Utforska medicinska ord på S

SAA: förk. serumamyloid A; ett akutfasprotein som bildas i levern vid inflammation och är förstadium (prekursor) till AA-amyloid vid sekundär amyloidos. Eng. serum amyloid A. Se Amyloidos.
SAB: förk. subaraknoidalblödning; blödning i utrymmet mellan de mjuka hjärnhinnorna, oftast orsakad av ett brustet pulsåderbråck. Sv. subaraknoidalblödning. Eng. subarachnoid haemorrhage. Se Subaraknoidalblödning. ICD-10: I60.
sacciformis: adj. säckformad; t.ex. articulatio sacciformis. Sv. säckformad. Eng. sacciform. Av lat. saccus (säck) + forma = form.
sacculus: subst. liten säck; t.ex. sacculus utriculi i innerörat (balansorganer). Sv. sacculus. Eng. saccule, sacculus. Av lat. saccus (säck) + -ulus (diminutiv).
sacculus laryngis: subst. struphuvudssäcken; en blindsäck som sträcker sig uppåt framtill från struphuvudsfickan. Eng. laryngeal saccule. Av lat. sacculus = liten säck + grek. larynx = struphuvud.
saccus: subst. säck; t.ex. saccus lacrimalis (tårsäcken). Sv. säck. Eng. sac, saccus. Av lat. saccus = säck.
saccus conjunctivalis: subst. det säckliknande rum som bindehinnan bildar mellan ögonlock och ögonglob; tårvätskans reservoar. Sv. bindehinnesäcken. Eng. conjunctival sac. Av lat. saccus = säck + conjunctiva.
saccus endolymphaticus: subst. endolymfsäcken; en blind utvidgning av endolymfgången under den hårda hjärnhinnan, där endolymfa resorberas. Eng. endolymphatic sac. Av grek. endon = inuti + lat. saccus = säck; lympha = klar vätska.
saccus lacrimalis: subst. tårsäcken; den utvidgade övre delen av tår-näsvägen i tårsäcksgropen innanför inre ögonvrån. Eng. lacrimal sac. Av lat. saccus = säck + lacrima = tår.
saccus profundus perinei: subst. djupa perinealrummet; utrymmet ovanför perinealmembranet med den djupa tvärgående perinealmuskeln och yttre urinrörsslutmuskeln. Eng. deep perineal pouch. Av lat. saccus = säck, rum + profundus = djup + perineum = mellangård.
sackulär: adj. (-t, pl. -a) säckliknande; som har formen av en utbuktande säck, t.ex. om ett pulsåderbråck (sackulärt aneurysm) som buktar ut åt ena sidan. Eng. saccular. Av lat. sacculus = liten säck.
sacralis: adj. som hör till sacrum/korsbenet; t.ex. arteria sacralis, plexus sacralis, foramina sacralia. Sv. sakral. Eng. sacral. Av lat. sacrum = korsben.
sacralis mediana, arteria: subst. arteria sacralis mediana; mediana korsbensartären; en tunn oparad gren från bukaortans delning som löper ned framför korsbenet. Eng. median sacral artery. Av lat. sacrum = korsben + medianus = i mittlinjen + arteria = artär.
sacralis, plexus: subst. plexus sacralis; korsbensnervflätan; nervfläta från de nedre nervernas framgrenar (L4–S4) som ger nerver till sätet, bäckenbotten och hela benets baksida (bl.a. ischiasnerven). Eng. sacral plexus. Av lat. sacrum = korsben + plexus = flätverk.
sacrococcygea, articulatio: subst. articulatio sacrococcygea; korsben–svansbensleden; fogen mellan korsbenets spets och svansbenet. Eng. sacrococcygeal joint. Av lat. os sacrum = korsben + grek. kokkyx = gök, svansben.
sacrococcygeum anterius, ligamentum: subst. ligamentum sacrococcygeum anterius; främre band mellan korsbenet och svansbenet. Eng. anterior sacrococcygeal ligament. Av lat. sacrum = korsben + grek. kokkyx = svansben + lat. anterior = främre.
sacrococcygeum laterale, ligamentum: subst. ligamentum sacrococcygeum laterale; sidoband mellan korsbenet och svansbenet. Eng. lateral sacrococcygeal ligament. Av lat. sacrum = korsben + grek. kokkyx = svansben + lat. lateralis = på sidan.
sacrococcygeum posterius profundum, ligamentum: subst. ligamentum sacrococcygeum posterius profundum; djupt bakre band mellan korsbenet och svansbenet. Eng. deep posterior sacrococcygeal ligament. Av lat. sacrum = korsben + grek. kokkyx = svansben + lat. posterior = bakre + profundus = djup.
sacrococcygeum posterius superficiale, ligamentum: subst. ligamentum sacrococcygeum posterius superficiale; ytligt bakre band mellan korsbenet och svansbenet. Eng. superficial posterior sacrococcygeal ligament. Av lat. sacrum = korsben + grek. kokkyx = svansben + lat. posterior = bakre + superficialis = ytlig.
sacroiliaca, articulatio: subst. articulatio sacroiliaca; korsben–tarmbensleden; den nästan orörliga leden mellan korsbenet och tarmbenet som överför bålens tyngd till bäckenet. Sv. SI-led. Eng. sacro-iliac joint. Av lat. os sacrum = korsben + ilium = tarmben.
sacroiliacum anterius, ligamentum: subst. ligamentum sacroiliacum anterius; främre band som förstärker korsben–tarmbensleden. Eng. anterior sacro-iliac ligament. Av lat. sacrum = korsben + ilium = tarmben + anterior = främre.
sacroiliacum interosseum, ligamentum: subst. ligamentum sacroiliacum interosseum; kraftiga band djupt mellan korsben och tarmben, de starkaste i korsben–tarmbensleden. Eng. interosseous sacro-iliac ligament. Av lat. sacrum = korsben + ilium = tarmben + interosseus = mellan ben.
sacroiliacum posterius, ligamentum: subst. ligamentum sacroiliacum posterius; bakre band som förstärker korsben–tarmbensleden. Eng. posterior sacro-iliac ligament. Av lat. sacrum = korsben + ilium = tarmben + posterior = bakre.
sacrospinale, ligamentum: subst. ligamentum sacrospinale; band från korsbenet till sittbenstaggen, som delar bäckenets bakkant i två hål. Eng. sacrospinous ligament. Av lat. sacrum = korsben + spina = tagg (sittbenstaggen).
sacrotuberale, ligamentum: subst. ligamentum sacrotuberale; kraftigt band från korsbenet till sittbensknölen, som bidrar till att sluta bäckenutgången. Eng. sacrotuberous ligament. Av lat. sacrum = korsben + tuber = knöl (sittbensknölen).
sacrum: subst. korsbenet; 5 sammanvuxna ryggkotor i bäckenet. Sv. korsben, sakrum. Eng. sacrum, sacral bone. Av lat. os sacrum = det heliga benet; sacer = helig (troligen offrades detta ben vid religiösa riter).
sacrum, os: subst. os sacrum; korsbenet; det kilformade ben som bildas av fem sammanvuxna korskotor och utgör bäckenets bakvägg. Sv. korsben. Eng. sacrum. Av lat. os = ben + sacer = helig.
sagitta: subst. pil; sagittalpilplanet löper som en pil framifrån bakåt. Sv. pil. Eng. arrow, sagitta. Av lat. sagitta = pil.
sagittalis: adj. som ligger i eller är parallell med sagittalplanet – det plan som delar kroppen i en höger och en vänster del (framifrån–bakåt); t.ex. sinus sagittalis superior, sutura sagittalis. Svensk form: sagittal. Eng. sagittal. Av lat. sagitta = pil (pilens riktning rakt framifrån).
sagittalplan: subst. lodrätt plan som delar kroppen i vänster och höger delar; flexion och extension sker i detta plan. Eng. sagittal plane. Av lat. sagitta = pil; planet löper som en pil framifrån bakåt.
SAH: förk. (eng.) subarachnoid haemorrhage (subaraknoidalblödning); engelsk förkortning för blödning under spindelvävshinnan. Sv. subaraknoidalblödning. Eng. subarachnoid haemorrhage. Se Subaraknoidalblödning. ICD-10: I60.
sakral: adj. (-t, pl. -a) som hör till korsbenet (sacrum) eller den nedersta delen av ryggen. Eng. sacral. Av lat. os sacrum = korsbenet.
sakralcysta: subst. (-n, -or) pilonidalcysta; en med hår fylld cysta/svullnad längst bak i sätesfåran ovanför svanskotan, som lätt blir inflammerad och varbildande. Eng. pilonidal cyst. Vardag. en hålighet längst bak i stjärtfåran som kan bli inflammerad. Av lat. pilus = hår + nidus = bo.
sakroiliakaled: subst. (-en, -er) leden mellan korsbenet (sacrum) och tarmbenet (ilium) i bäckenet; en stabil, föga rörlig led som kan inflammeras (sakroiliit). Eng. sacroiliac joint. Av lat. sacrum = korsben + ilium = tarmben.
salicylat: subst. (-et, pl. -er) salt eller ester av salicylsyra; samlingsnamn för den grupp läkemedel (t.ex. acetylsalicylsyra – Aspirin, Magnecyl, Albyl) med smärtstillande, febernedsättande och blodförtunnande verkan. Eng. salicylate. Av lat. salix = pil (ämnet utvanns ur pilbark).
salicylism: subst. (-en) salicylatförgiftning; symtom som öronsus (tinnitus), illamående, snabb andning och yrsel vid för hög dos acetylsalicylsyra eller andra salicylater. Eng. salicylism. Av lat. salix = pil + -ism.
salicylsyra: subst. (-n) den verksamma syran i salicylatläkemedel; har keratolytisk (uppmjukande) verkan på huden och är utgångsämne för acetylsalicylsyra. Eng. salicylic acid. Av lat. salix = pil.
salinisk: adj. (pl. -a) salthaltig; som innehåller eller har med koksaltlösning att göra, t.ex. ett saliniskt laxermedel som binder vatten i tarmen. Eng. saline. Av lat. sal = salt.
saliva: subst. spott, saliv; vätska från spottkörtlar som startar matsmältningen. Sv. saliv, spott. Eng. saliva, spit. Vardag. spott. Av lat. saliva = spott.
salivariae majores, glandulae: subst. glandulae salivariae majores; stora spottkörtlarna; de tre parställda spottkörtlarna (öronspott-, underkäks- och undertungkörteln). Sv. stora spottkörtlarna. Eng. major salivary glands. Av lat. glandula = körtel + saliva = saliv + major = större.
salivariae minores, glandulae: subst. glandulae salivariae minores; små spottkörtlarna; de många små spottkörtlar i munslemhinnan (läpp-, kind-, gom- och tungkörtlar). Eng. minor salivary glands. Av lat. glandula = körtel + saliva = saliv + minor = mindre.
salivaris: adj. som hör till salivkörtlar; t.ex. glandula salivaris. Sv. salival. Eng. salivary. Av lat. saliva = spott.
salivation: subst. (-en) salivutsöndring; produktion och avgivande av saliv från spottkörtlarna. Eng. salivation. Av lat. saliva = saliv, spott.
salmonellos: subst. (-en) tarminfektion (matförgiftning) orsakad av Salmonella-bakterier, med diarré, buksmärtor och feber. Lat. salmonellosis. Eng. salmonellosis. ICD-10: A02.
salpingektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt borttagande av en äggledare, t.ex. vid utomkvedshavandeskap. Eng. salpingectomy. Av gr. salpinx = trumpet (äggledarens form) + ektome = bortskärande.
salpingit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i äggledaren, oftast som del av en uppåtstigande underlivsinfektion (bäckeninflammation). Eng. salpingitis. Av gr. salpinx = trumpet + -it = inflammation. ICD-10: N70.
salpingopharyngeus, musculus: subst. musculus salpingopharyngeus; tub-svalgmuskeln; muskel från örontrumpetens brosk som lyfter svalget och öppnar tuben. Eng. salpingopharyngeus. Av grek. salpinx = trumpet (örontrumpet) + pharynx = svalg.
salpinx: subst. äggledare; trompet (grek.); tuba uterina. Sv. äggledare. Eng. fallopian tube, salpinx. Vardag. äggledaren. Av grek. salpinx = trumpet; äggledaren liknar en trumpet.
saluretisk: adj. (pl. -a) saltdrivande; som ökar utsöndringen av salt (natrium) och därmed vatten via urinen, om vissa vätskedrivande läkemedel. Eng. saluretic. Av lat. sal = salt + gr. ouresis = urinering.
salutogenes: subst. (-en) det som skapar och främjar hälsa; ett perspektiv som fokuserar på vad som gör att människor förblir friska snarare än på vad som orsakar sjukdom (motsats till patogenes). Eng. salutogenesis. Av lat. salus = hälsa + gr. genesis = uppkomst.
sangvinolent: adj. (pl. -a) blodblandad; om sekret eller vätska som är uppblandad med blod. Eng. sanguinolent. Av lat. sanguis = blod.
sannolikhetskvot: subst. (-en, pl. -er) likelihood ratio; mått som anger hur mycket ett visst testresultat förändrar sannolikheten för sjukdom – förhållandet mellan sannolikheten för resultatet hos sjuka och hos friska. Sv. sannolikhetsförhållande. Eng. likelihood ratio. Forskningsterm.
sant negativ: En person utan den aktuella sjukdomen som korrekt får ett negativt testresultat; en av de fyra utfallskategorierna när ett tests träffsäkerhet bedöms. (uttryck) Eng. true negative. Forskningsterm. Se Specificitet.
sant positiv: (SP) En person med den aktuella sjukdomen som korrekt får ett positivt testresultat; en av de fyra utfallskategorierna vid bedömning av ett tests träffsäkerhet. (uttryck) Eng. true positive. Forskningsterm. Se Sensitivitet.
saphena: subst. av grek. alsaphen = den dolda; vena saphena magna/parva på benet. Sv. safenaven. Eng. saphenous vein. Vardag. benets ytliga ven. Av grek. saphenes = tydlig, synlig.
saphena magna, vena: subst. vena saphena magna; stora rosenådern; kroppens längsta ven, ytlig från fotryggen längs benets insida upp till lårvenen i ljumsken; används som kärlgraft (bypass) och drabbas av åderbråck. Sv. stora rosenådern. Eng. great saphenous vein. Av grek. saphenes = tydlig + lat. magnus = stor + vena = ven.
saphena parva, vena: subst. vena saphena parva; lilla rosenådern; ytlig ven från fotens utsida upp längs vadens baksida till knävecksvenen. Sv. lilla rosenådern. Eng. small saphenous vein. Av grek. saphenes = tydlig + lat. parvus = liten + vena = ven.
saphenus, nervus: subst. nervus saphenus; saphenusnerven; lårnervens långa känselgren längs benets insida ned till foten. Eng. saphenous nerve. Av grek. saphenes = tydlig + lat. nervus = nerv.
saprofyt: subst. (-en, pl. -er) bakterie eller svamp som lever på dött, organiskt material och normalt inte orsakar sjukdom. Eng. saprophyte. Av gr. sapros = rutten + phyton = växt.
sarcoma: subst. elakartad tumör utgången från stöd- och bindväv (ben, brosk, muskel, fett, kärl). I äldre diagnoser kombinerat med läge: sarcoma mammae, s. pelvis, s. pulmonum osv. Eng. sarcoma. Av gr. sarx = kött. Jfr Sarkom, Carcinoma. ICD-10: malign tumör i stödjevävnad, kodas efter lokal (C40–C49).
sarcoma uteri: subst. (lat.) elakartad (malign) tumör som utgår från livmoderns muskel- eller bindväv; en ovanlig men aggressiv form av livmodercancer. Eng. uterine sarcoma. Av gr. sarx = kött + lat. uterus = livmoder. ICD-10: C54.9.
sarkoidos: subst. (-en) kronisk inflammationssjukdom av okänd orsak där små inflammationshärdar (granulom) bildas i olika organ, oftast lungorna och lymfkörtlarna. Eng. sarcoidosis. Vardag. en inflammationssjukdom som oftast sätter sig i lungorna. Av gr. sarx = kött + eidos = liknande. ICD-10: D86 (lunga D86.0). ICD-11: 4B20.
sarkom: subst. (-et, pl. -) elakartad (malign) tumör som utgår från kroppens stödjevävnad – bindväv, brosk, ben, fett eller muskel. Eng. sarcoma. Av gr. sarx = kött. ICD-10: kodas efter lokal (ben C40–C41, mjukdelar C49).
sarkopeni: subst. (-n) förlust av muskelmassa och muskelstyrka, framför allt som följd av åldrandet. Eng. sarcopenia. Av gr. sarx = kött, muskel + penia = brist.
sartor: subst. skräddare; m. sartorius liknar skräddarens sitt-position. Sv. skräddare. Eng. tailor. Av lat. sartor = skräddare.
sartorius: adj. som tillhör sartor; m. sartorius = skräddarmuskel (löper diagonalt over låret, flekterar och roterar). Sv. sartorius. Eng. sartorius. Av lat. sartor = skräddare.
sartorius, musculus: subst. musculus sartorius; skräddarmuskeln; kroppens längsta muskel, som löper snett över låret och böjer höft och knä. Sv. skräddarmuskel. Eng. sartorius. Av lat. musculus = muskel + sartor = skräddare.
SBP: förk. spontan bakteriell peritonit; bakteriell infektion i bukvätskan (ascites) utan påvisbar inre läcka, en komplikation framför allt vid svår leversjukdom. Eng. spontaneous bacterial peritonitis. ICD-10: K65 (bakteriell peritonit).
SBU: förk. statens beredning för medicinsk och social utvärdering; svensk myndighet som granskar och sammanställer det vetenskapliga underlaget för metoder i vården. Eng. Swedish Agency for Health Technology Assessment. Forskningsterm.
scabies: subst. (lat.) skabb; smittsam, mycket kliande hudsjukdom orsakad av skabbkvalstret som gräver gångar i huden. Sv. skabb. Eng. scabies. Av lat. scabere = klia, riva.
scala: subst. trappa; t.ex. scala tympani, scala vestibuli (trappor i cochlea). Sv. scala, trappa. Eng. scala, staircase. Av lat. scala = trappa.
scala media: subst. snäckkanalens mellersta trappa (= ductus cochlearis); det endolymffyllda rum som rymmer Cortis hörselorgan. Eng. scala media. Av lat. scala = trappa + medius = mellersta.
scala tympani: subst. trumtrappan; den perilymffyllda snäckgång som slutar vid runda fönstret. Eng. scala tympani. Av lat. scala = trappa + tympanum = trumma.
scala vestibuli: subst. förgårdstrappan; den perilymffyllda snäckgång som börjar vid ovala fönstret/förgården. Eng. scala vestibuli. Av lat. scala = trappa + vestibulum = förgård.
scalenus anterior, musculus: subst. musculus scalenus anterior; främre trappmuskeln; muskel från halskotornas tvärutskott till första revbenet som höjer revbenet och böjer halsen. Eng. scalenus anterior. Av lat. musculus = muskel + grek. skalenos = ojämn, sned + lat. anterior = främre.
scalenus medius, musculus: subst. musculus scalenus medius; mellersta trappmuskeln; den största trappmuskeln, från halskotorna till första revbenet. Eng. scalenus medius. Av lat. musculus = muskel + grek. skalenos = sned + lat. medius = mellersta.
scalenus minimus, musculus: subst. musculus scalenus minimus; minsta trappmuskeln; liten, inkonstant trappmuskel till lungtoppens bindväv och första revbenet. Eng. scalenus minimus. Av lat. musculus = muskel + grek. skalenos = sned + lat. minimus = minsta.
scalenus posterior, musculus: subst. musculus scalenus posterior; bakre trappmuskeln; trappmuskel från nedre halskotorna till andra revbenet. Eng. scalenus posterior. Av lat. musculus = muskel + grek. skalenos = sned + lat. posterior = bakre.
scapha: subst. den båtformade rännan i ytterörat mellan öronkanten (helix) och den inre öronvallen (antihelix). Eng. scapha. Av grek. skaphe = båt, tråg.
scaphoideum, os: subst. os scaphoideum; båtbenet; det båtformade handlovsbenet på tumsidan i proximala raden, det vanligaste frakturbenet i handloven. Sv. båtben. Eng. scaphoid. Av grek. skaphe = båt + eidos = form.
scaphoideus: adj. båtformad; os scaphoideum = båtbenet i carpus. Sv. skafoid, båtformad. Eng. scaphoid, boat-shaped. Av grek. skaphe (båt) + eidos = form.
scapula: subst. skulderblad; plattben på bröstkorgens baksida. Sv. skulderblad. Eng. scapula, shoulder blade. Av lat. scapula = skulderblad, spade.
scapularis: adj. som hör till scapula (skulderbladet); t.ex. arteria circumflexa scapulae. Sv. skapular. Eng. scapular. Av lat. scapula = skulderblad.
scarlatina: subst. (lat.) scharlakansfeber; streptokockinfektion med halsont, hög feber och finprickigt rött hudutslag. Sv. scharlakansfeber. Eng. scarlet fever. Av it. scarlatto = scharlakansröd. ICD-10: A38.
scharlakansfeber: subst. (-n) streptokockinfektion (oftast i halsen) med hög feber och fint, skarlakansrött hudutslag, som givit sjukdomen dess namn. Eng. scarlet fever. Lat. scarlatina. Jfr Scarlatina, Streptokocker. ICD-10: A38. ICD-11: 1B50.
schindylesis: subst. falsfog; fog där en tunn benkam passar in i en motsvarande skåra i ett annat ben. Eng. schindylesis. Av grek. schindylesis = klyvning, inkilning.
schizofreni: subst. (-n, pl. -er) allvarlig psykossjukdom med störd verklighetsuppfattning, vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Eng. schizophrenia. Av gr. schizein = klyva + phren = sinne. ICD-10: F20. ICD-11: 6A20.
schizoid: adj. (pl. -a) som påminner om schizofreni; särskilt om en personlighetstyp präglad av inåtvändhet, känslomässig distans och ointresse för nära relationer. Eng. schizoid. Av gr. schizein = klyva + eidos = liknande.
Schobers test: Egennamn: Schobers test; klinisk mätning av ländryggens rörlighet, där avståndet mellan två markeringar på huden jämförs i upprätt och framåtböjd ställning. Eng. Schober's test. Vardag. ett enkelt mått på hur mycket man kan böja sig framåt i ryggen.
scirrhus: subst. äldre benämning på en hård, bindvävsrik (skleroserande) cancerform, t.ex. i bröst eller magsäck. Av gr. skirrhos = hård. Jfr Carcinoma, Cancer.
