Medicinska B-ord: betydelse och ursprung

B12: förk. vitamin B12 (kobalamin); behövs för blodbildning och nervfunktion. Eng. vitamin B12. Referensvärde (vuxen): ca 145–569 pmol/L. Se Kobalamin.
b12-brist: subst. brist på vitamin B12 (kobalamin), som kan ge blodbrist och nervpåverkan. Eng. vitamin B12 deficiency. Jfr perniciös anemi. ICD-10: bristanemi D51.9, brist E53.8.
B27: förk. HLA-B27; ett humant leukocytantigen (vävnadstyp) med stark koppling till spondylartriter som ankyloserande spondylit (Bechterew) och reaktiv artrit. Eng. HLA-B27.
Babinskis reflex: subst. plantarreflexen; vid strykning under fotsulan böjs normalt tårna nedåt. Onormalt (positivt Babinski) är att stortån sträcks uppåt och tårna sprids, tecken på skada i centrala nervsystemet. Eng. Babinski sign. Efter neurologen Joseph Babinski.
Bakercysta: subst. vätskefylld utbuktning i knävecket, ofta kopplad till artros eller annan knäskada. Lat. cysta poplitea. Eng. Baker's cyst. ICD-10: M71.2.
bakhorn: subst. (-et, pl. -∅) den bakre delen av ryggmärgens grå substans, där inkommande känselsignaler kopplas om. Eng. dorsal (posterior) horn.
baktericid: Adj./subst., pl. -a: Bakteriedödande; medel eller egenskap som dödar bakterier. Eng. bactericidal. Av bakterie + lat. caedere = döda.
bakteriell vaginos: subst. rubbning av slidans bakterieflora (med bl.a. Gardnerella) som ger flytning med fisklukt; räknas inte som sexuellt överförd sjukdom. Eng. bacterial vaginosis. ICD-10: N76.0.
bakteriemi: subst. (-n, pl. -er) förekomst av bakterier i blodet. Eng. bacteraemia. Av bakterie + gr. haima = blod.
bakteriologisk: adj. (pl. -a) som rör bakterier eller läran om bakterier. Eng. bacteriological.
bakteriostatisk: adj. (pl. -a) tillväxthämmande; medel eller egenskap som hämmar bakteriers förökning utan att döda dem (jfr baktericid som dödar). Eng. bacteriostatic. Av bakterie + gr. statikos = hejdande.
bakteriuri: subst. (-n, pl. -er) förekomst av bakterier i urinen. Eng. bacteriuria. Av bakterie + gr. ouron = urin.
bakteroid: adj. (pl. -a) bakterieliknande. Eng. bacteroid. Av bakterie + gr. eidos = liknande.
balanit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ollonets hud (och ofta förhuden). Eng. balanitis. Av gr. balanos = ollon + -itis = inflammation. ICD-10: N48.1.
Bantis sjukdom: äldre benämning på förstorad mjälte med blodbrist och levercirros (kongestiv splenomegali). Eng. Banti's syndrome. Jfr Splenomegali, Levercirros.
barba: subst. skägg; hår i ansiktet på hakan/kinderna. Sv. skägg. Eng. beard, barba. Av lat. barba = skägg.
Bardet-Biedls syndrom: subst. ärftligt syndrom med bl.a. näthinnedegeneration (retinitis pigmentosa), fetma, extra fingrar/tår och utvecklingspåverkan. Eng. Bardet-Biedl syndrome. ICD-10: Q87.8.
bariatrisk: adj. (pl. -a) som rör behandling av sjuklig fetma, t.ex. bariatrisk kirurgi (fetmakirurgi). Eng. bariatric. Av gr. baros = tyngd + iatros = läkare.
barnsängsfeber: subst. (-n) allvarlig infektion (sepsis) hos kvinnan i samband med förlossning, förr en vanlig dödsorsak innan handhygien infördes; orsakas oftast av streptokocker. Eng. puerperal fever. Ålderdomligt: barnsbördsfeber. Jfr Puerperalfeber, Sepsis. ICD-10: puerperal sepsis O85.
barotrauma: subst. (-t) vävnadsskada orsakad av förändringar i omgivande tryck, t.ex. i öra eller bihålor vid dykning eller flyg. Eng. barotrauma. Av gr. baros = tryck + trauma = skada.
Barretts esofagus: subst. förändring av matstrupens slemhinna efter långvarig sura uppstötningar, med ökad risk för cancer. Lat. oesophagus Barrett. Eng. Barrett's oesophagus. ICD-10: K22.7. ICD-11: DA24.
bartolinit: subst. (-en) inflammation i Bartholins körtlar vid slidöppningen, ofta med smärtsam böld. Eng. bartholinitis. ICD-10: N75.8 (böld N75.1).
basalcell: subst. (-en, pl. -er) de djupast liggande cellerna i överhudens (epidermis) understa lager. Eng. basal cell.
basaliom: subst. (-et) basalcellscancer; den vanligaste hudtumören, långsamväxande och metastaserar praktiskt taget aldrig. Lat. carcinoma basocellulare. Eng. basal cell carcinoma. ICD-10: C44 (med morfologikod).
basalis: adj. som rör basen (nedre delen) av ett organ; även grundläggande; belägen vid eller hörande till basen. Svensk form: basal. Eng. basal. Av lat. basis = bas, grund.
basalis, vena: subst. vena basalis (Rosenthals ven); basalvenen; djup hjärnven som löper runt hjärnstammen från främre perforerade substansen till stora hjärnvenen. Eng. basal vein. Av grek. basis = bas + lat. vena = ven.
basalt ganglion: subst. (pl. basala ganglier) ett av de basala ganglierna; nervcellskärnor djupt i storhjärnan som är centrala för att reglera rörelser. Eng. basal ganglion.
