Medicinska M-ord på svenska

maceratio: subst. uppmjukning; macerering i vätska, t.ex. vid rengöring av skelett eller vid fosterdekomposition. Sv. macerering. Eng. maceration. Av lat. macerare = blötlägga.
maceration: subst. (-en) uppmjukning och (vävnads)upplösning när hud eller annan vävnad utsätts för fukt under längre tid, t.ex. runt ett vätskande sår. Sv. uppluckring. Eng. maceration. Vardag. uppmjukad, uppluckrad hud av fukt. Av lat. macerare = blötlägga, mjuka upp. Se Macerera, Maceratio.
macerera: verb (-r, -de, -t) göra mjuk eller lösa upp genom blötläggning; om hud: bli uppluckrad efter lång tid i väta. Eng. macerate. Vardag. mjukas upp av väta. Av lat. macerare = blötlägga. Se Maceration.
macula: subst. fläck; t.ex. macula lutea (gula fläcken på retina), macula sacculi/utriculi (balansepitel). Sv. macula, fläck. Eng. macula, spot. Av lat. macula = fläck. Även makula.
macula lutea: subst. (lat.) gula fläcken; området i näthinnans centrum med hög täthet av tappar och gult pigment (xantofyll), ansvarigt för det skarpa centralseendet. Sv. gula fläcken. Eng. macula lutea, yellow spot. Vardag. gula fläcken – näthinnans skärpepunkt. Av lat. macula = fläck + luteus = gul. Se Macula, Makuladegeneration.
macula sacculi: subst. sacculusmaculan; sinnescellsfältet i hinnsäcken sacculus som registrerar huvudets läge och lodräta acceleration. Eng. macula of saccule. Av lat. macula = fläck + sacculus = liten säck.
macula utriculi: subst. utriculusmaculan; sinnescellsfältet i hinnsäcken utriculus som med sina örstenar registrerar huvudets läge och vågräta acceleration. Eng. macula of utricle. Av lat. macula = fläck + utriculus = liten säck.
maculae staticae: subst. de sinnesfält (macula utriculi och macula sacculi) i hinnsäckarna som med otoliter registrerar linjär acceleration och huvudets läge. Sv. balansfläckar. Eng. maculae. Av lat. macula = fläck.
MADRS: subst. (förk.) Montgomery–Åsberg Depression Rating Scale; skattningsskala där svårighetsgraden av en depression bedöms utifrån tio symtomområden. Eng. Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale. Vardag. frågeformulär som mäter hur djup en depression är. Förkortning.
magkatarr: subst. inflammation eller irritation i magsäckens slemhinna med smärta och illamående. Lat. gastritis. Sv. gastrit. Eng. gastritis. Jfr gastrit. ICD-10: K29. ICD-11: DA42.
magna cerebri, vena: subst. vena magna cerebri (Galens ven); stora hjärnvenen; en kort oparad ven som tar emot de inre hjärnvenerna och basalvenerna och tömmer sig i raka sinus. Eng. great cerebral vein. Av lat. magnus = stor + cerebrum = storhjärna + vena = ven.
magnesium: subst. (-et el. -en) grundämne och metall (Mg); elektrolyt med betydelse för muskel- och nervfunktion samt enzymreaktioner. Eng. magnesium (Mg). Av nylat. magnesium. Referensvärde (vuxen): ca 0,70–0,95 mmol/L. Jfr Kalium, Kalcium, Elektrolyt.
magnus: adj. stor, viktig; t.ex. foramen magnum, m. adductor magnus, nervus auricularis magnus. Sv. stor. Eng. great, large. Av lat. magnus = stor.
magsår: subst. sår i magsäckens eller tolvfingertarmens slemhinna, ofta orsakat av Helicobacter pylori eller NSAID. Lat. ulcus ventriculi (magsäck), ulcus duodeni (tolvfingertarm). Eng. peptic ulcer. ICD-10: magsäck K25, tolvfingertarm K26. ICD-11: DA60–DA63.
major: adj. större; t.ex. tuberculus major humeri, trochaneter major. Sv. större. Eng. major, greater. Av lat. major = komparativ av magnus = stor.
majus: adj. större (neutrum); t.ex. omentum majus (stora bukfettsnätet), labia majora. Sv. större. Eng. major, greater. Av lat. majus = neutrum av major.
makrocyt: subst. (-en, -er) onormalt förstorad röd blodkropp. Eng. macrocyte. Vardag. för stor röd blodkropp. Av grek. makros (stor) + kytos = cell. Se Makrocytos.
makrocytos: subst. (-en) tillstånd med onormalt förstorade röda blodkroppar, ofta vid brist på vitamin B12 eller folat. Eng. macrocytosis. Vardag. för stora röda blodkroppar. Av grek. makros (stor) + kytos (cell) + -os (tillstånd). Se Makrocyt.
makrofag: subst. (-en, -er) stor vit blodkropp som fagocyterar (”äter upp”) mikrober, döda celler och främmande partiklar; central i immunförsvaret. Eng. macrophage. Vardag. städarcell i immunförsvaret. Av grek. makros (stor) + phagein = äta.
makroglossi: subst. (-n) onormalt stor tunga. Sv. stortunga. Eng. macroglossia. Vardag. förstorad tunga. Av grek. makros (stor) + glossa = tunga.
makroskopisk: adj. (-t, -a) som kan ses med blotta ögat, utan mikroskop; t.ex. makroskopisk hematuri = synligt blod i urinen. Eng. macroscopic. Vardag. synlig för blotta ögat. Motsats: mikroskopisk. Av grek. makros (stor) + skopein = se.
makuladegeneration: subst. (-en) åldersförändringar i näthinnans gula fläck (makula) som ger nedsatt centralseende; även AMD (age-related macular degeneration), en av de vanligaste orsakerna till synnedsättning hos äldre. Eng. macular degeneration. Vardag. åldersförändring i gula fläcken som suddar centralseendet. Av lat. macula = fläck. Se Macula lutea. ICD-10: H35.3.
makulopapulös: adj. (-t, -a) om hudutslag som består av både små platta fläckar (maculae) och små upphöjda knottror (papler). Eng. maculopapular. Vardag. utslag med både fläckar och små knottror. Av lat. macula (fläck) + papula (knottra). Se Makulös.
makulopati: subst. (-n) sjukdom i näthinnans gula fläck (makula). Eng. maculopathy. Vardag. sjukdom i gula fläcken. Av lat. macula (fläck) + grek. pathos = sjukdom. Se Macula lutea. ICD-10: H35.3.
makulös: adj. (-t, -a) fläckig; om hudutslag som består av små, platta, välavgränsade fläckar (maculae). Eng. macular. Vardag. utslag med platta fläckar. Av lat. macula = fläck. Se Makulopapulös.
mala: subst. kind; kindbenet. Sv. kind. Eng. cheek, malar. Av lat. mala = kind, käke.
malabsorption: subst. (-en) försämrat upptag av näringsämnen från tarmen. Sv. nedsatt näringsupptag. Eng. malabsorption. Vardag. tarmen tar inte upp näringen som den ska. Av lat. malus (dålig) + absorbere = suga upp.
malaria: subst. (-n) febersjukdom orsakad av parasiter (Plasmodium) som sprids via myggor (Anopheles), med periodiskt återkommande frossanfall. Eng. malaria. Av ital. mala aria = dålig luft. Ålderdomligt: frossa. Jfr Frossa, Febris intermittens. ICD-10: B50–B54. ICD-11: 1F40–1F45.
malaris: adj. som hör till kinden; os malare = kindbenet (os zygomaticum). Sv. malar, kind-. Eng. malar, zygomatic. Av lat. mala = kind.
malasi: subst. (-n) uppmjukning av vävnad; jfr suffixet -malaci, t.ex. osteomalaci (benuppmjukning). Eng. malacia. Vardag. uppmjukning av vävnad. Av grek. malakia = mjukhet, av malakos = mjuk.
malformation: subst. (-en, -er) missbildning; medfödd avvikelse i ett organs eller en kroppsdels form eller struktur. Sv. missbildning. Eng. malformation. Vardag. medfödd felbildning. Av lat. malus (dålig) + formatio = bildning. ICD-10: Q89.9.
malign: adj. (-t, -a) elakartad; om tumör som växer invasivt och kan sprida sig (metastasera). Sv. elakartad. Eng. malignant. Vardag. elakartad (om tumör). Motsats: benign. Av lat. malignus = ondskefull. Se Malignitet.
malignitet: subst. (-en) elakartat tillstånd; egenskapen hos en tumör att vara elakartad, eller en elakartad tumör som sådan. Sv. elakartad tumör. Eng. malignancy. Vardag. cancer, elakartad tumör. Av lat. malignus = ondskefull. Se Malign.
malignitetsgrad: subst. (-en) mått på hur aggressiv en tumör bedöms vara utifrån cellernas utseende och delningstakt. Eng. grade of malignancy. Jfr Differentieringsgrad, Malign.
malignt melanom: subst. elakartad tumör i hudens pigmentceller (melanocyter), ofta kopplad till solskador; kan metastasera tidigt. Lat. melanoma malignum. Eng. malignant melanoma. Jfr melanom. ICD-10: C43. ICD-11: 2C30.
malleolaris: adj. som hör till malleolen; t.ex. arteria malleolaris. Sv. malleolär. Eng. malleolar. Av lat. malleolus = liten hammare (fotknölen).
malleolus: subst. fotknöl; den inre (mediala) knölen på skenbenet (tibia) eller den yttre (laterala) på vadbenet (fibula) vid fotleden. Svensk form: malleol. Eng. malleolus (pl. malleoli). Vardag. inre/yttre fotknölen. Av lat. malleus (hammare) + -olus (diminutiv) = liten hammare; formen liknar en hammare.
malleolus lateralis: subst. yttre fotknölen; benutskottet på vadbenets nedre ände som bildar fotledens yttre knöl (når längre ned än den inre). Sv. yttre fotknöl, laterala malleolen. Eng. lateral malleolus. Av lat. malleolus = liten hammare + lateralis = yttre.
malleolus medialis: subst. inre fotknölen; benutskottet på skenbenets nedre inre del som bildar fotledens inre knöl. Sv. inre fotknöl, mediala malleolen. Eng. medial malleolus. Av lat. malleolus = liten hammare + medialis = inre.
malletfinger: subst. (-ret) dropp- eller hängfinger; ytterleden på ett finger kan inte sträckas eftersom sträcksenans fäste på ytterfalangen slitits loss, ofta efter att fingret stukats rakt. Sv. hammarfinger, droppfinger. Eng. mallet finger. Vardag. fingertopp som hänger och inte kan rätas ut. Av eng. mallet = klubba.
malleus: adj. hammare; det yttersta och största av de tre hörselbenen i mellanörat. Sv. hammaren, malleus. Eng. malleus, hammer. Vardag. hammarbenet. Av lat. malleus = hammare.
malnutrition: subst. (-en) undernäring; bristtillstånd på grund av otillräckligt eller obalanserat intag eller upptag av näring. Sv. undernäring. Eng. malnutrition. Vardag. undernäring. Av lat. malus (dålig) + nutritio = näring.
malocklusion: subst. (-en, -er) felaktig sammanbitning av tänderna; bettet i över- och underkäke passar inte normalt ihop. Sv. felbett. Eng. malocclusion. Vardag. snett bett. Av lat. malus (dålig) + occlusio = tillslutning.
malposition: subst. (-en, -er) felställning; onormalt läge av en kroppsdel, ett organ eller t.ex. fostret. Sv. felläge. Eng. malposition. Vardag. felaktigt läge. Av lat. malus (dålig) + positio = läge.
malrotation: subst. (-en, -er) felvridning; särskilt att tarmen inte roterat normalt under fosterstadiet, vilket kan leda till tarmvred (volvulus). Sv. felvridning. Eng. malrotation. Vardag. tarmen har vridit sig fel sedan fosterlivet. Av lat. malus (dålig) + rotatio = vridning.
