immunförsvar. Sv. vit blodkropp. Eng. leukocyte, leucocyte, white blood cell (WBC). Av grek. leukos (vit) + kytos = cell.
leukocytisk: adj. (-t, -a) som hör till eller utgörs av vita blodkroppar (leukocyter). Eng. leukocytic. Av gr. leukos = vit + kytos = cell. Se Leukocyt.
leukocytos: subst. (-en) ökat antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vanligen som reaktion på infektion eller inflammation. Eng. leukocytosis. Vardag. förhöjt antal vita blodkroppar. Av gr. leukos = vit + kytos = cell + -os = tillstånd. Se Leukocyt. Jfr Leukopeni. ICD-10: D72.8.
leukokori: subst. (-n) vit eller gråvit reflex i pupillen i stället för den normala röda; ett varningstecken som hos barn kan tyda på t.ex. starr eller näthinnetumör (retinoblastom). Sv. vit pupillreflex. Eng. leukocoria. Vardag. vit pupill. Av gr. leukos = vit + kore = pupill.
leukopeni: subst. (-n) minskat antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vilket ökar känsligheten för infektioner. Eng. leukopenia. Vardag. för få vita blodkroppar. Av gr. leukos = vit + penia = brist. Se Leukocyt. Jfr Leukocytos. ICD-10: D70 (neutropeni). ICD-11: 4B00.
leukoplaki: subst. (-n, pl. -er) vit, inte avskrapbar slemhinneförändring som uppstår genom förtjockning av epitelet, t.ex. i munnen; betraktas som ett möjligt förstadium till cancer. Eng. leukoplakia. Vardag. vit fläck på slemhinnan som inte går att skrapa bort. Av gr. leukos = vit + plax (plakos) = platta, fält. ICD-10: munhåla K13.2.
levator: subst. höjare; muskel som lyfter en struktur, t.ex. m. levator palpebrae superioris, mm. levatores costarum. Sv. levator, lyftmuskel. Eng. levator. Av lat. levare = lyfta; levator = lyftare.
levator anguli oris, musculus: subst. musculus levator anguli oris; mungipslyftaren; muskel som lyfter mungipan. Eng. levator anguli oris. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + angulus oris = mungipa.
levator ani, musculus: subst. musculus levator ani; bäckenbottenlyftaren; den breda muskelplatta som bildar större delen av bäckenbotten och stödjer bäckenorganen. Eng. levator ani. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + anus = ändtarmsöppning.
levator glandulae thyroideae, musculus: subst. musculus levator glandulae thyroideae; sköldkörtellyftaren; liten, inkonstant muskel mellan tungbenet och sköldkörteln. Eng. levator glandulae thyroideae. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + glandula thyroidea = sköldkörtel.
levator labii superioris, musculus: subst. musculus levator labii superioris; överläppslyftaren; muskel som lyfter överläppen. Eng. levator labii superioris. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + labium superius = överläpp.
levator nasolabialis, musculus: subst. musculus levator nasolabialis; lyftare av överläpp och näsvinge; muskel som lyfter överläppen och vidgar näsborren. Eng. levator labii superioris alaeque nasi. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + nasus = näsa + labium = läpp.
levator palpebrae superioris, musculus: subst. musculus levator palpebrae superioris; den muskel som lyfter övre ögonlocket. Innerveras av n. oculomotorius (CN III); pares ger ptos. Sv. övre ögonlockslyftaren. Eng. levator palpebrae superioris. Av lat. levare = lyfta + palpebra = ögonlock + superior = övre.
levator scapulae, musculus: subst. musculus levator scapulae; skulderbladslyftaren; muskel från övre halskotornas tvärutskott till skulderbladets övre hörn, som lyfter skulderbladet. Eng. levator scapulae. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + scapula = skulderblad.
levator veli palatini, musculus: subst. musculus levator veli palatini; gomseglets lyftare; muskel som lyfter mjuka gommen och sluter nässvalget vid sväljning. Eng. levator veli palatini. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + velum palatinum = gomseglet.
levatores costarum breves, musculi: subst. musculi levatores costarum breves; korta revbenslyftarna; de revbenslyftare som fäster på det närmast nedanförliggande revbenet. Eng. levatores costarum breves. Av lat. levatores costarum = revbenslyftarna + brevis = kort.
levatores costarum longi, musculi: subst. musculi levatores costarum longi; långa revbenslyftarna; de revbenslyftare som hoppar över ett revben och fäster på det näst nedanför. Eng. levatores costarum longi. Av lat. levatores costarum = revbenslyftarna + longus = lång.
levatores costarum, musculi: subst. musculi levatores costarum; revbenslyftarna; korta muskler från bröstkotornas tvärutskott till revbenen nedanför, som lyfter revbenen vid inandning. Eng. levatores costarum. Av lat. musculus = muskel + levare = lyfta + costa = revben.
lever: subst. (-n, pl. levrar) hepar; kroppens största inre körtel, uppe till höger i buken; renar blodet, bildar galla, lagrar näring och deltar i ämnesomsättningen. Eng. liver. Jfr Hepar.
levercancer: subst. elakartad tumör i levern, primär (hepatocellulär) eller orsakad av metastaser. Lat. carcinoma hepatis. Eng. liver cancer. ICD-10: C22. ICD-11: 2C12.
levercirros: subst. (-en) skrumplever; kronisk, irreversibel sjukdom där leverns vävnad ersätts av bindväv (ärr) och knutor med försämrad leverfunktion. Sv. skrumplever. Eng. liver cirrhosis. Vardag. skrumplever. Av lever + gr. kirrhos = gulröd (leverns färg) + -os = tillstånd. Se Cirros. ICD-10: K74 (alkoholrelaterad K70.3). ICD-11: DB93.
leversvikt: subst. (-en) svår nedsättning av leverns funktion med gulsot, koagulationsrubbning och påverkan på medvetandet. Lat. insufficientia hepatis. Eng. liver failure. ICD-10: K72. ICD-11: DB99.
LH: förk. luteiniserande hormon; könshormon från hypofysens framlob som styr menstruationscykeln, utlöser ägglossningen och stimulerar bildningen av könshormoner i äggstockar och testiklar. Eng. luteinising hormone. Se Luteiniserande, Hypofys.
lhermittes tecken: Egennamn: Känsla av elektrisk stöt som strålar nedför ryggen och ut i armar eller ben när huvudet böjs framåt; tecken på påverkan i halsryggmärgen, ses bl.a. vid multipel skleros. Eng. Lhermitte's sign. Vardag. en elstöt längs ryggen när man böjer huvudet framåt. Efter den franske neurologen Jean Lhermitte.
libere: adv. fritt, öppet. Sv. fritt. Eng. freely, libere. Av lat. liber = fri.
libero: verb lyfta, höja, frigöra. Eng. to free, liberate. Av lat. liberare = befria.
libido: subst. (-n) sexualdrift, sexuell lust. Sv. sexlust, könsdrift. Eng. libido. Vardag. sexlust. Av lat. libido = begär, lust.
lichen planus: subst. (lat.) kliande hudsjukdom med platta, lilaröda knottror, ibland även i munslemhinnan. Eng. lichen planus. ICD-10: L43. ICD-11: EA91.