Basedows sjukdom: giftstruma; överproduktion av sköldkörtelhormon (hypertyreos) med struma, utstående ögon och hjärtklappning. Eng. Graves' disease. Jfr Morbus Basedowii, Struma, Hypertyreos.
basilaris: adj. basalt belägen; t.ex. arteria basilaris (hjärnstammens basala artär), membrana basilaris i cochlea. Sv. basilar. Eng. basilar. Av lat. basis = bas.
basilaris, arteria: subst. arteria basilaris; basilarisartären; den oparade artär på hjärnstammens framsida som bildas av de två kotartärerna och slutar med att dela sig i de bakre hjärnartärerna. Eng. basilar artery. Av lat. basis = bas + arteria = artär.
basilica, vena: subst. vena basilica; basilikavenen; en stor ytlig ven längs armens ulnara (lillfinger-)sida som på överarmen blir djup och övergår i armhålevenen. Eng. basilic vein. Av grek. basilikos = kunglig (viktig) + lat. vena = ven.
basion: subst. den kraniometriska punkten mitt på framkanten av stora nackhålet (foramen magnum). Eng. basion. Av grek. basis = bas.
basis: subst. bas; nedre eller bredaste delen av en anatomisk struktur. Sv. bas. Eng. base, basis. Av grek./lat. basis = grund, steg, fundament.
basis cochleae: subst. snäckans bas, vänd mot inre hörselgångens botten. Eng. base of cochlea. Av lat. basis = bas + cochlea = snäcka.
basis cordis: subst. hjärtbasen; hjärtats bakre-övre del, bildad främst av vänster förmak, där de stora kärlen ansluter. Eng. base of heart. Av grek. basis = bas + lat. cor = hjärta.
basis cranii: subst. skallbasen; skallens golv, som bär upp hjärnan och har många öppningar för nerver och kärl. Sv. skallbas. Eng. cranial base. Av lat. basis = bas + cranium = skalle.
basis cranii externa: subst. skallbasens utsida; den nedre, utåtvända ytan av skallbasen. Eng. external surface of cranial base. Av lat. basis cranii = skallbas + externus = yttre.
basis cranii interna: subst. skallbasens insida; den inre, uppåtvända ytan av skallbasen med de tre skallgroparna. Eng. internal surface of cranial base. Av lat. basis cranii = skallbas + internus = inre.
basis mandibulae: subst. underkäkens bas; underkäkskroppens nedre, förtjockade kant. Eng. base of mandible. Av lat. basis = bas + mandibula = underkäke.
basis ossis metacarpi: subst. mellanhandsbenets bas; den inre änden som ledar mot handlovsbenen. Eng. base of metacarpal. Av lat. basis = bas + os metacarpi = mellanhandsben.
basis ossis metatarsi: subst. mellanfotsbenets bas; den bakre änden som ledar mot fotrotsbenen. Eng. base of metatarsal. Av lat. basis = bas + os metatarsi = mellanfotsben.
basis ossis sacri: subst. korsbenets bas; korsbenets breda övre del som ledar mot femte ländkotan. Eng. base of sacrum. Av lat. basis = bas + os sacrum = korsben.
basis patellae: subst. knäskålens bas; knäskålens breda övre kant. Eng. base of patella. Av lat. basis = bas + patella = knäskål.
basis phalangis: subst. falangens bas; fingerbenets inre ände. Eng. base of phalanx. Av lat. basis = bas + phalanx = fingerben.
basis prostatae: subst. prostatabasen; prostatans övre yta, vänd mot urinblåsan. Eng. base of prostate. Av grek. basis = bas + prostata = blåskörtel.
basis pulmonis: subst. lungbasen; lungans nedre, urgröpta yta som vilar mot diafragma. Eng. base of lung. Av lat. basis = bas + pulmo = lunga.
basis stapedis: subst. stigbygelns fotplatta; stigbygelns (stapes) ovala bottenplatta som sitter i ovala fönstret och överför svängningarna till innerörat. Eng. base of stapes. Av lat. basis = bas + stapes = stigbygel.
basrisk: Risken för en händelse (t.ex. stroke) utan aktiv behandling; uppskattas från risken i en obehandlad kontrollgrupp. (begrepp) Eng. baseline risk.
BCG: förk. bacillus Calmette-Guérin; vaccin mot tuberkulos baserat på en försvagad tuberkelbakterie. Eng. Bacillus Calmette-Guérin (BCG) vaccine.
BCS: förk. Budd-Chiaris syndrom; allvarlig leversjukdom orsakad av avflödeshinder (oftast blodpropp) i levervenerna. Eng. Budd-Chiari syndrome. ICD-10: I82.0.
Bechterews sjukdom: subst. ankyloserande spondylit; kronisk inflammation i ryggradens leder som kan leda till hopväxning och stelhet. Eng. ankylosing spondylitis, Bechterew's disease. Jfr ankyloserande spondylit. ICD-10: M45. ICD-11: FA92.
Behçets sjukdom: subst. kronisk inflammatorisk kärlsjukdom (vaskulit) med återkommande sår i mun och underliv samt ögoninflammation. Eng. Behçet's disease. ICD-10: M35.2. ICD-11: 4A62.
Bells pares: subst. plötslig, ensidig förlamning av ansiktsmusklerna av okänd orsak (idiopatisk facialispares). Lat. paresis nervi facialis. Sv. facialispares. Eng. Bell's palsy. Jfr facialispares. ICD-10: G51.0. ICD-11: 8B88.0.
benbrott: subst. (-et) brott på ett ben i skelettet. Lat. fractura. Sv. fraktur. Eng. fracture. Jfr fraktur. ICD-10: kodas efter skadelokal (S/T).
benign: adj. (-t, -a) godartad; om tumör eller tillstånd utan elakartat förlopp. Sv. godartad. Eng. benign. Motsats: malign. Av lat. benignus = välvillig.
benresorption: subst. nedbrytning av benvävnad, där osteoklaster löser upp skelett och frigör mineral. Eng. bone resorption.
bensodiazepin: subst. (-et, pl. -er) läkemedelsgrupp med lugnande, ångestdämpande, muskelavslappnande och sömngivande effekt. Eng. benzodiazepine.
bensodiazepinförgiftning: subst. förgiftning av för stor dos bensodiazepiner, med dåsighet, sänkt medvetande och i svåra fall andningspåverkan. Eng. benzodiazepine poisoning. ICD-10: T42.4.
bensår: subst. (-et) långsamläkande sår på underbenet, oftast av nedsatt ven- eller artärcirkulation. Lat. ulcus cruris. Eng. leg ulcer. ICD-10: L97 (venöst I83.0–I83.2). ICD-11: EH92.
bentäthetsmätning: subst. (-en, pl. -ar) bildundersökning (oftast DXA) som mäter skelettets benmassa för att bedöma benskörhet. Eng. bone densitometry. Se BMD.
beprövad erfarenhet: subst. (-en) kunskap som vuxit fram, prövats och dokumenterats i den praktiska vården över tid; tillsammans med vetenskap grunden för god vård. Eng. proven experience. Jfr Evidens.
beroende: subst. (-t) tillstånd med tvångsmässigt bruk av en substans eller aktivitet trots skadliga följder, ofta med tolerans och abstinens. Eng. dependence, addiction. ICD-10: F10–F19 (efter substans). ICD-11: 6C40–6C4Z.