MALT: subst. (förk.) mucosa-associated lymphoid tissue; lymfvävnad i kroppens slemhinnor. MALT-lymfom är en lymfomtyp som utgår från denna vävnad. Eng. mucosa-associated lymphoid tissue. Vardag. immunvävnad i slemhinnorna. Förkortning.
mamill: subst. (-en, -er) bröstvårtan. Sv. bröstvårta. Eng. nipple, mamilla. Vardag. bröstvårtan. Av lat. mamilla = liten bröstvårta, diminutiv av mamma = bröst. Se Mamma.
mamillarlinje: subst. (-n, -er) en tänkt lodrät linje genom bröstvårtan, använd som anatomiskt referensstreck. Eng. mamillary line. Vardag. lodrät linje genom bröstvårtan. Av lat. mamilla = bröstvårta. Se Medioklavikularlinje.
mamma: subst. bröst; bröstkörtel. Sv. bröst. Eng. breast, mamma. Vardag. bröstet. Av lat. mamma = bröst, av barnspråkets mamma.
mamma accessoria: subst. extra (övertalig) bröstvävnad längs den embryonala mjölklisten, t.ex. i armhålan. Sv. accessoriskt bröst. Eng. accessory breast. Av lat. mamma = bröst + accessorius = extra.
mammalis: adj. som hör till bröstkörtlarna; däggdjur (Mammalia). Sv. mammal. Eng. mammalian. Av lat. mamma = bröst.
mammaria, glandula: subst. glandula mammaria; bröstkörteln; den mjölkproducerande körteln i bröstet. Sv. bröstkörtel. Eng. mammary gland. Av lat. glandula = körtel + mamma = bröst.
mammarplastik: subst. (-en, -er) plastikkirurgisk operation som korrigerar bröstens form eller storlek, t.ex. vid olika stora bröst. Sv. bröstplastik. Eng. mammaplasty. Vardag. plastikoperation av brösten. Av lat. mamma (bröst) + grek. plastike = formning.
mammillae: subst. mamelonger; de tre små knottror på en nyframbruten framtands bitkant som snabbt nöts bort. Eng. mammelons. Av lat. mammilla = liten bröstvårta.
mammillaris: adj. bröstvårteliknande; t.ex. processus mammillaris (kotor), corpus mammillare (hypopofalamus). Sv. mammillär. Eng. mammillary. Av lat. mamma (bröst) + -illa (diminutiv) + -aris.
mammografi: subst. (-n, -er) röntgenundersökning av bröstet, bl.a. för att upptäcka brösttumörer. Eng. mammography. Vardag. bröströntgen. Av lat. mamma (bröst) + grek. graphein = skriva, avbilda.
mandibel: subst. (-n, mandibler) underkäken; det rörliga, U-formade ansiktsbenet som bär de nedre tänderna. Sv. underkäke. Eng. mandible. Vardag. underkäken. Av lat. mandere = tugga. Se Mandibula.
mandibula: subst. underkäken. Sv. underkäke. Eng. mandible, lower jaw. Av lat. mandere = tugga; mandibula = käke.
mandibulae, ramus: subst. ramus mandibulae; underkäksgrenen; underkäkens uppåtgående bakre del som ledar mot skallen. Eng. ramus of mandible. Av lat. ramus = gren + mandibula = underkäke.
mandibularis, nervus: subst. nervus mandibularis [V3]; underkäksnerven; trillingnervens tredje, blandade gren, som sensoriskt försörjer underansiktet, underkäkständerna och främre tungan och motoriskt styr tuggmusklerna. Eng. mandibular nerve. Av lat. mandibula = underkäke + nervus = nerv.
mandräng: subst. (-en, -er) styv ledtråd eller renstråd som förs in i en kateter eller kanyl för att styva upp den eller hålla den öppen. Sv. ledtråd, renstråd. Eng. stylet, mandrin. Vardag. en styv tråd inuti en kateter. Av fra. mandrin. Även mandrin.
mani: subst. (-n, -er) sjukligt förhöjt stämningsläge med upprymdhet, ökad energi, rastlöshet och nedsatt omdöme; ingår i bipolär sjukdom. Eng. mania. Vardag. sjukligt upprymt och uppvarvat tillstånd. Av grek. mania = vansinne, raseri. Se Manisk, Megalomani. ICD-10: F30.
mania: subst. (lat./gr.) ålderdomlig benämning på sinnessjukdom med upprymdhet, rastlöshet och förvirring; jfr dagens mani vid bipolär sjukdom. Jfr Melancholia, Insania.
manifest: adj. (-a) tydlig, påvisbar, fullt utvecklad; om en sjukdom som gett kliniska symtom. Sv. påvisbar, tydlig. Eng. manifest. Vardag. tydligt utvecklad (sjukdom). Motsats: latent. Av lat. manifestus = uppenbar. Se Manifestation.
manifestation: subst. (-en, -er) tydligt framträdande; det sätt på vilket en sjukdom eller ett tillstånd visar sig. Sv. yttring. Eng. manifestation. Vardag. hur en sjukdom visar sig. Av lat. manifestus = uppenbar. Se Manifest.
manifestera: verb (-r, -de, -t) visa sig, framträda tydligt; om symtom eller sjukdom som blir påvisbar. Eng. manifest. Vardag. visa sig, ge sig till känna. Av lat. manifestus = uppenbar. Se Manifestation.
manipulation: subst. (-en, -er) hantering med händerna; särskilt en behandlingsmetod inom manuell medicin där en led förs med ett snabbt grepp till sitt ytterläge. Eng. manipulation. Vardag. behandling med handgrepp på leder. Av lat. manus (hand) + plere = fylla.
manisk: adj. (-t, -a) som präglas av eller befinner sig i mani; sjukligt upprymd och uppvarvad. Eng. manic. Vardag. i ett sjukligt upprymt tillstånd. Av grek. mania = vansinne. Se Mani.
manodepressiv: adj. som rör bipolär sjukdom, med växlingar mellan mani och depression. Sv. bipolär. Eng. manic-depressive. Jfr bipolär sjukdom. ICD-10: F31.
manometer: subst. (-n, manometrar) instrument för att mäta tryck, t.ex. i matstrupe, ändtarm eller blodkärl. Sv. tryckmätare. Eng. manometer. Vardag. tryckmätare. Av grek. manos (tunn, gles) + metron = mått. Se Manometri.
manometri: subst. (-n, -er) mätning av tryck inuti ett ihåligt organ, t.ex. esofagusmanometri (matstrupens tryck och rörelser). Sv. tryckmätning. Eng. manometry. Vardag. mätning av tryck inuti ett organ. Av grek. manos + metron = mått. Se Manometer.
manschett: subst. (-en, -er) band eller anordning som läggs runt en kroppsdel för att åstadkomma tryck eller stöd, t.ex. blodtrycksmanschetten. Eng. cuff. Vardag. t.ex. bandet runt armen vid blodtrycksmätning. Av fra. manchette = liten ärm.
manubrium: subst. handtag; manubrium sterni = sternums översta del, manubrium mallei = hammarbenet handtag. Sv. handtag, manubrium. Eng. manubrium. Av lat. manubrium = handtag, av manus = hand.
manubrium mallei: subst. hammarskaftet; hammarens (malleus) skaft, som är fastvuxet vid trumhinnan. Eng. handle of malleus. Av lat. manubrium = handtag, skaft + malleus = hammare.
manubrium sterni: subst. bröstbenets handtag; bröstbenets breda övre del. Sv. bröstbenshandtaget. Eng. manubrium of sternum. Av lat. manubrium = handtag + sternum = bröstben.
manus: subst. hand; handen som helhet. Sv. hand. Eng. hand, manus. Av lat. manus = hand.
manus, articulationes: subst. articulationes manus; handens leder; samlingsnamn på handledens, mellanhandens och fingrarnas leder. Eng. joints of hand. Av lat. articulus = led + manus = hand.
manus, ossa: subst. ossa manus; handens ben; handlovsben, mellanhandsben och fingerben. Eng. bones of hand. Av lat. os = ben + manus = hand.
MAO: subst. (förk.) monoaminoxidas; enzym som bryter ner signalsubstanser som adrenalin, noradrenalin och dopamin. Hämning av enzymet (MAO-hämmare) kan motverka depression. Eng. monoamine oxidase. Vardag. enzym som bryter ner signalämnen i hjärnan. Förkortning. Se MAOH.
MAOH: subst. (förk.) MAO-hämmare; läkemedel (irreversibla hämmare av MAO-A och MAO-B) som används mot bl.a. depression. Eng. MAO inhibitor. Vardag. antidepressivt läkemedel som blockerar nedbrytningen av signalämnen. Förkortning. Se MAO.
marasm: subst. (-en) utmärgling, avtynande av sjukdom eller ålderdom. Jfr Marasmus, Kakexi. ICD-10: E41.
marasmus: subst. (lat./gr.) svår utmärgling och avmagring av svält eller långvarig sjukdom, särskilt hos barn (energi-/proteinbrist). Eng. marasmus. Jfr Kakexi, Tvinsot. ICD-10: E41.
marasmus senilis: lat. uttryck för utmärgling och avtynande av hög ålderdom; förr en vanlig 'dödsorsak' i kyrkböckerna. Sv. ålderdomssvaghet. Jfr Marasmus, Senilitas.