SCLE: förk. subakut kutan lupus erythematosus; en hudform av lupus med ljuskänsliga, ringformiga eller fjällande utslag. Eng. subacute cutaneous lupus erythematosus. ICD-10: L93.1.
sclera: subst. ögats senhinna; vit yttre lager av ögongloben. Sv. sklera, sehinnna. Eng. sclera. Vardag. ögonvitan. Av grek. skleros = hård; hård vit hinna.
scoliosis: subst. ryggradskrökning i frontalplanet; sidorökning av ryggraden. Sv. skolios. Eng. scoliosis. Vardag. sned rygg. Av grek. skolios = sned + -osis.
scorbutus: subst. (lat.) skörbjugg (C-vitaminbrist). Jfr Skörbjugg, C-vitamin.
screening: subst. (-en) systematisk undersökning av en frisk befolkningsgrupp för att tidigt upptäcka sjukdom innan symtom uppstått (t.ex. mammografi och cellprov). Sv. hälsoundersökning, sållning. Eng. screening.
scrotalis: adj. som hör till pungen (scrotum); t.ex. arteria scrotalis. Sv. skrotal. Eng. scrotal. Av lat. scrotum = pung.
scrotum: subst. pung; hud- och musspungen som omger testiklarna. Sv. pung, scrotum. Eng. scrotum. Vardag. pungen. Av lat. scrotum = pung.
sebacea, glandula: subst. glandula sebacea; talgkörtel; mynnar oftast i en hårfollikel och utsöndrar fettämne (talg) som smörjer hud och hår. Sv. talgkörtel. Eng. sebaceous gland. Av lat. glandula = körtel + sebum = talg.
sebaceus: adj. talgstrande; glandula sebacea = talgkörtel. Sv. sebaceus, talg-. Eng. sebaceous. Av lat. sebum = talg.
seborroiskt eksem: subst. fjällande, rödfjälligt eksem i hårbotten och ansikte där talgkörtlarna är som tätast. Lat. dermatitis seborrhoica. Eng. seborrhoeic dermatitis. ICD-10: L21. ICD-11: EA81.
seborré: adj. ökad talgproduktion som gör huden fet, glansig och gulaktigt fjällande, särskilt i ansikte och hårbotten. Även seborroisk = som hör till eller liknar seborré, t.ex. seborroiskt eksem (mjällig hudinflammation i talgrika hudområden). (subst., -n) Eng. seborrhoea. Av lat. sebum = talg + gr. rhoia = flöde. ICD-10: seborroiskt eksem L21.
sebum: subst. talg; sekret från talgkörtel som smörjer huden och håret. Sv. talg. Eng. sebum. Av lat. sebum = talg.
secernera: verb (-r, secernerade, secernerat) utsöndra; om körtlar eller slemhinnor som avger ett sekret. Eng. secrete. Av lat. secernere = avskilja.
second opinion: subst. förnyad medicinsk bedömning; patientens möjlighet att vid allvarlig sjukdom få sin diagnos eller behandling prövad av ytterligare en specialist. Sv. ny medicinsk bedömning. Eng. second opinion.
sectio: subst. (lat.) snitt, skärning; oftast kortform för sectio caesarea = kejsarsnitt. Sv. kejsarsnitt. Eng. section, caesarean section. Av lat. secare = skära.
sedation: subst. (-en) dämpning av medvetande och oro med läkemedel, så att patienten blir lugn och dåsig men oftast väckbar. Eng. sedation. Av lat. sedare = lugna, stilla.
sedativum: subst. (-et, pl. sedativa) lugnande läkemedel; medel som dämpar oro och rastlöshet. Eng. sedative. Av lat. sedare = lugna.
sederande: Adj./pres. particip: Lugnande och dåsighetsframkallande; om läkemedel eller dess biverkan. Eng. sedating. Av lat. sedare = lugna.
sediment: subst. (-et, pl. -) bottenfällning; partiklar som sjunkit till botten i en stillastående vätska, t.ex. i urin vid urinprov. Eng. sediment. Av lat. sedere = sitta, sjunka.
sedimentering: subst. (-en, pl. -ar) att fasta partiklar långsamt faller mot botten i en vätska och bildar en bottensats. Eng. sedimentation. Av lat. sedere = sitta, sjunka.
segment: subst. (-et, pl. -) avgränsat avsnitt eller del av en större struktur, t.ex. ett lung- eller leversegment. Eng. segment. Av lat. segmentum = avskuret stycke.
segmenta bronchopulmonalia: subst. bronkopulmonella segment; lungans självständiga funktionella enheter, var och en försörjd av en egen segmentbronk och segmentartär (ca tio per lunga); kan avlägsnas kirurgiskt var för sig. Eng. bronchopulmonary segments. Av grek. bronchos = luftrör + lat. pulmo = lunga + segmentum = avsnitt.
segmenta renalia: subst. njursegmenten; njurens fem kärlmässigt självständiga avsnitt, vart och ett försörjt av en egen segmentartär. Eng. renal segments. Av lat. segmentum = avsnitt + ren = njure.
segmentatio hepatis: subst. leverns segmentindelning; indelningen av levern i åtta funktionellt självständiga segment (efter Couinaud), vart och ett med egen gren av portåder, leverartär och gallgång. Eng. hepatic segmentation. Av lat. segmentum = avsnitt + hepar = lever.
segmentum anterius bulbi oculi: subst. ögats främre segment; allt framför glaskroppen (hornhinna, kammare, iris, lins). Eng. anterior segment. Av lat. segmentum = avsnitt + anterior = främre.
segmentum posterius bulbi oculi: subst. ögats bakre segment; glaskroppen och näthinnan bakom linsen. Eng. posterior segment. Av lat. posterior = bakre.
sekret: subst. (-et, pl. -) vätska som avsöndras (utsöndras) av en körtel eller slemhinna, t.ex. svett, saliv eller slem. Eng. secretion. Av lat. secernere = avskilja.
sekretion: subst. (-en, pl. -er) utsöndring; körtlars eller cellers avgivande av ett sekret. Eng. secretion. Av lat. secernere = avskilja.
sekretorisk otit: subst. sekretorisk mellanöreinflammation (”öronkatarr”); vätska bakom trumhinnan utan akut infektion, vanligaste orsaken till lockkänsla och nedsatt hörsel hos barn. Eng. otitis media with effusion. Vardag. vätska i mellanörat som ger lock för örat. Av lat. secernere = avskilja + gr. ous (ot-) = öra. ICD-10: H65.
sekundärinfektion: subst. (-en, pl. -er) infektion som tillstöter ovanpå en redan pågående sjukdom eller skada, t.ex. bakteriell infektion efter en virusförkylning. Eng. secondary infection. Av lat. secundus = den andre, följande.
sekundärprofylax: subst. (-en) förebyggande behandling vid en redan uppkommen sjukdom för att hindra återfall eller försämring, t.ex. blodförtunning efter hjärtinfarkt. Eng. secondary prevention. Av lat. secundus = följande + gr. prophylaxis = förebyggande.
sekvele: subst. (-n, pl. sekveler) följdtillstånd; bestående men eller resttillstånd efter en sjukdom eller skada. Även (lat.) sequela, pl. sequelae. Eng. sequela. Av lat. sequi = följa.
selektion: subst. (-en, pl. -er) urval; process där vissa individer, celler eller egenskaper väljs ut, t.ex. naturligt urval eller urval av patienter i en studie. Eng. selection. Av lat. seligere = välja ut.
selektiv: adj. (-t, pl. -a) som verkar riktat på ett bestämt mål och inte på andra, t.ex. ett läkemedel som binder till en viss receptor. Eng. selective. Av lat. seligere = välja ut.
selektivitet: subst. (-en) ett läkemedels förmåga att verka riktat på en bestämd målmolekyl (receptor) med liten påverkan på andra, vilket ger färre biverkningar. Eng. selectivity. Av lat. seligere = välja ut.
selen: subst. (-et) selen; livsnödvändigt spårämne (mikronäringsämne) som ingår i flera av kroppens enzymer och i antioxidantförsvaret. Eng. selenium. Av gr. selene = månen.
sella: subst. sadel; sella turcica = turkiska sadeln i os sphenoidale (hypofysen sitter här). Sv. sadel, sella. Eng. sella. Vardag. hypofyssadeln. Av lat. sella = sadel, stol.
sella turcica: subst. turksadeln; sadelformad fördjupning på kilbenets ovansida där hypofysen ligger. Sv. turksadeln. Eng. sella turcica. Av lat. sella = sadel + turcica = turkisk; formen liknar en turkisk sadel.
sellaris, articulatio: subst. articulatio sellaris; sadelled; led där två sadelformade ytor möts vinkelrätt (t.ex. tummens rotled). Sv. sadelled. Eng. saddle joint. Av lat. articulus = led + sella = sadel.
semicanalis musculi tensoris tympani: subst. övre halvkanalen i muskel–rörkanalen, för trumhinnespännarmuskeln (m. tensor tympani). Eng. canal for tensor tympani. Av lat. semicanalis = halvkanal + musculus tensor tympani = trumhinnespännaren.
semicanalis tubae auditivae: subst. nedre halvkanalen i muskel–rörkanalen, för örontrumpeten (tuba auditiva). Eng. canal for auditory tube. Av lat. semicanalis = halvkanal + tuba auditiva = örontrumpet.
semicircularis: adj. halvcikelformad; canales semicirculares = de halvkugeformiga kanalerna i innerörat (rörelseorgan). Sv. halvkugeformig. Eng. semicircular. Av lat. semi (halv) + circulus = cirkel.
semilunaris: adj. halvmåneformad; t.ex. valvulae semilunares (halvmåneformade klaffarna), ganglion semilunare. Sv. halvmåneformad. Eng. semilunar. Av lat. semi (halv) + luna = måne.
semimembranosus, musculus: subst. musculus semimembranosus; halvhinnemuskeln; hamstringmuskel på lårets baksida-insida med en bred senplatta; böjer knät och sträcker höften. Eng. semimembranosus. Av lat. musculus = muskel + semi = halv + membrana = hinna.
seminom: subst. (-et, pl. -) vanligaste formen av testikelcancer, utgången från testikelns könscellsbildande vävnad; har oftast god prognos. Eng. seminoma. Av lat. semen = säd, frö.
semipennatus, musculus: subst. musculus semipennatus; halvfjädrad muskel; muskel där fibrerna fäster snett på ena sidan av en sena, som ena halvan av en fjäder. Eng. semipennate muscle. Av lat. musculus = muskel + semi = halv + penna = fjäder.
semipermeabel: adj. (-t, pl. semipermeabla) halvgenomtränglig; om ett membran som släpper igenom vissa ämnen (t.ex. vatten) men hindrar andra. Eng. semipermeable. Av lat. semi- = halv + permeare = tränga igenom.
semispinalis capitis, musculus: subst. musculus semispinalis capitis; halvtaggmuskelns huvuddel; kraftig muskel som sträcker huvudet och nacken. Eng. semispinalis capitis. Av lat. semispinalis = halvtaggmuskeln + caput = huvud.
semispinalis cervicis, musculus: subst. musculus semispinalis cervicis; halvtaggmuskelns halsdel. Eng. semispinalis cervicis. Av lat. semispinalis = halvtaggmuskeln + cervix = hals.
semispinalis thoracis, musculus: subst. musculus semispinalis thoracis; halvtaggmuskelns bröstdel. Eng. semispinalis thoracis. Av lat. semispinalis = halvtaggmuskeln + grek. thorax = bröstkorg.
semispinalis, musculus: subst. musculus semispinalis; halvtaggmuskeln; ytligaste delen av transversospinala lagret, med långa buntar som korsar flera kotor. Eng. semispinalis. Av lat. musculus = muskel + semi = halv + spina = taggutskott.
semitendinosus, musculus: subst. musculus semitendinosus; halvsenmuskeln; hamstringmuskel på lårets baksida-insida med en lång slutsena; böjer knät. Eng. semitendinosus. Av lat. musculus = muskel + semi = halv + tendo = sena.
senil: adj. (-t, pl. -a) som hör till hög ålder; äldre benämning på åldersbetingad nedsättning, särskilt av minne och tankeförmåga. Eng. senile. Av lat. senilis = gammal, av senex = gammal man.
senilitas: subst. (lat.) ålderdomssvaghet; allmän kroppslig och själslig avtyning av hög ålder, förr angiven som dödsorsak. Jfr Marasmus senilis, Senil.
senilitet: subst. (-en) ålderdomssvaghet; äldre och numera undviken benämning på åldersbetingad nedsättning av kroppsliga och mentala funktioner. Eng. senility. Av lat. senex = gammal.
sensibilisera: verb (-r, sensibiliserade, sensibiliserat) göra överkänslig; framkalla ett tillstånd där immunförsvaret reagerar mot ett ämne (allergen) vid förnyad kontakt. Eng. sensitise. Av lat. sensibilis = förnimbar, känslig.
sensibilitet: subst. (-en, pl. -er) känslighet; förmågan att förnimma sinnesintryck, särskilt känsel som beröring, smärta och temperatur. Eng. sensibility. Av lat. sensibilis = förnimbar.
sensitiv: adj. (-t, pl. -a) känslig; som lätt reagerar på påverkan, eller (om test) som har hög förmåga att upptäcka sjukdom. Eng. sensitive. Av lat. sentire = känna, förnimma.
sensitivitet: subst. (-en, pl. -er) ett tests förmåga att korrekt identifiera dem som har sjukdomen (andelen sjuka som får positivt provsvar). Eng. sensitivity. Forskningsterm. Av lat. sentire = känna.
sensitivitetsanalys: subst. (-en, pl. -er) analys som prövar hur robust resultatet av t.ex. en metaanalys är genom att se om det förändras när olika antaganden eller urval i data ändras. Eng. sensitivity analysis. Forskningsterm.
senskideinflammation: subst. inflammation i en senskida med smärta vid rörelse. Lat. tenosynovitis. Sv. tendovaginit. Eng. tenosynovitis. ICD-10: M65. ICD-11: FB50.
sensorisk: adj. (pl. -a) som gäller känsel eller sinnesförnimmelser; om nerver som leder signaler från sinnesorganen till hjärnan. Eng. sensory. Av lat. sentire = känna, förnimma.
sensorisk afasi: subst. språkstörning med nedsatt förmåga att uppfatta och förstå tal, trots att talet kan flyta lätt; beror på skada i hjärnans bakre språkområde (Wernicke). Eng. sensory (receptive) aphasia. Av lat. sentire = känna + gr. a- (utan) + phasis = tal. Se Afasi.
sensus: subst. känsla, sinne; t.ex. organa sensuum (sinnesorgan). Sv. sinne, känsla. Eng. sense. Av lat. sentire = känna; sensus = känsla.
sentinel node: subst. (eng.) portvaktskörtel; den första lymfkörteln som tar emot lymfa från ett tumörområde. Är den fri från cancerceller behöver övriga körtlar oftast inte tas bort. Sv. portvaktskörtel. Eng. sentinel node. Vardag. den första lymfkörteln dit en tumör kan sprida sig.
seponera: verb (-r, seponerade, seponerat) sätta ut, avbryta en behandling – används särskilt om att avsluta ett läkemedel. Eng. discontinue. Av lat. seponere = lägga åt sidan.
sepsis: subst. (-en) livshotande organpåverkan orsakad av kroppens överdrivna svar på en infektion; blodförgiftning. Eng. sepsis. Vardag. en livshotande reaktion i hela kroppen på en infektion. Av gr. sepsis = förruttnelse. Jfr Septikemi. ICD-10: A40 (streptokock), A41 (annan/ospecificerad). ICD-11: 1G40–1G41.
septa interalveolaria: subst. mellanväggarna mellan tandhålorna; benskiljeväggar mellan intilliggande tänder. Eng. interalveolar septa. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + alveolus = tandhåla.
septa interradicularia: subst. mellanväggarna mellan tandrötterna; benskiljeväggar mellan rötterna på en flerrotad tand. Eng. interradicular septa. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + radix = rot.
septicaemia: subst. (lat.) septikemi; blodförgiftning där bakterier förökar sig i blodet. Jfr Sepsis, Septikemi, Pyemi.
septikemi: subst. (-n) blodförgiftning i egentlig mening – förekomst av levande bakterier i blodet med allmänpåverkan; äldre begrepp som delvis ersatts av sepsis. Eng. septicaemia. Av gr. sepsis = förruttnelse + haima = blod. Jfr Sepsis.
septisk: adj. (pl. -a) som har med blodförgiftning (sepsis) att göra, t.ex. septisk chock; även: orsakad av infektion. Eng. septic. Av gr. sepsis = förruttnelse.
septisk artrit: subst. bakteriell infektion i en led med snabb broskdestruktion; ett akut tillstånd. Lat. arthritis septica. Eng. septic arthritis. ICD-10: M00. ICD-11: FA1Z.
septula testis: subst. testikelseptan; de bindvävsväggar som från testikelns mediastinum delar in testikeln i lober. Eng. septa testis. Av lat. septulum = liten skiljevägg + testis = testikel.
septum: subst. skiljevägg; t.ex. septum nasi (näsans skiljevägg), septum interventriculare, septum pellucidum. Sv. septum, skiljevägg. Eng. septum, partition. Av lat. saepire = stängsla; septum = skiljevägg.
septum atrioventriculare: subst. atrioventrikulära septum; den lilla del av skiljeväggen som skiljer höger förmak från vänster kammare. Eng. atrioventricular septum. Av lat. septum = skiljevägg + atrium = förmak + ventriculus = kammare.
septum canalis musculotubarii: subst. benskiljeväggen mellan muskel–rörkanalens två halvkanaler. Eng. septum of musculotubal canal. Av lat. septum = skiljevägg + canalis musculotubarius = muskel–rörkanalen.
septum femorale: subst. lårseptum; den bindvävsskiva som täcker lårringen mot bukhålan. Eng. femoral septum. Av lat. septum = skiljevägg + femur = lår.
septum interatriale: subst. förmaksskiljeväggen; väggen mellan höger och vänster förmak. Eng. interatrial septum. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + atrium = förmak.
septum intermusculare brachii laterale: subst. laterala muskelskiljeväggen i överarmen; bindvävsskiva som skiljer böjar- och sträckarlogen på överarmens yttersida. Eng. lateral intermuscular septum of arm. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + musculus = muskel + brachium = överarm + lateralis = yttre.
septum intermusculare brachii mediale: subst. mediala muskelskiljeväggen i överarmen; bindvävsskiva som skiljer böjar- och sträckarlogen på överarmens innersida. Eng. medial intermuscular septum of arm. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + musculus = muskel + brachium = överarm + medialis = inre.
septum intermusculare cruris anterius: subst. främre muskelskiljeväggen i underbenet; bindvävsskiva mellan underbenets främre och laterala loge. Eng. anterior intermuscular septum of leg. Av lat. septum = skiljevägg + crus = underben + anterior = främre.
septum intermusculare cruris posterius: subst. bakre muskelskiljeväggen i underbenet; bindvävsskiva mellan underbenets laterala och bakre loge. Eng. posterior intermuscular septum of leg. Av lat. septum = skiljevägg + crus = underben + posterior = bakre.
septum intermusculare femoris laterale: subst. laterala muskelskiljeväggen i låret; bindvävsskiva mellan lårets främre och bakre loge på utsidan. Eng. lateral femoral intermuscular septum. Av lat. septum = skiljevägg + musculus = muskel + femur = lår + lateralis = yttre.
septum intermusculare femoris mediale: subst. mediala muskelskiljeväggen i låret; bindvävsskiva mellan lårets främre och mediala loge på insidan. Eng. medial femoral intermuscular septum. Av lat. septum = skiljevägg + musculus = muskel + femur = lår + medialis = inre.
septum intermusculare vastoadductorium: subst. vastoadduktoriska skiljeväggen; den senplatta som bildar adduktorkanalens tak. Eng. anteromedial intermuscular septum. Av lat. septum = skiljevägg + vastus = breda lårmuskeln + adductor = inåtförare.
septum interventriculare: subst. kammarskiljeväggen; väggen mellan höger och vänster kammare, med en stor nedre muskeldel (pars muscularis) och en liten övre bindvävsdel (pars membranacea). Eng. interventricular septum. Av lat. septum = skiljevägg + inter = mellan + ventriculus = kammare.
septum linguae: subst. tungseptum; den bindvävsskiva i tungans mittlinje som delar den i en höger och en vänster halva. Eng. lingual septum. Av lat. septum = skiljevägg + lingua = tunga.
septum nasi: subst. nässkiljeväggen; väggen av ben och brosk som delar näshålan i en höger och en vänster halva. Sv. nässkiljevägg. Eng. nasal septum. Av lat. septum = skiljevägg + nasus = näsa.
septum nasi osseum: subst. nässkiljeväggens bendel; den benvägg (plogben + silbenets lodräta platta) som delar näshålan. Eng. bony nasal septum. Av lat. septum = skiljevägg + nasus = näsa + osseus = ben-.
septum orbitale: subst. den bindvävsskiva som från ögonhålans kant löper in i ögonlocken och utgör en barriär mot infektion. Eng. orbital septum. Av lat. septum = skiljevägg + orbita = ögonhåla.
septum pellucidum: subst. genomskinliga skiljeväggen; den tunna dubbelhinna mellan de båda sidoventriklarnas framhorn, under hjärnbalken. Eng. septum pellucidum. Av lat. septum = skiljevägg + pellucidus = genomskinlig.
septum penis: subst. penisskiljeväggen; den bindvävsvägg som skiljer (men ofullständigt) de två svällkropparna åt. Eng. septum penis. Av lat. septum = skiljevägg + penis.
septum scroti: subst. pungskiljeväggen; den bindvävsvägg som delar pungen i ett höger och ett vänster rum. Eng. septum of scrotum. Av lat. septum = skiljevägg + scrotum = pung.
septum sinuum frontalium: subst. pannbihålornas skiljevägg; benskiljeväggen mellan höger och vänster pannbihåla. Eng. septum of frontal sinuses. Av lat. septum = skiljevägg + sinus = hålrum + frons = panna.
septum sinuum sphenoidalium: subst. kilbenshålornas skiljevägg; benskiljeväggen mellan höger och vänster kilbenshåla. Eng. septum of sphenoidal sinuses. Av lat. septum = skiljevägg + sinus = hålrum + os sphenoidale = kilben.
SERM: förk. selektiv östrogenreceptormodulator; läkemedelsgrupp (t.ex. raloxifen, tamoxifen) som verkar östrogenlikt i vissa vävnader och östrogenblockerande i andra. Eng. selective oestrogen receptor modulator.
serologi: subst. (-n) läran om antigen och antikroppar i blodet; laboratoriemetoder som påvisar immunförsvarets antikroppssvar, t.ex. mot en infektion. Eng. serology. Av lat. serum = vassla, blodvätska + gr. logos = lära.
serologisk: adj. (pl. -a) som gäller analys av antikroppar (och antigen) i blodet, t.ex. ett serologiskt prov för att påvisa genomgången infektion. Eng. serological. Av lat. serum = blodvätska.
serotonin: subst. (-et) signalsubstans (5-HT) i hjärnan och mag-tarmkanalen som bl.a. påverkar humör, sömn, aptit och tarmrörelser. Eng. serotonin. Jfr Signalsubstans, Carcinoidsyndrom.
serpiginös: adj. (-t, pl. -a) krypande; om sår eller hudförändringar som breder ut sig i en kant samtidigt som de läker i mitten, så att de tycks vandra. Eng. serpiginous. Av lat. serpere = krypa (som en orm).
serratus: adj. sågtandad; m. serratus anterior = sågmuskeln med tandformiga ursprung. Sv. sagad, serratus. Eng. serratus, serrated. Av lat. serra = såg + -atus.
serratus anterior, musculus: subst. musculus serratus anterior; främre sågmuskeln; bred muskel på bröstkorgens sida från revbenen till skulderbladets innerkant; håller skulderbladet mot bröstkorgen och vrider det vid armlyft. Eng. serratus anterior. Av lat. musculus = muskel + serratus = sågtandad + anterior = främre.
serratus posterior inferior, musculus: subst. musculus serratus posterior inferior; nedre bakre sågmuskeln; tunn muskel som drar de nedre revbenen nedåt vid utandning. Eng. serratus posterior inferior. Av lat. musculus = muskel + serratus = sågtandad + posterior = bakre + inferior = nedre.
serratus posterior superior, musculus: subst. musculus serratus posterior superior; övre bakre sågmuskeln; tunn muskel som lyfter de övre revbenen vid inandning. Eng. serratus posterior superior. Av lat. musculus = muskel + serratus = sågtandad + posterior = bakre + superior = övre.
serum: subst. (-et, pl. sera) blodvätska; den klara, gulaktiga vätska som återstår när blodet har levrat sig och blodkroppar och levringsämnen avskilts. Eng. serum. Av lat. serum = vassla. Jfr Plasma.
serös: adj. (-t, pl. -a) serumlik; som avsöndrar eller innehåller en tunn, klar, gulaktig vätska som liknar blodserum, t.ex. en serös hinna eller serös vätska. Eng. serous. Av lat. serum = vassla, blodvätska.
sesamoidea, ossa: subst. ossa sesamoidea; sesamben; små ben inbäddade i senor (t.ex. vid tummens grundled och knäskålen) som förbättrar muskelns hävarm. Sv. sesamben. Eng. sesamoid bones. Av grek. sesamon = sesamfrö (efter formen) + eidos = form.
sesamoideus: adj. sesamfröliknande; ossa sesamoidea = sesamben (finns i senor, t.ex. patella). Sv. sesamoid. Eng. sesamoid. Av grek. sesamon (sesamfrö) + eidos = form.
sessil: adj. (pl. -a) bredbasig, fastsittande; om en förändring (t.ex. en polyp) som sitter direkt mot underlaget utan skaft. Eng. sessile. Av lat. sessilis = sittande, av sedere = sitta.
Severs sjukdom: Egennamn: Sever sjukdom; smärtsam retning i hälbenets tillväxtzon vid hälsenans fäste, drabbar barn i tidig pubertet under snabb tillväxt. Sv. morbus Sever. Eng. Sever's disease. Vardag. växtvärk i hälen hos barn. ICD-10: M92.6.
sfinkterotomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt snitt genom en ringmuskel (slutmuskel), t.ex. för att vidga den vid analfissur eller i gallgångsmynningen. Eng. sphincterotomy. Av gr. sphinkter = snörmuskel + tome = snitt.
SGA: förk. (eng.) small for gestational age; nyfött barn som är litet (låg vikt/längd) i förhållande till graviditetslängden. Eng. small for gestational age.
sham: subst. (eng.) skenbehandling; i forskning en låtsasbehandling utan verksam komponent som jämförs med den verkliga behandlingen för att skilja effekt från förväntan. Sv. skenbehandling. Eng. sham. Forskningsterm.
SHBG: förk. sexualhormonbindande globulin; ett protein som binder och transporterar könshormoner i blodet och styr hur stor andel som är fritt verksam. Eng. sex hormone-binding globulin.
SIADH: förk. syndrom med olämpligt hög utsöndring av antidiuretiskt hormon (ADH), vilket ger vattenretention och lågt natrium i blodet. Eng. syndrome of inappropriate antidiuretic hormone secretion. ICD-10: E22.2.
sialadenit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en spottkörtel, t.ex. orsakad av sten, bakterier eller virus (påssjuka). Eng. sialadenitis. Av gr. sialon = saliv + aden = körtel + -it = inflammation. ICD-10: K11.2.
sialolitiasis: subst. spottsten; sten i en spottkörtel eller dess utförsgång som kan ge svullnad och smärta vid måltid. Eng. sialolithiasis. Av gr. sialon = saliv + lithos = sten.
sibilant: adj. visslande; om biljud från lungorna (ronki) som uppstår när luft passerar förträngda luftrör, t.ex. vid astma. Eng. sibilant. Av lat. sibilare = vissla.
sicklecellanemi: subst. ärftlig blodsjukdom där röda blodkroppar blir skäraformade och bryts ned i förtid, vanlig i delar av Afrika. Lat. anaemia drepanocytica. Eng. sickle cell anaemia. ICD-10: D57. ICD-11: 3A51.
sideropeni: subst. (-n, pl. -er) järnbrist; för låg mängd järn i kroppen, den vanligaste orsaken till blodbrist (anemi). Eng. sideropenia. Av gr. sideros = järn + penia = brist. ICD-10: E61.1 (järnbristanemi D50).
sideros: subst. (-en, pl. -er) inlagring av järn i vävnad; särskilt ”järnlunga”, lungsjukdom orsakad av långvarig inandning av järndamm. Eng. siderosis. Av gr. sideros = järn.
sidoläge: subst. liggande på sidan; används bl.a. vid återhämtningsläge och vid undersökning. Eng. lateral position, lateral decubitus. Av lat. latus = sida.
SIDS: förk. (eng.) sudden infant death syndrome; plötslig oväntad spädbarnsdöd, oftast under sömn och utan påvisbar orsak. Sv. plötslig spädbarnsdöd. Eng. sudden infant death syndrome.