β₁-receptor: subst. (beta-1-receptor) undergrupp av beta-adrenerga receptorer som dominerar i hjärtat; stimulering ökar hjärtfrekvens och kontraktionskraft. Eng. beta-1 receptor. Jfr β-receptor, β₂-receptor.
β₂-receptor: subst. (beta-2-receptor) undergrupp av beta-adrenerga receptorer i bl.a. luftrörens och blodkärlens glatta muskulatur; stimulering vidgar luftrör och kärl. Eng. beta-2 receptor. Jfr β-receptor, betaagonist.
β-amyloid: subst. (beta-amyloid) olösligt proteinfragment (Aβ) som klumpar ihop sig och bildar plack i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Eng. beta-amyloid, amyloid beta. Jfr amyloid, amyloidos.
β-blockerare: subst. (beta-blockerare; -n, pl. -∅) läkemedel som blockerar beta-adrenerga receptorer; sänker puls och blodtryck och avlastar hjärtat. Eng. beta blocker. Jfr β-receptor, betaagonist.
β-laktam: subst. (beta-laktam) den fyrring (betalaktamring) som ger antibiotika som penicilliner och cefalosporiner deras verkan; bakteriers betalaktamas kan bryta ringen och ge resistens. Eng. beta-lactam. Jfr penicillin.
β-oxidation: subst. (beta-oxidation) nedbrytning av fettsyror i mitokondrierna där kolkedjan kortas två kol i taget och ger acetyl-CoA samt energi. Eng. beta oxidation. Jfr ω-oxidation.
β-receptor: subst. (beta-receptor) beta-adrenerg receptor; mottagarmolekyl för adrenalin och noradrenalin. β₁ finns främst i hjärtat (ökar puls och kraft), β₂ i luftrör och kärl (vidgar). Eng. beta receptor. Jfr α-receptor, β-blockerare.
betaagonist: subst. (-en, pl. -er) läkemedel som stimulerar beta-adrenerga receptorer; beta-2-agonister vidgar luftrören vid astma och KOL. Eng. beta agonist.
bias: subst. (eng.) snedvridning; systematiskt fel i en studies insamling, bearbetning eller analys som ger missvisande resultat. Sv. systematiskt fel. Eng. bias.
biceps: subst. tvåhövdad muskel (med två ursprung), t.ex. M. biceps brachii i överarmen. Eng. biceps. Av lat. bi- (två) + caput = huvud; "tvåhövdad".
biceps brachii, musculus: subst. musculus biceps brachii; tvåhövdade armmuskeln; överarmens böjmuskel på framsidan, med ett långt och ett kort huvud; böjer armbågen och supinerar underarmen. Sv. biceps. Eng. biceps brachii. Av lat. musculus = muskel + biceps = tvåhövdad + brachium = överarm.
biceps femoris, musculus: subst. musculus biceps femoris; tvåhövdade lårmuskeln; hamstringmuskel på lårets baksida-utsida med ett långt och ett kort huvud; böjer knät och utåtroterar underbenet. Eng. biceps femoris. Av lat. musculus = muskel + biceps = tvåhövdad + femur = lår.
biceps, musculus: subst. musculus biceps; tvåhövdad muskel; muskel som börjar med två skilda huvuden. Eng. two-headed muscle. Av lat. musculus = muskel + bi = två + caput = huvud.
bicondylaris, articulatio: subst. articulatio bicondylaris; bikondylär led; led med två skilda ledknölar som arbetar tillsammans (t.ex. knäleden). Eng. bicondylar joint. Av lat. articulus = led + bi = två + grek. kondylos = ledknöl.
bicuspidatus: adj. tvåspetsig; t.ex. valva bicuspidalis (mitralisklaffens gamla namn, med två fliker). Sv. tvåkupig. Eng. bicuspid. Av lat. bi- (två) + cuspis = spets.
bifasisk: adj. (pl. -a) tvåfasig; som sker i två steg eller faser. Eng. biphasic. Av lat. bi- = två + gr. phasis = fas.
bifidus: adj. tvådelad, kluven; t.ex. processus spinosus bifidus på halskotor. Sv. tvådelad. Eng. bifid, cleft. Av lat. bi- (två) + findere = klyva.
bifurcatio: subst. förgrening i två grenar; t.ex. bifurcatio tracheae, bifurcatio aortae. Sv. bifurkation, förgrening. Eng. bifurcation. Av lat. bi- (två) + furca = gaffel.
bifurcatio carotidis: subst. halspulsåderns delning; stället på halsen där gemensamma halspulsådern delar sig i yttre och inre halspulsådern; här ligger karotissinus och karotiskroppen. Eng. carotid bifurcation. Av lat. bifurcatio = tudelning + grek. karos.
bifurcatio tracheae: subst. luftstrupsdelningen; stället där luftstrupen delar sig i höger och vänster huvudbronk (ungefär i höjd med fjärde–femte bröstkotan). Eng. tracheal bifurcation. Av lat. bifurcatio = tudelning + grek. tracheia = luftstrupe.
bifurcatio trunci pulmonalis: subst. lungartärstammens delning; stället där lungartärstammen delar sig i de två lungartärerna. Eng. bifurcation of pulmonary trunk. Av lat. bifurcatio = tudelning + truncus = stam + pulmo = lunga.
bifurcatum, ligamentum: subst. ligamentum bifurcatum; det gaffelformade band på fotryggen från hälbenet som delar sig till båtben och tärningsben; nyckeln till Choparts led. Eng. bifurcate ligament. Av lat. bifurcatus = tvågrenad, gaffelformad.
bifurcatus: adj. tvågrenad; delad i två. Sv. tvågrenad. Eng. bifurcate. Av lat. bi- (två) + furca = gaffel.
bifurkation: subst. (-en, pl. -er) förgrening i två grenar, t.ex. där aortan delar sig i de två bäckenartärerna. Eng. bifurcation. Av lat. bi- = två + furca = gaffel.
bihåleinflammation: subst. inflammation i näsans bihålor, ofta efter en förkylning. Lat. sinuitis. Sv. sinuit. Eng. sinusitis. Jfr sinuit. ICD-10: akut J01, kronisk J32. ICD-11: CA0A.
bilateralis: adj. dubbelsidig; som rör båda sidorna av kroppen. Svensk form: bilateral. Sv. dubbelsidig. Eng. bilateral. Motsats: unilateral. Av lat. bi- = två + latus = sida.
bilirubin: subst. (-et) gulrött gallfärgämne som bildas vid nedbrytning av hemoglobin och utsöndras via levern och gallan; förhöjt värde ger gulsot (ikterus). Eng. bilirubin. Av lat. bilis = galla + ruber = röd. Referensvärde (vuxen): totalt bilirubin ca 5–25 µmol/L, konjugerat < 4 µmol/L. Jfr Ikterus, Gulsot, Hemolys.