Marfans syndrom: subst. ärftlig bindvävssjukdom med långa, smala extremiteter och risk för komplikationer i hjärtats kärl (aorta) och ögon. Eng. Marfan syndrome. ICD-10: Q87.4.
marginalis: adj. nära kanten; t.ex. ramus marginalis mandibulae. Sv. marginal, kant-. Eng. marginal. Av lat. margo = kant.
marginalis coli, arteria: subst. arteria marginalis coli (Drummonds artär); marginalartären; den anastomoserande artärbåge längs tjocktarmens inre kant som förbinder grenarna från övre och nedre tarmkäxartären. Eng. marginal artery. Av lat. margo = kant + grek. kolon = tjocktarm + lat. arteria = artär.
marginalis dexter, ramus: subst. ramus marginalis dexter; höger marginalgren; gren av höger kransartär längs hjärtats nedre (skarpa) kant. Eng. right marginal branch. Av lat. margo = kant + dexter = höger + ramus = gren.
marginalis sinister, ramus: subst. ramus marginalis sinister; vänster marginalgren; gren av circumflexgrenen längs hjärtats trubbiga vänsterkant. Eng. left marginal artery. Av lat. margo = kant + sinister = vänster + ramus = gren.
marginell: adj. (-t, -a) på gränsen; mycket liten eller knappt märkbar, t.ex. marginell effekt = liten effekt. Sv. obetydlig. Eng. marginal. Vardag. mycket liten. Av lat. margo = kant, rand.
margo: subst. rand, kant; benets eller organets kant, t.ex. margo superior scapulae. Sv. kant, rand. Eng. margin, border. Av lat. margo = kant, rand.
margo anterior: subst. främre kanten; den framåtvända kanten av en struktur. Eng. anterior border. Av lat. margo = kant + anterior = främre.
margo ciliaris: subst. regnbågshinnans yttre kant, där den ansluter till strålkroppen. Eng. ciliary margin. Av lat. margo = kant + ciliaris = strålkropps-.
margo falciformis: subst. skärformiga kanten; den bågformiga ytterkanten av saphenusöppningen i lårfascian. Eng. falciform margin. Av lat. margo = kant + falciformis = skärformad.
margo frontalis: subst. pannbenskanten; den kant av ett ben som möter pannbenet. Eng. frontal border. Av lat. margo = kant + frons = panna.
margo gingivalis: subst. tandköttskanten; tandköttets fria kant mot tanden. Eng. gingival margin. Av lat. margo = kant + gingiva = tandkött.
margo incisalis: subst. incisalkanten; framtändernas och hörntändernas bitande kant. Eng. incisal margin. Av lat. margo = kant + incidere = skära in.
margo inferior: subst. nedre kanten; den skarpa underkant där ett organs ytor möts, t.ex. leverns eller bukspottkörtelns främre-nedre kant. Eng. inferior border. Av lat. margo = kant + inferior = nedre.
margo infraorbitalis: subst. infraorbitalkanten; ögonhålans nedre kant. Eng. infra-orbital margin. Av lat. margo = kant + infra = under + orbita = ögonhåla.
margo interosseus: subst. mellanbenskanten; den kant av strål- eller armbågsbenet som vetter mot grannbenet och bär mellanbensmembranet. Eng. interosseous border. Av lat. margo = kant + inter = mellan + os = ben.
margo lacrimalis: subst. tårkanten; den kant av överkäken som möter tårbenet. Eng. lacrimal margin. Av lat. margo = kant + lacrima = tår.
margo lambdoideus: subst. lambdakanten; nackbensfjällets övre kant mot hjässbenen (vid lambdasömmen). Eng. lambdoid border. Av lat. margo = kant + grek. lambda (Λ).
margo lateralis: subst. laterala kanten; den yttre kanten av en struktur. Eng. lateral border. Av lat. margo = kant + lateralis = yttre.
margo liber unguis: subst. nagelns fria, framskjutande kant. Eng. free border of nail. Av lat. margo = kant + liber = fri + unguis = nagel.
margo linguae: subst. tungkanten; tungans sidokant. Eng. margin of tongue. Av lat. margo = kant + lingua = tunga.
margo mastoideus: subst. vårtbenskanten; nackbensfjällets nedre sidokant mot tinningbenets vårtdel. Eng. mastoid border. Av lat. margo = kant + grek. mastos = vårta.
margo medialis: subst. mediala kanten; den inre (kroppsnära) kanten av en struktur. Eng. medial border. Av lat. margo = kant + medialis = inre.
margo mesovaricus: subst. mesovariekanten; den kant av äggstocken där äggstocksmesot (mesovarium) fäster. Eng. mesovarian border. Av lat. margo = kant + meso- = upphängningsveck + ovarium = äggstock.
margo nasalis: subst. näskanten; den kant av pannbenet som möter näsben och överkäke. Eng. nasal margin. Av lat. margo = kant + nasus = näsa.
margo occipitalis: subst. nackbenskanten; den kant av ett ben som möter nackbenet. Eng. occipital border. Av lat. margo = kant + occiput = bakhuvud.
margo occultus unguis: subst. nagelns dolda bakre kant, som ligger inbäddad under nagelvallen. Eng. hidden border of nail. Av lat. margo = kant + occultus = dold + unguis = nagel.
margo orbitalis: subst. ögonhålekanten; den benram som omger ögonhålans ingång. Eng. orbital margin. Av lat. margo = kant + orbita = ögonhåla.
margo parietalis: subst. hjässbenskanten; den kant av ett ben som möter hjässbenet. Eng. parietal margin. Av lat. margo = kant + paries = vägg (hjässben).
margo posterior: subst. bakre kanten; den bakåtvända kanten av en struktur. Eng. posterior border. Av lat. margo = kant + posterior = bakre.
margo posterior partis petrosae: subst. klippbenets bakre kant; kanten mellan klippbenets bak- och underyta. Eng. posterior border of petrous part. Av lat. margo = kant + posterior = bakre + pars petrosa = klippben.
margo pupillaris: subst. regnbågshinnans fria inre kant runt pupillen. Eng. pupillary margin. Av lat. margo = kant + pupilla = pupill.
margo sagittalis: subst. pilkanten; hjässbenets övre kant i medellinjen mot motsatta hjässbenet (vid pilsömmen). Eng. sagittal border. Av lat. margo = kant + sagitta = pil.
margo sphenoidalis: subst. kilbenskanten; den kant av ett ben som möter kilbenet. Eng. sphenoidal margin. Av lat. margo = kant + os sphenoidale = kilben.
margo squamosus: subst. fjällkanten; den kant av hjässbenet som möter tinningbensfjället under den breda sömmen. Eng. squamosal border. Av lat. margo = kant + squama = fjäll.
margo superior: subst. övre kanten; den övre kanten av en struktur. Eng. superior border. Av lat. margo = kant + superior = övre.
margo superior partis petrosae: subst. klippbenets övre kant; kanten mellan klippbenets fram- och bakyta. Eng. superior border of petrous part. Av lat. margo = kant + superior = övre + pars petrosa = klippben.
margo supraorbitalis: subst. ögonbrynskanten; ögonhålans övre kant. Eng. supra-orbital margin. Av lat. margo = kant + supra = ovanför + orbita = ögonhåla.
margo zygomaticus: subst. okkanten; den kant av kilbenets stora vinge som möter okbenet. Eng. zygomatic margin. Av lat. margo = kant + os zygomaticum = okben.
marisk: subst. (-en, -er) hud- eller slemhinneflik som hänger utanför ändtarmsöppningen, ofta en rest efter en läkt hemorrojd; ofarlig men kan ge klåda. Eng. skin tag, anal tag. Vardag. hudflik vid ändtarmsöppningen. Av lat. marisca = stor fikonsort (om utväxtens form).
marsupialisering: subst. (-en) kirurgiskt ingrepp där en cysta eller abscess nära huden klyvs och kanterna sys fast i den omgivande huden så att hålrummet hålls öppet och kan tömmas. Eng. marsupialization. Vardag. man syr upp en cysta så den hålls öppen och kan dräneras. Av lat. marsupium = pung.
masculinus: adj. manlig; av det manliga könet. Sv. maskulin, manlig. Eng. masculine, male. Av lat. masculus = manlig.
massa: subst. klump, massa; t.ex. massa lateralis atlantis, massa intermedia thalami. Sv. massa, klump. Eng. mass, massa. Av lat. massa = klump, deg.
massa lateralis atlantis: subst. atlas sidodel; den förtjockade sidodelen av första halskotan som bär ledytorna. Eng. lateral mass of atlas. Av lat. massa = klump + lateralis = sido- + atlas.
masseter: subst. tuggmuskel; m. masseter = den ytliga tuggmuskeln. Sv. massetermuskeln. Eng. masseter. Vardag. käkmuskeln. Av grek. masseter = tuggare, av masasthai = tugga.
masseter, musculus: subst. musculus masseter; masseter; kraftig tuggmuskel från okbågen till underkäkens vinkel som höjer underkäken. Sv. tuggmuskel. Eng. masseter. Av lat. musculus = muskel + grek. maseter = tuggare.
mastalgi: subst. (-n) smärta i bröstet eller bröstkörteln. Sv. bröstsmärta. Eng. mastalgia. Vardag. ont i bröstet. Av grek. mastos (bröst) + algos = smärta. Se Mastodyni.
mastcell: subst. (-en, -er) bindvävscell, rik på histamin, som finns kring blodkärl och under epitel i hud, luftvägar och mag–tarmkanal; central vid allergiska reaktioner. Sv. mastocyt. Eng. mast cell. Vardag. cell som frisätter histamin vid allergi. Av ty. Mast (gödning) + cell.
mastektomi: subst. (-n, -er) operativt borttagande av en kvinnas bröst(körtel), t.ex. vid bröstcancer. Sv. bröstamputation. Eng. mastectomy. Vardag. operation där bröstet tas bort. Av grek. mastos (bröst) + ektome = bortskärning.
masticatio: subst. tuggning; tuggrörelserna. Sv. mastikation, tuggning. Eng. mastication, chewing. Av lat. masticare = tugga; masticatio = tuggning.
masticatorii, musculi: subst. musculi masticatorii; tuggmusklerna; de fyra muskler (masseter, temporalis och de två vingmusklerna) som rör underkäken vid tuggning; innerveras av trigeminusnerven. Sv. tuggmuskler. Eng. masticatory muscles. Av lat. musculus = muskel + masticare = tugga.
mastikation: subst. (-en) tuggning; sönderdelningen av föda med tänderna. Sv. tuggning. Eng. mastication. Vardag. tuggning. Av lat. masticare = tugga. Se Masticatio.
mastit: subst. (-en, -er) inflammation i bröstkörteln, ofta hos ammande med rodnad, värk och feber. Sv. bröstkörtelinflammation. Eng. mastitis. Vardag. bröstinflammation. Av grek. mastos (bröst) + -it (inflammation). ICD-10: N61 (under amning O91.2).
mastodyni: subst. (-n) smärta i bröstkörtelområdet, ofta cykliskt kopplad till menstruationen. Sv. bröstsmärta. Eng. mastodynia. Vardag. ömma, ömmande bröst. Av grek. mastos (bröst) + odyne = smärta. Se Mastalgi.
mastoideus: adj. bröstkörtelliknande; processus mastoideus = utskott bakom öronen (bröstliknande form). Sv. mastoid. Eng. mastoid. Av grek. mastos (bröst) + eidos = form.
mastoidit: subst. (-en, -er) inflammation i de luftfyllda hålrummen i benutskottet (processus mastoideus) bakom örat, oftast en komplikation till öroninflammation. Eng. mastoiditis. Vardag. inflammation i benet bakom örat. Av grek. mastos (bröst, om utskottets form) + eidos (liknande) + -it. Se Mastoideus. ICD-10: H70.0.
mater: subst. moder, hjärnhinna; dura mater (hårda hinnan), pia mater (mjuka hinnan), arachnoidea mater. Sv. moder, hjärnhinna. Eng. mater, mother. Av lat. mater = moder.