lien: subst. mjälte (lat.); organum lymphaticum. Sv. mjälte. Eng. spleen. Av lat. lien = mjälte.
lienalis: adj. som har med mjälten (lien) att göra; t.ex. arteria lienalis (splenalis). Svensk form: lienal. Sv. mjält-. Eng. lienal, splenic. Av lat. lien = mjälte. Se Lien.
ligamentum: subst. ledband; ett band av stark, tät bindväv som förbinder skelettdelar (ben med ben) och stabiliserar leder. Svensk form: ligament. Sv. ledband. Eng. ligament. Vardag. stadigt band som håller ihop leder. Av lat. ligamentum = band, av ligare = binda.
ligatur: subst. (-en, pl. -er) underbindning; tillknytning av ett blodkärl (eller annan struktur) med en tråd för att stoppa eller förebygga blödning vid operation. Betecknar även själva tråden. Eng. ligature. Vardag. tråd som knyts om ett blodkärl. Av lat. ligatura = bindning, av ligare = binda. Se Ligera.
ligera: verb (-r, -de, -t; subst. ligering = själva underbindningen) underbinda; sluta ett blodkärl genom att knyta ihop det med en tråd. Eng. ligate. Av lat. ligare = binda. Se Ligatur.
liggsår: subst. (-et, pl. =) trycksår (dekubitalsår); hud- och vävnadsskada som uppstår vid långvarigt tryck mot underlaget så att blodcirkulationen stryps och vävnaden dör. Uppträder oftast över utskjutande skelettdelar (korsben, sittben, hälar) hos sängliggande. Sv. trycksår, dekubitalsår. Eng. pressure ulcer. Vardag. sår av att ligga eller sitta för länge i samma läge. ICD-10: L89. ICD-11: EH90.
likelihood ratio: subst. sannolikhetskvot (LR); mått på hur mycket ett testresultat förändrar sannolikheten för sjukdom. Positivt likelihood ratio, LR(+), är sensitiviteten delad med (1 minus specificiteten) – ju mer det överstiger 1, desto starkare talar ett positivt test för sjukdom. Negativt likelihood ratio, LR(–), är (1 minus sensitiviteten) delat med specificiteten – ju mer det understiger 1, desto starkare talar ett negativt test mot sjukdom. Värden nära 1 har litet diagnostiskt värde. Eng. likelihood ratio. Se LR, Sensitivitet, Specificitet.
likenifiering: subst. (-en; även stavat lichenifiering) förtjockning och förgrövning av huden med accentuerad hudteckning, orsakad av långvarig rivning vid kronisk klåda; ses vid t.ex. eksem. Eng. lichenification. Vardag. förtjockad, läderlik hud av långvarigt kliande. Av gr. leichen = lav (lichen) + lat. facere = göra. ICD-10: L28.0.
liktorn: subst. (-en) lokal förhårdnad av huden av tryck eller skav, oftast på foten. Lat. clavus. Eng. corn. ICD-10: L84.
likvorré: subst. (-n; även liquorré) läckage av hjärn- och ryggmärgsvätska (likvor), oftast ur näsan eller örat, till följd av skallbasfraktur med skada på hjärnhinnorna. Eng. CSF leak. Vardag. läckage av hjärnvätska, ofta ur näsan. Av lat. liquor = vätska + gr. rhoia = flöde. Se Liquor.
limbiska systemet: subst. (best. form) grupp av sammankopplade strukturer djupt i hjärnan (bl.a. amygdala, hippocampus och gördelvindlingen) som styr känslor, motivation, minne och vissa kroppsfunktioner. Eng. limbic system. Vardag. hjärnans känslocentrum. Av lat. limbus = kant, bård (strukturerna kantar hjärnbalken). Se Limbus.
limbus: subst. rand; t.ex. limbus fossa ovalis, limbus corneae (hornhinnans rand). Sv. limbus, rand. Eng. limbus, border. Av lat. limbus = rand, kant.
limbus acetabuli: subst. ledskålskanten; den förhöjda benkanten runt höftledsskålen. Eng. acetabular margin. Av lat. limbus = kant + acetabulum = höftledsskål.
limbus corneae: subst. övergångszonen mellan den genomskinliga hornhinnan och den vita senhinnan. Sv. corneoskleral gräns. Eng. corneoscleral junction. Av lat. limbus = kant, bård + cornea = hornhinna.
limbus fossae ovalis: subst. ovala gropens kant; den upphöjda muskelvalken som ringar in ovala gropen. Eng. limbus fossae ovalis. Av lat. limbus = kant + fossa = grop + ovalis = oval.
limbus sphenoidalis: subst. kilbenskanten; benlist som avgränsar kilbensoket bakåt mot prechiasmafåran. Eng. limbus of sphenoid. Av lat. limbus = kant + os sphenoidale = kilben.
limbus spiralis: subst. den valkformiga förtjockning på benspirallamellen varifrån täckmembranet (membrana tectoria) utgår. Eng. spiral limbus. Av lat. limbus = kant, valk + spiralis = spiralformig.
limen nasi: subst. näströskeln; den valk som markerar gränsen mellan hudklädd näsförgård och slemhinneklädd näshåla. Eng. limen nasi. Av lat. limen = tröskel + nasus = näsa.
linea: subst. linje; t.ex. linea alba (vita linjen i buken), linea aspera (sträva linjen på femurs baksida). Sv. linje, linea. Eng. line, linea. Av lat. linea = linje, av linum = lin.
linea alba: subst. vita linjen; den senstrimma i bukväggens mittlinje, från bröstbenet till blygdbenet, där bukmusklernas aponeuroser möts. Sv. vita linjen. Eng. linea alba. Av lat. linea = linje + albus = vit.
linea anocutanea: subst. anokutanlinjen; gränsen där analkanalens slemhinna övergår i den yttre huden (Hiltons linje). Eng. anocutaneous line. Av lat. linea = linje + anus = ändtarmsöppning + cutis = hud.
linea arcuata: subst. bågformiga linjen; benlist på tarmbenets insida som ingår i bäckeningången. Eng. arcuate line. Av lat. linea = linje + arcuatus = bågformig.
linea aspera: subst. den sträva linjen; en kraftig benlist längs lårbenets baksida, fäste för många lårmuskler. Eng. linea aspera. Av lat. linea = linje + asper = sträv, skrovlig.
linea axillaris anterior: subst. en lodrät linje från armhålans främre veck. Eng. anterior axillary line. Av lat. linea = linje + axilla = armhåla + anterior = främre.
linea axillaris media: subst. en lodrät linje från armhålans mittpunkt. Eng. midaxillary line. Av lat. linea = linje + axilla = armhåla + medius = mellersta.
linea axillaris posterior: subst. en lodrät linje från armhålans bakre veck. Eng. posterior axillary line. Av lat. linea = linje + axilla = armhåla + posterior = bakre.
linea glutea anterior: subst. främre säteslinjen; en av benlisterna på tarmbensvingens yttersida som avgränsar sätesmusklernas fästen. Eng. anterior gluteal line. Av lat. linea = linje + grek. gloutos = säte + anterior = främre.