biliär: adj. (-t, -a) som rör galla och gallvägar. Eng. biliary. Av lat. bilis = galla.
bimanuell: adj. (-t, -a) som utförs med båda händerna, t.ex. bimanuell palpation. Eng. bimanual. Av lat. bi- = två + manus = hand.
bimodal: adj. (-t, -a) med två toppar; om en fördelning eller kurva med två förhöjningar. Eng. bimodal. Av lat. bi- = två + modus = sätt.
binjurebarksuppression: subst. hämning av binjurebarkens egen hormonproduktion, t.ex. vid långvarig kortisonbehandling. Eng. adrenal suppression.
binjurebarksvikt: subst. tillstånd med bristande produktion av binjurebarkhormoner (kortisol och aldosteron). Eng. adrenal insufficiency. Se Addisons sjukdom. ICD-10: E27.4 (primär/Addison E27.1).
binokulär: adj. (-t, -a) som rör eller sker med båda ögonen. Eng. binocular. Av lat. bini = par + oculus = öga.
bioekvivalent: adj. (pl. -a) som har samma biotillgänglighet (upptag och tillgänglighet i kroppen) som ett annat läkemedel. Eng. bioequivalent.
biofeedback: subst. (eng.) metod där kroppsfunktioner (t.ex. muskelspänning eller puls) mäts och återkopplas så att man kan lära sig påverka dem. Eng. biofeedback.
biogena aminer: subst. (pl.) aminer (t.ex. histamin, tyramin) som bildas vid bakteriell nedbrytning av proteinrik mat och kan ge reaktioner. Eng. biogenic amines.
biomarkör: subst. (-en, pl. -er) mätbart biologiskt kännetecken (t.ex. ett protein eller en gen) som speglar ett normalt eller sjukligt tillstånd och kan styra diagnos och behandling. Eng. biomarker. Jfr Tumörmarkör.
biopsi: subst. (-n, pl. -er) vävnadsprov taget från en levande kropp för mikroskopisk undersökning. Sv. vävnadsprov. Eng. biopsy. Av gr. bios = liv + opsis = syn.
biosimilar: subst. biologiskt läkemedel som är mycket likt men inte identiskt med ett redan godkänt biologiskt referensläkemedel (till skillnad från generika där substansen är identisk). Eng. biosimilar.
biosyntes: subst. (-en, pl. -er) uppbyggnad (syntes) av ett kemiskt ämne i en levande organism. Eng. biosynthesis. Av gr. bios = liv + synthesis = sammanfogning.
biotillgänglighet: subst. (-en) den andel av en tillförd läkemedelsdos som når blodbanan och därmed kan verka. Eng. bioavailability.
biotransformera: verb att kemiskt omvandla ett ämne (t.ex. ett läkemedel) inuti kroppen, oftast i levern. Eng. to biotransform, to metabolise.
bipennatus: adj. dubbelfjädrad; muskelarrangemang med fibrer från båda sidor av en central sena, t.ex. m. rectus femoris. Sv. dubbelfjädrad. Eng. bipennate. Av lat. bi- (två) + penna = fjäder.
bipolär: adj. (-t, -a) tvåpolig; inom psykiatrin om bipolär sjukdom (manodepressiv sjukdom) med växling mellan mani och depression. Eng. bipolar. Av lat. bi- = två + polus = pol.
bipolär sjukdom: subst. psykiatrisk sjukdom med växling mellan perioder av mani (förhöjt stämningsläge) och depression. Sv. manodepressiv sjukdom. Eng. bipolar disorder. ICD-10: F31. ICD-11: 6A60.
bisköldkörtel: subst. (-n, pl. -körtlar) paratyreoidea; fyra små körtlar bakom sköldkörteln som bildar paratyreoideahormon (PTH) och reglerar kroppens kalkbalans. Sv. paratyreoidea. Eng. parathyroid gland. Jfr Parathormon, PTH, Sköldkörtel.
biventer: adj. tvåbukig; muskel med två magsdelar, t.ex. m. digastricus (äldre synonym). Sv. tvåbukig. Eng. digastric, biventer. Av lat. bi- (två) + venter = mage, buk.
biventer, musculus: subst. musculus biventer; tvåbukig muskel; muskel med två muskelbukar förbundna av en mellansena. Eng. two-bellied muscle. Av lat. musculus = muskel + bi = två + venter = buk.
biverkning: subst. (-en, pl. -ar) oönskad effekt av ett läkemedel eller en behandling, utöver den avsedda. Sv. biverkan. Eng. side effect, adverse effect.
blefarit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ögonlockskanterna. Eng. blepharitis. Av gr. blepharon = ögonlock + -itis = inflammation. ICD-10: H01.0.
blefarospasm: subst. (-en, pl. -er) ofrivillig, krampaktig sammanknipning av ögonlocken. Eng. blepharospasm. Av gr. blepharon = ögonlock + spasmos = kramp. ICD-10: G24.5.
blindning: subst. studieupplägg där deltagare och/eller prövare hålls ovetande om vilken behandling som ges, för att minska bias. Eng. blinding, masking.
blindtarmsinflammation: subst. inflammation i blindtarmsbihanget med tilltagande smärta i högra nedre delen av buken. Lat. appendicitis. Sv. appendicit. Eng. appendicitis. Jfr appendicit. ICD-10: akut K35. ICD-11: DC10.
blockrandomisering: subst. randomisering i block så att grupperna får ett jämnt antal deltagare under studiens gång. Eng. block randomisation.
blodförgiftning: subst. vardaglig benämning på sepsis; livshotande tillstånd där kroppens svar på en infektion skadar de egna organen. Sv. sepsis. Eng. sepsis, blood poisoning. Jfr sepsis. ICD-10: A40–A41. ICD-11: 1G40–1G41.
blodlappning: subst. behandling av svår huvudvärk efter spinalbedövning där patientens eget blod sprutas in i epiduralrummet och tätar läckan i ryggmärgshinnan. Eng. epidural blood patch.
blododling: subst. (-en, pl. -ar) blodprov som odlas för att påvisa bakterier eller svamp i blodet. Eng. blood culture.
blodplasma: subst. (-n) blodets ljusgula vätskedel som blodkropparna flyter i; fås genom att blodkropparna centrifugeras bort. Eng. blood plasma. Av gr. plasma = det formade.
blodpropp: subst. (-en) levrat blod (tromb) som bildas i ett blodkärl och kan täppa till det. Lat. thrombus. Sv. trombos. Eng. blood clot. Jfr trombos, emboli. ICD-10: efter lokal (ben I80.2, lunga I26, hjärna I63).