maternell: adj. (-t, -a) som hör till eller kommer från modern. Sv. moderlig, mödra-. Eng. maternal. Vardag. som har med mamman att göra. Motsats: paternell. Av lat. mater = moder.
matrix unguis: subst. nagelroten; den tillväxtzon under nagelvallen varifrån nageln bildas. Sv. nagelmatrix, nagelrot. Eng. nail matrix. Av lat. matrix = moderlig grund + unguis = nagel.
matur: adj. (-t, -a) mogen; fullt utvecklad. Sv. mogen. Eng. mature. Vardag. mogen, färdigutvecklad. Motsats: immatur. Av lat. maturus = mogen. Se Maturation.
maturation: subst. (-en) mognad; process där en cell, vävnad eller funktion når sitt färdiga utvecklingsstadium. Sv. mognad. Eng. maturation. Vardag. mognadsprocess. Av lat. maturare = mogna. Se Matur.
maxilla: subst. överkäken. Sv. överkäke. Eng. maxilla, upper jaw. Av lat. maxilla, diminutiv av mala = käke.
maxillaris: adj. (lat.) som rör överkäken; t.ex. arteria maxillaris, sinus maxillaris (käkhålan). Sv. maxillär. Eng. maxillary. Av lat. maxilla = överkäke. Se Maxilla, Maxillär.
maxillaris, arteria: subst. arteria maxillaris; överkäksartären; yttre halspulsåderns största slutgren, som djupt i ansiktet försörjer käkarna, tänderna, tuggmusklerna, näshålan, gommen och hjärnhinnorna. Eng. maxillary artery. Av lat. maxilla = överkäke + arteria = artär.
maxillaris, nervus: subst. nervus maxillaris [V2]; överkäksnerven; trillingnervens andra, sensoriska gren, som försörjer mellanansiktet, överkäkständerna, gommen och näshålan. Eng. maxillary nerve. Av lat. maxilla = överkäke + nervus = nerv.
maxillär: adj. (-t, -a) som hör till överkäken (maxilla). Eng. maxillary. Vardag. som rör överkäken. Av lat. maxilla = överkäke. Se Maxilla, Maxillaris.
maximus: adj. störst; t.ex. m. gluteus maximus, foramen ischiadicum majus. Sv. störst. Eng. maximus, greatest. Av lat. maximus = superlativ av magnus = stor.
MBD: subst. (förk.) minimal brain dysfunction; äldre samlingsbeteckning för hyperaktivitets- och uppmärksamhetsstörningar hos barn, i dag i stor utsträckning ersatt av bl.a. ADHD. Eng. minimal brain dysfunction. Vardag. äldre benämning på det som i dag ofta kallas ADHD. Förkortning.
MCH: förk. mean corpuscular hemoglobin; den genomsnittliga mängden hemoglobin per röd blodkropp. Eng. mean corpuscular haemoglobin. Referensvärde (vuxen): ca 27–33 pg. Jfr MCV, MCHC, Hemoglobin.
MCHC: förk. mean corpuscular hemoglobin concentration; den genomsnittliga hemoglobinkoncentrationen i de röda blodkropparna. Eng. mean corpuscular haemoglobin concentration. Referensvärde (vuxen): ca 317–357 g/L. Jfr MCV, MCH.
MCP: subst. (förk.) metakarpofalangealled; knogleden mellan ett mellanhandsben och fingerts grundfalang. Eng. metacarpophalangeal joint. Vardag. knogleden. Förkortning. Se Metacarpus.
MCT: subst. (förk.) medium chain triglycerides; medellånga fettsyror som tas upp lättare än vanligt fett och används i specialkost (MCT-fett). Eng. medium-chain triglycerides. Vardag. en sorts lättupptaget fett. Förkortning.
MCTD: subst. (förk.) mixed connective tissue disease; blandad bindvävssjukdom med drag av flera reumatiska systemsjukdomar. Eng. mixed connective tissue disease. Vardag. en reumatisk sjukdom som blandar drag av flera bindvävssjukdomar. Förkortning. ICD-10: M35.1.
MCV: förk. mean corpuscular volume; de röda blodkropparnas medelvolym, används för att klassificera anemier (lågt = mikrocytär, högt = makrocytär). Eng. mean corpuscular volume. Referensvärde (vuxen): ca 82–98 fL. Jfr MCH, MCHC, Anemi, Erytrocyt.
MDK: förk. multidisciplinär konferens; möte där specialister från olika yrkesgrupper gemensamt bedömer en patient och föreslår behandling. Eng. multidisciplinary team meeting (MDT). Jfr Multidisciplinär.
meatus: subst. gång; t.ex. meatus nasi (näsgången), meatus acusticus externus (yttre hörselgången). Sv. meatus, gång. Eng. meatus, passage. Av lat. meare = gå igenom; meatus = passage.
meatus acusticus externus: subst. yttre hörselgången; gången från ytterörat in till trumhinnan. Sv. yttre hörselgången. Eng. external acoustic meatus. Av lat. meatus = gång + acusticus (grek. akoustikos = som rör hörseln) + externus = yttre.
meatus acusticus internus: subst. inre hörselgången; benkanal genom klippbenet för hörsel-balansnerven (VIII) och ansiktsnerven (VII). Eng. internal acoustic meatus. Av lat. meatus = gång + acusticus + internus = inre.
meatus communis nasi: subst. gemensamma näsgången; det avlånga utrymmet mellan näsmusslorna och nässkiljeväggen som förbinder de övriga näsgångarna. Eng. common nasal meatus. Av lat. meatus = gång + communis = gemensam + nasus = näsa.
meatus nasi communis: subst. gemensamma näsgången; utrymmet i näshålan mellan näsmusslorna och nässkiljeväggen. Eng. common nasal meatus. Av lat. meatus = gång + nasus = näsa + communis = gemensam.
meatus nasi inferior: subst. nedre näsgången; luftgången under nedre näsmusslan, dit tårkanalen mynnar. Eng. inferior nasal meatus. Av lat. meatus = gång + nasus = näsa + inferior = nedre.
meatus nasi medius: subst. mellersta näsgången; luftgången under mellersta näsmusslan, dit käkhåla och flera bihålor mynnar. Eng. middle nasal meatus. Av lat. meatus = gång + nasus = näsa + medius = mellersta.
meatus nasi superior: subst. övre näsgången; luftgången under övre näsmusslan, dit bakre silbensceller mynnar. Eng. superior nasal meatus. Av lat. meatus = gång + nasus = näsa + superior = övre.
meatus nasopharyngeus: subst. nässvalgsgången; den bakersta delen av näshålan som leder mot nässvalget. Eng. nasopharyngeal meatus. Av lat. meatus = gång + nasus = näsa + grek. pharynx = svalg.
medfött hjärtfel: subst. strukturell missbildning av hjärtat eller de stora kärlen som finns vid födelsen. Lat. vitium cordis congenitum. Eng. congenital heart defect. ICD-10: Q20–Q28. ICD-11: LA8Z.
medial: adj. mot kroppens mittlinje. Sv. medial. Eng. medial. Av lat. medius = mitten.
medialis: adj. medial; som ligger närmare kroppens mittlinje. Sv. medial, inre. Eng. medial. Av lat. medius = mitten.
median: subst. (-en, -er) statistiskt mått: det mittersta värdet i en storleksordnad serie, med lika många värden över som under. Sv. medianvärde. Eng. median. Vardag. det mittersta värdet i en ordnad lista. Av lat. medianus = i mitten. Även medianvärde.
mediana cubiti, vena: subst. vena mediana cubiti; armvecksvenen; den sneda ytliga ven i armvecket som förbinder cefalika- och basilikavenen; vanligaste stället för venprovtagning och infart. Eng. median cubital vein. Av lat. medianus = i mitten + cubitus = armbåge + vena = ven.
medianplan: subst. sagittalplanet som löper exakt i mitten och delar kroppen i lika höger och vänster halvor. Sv. midsagittalplan (synonym). Eng. median plane, midsagittal plane. Av lat. medianus = i mitten, av medius = mitt.
medianus: subst. mellerst; t.ex. nervus medianus (mediannerven), planum medianum (medialt plan). Sv. mediän, mittre. Eng. median. Av lat. medianus = mittre, av medius = mitt.
medianus, nervus: subst. nervus medianus; medianusnerven; armens nerv (C6–T1) som styr de flesta böjmusklerna i underarmen och tummens muskler och ger känsel åt handflatans radiala del; kläms i karpaltunnelsyndrom. Eng. median nerve. Av lat. medianus = i mitten + nervus = nerv.
mediastinal: adj. (-t, -a) som hör till mediastinum, det mellersta utrymmet i brösthålan mellan lungorna. Eng. mediastinal. Vardag. som rör utrymmet mellan lungorna. Av lat. mediastinus = i mitten. Se Mediastinum.
mediastinoskopi: subst. (-n, -er) undersökning där ett endoskop förs in genom ett litet snitt i halsgropen ned bakom bröstbenet (i mediastinum) för att inspektera och provta t.ex. lymfkörtlar, bl.a. vid cancerutredning. Eng. mediastinoscopy. Vardag. titthålsundersökning av utrymmet bakom bröstbenet. Av mediastinum + grek. skopein = se. Se Mediastinum.
mediastinum: subst. (lat.) det mellersta utrymmet i brösthålan, bakom bröstbenet och mellan lungorna; innehåller hjärtat, stora kärl, luftstrupe och matstrupe. Sv. mellanrummet i brösthålan. Eng. mediastinum. Vardag. utrymmet mellan lungorna där hjärtat ligger. Av lat. mediastinus = i mitten. Se Mediastinal.
mediastinum anterius: subst. främre mediastinum; det smala rummet mellan bröstbenet och hjärtsäcken. Eng. anterior mediastinum. Av lat. mediastinum = mellanrum + anterior = främre.
mediastinum inferius: subst. nedre mediastinum; den del av mellanrummet under övre mediastinum, indelad i främre, mellersta och bakre mediastinum. Eng. inferior mediastinum. Av lat. mediastinum = mellanrum + inferior = nedre.
mediastinum medium: subst. mellersta mediastinum; den del av mellanrummet som innehåller hjärtat med hjärtsäcken och de stora kärlens rötter. Eng. middle mediastinum. Av lat. mediastinum = mellanrum + medius = mellersta.
mediastinum posterius: subst. bakre mediastinum; rummet bakom hjärtsäcken med matstrupe, nedstigande aorta, bröstgång och sympatiska gränssträngen. Eng. posterior mediastinum. Av lat. mediastinum = mellanrum + posterior = bakre.
mediastinum superius: subst. övre mediastinum; den del av mellanrummet ovanför hjärtsäcken, mellan bröstbenets vinkel och fjärde bröstkotan. Eng. superior mediastinum. Av lat. mediastinum = mellanrum + superior = övre.
mediastinum testis: subst. testikelns mediastinum; den bindvävsförtjockning på testikelns baksida som rymmer testikelnätet (rete testis). Eng. mediastinum of testis. Av lat. mediastinum = mellanrum + testis = testikel.