σ-faktor: subst. (sigma-faktor) protein hos bakterier som styr RNA-polymeras till rätt startplats på DNA så att avläsningen (transkriptionen) av en gen börjar. Eng. sigma factor. Jfr transkription.
σ-receptor: subst. (sigma-receptor) receptor i nervsystemet som tidigare räknades till opioidreceptorerna men numera ses som egen typ; påverkas av bl.a. vissa psykofarmaka. Eng. sigma receptor. Jfr receptor.
sigmoideae, arteriae: subst. arteriae sigmoideae; sigmoideumartärerna; grenar av nedre tarmkäxartären till den S-formade tjocktarmen. Eng. sigmoid arteries. Av grek. sigma = S-form + lat. arteria = artär.
sigmoideus: adj. S-formad; t.ex. colon sigmoideum (s-format), sinus sigmoideus. Sv. sigmoid, s-formad. Eng. sigmoid. Av grek. sigma (bokstaven S) + eidos = form.
sigmoidoskopi: subst. (-n, pl. -er) endoskopisk undersökning av ändtarmen och nedre (vänstra) delen av tjocktarmen med ett böjligt, belyst instrument. Eng. sigmoidoscopy. Av gr. sigma (bokstaven S, om tarmens form) + skopein = betrakta.
sigmoidostomi: subst. (-n, pl. -er) konstgjord tarmöppning (stomi) där sigmoideum – nedre vänstra delen av tjocktarmen – leds ut genom bukväggen. Eng. sigmoidostomy. Av gr. sigma (S-formen) + stoma = mun, öppning.
signifikansnivå: subst. (-n, pl. -er) den gräns (vanligen 5 %, p = 0,05) under vilken ett resultats p-värde måste ligga för att skillnaden ska räknas som statistiskt säkerställd. Eng. significance level. Forskningsterm. Se Signifikant.
signifikant: adj. (pl. -a) statistiskt säkerställd; om en skillnad vars p-värde är lägre än den valda signifikansnivån (oftast p < 0,05), så att den sannolikt inte beror på slumpen. Eng. significant. Forskningsterm. Se P-värde.
silikos: subst. (-en, pl. -er) dammlunga; bestående lungskada (fibros) orsakad av långvarig inandning av kiseldioxiddamm från sten och sand. Eng. silicosis. Av lat. silex = kisel, flinta. ICD-10: J62. ICD-11: CA60.1.
simplex: adj. enkel; t.ex. fractura simplex (enkel fraktur). Sv. enkel, simplex. Eng. simple, simplex. Av lat. simplex = enkel, av semel (en gång) + plicare = vika.
simplex, articulatio: subst. articulatio simplex; enkel led; led där bara två benytor möts. Eng. simple joint. Av lat. articulus = led + simplex = enkel.
simsläge: subst. halvt bukläge med överkroppen roterad, en arm framåt och knäna lätt böjda; används t.ex. vid rektalundersökning. Eng. Sims' position. Uppkallat efter gynekolog James Marion Sims (1813–1883).
sinciput: subst. den främre, övre delen av huvudet; pannregionen. Eng. forehead. Av lat. semi = halv + caput = huvud.
singularis: adj. enkel, ensam, unik; i singularis = i singular (en). Sv. singulär, unik. Eng. singular, unique. Av lat. singularis = ensam, av singulus = var för sig.
sinister: adj. vänster (sida). Sv. vänster. Eng. left, sinister. Av lat. sinister = vänster; ansågs olycksbådande i romerska augurier.
sinuatrialis, nodus: subst. nodus sinuatrialis; sinusknutan (SA-knutan, Keith-Flacks knuta); hjärtats normala impulsgivare (pacemaker), belägen i höger förmaks vägg vid övre hålvenens mynning. Sv. sinusknuta. Eng. sinu-atrial node. Av lat. sinus = ficka + atrium = förmak + nodus = knuta.
sinuit: subst. (-en, pl. -er) bihåleinflammation; inflammation i slemhinnan i en eller flera näsbihålor, ofta efter förkylning. Sv. bihåleinflammation. Eng. sinusitis. Av lat. sinus = håla, bukt + -it = inflammation. Även sinusit. ICD-10: akut J01, kronisk J32. ICD-11: CA0A.
sinus: subst. hålighet, bukt, kurva; t.ex. sinus paranasales (bihålorna), sinus coronarius (hjärtats blodkärl), sinus cavernosus. Sv. sinus, hålighet. Eng. sinus, cavity. Av lat. sinus = bukt, fördjupning.
sinus anales: subst. analbihålorna; de små fickor ovanför analklaffarna där analkörtlarna mynnar. Eng. anal sinuses. Av lat. sinus = ficka + anus = ändtarmsöppning.
sinus aortae: subst. aortabukterna (Valsalvas bukter); de tre fickformiga utbuktningarna ovanför aortaklaffens segel; ur två av dem utgår höger och vänster kransartär. Eng. aortic sinus. Av lat. sinus = ficka + aorta.
sinus caroticus: subst. karotissinus; en utvidgning vid inre halspulsåderns början med tryckkänsliga receptorer (baroreceptorer) som reglerar blodtrycket. Eng. carotid sinus. Av lat. sinus = utvidgning + grek. karos.
sinus cavernosus: subst. sinus cavernosus (kavernösa sinus); den parade durasinus på vardera sidan om kilbenskroppen och hypofysen; genom den löper inre halspulsådern och kranialnerverna III, IV, V1, V2 och VI – viktig klinisk korsväg. Eng. cavernous sinus. Av lat. sinus = kanal + caverna = hålrum.
sinus coronarius: subst. koronarsinus (kransvenssinus); hjärtats stora venavlopp som löper i kransfåran på baksidan och mynnar i höger förmak. Sv. koronarsinus. Eng. coronary sinus. Av lat. sinus = ficka + corona = krans.
sinus durae matris: subst. hårda hjärnhinnans blodledare (durasinus); de klafflösa venösa kanaler mellan hårda hjärnhinnans blad som samlar blodet från hjärnan och tömmer det mot inre halsvenen. Sv. durasinus. Eng. dural venous sinuses. Av lat. sinus = kanal + dura mater = hård (hjärn)hinna.
sinus frontalis: subst. pannbihålan; den luftfyllda bihålan i pannbenet, ovanför ögonhålorna. Sv. pannbihåla. Eng. frontal sinus. Av lat. sinus = hålrum + frons = panna.
sinus lactiferi: subst. de spolformiga utvidgningar av mjölkgångarna under vårtgården där mjölk kan samlas. Sv. mjölksamlare. Eng. lactiferous sinuses. Av lat. sinus = bukt + lac = mjölk + ferre = bära.
sinus maxillaris: subst. käkhålan; den största bihålan, belägen i överkäksbenets kropp och mynnande i näshålan. Sv. käkhåla. Eng. maxillary sinus. Av lat. sinus = hålrum + maxilla = överkäke.
sinus obliquus pericardii: subst. oblika perikardsinus; en blindsäck i hjärtsäckshålan bakom vänster förmak, mellan lungvenernas och hålvenernas omslagsveck. Eng. oblique pericardial sinus. Av lat. sinus = ficka + obliquus = snedställd + grek. perikardion = hjärtsäck.
sinus paranasales: subst. bihålorna; de luftfyllda hålrum i skallbenen (käk-, pann-, kil- och silbenshålorna) som mynnar i näshålan. Sv. bihålor, paranasalsinus. Eng. paranasal sinuses. Av lat. sinus = hålighet + para = vid sidan av + nasus = näsa.
sinus petrosus inferior: subst. nedre petrosalsinus; durasinus som tömmer sinus cavernosus direkt mot inre halsvenens överbulb. Eng. inferior petrosal sinus. Av lat. sinus = kanal + petrosus = bergig + inferior = nedre.
sinus petrosus superior: subst. övre petrosalsinus; durasinus längs tinningbenets bergskam som tömmer sinus cavernosus mot tvärgående sinus. Eng. superior petrosal sinus. Av lat. sinus = kanal + petrosus = bergig (tinningbenets pyramid) + superior = övre.
sinus prostaticus: subst. prostatasinus; den fåra på vardera sidan om sädeskullen där prostatans utförsgångar mynnar. Eng. prostatic sinus. Av lat. sinus = fåra, ficka + prostata = blåskörtel.
sinus rectus: subst. raka sinus; durasinus i lilla hjärnhinnetältets fäste som bildas av nedre sagittalsinus och stora hjärnvenen (Galens ven) och tömmer sig i sinusconfluensen. Eng. straight sinus. Av lat. sinus = kanal + rectus = rak.
sinus renalis: subst. njursinus; den fettfyllda hålighet innanför hilus som rymmer njurbäcken, kalkar och kärl. Eng. renal sinus. Av lat. sinus = hålighet + ren = njure.
sinus sagittalis inferior: subst. nedre sagittalsinus; durasinus längs hjärnskärans nedre fria kant; tömmer sig i raka sinus. Eng. inferior sagittal sinus. Av lat. sinus = kanal + sagitta = pil + inferior = nedre.
sinus sagittalis superior: subst. övre sagittalsinus; den oparade durasinus längs hjärnans överkant i mittlinjen; tar emot de övre hjärnvenerna och cerebrospinalvätska via araknoidalvilli. Eng. superior sagittal sinus. Av lat. sinus = kanal + sagitta = pil (mittlinjen) + superior = övre.
sinus sigmoideus: subst. sigmoideumsinus; den S-formade fortsättningen av tvärgående sinus ned mot jugularforamen, där den blir inre halsven. Eng. sigmoid sinus. Av lat. sinus = kanal + grek. sigma = S-form.
sinus sphenoidalis: subst. kilbenshålan; den luftfyllda bihålan inuti kilbenskroppen, bakom näshålan. Sv. kilbenshåla. Eng. sphenoidal sinus. Av lat. sinus = hålrum + os sphenoidale = kilben.
sinus tarsi: subst. fotrotsbukten; den trattformade kanal mellan språngben och hälben (mellan deras fåror) som rymmer ledband. Eng. tarsal sinus. Av lat. sinus = bukt, hålrum + tarsus = fotrot.
sinus transversus: subst. tvärgående sinus; den parade durasinus som från sinusconfluensen löper utåt längs lilla hjärnhinnetältets fäste och övergår i sigmoideumsinus. Eng. transverse sinus. Av lat. sinus = kanal + transversus = tvärgående.
sinus transversus pericardii: subst. transversella perikardsinus; en tvärgående gång i hjärtsäckshålan bakom aorta och lungartärstammen, framför hålvener/lungvener; används vid hjärtkirurgi för att avklämma de stora kärlen. Eng. transverse pericardial sinus. Av lat. sinus = ficka + transversus = tvärgående + grek. perikardion = hjärtsäck.
sinus trunci pulmonalis: subst. lungartärstammens bukter; de tre fickformiga utbuktningarna ovanför pulmonalisklaffens segel. Eng. sinus of pulmonary trunk. Av lat. sinus = ficka + truncus = stam + pulmo = lunga.
sinus venarum cavarum: subst. hålvenssinus; den glattväggiga del av höger förmak mellan hålvenernas mynningar, av venöst ursprung. Eng. sinus of venae cavae. Av lat. sinus = ficka + vena cava = hålven.
sinus venosus: subst. venös bihåla; ett vidgat, klafflöst venöst blodrum (t.ex. de venösa blodledarna i hjärnhinnan). Eng. sinus venosus. Av lat. sinus = ficka + venosus = venös.
sinus venosus sclerae: subst. sinus venosus sclerae (Schlemms kanal); en ringformig venkanal i senhinnans gräns mot hornhinnan som dränerar kammarvattnet ur främre ögonkammaren; nedsatt avflöde ger förhöjt ögontryck (glaukom). Eng. scleral venous sinus. Av lat. sinus = kanal + venosus = venös + sclera = senhinna.
sinusknuta: subst. (-n) hjärtats normala impulsgivare; ett litet område i högra förmaket som spontant utlöser de elektriska impulser som styr hjärtfrekvensen (kroppens egen pacemaker). Eng. sinus node, sinoatrial node. Vardag. hjärtats inbyggda taktgivare. Av lat. sinus = bukt.
Sinusknutan (SA-noden): subst. hjärtats naturliga pacemaker i höger förmak; initierar hjärtats elektriska impuls. Sv. sinusknuta, SA-knutan. Eng. sinoatrial node (SA node). Av lat. sinus (bukt, kurva) + nodus = knut.
sinusrytm: subst. (-en) hjärtats normala rytm, då impulserna utgår regelbundet från sinusknutan. Eng. sinus rhythm. Av lat. sinus = bukt.
sinustakykardi: subst. (-n, pl. -er) snabb men regelbunden hjärtrytm (över 100 slag/min) som styrs normalt av sinusknutan, t.ex. vid ansträngning, feber eller oro. Eng. sinus tachycardia. Av lat. sinus + gr. tachys = snabb + kardia = hjärta. ICD-10: R00.0.
siphon caroticus: subst. karotissifonen; den S-formade böj som inre halspulsådern gör i sinus cavernosus inne i skallen. Eng. carotid siphon. Av grek. siphon = rör + karos.
SIRS: förk. systemiskt inflammatoriskt svarssyndrom; kroppens generella inflammationssvar (feber, snabb puls och andning, påverkade vita blodkroppar) som vid infektion övergår i sepsis. Eng. systemic inflammatory response syndrome. ICD-10: R65.9 (ospecificerat).
situs: subst. läge; t.ex. situs inversus (spegelvänd organplacering), situs solitus (normalt). Sv. läge, situs. Eng. situs, position. Av lat. situs = läge, placering.
Sjögren: Egennamn: Sjögrens syndrom; kronisk autoimmun (reumatisk) sjukdom som främst angriper tår- och spottkörtlar och ger torra ögon och torr mun. Eng. Sjögren's syndrome. Vardag. en sjukdom som ger torra ögon och torr mun. ICD-10: M35.0.
Sjögrens syndrom: subst. kronisk autoimmun sjukdom som angriper tår- och spottkörtlar och ger torra ögon och torr mun. Eng. Sjögren's syndrome. ICD-10: M35.0. ICD-11: 4A43.2.
skabb: subst. (-en) smittsam hudsjukdom orsakad av skabbkvalster som gräver gångar i huden och ger intensiv klåda. Lat. scabies. Eng. scabies. ICD-10: B86. ICD-11: 1G04.
skafoideum: subst. (lat.) båtbenet; det största benet i den proximala raden av handlovens ben, på tumsidan – bryts lätt vid fall mot utsträckt hand. Sv. båtbenet. Eng. scaphoid. Av gr. skaphe = båt + eidos = liknande. Även scaphoideum.
skeleton thoracis: subst. bröstkorgens skelett; revbenen, bröstbenet och bröstkotorna tillsammans. Eng. thoracic skeleton. Av grek. skeleton = skelett + thorax = bröstkorg.
skeletos: subst. torr (grek.); skelettets sammansättning av torra ben. Sv. torr. Eng. dry. Av grek. skeletos = torr, av skelein = torka.
skeletum: subst. skelett; benvärket som ger kroppen stöd och skydd. Sv. skelett. Eng. skeleton. Vardag. skelettet. Av grek. skeletos = torr; skelett av torra ben.
skelning: subst. (-en) att ögonen inte är riktade åt samma håll. Lat. strabismus. Sv. strabism. Eng. squint, strabismus. Jfr strabism. ICD-10: H49–H50.
skintigrafi: subst. (-n, pl. -er) nukleärmedicinsk bildundersökning där ett svagt radioaktivt ämne ges och dess strålning från ett organ registreras och avbildas. Eng. scintigraphy. Av lat. scintilla = gnista + gr. graphein = skriva, avbilda.
skintigrafisk: adj. (pl. -a) som gäller eller utförs med skintigrafi, dvs. bildgivning med hjälp av ett radioaktivt spårämne. Eng. scintigraphic. Av lat. scintilla = gnista. Se Skintigrafi.
skintigram: subst. (-met, pl. -) den bild som erhålls vid skintigrafi, framställd genom att registrera strålningen från ett radioaktivt ämne som anrikats i ett organ. Eng. scintigram. Av lat. scintilla = gnista + gr. gramma = bild. Se Skintigrafi.
skirrös: adj. (-t, pl. -a) hård, fast; om en tumör med riklig bindväv som gör den hård vid beröring, t.ex. viss bröstcancer. Eng. scirrhous. Av gr. skirrhos = hård svulst.
skivepitelcancer: subst. elakartad hudtumör som utgår från överhudens skivepitelceller; kan även uppstå i slemhinnor. Lat. carcinoma planocellulare. Eng. squamous cell carcinoma. ICD-10: hud C44 (med morfologikod). ICD-11: 2C32.
skjuv: subst. (-en) skjuvkraft; förskjutning av hudens vävnadslager mot varandra (t.ex. när en sängliggande glider nedåt), vilket kan bidra till trycksår. Eng. shear. Jfr Friktion.
sklerit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ögats senhinna (sklera); ger djup, ofta svår ögonsmärta och rodnad och kan hota synen. Eng. scleritis. Av gr. skleros = hård + -it = inflammation. ICD-10: H15.0.
sklerodermi: subst. (-n, pl. -er) sjukdom med förhårdnad och förtjockad hud på grund av ökad bindväv; kan vara enbart i huden eller del av en systemsjukdom som även drabbar inre organ. Eng. scleroderma. Av gr. skleros = hård + derma = hud. ICD-10: systemisk M34, lokaliserad (morfea) L94.0. ICD-11: 4A42.
skleros: subst. (-en, pl. -er) förhårdnad; förtätning och förstelning av en vävnad genom ökad bindväv, t.ex. åderförkalkning (arterioskleros). Eng. sclerosis. Av gr. skleros = hård.
sklerosera: verb (-r, skleroserade, skleroserat) bli hård eller förhårdna; även: avsiktligt åstadkomma förhårdnad/igenväxning av t.ex. ett blodkärl genom injektion av retande medel. Eng. sclerose. Av gr. skleros = hård.
skleroserande behandling: subst. behandling där ett retande medel sprutas in i ett blodkärl (t.ex. åderbråck) så att kärlväggen retas, faller samman och växer igen. Eng. sclerotherapy. Vardag. spruta som får åderbråck att försvinna. Se Skleroterapi.
skleroterapi: subst. (-n, pl. -er) injektion av retande medel i ett blodkärl (åderbråck, hemorrojder) för att det ska sluta sig och försvinna. Eng. sclerotherapy. Av gr. skleros = hård + therapeia = behandling.
skolios: subst. (-en, pl. -er) sidledskrökning av ryggraden, ofta med samtidig vridning av kotorna. Eng. scoliosis. Vardag. en rygg som är krökt åt sidan. Av gr. skolios = krokig. ICD-10: M41 (medfödd Q67.5). ICD-11: FA70.
skotom: subst. (-et, pl. -) område med nedsatt eller saknad syn (blind fläck) inom synfältet. Eng. scotoma. Av gr. skotos = mörker.
SKR: förk. Sveriges Kommuner och Regioner; arbetsgivar- och intresseorganisation för landets kommuner och regioner. Eng. Swedish Association of Local Authorities and Regions.
skrofler: subst. (pl.) ålderdomlig benämning på tuberkulos i halsens lymfkörtlar, med svullnader och varande fistlar; körteltuberkulos. Förr kallad 'kungsonda'. Eng. scrofula. Jfr Skrofulos, Tuberkulos.
skrofulos: adj. som har skrofler (körteltuberkulos); förr även allmänt om sjuklig, körtelsvullen och infektionsbenägen konstitution hos barn. Jfr Skrofler, Tuberkulos.
skrotal: adj. (-t, pl. -a) som hör till pungen (skrotum). Eng. scrotal. Av lat. scrotum = pung.
skrotum: subst. (lat.) pungen; hudsäcken nedanför penis som rymmer testiklarna. Sv. pungen. Eng. scrotum. Av lat. scrotum = pung.
skrumplever: subst. kronisk leversjukdom där levervävnad ersätts av bindväv med försämrad leverfunktion. Lat. cirrhosis hepatis. Sv. levercirros. Eng. cirrhosis. Jfr levercirros. ICD-10: K74 (alkohol K70.3). ICD-11: DB93.
skulderbursit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en slemsäck (bursa) i skulderregionen, som ger smärta särskilt vid lyft av armen. Eng. shoulder bursitis. Av lat. bursa = säck, pung + -it = inflammation. ICD-10: M75.5.
skulderkapsulit: subst. (-en, pl. -er) inflammation och skrumpning av skulderledens ledkapsel med stelhet och smärta; ”frusen skuldra”. Eng. adhesive capsulitis, frozen shoulder. Vardag. stel och öm axel som är svår att röra. Av lat. capsula = liten kapsel + -it = inflammation. ICD-10: M75.0.
skulderluxation: subst. (-en, pl. -er) axelledsurledvridning; när överarmens ledhuvud hoppar ur skulderledens ledskål. Eng. shoulder dislocation. Vardag. axeln ur led. Av lat. luxare = vrida ur led.
skvamös: adj. (-t, pl. -a) fjällig, flagande; som avstöter hudflagor, eller (om vävnad) bestående av platta, fjällika celler (skivepitel). Eng. squamous. Av lat. squama = fjäll.
sköldkörtel: subst. (-n, pl. -körtlar) tyreoidea; fjärilsformad hormonkörtel på framsidan av halsen som bildar ämnesomsättningshormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Sv. tyreoidea. Eng. thyroid gland. Jfr Tyreoidea, Tyroxin, Bisköldkörtel.
sköldkörtelcancer: subst. elakartad tumör i sköldkörteln. Lat. carcinoma glandulae thyreoideae. Eng. thyroid cancer. ICD-10: C73. ICD-11: 2D10.
skörbjugg: subst. (-en) bristsjukdom av för lite C-vitamin (askorbinsyra), med trötthet, blödande tandkött, lossnande tänder och dålig sårläkning; ökänd förr bland sjöfarare på långa resor. Eng. scurvy. Av lågty. schorbuck. Jfr C-vitamin, Askorbinsyra.
slaganfall: subst. (-et, pl. -) stroke; akut hjärnskada orsakad av blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning, så att hjärnvävnad dör av syrebrist. Sv. stroke, slaganfall. Eng. stroke. Vardag. när en del av hjärnan skadas av en propp eller blödning. ICD-10: stroke I64 (hjärnblödning I61, hjärninfarkt I63).
SLE: förk. systemisk lupus erythematosus; kronisk autoimmun systemsjukdom som kan drabba hud, leder, njurar, blod och många andra organ. Eng. systemic lupus erythematosus.
SMA: förk. (eng.) smooth muscle antibody (glattmuskelantikropp); en autoantikropp som bland annat ses vid autoimmun leverinflammation. Eng. smooth muscle antibody.
smittkoppor: subst. (pl.) tidigare fruktad, mycket smittsam virussjukdom (variola) med hög feber och blåsigt, ärrbildande hudutslag; förklarades utrotad 1980 efter vaccinationskampanjer. Eng. smallpox. Ålderdomligt: koppor, bannkoppor (hos barn), blodkoppor (svår blödande form). Jfr Variola. ICD-10: B03.
SN: förk. sant negativ; person utan den aktuella sjukdomen som korrekt får ett negativt testresultat. Eng. true negative. Forskningsterm. Se Sant negativ.
SNRI: förk. serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare; grupp antidepressiva läkemedel som höjer halten av både serotonin och noradrenalin i hjärnan. Eng. serotonin–noradrenaline reuptake inhibitor.
snöblindhet: subst. (-en) smärtsam, ytlig brännskada på hornhinnan av starkt ultraviolett ljus som reflekteras i snö; ger värk, tårflöde och tillfälligt nedsatt syn. Eng. snow blindness, photokeratitis. Vardag. ”solbränna” på ögats yta efter starkt ljus i snö.
social fobi: subst. stark rädsla för att granskas eller göra bort sig i sociala situationer. Eng. social anxiety disorder. ICD-10: F40.1. ICD-11: 6B04.
solaris: adj. som solen; t.ex. plexus solaris = solplexus (det autonoma nätverket i buken). Sv. solarlexus. Eng. solar. Av lat. sol = sol + -aris.
soleus: adj. flundrelik; m. soleus = flundremuskeln (djupa vadmuskeln). Sv. soleusmuskel. Eng. soleus. Av lat. solea (flundra, sandal) + -eus; muskelns platta form.
soleus, musculus: subst. musculus soleus; flundermuskeln; bred, platt vadmuskel under gastrocnemius som sänker foten. Eng. soleus. Av lat. musculus = muskel + solea = sula, flundra.
solitär: adj. (-t, pl. -a) ensam, enstaka; om en förändring som uppträder som en enda härd, t.ex. en solitär lungrundhärd. Eng. solitary. Av lat. solus = ensam.
soma: subst. kropp (grek.); kombineringsform i somatic, somatosensory. Sv. kropp. Eng. body, soma. Av grek. soma = kropp.
somatisering: subst. (-en, pl. -ar) att psykiska påfrestningar tar sig uttryck som kroppsliga symtom utan påvisbar kroppslig sjukdom. Eng. somatisation. Av gr. soma = kropp. ICD-10: F45.0.
somatisk: adj. (pl. -a) som gäller kroppen och dess organ, i motsats till psykisk. Eng. somatic. Av gr. soma = kropp.
somatoforma: adj. (somatoform, -t) om besvär som liknar kroppslig sjukdom men saknar påvisbar kroppslig orsak och anses ha psykisk bakgrund. Eng. somatoform. Av gr. soma = kropp + lat. forma = form.
somatogen: adj. (-t, pl. -a) med kroppsligt ursprung; om besvär eller symtom som beror på en kroppslig orsak. Eng. somatogenic. Av gr. soma = kropp + genes = uppkomst.
somatostatin: subst. (-et) hämmande hormon från bl.a. hypotalamus och bukspottkörteln som bromsar frisättningen av flera andra hormoner (t.ex. tillväxthormon och insulin). Eng. somatostatin.
somatostatinom: subst. (-et) mycket sällsynt hormonproducerande tumör som bildar för mycket somatostatin. Eng. somatostatinoma. Jfr Somatostatin. ICD-10: D13.7 (malign C25.4).
somatotrofisk: adj. (pl. -a) som främjar kroppens (vävnadernas) tillväxt, t.ex. tillväxthormonets verkan. Eng. somatotrophic. Av gr. soma = kropp + trophe = näring, tillväxt.
somnolens: subst. (-en) sänkt vakenhet med uttalad sömnighet, där personen lätt somnar men kan väckas. Eng. somnolence. Av lat. somnus = sömn.
somnolent: adj. (-, -a) onaturligt sömnig och slö men väckbar; en lindrig grad av sänkt medvetande. Eng. somnolent. Av lat. somnus = sömn. Jfr Somnolens, Stuporös, Komatös.
sopor: adj. sopor; djup medvetandesänkning där personen bara kan väckas tillfälligt med kraftig stimulering, mellan somnolens och koma. Även soporös = som befinner sig i ett sådant dvalliknande, svårväckt tillstånd. (subst.) Eng. sopor. Av lat. sopor = djup sömn.
sorkfeber: subst. virussjukdom (nephropathia epidemica) orsakad av Puumalavirus, som sprids via sorkars avföring och ger feber och njurpåverkan. Lat. nephropathia epidemica. Eng. nephropathia epidemica. ICD-10: A98.5.