linea glutea inferior: subst. nedre säteslinjen; benlist på tarmbensvingens yttersida. Eng. inferior gluteal line. Av lat. linea = linje + grek. gloutos = säte + inferior = nedre.
linea glutea posterior: subst. bakre säteslinjen; benlist på tarmbensvingens yttersida. Eng. posterior gluteal line. Av lat. linea = linje + grek. gloutos = säte + posterior = bakre.
linea intercondylaris: subst. mellankondyllinjen; benlist som upptill avgränsar mellankondylgropen på lårbenets baksida. Eng. intercondylar line. Av lat. linea = linje + inter = mellan + condylus = ledknöl.
linea intermedia: subst. mellanlinjen; den mellersta listen på höftbenskammen mellan dess yttre och inre läpp. Eng. intermediate zone. Av lat. linea = linje + intermedius = mellanliggande.
linea intertrochanterica: subst. främre linjen mellan de två benutskotten på lårbenet, fäste för höftledskapseln. Eng. intertrochanteric line. Av lat. linea = linje + inter = mellan + trochanter = benutskott.
linea mediana anterior: subst. den lodräta mittlinjen på kroppens framsida. Eng. anterior median line. Av lat. linea = linje + medianus = mitt- + anterior = främre.
linea mediana posterior: subst. den lodräta mittlinjen längs ryggraden på baksidan. Eng. posterior median line. Av lat. linea = linje + medianus = mitt- + posterior = bakre.
linea medioclavicularis: subst. en lodrät linje genom nyckelbenets mittpunkt; viktigt landmärke (t.ex. för hjärtspetsen). Sv. medioklavikularlinjen. Eng. midclavicular line. Av lat. linea = linje + medius = mitt + clavicula = nyckelben.
linea musculi solei: subst. sträv linje på skenbenets baksida där flundermuskeln (m. soleus) börjar. Eng. soleal line. Av lat. linea = linje + musculus soleus = flundermuskeln.
linea mylohyoidea: subst. mylohyoidlinjen; benlist på underkäkens insida där munbottens muskel (m. mylohyoideus) fäster. Eng. mylohyoid line. Av lat. linea = linje + grek. myle = kvarn + hyoideus = tungbens-.
linea nuchalis inferior: subst. nedre nacklinjen; tvärgående benlist nedanför den övre nacklinjen. Eng. inferior nuchal line. Av lat. linea = linje + nucha = nacke + inferior = nedre.
linea nuchalis superior: subst. övre nacklinjen; tvärgående benlist på nackbenets utsida där nackmuskler fäster. Eng. superior nuchal line. Av lat. linea = linje + nucha = nacke + superior = övre.
linea nuchalis suprema: subst. översta nacklinjen; den översta av de tvärgående benlisterna på nackbenets utsida. Eng. highest nuchal line. Av lat. linea = linje + nucha = nacke + supremus = översta.
linea obliqua: subst. sneda linjen; benlist på underkäkskroppens utsida som löper upp mot underkäksgrenen. Eng. oblique line. Av lat. linea = linje + obliquus = sned.
linea parasternalis: subst. en lodrät linje mitt emellan bröstbenslinjen och nyckelbensmittlinjen. Eng. parasternal line. Av lat. linea = linje + para = bredvid + sternum = bröstben.
linea paravertebralis: subst. en lodrät linje längs kotornas tvärutskottsspetsar. Eng. paravertebral line. Av lat. linea = linje + para = bredvid + vertebra = kota.
linea pectinata: subst. pektinatlinjen; den tandade gränslinje i analkanalen, bildad av analklaffarna, som skiljer tarm- från hudartad slemhinna (kamlinjen). Eng. pectinate line. Av lat. linea = linje + pecten = kam.
linea pectinea: subst. kamlinjen; benlist på lårbenets baksida upptill där m. pectineus fäster. Eng. pectineal line. Av lat. linea = linje + pecten = kam.
linea scapularis: subst. en lodrät linje genom skulderbladets nedre vinkel. Eng. scapular line. Av lat. linea = linje + scapula = skulderblad.
linea semilunaris: subst. halvmånlinjen; den bågformiga linje längs raka bukmuskelns ytterkant där de breda bukmusklernas aponeuroser möts (Spigeliska linjen). Eng. linea semilunaris. Av lat. linea = linje + semilunaris = halvmånformad.
linea sternalis: subst. en lodrät linje längs bröstbenets kant. Eng. sternal line. Av lat. linea = linje + sternum = bröstben.
linea supracondylaris lateralis: subst. yttre överkondyllinjen; benlist från linea aspera ned mot lårbenets yttre ledknöl. Eng. lateral supracondylar line. Av lat. linea = linje + supra = ovanför + condylus = ledknöl + lateralis = yttre.
linea supracondylaris medialis: subst. inre överkondyllinjen; benlist från linea aspera ned mot lårbenets inre ledknöl. Eng. medial supracondylar line. Av lat. linea = linje + supra = ovanför + condylus = ledknöl + medialis = inre.
linea temporalis: subst. tinninglinjen; benlist på pann- och hjässbenets sida som avgränsar tinningmuskelns fäste. Eng. temporal line. Av lat. linea = linje + tempus = tinning.
linea temporalis inferior: subst. nedre tinninglinjen; den nedre av två benlister på hjässbenet där tinningmuskeln fäster. Eng. inferior temporal line. Av lat. linea = linje + tempus = tinning + inferior = nedre.
linea temporalis superior: subst. övre tinninglinjen; den övre av två benlister på hjässbenet, fäste för tinningfascian. Eng. superior temporal line. Av lat. linea = linje + tempus = tinning + superior = övre.
linea terminalis: subst. gränslinjen; den benlinje (promontorium–linea arcuata–pecten pubis–symfysens överkant) som skiljer stora från lilla bäckenet. Eng. linea terminalis. Av lat. linea = linje + terminalis = gräns-.
linea trapezoidea: subst. trapezoidlinjen; benlist på nyckelbenet där lig. trapezoideum fäster. Eng. trapezoid line. Av lat. linea = linje + trapezoideus = trapetsformad.
lineae distractiones: subst. hudens spännings-/klyvningslinjer (Langers linjer); riktningen i vilken läderhudens fibrer löper, av betydelse för operationssnitt. Sv. klyvningslinjer, Langers linjer. Eng. tension lines. Av lat. linea = linje + distractio = isärdragning.
lineae transversae: subst. tvärlinjer; de tvärgående listerna på korsbenets bäckenyta som markerar var korskotorna vuxit samman. Eng. transverse ridges. Av lat. linea = linje + transversus = tvär.
lingua: subst. tunga, språk; det motoriska och sensoriska organet i munhålan. Sv. tunga. Eng. tongue, lingua. Vardag. tungan. Av lat. lingua = tunga, språk.
linguae, musculi: subst. musculi linguae; tungans muskler; de inre och yttre muskler som formar och rör tungan. Eng. muscles of tongue. Av lat. musculus = muskel + lingua = tunga.
linguales, glandulae: subst. glandulae linguales; tungkörtlarna; små spottkörtlar i tungans slemhinna. Eng. lingual glands. Av lat. glandula = körtel + lingua = tunga.
lingualis: adj. som har med tungan att göra; inom tandvården den yta av en tand som vetter mot tungan; t.ex. arteria lingualis, nervus lingualis. Svensk form: lingual. Eng. lingual. Av lat. lingua = tunga. Se Lingua.