mediator: subst. (-n, -er) förmedlare; ämne som överför en signal, t.ex. mellan nervceller eller i en inflammation (inflammatoriska mediatorer). Sv. signalförmedlare. Eng. mediator. Vardag. budbärarämne i kroppen. Av lat. mediare = förmedla.
medikamentellt exantem: subst. hudutslag orsakat av en reaktion på ett läkemedel. Sv. läkemedelsutslag. Eng. drug exanthema. Vardag. hudutslag av en medicin. Av lat. medicamentum (läkemedel) + grek. exanthema = utslag.
mediocarpalis, articulatio: subst. articulatio mediocarpalis; mellanhandlovsleden; den S-formade leden mellan handlovsbenens proximala och distala rad. Eng. midcarpal joint. Av lat. medius = mellan + grek. karpos = handlov.
medioklavikularlinje: subst. (-n, -er) en tänkt lodrät linje nedåt från mitten av nyckelbenet (clavicula), använd som anatomiskt referensstreck på bröstkorgen. Eng. midclavicular line. Vardag. lodrät linje från mitten av nyckelbenet. Av lat. medius (mitt) + clavicula = nyckelben. Se Mamillarlinje.
medium: subst. alldaglig, lagom; mediastinum (mittenrummet). Sv. medium, mitt. Eng. medium, middle. Av lat. medius = mitt.
medius: subst. central, i mitten; t.ex. m. gluteus medius, digitus medius (långfingret). Sv. mellre, medius. Eng. middle, medius. Av lat. medius = mitt.
medulla: subst. märg; t.ex. ryggmärgen (medulla spinalis) eller benmärgen. Sv. märg. Eng. medulla, marrow. Av lat. medulla = märg, kärna; innersta delen.
medulla ossium: subst. benmärgen; den mjuka vävnaden i benens märghåla; röd benmärg bildar blodkroppar, gul benmärg är fettomvandlad. Sv. benmärg. Eng. bone marrow. Av lat. medulla = märg + os = ben.
medulla ovarii: subst. äggstocksmärgen; äggstockens inre, kärlrika del. Eng. ovarian medulla. Av lat. medulla = märg + ovarium = äggstock.
medulla renalis: subst. njurmärgen; njurens inre del, uppbyggd av märgpyramiderna med raka tubuli och samlingsrör. Sv. njurmärg. Eng. renal medulla. Av lat. medulla = märg + ren = njure.
medulla spinalis: subst. ryggmärgen; den del av centrala nervsystemet som löper i ryggradskanalen från förlängda märgen ned till ungefär första ländkotan; förmedlar reflexer och leder banor mellan hjärnan och kroppen. Sv. ryggmärg. Eng. spinal cord. Av lat. medulla = märg + spina = ryggrad.
medulla thymi: subst. tymusmärgen; brässens inre del med Hassalls kroppar, dit mognande T-celler vandrar. Eng. medulla of thymus. Av lat. medulla = märg + grek. thymos = bräss.
medullaris: adj. som hör till märgen; t.ex. canalis medullaris (märgkanalen i rörben), cavitas medullaris. Sv. medullär, märg-. Eng. medullary. Av lat. medulla = märg.
medullaris segmentalis, arteria: subst. arteria medullaris segmentalis; segmentell märgartär; en av de segmentella artärgrenar som förstärker ryggmärgens artärer; den största (arteria radicularis anterior magna, Adamkiewicz) försörjer nedre ryggmärgen. Eng. segmental medullary artery. Av lat. medulla = märg + segmentum = avsnitt + arteria = artär.
medullär: adj. (-t, -a) som hör till märgen, t.ex. benmärg eller ryggmärg, eller till ett organs inre del (medulla). Eng. medullary. Vardag. som rör märgen eller ett organs innersta del. Av lat. medulla = märg. Se Medulla, Medullaris.
megakolon: subst. (-et) onormalt vidgad och utspänd tjocktarm; kan vara medfödd (Hirschsprungs sjukdom) eller förvärvad. Eng. megacolon. Vardag. kraftigt utspänd tjocktarm. Av grek. megas (stor) + kolon = tjocktarm. Även megacolon. ICD-10: K59.3 (Hirschsprung Q43.1).
megaloblast: subst. (-en, -er) stor, omogen förstadiecell till röda blodkroppar som ses i benmärgen vid megaloblastisk anemi (brist på B12 eller folat). Eng. megaloblast. Vardag. förstorad omogen röd-blodkroppscell. Av grek. megas (stor) + blastos = grodd, förstadium. Se Makrocytos.
megalomani: subst. (-n) storhetsvansinne; överdrivet höga föreställningar om den egna förmågan eller betydelsen. Sv. storhetsvansinne. Eng. megalomania. Vardag. sjuklig självöverskattning. Av grek. megas (stor) + mania = vansinne. Se Mani.
mekonium: subst. barnbeck; det nyfödda barnets första, sega och mörkgröna avföring. Sv. barnbeck. Eng. meconium. Vardag. nyfödda barnets första bajs. Av grek. mekonion. Se Mekoniumileus.
mekoniumileus: subst. (-en) tarmstopp hos nyfödd orsakat av att den sega första avföringen (mekonium) täpper till tunntarmen; ses framför allt vid cystisk fibros. Eng. meconium ileus. Vardag. tarmstopp hos nyfödd av segt barnbeck. Av mekonium + grek. eileos = tarmvred. Se Mekonium, Ileus. ICD-10: P76.0.
melancholia: subst. (lat./gr.) ålderdomlig benämning på djup nedstämdhet och svårmod; namnet betyder ordagrant 'svart galla', efter den gamla vätskeläran (för mycket svart galla ansågs ge tungsinne). Sv. melankoli. Jfr Melankoli, Mjältsjuka.
melanin: subst. (-et) brunt till svart pigment som ger färg åt hud, hår och ögats regnbågshinna och skyddar mot UV-ljus; bildas av melanocyter. Eng. melanin. Vardag. kroppens bruna färgämne i hud och hår. Av grek. melas = svart. Se Melanom.
melankoli: subst. (-n) tungsinne; djup nedstämdhet, en äldre och poetisk benämning på svår depression. Sv. svårmod. Eng. melancholy. Vardag. djupt svårmod, tungsinne. Av grek. melas (svart) + chole = galla (”svart galla” i den antika kroppsvätskeläran).
melanom: subst. (-et) elakartad tumör som utgår från de pigmentbildande cellerna (melanocyterna), oftast i huden men även i ögat; en allvarlig form av hudcancer. Sv. malignt melanom. Eng. melanoma. Vardag. en allvarlig form av hudcancer från pigmentcellerna. Lat. melanoma malignum. Av grek. melas (svart) + -om (tumör). Se Melanin. ICD-10: C43. ICD-11: 2C30.
melanose: subst. (-en, -er) utbredd ökning av brunt pigment (melanin) i huden eller en slemhinna. Eng. melanosis. Vardag. kraftig brunpigmentering. Av grek. melas (svart) + -os (tillstånd). Se Melanosis coli.
melanosis coli: subst. (lat.) brun till svart missfärgning av tjocktarmens slemhinna, oftast orsakad av långvarigt bruk av tarmretande (antrakinon-)laxermedel; ofarlig och reversibel. Eng. melanosis coli. Vardag. mörkfärgad tjocktarmsslemhinna efter långvarig laxermedelsanvändning. Av grek. melas (svart) + lat. colon = tjocktarm. Se Melanose.
melatonin: subst. (-et) hormon som bildas i tallkottkörteln (epifysen), främst i mörker, och styr dygnsrytmen och sömnen. Eng. melatonin. Vardag. kroppens sömnhormon som ökar i mörker. Av grek. melas = svart (efter dess effekt på pigmentceller).
melena: subst. svart, tjärliknande och illaluktande avföring som tecken på blödning i övre mag–tarmkanalen, där blodet hunnit brytas ned. Eng. melaena. Vardag. svart bajs som tecken på blödning högt upp i magtarmkanalen. Av grek. melas = svart. ICD-10: K92.1.
mellannålsbiopsi: subst. (-n, pl. -er) vävnadsprov som tas med en något grövre nål än vid finnålspunktion och ger en sammanhängande vävnadsbit. Eng. core needle biopsy. Jfr Biopsi, Finnålspunktion.
membrana: subst. hinna; tunt skikt av vävnad eller cellmaterial som avgränsar eller omsluter, t.ex. cellmembranet. Svensk form: membran. Sv. hinna. Eng. membrane. Vardag. tunn hinna. Av lat. membrana = hinna. Se Membranös.
membrana atlantooccipitalis anterior: subst. främre membranet mellan nackbenet och atlas främre båge. Eng. anterior atlanto-occipital membrane. Av lat. atlas + occiput = bakhuvud + anterior = främre.
membrana atlantooccipitalis posterior: subst. bakre membranet mellan nackbenet och atlas bakre båge. Eng. posterior atlanto-occipital membrane. Av lat. atlas + occiput = bakhuvud + posterior = bakre.
membrana bronchopericardiaca: subst. bronkoperikardiella membranet; bindvävsplatta som förbinder hjärtsäcken med luftstrupsdelningen och huvudbronkerna. Eng. bronchopericardial membrane. Av grek. bronchos = luftrör + perikardion = hjärtsäck + lat. membrana = hinna.
membrana fibroelastica laryngis: subst. struphuvudets fibroelastiska membran; det elastiska bindvävsskikt som klär struphuvudet inifrån och bildar ficke- och stämbandets stomme. Eng. fibro-elastic membrane of larynx. Av lat. fibra = tråd + elasticus = elastisk + grek. larynx = struphuvud.
membrana fibrosa: subst. ledkapselns yttre, sega bindvävsskikt. Eng. fibrous layer. Av lat. membrana = hinna + fibra = tråd, fiber.
membrana intercostalis externa: subst. yttre intercostalmembranet; den bindvävshinna som framtill ersätter de yttre intercostalmusklerna mellan revbensbrosken. Eng. external intercostal membrane. Av lat. membrana = hinna + inter = mellan + costa = revben + externus = yttre.
membrana intercostalis interna: subst. inre intercostalmembranet; den bindvävshinna som baktill ersätter de inre intercostalmusklerna. Eng. internal intercostal membrane. Av lat. membrana = hinna + inter = mellan + costa = revben + internus = inre.
membrana interossea: subst. mellanbenshinna; bindvävsmembran som spänns mellan två närliggande ben (t.ex. mellan strålben och armbågsben). Sv. mellanbenshinna. Eng. interosseous membrane. Av lat. membrana = hinna + inter = mellan + os = ben.
membrana interossea antebrachii: subst. underarmens mellanbenshinna; den bindvävsskiva som spänner mellan strålben och armbågsben och överför kraft mellan dem. Eng. interosseous membrane of forearm. Av lat. membrana = hinna + inter = mellan + os = ben + antebrachium = underarm.
membrana interossea cruris: subst. underbenets mellanbenshinna; den bindvävsskiva som spänner mellan skenben och vadben. Eng. interosseous membrane of leg. Av lat. membrana = hinna + inter = mellan + os = ben + crus = underben.