SP: förk. sant positiv; person med den aktuella sjukdomen som korrekt får ett positivt testresultat. Eng. true positive. Forskningsterm. Se Sant positiv.
spaltlampa: subst. (-n, pl. -or) spaltlampa; ett mikroskop med en smal ljusspalt som ögonläkaren använder för att förstorat undersöka ögats främre delar. Eng. slit lamp. Vardag. ögonläkarens undersökningsmikroskop.
spasm: subst. (-en, pl. -er) ofrivillig, krampaktig sammandragning av en muskel eller ett ihåligt organs muskelvägg. Eng. spasm. Av gr. spasmos = kramp. ICD-10: R25.2.
spasmolytisk: adj. (pl. -a) kramplösande; om läkemedel som löser eller motverkar kramp i glatt muskulatur, t.ex. i tarm eller urinvägar. Eng. spasmolytic, antispasmodic. Av gr. spasmos = kramp + lysis = upplösning.
spasticitet: subst. (-en, pl. -er) ökad muskelspänning med stelhet och kramp på grund av skada i de centrala nervbanorna, t.ex. efter stroke eller vid CP. Eng. spasticity. Av gr. spasmos = kramp.
spastisk: adj. (pl. -a) krampaktig; präglad av ökad, ihållande muskelspänning till följd av nervskada. Eng. spastic. Av gr. spastikos = krampaktig.
spatia anguli iridocornealis: subst. de smala spaltrummen (Fontanas rum) i kammarvinkeln mellan iris och hornhinna, genom vilka kammarvatten dräneras. Eng. spaces of iridocorneal angle. Av lat. spatium = rum + angulus = vinkel + iris + cornea.
spatia interossea metacarpi: subst. mellanrummen mellan mellanhandsbenen. Eng. interosseous metacarpal spaces. Av lat. spatium = mellanrum + inter = mellan + os = ben + grek. metacarpus = mellanhand.
spatia interossea metatarsi: subst. mellanrummen mellan mellanfotsbenen. Eng. intermetatarsal spaces. Av lat. spatium = mellanrum + inter = mellan + os = ben + grek. metatarsion = mellanfot.
spatia zonularia: subst. de lymffyllda spaltrummen (Petits kanal) mellan zonulatrådarna runt linsens ekvator. Eng. zonular spaces. Av lat. spatium = rum + zonula = litet bälte.
spatium: subst. rum, mellanrum; t.ex. spatium epidurale, spatium subarachnoideum, spatium retroperitoneale. Sv. spatium, rum. Eng. space. Av lat. spatium = rum, utrymme.
spatium endolymphaticum: subst. hinnlabyrintens inre rum, fyllt av endolymfa. Eng. endolymphatic space. Av grek. endon = inuti + lat. spatium = rum; lympha = klar vätska.
spatium epidurale: subst. epiduralrummet (extraduralrummet); rummet mellan hårda ryggmärgshinnan och ryggradskanalens vägg, fyllt av fett och venflätor; här läggs epiduralbedövning. Eng. epidural space. Av grek. epi = på + lat. dura = hård + spatium = rum.
spatium extraperitoneale: subst. extraperitoneala rummet; bindvävs- och fettfyllt utrymme utanför bukhinnan, mellan denna och bukväggen. Eng. extraperitoneal space. Av lat. spatium = rum + extra = utanför + grek. peritonaion = bukhinna.
spatium intercostale: subst. revbensmellanrummet; utrymmet mellan två intilliggande revben, fyllt av interkostalmuskler, kärl och nerv. Sv. revbensmellanrum. Eng. intercostal space. Av lat. spatium = utrymme + inter = mellan + costa = revben.
spatium lateropharyngeum: subst. parafaryngeala rummet; det bindvävsfyllda rum vid sidan av svalget, mellan svalgväggen och de djupa halsmusklerna. Eng. parapharyngeal space. Av lat. spatium = rum + latus = sida + grek. pharynx = svalg.
spatium perilymphaticum: subst. det vätskefyllda rum mellan ben- och hinnlabyrinten som innehåller perilymfa. Eng. perilymphatic space. Av grek. peri = runt + lat. spatium = rum; lympha = klar vätska.
spatium peripharyngeum: subst. perifaryngeala rummet; samlingsnamn på bindvävsrummen runt svalget (retro- och parafaryngeala rummen). Eng. peripharyngeal space. Av lat. spatium = rum + grek. peri = runt + pharynx = svalg.
spatium retroinguinale: subst. retroinguinala rummet (Bogros rum); extraperitonealt utrymme bakom ljumsken. Eng. retro-inguinal space. Av lat. spatium = rum + retro = bakom + inguen = ljumske.
spatium retroperitoneale: subst. retroperitoneala rummet; utrymmet bakom bukhinnan mot bakre bukväggen, där njurar, urinledare, aorta och nedre hålven ligger. Eng. retroperitoneal space. Av lat. spatium = rum + retro = bakom + grek. peritonaion = bukhinna.
spatium retropharyngeum: subst. retrofaryngeala rummet; det bindvävsfyllda spaltrum bakom svalget, framför halsryggens fascia; väg för spridning av infektioner. Eng. retropharyngeal space. Av lat. spatium = rum + retro = bakom + grek. pharynx = svalg.
spatium retropubicum: subst. retropubiska rummet (Retzius rum); det fettfyllda utrymme bakom blygdbenet och framför urinblåsan. Eng. retropubic space. Av lat. spatium = rum + retro = bakom + pubis = blygdben.
spatium subarachnoideum: subst. subaraknoidalrummet; rummet mellan araknoidea och pia mater, fyllt av cerebrospinalvätska (likvor) och genomdraget av kärl. Eng. subarachnoid space. Av lat. sub = under + grek. arachne = spindel + lat. spatium = rum.
spatium subdurale: subst. subduralrummet; det smala rummet mellan hårda hjärnhinnan och araknoidea; här uppstår subduralblödning vid avslitna bryggvener. Eng. subdural space. Av lat. sub = under + dura = hård + spatium = rum.
spatium suprasternale: subst. suprasternala rummet; det fett- och vävnadsfyllda utrymme strax ovanför bröstbenet där halsfascians ytliga blad delar sig. Eng. suprasternal space. Av lat. spatium = rum + supra = ovanför + grek. sternon = bröstben.
specialistsjuksköterska: subst. (-n, pl. -or) sjuksköterska med vidareutbildning inom ett område, t.ex. onkologi, anestesi eller psykiatri. Eng. specialist nurse.
specificitet: subst. (-en, pl. -er) ett tests förmåga att korrekt friklassa dem som är friska (andelen friska som får negativt provsvar). Eng. specificity. Forskningsterm. Av lat. species = slag, art.
SPECT: förk. (eng.) single photon emission computed tomography; nukleärmedicinsk metod som med roterande gammakamera ger tredimensionella snittbilder av ett radioaktivt spårämnes fördelning. Eng. single photon emission computed tomography.
sperma: subst. säd; manlig könscell och dess omgivning. Sv. sperma, säd. Eng. semen, sperm. Av grek. sperma = frö, säd.
spermaticus: adj. som hör till sperma; funiculus spermaticus = sädesträngen. Sv. spermatisk. Eng. spermatic. Av grek. sperma = säd.
spermie: subst. (-n, pl. -er) sädescell; den manliga könscellen som bildas i testikeln och kan befrukta ägget. Eng. spermatozoon, sperm. Av gr. sperma = säd, frö.
spetälska: subst. (-n) kronisk infektionssjukdom (lepra) orsakad av Mycobacterium leprae, som angriper hud och perifera nerver och obehandlad kan ge stympande skador; de sjuka isolerades förr i hospital. Eng. leprosy. Jfr Lepra.
sphacelus: subst. (gr.) kallbrand, vävnadsdöd (gangrän). Jfr Gangrän, Kallbrand, Necrosis.
sphenoidale, os: subst. os sphenoidale; kilben; oparigt, fågellikt ben mitt i skallbasen som binder samman flera andra skallben. Sv. kilben. Eng. sphenoid bone. Av lat. os = ben + grek. sphen = kil + eidos = form.
sphenoidalis: adj. som hör till kilbenet; t.ex. sinus sphenoidalis, arteria sphenoidalis. Sv. sfenoid, kilbens-. Eng. sphenoidal. Av grek. sphen (kil) + eidos = form.
sphenoideus: adj. kilformad; os sphenoidale = kilbenet (fjärilsliknande skallben). Sv. kilbenet. Eng. sphenoid. Av grek. sphen (kil) + eidos = form.
sphenomandibulare, ligamentum: subst. ligamentum sphenomandibulare; ledband från kilbenets tornutskott till underkäkens insida; hjälper stötta käkleden. Eng. sphenomandibular ligament. Av grek. sphen = kil + lat. mandibula = underkäke.
sphenopalatina, arteria: subst. arteria sphenopalatina; kilgomartären; överkäksartärens slutgren in i näshålan; huvudkälla till blodförsörjningen där och vanlig orsak till svår näsblödning. Eng. sphenopalatine artery. Av grek. sphen = kil + lat. palatum = gom + arteria = artär.
spheroidea, articulatio: subst. articulatio spheroidea; kulled; led där ett klotformat ledhuvud rör sig fritt i en grop, rörlig i alla riktningar (t.ex. axelleden). Sv. kulled. Eng. ball and socket joint. Av lat. articulus = led + grek. sphaira = klot, kula.
spheroideus: adj. sfärisk, klotformad; articulatio spheroidea = kulled. Sv. sfäroid. Eng. spheroid. Av grek. sphaira (sfär) + eidos = form.
sphincter: subst. ringformig slutmuskel; t.ex. m. sphincter ani, m. sphincter vesicae. Sv. sfinkter, slutmuskel. Eng. sphincter. Vardag. slutmuskeln. Av grek. sphingein = pressa ihop; sphincter = sammantryckare.
sphincter ampullae, musculus: subst. musculus sphincter ampullae; ampullsfinktern; ringmuskel kring hepatopankreatiska ampullens mynning i tolvfingertarmen (Oddis sfinkter). Eng. sphincter of ampulla. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + lat. ampulla = utvidgning.
sphincter ani externus, musculus: subst. musculus sphincter ani externus; yttre analsfinktern; den viljestyrda ringmuskel av tvärstrimmig muskulatur som omger analkanalen och håller den sluten. Sv. yttre slutarmuskeln. Eng. external anal sphincter. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + anus = ändtarmsöppning.
sphincter ani internus, musculus: subst. musculus sphincter ani internus; inre analsfinktern; den ofrivilliga ringmuskel av glatt muskulatur som omger analkanalen och håller den sluten i vila. Sv. inre slutarmuskeln. Eng. internal anal sphincter. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + anus = ändtarmsöppning.
sphincter ductus choledochi, musculus: subst. musculus sphincter ductus choledochi; gallgångssfinktern; ringmuskel kring gallgångens slutdel som styr gallflödet till tarmen. Eng. sphincter of bile duct. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + ductus choledochus = gallgång.
sphincter ductus pancreatici, musculus: subst. musculus sphincter ductus pancreatici; bukspottgångens sfinkter; ringmuskel kring bukspottgångens slutdel. Eng. sphincter of pancreatic duct. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + ductus pancreaticus = bukspottgång.
sphincter pupillae, musculus: subst. musculus sphincter pupillae; den ringformiga glatta muskel i iris som drar samman pupillen (mios); parasympatiskt innerverad. Sv. pupillförträngaren. Eng. sphincter pupillae. Av lat. musculus = muskel + sphincter = slutmuskel + pupilla = pupill.
sphincter pyloricus, musculus: subst. musculus sphincter pyloricus; portvaktsmuskeln; den förtjockade ringmuskel som styr tömningen av magsäcken till tolvfingertarmen. Sv. portvaktsmuskel, pylorussfinkter. Eng. pyloric sphincter. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare + pyloros = portvakt.
sphincter urethrae externus, musculus: subst. musculus sphincter urethrae externus; yttre urinrörsslutmuskeln; den tvärstrimmiga, viljestyrda ringmuskel i bäckenbotten som håller urinen tillbaka. Eng. external urethral sphincter. Av grek. sphinkter = slutmuskel + ourethra = urinrör + lat. externus = yttre.
sphincter urethrae internus, musculus: subst. musculus sphincter urethrae internus; inre urinrörsslutmuskeln; den glatta, ofrivilliga ringmuskeln kring inre urinrörsmynningen. Eng. internal urethral sphincter. Av grek. sphinkter = slutmuskel + ourethra = urinrör + lat. internus = inre.
sphincter urethrovaginalis, musculus: subst. musculus sphincter urethrovaginalis; en muskel hos kvinnan som omger både urinrör och slida och hjälper till att sluta dem. Eng. sphincter urethrovaginalis. Av grek. sphinkter = slutmuskel + lat. urethra = urinrör + vagina = slida + musculus = muskel.
sphincter, musculus: subst. musculus sphincter; slutarmuskel; ringmuskel som genom sammandragning stänger en kroppsöppning eller kanal. Sv. slutarmuskel. Eng. sphincter muscle. Av lat. musculus = muskel + grek. sphinkter = snörare.
spider nevi: subst. (eng./lat.) spindelnaevus; liten stjärnformig kärlutvidgning i huden med ett centralt kärl och utstrålande grenar, kan ses vid leversjukdom och graviditet. Sv. spindelnaevus. Eng. spider naevus. Vardag. ett litet stjärnformat kärlmärke i huden. Av eng. spider = spindel + lat. naevus = födelsemärke.
spina: subst. tagg, ås, ryggrad; t.ex. spina iliaca anterior superior (SIAS), spina scapulae, columna vertebralis (spina). Sv. tagg, ryggrad. Eng. spine, thorn, ridge. Vardag. ryggraden. Av lat. spina = tagg, ryggrad.
spina bifida: subst. (lat.) medfödd defekt där ryggradsbågar inte slutit sig kring ryggmärgskanalen. Sv. ryggmärgsbråck. Eng. spina bifida. Jfr ryggmärgsbråck. ICD-10: Q05. ICD-11: LA02.
spina iliaca anterior inferior: subst. främre nedre höftbenstaggen; benutskott nedanför den främre övre, fäste för m. rectus femoris. Eng. anterior inferior iliac spine. Av lat. spina = tagg + os ilium = tarmben + anterior = främre + inferior = nedre.
spina iliaca anterior superior: subst. främre övre höftbenstaggen; det kännbara benutskott framtill på höftbenskammen (fäste för ljumskbandet, ofta använt anatomiskt landmärke). Eng. anterior superior iliac spine. Av lat. spina = tagg + os ilium = tarmben + anterior = främre + superior = övre.
spina iliaca posterior inferior: subst. bakre nedre höftbenstaggen; benutskott nedanför den bakre övre, vid stora sittbensinskärningen. Eng. posterior inferior iliac spine. Av lat. spina = tagg + os ilium = tarmben + posterior = bakre + inferior = nedre.
spina iliaca posterior superior: subst. bakre övre höftbenstaggen; benutskott baktill på höftbenskammen (motsvarar en grop i huden). Eng. posterior superior iliac spine. Av lat. spina = tagg + os ilium = tarmben + posterior = bakre + superior = övre.
spina ischiadica: subst. sittbenstaggen; det spetsiga benutskott bakåt på sittbenet mellan stora och lilla sittbensinskärningen. Eng. ischial spine. Av lat. spina = tagg + ischium = sittben.
spina mentalis inferior: subst. nedre haktaggen; benutskott nedanför den övre, där en halsmuskel fäster. Eng. inferior mental spine. Av lat. spina = tagg + mentum = haka + inferior = nedre.
spina mentalis superior: subst. övre haktaggen; benutskott på underkäkens insida i medellinjen där tungmuskler fäster. Eng. superior mental spine. Av lat. spina = tagg + mentum = haka + superior = övre.
spina nasalis: subst. nästaggen; en bentagg på pannbenets näsdel som bidrar till nässkiljeväggen. Eng. nasal spine. Av lat. spina = tagg + nasus = näsa.
spina nasalis anterior: subst. främre nästaggen; den lilla bentagg framtill där överkäkshalvorna möts vid näsöppningen. Eng. anterior nasal spine. Av lat. spina = tagg + nasus = näsa + anterior = främre.
spina nasalis posterior: subst. bakre nästaggen; den bentagg baktill i medellinjen på hårda gommen vid bakre näsöppningen. Eng. posterior nasal spine. Av lat. spina = tagg + nasus = näsa + posterior = bakre.
spina ossis sphenoidalis: subst. kilbenstaggen; en nedåtriktad bentagg på kilbenets stora vinge bakom tagghålet. Eng. spine of sphenoid bone. Av lat. spina = tagg + os sphenoidale = kilben.
spina scapulae: subst. skulderbladskammen; den utskjutande benkam som delar skulderbladets baksida. Eng. spine of scapula. Av lat. spina = tagg, kam + scapula = skulderblad.
spina suprameatica: subst. liten bentagg vid övre bakre kanten av yttre hörselgången. Eng. suprameatal spine. Av lat. spina = tagg + supra = ovanför + meatus = gång.
spina trochlearis: subst. trochleataggen; en liten (ibland förbenad) tagg i ögonhålans tak där brosktrissan för en ögonmuskel fäster. Eng. trochlear spine. Av lat. spina = tagg + trochlea = trissa.
spina tympanica major: subst. större trumtaggen; en bentagg framtill vid trumhinnefårans kant. Eng. greater tympanic spine. Av lat. spina = tagg + tympanum = trumma + major = större.
spina tympanica minor: subst. mindre trumtaggen; en bentagg baktill vid trumhinnefårans kant. Eng. lesser tympanic spine. Av lat. spina = tagg + tympanum = trumma + minor = mindre.
spinae palatinae: subst. gomtaggarna; små benlister på hårda gommens undersida. Eng. palatine spines. Av lat. spina = tagg + palatum = gom.
spinal chock: subst. övergående bortfall av all nervfunktion (förlamning och slapphet) nedanför en akut ryggmärgsskada under de första timmarna till veckorna efter skadan. Eng. spinal shock. Vardag. tillfällig total förlamning strax efter en ryggmärgsskada. Av lat. spina = ryggrad.
spinal muskelatrofi: subst. ärftlig nervsjukdom (SMA) där motoriska nervceller i ryggmärgen bryts ned och ger muskelsvaghet och muskelförtvining. Eng. spinal muscular atrophy. ICD-10: G12.0–G12.1. ICD-11: 8B60.
spinal stenos: subst. förträngning av ryggradskanalen som klämmer på nerver, med smärta och domningar i benen vid gång. Lat. stenosis canalis spinalis. Eng. spinal stenosis. ICD-10: M48.0. ICD-11: FA83.
spinalanestesi: subst. (-n) ryggbedövning där bedövningsmedel sprutas in i vätskan kring ryggmärgen (spinalrummet) och bedövar kroppens nedre del. Sv. ryggbedövning. Eng. spinal anaesthesia. Av lat. spina = ryggrad + gr. anaisthesia = känsellöshet. Jfr Spinalbedövning.
spinalbedövning: subst. (-en) ryggbedövning; bedövning som ges som en injektion in i vätskerummet kring ryggmärgen och bedövar underkroppen. Eng. spinal anaesthesia. Av lat. spina = ryggrad. Jfr Spinalanestesi.
spinalis: adj. som hör till ryggraden eller ryggmärgen; t.ex. canalis spinalis, arteria spinalis anterior. Svensk form: spinal. Sv. rygg-. Eng. spinal. Av lat. spina = tagg, ryggrad.
spinalis anterior, arteria: subst. arteria spinalis anterior; främre ryggmärgsartären; ett oparat kärl, bildat av grenar från båda kotartärerna, som löper i främre mittfåran och försörjer ryggmärgens främre två tredjedelar. Eng. anterior spinal artery. Av lat. spina = ryggrad + anterior = främre + arteria = artär.
spinalis capitis, musculus: subst. musculus spinalis capitis; taggmuskelns huvuddel, oftast sammansmält med halvtaggmuskeln till huvudet. Eng. spinalis capitis. Av lat. spinalis = taggmuskeln + caput = huvud.
spinalis cervicis, musculus: subst. musculus spinalis cervicis; taggmuskelns halsdel, mellan halskotornas taggutskott. Eng. spinalis cervicis. Av lat. spinalis = taggmuskeln + cervix = hals.
spinalis posterior, arteria: subst. arteria spinalis posterior; bakre ryggmärgsartären; parigt kärl från kotartären (eller PICA) som försörjer ryggmärgens bakre del. Eng. posterior spinal artery. Av lat. spina = ryggrad + posterior = bakre + arteria = artär.
spinalis thoracis, musculus: subst. musculus spinalis thoracis; taggmuskelns bröstdel, mellan bröstkotornas taggutskott. Eng. spinalis thoracis. Av lat. spinalis = taggmuskeln + grek. thorax = bröstkorg.
spinalis, musculus: subst. musculus spinalis; taggmuskeln; den innersta pelaren i ryggsträckaren, närmast taggutskotten. Eng. spinalis. Av lat. musculus = muskel + spina = tagg (taggutskott).
spinalnerv: subst. (-en, pl. -er) ryggmärgsnerv; en av de 31 par nerver som utgår från ryggmärgen och försörjer kroppen med känsel- och rörelsesignaler. Eng. spinal nerve. Av lat. spina = ryggrad + nervus = nerv.
spinalpunktion: subst. (-en, pl. -er) lumbalpunktion; instick med nål mellan två ländkotor in i vätskerummet kring ryggmärgen för att ta prov av ryggmärgsvätskan (likvor). Eng. spinal (lumbar) puncture. Vardag. provtagning av ryggmärgsvätska med en nål i ryggen. Av lat. spina = ryggrad + punctio = stick.
spinalstenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning av ryggmärgskanalen som klämmer på ryggmärg eller nervrötter och kan ge bensmärta och domningar vid gång. Eng. spinal stenosis. Vardag. trång ryggmärgskanal. Av lat. spina = ryggrad + gr. stenosis = förträngning.
spinocerebellum: subst. spinocerebellum; den del av lillhjärnan (vermis och paravermala delar) som tar emot ryggmärgens proprioception och styr hållning och gång. Eng. spinocerebellum. Av lat. spina = ryggrad + cerebellum = lillhjärna.
spinosus: adj. taggig; t.ex. processus spinosus = kotornas ryggtagg, foramen spinosum. Sv. spinös, taggig. Eng. spinous. Av lat. spina (tagg) + -osus.
spinotransversales, musculi: subst. musculi spinotransversales; spinotransversala musklerna; muskelgrupp (remmusklerna) som löper från taggutskott snett uppåt-utåt till tvärutskott och huvud. Eng. spinotransversales. Av lat. musculus = muskel + spina = taggutskott + transversus = tvärutskott.
spirale cochleae, ganglion: subst. ganglion spirale cochleae; den samling nervcellskroppar inuti modiolus vars utskott bildar hörselnerven; sänder signaler från Cortis organ. Sv. spiralgangliet. Eng. spiral ganglion. Av lat. ganglion = nervknut + spiralis = spiralformig + cochlea = snäcka.
spirale, ligamentum: subst. ligamentum spirale; den förtjockning av benväggens beklädnad längs snäckkanalens ytterkant, dit basilarmembranet fäster. Eng. spiral ligament. Av lat. ligamentum = band + spiralis = spiralformig.
spiralis: adj. spiralformad; t.ex. lamina spiralis cochleae, ductus cochlearis. Sv. spiral. Eng. spiral. Av lat. spira (spiral) + -alis.
spirometer: subst. (-n, pl. spirometrar) instrument som mäter den luftmängd och det luftflöde en person kan blåsa ut, för att bedöma lungfunktionen. Eng. spirometer. Av lat. spirare = andas + gr. metron = mått.
spirometri: subst. (-n, pl. -er) lungfunktionsundersökning som mäter utandad luftvolym och luftflöde, används bland annat vid astma och KOL. Eng. spirometry. Av lat. spirare = andas + gr. metron = mått.
splanchnicus: adj. som hör till inälvorna; nn. splanchnici = inälvsnerval (sympatisnerver). Sv. splankisk. Eng. splanchnic. Av grek. splanchnon = inälvorna.
splanchnicus major, nervus: subst. nervus splanchnicus major; stora inälvsnerven; sympatisk nerv från bröstgränssträngen ned till buktruncusgangliet, för att försörja bukens organ. Eng. greater splanchnic nerve. Av grek. splanchna = inälvor + lat. major = större + nervus = nerv.