blodsocker: subst. (-/-värdet) blodets halt av glukos (druvsocker); regleras främst av insulin och glukagon. Sv. blodglukos. Eng. blood sugar, blood glucose. Jfr Glukos, Insulin, Diabetes.
blodstatus: subst. (-en) samlad analys av blodets cellinnehåll (bl.a. hemoglobin, vita blodkroppar och trombocyter); ett av de vanligaste blodproven. Eng. blood count, complete/full blood count (CBC, FBC). Jfr Hemoglobin, LPK, TPK, Differentialräkning.
blodtransfusion: subst. (-en, pl. -er) överföring av blod eller blodkomponenter till en patient. Sv. blodöverföring. Eng. blood transfusion.
blåskatarr: subst. inflammation i urinblåsan med sveda och täta trängningar. Lat. cystitis. Sv. cystit. Eng. cystitis. Jfr cystit. ICD-10: N30. ICD-11: GC00.
blåsmola: subst. druvbörd; missbildad graviditet där moderkakan växer som druvliknande blåsor på grund av en avvikande kromosomuppsättning i det befruktade ägget. Sv. druvbörd, mola. Eng. hydatidiform mole.
blödarsjuka: subst. ärftlig blödningsbenägenhet på grund av brist på en koagulationsfaktor. Lat. haemophilia. Sv. hemofili. Eng. haemophilia. Jfr hemofili. ICD-10: D66 (typ A), D67 (typ B). ICD-11: 3B10–3B11.
blödning: subst. (-en) utträde av blod från blodkärl, inre eller yttre. Lat. haemorrhagia. Eng. haemorrhage, bleeding. ICD-10: R58 (ospecificerad), annars efter lokal.
BMC: förk. bone mineral content; mängden benmineral i ett mätt skelettområde (anges i gram). Eng. bone mineral content.
BMD: förk. bone mineral density; benmineraltäthet, mått på skelettets täthet som används för att bedöma benskörhet. Eng. bone mineral density.
BMI: förk. body mass index; kroppsmasseindex beräknat som vikt (kg) delat med längd i kvadrat (m²). Sv. kroppsmasseindex. Eng. body mass index.
BMP: förk. basic metabolic panel; ett mindre amerikanskt blodprovspaket (natrium, kalium, klorid, bikarbonat, urea/BUN, kreatinin, glukos och kalcium). Saknar exakt svensk motsvarighet men motsvarar ungefär ett "elektrolyt- och njurstatus". Eng. basic metabolic panel. Jfr CMP, Elektrolyt.
BNP: förk. B-typ natriuretisk peptid; hormon från hjärtats kammare som stiger vid hjärtsvikt och används som diagnostisk markör (oftast mäts NT-proBNP). Eng. B-type (brain) natriuretic peptide. Referensvärde: NT-proBNP < 125 ng/L hos vuxen; högre värden talar för hjärtsvikt. Jfr NT-proBNP, Hjärtsvikt.
BNS-kramper: subst. (pl.) blixt-, nick- och Salaam-kramper; en form av spädbarnsepilepsi (infantil spasm) där barnet hastigt böjer huvud och bål och slänger ut armarna. Eng. infantile spasms (West syndrome).
bolusinjektion: subst. (-en) tillförsel av en hel läkemedelsdos som en snabb injektion vid ett tillfälle. Eng. bolus injection. Av gr. bolos = klump.
boosterdos: subst. (-en) påfyllnadsdos av ett vaccin som ges för att återuppliva och förstärka immuniteten från tidigare vaccination. Sv. påfyllnadsdos. Eng. booster dose.
borborygmi: subst. (-n) mullrande tarmljud orsakade av gas och vätska som rör sig i tarmen. Eng. borborygmus. Vardag. kurrande mage.
borderline: subst. emotionellt instabil personlighetsstörning med kraftiga humörsvängningar, impulsivitet och instabila relationer. Sv. emotionellt instabil personlighetsstörning. Eng. borderline personality disorder. ICD-10: F60.3. ICD-11: 6D10.
borrelios: subst. (-en) fästingburen infektion med Borrelia-bakterier; ger ofta ett ringformat hudutslag (erythema migrans), ibland led- och nervpåverkan. Lat. borreliosis. Sv. borrelia. Eng. Lyme disease. ICD-10: A69.2. ICD-11: 1C1G.
botulism: subst. (-en) sällsynt, allvarlig förgiftning av nervgift från bakterien Clostridium botulinum, oftast via dåligt konserverad mat; ger muskelförlamning. Lat. botulismus. Eng. botulism. ICD-10: A05.1. ICD-11: 1A11.
BPH: förk. benign prostatahyperplasi; godartad förstoring av prostatakörteln som kan ge vattenkastningsbesvär. Sv. godartad prostataförstoring. Eng. benign prostatic hyperplasia.
BPO: förk. bronkopulmonell obstruktion; förträngning i luftvägarna med försvårad utandning. Eng. bronchopulmonary obstruction.
BPPV: förk. benign paroxysmal positionell vertigo; godartad lägesyrsel där kristaller i innerörat utlöser kortvarig rotationsyrsel vid lägesändring. Sv. godartad lägesyrsel. Eng. benign paroxysmal positional vertigo.
BRA: förk. brain response audiometry; hjärnstamsaudiometri, hörselmätning som registrerar hörselnervens och hjärnstammens svar på ljud. Eng. brain response audiometry (ABR).
brachiales, venae: subst. venae brachiales; överarmsvenerna; de djupa följevener som parvis åtföljer överarmsartären och tömmer sig i armhålevenen. Eng. brachial veins. Av lat. brachium = överarm + vena = ven.
brachialis: adj. som hör till brachium (överarmen); t.ex. m. brachialis, arteria brachialis, plexus brachialis. Sv. brakial. Eng. brachial. Av lat. brachium = överarm.
brachialis, arteria: subst. arteria brachialis; överarmsartären; armhåleartärens fortsättning längs överarmens insida ned till armvecket, där den delar sig i strålbens- och armbågsbensartären; här mäts blodtrycket och kan pulsen kännas. Sv. överarmsartär. Eng. brachial artery. Av lat. brachium = överarm + arteria = artär.
brachialis, musculus: subst. musculus brachialis; armbågsböjaren brachialis; muskel under biceps, från överarmsbenet till armbågsbenet; den huvudsakliga böjaren av armbågen. Eng. brachialis. Av lat. musculus = muskel + brachium = överarm.