membrana obturatoria: subst. tilltäppningshinnan; den bindvävsskiva som täcker det stora hålet i höftbenet (foramen obturatum) utom en liten kanal. Eng. obturator membrane. Av lat. membrana = hinna + obturare = täppa till.
membrana perinei: subst. perinealmembranet; den triangulära bindvävsplatta som spänner mellan sittbensgrenarna och som penis/klitoris och urinrör (samt slida) passerar igenom. Eng. perineal membrane. Av lat. membrana = hinna + grek. perineum = mellangård.
membrana quadrangularis: subst. fyrkantsmembranet; den övre delen av struphuvudets fibroelastiska membran, mellan struplock och kannbrosk; dess fria nedre kant bildar fickbandet. Eng. quadrangular membrane. Av lat. quadrangularis = fyrkantig.
membrana statoconiorum: subst. den geléartade hinna med otoliter (kalkkristaller) ovanpå balansfläckarnas sinnesceller. Sv. otolithinnan. Eng. otolithic membrane. Av lat. membrana = hinna + statoconium = jämviktskorn.
membrana sterni: subst. bröstbensmembranet; den bindvävsskiva som bildas där de strålformiga banden flätas samman över bröstbenet. Eng. sternal membrane. Av lat. membrana = hinna + grek. sternon = bröstben.
membrana suprapleuralis: subst. suprapleurala membranet (Sibsons fascia); den bindvävsplatta som förstärker lungsäckskupolen och skyddar lungspetsen. Eng. suprapleural membrane. Av lat. supra = ovanför + grek. pleura = sida + lat. membrana = hinna.
membrana synovialis: subst. ledhinna; ledkapselns inre hinna som bildar ledvätskan. Sv. ledhinna. Eng. synovial membrane. Av lat. membrana = hinna + grek. syn + ovum = (liknar) äggvita.
membrana tectoria: subst. takmembranet; den breda bindvävsskiva som täcker axis tand och korsbandet baktill, fortsättning på bakre långa ryggradsbandet. Eng. tectorial membrane. Av lat. membrana = hinna + tectorius = täckande.
membrana thyrohyoidea: subst. tungben–sköldbroskmembranet; det bindvävsmembran som spänner mellan tungbenet och sköldbroskets övre kant. Eng. thyrohyoid membrane. Av grek. thyreos = sköld + hyoeides = tungben + lat. membrana = hinna.
membrana tympanica: subst. trumhinnan; den tunna, ljusgrå hinna mellan hörselgången och mellanörat som sätts i svängning av ljud. Sv. trumhinna. Eng. tympanic membrane. Av lat. membrana = hinna + tympanum = trumma.
membrana tympanica secundaria: subst. den hinna som täcker det runda fönstret mellan trumhålan och innerörats scala tympani. Eng. secondary tympanic membrane. Av lat. membrana = hinna + tympanum = trumma + secundarius = sekundär.
membrana vitrea: subst. det förtätade ytskikt som omger glaskroppen. Sv. glaskroppshinnan. Eng. vitreous membrane. Av lat. membrana = hinna + vitreus = glasartad.
membranosus: adj. hinnliknande, hinnförsedd; t.ex. labyrinthus membranaceus, septum membranaceum. Sv. membranös. Eng. membranous. Av lat. membrana = hinna.
membranös: adj. (-t, -a) hinnliknande; som består av eller liknar en tunn hinna. Eng. membranous. Vardag. hinnliknande. Av lat. membrana = hinna. Se Membrana, Membranosus.
membri inferioris liberi, articulationes: subst. articulationes membri inferioris liberi; den fria nedre extremitetens äkta leder; de rörliga lederna i ben och fot. Eng. synovial joints of free lower limb. Av lat. articulus = led + membrum inferius liberum = fri nedre lem.
membri inferioris, arteriae: subst. arteriae membri inferioris; nedre extremitetens artärer; artärerna i bäcken-/lårregionen, knät, underbenet och foten (iliaca externa → femoralis → poplitea → tibiales/fibularis). Eng. arteries of lower limb. Av lat. membrum = lem + inferior = nedre + arteria = artär.
membri inferioris, musculi: subst. musculi membri inferioris; nedre extremitetens muskler; musklerna i höft, lår, underben och fot. Eng. muscles of lower limb. Av lat. musculus = muskel + membrum inferius = nedre lem.
membri inferioris, ossa: subst. ossa membri inferioris; nedre extremitetens ben; samtliga ben i bäckengördel, lår, underben och fot. Eng. bones of lower limb. Av lat. os = ben + membrum inferius = nedre lem.
membri inferioris, venae: subst. venae membri inferioris; nedre extremitetens vener; benets ytliga vener (rosenåderna) och djupa följevener. Eng. veins of lower limb. Av lat. membrum = lem + inferior = nedre + vena = ven.
membri superioris liberi, articulationes: subst. articulationes membri superioris liberi; den fria övre extremitetens äkta leder; de rörliga lederna i arm och hand. Eng. synovial joints of free upper limb. Av lat. articulus = led + membrum superius liberum = fri övre lem.
membri superioris, arteriae: subst. arteriae membri superioris; övre extremitetens artärer; artärerna i skulderregionen, överarmen, underarmen och handen (axillaris → brachialis → radialis/ulnaris). Eng. arteries of upper limb. Av lat. membrum = lem + superior = övre + arteria = artär.
membri superioris, musculi: subst. musculi membri superioris; övre extremitetens muskler; musklerna i skuldra, överarm, underarm och hand. Eng. muscles of upper limb. Av lat. musculus = muskel + membrum superius = övre lem.
membri superioris, ossa: subst. ossa membri superioris; övre extremitetens ben; samtliga ben i skuldra, arm, underarm och hand. Eng. bones of upper limb. Av lat. os = ben + membrum superius = övre lem.
membrum: subst. lem, extremitet; arm eller ben. Sv. lem, extremitet. Eng. limb, member. Av lat. membrum = lem, kroppsdel.
membrum inferius: subst. nedre extremiteten; benet med höft, lår, underben och fot. Sv. nedre extremiteten. Eng. lower limb. Av lat. membrum = lem + inferior = nedre.
membrum superius: subst. övre extremiteten; armen med skuldra, överarm, underarm och hand. Sv. övre extremiteten. Eng. upper limb. Av lat. membrum = lem + superior = övre.
MEN: subst. (förk.) multipel endokrin neoplasi; ärftlig sjukdom där tumörer (godartade eller elakartade) uppträder i flera hormonproducerande körtlar samtidigt. Eng. multiple endocrine neoplasia. Vardag. ärftlig sjukdom med tumörer i flera hormonkörtlar. Förkortning. ICD-10: E31.2.
menarke: subst. (-n) den första menstruationen; tidpunkten då menstruationerna börjar i puberteten. Eng. menarche. Vardag. första mensen. Av grek. men (månad) + arche = början. Även menarche. Se Menopaus.
meningea media, arteria: subst. arteria meningea media; mellersta hjärnhinneartären; gren av överkäksartären som via foramen spinosum försörjer hårda hjärnhinnan; skada (vid tinningbensfraktur) ger epiduralblödning. Eng. middle meningeal artery. Av grek. meninx = hinna + lat. medius = mellersta + arteria = artär.
meningeal: adj. (-t, -a) som hör till hjärnhinnorna (meningerna). Eng. meningeal. Vardag. som rör hjärnhinnorna. Av grek. meninx = hinna. Se Meninx, Meningeus.
meningeom: subst. (-et) oftast godartad tumör som utgår från hjärnhinnorna, främst spindelvävshinnan (araknoidea). Eng. meningioma. Vardag. oftast godartad tumör i hjärnhinnorna. Av grek. meninx (hinna) + -om (tumör). Se Meninx. ICD-10: D32.
meninges: subst. hjärnhinnorna (hjärn- och ryggmärgshinnorna); de tre bindvävshinnorna (dura mater, araknoidea och pia mater) som omger hjärnan och ryggmärgen. Sv. hjärnhinnor. Eng. meninges. Av grek. meninx = hinna.
meningeus: adj. som hör till hjärnhinnorna; t.ex. arteria meningea media. Sv. meningeal. Eng. meningeal. Av grek. meninx = hjärnhinna.
meningism: subst. (-en) tecken på retning av hjärnhinnorna – nackstelhet, huvudvärk och ljuskänslighet – utan påvisad inflammation. Eng. meningism. Vardag. nackstelhet och huvudvärk som vid hjärnhinneretning. Av grek. meninx = hinna. Se Meningit. ICD-10: R29.1.
meningit: subst. (-en, -er) hjärnhinneinflammation; inflammation i hinnorna kring hjärna och ryggmärg, ofta orsakad av bakterier eller virus. Sv. hjärnhinneinflammation. Eng. meningitis. Vardag. hjärnhinneinflammation. Av grek. meninx (hinna) + -it (inflammation). Se Meninx. ICD-10: bakteriell G00, ospecificerad G03, viral A87. ICD-11: 1D00–1D01.
meningokockinfektion: subst. infektion med meningokockbakterier (Neisseria meningitidis), som kan ge livshotande hjärnhinneinflammation och blodförgiftning. Eng. meningococcal infection. ICD-10: A39. ICD-11: 1C1C.
meninx: subst. hjärnhinna; de tre hjärnhinnorna (dura, arachnoidea, pia mater). Sv. hjärnhinna. Eng. meninx (pl. meninges). Vardag. hjärnhinnan. Av grek. meninx = hinna.
meniscofemorale anterius, ligamentum: subst. ligamentum meniscofemorale anterius; främre band från yttre menisken till lårbenets inre ledknöl. Eng. anterior meniscofemoral ligament. Av grek. meniskos = menisk + lat. femur = lårben + anterior = främre.
meniscofemorale posterius, ligamentum: subst. ligamentum meniscofemorale posterius; bakre band från yttre menisken till lårbenets inre ledknöl. Eng. posterior meniscofemoral ligament. Av grek. meniskos = menisk + lat. femur = lårben + posterior = bakre.
meniscus: subst. halvmånformig fibrocartilaginös broskskiva, t.ex. i knäleden. Sv. menisk. Eng. meniscus (pl. menisci). Vardag. menisken. Av grek. meniskos = liten månskära, diminutiv av mene = måne.
meniscus articularis: subst. menisk; halvmånformad broskskiva som delvis delar ledhålan (t.ex. i knäleden). Sv. menisk. Eng. meniscus. Av grek. meniskos = liten måne.
meniscus lateralis: subst. yttre menisken; den halvmånformade broskskivan på knäledens yttersida. Eng. lateral meniscus. Av grek. meniskos = liten måne + lat. lateralis = yttre.
meniscus medialis: subst. inre menisken; den C-formade broskskivan på knäledens insida, fastvuxen vid inre sidobandet. Eng. medial meniscus. Av grek. meniskos = liten måne + lat. medialis = inre.