splanchnicus minor, nervus: subst. nervus splanchnicus minor; lilla inälvsnerven; sympatisk nerv från nedre bröstgränssträngen till bukens ganglier. Eng. lesser splanchnic nerve. Av grek. splanchna = inälvor + lat. minor = mindre + nervus = nerv.
splanknisk: adj. (pl. -a) som hör till de inre bukorganen och deras blodförsörjning (inälvorna). Eng. splanchnic. Av gr. splanchna = inälvor.
splen: subst. mjälten (lien); det största lymfoida organet, beläget högt upp till vänster i buken; filtrerar blodet, bryter ner gamla röda blodkroppar och deltar i immunförsvaret. Sv. mjälte. Eng. spleen. Av grek. splen = mjälte.
splen accessorius: subst. bimjälte (accessorisk mjälte); en eller flera små extra mjältknölar nära mjälten, ett vanligt normalfynd. Eng. accessory spleen. Av grek. splen = mjälte + lat. accessorius = extra.
splenektomera: verb (-r, splenektomerade, splenektomerat) operera bort mjälten. Eng. splenectomise. Av gr. splen = mjälte + ektome = bortskärande.
splenektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt borttagande av mjälten, t.ex. efter skada eller vid vissa blodsjukdomar. Eng. splenectomy. Av gr. splen = mjälte + ektome = bortskärande.
splenica, arteria: subst. arteria splenica (lienalis); mjältartären; buktruncus största gren, som slingrar sig längs bukspottkörtelns övre kant till mjälten; avger pankreas- och korta magsäcksgrenar samt vänstra gastroomentala artären. Eng. splenic artery. Av grek. splen = mjälte + lat. arteria = artär.
splenica, vena: subst. vena splenica (lienalis); mjältvenen; tömmer mjälten och löper bakom bukspottkörteln, tar emot nedre tarmkäxvenen och förenas med övre tarmkäxvenen till portådern. Eng. splenic vein. Av grek. splen = mjälte + lat. vena = ven.
splenium: subst. spleniet; hjärnbalkens (corpus callosum) tjocka bakre ände. Eng. splenium. Av grek. splenion = förband, kudde.
splenius: subst. remformad; m. splenius capitis och m. splenius cervicis = remformade nackmusklerna. Sv. splenius. Eng. splenius. Av grek. splenion = remsa, plåster.
splenius capitis, musculus: subst. musculus splenius capitis; huvudremmuskeln; remmuskelns del till tinningbenets vårtutskott och nackbenet. Eng. splenius capitis. Av lat. splenius = remmuskeln + caput = huvud.
splenius cervicis, musculus: subst. musculus splenius cervicis; halsremmuskeln; remmuskelns del till de övre halskotornas tvärutskott. Eng. splenius cervicis. Av lat. splenius = remmuskeln + cervix = hals.
splenius, musculus: subst. musculus splenius; remmuskeln; bandformig nack-/ryggmuskel som sträcker och vrider huvud och hals. Eng. splenius. Av lat. musculus = muskel + grek. splenion = bandage, kompress.
splenocolicum, ligamentum: subst. ligamentum splenocolicum; bukhinneveck mellan mjälten och tjocktarmens vänstra böj. Eng. splenocolic ligament. Av grek. splen = mjälte + kolon = tjocktarm + lat. ligamentum = band.
splenomegali: subst. (-n) förstorad mjälte. Eng. splenomegaly. Av gr. splen = mjälte + megas = stor. ICD-10: R16.1.
splenorenale, ligamentum: subst. ligamentum splenorenale (lienorenale); bukhinneveck mellan mjälten och vänster njure, för mjältkärlen och bukspottkörtelns svans. Eng. splenorenal ligament. Av grek. splen = mjälte + lat. ren = njure + ligamentum = band.
spondylit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en eller flera ryggkotor, t.ex. vid infektion eller inflammatorisk ryggsjukdom. Eng. spondylitis. Av gr. spondylos = ryggkota + -it = inflammation. ICD-10: M45–M46 (ankyloserande M45). ICD-11: FA92.
spondyloartros: subst. artros (slitageförändringar) i ryggradens leder, med broskförslitning och pålagringar. Eng. spondyloarthrosis. Av gr. spondylos = ryggkota + arthron = led.
spondylolistes: subst. (-en, pl. -er) framåtglidning av en ryggkota i förhållande till kotan nedanför. Eng. spondylolisthesis. Av gr. spondylos = ryggkota + olisthesis = glidning. ICD-10: M43.1 (medfödd Q76.2). ICD-11: FA81.
spondylolys: subst. (-en, pl. -er) spricka eller defekt i en ryggkotas kotbåge, medfödd eller efter belastning, som kan leda till att kotan glider framåt. Eng. spondylolysis. Av gr. spondylos = ryggkota + lysis = upplösning. ICD-10: M43.0.
spondylos: subst. (-en, pl. -er) åldersbetingade slitageförändringar i ryggraden med benpålagringar och förträngda diskutrymmen. Eng. spondylosis. Av gr. spondylos = ryggkota. ICD-10: M47. ICD-11: FA82.
spondylotisk: adj. (pl. -a) som beror på eller har med slitageförändringar i ryggraden (spondylos) att göra. Eng. spondylotic. Av gr. spondylos = ryggkota. Se Spondylos.
spongiosus: adj. svampig; t.ex. corpus spongiosum penis, substantia spongiosa = trabekulärt ben. Sv. spongiös, svampig. Eng. spongy, spongious. Av lat. spongia = svamp.
spontanfraktur: subst. (-en, pl. -er) benbrott som uppstår utan eller vid obetydligt yttre våld, oftast i ett ben som försvagats av sjukdom (t.ex. benskörhet eller tumör). Eng. pathological fracture. Av lat. spontaneus = självmant + fractura = brott. ICD-10: patologisk fraktur M84.4.
spontanpneumothorax: subst. plötslig kollaps av en del av lungan, då luft samlas i lungsäcken utan föregående yttre skada. Sv. spontan pneumotorax. Eng. spontaneous pneumothorax. Vardag. när en lunga faller ihop av sig själv. Av gr. pneuma = luft + thorax = bröstkorg.
spontanremission: subst. (-en, pl. -er) att en sjukdom förbättras eller läker av sig självt utan behandling. Eng. spontaneous remission. Av lat. spontaneus = självmant + remittere = sända tillbaka, släppa.
springmask: subst. (-en) vanlig liten tarmmask hos barn som ger klåda kring ändtarmsöppningen. Lat. enterobiasis. Eng. pinworm, threadworm. ICD-10: B80. ICD-11: 1F66.
spurius: adj. falsk; t.ex. costae spuriae = falska revben (8–12:e revbenen). Sv. falsk. Eng. spurious, false. Av lat. spurius = oäkta, falsk.
sputum: subst. (lat.) upphostat slem från de nedre luftvägarna, som kan analyseras vid t.ex. lunginfektion. Sv. upphostning. Eng. sputum. Av lat. spuere = spotta.
spänningshuvudvärk: subst. vanligaste huvudvärken, med tryckande, bandformad värk utan illamående. Eng. tension-type headache. Jfr huvudvärk. ICD-10: G44.2. ICD-11: 8A82.
squama: subst. fjäll, skiva; t.ex. squama temporalis (tinningbenets fjällformiga del). Sv. fjäll, squama. Eng. squama, scale. Av lat. squama = fjäll, skal.
squama frontalis: subst. pannbensfjället; pannbenets stora lodräta del som bildar pannan. Eng. squamous part of frontal bone. Av lat. squama = fjäll + frons = panna.
squama occipitalis: subst. nackbensfjället; nackbenets stora, plattformade bakre del. Eng. squamous part of occipital bone. Av lat. squama = fjäll + occiput = bakhuvud.
SR: förk. sänkningsreaktion (sänka); blodprov som mäter hur snabbt röda blodkroppar sjunker i ett rör och som stiger vid inflammation. Sv. sänka, sänkningsreaktion. Eng. erythrocyte sedimentation rate (ESR). Vardag. ett blodprov som visar om det finns inflammation i kroppen. Referensvärde (vuxen): kvinnor < 21 mm (< 50 år) resp. < 30 mm (> 50 år), män < 13 mm (< 50 år) resp. < 20 mm (> 50 år); stiger naturligt med åldern.
SS: förk. serotonergt syndrom; potentiellt livshotande tillstånd med oro, svettningar, skakningar, snabb puls och feber orsakat av för hög serotoninaktivitet, oftast av läkemedel. Eng. serotonin syndrome.
SSRI: förk. selektiv serotoninåterupptagshämmare; den vanligaste gruppen antidepressiva läkemedel. Eng. selective serotonin reuptake inhibitor.
SSS: förk. sjuk sinusknuta (sick sinus syndrome); störd funktion i hjärtats impulsgivare som ger omväxlande för långsam och för snabb hjärtrytm. Eng. sick sinus syndrome.
stapedius: adj. som hör till stapes; m. stapedius = stigbygelns lilla muskel som dämpar ljud. Sv. stapedefus. Eng. stapedius. Av lat. stapes = stigbygel.
stapedius, musculus: subst. musculus stapedius; stigbygelmuskeln; kroppens minsta skelettmuskel, som dämpar stigbygelns rörelser vid starkt ljud (stapediusreflexen); innerveras av ansiktsnerven. Eng. stapedius. Av lat. stapes = stigbygel + musculus = muskel.
stapes: subst. stigbygel; innerörats minsta hörselben som förbinder incus med ovala fönstret. Sv. stigbygeln, stapes. Eng. stapes, stirrup. Vardag. stigbygelbenet. Av lat. stapes = stigbygel.
stas: subst. (-en) stockning; stopp eller kraftig minskning av flödet i blod, lymfa eller annan kroppsvätska. Eng. stasis. Av gr. stasis = stillastående.
staseksem: subst. (-et, pl. -) eksem på underbenen orsakat av försämrat blodåterflöde (venös stas), med rodnad, klåda och hudförändringar. Eng. stasis eczema, venous eczema. Av gr. stasis = stillastående. ICD-10: I83.1.
staslever: subst. (-n) blodstockning i levern på grund av att ett sviktande hjärta inte förmår pumpa undan blodet, så att levern blir blodfylld och förstorad. Eng. congestive hepatopathy. Av gr. stasis = stillastående.
staspapill: subst. (-en, pl. -er) svullnad av synnervens papill (där synnerven träder in i ögat) på grund av förhöjt tryck inuti skallen; ett allvarligt tecken. Eng. papilloedema. Av gr. stasis = stockning + lat. papilla = vårta.
statin: subst. (-et, pl. -er) kolesterolsänkande läkemedel som hämmar leverns kolesterolproduktion och minskar risken för hjärt-kärlsjukdom. Eng. statin. Vardag. läkemedel som sänker det skadliga blodfettet.
statoconium: subst. örsten (otolit, statoconium); de små kalkkristaller på hinnan över maculorna vars tröghet böjer sinnescellernas hår vid läges- och accelerationsändringar. Eng. otolith. Av grek. statos = stående + konia = damm.
status: subst. jämvikt, stadium, tillstånd; t.ex. status epilepticus. Sv. status, tillstånd. Eng. status, condition. Av lat. stare = stå; status = tillstånd.
STD: förk. (eng.) sexually transmitted disease; sexuellt överförbar sjukdom (numera oftare STI). Eng. sexually transmitted disease. ICD-10: A64.
steatorré: subst. (-n) fettdiarré; onormalt fettrik, ljus och illaluktande avföring på grund av bristande fettupptag i tarmen. Eng. steatorrhoea. Av gr. stear = talg, fett + rhoia = flöde.
STEC: förk. shigatoxinbildande Escherichia coli; tarmbakterie som producerar shigatoxin och kan ge blodig diarré och njurpåverkan (HUS). Eng. Shiga toxin-producing Escherichia coli.
stelkramp: subst. (-en) allvarlig infektion (tetanus) med bakterien Clostridium tetani, vars gift ger smärtsamma muskelkramper med stelhet i käke och nacke; smittar via sårförorening med jord. Eng. tetanus. Lat. tetanus. Jfr Tetanus, Trismus. ICD-10: A35. ICD-11: 1C13–1C15.
stella: subst. stjärna; t.ex. stellata = stjärnformade. Sv. stjärna. Eng. star. Av lat. stella = stjärna.
stellaris: adj. stjärnformad; t.ex. ganglion stellare = stjärnganglie, cellulae stellatae. Sv. stellär, stjärnformad. Eng. stellate. Av lat. stella = stjärna.
stellatae, venae: subst. venae stellatae; stjärnvenerna; de stjärnformiga venflätorna ytligt i njurbarken under kapseln. Eng. stellate veins. Av lat. stella = stjärna + vena = blodåder.
STEMI: förk. (eng.) ST-höjningsinfarkt; hjärtinfarkt där EKG visar ST-höjning, vilket talar för ett helt tilltäppt kranskärl och kräver akut öppnande. Eng. ST-elevation myocardial infarction.
stenocardia: subst. äldre benämning på kärlkramp (angina pectoris); 'sammandragning' av bröstet. Jfr Angina pectoris, Kärlkramp.
stenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning; onormalt trångt parti i ett kärl, en kanal eller en hjärtklaff. Eng. stenosis. Av gr. stenosis = förträngning.
stenosera: verb (-r, stenoserade, stenoserat) förträngas; bli trängre eller täppas till, om ett kärl eller en kanal. Eng. stenose. Av gr. stenosis = förträngning.
stenotisk: adj. (pl. -a) förträngd; som har eller utgör en förträngning. Eng. stenotic. Av gr. stenosis = förträngning.
stenpassion: subst. (-en) ålderdomlig benämning på de svåra smärtanfall ('passion' = lidande) som orsakas av sten i njurar, urinblåsa eller gallvägar. Jfr Njursten, Gallsten.
stent: subst. (-en, pl. -ar) liten rörformig nätprotes som förs in i ett kärl eller en kanal för att hålla det öppet, t.ex. i ett kranskärl efter ballongvidgning. Eng. stent. Vardag. ett litet rörnät som håller ett blodkärl öppet.
stentning: subst. (-en) inläggning av en stent för att hålla ett förträngt kärl eller hålrum öppet. Eng. stenting. Se Stent.
sterkoral: adj. (-t, pl. -a) som har med avföring (faeces) att göra. Eng. stercoral. Av lat. stercus = träck, avföring.
sterkoraldiarré: subst. (-n) paradoxal diarré; lös avföring som läcker förbi en hård fekal propp vid svår förstoppning. Eng. stercoral diarrhoea. Av lat. stercus = avföring.
sternalis: adj. som hör till bröstbenet (sternum); t.ex. articulatio sternalis, linea sternalis. Svensk form: sternal. Eng. sternal. Av grek. sternon = bröstben.
sternalis, musculus: subst. musculus sternalis; bröstbensmuskeln; liten, inkonstant muskel längs bröstbenets framsida. Eng. sternalis. Av lat. musculus = muskel + grek. sternon = bröstben.
sternalpunktion: subst. (-en, pl. -er) benmärgsprov där en nål förs in i bröstbenet för att suga ut benmärg. Eng. sternal puncture. Av gr. sternon = bröstben + lat. punctio = stick.
sternoclaviculare anterius, ligamentum: subst. ligamentum sternoclaviculare anterius; främre band som förstärker sternoklavikularleden. Eng. anterior sternoclavicular ligament. Av grek. sternon = bröstben + lat. clavicula = nyckelben + anterior = främre.
sternoclaviculare posterius, ligamentum: subst. ligamentum sternoclaviculare posterius; bakre band som förstärker sternoklavikularleden. Eng. posterior sternoclavicular ligament. Av grek. sternon = bröstben + lat. clavicula = nyckelben + posterior = bakre.
sternoclavicularis, articulatio: subst. articulatio sternoclavicularis; sternoklavikularleden; leden mellan nyckelbenets inre ände och bröstbenets handtag, skelettets enda led mellan arm och bål. Eng. sternoclavicular joint. Av grek. sternon = bröstben + lat. clavicula = nyckelben.
sternocleidomastoideus, musculus: subst. musculus sternocleidomastoideus; nickmuskeln; kraftig ytlig halsmuskel från bröstben och nyckelben till tinningbenets vårtutskott; vrider och böjer huvudet. Sv. nickmuskel. Eng. sternocleidomastoid. Av grek. sternon = bröstben + kleis = nyckelben + mastoeides = vårtutskottet.
sternocostale intraarticulare, ligamentum: subst. ligamentum sternocostale intraarticulare; band inuti bröstben–revbensleden som kan dela ledhålan. Eng. intra-articular sternocostal ligament. Av grek. sternon = bröstben + lat. costa = revben + intra = inom + articulus = led.
sternocostales, articulationes: subst. articulationes sternocostales; bröstben–revbenslederna; lederna där de övre revbensbrosken ledar mot bröstbenet. Eng. sternocostal joints. Av grek. sternon = bröstben + lat. costa = revben.
sternocostalia radiata, ligamenta: subst. ligamenta sternocostalia radiata; strålformiga band på bröstbenets fram- och baksida som fäster revbensbrosken. Eng. radiate sternocostal ligaments. Av grek. sternon = bröstben + lat. costa = revben + radiatus = strålformig.
sternohyoideus, musculus: subst. musculus sternohyoideus; bröstben-tungbensmuskeln; smal muskel från bröstbenet till tungbenet som drar ned tungbenet. Eng. sternohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. sternon = bröstben + hyoeides = tungbenet.
sternopericardiaca, ligamenta: subst. ligamenta sternopericardiaca; sternoperikardiella banden; bindvävsband som fäster fibrösa hjärtsäcken vid bröstbenets baksida. Eng. sternopericardial ligaments. Av lat. sternum = bröstben + grek. perikardion = hjärtsäck + lat. ligamentum = band.
sternothyroideus, musculus: subst. musculus sternothyroideus; bröstben-sköldbroskmuskeln; muskel från bröstbenet till struphuvudets sköldbrosk, som drar ned struphuvudet. Eng. sternothyroid. Av lat. musculus = muskel + grek. sternon = bröstben + thyreoeides = sköldformig (sköldbrosket).
sternum: subst. bröstben; plattben i mitten av bröstkorgens framsida. Sv. bröstben. Eng. sternum, breastbone. Av grek. sternon = bröstben, bröstkorg.
steroid: subst. (-en, pl. -er) steroid; samlingsnamn för en grupp fettlösliga ämnen med gemensam kärnstruktur, bland annat binjurebarkhormoner (kortikosteroider) och könshormoner; i dagligt tal ofta en kortikosteroid som dämpar inflammation. Eng. steroid. Av gr. stereos = fast + eidos = liknande.
stigmatisera: verb (-r, stigmatiserade, stigmatiserat) brännmärka; peka ut och nedvärdera en person eller grupp på grund av t.ex. sjukdom, så att de utsätts för fördomar. Eng. stigmatise. Av gr. stigma = märke, brännmärke.
stockningssvikt: subst. (-en) hjärtsvikt där det försämrade pumparbetet leder till att blod och vätska stockar sig bakåt i lungor, lever och ben. Eng. congestive heart failure. Vardag. hjärtsvikt med vätskeansamling i kroppen.
stoma: subst. mun; naturlig eller kirurgisk öppning, t.ex. stomata i anatomin, kolostomi. Sv. mun, stoma. Eng. stoma, mouth. Av grek. stoma = mun, öppning.
stomatit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i munhålans slemhinna, t.ex. med rodnad, sår och sveda. Eng. stomatitis. Av gr. stoma = mun + -it = inflammation. ICD-10: K12.1.
stomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt anlagd öppning där tarm eller urinväg leds ut genom bukväggen och töms i en påse. Eng. stoma, ostomy. Vardag. en öppning på magen där tarmen mynnar i en påse. Av gr. stoma = mun, öppning.
strabism: subst. (-en) skelning; när ögonen inte är riktade åt samma håll. Sv. skelning. Eng. strabismus, squint. Av gr. strabismos = skelning. ICD-10: H49–H50. ICD-11: 9C81.
strangulation: subst. (-en) avsnörning; när blodtillförseln stryps, t.ex. när en tarmslynga kläms i ett bråck och hotar att dö av syrebrist. Eng. strangulation. Av lat. strangulare = strypa.
stratifiering: subst. (-en) indelning i skikt eller grupper, t.ex. efter risknivå; i studier ett sätt att hantera störande faktorer genom att analysera grupperna var för sig. Sv. stratifikation. Eng. stratification. Forskningsterm. Av lat. stratum = lager.
stratum: subst. lager, skikt; t.ex. strata cutis (hudlagrens), stratum corneum, stratum granulosum. Sv. lager, stratum. Eng. stratum, layer. Av lat. sternere = sprida ut; stratum = lager.
stratum basale: subst. (lat.) basalcellslagret; överhudens (epidermis) understa cellager, där nya hudceller bildas. Eng. stratum basale, basal layer. Av lat. stratum = lager + basalis = vid basen.
stratum circulare: subst. cirkulära muskelskiktet; det inre skiktet av ett ihåligt organs muskellager, med fibrer som ringar runt organet. Eng. circular layer. Av lat. stratum = lager + circularis = cirkelformig.
stratum fibrosum: subst. senskidans fibrösa skikt; det yttre, sega bindvävslager som bildar senskidans vägg och håller senan på plats. Eng. fibrous sheath. Av lat. stratum = lager + fibrosus = trådig.
stratum longitudinale: subst. längsgående muskelskiktet; det yttre skiktet av ett ihåligt organs muskellager, med fibrer i organets längdriktning. Eng. longitudinal layer. Av lat. stratum = lager + longitudinalis = längsgående.
stratum membranosum: subst. membranösa lagret; det djupare, bindvävsrika lagret av bukens underhud (Scarpas fascia). Eng. membranous layer. Av lat. stratum = lager + membranosus = hinnlik.
stratum nervosum retinae: subst. näthinnans inre, nervösa del med stavar, tappar och nervceller. Eng. neural layer of retina. Av lat. stratum = lager + nervosus = nerv-.
stratum papillare: subst. läderhudens yttre, lösa lager vars papiller skjuter upp i överhuden. Sv. papillarlagret. Eng. papillary layer. Av lat. stratum = lager + papilla = vårta.
stratum pigmentosum retinae: subst. näthinnans yttersta, enkla pigmentepitellager mot åderhinnan. Sv. retinala pigmentepitelet (RPE). Eng. pigmented layer of retina. Av lat. stratum = lager + pigmentum = färgämne.
stratum reticulare: subst. läderhudens djupa, fasta lager av grova, flätade kollagenbuntar. Sv. retikulära lagret. Eng. reticular layer. Av lat. stratum = lager + reticulum = litet nät.
stratum synoviale: subst. senskidans synoviala skikt; det inre, glatta dubbelblad som omger senan och avsöndrar glidvätska. Eng. synovial sheath. Av lat. stratum = lager + synovialis = ledvätskelik.
stressinkontinens: subst. (-en, pl. -er) ansträngningsinkontinens; ofrivilligt urinläckage vid tryckökning i buken som hosta, nysning, skratt eller tunga lyft. Eng. stress incontinence. Vardag. urinläckage när man hostar eller lyfter tungt.
stressulcus: subst. (lat.) stressår; akuta, ytliga sår i magsäckens eller tolvfingertarmens slemhinna som kan uppstå vid svår sjukdom eller stort kroppsligt trauma. Eng. stress ulcer. Av lat. ulcus = sår. ICD-10: akut magsår K25 (stressutlöst).
stria: subst. strimmor, randig yta; t.ex. striae gravidarum (graviditetsstrimmor), stria terminalis. Sv. strimma, stria. Eng. stria (pl. striae), stripe. Av lat. stria = fåra, strimmor.
stria terminalis: subst. terminalstrimman; det smala band av nervtrådar som följer svanskärnan och leder mandelkärnans signaler till hypotalamus. Eng. stria terminalis. Av lat. stria = strimma + terminalis = slut-.
stria vascularis: subst. stria vascularis; det kärlrika epitel i snäckgångens yttervägg som bildar endolymfan. Eng. stria vascularis. Av lat. stria = strimma + vasculum = litet kärl.
striatus: adj. strimmig, streckad; corpus striatum = streckade kroppen (basalganglierna). Sv. strierad. Eng. striated, striped. Av lat. stria (strimma) + -atus.
stridor: adj. strävt, vinande andningsljud som hörs när luft passerar en förträngning i de övre luftvägarna, t.ex. struphuvudet; ett tecken på hotande luftvägshinder. Även stridorös = väsande och ansträngd, om sådan andning. (subst., -en) Eng. stridor. Vardag. ett vinande andningsljud som tyder på trånga luftvägar. Av lat. stridor = väsande, gnisslande ljud.
striktur: subst. (-en, pl. -er) förträngning av ett rörformigt organ orsakad av ärrvävnad, t.ex. i urinrör, matstrupe eller tarm. Eng. stricture. Av lat. stringere = dra åt, snöra.
stroke: subst. akut hjärnskada orsakad av blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning i hjärnan, med plötsliga bortfallssymtom. Sv. slaganfall. Eng. stroke. Jfr slaganfall, TIA. ICD-10: hjärninfarkt I63, hjärnblödning I61, ospecificerad I64. ICD-11: 8B00–8B20.
stroma iridis: subst. regnbågshinnans lösa, kärl- och pigmentrika bindvävsstomme. Eng. stroma of iris. Av grek. stroma = underlag + lat. iris = regnbågshinna.
stroma ovarii: subst. äggstocksstromat; äggstockens bindvävsstomme som bär upp folliklarna. Eng. ovarian stroma. Av grek. stroma = underlag + lat. ovarium = äggstock.
structurae oculi accessoriae: subst. ögats hjälpstrukturer; ögonmuskler, ögonlock, bindehinna och tårapparat. Eng. accessory visual structures. Av lat. structura = byggnad + oculus = öga + accessorius = hjälp-, bi-.
struma: subst. (-n) förstorad sköldkörtel, som kan synas eller kännas som en svullnad framtill på halsen. Sv. sköldkörtelförstoring. Eng. goitre. Vardag. förstorad sköldkörtel. Lat. struma. Av lat. struma = svullen körtel. ICD-10: E01–E04 (toxisk E05). ICD-11: 5A03.
strupsjuka: subst. (-n) ålderdomlig benämning på difteri eller strypande halssjukdom (krupp), med kvävande beläggningar i svalg och struphuvud. Även strypsjuka. Jfr Difteri, Krupp.
sträckning: subst. (-en) översträckning av en muskel eller sena utan bristning. Eng. strain. Jfr stukning. ICD-10: efter lokal (S/T).
strålbehandling: subst. (-en) behandling med joniserande strålning som skadar cancercellernas arvsmassa så att de dör; en av huvudbehandlingarna mot cancer. Sv. radioterapi. Eng. radiotherapy. Jfr Radioterapi, Brachyterapi. ICD-10: Z51.0.
strålben: subst. (best. -et) strålbenet (radius); det ben i underarmen som ligger på tumsidan. Sv. strålben. Eng. radius. Av lat. radius = stråle, eker.