brachialis, plexus: subst. plexus brachialis; armnervflätan; den stora nervfläta från halsnervernas framgrenar (C5–T1) som ger upphov till armens samtliga nerver. Sv. armnervfläta. Eng. brachial plexus. Av lat. brachium = arm + plexus = flätverk.
brachiocephalica, vena: subst. vena brachiocephalica; brakiocefaliska venen (v. anonyma); den parade ven som på vardera sidan bildas av inre halsvenen och nyckelbensvenen och som tillsammans bildar övre hålvenen. Eng. brachiocephalic vein. Av grek. brachion = arm + kephale = huvud + lat. vena = ven.
brachiocephalicus, truncus: subst. truncus brachiocephalicus; brakiocefaliska stammen (arteria anonyma); aortabågens första och största gren, som delar sig i höger gemensam halspulsåder och höger nyckelbensartär. Eng. brachiocephalic trunk. Av grek. brachion = arm + kephale = huvud + lat. truncus = stam.
brachioradialis, musculus: subst. musculus brachioradialis; brachioradialis; muskel på underarmens tumsida som böjer armbågen och ställer underarmen i mellanläge. Eng. brachioradialis. Av lat. musculus = muskel + brachium = överarm + radius = strålben.
brachium: subst. överarm. Sv. överarm. Eng. arm, brachium. Av lat./grek. brachion = arm.
brachycefali: subst. kort och brett huvud (kortskallighet), där skallen är förhållandevis bred i förhållande till längden (jfr mikrocefali = onormalt litet huvud). Eng. brachycephaly. Även brakycefali. Av gr. brachys = kort + kephale = huvud.
brachyterapi: subst. strålbehandling där radioaktiva källor placeras i eller nära tumörvävnaden, t.ex. i prostatan vid prostatacancer. Eng. brachytherapy. Även brakyterapi. Av gr. brachys = kort (avstånd) + therapeia = behandling.
bradyarytmi: subst. (-n, pl. -er) rytmrubbning med onormalt långsam hjärtfrekvens (under 60 slag/minut). Eng. bradyarrhythmia. Av gr. bradys = långsam + arytmi.
bradykardi: subst. (-n) långsam hjärtrytm, puls under 60 slag per minut. Eng. bradycardia. Motsats: takykardi. Av gr. bradys = långsam + kardia = hjärta. ICD-10: R00.1.
bradykinesi: subst. (-n) onaturligt långsamma rörelser, t.ex. vid Parkinsons sjukdom. Eng. bradykinesia. Av gr. bradys = långsam + kinesis = rörelse.
bradykinin: subst. (-et) kroppseget peptidämne som vidgar blodkärl, sänker blodtrycket och bidrar till smärta och inflammation. Eng. bradykinin. Av grek. bradys = långsam + kinein = röra.
brakial: adj. (-t, -a) som rör en arm. Eng. brachial. Av lat. brachium = arm.
brakialgi: subst. (-n) smärta i armen. Eng. brachialgia. Av lat. brachium = arm + gr. algos = smärta.
branchiogen: adj. utvecklad ur gälorna (embryologi); t.ex. strukturer från de faringeala bågarna. Sv. brankiogen. Eng. branchiogenic. Av grek. branchia (gälar) + genein = alstra.
BRCA: förk. breast cancer gene; två gener (BRCA1 och BRCA2) vars ärftliga mutationer ger kraftigt ökad risk för bröst- och äggstockscancer. Eng. BRCA (breast cancer gene). Jfr Mutation, Hereditet.
bregma: subst. den kraniometriska punkten där pil- och kranssömmen möts på hjässan (främre fontanellens läge). Eng. bregma. Av grek. bregma = hjässa.
brevis: adj. kort. Sv. kort. Eng. short, brevis. Av lat. brevis = kort.
Brights sjukdom: äldre samlingsnamn för kronisk njurinflammation (glomerulonefrit) med äggvita i urinen och ödem. Eng. Bright's disease. Jfr Morbus Brighti, Nefrit, Äggvitesjuka. ICD-10: kronisk glomerulonefrit N03.
brillenhematom: subst. (-et) blodansamling kring båda ögonen (”tvättbjörnsögon”) som kan uppträda vid skallbasfraktur eller näsbensbrott. Eng. raccoon eyes, periorbital haematoma. Av ty. Brille = glasögon + hematom.
bronchi: subst. bronkerna; de förgrenade luftrör som leder luften från luftstrupen ned i lungorna. Sv. bronker, luftrör. Eng. bronchi. Av grek. bronchos = luftrör.
bronchi lobares et segmentales: subst. lob- och segmentbronkerna; huvudbronkernas grenar till lungloberna (lobbronker) och vidare till de bronkopulmonella segmenten (segmentbronker). Eng. lobar and segmental bronchi. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + segmentum = avsnitt.
bronchiales, rami: subst. rami bronchiales; bronkialartärerna; grenar (oftast från bröstaortan) som försörjer själva lungvävnaden och bronkernas väggar med syrerikt blod (skild från lungkretsloppet). Eng. bronchial branches. Av grek. bronchos = luftrör + lat. ramus = gren.
bronchialis: adj. som hör till bronkerna; t.ex. rami bronchiales, arteria bronchialis. Sv. bronkial. Eng. bronchial. Av grek. bronchos = luftrör.
bronchioli: subst. bronkiolerna; de finaste, broskfria luftrörsgrenarna (under ca 1 mm) längst ut i bronkträdet. Eng. bronchioles. Av grek. bronchos = luftrör (diminutiv).
bronchomediastinalis, truncus: subst. truncus bronchomediastinalis; bronkomediastinaltruncus; lymfstammen som dränerar bröstorganen och bröstväggen. Eng. bronchomediastinal trunk. Av grek. bronchos = luftrör + lat. mediastinum = mellanrum + truncus = stam.
bronchooesophageus, musculus: subst. musculus bronchooesophageus; bronk-matstrupemuskeln; glatta muskelbuntar mellan vänster huvudbronk och matstrupen. Eng. broncho-oesophageus. Av grek. bronchos = luftrör + oisophagos = matstrupe + lat. musculus = muskel.
bronchus: subst. luftrör; grenröret som leder luft från trachea till lungvävnaden. Sv. bronk, luftrör. Eng. bronchus (pl. bronchi). Vardag. luftrörsgren. Av grek. bronchos = luftstrupe.
bronchus lobaris inferior dexter: subst. höger nedre lobbronk; lobbronken till höger lungas underlob. Eng. right inferior lobar bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + inferior = nedre + dexter = höger.
bronchus lobaris inferior sinister: subst. vänster nedre lobbronk; lobbronken till vänster lungas underlob. Eng. left inferior lobar bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + inferior = nedre + sinister = vänster.