lingualis, arteria: subst. arteria lingualis; tungartären; yttre halspulsåderns gren till tungan och munbotten. Eng. lingual artery. Av lat. lingua = tunga + arteria = artär.
lingualis, nervus: subst. nervus lingualis; tungnerven; gren av underkäksnerven som ger känsel i främre två tredjedelar av tungan och munbotten; för även med sig smaktrådar och parasympatiska trådar från chorda tympani. Eng. lingual nerve. Av lat. lingua = tunga + nervus = nerv.
lingualis, tonsilla: subst. tonsilla lingualis; tungmandeln; den ansamling av lymfvävnad på tungrotens översida. Sv. tungmandel. Eng. lingual tonsil. Av lat. tonsilla = mandel + lingua = tunga.
lingula: subst. liten tunga; t.ex. lingula mandibulae, lingula cerebelli, lingula pulmonis sinistri. Sv. lingula, liten tunga. Eng. lingula. Av lat. lingua (tunga) + -ula (diminutiv).
lingula mandibulae: subst. underkäkstungan; ett tungformat benblad som delvis täcker underkäkshålet. Eng. lingula of mandible. Av lat. lingula = liten tunga + mandibula = underkäke.
lingula pulmonis sinistri: subst. lungtungan; den tungformade nedersta delen av vänster lungas överlob (motsvarar funktionellt höger mellanlob). Eng. lingula of left lung. Av lat. lingula = liten tunga + pulmo = lunga + sinister = vänster.
lingula sphenoidalis: subst. kilbenstungan; ett litet tungformat benblad vid karotisfårans nedre kant. Eng. sphenoidal lingula. Av lat. lingula = liten tunga + os sphenoidale = kilben.
linguofacialis, truncus: subst. truncus linguofacialis; lingvofaciala stammen; en gemensam stam varifrån tung- och ansiktsartären ibland utgår tillsammans. Eng. linguofacial trunk. Av lat. lingua = tunga + facies = ansikte + truncus = stam.
liniment: subst. (-et, pl. =) flytande, ofta oljigt läkemedel för utvärtes bruk som gnids in i huden. Sv. ingnidningsmedel. Eng. liniment. Vardag. en inrivningsvätska för huden. Av lat. linimentum, av linere = smörja.
linjär: adj. (-t, -a) rätlinjig; som följer en rät linje eller förlöper i en rak linje. Sv. rak, rätlinjig. Eng. linear. Av lat. linea = linje. Se Linea.
lipas: subst. (-et el. -en) enzym som bryter ned fett (triglycerider) till fettsyror och glycerol; bildas bl.a. i bukspottkörteln, och förhöjt lipas i blodet ses vid bukspottkörtelinflammation. Eng. lipase. Vardag. enzymet som bryter ned fett. Av gr. lipos = fett + enzymändelsen -as. Se Pankreatit.
lipid: subst. (-en, pl. -er) fettämne; samlingsnamn för organiska ämnen som är olösliga i vatten men lösliga i fettlösningsmedel, t.ex. fetter (triglycerider), kolesterol och vaxer. Sv. fettämne. Eng. lipid. Av gr. lipos = fett. Se Lipoprotein.
lipodystrofi: subst. (-n) onormal fördelning eller förändring av kroppens fettväv; kan vara lokal eller generell och innefattar både förlust (lipatrofi) och ansamling av fett, t.ex. vid upprepade insulininjektioner på samma ställe. Eng. lipodystrophy. Av gr. lipos = fett + dys- = dålig, störd + trophe = näring. Se Lipom.
lipom: subst. (-et, pl. =) godartad (benign) tumör utgången från fettvävnad; en mjuk, ofta förskjutbar knuta under huden. Eng. lipoma. Vardag. godartad fettknöl under huden. Av gr. lipos = fett + -om = tumör. Se Lipodystrofi. ICD-10: D17.9.
lipoprotein: subst. (-et, pl. -er) partikel av fett och protein som transporterar olösliga fettämnen (lipider) i blodet; indelas efter täthet i bl.a. LDL och HDL. Eng. lipoprotein. Av gr. lipos = fett + protein. Se Lipid, LDL-kolesterol.
liquid: adj. klar, tydlig; i äldre terminologi om liquor (cerebrospinalvätskan). Sv. klar. Eng. clear, liquid. Av lat. liquidus = flytande, klar.
liquor: subst. vätska; i medicinskt språk oftast liquor cerebrospinalis, dvs. hjärn- och ryggmärgsvätskan. Sv. vätska. Eng. liquor. Av lat. liquor = vätska. Se Liquor cerebrospinalis, Likvorré.
liquor cerebrospinalis: subst. ryggmärgsvätska; skyddar och omger hjärna och ryggmärg. Sv. ryggmärgsvätska, cerebrospinalvätska; vardagligen: likvor. Eng. cerebrospinal fluid (CSF). Av lat. liquor (vätska) + cerebrum (hjärna) + spina = ryggrad.
litotomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av sten (konkrement), t.ex. urinblåse- eller njursten, genom ett snitt. Sv. stenoperation. Eng. lithotomy. Av gr. lithos = sten + tome = snitt. Se Litotripsi, Litotomiläge.
litotomiläge: subst. ryggläge med höfterna och knäna böjda och benen hållna uppåt; används vid gynekologiska och urologiska ingrepp. Eng. lithotomy position. Av grek. lithos (sten) + tome = snitt; ursprungsposition vid operation för blåssten.
litotripsi: subst. (-n, pl. -er) krossning av sten (t.ex. njur- eller urinblåsesten) till små fragment som kan utsöndras, ofta med stötvågor utifrån. Sv. stenkrossning. Eng. lithotripsy. Vardag. stenkrossning utan operation. Av gr. lithos = sten + tripsis = krossning. Se Litotomi.
Littles sjukdom: äldre benämning på spastisk cerebral pares (förlamning med stelhet i benen) efter hjärnskada kring födelsen. Eng. Little's disease. Jfr Cerebral pares.
livedo: subst. nätformig, blåröd missfärgning av huden som beror på trög blodcirkulation i hudens småkärl. Eng. livedo. Vardag. blåröd marmorering av huden. Av lat. livedo = blåaktig missfärgning, av livere = vara blåaktig.
livmoderframfall: tillstånd där livmodern (och ofta slidväggen) sjunker ned mot eller ut genom slidöppningen på grund av försvagad bäckenbotten. Lat. prolapsus uteri. Eng. uterine prolapse. Av framfall = nedsjunkning; Jfr prolaps. ICD-10: N81 (N81.4 fullständigt).
livskvalitet: subst. (-en) en persons samlade upplevelse av sitt välbefinnande – fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt; ett viktigt mått vid bedömning av behandling. Eng. quality of life (QoL).
ljumskbråck: subst. bråck där bukinnehåll buktar ut genom bukväggen i ljumsken. Lat. hernia inguinalis. Eng. inguinal hernia. Jfr bråck. ICD-10: K40. ICD-11: DD50.
LMV: förk. läkemedelsverket; den svenska myndighet som ansvarar för godkännande och kontroll av läkemedel och medicintekniska produkter. Eng. Swedish Medical Products Agency.