STSS: förk. (eng.) streptokockbetingad toxisk chock; livshotande chocktillstånd orsakat av gifter (toxiner) från streptokocker. Eng. streptococcal toxic shock syndrome.
stukning: subst. (-en) översträckning eller bristning i en leds ledband utan att ledytorna förskjuts. Lat. distorsio. Sv. distorsion. Eng. sprain. Jfr distorsion. ICD-10: efter led (fotled S93.4, knä S83).
stupor: subst. (-en) stupor; tillstånd av orörlighet och stumhet där personen är vaken men inte reagerar på omgivningen, ses bland annat inom psykiatrin. Eng. stupor. Av lat. stupor = bedövning, dvala.
stuporös: adj. (-t, -a) i stupor; kraftigt sänkt medvetande där personen knappt reagerar men kan väckas av kraftiga stimuli. Eng. stuporous. Jfr Stupor, Somnolent, Komatös.
styloglossus, musculus: subst. musculus styloglossus; griffel-tungmuskeln; yttre tungmuskel från tinningbenets griffelutskott som drar tungan uppåt och bakåt. Eng. styloglossus. Av grek. stylos = griffel + glossa = tunga.
stylohyoideum, ligamentum: subst. ligamentum stylohyoideum; ledband mellan tinningbenets griffelutskott och tungbenet. Eng. stylohyoid ligament. Av grek. stylos = pelare, griffel + hyoeides = tungbenet.
stylohyoideus, musculus: subst. musculus stylohyoideus; griffel-tungbensmuskeln; muskel från tinningbenets griffelutskott till tungbenet, som lyfter och drar tungbenet bakåt. Eng. stylohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. stylos = griffel + hyoeides = tungbenet.
styloideus: adj. griffelformad; t.ex. processus styloideus (griffelutskott på os temporale, radius, ulna). Sv. styloid. Eng. styloid. Av grek. stylos (griffel) + eidos = form.
stylomandibulare, ligamentum: subst. ligamentum stylomandibulare; ledband från tinningbenets griffelutskott till underkäkens bakkant. Eng. stylomandibular ligament. Av grek. stylos = griffel + lat. mandibula = underkäke.
stylopharyngeus, musculus: subst. musculus stylopharyngeus; griffel-svalgmuskeln; muskel från tinningbenets griffelutskott som lyfter och vidgar svalget vid sväljning. Eng. stylopharyngeus. Av grek. stylos = griffel + pharynx = svalg.
städet: subst. (best. -et) städet (incus); det mellersta av mellanörats tre hörselben, som överför ljudvågor från hammaren till stigbygeln. Sv. städet. Eng. incus. Av lat. incus = städ.
störande variabel: subst. confounder; en faktor som påverkar både den studerade orsaken och utfallet och därför kan ge en skenbar koppling mellan dem. Eng. confounding variable. Forskningsterm. Se Confounding factor.
subacromialis, bursa: subst. bursa subacromialis; subakromiala bursan; slemsäck mellan akromion och rotatorkuffen som underlättar armens lyft; ofta inflammerad vid skuldersmärta. Eng. subacromial bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + grek. akromion = skulderhöjd.
subarachnoidalis: adj. under spindelvävshinnan; spatium subarachnoidale = subarachnoidalrummet (innehåller CSF). Sv. subaraknoidal. Eng. subarachnoid. Av lat. sub (under) + arachnoidea = spindelvävshinna.
subaraknoidalblödning: subst. (-en, pl. -ar) blödning i utrymmet mellan de mjuka hjärnhinnorna (under spindelvävshinnan), oftast av ett brustet pulsåderbråck; ger plötslig svår huvudvärk. Eng. subarachnoid haemorrhage. Vardag. en allvarlig blödning runt hjärnan. Av lat. sub = under + gr. arachne = spindel(väv). ICD-10: I60 (traumatisk S06.6). ICD-11: 8B00.0.
subclavia, arteria: subst. arteria subclavia; nyckelbensartären; den stora artär som under nyckelbenet försörjer armen, samt via sina grenar hjärnan (kotartären), halsen och främre bröstväggen. Sv. nyckelbensartär. Eng. subclavian artery. Av lat. sub = under + clavicula = nyckelben + arteria = artär.
subclavia, vena: subst. vena subclavia; nyckelbensvenen; armhålevenens fortsättning under nyckelbenet, som med inre halsvenen bildar brakiocefaliska venen; vanlig plats för central venkateter. Eng. subclavian vein. Av lat. sub = under + clavicula = nyckelben + vena = ven.
subclavius, musculus: subst. musculus subclavius; nyckelbensmuskeln; liten muskel mellan första revbenet och nyckelbenet som stabiliserar nyckelbensleden. Eng. subclavius. Av lat. musculus = muskel + sub = under + clavicula = nyckelben.
subclavius, truncus: subst. truncus subclavius; subklaviatruncus; lymfstammen som dränerar armen och bröstväggen på vardera sidan. Eng. subclavian trunk. Av lat. sub = under + clavicula = nyckelben + truncus = stam.
subcostales, musculi: subst. musculi subcostales; underrevbensmusklerna; muskelbuntar på bröstkorgens insida som hoppar över ett eller flera revben. Eng. subcostales. Av lat. musculus = muskel + sub = under + costa = revben.
subcostalis, arteria: subst. arteria subcostalis; subkostalartären; bröstaortans nedersta parade gren, nedanför tolfte revbenet. Eng. subcostal artery. Av lat. sub = under + costa = revben + arteria = artär.
subcutanea infrapatellaris, bursa: subst. bursa subcutanea infrapatellaris; ytliga infrapatellara bursan; slemsäck framför knäskålsbandet, under huden ("prästknä"). Eng. subcutaneous infrapatellar bursa. Av lat. bursa = säck + subcutaneus = under huden + infra = under + patella = knäskål.
subcutanea olecrani, bursa: subst. bursa subcutanea olecrani; olekranonbursan; slemsäck över armbågsspetsen; inflammeras lätt vid tryck ("studentarmbåge"). Eng. subcutaneous olecranon bursa. Av lat. bursa = säck + subcutaneus = under huden + grek. olekranon = armbågsspets.
subcutanea prepatellaris, bursa: subst. bursa subcutanea prepatellaris; prepatellara bursan; slemsäck framför knäskålen; inflammeras vid knästående arbete ("husmoderknä"). Eng. subcutaneous prepatellar bursa. Av lat. bursa = säck + subcutaneus = under huden + prae = framför + patella = knäskål.
subcutanea, bursa: subst. bursa subcutanea; subkutan slemsäck; slemsäck mellan huden och ett underliggande benutskott. Eng. subcutaneous bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + cutis = hud.
subcutis: subst. underhud; det subkutana fettlagret (hypodermis) under dermis. Sv. underhud, subkutis. Eng. subcutaneous tissue, hypodermis. Vardag. underhudsfettet. Av lat. sub (under) + cutis = hud.
subdeltoidea, bursa: subst. bursa subdeltoidea; subdeltoidala bursan; slemsäck under deltamuskeln, vanligen i förbindelse med subakromiala bursan. Eng. subdeltoid bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + grek. delta = deltamuskeln.
subdiafragmatisk: adj. (pl. -a) belägen under mellangärdet (diafragma). Eng. subdiaphragmatic. Av lat. sub = under + gr. diaphragma = skiljevägg, mellangärde.
subdural: adj. (-t, pl. -a) belägen under den hårda hjärnhinnan (dura mater), mellan denna och spindelvävshinnan. Eng. subdural. Av lat. sub = under + dura mater = hård hinna.
subduralblödning: subst. blödning mellan hjärnans hårda hinna och spindelvävshinnan, ofta efter skalltrauma. Lat. haematoma subdurale. Eng. subdural haematoma. ICD-10: I62.0 (traumatisk S06.5). ICD-11: 8B00.4.
subduralt hematom: subst. blodansamling under den hårda hjärnhinnan, oftast efter en skallskada med bristning av bryggvener; kan utvecklas snabbt eller långsamt. Sv. subduralhematom. Eng. subdural haematoma. Av lat. sub = under + dura + gr. haima = blod. ICD-10: traumatiskt S06.5 (icke-traumatiskt I62.0).
subendocardiales, rami: subst. rami subendocardiales (Purkinjefibrer); de slutgrenar av retledningssystemet som under endokardiet sprider impulsen till kammarmuskulaturen. Sv. Purkinjefibrer. Eng. subendocardial branches. Av lat. sub = under + endocardium + ramus = gren.
subfascialis, bursa: subst. bursa subfascialis; subfascial slemsäck; slemsäck under en fascia. Eng. subfascial bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + fascia = bindvävshinna.
subfebril: adj. (-t, pl. -a) lätt förhöjd kroppstemperatur (oftast 37,5–38 °C), strax under egentlig feber. Eng. subfebrile. Av lat. sub = under + febris = feber.
subfertilitet: subst. (-en) nedsatt men inte upphävd fruktsamhet; minskad förmåga att bli gravid. Eng. subfertility. Av lat. sub = under + fertilis = fruktbar.
subfrenisk: adj. (pl. -a) belägen under mellangärdet (diafragma), t.ex. en subfrenisk abscess. Eng. subphrenic. Av lat. sub = under + gr. phren = mellangärde.
subhepatisk: adj. (pl. -a) belägen under levern. Eng. subhepatic. Av lat. sub = under + gr. hepar = lever.
subileus: subst. ofullständigt, hotande tarmvred; partiellt stopp i tarmpassagen som riskerar att övergå i fullständigt tarmstopp. Eng. subileus, partial obstruction. Av lat. sub = under + gr. eileos = tarmvred. Se Ileus.
subklinisk: adj. (pl. -a) som inte ger några märkbara symtom men kan påvisas med prov; om ett tidigt eller lindrigt sjukdomsstadium. Eng. subclinical. Av lat. sub = under + gr. kline = säng (jfr klinisk).
subkutan: adj. (-t, pl. -a) belägen under huden; om t.ex. fettvävnad eller en injektion som ges i underhuden. Eng. subcutaneous. Av lat. sub = under + cutis = hud.
sublingual: adj. (-t, pl. -a) belägen eller given under tungan, t.ex. en tablett som löses upp under tungan och tas upp via slemhinnan. Eng. sublingual. Av lat. sub = under + lingua = tunga.
sublingualis, glandula: subst. glandula sublingualis; undertungkörteln; den minsta av de stora spottkörtlarna, i munbotten under tungan. Sv. undertungkörtel. Eng. sublingual gland. Av lat. glandula = körtel + sublingualis = under tungan.
subluxation: subst. (-en, pl. -er) partiell urledvridning; när ledytorna delvis förskjutits men ännu har viss kontakt (ofullständig luxation). Eng. subluxation. Av lat. sub = under + luxare = vrida ur led.
submandibulare, ganglion: subst. ganglion submandibulare; underkäksgangliet; det parasympatiska ganglion (kopplat till ansiktsnerven VII via chorda tympani) som styr underkäks- och undertungspottkörteln. Eng. submandibular ganglion. Av lat. sub = under + mandibula = underkäke + grek. ganglion = knuta.
submandibularis, glandula: subst. glandula submandibularis; underkäksspottkörteln; den spottkörtel som ligger under underkäken och tömmer sig i munbotten. Sv. underkäksspottkörtel. Eng. submandibular gland. Av lat. glandula = körtel + sub = under + mandibula = underkäke.
submentalis, arteria: subst. arteria submentalis; hakartären; gren av ansiktsartären under underkäken till hakregionen och munbotten. Eng. submental artery. Av lat. sub = under + mentum = haka + arteria = artär.
submukosa: adj. submukosa; det lösa bindvävslager som ligger under en slemhinna (mukosa) och bär dess blodkärl och nerver. Även submukös = belägen i eller under detta lager, t.ex. ett submuköst myom. (subst.) Eng. submucosa. Av lat. sub = under + mucosa = slemhinna.
submuscularis, bursa: subst. bursa submuscularis; submuskulär slemsäck; slemsäck mellan en muskel och ett underliggande ben eller en annan muskel. Eng. submuscular bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + musculus = muskel.
suboccipitales, musculi: subst. musculi suboccipitales; nackgropsmusklerna; fyra korta djupa muskler under nackbenet som finjusterar huvudets läge. Eng. suboccipital muscles. Av lat. musculus = muskel + sub = under + occiput = bakhuvud.
suboccipitalt: Adv./adj.: Belägen nedanför nackbenet (os occipitale), i nedre delen av bakhuvudet och övre nacken. Eng. suboccipital. Av lat. sub = under + occiput = bakhuvud.
subscapularis, arteria: subst. arteria subscapularis; underskulderbladsartären; armhåleartärens största gren, som delar sig i torakodorsala artären och skulderbladets cirkumflexartär. Eng. subscapular artery. Av lat. sub = under + scapula = skulderblad + arteria = artär.
subscapularis, musculus: subst. musculus subscapularis; underskulderbladsmuskeln; rotatorkuffmuskel på skulderbladets framsida som inåtroterar armen. Eng. subscapularis. Av lat. musculus = muskel + sub = under + scapula = skulderblad.
substantia: subst. substans, egenskap; t.ex. substantia grisea (grå substans), substantia alba (vit substans). Sv. substans. Eng. substance, substantia. Av lat. substare = stå under; substantia = substans.
substantia alba: subst. vita substansen; nervvävnad som domineras av myeliniserade nervtrådar (banor); i ryggmärgen ytligt, i storhjärnan inuti. Sv. vit substans. Eng. white substance. Av lat. substantia = ämne + albus = vit.
substantia grisea: subst. grå substansen; nervvävnad som domineras av nervcellskroppar; i ryggmärgen fjärilsformad i mitten, i hjärnan ytligt (barken) och i kärnorna. Sv. grå substans. Eng. grey substance. Av lat. substantia = ämne + griseus = grå.
substantia lentis: subst. själva linsmassan, uppbyggd av bark och kärna. Eng. lens substance. Av lat. substantia = substans + lens = lins.
substantia nigra: subst. svarta substansen; en mörkt pigmenterad kärna i mellanhjärnan vars dopaminceller styr rörelser; degeneration ger Parkinsons sjukdom. Eng. substantia nigra. Av lat. substantia = ämne + niger = svart.
substitution: subst. (-en, pl. -er) ersättning; att tillföra ett ämne kroppen saknar, t.ex. hormon i tablettform vid bristande egen produktion. Eng. substitution. Av lat. substituere = sätta i stället.
substitutionsbehandling: subst. (-en) behandling som ersätter ett ämne kroppen har för lite av, t.ex. sköldkörtelhormon, insulin eller järn. Sv. substitutionsterapi. Eng. replacement therapy. Av lat. substituere = sätta i stället.
subtalaris, articulatio: subst. articulatio subtalaris; nedre fotleden (bakre delen); leden mellan språngbenet och hälbenet, som tillåter foten att vridas inåt och utåt. Eng. subtalar joint. Av lat. sub = under + talus = språngben.
subtendinea, bursa: subst. bursa subtendinea; subtendinös slemsäck; slemsäck mellan en sena och ett underliggande ben. Eng. subtendinous bursa. Av lat. bursa = säck + sub = under + tendo = sena.
subthalamus: subst. subtalamus; området under talamus med subtalamiska kärnan, en del av de motoriska basala gangliernas krets. Eng. subthalamus. Av lat. sub = under + grek. thalamos = kammare.
sudor: subst. svett; sekret från svettkörtlar som reglerar kroppstemperaturen. Sv. svett. Eng. sweat, sudor. Av lat. sudor = svett.
sudorifer: adj. svettalstrande; glandula sudorifera = svettkörteln. Sv. svettalstrande. Eng. sudoriferous. Av lat. sudor (svett) + ferre = bära.
sudorifera, glandula: subst. glandula sudorifera; svettkörtel; en av hudens körtlar som utsöndrar svett och bidrar till temperaturreglering. Sv. svettkörtel. Eng. sweat gland. Av lat. glandula = körtel + sudor = svett + ferre = bära.
suicid: subst. (-et) självmord; avsiktligt avslutande av det egna livet. Sv. självmord. Eng. suicide. Av lat. sui = sig själv + caedere = döda.
suicidal: adj. (-t, pl. -a) självmordsbenägen; som har tankar på eller riskerar att begå självmord. Eng. suicidal. Av lat. sui = sig själv + caedere = döda.
suicidförsök: subst. (-et, pl. -) självmordsförsök; handling där en person avsiktligt skadar sig i avsikt att dö men överlever. Eng. suicide attempt. Av lat. sui = sig själv + caedere = döda.
sulci arteriosi: subst. artärfårorna; de förgrenade fåror på skallens insida som hjärnhinnans artärer ger upphov till. Eng. grooves for arteries. Av lat. sulcus = fåra + arteriosus = artär-.
sulci cutis: subst. de fina fåror som tillsammans med hudåsarna bildar hudens ytmönster (t.ex. fingeravtryck). Eng. skin sulci. Av lat. sulcus = fåra + cutis = hud.
sulci palatini: subst. gomfårorna; fåror på hårda gommens undersida för gomkärl och -nerver. Eng. palatine grooves. Av lat. sulcus = fåra + palatum = gom.
sulci paracolici: subst. paracoliska fårorna (rännorna); de längsgående fördjupningar vid sidan av upp- och nedstigande tjocktarmen, där bukvätska kan rinna mellan över- och underbuk. Eng. paracolic gutters. Av lat. sulcus = fåra + para = bredvid + kolon = tjocktarm.
sulci tendinum musculorum extensorum: subst. fårorna på strålbenets baksida för sträckmusklernas senor. Eng. grooves for extensor muscle tendons. Av lat. sulcus = fåra + tendo = sena + musculus extensor = sträckmuskel.
sulci venosi: subst. venfårorna; fåror på skallens insida som hjärnhinnans vener ger upphov till. Eng. venous grooves. Av lat. sulcus = fåra + venosus = ven-.
sulcus: subst. fåra eller ytlig fördjupning, t.ex. på hjärnans yta eller i benvävnad. Sv. fåra. Eng. sulcus (pl. sulci), groove. Av lat. sulcus = plogfåra.
sulcus arteriae meningeae mediae: subst. fåra för mellersta hjärnhinneartären (a. meningea media) på hjässbenets insida. Eng. groove for middle meningeal artery. Av lat. sulcus = fåra + arteria meningea media = mellersta hjärnhinneartären.
sulcus arteriae occipitalis: subst. fåra på vårtutskottets insida där nackartären (a. occipitalis) löper. Eng. occipital groove. Av lat. sulcus = fåra + arteria occipitalis = nackartären.
sulcus arteriae subclaviae: subst. fåra på första revbenet där nyckelbensartären (a. subclavia) löper. Eng. groove for subclavian artery. Av lat. sulcus = fåra + arteria subclavia = nyckelbensartär.
sulcus arteriae temporalis mediae: subst. fåra på tinningbensfjället för mellersta tinningartären (a. temporalis media). Eng. groove for middle temporal artery. Av lat. sulcus = fåra + arteria temporalis media = mellersta tinningartären.
sulcus arteriae vertebralis: subst. fåran på atlas bakre båge där kotartären (a. vertebralis) löper. Eng. groove for vertebral artery. Av lat. sulcus = fåra + arteria = artär + vertebralis (vertebra = kota).
sulcus bicipitalis lateralis: subst. den fåra på överarmens utsida lateralt om bicepsmuskeln. Eng. lateral bicipital groove. Av lat. sulcus = fåra + biceps = tvåhövdad + lateralis = yttre.
sulcus bicipitalis medialis: subst. den fåra på överarmens insida medialt om bicepsmuskeln, där artär och nerv löper. Eng. medial bicipital groove. Av lat. sulcus = fåra + biceps = tvåhövdad + medialis = inre.
sulcus calcanei: subst. hälbensfåran; fåra på hälbenets ovansida som med språngbenets fåra bildar fotrotsbukten. Eng. calcaneal sulcus. Av lat. sulcus = fåra + calcaneus = hälben.
sulcus calcarinus: subst. kalkarinafåran; fåran på nacklobens insida längs vilken den primära synbarken ligger. Eng. calcarine sulcus. Av lat. sulcus = fåra + calcar = sporre.
sulcus caroticus: subst. karotisfåran; fåra på kilbenskroppens sida där inre halspulsådern (a. carotis interna) löper. Eng. carotid sulcus. Av lat. sulcus = fåra + grek. karotis = halspulsåder.
sulcus carpi: subst. handlovsfåran; fåran på handlovsbenens framsida som tillsammans med ett ledband bildar karpaltunneln. Eng. carpal groove. Av lat. sulcus = fåra + carpus = handlov.
sulcus centralis: subst. centralfåran (Rolandos fåra); den fåra som skiljer pannloben från hjässloben och därmed motoriska från sensoriska barken. Eng. central sulcus. Av lat. sulcus = fåra + centralis = central.
sulcus coronarius: subst. kransfåran (AV-fåran); den fåra som ringformigt skiljer förmaken från kamrarna och rymmer kranskärlen. Eng. coronary sulcus. Av lat. sulcus = fåra + corona = krans.
sulcus costae: subst. revbensfåran; fåra på revbenets nedre inre kant där interkostalkärl och -nerv löper skyddat. Eng. costal groove. Av lat. sulcus = fåra + costa = revben.
sulcus ethmoidalis: subst. fåra på näsbenets insida för en känselnerv. Eng. ethmoidal groove. Av lat. sulcus = fåra + os ethmoidale = silben.
sulcus gingivalis: subst. tandköttsfickan; den grunda fåra mellan tandköttskanten och tandytan. Eng. gingival sulcus. Av lat. sulcus = fåra + gingiva = tandkött.
sulcus glutealis: subst. den vågräta fåra som avgränsar skinkan nedåt mot låret. Sv. skinkvecket. Eng. gluteal fold. Av lat. sulcus = fåra + gloutos (grek.) = skinka.
sulcus hamuli pterygoidei: subst. fåra på vingkrokens utsida där en gommuskels sena löper. Eng. groove of pterygoid hamulus. Av lat. sulcus = fåra + hamulus = liten krok + grek. pteryx = vinge.
sulcus infraorbitalis: subst. infraorbitalfåran; fåra på överkäkens ögonhåleyta som fortsätter i infraorbitalkanalen. Eng. infra-orbital groove. Av lat. sulcus = fåra + infra = under + orbita = ögonhåla.
sulcus intermammarius: subst. fåran mellan brösten. Eng. intermammary cleft. Av lat. sulcus = fåra + inter = mellan + mamma = bröst.
sulcus intersphinctericus: subst. intersfinkteriska fåran; den fåra mellan inre och yttre analsfinktern som kan kännas vid ändtarmsöppningens kant. Eng. intersphincteric groove. Av lat. sulcus = fåra + inter = mellan + grek. sphinkter = sfinkter.
sulcus intertubercularis: subst. fåran mellan överarmsbenets två knölar där bicepsens långa sena löper. Eng. intertubercular sulcus. Av lat. sulcus = fåra + inter = mellan + tuberculum = knöl.
sulcus interventricularis anterior: subst. främre kammarskiljefåran; fåran på hjärtats framsida ovanför kammarskiljeväggen, med den främre nedåtgående kransartären. Eng. anterior interventricular sulcus. Av lat. sulcus = fåra + inter = mellan + ventriculus = kammare + anterior = främre.
sulcus interventricularis posterior: subst. bakre kammarskiljefåran; fåran på hjärtats undersida ovanför kammarskiljeväggen, med den bakre nedåtgående kransartären. Eng. posterior interventricular sulcus. Av lat. sulcus = fåra + inter = mellan + ventriculus = kammare + posterior = bakre.
sulcus lacrimalis: subst. tårfåran; fåra på överkäken (och tårbenet) som bildar tårkanalen. Eng. lacrimal groove. Av lat. sulcus = fåra + lacrima = tår.
sulcus lateralis: subst. laterala fåran (Sylvii fåra); den djupa fåra som skiljer tinningloben från pann- och hjässloben och döljer insula. Eng. lateral sulcus. Av lat. sulcus = fåra + lateralis = i sidled.
sulcus malleolaris: subst. fåra bakom inre (respektive yttre) fotknölen där senor löper. Eng. malleolar groove. Av lat. sulcus = fåra + malleolus = fotknöl.
sulcus medianus linguae: subst. tungans mittfåra; den grunda fåra i tungryggens mittlinje. Eng. midline groove of tongue. Av lat. sulcus = fåra + medianus = i mittlinjen + lingua = tunga.
sulcus medianus posterior: subst. bakre mittfåran; den grunda fåran längs ryggmärgens baksida i mittlinjen. Eng. posterior median sulcus. Av lat. sulcus = fåra + medianus = i mittlinjen + posterior = bakre.