bronchus lobaris medius: subst. mellersta lobbronken; lobbronken till höger lungas mellanlob. Eng. middle lobar bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + medius = mellersta.
bronchus lobaris superior dexter: subst. höger övre lobbronk; lobbronken till höger lungas överlob. Eng. right superior lobar bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + superior = övre + dexter = höger.
bronchus lobaris superior sinister: subst. vänster övre lobbronk; lobbronken till vänster lungas överlob (inkl. lingula). Eng. left superior lobar bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. lobus = lob + superior = övre + sinister = vänster.
bronchus principalis dexter: subst. höger huvudbronk; det luftrör som går till höger lunga – kortare, vidare och brantare än det vänstra (vanligaste plats för aspirerade föremål). Eng. right main bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. principalis = huvud- + dexter = höger.
bronchus principalis sinister: subst. vänster huvudbronk; det luftrör som går till vänster lunga, längre och mer horisontellt än det högra. Eng. left main bronchus. Av grek. bronchos = luftrör + lat. principalis = huvud- + sinister = vänster.
bronkdilatation: subst. (-en, pl. -er) vidgning (öppning) av luftrören (bronkerna). Eng. bronchodilation. Motsats: bronkokonstriktion. Av gr. bronchos = luftrör + lat. dilatare = vidga.
bronkial: adj. (-t, -a) som rör luftrörens förgreningar (bronkerna) i lungorna. Eng. bronchial. Av gr. bronchos = luftrör.
bronkiektasi: subst. (-n, pl. -er) bestående utvidgning av en bronk, ofta efter upprepade infektioner, med slemansamling och hosta. Eng. bronchiectasis. Av gr. bronchos = luftrör + ektasis = utvidgning. ICD-10: J47. ICD-11: CA24.
bronkit: subst. (-en) inflammation i luftrörens slemhinna, akut (oftast viral) eller kronisk. Lat. bronchitis. Sv. luftrörskatarr. Eng. bronchitis. ICD-10: akut J20, kronisk J42. ICD-11: CA20–CA42.
bronkokonstriktion: subst. (-en, pl. -er) sammandragning av luftrören (bronkerna) så att de blir trängre, vilket ger andningssvårigheter (t.ex. vid astma). Eng. bronchoconstriction. Även bronkkonstriktion. Motsats: bronkdilatation.
bronkopneumoni: subst. (-n, pl. -er) lunginflammation som engagerar både de små luftrören och omgivande lungvävnad. Eng. bronchopneumonia.
bronkopulmonell: adj. (-t, -a) som rör både luftrören och lungorna. Eng. bronchopulmonary. Av gr. bronchos = luftrör + lat. pulmo = lunga.
bronkoskopi: subst. undersökning där ett böjligt rör (endoskop) med ljuskälla förs ned i luftvägarna för att inspektera slemhinnan och ta prover. Eng. bronchoscopy. Av gr. bronchos = luftrör + skopein = betrakta.
bronkospasm: subst. (-en, pl. -er) krampaktig sammandragning av luftrörens muskulatur med andnöd. Eng. bronchospasm. Av gr. bronchos = luftrör + spasmos = kramp.
brytpunktssamtal: subst. (-et, pl. ...) läkarlett samtal med patient och närstående när sjukdomsinriktad behandling avslutas och vården övergår till lindrande (palliativ) vård i livets slutskede. Eng. end-of-life conversation. Jfr Palliativ vård.
brännskada: subst. (-n) vävnadsskada av värme, kemikalier, el eller strålning, graderad efter djup. Lat. combustio. Eng. burn. ICD-10: T20–T31 (efter lokal och utbredning). ICD-11: NE10–NE2Z.
bråck: subst. (-et) utbuktning av ett organ eller vävnad genom en svaghet i omgivande vägg. Lat. hernia. Eng. hernia. ICD-10: K40–K46 (ljumske K40, navel K42, ärr K43). ICD-11: DD50–DD56.
bröstcancer: subst. elakartad tumör som utgår från bröstkörtelvävnad; den vanligaste cancerformen hos kvinnor. Lat. carcinoma mammae. Eng. breast cancer. ICD-10: C50. ICD-11: 2C60–2C6Y.
bröstsjuka: subst. (-n) ålderdomlig benämning på långdragen lungsjukdom, oftast lungtuberkulos, men användes brett om hosta och 'svaga lungor'. Även bröstsot. Jfr Lungsot, Tuberkulos.
BT: förk. blodtryck; trycket i artärerna, anges som systoliskt/diastoliskt (mmHg). Eng. blood pressure (BP).
bucca: subst. kind; kindmuskeln och kindregionen. Sv. kind. Eng. cheek, bucca. Av lat. bucca = kind, mun (uppblåst).
buccales, glandulae: subst. glandulae buccales; kindkörtlarna; små spottkörtlar i kindernas slemhinna. Eng. buccal glands. Av lat. glandula = körtel + bucca = kind.
buccalis: adj. som hör till bucca (kinden); t.ex. ramus buccalis, glandula buccalis. Sv. buckal. Eng. buccal. Av lat. bucca = kind.
buccalis, arteria: subst. arteria buccalis; kindartären; gren av överkäksartären till kindmuskeln och kindslemhinnan. Eng. buccal artery. Av lat. bucca = kind + arteria = artär.
buccinator, musculus: subst. musculus buccinator; kindmuskeln; den muskel som bildar kindens vägg, pressar maten mot tänderna och används vid blåsning. Sv. trumpetarmuskel. Eng. buccinator. Av lat. musculus = muskel + bucinator = trumpetare.
bucinator: subst. hornblåsare; m. buccinator = kindmuskeln, bildar kindväggen och hjälper till vid tuggning och blåsning. Sv. kindmuskeln. Eng. buccinator. Av lat. bucina = horn, trumpet + -ator = aktör.
buckal: adj. (-t, -a) som rör kinden eller insidan av munnen mot kinden. Eng. buccal. Även buccal. Av lat. bucca = kind.
buckofaryngeal: adj. (-t, -a) som rör mun och svalg. Eng. buccopharyngeal. Av lat. bucca = kind + gr. pharynx = svalg.
bukhinneinflammation: subst. inflammation i bukhinnan, ofta livshotande och orsakad av spridd infektion i bukhålan. Lat. peritonitis. Sv. peritonit. Eng. peritonitis. Jfr peritonit. ICD-10: K65. ICD-11: DC50.
bukläge (prone): subst. liggande på magen med ansiktet nedåt; används vid undersökning av rygg och vid intensivvård. Sv. magläge. Eng. prone position. Av lat. pronus = framåtlutad, liggande på magen.