LMWH: förk. lågmolekylärt heparin; en grupp blodförtunnande läkemedel (heparin med låg molekylvikt) som ges som injektion för att förebygga och behandla blodproppar. Eng. low molecular weight heparin. Vardag. blodförtunnande spruta. Se Heparin.
lobektomi: subst. (-n, pl. -er; verb lobektomera) kirurgiskt avlägsnande av en lob (avgränsad del) av ett organ, t.ex. en lunglob eller en leverlob. Eng. lobectomy. Av gr. lobos = lob + ektome = bortskärande. Se Lobus, Lobotomi.
lobi glandulae mammariae: subst. bröstkörtelns 15–20 körtellober, var och en med sin mjölkgång. Eng. lobes of mammary gland. Av lat. lobus = lob + glandula = körtel + mamma = bröst.
lobi prostatae: subst. prostataloberna; de lober (höger, vänster, mellanlob) som prostata kan indelas i. Eng. lobes of prostate. Av lat. lobus = lob + grek. prostata = blåskörtel.
lobi renales: subst. njurloberna; njurens uppbyggnadsenheter, var och en bestående av en märgpyramid med omgivande bark. Eng. kidney lobes. Av lat. lobus = lob + ren = njure.
lobotomi: subst. (-n, pl. -er) numera övergiven psykokirurgisk operation där nervbanorna till pannloben skars av i syfte att lindra svår ångest eller psykossjukdom. Eng. lobotomy. Vardag. äldre hjärnoperation vid svår psykisk sjukdom. Av gr. lobos = lob + tome = snitt. Se Lobus.
lobuli epididymidis: subst. bitestikelloberna (coni epididymidis); de kägelformiga avsnitt som bildar bitestikelhuvudet. Eng. lobules of epididymis. Av lat. lobulus = liten lob + grek. epididymis = bitestikel.
lobuli glandulae mammariae: subst. de mindre körtellobuli som lobloberna är uppbyggda av; här bildas mjölken. Eng. lobules of mammary gland. Av lat. lobulus = liten lob + glandula mammaria = bröstkörtel.
lobuli hepatis: subst. leverlobuli; de mikroskopiska, sexkantiga byggstenarna i levern, uppbyggda av leverceller kring en centralven. Eng. lobules of liver. Av lat. lobulus = liten lob + hepar = lever.
lobuli testis: subst. testikelloberna; de kägelformiga avsnitt, var och en med slingrande sädeskanaler, som testikeln delas in i. Eng. lobules of testis. Av lat. lobulus = liten lob + testis = testikel.
lobulus: subst. liten flik eller lob; t.ex. lobulus hepatis (leverlobulus), lobulus pulmonis. Sv. lobulus, liten lob. Eng. lobule. Av lat. lobus (lob) + -ulus (diminutiv).
lobulus auriculae: subst. örsnibben; öronmusslans nedre, mjuka del utan brosk. Sv. örsnibb. Eng. lobule of auricle. Av lat. lobulus = liten lob + auricula = öronmussla.
lobus: subst. flik, lob; t.ex. lobus hepatis (leverlob), lobi cerebri (hjärnloberna). Sv. lob. Eng. lobe. Vardag. lob, flik. Av grek./lat. lobos = lob, flik.
lobus caudatus: subst. svansloben; den lob på leverns baksida mellan hålvensfåran och venösa ligamentets fissur. Eng. caudate lobe. Av lat. lobus = lob + cauda = svans.
lobus frontalis: subst. pannloben; storhjärnans främsta lob, säte för viljemässig motorik, talmotorik (Broca) och högre funktioner som omdöme och personlighet. Sv. pannlob. Eng. frontal lobe. Av lat. lobus = lob + frons = panna.
lobus hepatis dexter: subst. högra leverloben; den största av leverns två huvudlober, till höger om leverns ligament. Eng. right lobe of liver. Av lat. lobus = lob + hepar = lever + dexter = höger.
lobus hepatis sinister: subst. vänstra leverloben; den mindre av leverns två huvudlober, till vänster om leverns ligament. Eng. left lobe of liver. Av lat. lobus = lob + hepar = lever + sinister = vänster.
lobus inferior: subst. underlob; lungans nedersta lob. Eng. inferior lobe. Av lat. lobus = lob + inferior = nedre.
lobus limbicus: subst. limbiska loben; den ring av bark på hjärnhalvans insida (bl.a. gördelvindlingen och parahippocampala vindlingen) som hör till limbiska systemet för känslor och minne. Eng. limbic lobe. Av lat. lobus = lob + limbus = kant.
lobus medius: subst. prostatans mellanlob; den del av prostata mellan urinröret och utsprutningsgångarna, vars förstoring (vid godartad prostataförstoring) kan hindra urintömningen. Eng. middle lobe. Av lat. lobus = lob + medius = mellersta.
lobus medius pulmonis dextri: subst. höger lungas mellanlob; den lilla loben mellan över- och underlob, avgränsad av den vågräta fåran. Eng. middle lobe of right lung. Av lat. lobus = lob + medius = mellersta + pulmo = lunga + dexter = höger.
lobus occipitalis: subst. nackloben; storhjärnans bakersta lob, säte för synbarken. Sv. nacklob. Eng. occipital lobe. Av lat. lobus = lob + occiput = bakhuvud.
lobus parietalis: subst. hjässloben; loben bakom centralfåran, säte för känselbark och rumsuppfattning. Sv. hjässlob. Eng. parietal lobe. Av lat. lobus = lob + paries = vägg (hjässa).
lobus pyramidalis: subst. pyramidloben; en inkonstant, uppåtriktad körtelflik från sköldkörtelistmus, rest av sköldkörtelns utvecklingsgång. Eng. pyramidal lobe. Av lat. lobus = lob + grek. pyramis = pyramid.
lobus quadratus: subst. fyrkantiga loben; det fyrkantiga område på leverns undersida mellan gallblåsegropen och runda ligamentet, funktionellt hörande till vänster lever. Eng. quadrate lobe. Av lat. lobus = lob + quadratus = fyrkantig.
lobus superior: subst. överlob; lungans översta lob. Eng. superior lobe. Av lat. lobus = lob + superior = övre.
lobus temporalis: subst. tinningloben; loben under laterala fåran, säte för hörselbark, minne (hippocampus) och språkförståelse (Wernicke). Sv. tinninglob. Eng. temporal lobe. Av lat. lobus = lob + tempus = tinning.
loci: subst. (lat. pl.) pluralform av locus; platser eller områden, t.ex. på en kromosom. Eng. loci. Av lat. locus = plats. Se Locus.
locus: subst. plats; t.ex. locus caeruleus = blå fläcken i hjärnstammen. Sv. plats, locus. Eng. locus, location. Av lat. locus = plats.
logoped: subst. (-en, pl. -er) legitimerad vårdgivare som utreder och behandlar störningar i tal, språk, röst och sväljning. Eng. speech and language therapist. Vardag. tal- och språkterapeut. Av gr. logos = ord, tal + paideia = fostran, undervisning. Se Logopedi.
logopedi: subst. (-n) läran om och vården av störningar i tal, språk, röst och sväljning; logopedens verksamhetsområde. Eng. speech and language therapy. Av gr. logos = ord, tal + paideia = fostran. Se Logoped.