sulcus mentolabialis: subst. den tvärgående fåra mellan underläppen och hakan. Eng. mentolabial sulcus. Av lat. sulcus = fåra + mentum = haka + labium = läpp.
sulcus musculi subclavii: subst. fåra på nyckelbenets undersida där m. subclavius fäster. Eng. subclavian groove. Av lat. sulcus = fåra + musculus subclavius = nyckelbensmuskeln.
sulcus mylohyoideus: subst. mylohyoidfåran; fåra på underkäksgrenens insida där en nerv och kärl till munbotten löper. Eng. mylohyoid groove. Av lat. sulcus = fåra + grek. myle = kvarn + hyoideus = tungbens-.
sulcus nasolabialis: subst. den fåra som löper från näsvingen ner mot mungipan. Sv. nasolabialfåran. Eng. nasolabial sulcus. Av lat. sulcus = fåra + nasus = näsa + labium = läpp.
sulcus nervi petrosi majoris: subst. fåra på klippbenets framyta som leder från öppningen för stora stenbensnerven. Eng. groove for greater petrosal nerve. Av lat. sulcus = fåra + nervus petrosus major = stora stenbensnerven.
sulcus nervi petrosi minoris: subst. fåra på klippbenets framyta för lilla stenbensnerven. Eng. sulcus for lesser petrosal nerve. Av lat. sulcus = fåra + nervus petrosus minor = lilla stenbensnerven.
sulcus nervi radialis: subst. radialisfåran; spiralfåra på överarmsbenets baksida där radialisnerven löper. Eng. radial groove. Av lat. sulcus = fåra + nervus radialis = strålbensnerven.
sulcus nervi spinalis: subst. fåran på halskotans tvärutskott där ryggmärgsnerven löper. Eng. groove for spinal nerve. Av lat. sulcus = fåra + nervus = nerv + spinalis (spina = ryggrad).
sulcus nervi ulnaris: subst. ulnarisfåran; fåra bakom inre överarmsknölen där armbågsnerven löper. Eng. groove for ulnar nerve. Av lat. sulcus = fåra + nervus ulnaris = armbågsnerven.
sulcus obturatorius: subst. obturatorfåran; fåra på övre blygdbensgrenens undersida där obturatorkärl och -nerv löper. Eng. obturator groove. Av lat. sulcus = fåra + obturare = täppa till.
sulcus olfactorius: subst. luktfåran; fåran i näshålans tak mellan nässkiljevägg och översta näsmussla upp mot lukttaket. Eng. olfactory groove. Av lat. sulcus = fåra + olfacere = lukta.
sulcus palatinus major: subst. stora gomfåran; fåra på överkäkens och gombenets näsyta som bildar stora gomkanalen. Eng. greater palatine groove. Av lat. sulcus = fåra + palatum = gom + major = större.
sulcus palatovaginalis: subst. fåra mellan kilbenets slidutskott och gombenet, omvandlad till en kanal för en nervgren. Eng. palatovaginal groove. Av lat. sulcus = fåra + palatum = gom + vagina = hölje.
sulcus parietooccipitalis: subst. parieto-occipitala fåran; fåran på hjärnhalvans insida som markerar gränsen mellan hjäss- och nacklob. Eng. parieto-occipital sulcus. Av lat. sulcus = fåra + paries = (hjäss) + occiput = bakhuvud.
sulcus popliteus: subst. fåra på lårbenets yttre ledknöl där m. popliteus sena löper. Eng. groove for popliteus. Av lat. sulcus = fåra + poples = knäveck.
sulcus prechiasmaticus: subst. prechiasmafåran; tvärfåra på kilbenet framför synnervskorsningen som förbinder de båda synnervskanalerna. Eng. prechiasmatic sulcus. Av lat. sulcus = fåra + grek. pre = före + chiasma = korsning.
sulcus pulmonalis: subst. lungfåran; den djupa rännan på vardera sidan om bröstkotorna inuti bröstkorgen där lungans baksida ligger. Eng. pulmonary groove. Av lat. sulcus = fåra + pulmo = lunga.
sulcus sinus marginalis: subst. fåra för randsinus (sinus marginalis) runt stora nackhålet. Eng. groove for marginal sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + margo = kant.
sulcus sinus occipitalis: subst. fåra för nacksinus (sinus occipitalis) längs inre nackbenskammen. Eng. groove for occipital sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + occiput = bakhuvud.
sulcus sinus petrosi inferioris: subst. fåra för nedre stenbenssinus (sinus petrosus inferior) längs nackbenets framdel. Eng. groove for inferior petrosal sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + petrosus = sten- + inferior = nedre.
sulcus sinus petrosi superioris: subst. fåra längs klippbenets övre kant för övre stenbenssinus (sinus petrosus superior). Eng. groove for superior petrosal sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus petrosus superior = övre stenbenssinus.
sulcus sinus sagittalis superioris: subst. fåra för övre pilbladssinus (sinus sagittalis superior) längs skallens insida i medellinjen. Eng. groove for superior sagittal sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + sagittalis = pilbladsformad + superior = övre.
sulcus sinus sigmoidei: subst. fåra för S-formade sinus (sinus sigmoideus) på skallens insida. Eng. groove for sigmoid sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + grek. sigmoeides = S-formad.
sulcus sinus transversi: subst. fåra för tvärsinus (sinus transversus) på nackbenets insida. Eng. groove for transverse sinus. Av lat. sulcus = fåra + sinus = blodledare + transversus = tvär.
sulcus supraacetabularis: subst. fåra strax ovanför höftledsskålen på tarmbenet. Eng. supra-acetabular groove. Av lat. sulcus = fåra + supra = ovanför + acetabulum = höftledsskål.
sulcus tali: subst. språngbensfåran; fåra på språngbenets undersida som med hälbenets fåra bildar fotrotsbukten (sinus tarsi). Eng. sulcus of talus. Av lat. sulcus = fåra + talus = språngben.
sulcus tendinis musculi fibularis longi: subst. fåra på hälbenets och tärningsbenets undersida där långa vadbensmuskelns sena (m. fibularis longus) löper. Eng. groove for tendon of fibularis longus. Av lat. sulcus = fåra + tendo = sena + musculus fibularis longus = långa vadbensmuskeln.
sulcus tendinis musculi longi flexoris hallucis: subst. fåra mellan språngbenets bakre knölar där stortåböjarens långa sena (m. flexor hallucis longus) löper. Eng. groove for tendon of flexor hallucis longus. Av lat. sulcus = fåra + tendo = sena + musculus flexor hallucis longus = långa stortåböjaren.
sulcus terminalis cordis: subst. terminalfåran; en grund fåra på höger förmaks utsida som motsvarar gränskammen inuti. Eng. sulcus terminalis cordis. Av lat. sulcus = fåra + terminalis = gräns- + cor = hjärta.
sulcus terminalis linguae: subst. gränsfåran; den V-formade fåra som skiljer tungkroppen från tungroten. Eng. terminal sulcus of tongue. Av lat. sulcus = fåra + terminalis = gräns- + lingua = tunga.
sulcus tubae auditivae: subst. fåra på kilbenets undersida för örontrumpetens (tuba auditiva) broskdel. Eng. sulcus of auditory tube. Av lat. sulcus = fåra + tuba auditiva = örontrumpet.
sulcus tympanicus: subst. trumhinnefåran; fåra i yttre hörselgångens innersta del där trumhinnan fäster. Eng. tympanic sulcus. Av lat. sulcus = fåra + tympanum = trumma.
sulcus venae cavae: subst. hålvensfåran; den fåra på leverns baksida där nedre hålvenen löper. Eng. groove for vena cava. Av lat. sulcus = fåra + vena cava = hålven.
sulcus venae subclaviae: subst. fåra på första revbenet där nyckelbensvenen (v. subclavia) löper. Eng. groove for subclavian vein. Av lat. sulcus = fåra + vena subclavia = nyckelbensven.
sulcus vomeris: subst. plogbensfåran; fåra på plogbenet för en nerv eller kärl. Eng. vomerine groove. Av lat. sulcus = fåra + vomer = plogben.
sulcus vomerovaginalis: subst. fåra mellan kilbenets slidutskott och plogbenets vinge. Eng. vomerovaginal groove. Av lat. sulcus = fåra + vomer = plogben + vagina = hölje.
sunna: subst. sunna; en form av kvinnlig könsstympning där förhuden och/eller del av klitoris avlägsnas (typ I enligt WHO). Eng. sunna circumcision.
supercilia: subst. ögonbrynen. Sv. ögonbryn. Eng. eyebrows. Av lat. super = ovanför + cilium = ögonfrans/ögonlock.
supercilium: subst. ögonbryn; t.ex. arcus superciliaris (ögonbrynsbågen). Sv. ögonbryn. Eng. eyebrow, supercilium. Av lat. super (ovanpå) + cilium = ögonhår.
superficialis: adj. ytlig; nära ytan (motsats: profundus). Sv. ytlig. Eng. superficial. Av lat. super (ovan) + facies = yta, ansikte; "ytan ovanpå".
superficialis, vena: subst. vena superficialis; ytlig ven; en ven som löper ytligt i underhuden utan åtföljande artär. Eng. superficial vein. Av lat. superficialis = ytlig + vena = ven.
superior: adj. övre; mot huvudet (synonym: kranial). Sv. övre, kranial. Eng. superior, cranial. Av lat. superus = övre, av super = ovan.
superior cerebelli, arteria: subst. arteria superior cerebelli (SCA); övre lillhjärnsartären; basilarisartärens gren till lillhjärnans ovansida, strax före delningen i de bakre hjärnartärerna. Eng. superior cerebellar artery. Av lat. superior = övre + cerebellum = lillhjärna + arteria = artär.
superior ossis pubis, ramus: subst. ramus superior ossis pubis; övre blygdbensgrenen; den benbåge som löper från blygdbenskroppen uppåt mot höftledsskålen. Eng. superior pubic ramus. Av lat. ramus = gren + superior = övre + os pubis = blygdben.
superiores cerebri, venae: subst. venae superiores cerebri; övre hjärnvenerna; de ytliga vener som korsar subduralrummet ("bryggvener") upp till övre sagittalsinus; deras avslitning ger subduralblödning. Eng. superior cerebral veins. Av lat. cerebrum = storhjärna + superior = övre + vena = ven.
supinatio: subst. supination; vridning av underarmen så att handflatan vänds uppåt/framåt, eller utåtvridning av foten. Sv. supination. Eng. supination. Av lat. supinus = bakåtlutad, liggande på rygg.
supination: subst. rotation av underarmen så handflatan vänds uppåt eller framåt. Eng. supination. Motsats: pronation. Av lat. supinus = liggande på rygg, vänd uppåt.
supinator: subst. utåtvridare; m. supinator utför supination av underarmen. Sv. supinator. Eng. supinator. Av lat. supinus = liggande på rygg; supinare = vända uppåt.
supinator, musculus: subst. musculus supinator; utåtvridare; muskel som supinerar underarmen eller foten. Eng. supinator muscle. Av lat. musculus = muskel + supinare = vända uppåt.
supinera: verb (-r, supinerade, supinerat) vrida underarmen så att handflatan vänds uppåt/framåt, eller vrida foten så att fotsulan vänds inåt (motsats till pronera). Eng. supinate. Av lat. supinus = bakåtböjd, liggande på rygg. Jfr Pronera.
suppression: subst. (-en) undertryckande; nedtryckning eller hämning av en funktion, t.ex. av benmärg, immunförsvar eller hormonproduktion. Eng. suppression. Av lat. supprimere = trycka ned.
supprimera: verb (-r, supprimerade, supprimerat) undertrycka, hämma; trycka ned eller dämpa en funktion eller process. Eng. suppress. Av lat. supprimere = trycka ned.
suppuration: subst. (-en) varbildning; bildning av var i en infekterad vävnad. Eng. suppuration. Av lat. sub = under + pus (pur-) = var.
suppurativ: adj. (-t, pl. -a) varbildande; som ger upphov till eller åtföljs av var. Eng. suppurative, purulent. Av lat. pus (pur-) = var.
supraclaviculares, nervi: subst. nervi supraclaviculares; nyckelbensnerverna; känselnerver från halsnervflätan till huden över nyckelbenet och övre bröstkorgen. Eng. supraclavicular nerves. Av lat. supra = ovanför + clavicula = nyckelben + nervus = nerv.
supraclaviculares, nodi: subst. nodi supraclaviculares; supraklavikulära lymfknutorna; lymfknutor ovanför nyckelbenet; den vänstra (Virchows körtel, Troisiers tecken) kan vara förstorad vid cancer i magsäck eller bukorgan. Eng. supraclavicular nodes. Av lat. supra = ovanför + clavicula = nyckelben + nodus = knuta.
suprahyoidei, musculi: subst. musculi suprahyoidei; övertungbensmusklerna; de muskler ovanför tungbenet som lyfter tungbenet och sänker underkäken (munbotten). Eng. suprahyoid muscles. Av lat. musculus = muskel + supra = ovanför + grek. hyoeides = tungbenet.
supraorbitalis, arteria: subst. arteria supraorbitalis; överögonhåleartären; gren av ögonartären som via supraorbitalskåran kommer ut i pannan. Eng. supra-orbital artery. Av lat. supra = ovanför + orbita = ögonhåla + arteria = artär.
suprapatellaris, bursa: subst. bursa suprapatellaris; suprapatellara bursan; stor slemsäck ovanför knäskålen som står i förbindelse med knäledshålan. Eng. suprapatellar bursa. Av lat. bursa = säck + supra = ovanför + patella = knäskål.
suprapubisk: adj. (pl. -a) belägen ovanför blygdbenet (os pubis); används t.ex. om kateter som läggs in till urinblåsan genom buken ovanför blygdbenet. Eng. suprapubic. Av lat. supra = ovanför + pubis = blygdben.
suprarenales accessoriae, glandulae: subst. glandulae suprarenales accessoriae; accessoriska binjurar; extra öar av binjurevävnad utanför den egentliga körteln. Eng. accessory suprarenal glands. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + accessorius = extra + glandula = körtel.
suprarenales superiores, arteriae: subst. arteriae suprarenales superiores; övre binjureartärerna; grenar från nedre mellangärdesartären till binjurens övre del. Eng. superior suprarenal arteries. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + superior = övre + arteria = artär.
suprarenalis inferior, arteria: subst. arteria suprarenalis inferior; nedre binjureartären; gren från njurartären till binjurens nedre del. Eng. inferior suprarenal artery. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + inferior = nedre + arteria = artär.
suprarenalis media, arteria: subst. arteria suprarenalis media; mellersta binjureartären; parad gren direkt från bukaortan till binjuren. Eng. middle suprarenal artery. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + medius = mellersta + arteria = artär.
suprarenalis sinistra, vena: subst. vena suprarenalis sinistra; vänstra binjurevenen; tömmer vänster binjure och mynnar (till skillnad från den högra) i vänster njurven. Eng. left suprarenal vein. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + sinister = vänster + vena = ven.
suprarenalis, glandula: subst. glandula suprarenalis; binjuren; den hormonkörtel som sitter som en mössa ovanpå vardera njuren; barken bildar steroidhormoner (kortisol, aldosteron) och märgen adrenalin/noradrenalin. Sv. binjure. Eng. suprarenal gland. Av lat. supra = ovanför + ren = njure + glandula = körtel.
suprascapularis, arteria: subst. arteria suprascapularis; ovan skulderbladsartären; gren (från tyrocervikala stammen) som löper bakåt över skulderbladet och försörjer dess muskler. Eng. suprascapular artery. Av lat. supra = ovanför + scapula = skulderblad + arteria = artär.
suprascapularis, nervus: subst. nervus suprascapularis; ovan skulderbladsnerven; från armnervflätan till över- och nedre skulderbladsmusklerna (supra-/infraspinatus). Eng. suprascapular nerve. Av lat. supra = ovanför + scapula = skulderblad + nervus = nerv.
supraspinale, ligamentum: subst. ligamentum supraspinale; supraspinalligamentet; det sträng som löper längs taggutskottens spetsar nedför ryggen. Eng. supraspinous ligament. Av lat. ligamentum = band + supra = ovanför + spina = tagg.
supraspinatus: subst. (lat.) supraspinatus; en av skuldrans rotatorkuffmuskler, vars sena hjälper till att lyfta armen ut från kroppen och ofta drabbas av inflammation eller bristning. Eng. supraspinatus. Av lat. supra = ovanför + spina (scapulae) = skulderbladets kam.
supraspinatus, musculus: subst. musculus supraspinatus; övre kammuskeln; rotatorkuffmuskel ovanför skulderbladskammen som påbörjar abduktionen av armen. Eng. supraspinatus. Av lat. musculus = muskel + supra = ovanför + spina (scapulae) = skulderbladskam.
suprasternalia, ossa: subst. ossa suprasternalia; översta bröstbensben; små, inkonstanta extra ben ovanför bröstbenet (anatomisk variant). Eng. suprasternal bones. Av lat. os = ben + supra = ovanför + sternum = bröstben.
supratrochlearis, arteria: subst. arteria supratrochlearis; ögonartärens slutgren ut i pannan vid mittlinjen. Eng. supratrochlear artery. Av lat. supra = ovanför + trochlea = trissa + arteria = artär.
supraventrikulär: adj. (-t, pl. -a) som uppstår ovanför hjärtkamrarna, dvs. i förmaken eller AV-knutan; oftast om en sorts snabb hjärtrytmstörning. Eng. supraventricular. Av lat. supra = ovanför + ventriculus = liten kammare.
supraventrikulär takykardi: subst. anfall av snabb, regelbunden hjärtrytm (SVT) som uppstår ovanför kamrarna. Eng. supraventricular tachycardia. ICD-10: I47.1. ICD-11: BC81.1.
supremus: adj. över, överst; t.ex. m. concha nasalis suprema. Sv. överst. Eng. supreme, uppermost. Av lat. supremus = superlativ av superus = övre.
sura: subst. vad; vadregionen posteriot på underbenet. Sv. vad. Eng. calf, sura. Av lat. sura = vad.
suralis: adj. som hör till vaden; t.ex. nervus suralis, arteria suralis. Sv. sural, vad-. Eng. sural. Av lat. sura = vad.
suralis, nervus: subst. nervus suralis; vadnerven; ytlig känselnerv längs vadens baksida ned till fotens utsida; används ofta som givarnerv vid nervtransplantation och biopsi. Eng. sural nerve. Av lat. sura = vad + nervus = nerv.
suspension: subst. (-en) uppslamning; en vätska med fint fördelade fasta partiklar som inte är lösta utan svävar och kan bottenfällas, t.ex. en flytande medicin som ska skakas före bruk. Eng. suspension. Av lat. suspendere = hänga upp.
suspensoria mammaria, ligamenta: subst. ligamenta suspensoria mammaria; de bindvävsstråk (Coopers ligament) som från bröstkorgsfascian löper genom bröstet till huden och bär upp det. Sv. Coopers ligament. Eng. suspensory ligaments of breast. Av lat. ligamentum = band + suspensorius = upphängnings- + mamma = bröst.
suspensorium axillae, ligamentum: subst. ligamentum suspensorium axillae; axillens upphängningsband; den del av klavipektoralfascian som drar upp armhålans botten. Eng. suspensory ligament of axilla. Av lat. ligamentum = band + suspensorius = upphängande + axilla = armhåla.
suspensorium clitoridis, ligamentum: subst. ligamentum suspensorium clitoridis; klitoris upphängningsband; band från blygdbensfogen som fäster och stöttar klitoris. Eng. suspensory ligament of clitoris. Av lat. ligamentum = band + suspensorius = upphängande + clitoris = klitoris.
suspensorium glandulae thyroideae, ligamentum: subst. ligamentum suspensorium glandulae thyroideae; sköldkörtelns upphängningsband; bindvävsband som fäster sköldkörteln vid struphuvudets brosk. Eng. suspensory ligament of thyroid gland. Av lat. ligamentum = band + suspensorius = upphängande + glandula thyroidea = sköldkörtel.
suspensorium ovarii, ligamentum: subst. ligamentum suspensorium ovarii; äggstockens upphängningsband (infundibulopelvina bandet); ett bukhinneveck som för äggstockskärlen till äggstocken. Eng. suspensory ligament of ovary. Av lat. suspendere = hänga upp + ovarium = äggstock + ligamentum = band.
suspensorium penis, ligamentum: subst. ligamentum suspensorium penis; penis upphängningsband; band från blygdbensfogen som fäster och stöttar penisroten. Eng. suspensory ligament of penis. Av lat. ligamentum = band + suspensorius = upphängande + penis = penis.
suspensorius: adj. stödjande; t.ex. ligamentum suspensorium (stödband), musculus suspensorius duodeni. Sv. suspensorie, stödjande. Eng. suspensory. Av lat. suspendere = hänga upp; suspensorius = hängande.
suspensorius duodeni, musculus: subst. musculus suspensorius duodeni; tolvfingertarmens upphängningsmuskel; ett band av bindväv och glatt muskel från diafragma till duodenojejunalböjen som fixerar den (Treitz muskel). Eng. suspensory muscle of duodenum. Av lat. musculus = muskel + suspensorius = upphängande + duodenum = tolvfingertarm.
sustentaculum: subst. stöd; t.ex. sustentaculum tali = talusunderlaget på calcaneus. Sv. sustentakulum, stöd. Eng. sustentaculum. Av lat. sustinere = hålla upp; sustentaculum = stöd.
sustentaculum tali: subst. språngbensstödet; en hyllformad utbuktning på hälbenets insida som bär upp språngbenet. Eng. sustentaculum tali. Av lat. sustentaculum = stöd + talus = språngben.
sustento: verb stödja, uppehålla. Eng. to support, sustain. Av lat. sustinere = hålla upp, stödja.
sutura: subst. kirurgisk söm/stygn för att sy ihop ett sår; även den fasta fogen mellan skallens ben, t.ex. sutura coronalis, sutura sagittalis. Svensk form: sutur. Sv. söm. Eng. suture. Av lat. suere = sy; sutura = söm.
sutura coronalis: subst. kransömmen; den tandade fogen mellan pannbenet och hjässbenen. Sv. kransömmen. Eng. coronal suture. Av lat. sutura = söm + corona = krans, krona.
sutura denticulata: subst. tandad bensöm; söm med små tandlika utskott som griper i varandra. Eng. denticulate suture. Av lat. sutura = söm + denticulus = liten tand.
sutura ethmoidolacrimalis: subst. bensöm mellan silbenet och tårbenet. Eng. ethmoidolacrimal suture. Av grek. ethmos = såll (silben) + lat. lacrima = tår.
sutura ethmoidomaxillaris: subst. bensöm mellan silbenet och överkäksbenet. Eng. ethmoidomaxillary suture. Av grek. ethmos = såll (silben) + lat. maxilla = överkäk.
sutura frontalis persistens: subst. kvarstående pannbenssöm; söm i pannans medellinje som normalt försvinner men kan finnas kvar (metopisk söm). Eng. frontal (metopic) suture. Av lat. sutura = söm + frontalis (frons = panna) + persistens = kvarstående.
sutura frontoethmoidalis: subst. bensöm mellan pannbenet och silbenet. Eng. fronto-ethmoidal suture. Av lat. frons = panna + grek. ethmos = såll (silben).
sutura frontolacrimalis: subst. bensöm mellan pannbenet och tårbenet. Eng. frontolacrimal suture. Av lat. frons = panna + lacrima = tår.
sutura frontomaxillaris: subst. bensöm mellan pannbenet och överkäksbenet. Eng. frontomaxillary suture. Av lat. frons = panna + maxilla = överkäk.
sutura frontonasalis: subst. bensöm mellan pannbenet och näsbenen. Eng. frontonasal suture. Av lat. frons = panna + nasus = näsa.
sutura frontozygomatica: subst. bensöm mellan pannbenet och okbenet. Eng. frontozygomatic suture. Av lat. frons = panna + grek. zygoma = ok.
sutura incisiva: subst. mellankäkssömmen; fogen mellan mellankäksbenet och resten av överkäken. Eng. incisive suture. Av lat. sutura = söm + incisivus = framtands-.
sutura intermaxillaris: subst. bensöm mellan de två överkäksbenen. Eng. intermaxillary suture. Av lat. inter = mellan + maxilla = överkäk.
sutura internasalis: subst. bensöm mellan de två näsbenen. Eng. internasal suture. Av lat. inter = mellan + nasus = näsa.
sutura lacrimoconchalis: subst. bensöm mellan tårbenet och den nedre näsmusslan. Eng. lacrimoconchal suture. Av lat. lacrima = tår + concha = mussla.
sutura lacrimomaxillaris: subst. bensöm mellan tårbenet och överkäksbenet. Eng. lacrimomaxillary suture. Av lat. lacrima = tår + maxilla = överkäk.
sutura lambdoidea: subst. lambdasömmen; den Λ-formade fogen mellan hjässbenen och nackbenet. Sv. lambdasömmen. Eng. lambdoid suture. Av lat. sutura = söm + grek. bokstaven lambda (Λ) + eidos = form.
sutura limbosa: subst. bensöm där sågtandade kanter dessutom överlappar varandra. Eng. limbous suture. Av lat. sutura = söm + limbus = kant, bård.
sutura nasomaxillaris: subst. bensöm mellan näsbenet och överkäksbenet. Eng. nasomaxillary suture. Av lat. nasus = näsa + maxilla = överkäk.
sutura occipitomastoidea: subst. bensöm mellan nackbenet och tinningbenets vårtutskott. Eng. occipitomastoid suture. Av lat. occiput = bakhuvud + grek. mastos = bröstvårta.
sutura palatina mediana: subst. bensöm i mittlinjen mellan de två gombenshalvorna i hårda gommen. Eng. median palatine suture. Av lat. palatinus = som hör till gommen + medianus = i mittlinjen.