menisk: subst. (-en, -er) en av de två halvmåneformade broskskivorna i knäleden som fungerar som stötdämpare och fördelar belastningen. Eng. meniscus. Vardag. broskkudde i knäet. Av grek. meniskos = liten månskära. Se Meniscus, Meniskruptur.
meniskruptur: subst. (-en, -er) bristning eller skada på en menisk (broskskiva) i knäleden, ofta vid vridvåld. Sv. meniskskada. Eng. meniscal tear. Vardag. spräckt broskkudde i knäet. Av menisk + lat. ruptura = bristning. Se Menisk. ICD-10: akut S83.2 (gammal M23.2).
meniskskada: subst. bristning eller ruptur av en menisk i knäleden. Lat. lesio menisci. Eng. meniscal tear. ICD-10: akut S83.2, äldre M23.2.
menometrorragi: subst. (-n) rikliga och utdragna blödningar från livmodern som uppträder både under och mellan menstruationerna. Eng. menometrorrhagia. Vardag. kraftiga blödningar både vid och mellan menstruationer. Av grek. men (månad) + metra (livmoder) + rhegnynai = brista. Se Menorragi.
menopaus: subst. (-en) den sista menstruationen och tidpunkten då menstruationerna definitivt upphör (klimakteriet); fastställs i efterhand efter ett års uteblivna blödningar. Sv. klimakteriet. Eng. menopause. Vardag. när mensen upphör för gott. Av grek. men (månad) + pausis = upphörande. Se Menarke.
menorragi: subst. (-n) rikliga och/eller långdragna menstruationsblödningar med i övrigt normal rytm. Eng. menorrhagia. Vardag. kraftiga mensblödningar. Av grek. men (månad) + rhegnynai = brista. Se Menometrorragi.
mental: adj. (-t, -a) som hör till sinnet, psyket eller tankeverksamheten. Sv. psykisk, själslig. Eng. mental. Vardag. som rör psyket. Av lat. mens = sinne, förstånd.
mentalis: adj. som hör till hakan (mentum); t.ex. m. mentalis, protuberantia mentalis. Sv. mental, hak-. Eng. mental, chin. Av lat. mentum = haka.
mentalis, musculus: subst. musculus mentalis; hakmuskeln; liten muskel som höjer hakans hud och skjuter fram underläppen (truthet). Eng. mentalis. Av lat. musculus = muskel + mentum = haka.
mentalis, nervus: subst. nervus mentalis; haknerven; nedre tandnervens slutgren som kommer ut genom hakhålet och ger känsel åt hakan och underläppen. Eng. mental nerve. Av lat. mentum = haka + nervus = nerv.
mentum: subst. haka; hakans beniga del. Sv. haka, mentum. Eng. chin, mentum. Av lat. mentum = haka.
mesencephalon: subst. mitthjärna; hjärnstamsdel med tectum och tegmentum, midbrain. Sv. mitthjärna. Eng. mesencephalon, midbrain. Av grek. mesos (mitt) + enkephalos = hjärna.
mesentarium: subst. tarmkäx; peritonealduplicatur som hänger upp tunntarmen och innehåller kärl och nerver. Sv. tarmkäx, mesenterium. Eng. mesentery. Vardag. tarmkäxet. Av grek. mesos (mitt) + enteron = tarm.
mesenterica inferior, arteria: subst. arteria mesenterica inferior (IMA); nedre tarmkäxartären; oparad gren av bukaortan som försörjer tjocktarmen från vänster colonböj till övre ändtarmen (vänstra kolonartären, sigmoideumartärerna, övre ändtarmsartären). Eng. inferior mesenteric artery. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. inferior = nedre + arteria = artär.
mesenterica inferior, vena: subst. vena mesenterica inferior; nedre tarmkäxvenen; tömmer vänstra tjocktarmshalvan och övre ändtarmen och mynnar oftast i mjältvenen. Eng. inferior mesenteric vein. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. inferior = nedre + vena = ven.
mesenterica superior, arteria: subst. arteria mesenterica superior (SMA); övre tarmkäxartären; oparad gren av bukaortan strax under buktruncus, som försörjer tolvfingertarmen, bukspottkörteln, hela tunntarmen och tjocktarmen fram till vänster colonböj. Eng. superior mesenteric artery. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. superior = övre + arteria = artär.
mesenterica superior, vena: subst. vena mesenterica superior; övre tarmkäxvenen; tömmer tunntarmen och högra tjocktarmshalvan och förenas med mjältvenen till portådern. Eng. superior mesenteric vein. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. superior = övre + vena = ven.
mesenterici superiores, nodi: subst. nodi mesenterici superiores; övre mesenteriella lymfknutorna; lymfknutorna i tunntarmsmesot och längs övre tarmkäxartären som dränerar tunntarmen och högra tjocktarmen. Eng. superior mesenteric nodes. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. superior = övre + nodus = knuta.
mesentericus superior, plexus: subst. plexus mesentericus superior; övre tarmkäxnervflätan; autonomt nervnät kring övre tarmkäxartären till tunntarmen och högra tjocktarmen. Eng. superior mesenteric plexus. Av grek. mesenterion = tarmkäx + lat. superior = övre + plexus = flätverk.
mesenteriell: adj. (-t, -a) som hör till tarmkäxet (mesenteriet), den bindvävsskiva som fäster tarmarna vid bakre bukväggen och för deras kärl och nerver. Eng. mesenteric. Vardag. som rör tarmkäxet. Av grek. mesos (mitt) + enteron = tarm. Även mesenterial. Se Mesenterium, Mesenteriell trombos.
mesenteriell trombos: subst. (-en, -er) blodpropp i ett av tarmkäxets (mesenteriets) blodkärl, vilket kan strypa blodflödet till tarmen – ett akut och allvarligt tillstånd. Eng. mesenteric thrombosis. Vardag. blodpropp i tarmens blodkärl. Av mesenteriell + grek. thrombos = klump. Se Mesenteriell, Trombos. ICD-10: K55.0.
mesenterium: subst. (-et, -er) tarmkäxet; det dubbla bukhinneveck (peritonealduplikatur) som fäster tunntarmen vid bakre bukväggen och bär dess kärl och nerver. Sv. tarmkäx. Eng. mesentery. Vardag. tarmkäxet som håller tarmen på plats. Av grek. mesos (mitt) + enteron = tarm. Se Mesentarium, Mesenteriell.
mesialis: adj. mittbelägen (odontologisk term); mot tandradens mitt. Sv. mesial. Eng. mesial. Av grek. mesos = mitten.
mesoappendix: subst. appendixmesot; det lilla bukhinneveck som upphänger blindtarmsbihanget och för dess kärl. Eng. meso-appendix. Av grek. mesos = mellan + lat. appendix = bihang.
mesocolon: subst. tjocktarmsmesot; det bukhinneveck som fäster delar av tjocktarmen vid bakre bukväggen och för kärl och nerver till tarmen. Eng. mesocolon. Av grek. mesos = mellan + kolon = tjocktarm.
mesocolon ascendens: subst. uppstigande kolonmesot; det (vanligen tillbakabildade) mesot till den uppstigande tjocktarmen. Eng. ascending mesocolon. Av grek. mesos = mellan + kolon = tjocktarm + lat. ascendere = stiga upp.
mesocolon descendens: subst. nedstigande kolonmesot; det (vanligen tillbakabildade) mesot till den nedstigande tjocktarmen. Eng. descending mesocolon. Av grek. mesos = mellan + kolon = tjocktarm + lat. descendere = stiga ned.
mesocolon sigmoideum: subst. sigmoideummesot; det bukhinneveck som upphänger den S-formade tjocktarmen (colon sigmoideum). Eng. sigmoid mesocolon. Av grek. mesos = mellan + kolon = tjocktarm + sigma = S-form.
mesocolon transversum: subst. tvärkolonmesot; det bukhinneveck som upphänger tvärkolon från bakre bukväggen. Eng. transverse mesocolon. Av grek. mesos = mellan + kolon = tjocktarm + lat. transversus = tvärgående.
mesometrium: subst. mesometrium; den största delen av breda livmoderbandet, som förbinder livmoderkroppen med bäckenväggen. Eng. mesometrium. Av grek. mesos = mellan + metra = livmoder.
mesosalpinx: subst. mesosalpinx; den del av breda livmoderbandet som upphänger äggledaren. Eng. mesosalpinx. Av grek. mesos = mellan + salpinx = trumpet (äggledare).
mesotendineum: subst. senmesenteriet; det veck av synovialhinnan som för blodkärl in till senan inuti senskidan. Eng. mesotendon. Av grek. mesos = mitt + lat. tendo = sena.
mesovarium: subst. mesovarium; det bukhinneveck som fäster äggstocken vid breda livmoderbandets baksida. Eng. mesovarium. Av grek. mesos = mellan + lat. ovarium = äggstock.
metabolt syndrom: subst. (-et) kombination av bukfetma, högt blodtryck, rubbade blodfetter och förhöjt blodsocker som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes. Eng. metabolic syndrome. ICD-10: E88.8.
metacarpale transversum profundum, ligamentum: subst. ligamentum metacarpale transversum profundum; djupt tvärband som förbinder huvudena på de fyra fingrarnas mellanhandsben. Eng. deep transverse metacarpal ligament. Av grek. metacarpus = mellanhand + lat. transversus = tvär + profundus = djup.
metacarpale transversum superficiale, ligamentum: subst. ligamentum metacarpale transversum superficiale; ytliga tvärgående mellanhandsbandet; tvärgående fibrer i handflateaponeurosens framkant vid fingerbasen. Eng. superficial transverse metacarpal ligament. Av lat. ligamentum = band + metacarpus = mellanhand + transversus = tvär + superficialis = ytlig.
metacarpalia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta metacarpalia dorsalia; band på ovansidan mellan mellanhandsbenens baser. Eng. dorsal metacarpal ligaments. Av grek. metacarpus = mellanhand + lat. dorsalis = på ryggsidan.
metacarpalia interossea, ligamenta: subst. ligamenta metacarpalia interossea; korta band mellan mellanhandsbenens baser. Eng. interosseous metacarpal ligaments. Av grek. metacarpus = mellanhand + lat. os = ben.
metacarpalia palmaria, ligamenta: subst. ligamenta metacarpalia palmaria; band på handflatesidan mellan mellanhandsbenens baser. Eng. palmar metacarpal ligaments. Av grek. metacarpus = mellanhand + lat. palma = handflata.
metacarpi, ossa: subst. ossa metacarpi; mellanhandsbenen; de fem rörformiga ben (I–V) som bildar handflatans skelett mellan handloven och fingrarna. Sv. mellanhandsben. Eng. metacarpals. Av grek. meta = efter, bortom + karpos = handlov.
metacarpophalangeae, articulationes: subst. articulationes metacarpophalangeae; knogarna; ellipsoidlederna mellan mellanhandsbenens huvuden och fingrarnas grundfalanger. Sv. knogleder. Eng. metacarpophalangeal joints. Av grek. metacarpus = mellanhand + phalanx = falang (fingerben).
metacarpus: subst. mellanhand; de fem metakarpalbenen. Sv. mellanhand. Eng. metacarpus. Vardag. handknogarna. Av grek. meta (efter) + karpos = handled.