lokomotorisk: adj. (-t, -a) som gäller förflyttning och rörelse; som hör till rörelseorganen. Eng. locomotor. Vardag. som har med kroppens rörelseförmåga att göra. Av lat. locus = plats + motor = rörare, av movere = röra.
longissimus: adj. längst; m. longissimus = den längsta av ryggsträckarmuskelns delar. Sv. längsta, longissimus. Eng. longissimus. Av lat. longus (lång); superlativ = longissimus.
longissimus capitis, musculus: subst. musculus longissimus capitis; längsta ryggmuskelns huvuddel, till tinningbenets vårtutskott; sträcker och vrider huvudet. Eng. longissimus capitis. Av lat. longissimus = längsta + caput = huvud.
longissimus cervicis, musculus: subst. musculus longissimus cervicis; längsta ryggmuskelns halsdel, till halskotornas tvärutskott. Eng. longissimus cervicis. Av lat. longissimus = längsta + cervix = hals.
longissimus thoracis, musculus: subst. musculus longissimus thoracis; längsta ryggmuskelns bröstdel, ryggsträckarens längsta del. Eng. longissimus thoracis. Av lat. longissimus = längsta + grek. thorax = bröstkorg.
longissimus, musculus: subst. musculus longissimus; längsta ryggmuskeln; den mellersta pelaren i ryggsträckaren. Eng. longissimus. Av lat. musculus = muskel + longissimus = längsta.
longitudinale anterius, ligamentum: subst. ligamentum longitudinale anterius; främre långa ryggradsbandet; den breda sträng som löper längs kotkropparnas framsida hela ryggen. Sv. främre långa ledbandet. Eng. anterior longitudinal ligament. Av lat. ligamentum = band + longitudinalis = längsgående + anterior = främre.
longitudinale posterius, ligamentum: subst. ligamentum longitudinale posterius; bakre långa ryggradsbandet; den sträng som löper längs kotkropparnas baksida inne i ryggradskanalen. Sv. bakre långa ledbandet. Eng. posterior longitudinal ligament. Av lat. ligamentum = band + longitudinalis = längsgående + posterior = bakre.
longitudinalis: adj. längsriktad; t.ex. fasciculus longitudinalis, sinus sagittalis (längsriktat sinus). Sv. longitudinell. Eng. longitudinal. Av lat. longitudo = längd.
longitudinalis inferior, musculus: subst. musculus longitudinalis inferior; nedre längsgående tungmuskeln; inre tungmuskel nära tungans undersida som förkortar tungan och kröker spetsen nedåt. Eng. inferior longitudinal muscle. Av lat. musculus = muskel + longitudinalis = längsgående + inferior = nedre.
longitudinalis superior, musculus: subst. musculus longitudinalis superior; övre längsgående tungmuskeln; inre tungmuskel strax under tungryggens slemhinna som förkortar tungan och kröker spetsen uppåt. Eng. superior longitudinal muscle. Av lat. musculus = muskel + longitudinalis = längsgående + superior = övre.
longus: adj. lång; t.ex. m. adductor longus, m. palmaris longus. Sv. lång. Eng. long. Av lat. longus = lång.
longus capitis, musculus: subst. musculus longus capitis; långa huvudmuskeln; djup muskel som böjer huvudet och övre halsryggen framåt. Eng. longus capitis. Av lat. musculus = muskel + longus = lång + caput = huvud.
longus colli, musculus: subst. musculus longus colli; långa halsmuskeln; djup muskel framför halskotorna som böjer halsen framåt och åt sidan. Eng. longus colli. Av lat. musculus = muskel + longus = lång + collum = hals.
lordos: subst. (-en) ökad framåtkrökning (svank) i ryggraden. Lat. lordosis. Eng. lordosis. ICD-10: M40.4–M40.5. ICD-11: FA71.
lordosis: subst. den normala, framåtkonvexa krökningen av ryggraden i halsen och ländryggen; ökad ländlordos ger svankrygg. Svensk form: lordos. Sv. svank, svankrygg. Eng. lordosis. Vardag. ryggens inåtsvank. Av grek. lordos = framåtböjd + -osis. Jfr Kyfos.
lordosis cervicis: subst. halslordos; ryggradens framåtkonvexa krökning i halsdelen. Sv. halslordos. Eng. cervical lordosis. Av grek. lordos = bakåtböjd + lat. cervix = hals.
lordosis lumbalis: subst. ländlordos; ryggradens framåtkonvexa krökning i ländryggen. Sv. ländlordos, svank. Eng. lumbar lordosis. Av grek. lordos = bakåtböjd + lat. lumbus = länd.
LPK: förk. leukocytpartikelkoncentration; laboratoriemått på antalet vita blodkroppar (leukocyter) per liter blod. Eng. white blood cell count (WBC). Vardag. blodprov på antalet vita blodkroppar. Referensvärde (vuxen): ca 3,5–8,8 × 10⁹/L. Se Leukocyt, Leukocytos.
LR: förk. likelihood ratio (sannolikhetskvot); mått på hur mycket ett testresultat ändrar sannolikheten för sjukdom, där LR+ anger hur mycket ett positivt test talar för sjukdom och LR– hur mycket ett negativt test talar emot. Eng. likelihood ratio. Se Likelihood ratio.
lues: subst. (-en) syfilis; kronisk sexuellt överförbar infektion orsakad av bakterien Treponema pallidum. Sv. syfilis. Eng. lues. Av lat. lues = farsot, pest. Se Luetisk. ICD-10: A53.9.
luetisk: adj. (-t, -a) som beror på eller hör samman med syfilis (lues); syfilitisk. Eng. luetic. Se Lues.
luftemboli: subst. (-n, pl. -er) luftbubblor som kommit in i blodbanan och kan blockera kärl; kan uppstå vid t.ex. kärlskada, kirurgi eller dykning. Eng. air embolism. Vardag. luftbubbla som täpper till ett blodkärl. Av luft + gr. embolos = propp. Se Emboli. ICD-10: T79.0.
lumbago: subst. akut, lokaliserad smärta i ländryggen; ryggskott. Sv. ryggskott. Eng. lumbago. Vardag. ryggskott. Av lat. lumbus = länd. Se Lumbalis. ICD-10: M54.5. ICD-11: ME84.2.
lumbales, arteriae: subst. arteriae lumbales; ländartärerna; de fyra parade segmentella grenar från bukaortan som försörjer bukväggen och ryggraden i ländregionen. Eng. lumbar arteries. Av lat. lumbus = länd + arteria = artär.
lumbalis: adj. som hör till ländryggen, mellan revbenen och korsbenet; lumbala kotor = ländkotor (L1–L5). Svensk form: lumbal. Sv. länd-. Eng. lumbar. Av lat. lumbus = länd. Se Lumbalpunktion.
lumbalis ascendens, vena: subst. vena lumbalis ascendens; uppåtstigande ländvenen; den längsgående ven som förbinder ländvenerna och fortsätter uppåt som azygos (höger) respektive hemiazygos (vänster). Eng. ascending lumbar vein. Av lat. lumbus = länd + ascendere = stiga upp + vena = ven.