bukspottkörtel: subst. (-n, pl. -körtlar) pancreas; körtel bakom magsäcken med dubbel funktion: bildar matsmältningsenzymer (exokrint) och hormonerna insulin och glukagon (endokrint). Sv. pankreas. Eng. pancreas. Jfr Pancreas, Insulin, Glukagon.
bulbokavernös reflex: subst. reflex där tryck på ollonet (eller klitoris) får ändtarmens yttre slutmuskel att dra ihop sig; testas vid misstänkt ryggmärgsskada. Eng. bulbocavernosus reflex.
bulbospongiosus, musculus: subst. musculus bulbospongiosus; muskel kring penisbulben/slidöppningen som tömmer urinröret respektive bidrar till erektion och slutning av slidöppningen. Eng. bulbospongiosus. Av lat. bulbus = svällkroppsbas + spongia = svamp + musculus = muskel.
bulbourethralis, glandula: subst. glandula bulbourethralis (Cowpers körtel); den parade ärtstora körtel i bäckenbotten som tömmer ett slemmigt sekret i urinröret vid sexuell upphetsning. Sv. Cowpers körtel. Eng. bulbo-urethral gland. Av lat. bulbus = lök + urethra = urinrör + glandula = körtel.
bulbus: subst. lök, knöl; sfärisk anatomisk struktur, t.ex. bulbus oculi (ögongloben), bulbus aortae, bulbus olfactorius. Sv. bulb. Eng. bulb, bulbus. Av lat./grek. bulbus = lök, knöl.
bulbus aortae: subst. aortabulben; den utvidgade början av uppåtstigande aorta som inrymmer aortabukterna. Eng. aortic bulb. Av lat. bulbus = lök, utvidgning + aorta.
bulbus oculi: subst. ögongloben (ögat); det klotformade synorganet, uppbyggt av tre hinnor (sen-/åder-/näthinna) och ljusbrytande medier (hornhinna, lins, glaskropp). Sv. ögonglob, ögat. Eng. eyeball. Av lat. bulbus = lök, glob + oculus = öga.
bulbus olfactorius: subst. luktbulben (luktloben); den utskjutande nervknopp ovanpå silbenets såll dit luktnervens trådar leds och varifrån luktstråket utgår. Eng. olfactory bulb. Av lat. bulbus = lök + olfacere = lukta.
bulbus penis: subst. penisbulben; den bakre, utvidgade delen av den spongiösa svällkroppen i penisroten. Eng. bulb of penis. Av lat. bulbus = lök, svällkropp + penis.
bulbus vestibuli: subst. förgårdsbulben; den parade svällkroppen under slidförgårdens sidoväggar, motsvarar penisbulben. Eng. bulb of vestibule. Av lat. bulbus = lök, svällkropp + vestibulum = förgård.
bulbär: adj. (-t, -a) som rör den förlängda märgen (medulla oblongata) mellan ryggmärg och hjärna. Eng. bulbar. Av lat. bulbus = lök.
bulimi: subst. (-n) ätstörning med återkommande hetsätning följd av kompensation som självframkallade kräkningar, fasta eller överdriven motion. Eng. bulimia. Av gr. bous = oxe + limos = hunger. ICD-10: F50.2. ICD-11: 6B81.
bulla: subst. blåsa, upphöjning; luftfylld kavitet eller bensäck, t.ex. bulla ethmoidalis. Sv. bulla. Eng. bulla. Av lat. bulla = bubbla, sigill.
bulla ethmoidalis: subst. silbensblåsan; en bubbelformad luftcell på näshålans sidovägg under mellersta näsmusslan. Eng. ethmoidal bulla. Av lat. bulla = blåsa + os ethmoidale = silben.
bullös: adj. (-t, -a) med blåsbildning; om hudförändringar med vätskefyllda blåsor (t.ex. bullös pemfigoid). Eng. bullous. Av lat. bulla = blåsa.
BUN: förk. blood urea nitrogen; amerikanskt blodprov som mäter kvävedelen av urinämnet (urea). Saknar direkt svensk motsvarighet; i Sverige mäts i stället hela urea-molekylen, och BUN motsvarar ca hälften av urea-värdet (urea ≈ BUN × 2,14). Eng. blood urea nitrogen. Referensvärde (vuxen, USA): ca 2,5–7,1 mmol/L (7–20 mg/dL). Jfr Urea, Kreatinin.
bursa: subst. påse, säck; slemsäck som minskar friktion vid leder och muskler. Sv. slemsäck, bursa. Eng. bursa (pl. bursae). Vardag. slemsäck. Av grek. byrsa = pung, läderpåse.
bursit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en slemsäck (bursa) nära en led, t.ex. vid armbåge eller knä. Sv. slemsäcksinflammation. Eng. bursitis. Av lat. bursa = säck + -itis = inflammation. ICD-10: M70–M71. ICD-11: FB40.3.
bypass: subst. (eng.) förbiledning; kirurgiskt anlagd förbikoppling förbi ett hinder, t.ex. kranskärl vid bypassoperation. Sv. förbiledning. Eng. bypass.
bäcken: subst. (-et) bäckenet; den benring (höftben, korsben och svansben) som förbinder bålen med benen och rymmer bl.a. urinblåsa och inre könsorgan. Eng. pelvis. Av lat. pelvis = skål.
bältros: subst. (-en) smärtsamt blåsutslag inom ett hudnervsområde, orsakat av att vilande vattkoppsvirus (varicella-zoster) återaktiveras. Lat. herpes zoster. Eng. shingles. Jfr herpes zoster, vattkoppor. ICD-10: B02. ICD-11: 1E91.
båtben: subst. (-et) os scaphoideum; ett av handlovsbenen (även båtbenet os naviculare i foten). Eng. scaphoid bone. Av lat. scapha = båt.
böld: subst. (-en, pl. -er) varfylld, inkapslad inflammation i vävnad; abscess. Eng. abscess, boil. Ålderdomligt: apostem. Jfr Abscess, Apostem, Furunkel. ICD-10: hudabscess L02.
böldpest: subst. (-en) den vanligaste formen av pest, med kraftigt svullna, ömma lymfkörtlar (buboner) i ljumske, armhåla eller hals. Eng. bubonic plague. Jfr Pest, Digerdöden.
bürgers sjukdom: subst. tromboangiitis obliterans; inflammation med proppbildning i små och medelstora kärl i händer och fötter, oftast hos rökare, med smärta och risk för vävnadsdöd. Eng. Buerger's disease. ICD-10: I73.1.

Sök i ordlistan