sutura palatina transversa: subst. tvärgående bensöm mellan överkäksbenens och gombenens gomdelar. Eng. transverse palatine suture. Av lat. palatinus = som hör till gommen + transversus = tvär.
sutura palatoethmoidalis: subst. bensöm mellan gombenet och silbenet. Eng. palato-ethmoidal suture. Av lat. palatum = gom + grek. ethmos = såll (silben).
sutura palatomaxillaris: subst. bensöm mellan gombenet och överkäksbenet. Eng. palatomaxillary suture. Av lat. palatum = gom + maxilla = överkäk.
sutura parietomastoidea: subst. bensöm mellan hjässbenet och tinningbenets vårtutskott. Eng. parietomastoid suture. Av lat. paries = vägg + grek. mastos = bröstvårta.
sutura plana: subst. slät bensöm; söm där benkanterna möts med raka, jämna ytor. Eng. plane suture. Av lat. sutura = söm + planus = slät, jämn.
sutura sagittalis: subst. pilsömmen; fogen i medellinjen mellan de två hjässbenen. Sv. pilsömmen. Eng. sagittal suture. Av lat. sutura = söm + sagitta = pil.
sutura serrata: subst. sågtandad bensöm; söm där benkanterna griper i varandra som sågtänder. Eng. serrate suture. Av lat. sutura = söm + serra = såg.
sutura sphenoethmoidalis: subst. bensöm mellan kilbenet och silbenet. Eng. spheno-ethmoidal suture. Av grek. sphen = kil + ethmos = såll (silben).
sutura sphenofrontalis: subst. bensöm mellan kilbenet och pannbenet. Eng. sphenofrontal suture. Av grek. sphen = kil + lat. frons = panna.
sutura sphenomaxillaris: subst. bensöm mellan kilbenet och överkäksbenet. Eng. sphenomaxillary suture. Av grek. sphen = kil + lat. maxilla = överkäk.
sutura sphenoparietalis: subst. bensöm mellan kilbenet och hjässbenet. Eng. sphenoparietal suture. Av grek. sphen = kil + lat. paries = vägg (hjässben).
sutura sphenosquamosa: subst. bensöm mellan kilbenet och tinningbenets fjälldel. Eng. sphenosquamous suture. Av grek. sphen = kil + lat. squama = fjäll.
sutura sphenovomeralis: subst. bensöm mellan kilbenet och plogbenet. Eng. sphenovomerine suture. Av grek. sphen = kil + lat. vomer = plogbill.
sutura sphenozygomatica: subst. bensöm mellan kilbenet och okbenet. Eng. sphenozygomatic suture. Av grek. sphen = kil + zygoma = ok.
sutura squamomastoidea: subst. bensöm mellan tinningbenets fjälldel och dess vårtutskott. Eng. squamomastoid suture. Av lat. squama = fjäll + grek. mastos = bröstvårta.
sutura squamosa: subst. fjällsöm; söm där benkanterna överlappar varandra snett som fjäll. Eng. squamous suture. Av lat. sutura = söm + squama = fjäll.
sutura temporozygomatica: subst. bensöm mellan tinningbenet och okbenet (i okbågen). Eng. temporozygomatic suture. Av lat. tempus = tinning + grek. zygoma = ok.
sutura zygomaticomaxillaris: subst. ok–överkäkssömmen; fogen mellan okbenet och överkäken. Eng. zygomaticomaxillary suture. Av lat. sutura = söm + os zygomaticum = okben + maxilla = överkäke.
suturae cranii: subst. skallens bensömmar; de taggiga fogarna mellan skalltakets och ansiktets ben. Eng. cranial sutures. Av lat. sutura = söm + cranium = skalle.
suturale, os: subst. os suturale; sömben; ett litet, inkonstant extra ben som kan bildas inuti en skallsöm (särskilt lambdasömmen). Sv. sömben, wormianskt ben. Eng. sutural bone. Av lat. os = ben + sutura = söm.
suturera: verb (-r, suturerade, suturerat) sy ihop ett sår eller en vävnad med stygn. Eng. suture. Av lat. suere = sy.
svetsblänk: subst. (-et) ytlig brännskada på hornhinnan av starkt ultraviolett ljus från en svetsljusbåge; ger kraftig värk, ljuskänslighet och tårflöde några timmar efteråt. Eng. arc eye, photokeratitis. Vardag. ”solbränna” på ögat efter att ha tittat på svetsljus.
SVF: förk. standardiserat vårdförlopp; nationellt fastställt utrednings- och tidsschema vid misstänkt cancer, för snabbare och mer jämlik vård. Eng. standardised care pathway.
svimning: subst. (-en) kortvarig medvetslöshet av tillfälligt minskat blodflöde till hjärnan. Lat. syncope. Eng. fainting, syncope. ICD-10: R55. ICD-11: MG45.
svinkoppor: subst. (plural) ytlig, mycket smittsam bakteriell hudinfektion med gulaktiga, krustiga sår, vanligast hos barn. Lat. impetigo. Sv. impetigo. Eng. impetigo. Jfr impetigo. ICD-10: L01. ICD-11: 1B72.
SXA: förk. enkelenergi-röntgenabsorptiometri; metod för att mäta bentäthet i häl eller underarm med röntgen av en energinivå. Eng. single-energy x-ray absorptiometry. Jfr DXA.
syfilis: subst. (-en) sexuellt överförd infektion orsakad av bakterien Treponema pallidum (en spiroket), med förlopp i flera stadier som obehandlad kan skada hjärta, kärl och nervsystem. Sv. lues. Eng. syphilis. Lat. lues. Ålderdomligt: franska sjukan, fransosen. Jfr Lues, Franska sjukan, Tabes dorsalis. ICD-10: A50 (medfödd), A51–A53. ICD-11: 1A60–1A62.
symbios: subst. (-en, pl. -er) samliv mellan två olika organismer; ofta om ett samspel där båda har nytta av varandra, t.ex. tarmfloran och människan. Eng. symbiosis. Av gr. syn = tillsammans + bios = liv.
symfys: subst. (-en, pl. -er) broskfog mellan två ben som tillåter ringa rörelse; oftast om blygdbensfogen (symphysis pubica) framtill i bäckenet. Eng. symphysis. Av gr. symphysis = sammanväxning.
symfysiolys: subst. (-en) uppluckring och smärtsam isärglidning av blygdbensfogen under graviditet, då bäckenet mjukas upp inför förlossningen; del av foglossning och bäckensmärta. Eng. symphysiolysis. Vardag. smärtande uppluckring av bäckenets framfog under graviditet. Av gr. symphysis = fog + lysis = upplösning.
sympatektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande eller avbrytande av sympatiska nervtrådar, t.ex. för att minska svettning eller kärlkramp. Eng. sympathectomy. Av gr. sympathetikos + ektome = bortskärande.
sympathicus, truncus: subst. truncus sympathicus; sympatiska gränssträngen; den kedja av sammanlänkade sympatiska ganglier som löper på vardera sidan om kotpelaren från skallbasen till svansbenet. Sv. sympatiska gränssträngen. Eng. sympathetic trunk. Av grek. sympathes = medkännande + lat. truncus = stam.
sympaticus: adj. del av autonoma nervsystemet; aktiv vid stress och fysisk aktivitet. Sv. sympatikus. Eng. sympathetic nervous system. Vardag. "fight or flight"-systemet. Av grek. syn (med) + pathos = känsla; "medkänsla, samverkan".
sympatikolytisk: adj. (pl. -a) som dämpar det sympatiska nervsystemets verkan (motverkar adrenalineffekterna), t.ex. en betablockerare. Eng. sympatholytic. Av sympatikus + gr. lysis = upplösning.
sympatikomimetisk: adj. (pl. -a) som härmar och förstärker det sympatiska nervsystemets verkan (adrenalineffekterna), t.ex. ökad puls och vidgade luftrör. Eng. sympathomimetic. Av sympatikus + gr. mimetikos = härmande.
sympatikusaktivitet: subst. (-en) aktivitet i den sympatiska delen av det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet, som bland annat ökar puls och blodtryck. Eng. sympathetic activity. Se Sympatiska nervsystemet.
sympatiska nervsystemet: subst. den del av det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som mobiliserar kroppen för aktivitet (”kamp eller flykt”) med ökad puls, vidgade luftrör och höjt blodtryck. Eng. sympathetic nervous system. Vardag. den del av nervsystemet som gör kroppen redo för ansträngning. Av gr. sympathetikos = medkännande, samverkande.
symphysis: subst. sammanväxning mellan två ben; t.ex. symphysis pubica (blygdfoget). Sv. symfys. Eng. symphysis. Vardag. blygdfoget. Av grek. syn (med) + phyein = växa.
symphysis intervertebralis: subst. mellankotsfog; broskfogen mellan två kotkroppar, bildad av mellankotskivan. Eng. intervertebral joint. Av grek. symphysis = sammanväxning + lat. inter = mellan + vertebra = kota.
symphysis mandibulae: subst. hakfogen; den medellinje där underkäkens två halvor vuxit samman. Eng. mandibular symphysis. Av grek. symphysis = sammanväxning + lat. mandibula = underkäke.
symphysis manubriosternalis: subst. fogen mellan bröstbenets handtag och kropp (bröstbensvinkeln). Eng. manubriosternal joint. Av lat. manubrium = handtag + grek. sternon = bröstben + symphysis = sammanväxning.
symphysis pubica: subst. blygdbensfogen; broskfogen i mittlinjen mellan de två blygdbenen framtill i bäckenet. Sv. blygdbensfog. Eng. pubic symphysis. Av grek. symphysis = sammanväxning + lat. pubis = blygdben.
symphysis xiphosternalis: subst. fogen mellan bröstbenets kropp och svärdutskottet. Eng. xiphisternal joint. Av grek. symphysis = sammanväxning + xiphos = svärd + sternon = bröstben.
symtom: subst. (-et, pl. -) tecken på sjukdom som den sjuke själv märker och beskriver, t.ex. smärta eller illamående (till skillnad från fynd som läkaren konstaterar). Eng. symptom. Av gr. symptoma = sammanträffande, det som drabbar.
symtomatologi: subst. (-n) läran om sjukdomars symtom; även den samlade bilden av en sjukdoms symtom. Eng. symptomatology. Av gr. symptoma = symtom + logos = lära.
synaps: subst. kontaktzonen där nervsignalen överförs kemiskt från ett neuron till nästa cell. Sv. synaps. Eng. synapse. Av grek. syn (tillsammans) + haptein = fästa; myntad av Charles Sherrington 1897.
synapsis: subst. synaps; den specialiserade kontaktpunkt där en nervcell överför signalen till nästa cell, oftast via signalsubstanser. Sv. synaps. Eng. synapse. Av grek. synapsis = förbindelse.
synarthrosis: subst. orörlig eller nästan orörlig fog där benen hålls ihop av bindväv eller brosk utan ledhåla. Eng. synarthrosis. Av grek. syn = samman + arthron = led.
synchondroses columnae vertebralis: subst. kotpelarens broskfogar; broskförbindelserna mellan kotkropparna (mellankotskivorna). Eng. synchondroses of vertebral column. Av grek. syn = samman + chondros = brosk + lat. columna vertebralis = ryggrad.
synchondroses cranii: subst. skallens synkondroser; broskfogar i skallbasen som med åldern ofta förbenas. Eng. cranial synchondroses. Av grek. syn = samman + chondros = brosk + lat. cranium = skalle.
synchondroses sternales: subst. broskfogarna inom bröstbenet, mellan dess förbeningsdelar. Eng. sternal synchondroses. Av grek. sternon = bröstben + chondros = brosk.
synchondroses thoracis: subst. bröstkorgens broskfogar; broskförbindelserna mellan revben, revbensbrosk och bröstben. Eng. synchondroses of thorax. Av grek. syn = samman + chondros = brosk + thorax = bröstkorg.
synchondrosis: subst. broskförbindning mellan två ben; t.ex. synchondroses cranii. Sv. synkondros. Eng. synchondrosis. Av grek. syn (med) + chondros = brosk.
synchondrosis costae primae: subst. broskfogen mellan första revbenet och bröstbenets handtag. Eng. synchondrosis of first rib. Av lat. costa = revben + primus = första + grek. chondros = brosk.
synchondrosis costosternalis: subst. broskfogen där det första revbenets brosk sitter fast mot bröstbenet. Eng. costosternal joint. Av lat. costa = revben + grek. sternon = bröstben + chondros = brosk.
synchondrosis intraoccipitalis anterior: subst. främre broskfogen mellan nackbenets förbeningsdelar hos barn. Eng. anterior intra-occipital synchondrosis. Av lat. intra = inom + occiput = bakhuvud + anterior = främre.
synchondrosis intraoccipitalis posterior: subst. bakre broskfogen mellan nackbenets förbeningsdelar hos barn. Eng. posterior intra-occipital synchondrosis. Av lat. intra = inom + occiput = bakhuvud + posterior = bakre.
synchondrosis manubriosternalis: subst. broskfogen mellan bröstbenets handtag och kropp. Eng. manubriosternal synchondrosis. Av lat. manubrium = handtag + grek. sternon = bröstben + chondros = brosk.
synchondrosis petrooccipitalis: subst. broskfog mellan tinningbenets klippdel och nackbenet. Eng. petro-occipital synchondrosis. Av lat. petrosus = klippliknande + occiput = bakhuvud.
synchondrosis sphenoethmoidalis: subst. broskfog mellan kilbenet och silbenet. Eng. spheno-ethmoidal synchondrosis. Av grek. sphen = kil + ethmos = såll (silben).
synchondrosis sphenooccipitalis: subst. broskfogen mellan kilbenets kropp och nackbenet i skallbasen; sluter sig i ungdomen. Eng. spheno-occipital synchondrosis. Av grek. sphen = kil + lat. occiput = bakhuvud + chondros = brosk.
synchondrosis sphenopetrosa: subst. broskfog mellan kilbenet och tinningbenets klippdel. Eng. sphenopetrosal synchondrosis. Av grek. sphen = kil + lat. petrosus = klippliknande.
syndaktyli: subst. (-n) medfödd sammanväxning mellan två eller flera fingrar eller tår. Eng. syndactyly. Av gr. syn = tillsammans + daktylos = finger, tå.
syndesmoses cinguli pectoralis: subst. skuldergördelns syndesmoser; bindvävsbanden inom skulderbladet och mot nyckelbenet. Eng. syndesmoses of pectoral girdle. Av grek. syndesmos = band + lat. cingulum pectorale = skuldergördel.
syndesmoses cinguli pelvici: subst. bäckengördelns syndesmoser; bindvävsförbindelserna i bäckenringen (bl.a. tilltäppningshinnan). Eng. syndesmoses of pelvic girdle. Av grek. syndesmos = band + lat. cingulum = gördel + pelvis = bäcken.
syndesmoses columnae vertebralis: subst. kotpelarens syndesmoser; de bindvävsband och membran som binder samman kotorna. Eng. syndesmoses of vertebral column. Av grek. syndesmos = band + lat. columna vertebralis = ryggrad.
syndesmoses cranii: subst. skallens syndesmoser; bindvävsfogar i skallen där benen hålls ihop av ledband eller membran. Eng. cranial syndesmoses. Av grek. syndesmos = band + lat. cranium = skalle.
syndesmoses thoracis: subst. bröstkorgens syndesmoser; de bindvävsmembran som spänner mellan revbenen. Eng. syndesmoses of thorax. Av grek. syndesmos = band + thorax = bröstkorg.
syndesmosis: subst. fast bindvävsförbindelse mellan två ben, t.ex. mellan sken- och vadben vid fotleden (syndesmosis tibiofibularis). Svensk form: syndesmos. Eng. syndesmosis. Av grek. syn = tillsammans + desmos = band.
syndesmosis dentoalveolaris: subst. den fästanordning av bindväv som håller en tand i dess tandfack. Eng. dento-alveolar syndesmosis. Av grek. syndesmos = band + lat. dens = tand + alveolus = litet hålrum.
syndesmosis radioulnaris: subst. radioulnarsyndesmosen; bindvävsförbindelsen (mellanbenshinnan) mellan strålben och armbågsben. Eng. radio-ulnar syndesmosis. Av lat. radius = strålben + ulna = armbågsben + grek. syndesmos = band.
syndesmosis tibiofibularis: subst. tibiofibularsyndesmosen; den starka bindvävsförbindelsen mellan skenben och vadben strax ovanför fotleden. Eng. tibiofibular syndesmosis. Av lat. tibia = skenben + fibula = vadben + grek. syndesmos = band.
syndrom: subst. (-et, pl. -) en grupp symtom och tecken som regelbundet förekommer tillsammans och kännetecknar ett bestämt sjukdomstillstånd. Eng. syndrome. Av gr. syndrome = sammanlopp.
syneki: subst. (-n, pl. -er) sammanväxning mellan vävnader som normalt är fria; i ögat mellan regnbågshinnan och linsen eller hornhinnan. Eng. synechia. Av gr. synecheia = sammanhang.
synergetisk: adj. (pl. -a) samverkande; som verkar tillsammans mot ett gemensamt mål. Eng. synergetic. Av gr. syn = tillsammans + ergon = arbete, verkan. Jfr Synergistisk.
synergist: subst. medarbetare; muskel som samarbetar med en agonist och hjälper till med rörelsen. Sv. synergist. Eng. synergist. Av grek. syn (med) + ergon = arbete; synergistes = medarbetare.
synergistisk: adj. (pl. -a) förstärkande; om två faktorer (t.ex. läkemedel) vars samlade effekt är större än summan av var för sig. Eng. synergistic. Av gr. syn = tillsammans + ergon = verkan.
synkope: subst. (-n, pl. -er) svimning; kortvarig medvetslöshet på grund av övergående minskat blodflöde till hjärnan. Eng. syncope. Vardag. svimning. Av gr. synkope = avbrott, sammanstörtande.
synovektomera: verb (-r, synovektomerade, synovektomerat) operera bort en kroniskt inflammerad ledhinna. Eng. synovectomise. Av nylat. synovia = ledvätska + gr. ektome = bortskärande.
synovektomi: subst. (-n, pl. -er) operation där en kroniskt inflammerad ledhinna avlägsnas, t.ex. vid reumatoid artrit. Eng. synovectomy. Av nylat. synovia = ledvätska + gr. ektome = bortskärande.
synovia: subst. (lat.) ledvätska; den klara, sega vätska som smörjer och närför en led. Sv. ledvätska. Eng. synovial fluid. Av nylat. synovia = ledvätska.
synovial: adj. (-t, pl. -a) som hör till ledhinnan eller ledvätskan. Eng. synovial. Av nylat. synovia = ledvätska.
synovialhinna: subst. (-n, pl. -or) ledhinnan; den inre hinna som klär en ledkapsel och bildar ledvätskan. Sv. ledhinna. Eng. synovial membrane. Av nylat. synovia = ledvätska.
synovialis (synovia): adj. ledvätska; smörjer, dämpar och ger näring till ledbrosket. Sv. ledvätska. Eng. synovial fluid. Vardag. ledsmörjning. Av grek. syn (med) + oon = ägg; ledvätskan liknar äggvita. Termen myntad av Paracelsus (~1520).
synovialis, bursa: subst. bursa synovialis; slemsäck; vätskefylld bindvävssäck som minskar friktion vid leder, senor och muskler. Sv. slemsäck. Eng. synovial bursa. Av lat. bursa = pung, säck + synovialis = ledvätskelik.
synovialvätska: subst. (-n, pl. -or) ledvätska; den vätska som ledhinnan bildar för att smörja leden. Sv. ledvätska. Eng. synovial fluid. Av nylat. synovia = ledvätska.
synovit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ledhinnan, med svullnad, värme och smärta i leden. Eng. synovitis. Av nylat. synovia = ledvätska + -it = inflammation. ICD-10: M65.9.
syntax: subst. (-en) satslära; reglerna för hur ord fogas samman till satser och meningar. Eng. syntax. Av gr. syntaxis = sammanställning.
syringomyeli: subst. (-n) sjukdom där en vätskefylld håla bildas inuti ryggmärgen och trycker på nervvävnaden, ofta med bortfall av smärt- och temperaturkänsel. Eng. syringomyelia. Av gr. syrinx = rör, pipa + myelos = märg. ICD-10: G95.0. ICD-11: 8B44.
systema cardiovasculare: subst. hjärt-kärlsystemet (cirkulationssystemet); hjärtat och blodkärlen som tillsammans driver runt blodet i kroppen. Sv. cirkulationssystemet, hjärt-kärlsystemet. Eng. cardiovascular system. Av grek. kardia = hjärta + lat. vas = kärl.
systema digestorium: subst. matsmältningssystemet; matsmältningskanalen från munnen till ändtarmsöppningen jämte de körtlar (spottkörtlar, lever, bukspottkörtel) som tömmer sig i den. Sv. matsmältningssystemet, mag-tarmkanalen. Eng. alimentary system. Av lat. systema = system + digerere = smälta (mat).
systema genitale femininum: subst. kvinnliga könsorganen; äggstockar, äggledare, livmoder, slida och yttre könsdelar. Eng. female genital system. Av lat. genitalis = fortplantnings- + femininus = kvinnlig.
systema genitale masculinum: subst. manliga könsorganen; testiklar, bitestiklar, sädesledare, könskörtlar, penis och pung. Eng. male genital system. Av lat. genitalis = fortplantnings- + masculinus = manlig.
systema lymphoideum: subst. lymfsystemet (immunsystemets organ); lymfkärlen, lymfan och de lymfoida organen (benmärg, tymus, mjälte, lymfknutor, tonsiller) som svarar för immunförsvar och vävnadsdränage. Sv. lymfsystemet. Eng. lymphoid system. Av lat. lympha = klart vatten + grek. eidos = liknande.
systema nervosum: subst. nervsystemet; det organsystem som tar emot, leder och bearbetar signaler och styr kroppens funktioner; indelas i det centrala (hjärna och ryggmärg) och det perifera nervsystemet. Sv. nervsystemet. Eng. nervous system. Av grek. neuron = nerv + lat. systema = system.
systema respiratorium: subst. andningssystemet; organen för luftens transport och gasutbyte – näsa, svalg, struphuvud, luftstrupe, bronker och lungor. Sv. andningsorganen, respirationssystemet. Eng. respiratory system. Av lat. respirare = andas (re- + spirare = andas).
systema urinarium: subst. urinorganen; organen som bildar och tömmer urin – njurar, urinledare, urinblåsa och urinrör. Sv. urinvägarna, urinorganen. Eng. urinary system. Av lat. urina = urin.
systemata genitalia: subst. könsorganen; de manliga och kvinnliga organen för fortplantning. Sv. könsorganen, genitalia. Eng. genital systems. Av lat. genitalis = som hör till fortplantningen (gignere = föda).
systematisk översikt: subst. översiktsartikel som med fördefinierade, redovisade metoder söker, värderar och sammanställer all relevant forskning om en bestämd frågeställning; kan bygga på en metaanalys. Sv. systematic review. Eng. systematic review. Forskningsterm.
systemeffekt: subst. (-en, pl. -er) verkan som omfattar hela kroppen, i motsats till en lokal effekt på applikationsstället. Eng. systemic effect. Av gr. systema = sammanställd helhet.
systemisk: adj. (-t, pl. -a) som påverkar hela kroppen (hela organismen), i motsats till lokal. Eng. systemic. Av gr. systema = sammansatt helhet.
systemisk lupus: subst. kronisk autoimmun systemsjukdom (SLE) som kan drabba hud, leder, njurar och andra organ. Lat. lupus erythematosus systemicus. Sv. SLE. Eng. systemic lupus erythematosus. Jfr SLE. ICD-10: M32. ICD-11: 4A40.
systemsjukdom: subst. (-en, pl. -ar) sjukdom som drabbar flera organsystem eller kroppen som helhet, t.ex. en autoimmun bindvävssjukdom. Eng. systemic disease. Av gr. systema = helhet.
systole: subst. sammandragning; hjärtats kontraktionsfas (motsats: diastole). Sv. systole. Eng. systole. Vardag. hjärtslagsfasen. Av grek. syn (tillsammans) + stellein = sända; sammandragning.
systolisk: adj. (pl. -a) som hör till systole, hjärtats sammandragningsfas då blod pumpas ut; anger även det övre (högre) blodtrycksvärdet. Eng. systolic. Av gr. systole = sammandragning. Jfr Diastolisk.
säcktuba: subst. (-n, säcktubor) igenväxt (tilltäppt) äggledare där sekret samlats och bildat en vätskefylld säck (hydrosalpinx). Eng. hydrosalpinx. Vardag. en äggledare som täppts till och fyllts med vätska. Av gr. salpinx = trumpet (äggledaren).
sängvätning: ofrivillig urinavgång under sömnen hos barn över ca 5 år utan bakomliggande organisk sjukdom. Lat. enuresis nocturna. Eng. (nocturnal) enuresis, bedwetting. Vardag. att kissa på sig på natten. ICD-10: F98.0; organisk orsak R32.
sömnapné: subst. (-n, pl. -er) upprepade andningsuppehåll på minst tio sekunder under sömnen, ofta med snarkning och dagtrötthet. Eng. sleep apnoea. Vardag. andningsuppehåll medan man sover. Av gr. a- (utan) + pnoe = andning. ICD-10: G47.3. ICD-11: 7A41.
sömndeprivation: subst. (-en) sömnbrist; att en person hålls vaken eller berövas möjligheten att sova, avsiktligt eller ofrivilligt. Eng. sleep deprivation. Av lat. deprivare = beröva.
sömnstörning: subst. störd sömn till mängd eller kvalitet, t.ex. sömnlöshet eller sömnapné. Lat. dyssomnia. Eng. sleep disorder. Jfr insomni. ICD-10: G47 (icke-organisk F51). ICD-11: 7A00–7B2Z.

Sök i ordlistan