lumbalis, plexus: subst. plexus lumbalis; ländnervflätan; nervfläta från ländnervernas framgrenar (L1–L4) som ger nerver till nedre bukväggen, ljumsken och lårets framsida/insida. Eng. lumbar plexus. Av lat. lumbus = länd + plexus = flätverk.
lumbalis, truncus: subst. truncus lumbalis; lumbaltruncus; den parade lymfstam som dränerar benet, bäckenorganen och bukväggen upp till chylescisternen. Eng. lumbar trunk. Av lat. lumbus = länd + truncus = stam.
lumbalpunktion: subst. (-en, pl. -er) instick med nål i ryggmärgskanalen mellan två ländkotor för att tappa ut ryggmärgsvätska (likvor) för analys eller ge läkemedel och bedövning. Sv. ryggmärgsprov, LP. Eng. lumbar puncture. Vardag. ryggvätskeprov. Av lat. lumbus = länd + punctio = stick. Se Lumbalis, Liquor.
lumbocostale, ligamentum: subst. ligamentum lumbocostale; band mellan tolfte revbenet och ländkotornas tvärutskott. Eng. lumbocostal ligament. Av lat. ligamentum = band + lumbus = länd + costa = revben.
lumbosacralis, articulatio: subst. articulatio lumbosacralis; ländkors-leden; övergångsleden mellan nedersta ländkotan och korsbenet. Eng. lumbosacral joint. Av lat. lumbus = länd + os sacrum = korsben.
lumbosakral: adj. (-t, -a) som gäller övergången mellan ländrygg (lumbal) och korsben (sakrum). Eng. lumbosacral. Av lat. lumbus = länd + os sacrum = korsben. Se Lumbalis, Sakral.
lumbricales, musculi: subst. musculi lumbricales; maskmusklerna; fyra små muskler i handflatan som utgår från djupa fingerböjarens senor och böjer fingrarnas grundleder samtidigt som de sträcker ytterlederna. Eng. lumbricals. Av lat. musculus = muskel + lumbricus = mask.
lumbricalis: adj. maskliknande; mm. lumbricales i hand och fot är maskliknande muskler. Sv. lumbrikal. Eng. lumbrical. Av lat. lumbricus = daggmask; musklernas form.
lumbus: subst. länd; ländryggen. Sv. länd. Eng. loin, lumbar region. Av lat. lumbus = länd.
lumen: subst. ljus, öga, förståelse; inre hålrum i ett rör eller kärl. Sv. lumen, hålrum. Eng. lumen. Av lat. lumen = ljus, öppning, fönster.
luminalis: adj. som är vänd mot eller hör till ett rörformigt organs hålrum (lumen). Eng. luminal. Av lat. lumen = ljusöppning, hålrum.
luna: subst. måne; månformig struktur. Sv. måne. Eng. moon. Av lat. luna = måne.
lunatum, os: subst. os lunatum; månbenet; det halvmånformade handlovsbenet mitt i proximala raden. Sv. månben. Eng. lunate. Av lat. luna = måne.
lunatus: adj. månskäreformad; t.ex. os lunatum = månformiga handrotsbenet. Sv. lunärt, månformad. Eng. lunate. Av lat. luna (måne) + -atus.
lungcancer: subst. elakartad tumör i lungan, starkt kopplad till rökning. Lat. carcinoma pulmonis. Eng. lung cancer. ICD-10: C34. ICD-11: 2C25.
lungemboli: subst. (-n, pl. -er) blodpropp i lungans artärer, oftast en propp som lossnat från en ventrombos i benen och förts till lungan; kan ge andnöd, bröstsmärta och vara livshotande. Sv. lungpropp. Eng. pulmonary embolism. Vardag. blodpropp i lungan. Av lunga + gr. embolos = propp. Lat. embolia pulmonalis. Se Emboli, LE. ICD-10: I26. ICD-11: BB00.
lungfibros: subst. (-en) ärrbildning och förhårdnad av lungvävnaden som försämrar syreupptaget. Lat. fibrosis pulmonis. Eng. pulmonary fibrosis. ICD-10: J84.1. ICD-11: CB03.
lunginfarkt: subst. (-en, pl. -er) vävnadsdöd i ett lungavsnitt som förlorat sin blodförsörjning, oftast till följd av lungemboli. Eng. pulmonary infarction. Vardag. död lungvävnad efter en blodpropp. Se Lungemboli, Infarkt. ICD-10: I26.9 (lungemboli).
lunginfiltrat: subst. (-et, pl. =) förtätning i lungvävnaden som syns på röntgen och utgörs av sjukliga förändringar, t.ex. vätska, var eller celler vid lunginflammation. Eng. pulmonary infiltrate. Vardag. en förtätning i lungan på röntgen. Se Infiltrat.
lunginflammation: subst. infektion i lungvävnaden, oftast bakteriell eller viral, med feber, hosta och andningspåverkan. Lat. pneumonia. Sv. pneumoni. Eng. pneumonia. Jfr pneumoni. ICD-10: J12–J18. ICD-11: CA40.
lungsot: subst. ålderdomlig benämning på lungtuberkulos; den tärande, ofta dödliga lungsjukdom som förr också kallades tvinsot, bröstsot och vita pesten. Eng. consumption, phthisis. Jfr Tuberkulos, Tvinsot, Hektik.
lungödem: subst. (-et) onormal ansamling av vätska i lungorna, oftast orsakad av sviktande pumpfunktion i hjärtats vänsterkammare; ger svår andnöd. Eng. pulmonary oedema. Vardag. vätska i lungorna. Av lunga + gr. oidema = svullnad. Se Ödem. ICD-10: J81. ICD-11: CB01.
lunula: subst. liten måne; halvmåneformad ljusare del vid nagelns bas. Sv. lunula, nagelmåne. Eng. lunula, half-moon. Av lat. luna (måne) + -ula (diminutiv) = liten måne.
lunulae valvularum semilunarium: subst. semilunarseglens lunulor; de tunna, halvmånformiga randzoner längs semilunarseglens fria kanter. Eng. lunules of semilunar cusps. Av lat. lunula = liten måne + valvula = klaff + semilunaris = halvmånformig.
lupus vulgaris: lat. uttryck för hudtuberkulos, med långsamt frätande knottror i ansiktshuden. (Ej att förväxla med lupus erythematosus, en autoimmun sjukdom.) Jfr Tuberkulos. ICD-10: A18.4.
luteal: adj. (-t, -a) som hör till gulkroppen (corpus luteum) i äggstocken; lutealfasen är menstruationscykelns andra hälft efter ägglossningen. Eng. luteal. Av lat. luteus = gul. Se Luteiniserande, Luteus.
luteiniserande: adj. som befrämjar bildning av gulkropp; särskilt i luteiniserande hormon (LH), ett hypofyshormon som utlöser ägglossning och stimulerar gulkroppens och könshormonernas bildning. Eng. luteinising. Av lat. luteus = gul. Se LH, Luteal.
luteus: adj. gul; corpus luteum = gula kroppen (härrör från gulkropp i ovariet efter ovulation). Sv. gul. Eng. yellow, luteus. Av lat. luteus = gul.
LUTS: förk. symtom från de nedre urinvägarna (urinblåsa och urinrör), t.ex. trängningar, täta trängningar, svag stråle och ofullständig tömning; vanligt vid bl.a. godartad prostataförstoring. Eng. lower urinary tract symptoms. Vardag. besvär med vattenkastningen.
luxatio: subst. urledvridning; dislokation av en led. Sv. luxation, urledvridning. Eng. luxation, dislocation. Av lat. luxare = vrida ur led. ICD-10: luxation, kodas efter led (S-koder; ospec. T14.3).
luxation: subst. (-en, pl. -er) urledvridning; ledytorna har förskjutits ur sitt normala läge så att leden gått ur led. Sv. urledvridning. Eng. luxation. Vardag. leden har gått ur led. Av lat. luxatio, av luxare = vrida ur led. Se Luxatio. Jfr Subluxation. ICD-10: kodas efter led (axel S43.0, höft S73.0).
lymfadenit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en eller flera lymfkörtlar, ofta till följd av infektion. Eng. lymphadenitis. Vardag. inflammation i en lymfkörtel. Av lat. lympha = lymfa + gr. aden = körtel + -itis = inflammation. Se Lymfadenopati. ICD-10: ospecifik I88.9 (akut L04).
lymfadenopati: subst. (-n, pl. -er) sjuklig förändring eller (vanligen) förstoring av lymfkörtlar; ses vid infektioner, inflammation och cancer. Sv. förstorade lymfkörtlar. Eng. lymphadenopathy. Vardag. svullna lymfkörtlar. Av lat. lympha = lymfa + gr. aden = körtel + pathos = sjukdom. Se Lymfadenit. ICD-10: R59.
lymfangit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i lymfkärl, som kan synas som en röd strimma i huden från ett infekterat sår mot närmaste lymfkörtlar. Eng. lymphangitis. Vardag. inflammation i ett lymfkärl. Av lat. lympha = lymfa + gr. angeion = kärl + -itis = inflammation. ICD-10: I89.1.
lymfatisk: adj. (-t, -a) som hör till lymfan, lymfkärlen eller lymfvävnaden. Eng. lymphatic. Av lat. lympha = lymfa. Se Lympha, Lymphaticus.
lymfatisk leukemi: subst. blodcancer som utgår från lymfcellernas förstadier (lymfoblaster eller lymfocyter); förekommer i akut (ALL) och kronisk (KLL) form. Eng. lymphocytic leukaemia. Se Leukemi, Lymfocyt. ICD-10: C91.
lymfocyt: subst. (-en, pl. -er) typ av vit blodkropp som är central i immunförsvaret; indelas i B-, T- och NK-celler och utgör 20–50 % av blodets vita blodkroppar. Eng. lymphocyte. Vardag. en immunförsvarscell i blodet. Av lat. lympha = lymfa + gr. kytos = cell. Se Leukocyt, Lymfocytisk.
lymfocytisk: adj. (-t, -a) som hör till eller domineras av lymfocyter (en typ av vita blodkroppar). Eng. lymphocytic. Se Lymfocyt.
lymfogen: adj. (-t, -a) som sprids via eller härrör från lymfkärl och lymfvävnad; t.ex. lymfogen spridning av cancer. Eng. lymphogenous. Av lat. lympha = lymfa + gr. -genes = som ger upphov till. Se Lympha.
lymfom: subst. (-et, pl. =) elakartad (malign) tumör som utgår från lymfvävnadens celler; indelas främst i Hodgkins lymfom och non-Hodgkin-lymfom. Sv. lymfkörtelcancer. Eng. lymphoma. Vardag. cancer i lymfsystemet. Av lat. lympha = lymfa + gr. -om = tumör. Se Lymfosarkom. ICD-10: Hodgkins lymfom C81, non-Hodgkin-lymfom C82–C86. ICD-11: 2B30–2B3Z.
lymfosarkom: subst. (-et, pl. =) äldre benämning på elakartad tumör som utgår från lymfvävnad; motsvarar i stort sett non-Hodgkin-lymfom. Eng. lymphosarcoma. Av lat. lympha = lymfa + gr. sarx = kött + -om = tumör. Se Lymfom. ICD-10: C85 (non-Hodgkin-lymfom).
lymfödem: subst. (-et) svullnad, oftast i en arm eller ett ben, som beror på bristande dränage i lymfkärlen så att lymfvätska ansamlas i vävnaden. Eng. lymphoedema. Vardag. svullnad av stockad lymfvätska. Av lat. lympha = lymfa + gr. oidema = svullnad. Se Ödem. ICD-10: I89.0 (ärftligt Q82.0).
lympha: subst. vävnadsvätska; lymfa som transporteras i lymfkärl till lymfknutorna. Sv. lymfa. Eng. lymph. Vardag. lymfa. Av lat. lympha = klart vatten, av grek. nymphe = vattennymf.
lymphaticus: adj. hörande till lymfsystemet; t.ex. nodus lymphaticus, vasa lymphatica. Sv. lymfatisk. Eng. lymphatic. Av lat. lympha = lymfa.
lymphogranulomatosis: subst. (lat.) äldre namn på Hodgkins lymfom, en elakartad tumörsjukdom i lymfsystemet. Jfr Hodgkins lymfom, Lymfom.
lymphonodus: subst. lymfknuta; organ i lymfsystemet med immunologisk funktion. Sv. lymfknuta, lymfkörtel. Eng. lymph node. Vardag. lymfkörtel. Av lat. lympha (lymfa) + nodus = knuta.
lys: subst. (-en) upplösning eller sönderfall av celler, vävnad eller molekyler, t.ex. hemolys (sönderfall av röda blodkroppar). Eng. lysis. Av gr. lysis = upplösning. Se Lytisk, Hemolys.
lyssa: subst. (gr.) rabies (vattuskräck). Jfr Rabies, Hydrophobia.
lytisk: adj. (-t, -a) som har med upplösning eller sönderfall (lys) att göra; t.ex. lytisk skelettförändring där bensubstans bryts ned. Eng. lytic. Av gr. lysis = upplösning. Se Lys.
läkemedelsexantem: subst. (-et, pl. = el. -er) hudutslag som utlöses av en reaktion mot ett läkemedel. Sv. läkemedelsutslag. Eng. drug exanthem. Vardag. hudutslag orsakat av en medicin. Av läkemedel + gr. exanthema = utslag. Se Exantem.
läkemedelsresistens: subst. (-en) tillstånd där ett läkemedel inte längre har avsedd effekt, t.ex. när bakterier blivit motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika. Eng. drug resistance. Vardag. när en medicin slutar verka. Av läkemedel + lat. resistentia = motstånd. Se Resistens, Antibiotikaresistens.
läpp-gomspalt: subst. medfödd spalt i läpp och/eller gom. Lat. cheilognathopalatoschisis. Eng. cleft lip and palate. ICD-10: läpp Q36, gom Q35, kombinerad Q37. ICD-11: LA40–LA42.
lågvirulent: adj. (-t, -a) med låg sjukdomsframkallande förmåga; om en mikroorganism som ger liten infektionsrisk eller mild infektion. Eng. low-virulence. Motsats: högvirulent. Av sv. låg + lat. virulentus = giftig, av virus = gift. Se Virulens.

Sök i ordlistan