metafys: subst. (-en, -er) den del av ett rörben som ligger mellan det långa skaftet (diafysen) och benänden (epifysen); här sitter tillväxtzonen (fysen) under uppväxten och försvinner när man vuxit färdigt. Eng. metaphysis. Vardag. tillväxtdelen mellan skaftet och änden på ett rörben. Av grek. meta (mellan, efter) + physis = växt. Se Diafys, Epifys.
metastas: subst. (-en, pl. -er) dottertumör; tumör som uppstått när cancerceller spridit sig från ursprungstumören (primärtumören) till en annan plats i kroppen via blod eller lymfa. Sv. dottertumör. Eng. metastasis. Av grek. meta = bortom + stasis = placering. Jfr Primärtumör, Dottertumör, Disseminera. ICD-10: C77–C79 (sekundära/metastatiska tumörer).
metatarsale transversum profundum, ligamentum: subst. ligamentum metatarsale transversum profundum; djupt tvärband som förbinder huvudena på alla mellanfotsben och håller ihop framfoten. Eng. deep transverse metatarsal ligament. Av grek. metatarsion = mellanfot + lat. transversus = tvär + profundus = djup.
metatarsale transversum superficiale, ligamentum: subst. ligamentum metatarsale transversum superficiale; ytliga tvärgående mellanfotsbandet; tvärgående fibrer i fotsuleaponeurosens framkant vid tåbaserna. Eng. superficial transverse metatarsal ligament. Av lat. ligamentum = band + metatarsus = mellanfot + transversus = tvär + superficialis = ytlig.
metatarsalia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta metatarsalia dorsalia; band på fotryggen mellan mellanfotsbenens baser. Eng. dorsal metatarsal ligaments. Av grek. metatarsion = mellanfot + lat. dorsalis = på ryggsidan.
metatarsalia interossea, ligamenta: subst. ligamenta metatarsalia interossea; korta band mellan mellanfotsbenens baser. Eng. metatarsal interosseous ligaments. Av grek. metatarsion = mellanfot + lat. os = ben.
metatarsalia plantaria, ligamenta: subst. ligamenta metatarsalia plantaria; band på fotsulan mellan mellanfotsbenens baser. Eng. plantar metatarsal ligaments. Av grek. metatarsion = mellanfot + lat. planta = fotsula.
metatarsi, ossa: subst. ossa metatarsi; mellanfotsbenen; de fem rörformiga ben (I–V) som bildar fotbladets skelett mellan fotroten och tårna. Sv. mellanfotsben. Eng. metatarsals. Av grek. meta = efter, bortom + tarsus = fotrot.
metatarsophalangeae, articulationes: subst. articulationes metatarsophalangeae; tågrundlederna; ellipsoidlederna mellan mellanfotsbenens huvuden och tårnas grundfalanger. Eng. metatarsophalangeal joints. Av grek. metatarsion = mellanfot + phalanx = falang (tåben).
metatarsus: subst. mellanfot; de fem metatarsalbenen. Sv. mellanfot. Eng. metatarsus. Vardag. fotknogarna. Av grek. meta (efter) + tarsus = fotrot.
metathalamus: subst. metatalamus; den del av mellanhjärnan som utgörs av de mediala och laterala knäkropparna (omkopplingskärnor i hörsel- respektive synbanan). Eng. metathalamus. Av grek. meta = bortom + thalamos = kammare.
migrän: subst. (-en, pl. -er) anfallsvis återkommande, ofta ensidig pulserande huvudvärk, vanligen med illamående och ljus-/ljudkänslighet; kan föregås av aura. Lat. hemicrania. Eng. migraine. Av gr. hemikrania = halva huvudet. ICD-10: G43 (G43.0 utan aura, G43.1 med aura). ICD-11: 8A80.
mikroskopisk kolit: subst. kronisk tarminflammation med vattnig diarré där slemhinnan ser normal ut men visar förändringar i mikroskop (kollagen eller lymfocytär kolit). Eng. microscopic colitis. ICD-10: K52.8.
miktion: subst. (-en) urinering, blåstömning. Sv. vattenkastning. Eng. micturition. Av lat. mictio = urinering. Jfr Nokturi.
Min vårdplan: subst. individuell, skriftlig vårdplan som tas fram tillsammans med cancerpatienten och beskriver vård, kontakter och planering. Sv. MVP. Eng. my care plan.
minimus: adj. minst; t.ex. m. gluteus minimus, digitus minimus manus/pedis (lillfingret/lillfrån). Sv. minst, minimus. Eng. minimus, smallest. Av lat. minimus = superlativ av parvus = liten.
minor: adj. mindre; t.ex. tuberculus minor humeri, trochanter minor. Sv. mindre, minor. Eng. minor, lesser. Av lat. minor = komparativ av parvus = liten.
minus: adj. liten (i komposition); t.ex. labia minora. Sv. liten, mindre. Eng. minus, lesser. Av lat. minus = komparativ av parvus = liten.
missfall: subst. (-et) spontan avgång av ett foster före graviditetsvecka 22. Lat. abortus spontaneus. Eng. miscarriage. ICD-10: O03. ICD-11: JA00.
mitra: subst. mössa, huva; mitralisklaffens form liknar en biskopsmössa. Sv. mitra, mössa. Eng. mitre, cap. Av lat. mitra = turban, mössa.
mitralisinsufficiens: subst. läckage i mitralisklaffen så att blod strömmar tillbaka till vänster förmak. Lat. insufficientia valvae mitralis. Eng. mitral regurgitation. ICD-10: I34.0 (reumatisk I05.1). ICD-11: BB40.
mjältbrand: subst. (-en) allvarlig infektion med bakterien Bacillus anthracis, främst en djursjukdom som kan smitta människa och ge svarta sårskorpor (hudmjältbrand) eller livshotande lung-/tarmform. Eng. anthrax. Lat. anthrax. Jfr Anthrax, Pustula maligna. ICD-10: A22. ICD-11: 1B97.
mjältsjuka: subst. (-n) ålderdomlig benämning på svårmod och tungsinne (melankoli), förr tillskrivet mjälten och dess 'svarta galla'. Jfr Melankoli, Melancholia.
mjölkintolerans: subst. (-en) oförmåga att tåla mjölk eller mjölkprodukter, oftast på grund av laktosintolerans (nedsatt nedbrytning av mjölksocker). Eng. milk intolerance. Vardag. tål inte mjölk, ofta laktosintolerans. Se Mjölkproteinallergi.
mjölkproteinallergi: subst. (-n) allergisk (immunologisk) reaktion mot proteiner i komjölk, vanligast hos spädbarn och småbarn; skild från laktosintolerans. Eng. cow's milk protein allergy. Vardag. allergi mot proteinet i mjölk, inte samma som laktosintolerans. Se Mjölkintolerans.
MNA: förk. Mini Nutritional Assessment; bedömningsinstrument för att upptäcka undernäring eller risk för undernäring, särskilt hos äldre. Eng. Mini Nutritional Assessment. Jfr Nutrition.
mobilis: adj. rörlig; t.ex. ren mobilis = rörlig njure. Sv. mobil, rörlig. Eng. mobile. Av lat. movere = röra; mobilis = rörlig.
moderkaksavlossning: subst. för tidig avlossning av moderkakan från livmoderväggen, ett akut tillstånd. Lat. ablatio placentae. Eng. placental abruption. ICD-10: O45. ICD-11: JA86.
moderpassion: subst. (-en) ålderdomlig benämning på ett antaget sjukdomstillstånd hos kvinnor med oro, ångest, kramper och svimningar, förr tillskrivet livmodern ('modern'); motsvarar det som senare kallades hysteri. En historisk föreställning som inte stämmer med modern medicin. Sv. modersjuka. Jfr Hysteri.
modic: subst. modic-förändringar; förändringar i kotornas ändplattor som ses på magnetkamera (MRT) och kopplas till långvarig ländryggssmärta. Eng. Modic changes. Vardag. vissa förändringar i ryggkotorna som syns på MR och kan ge ryggont. Eponym efter radiologen M.T. Modic.
modiolus: subst. den koniska bencentralpelare kring vilken snäckans (cochleas) spiralkanal vrider sig och som rymmer hörselnerven och spiralgangliet. Sv. snäckans spindel. Eng. modiolus. Av lat. modiolus = nav (i ett hjul).
modiolus anguli oris: subst. mungipsknuten; den bindvävsknut vid mungipan där flera mimiska muskler strålar samman. Eng. modiolus. Av lat. modiolus = nav (i ett hjul).
modiolus cochleae: subst. snäckspindeln (modiolus); den koniska benpelare i snäckans mitt kring vilken snäckgången snurrar och i vilken hörselnervens ganglion ligger. Eng. modiolus. Av lat. modiolus = nav.
mol: subst. (-en) SI-enheten för substansmängd; 1 mol = 6,022 × 10²³ partiklar (Avogadros tal). Anges ofta som koncentration i mol/L eller mmol/L (millimol per liter). Eng. mole. Vardag. ett mått på antal molekyler, används för koncentrationer i blodprover (mmol/L). Av ty. Mol, kortform av Molekül.
molares, glandulae: subst. glandulae molares; molarkörtlarna; små spottkörtlar i kindslemhinnan nära de bakre kindtänderna. Eng. molar glands. Av lat. glandula = körtel + molaris = kindtand, kvarntand.
molaris: adj. som hör till kindtänder; dens molaris = kindtand (molar). Sv. molar, kindtands-. Eng. molar. Av lat. mola = kvarnsten; molarens form som maler.
mollis: adj. mjuk, flexibel, rörlig; t.ex. palatum molle = mjuka gommen. Sv. mjuk. Eng. soft, mollis. Av lat. mollis = mjuk.
mollusker: subst. (plural) ofarliga, pärlglänsande virusvårtor på huden, vanligast hos barn. Lat. molluscum contagiosum. Eng. molluscum contagiosum. ICD-10: B08.1. ICD-11: 1E76.
mononukleos: subst. (-en) körtelfeber; virusinfektion (oftast Epstein-Barr-virus) med feber, halsont, svullna lymfkörtlar och uttalad trötthet. Lat. mononucleosis infectiosa. Sv. körtelfeber. Eng. infectious mononucleosis. ICD-10: B27. ICD-11: 1D81.
mons: subst. berg, upphöjning; t.ex. mons pubis = fettkudden ovanför blygdben. Sv. upphöjning, mons. Eng. mons, mound. Av lat. mons/montis = berg.
mons pubis: subst. venusberget (blygdberget); den fettkudde med behåring som täcker blygdbenets framsida. Sv. venusberg. Eng. mons pubis. Av lat. mons = berg + pubis = blygdben.
morbiditet: subst. (-en) sjuklighet; förekomsten av sjukdom i en befolkning, eller graden av sjukdom hos en person. Eng. morbidity. Av lat. morbus = sjukdom. Jfr Komorbiditet, Mortalitet.
morbilli: subst. (lat.) mässling. Eng. measles. Jfr Mässling.
Morbus Addisonii: lat. uttryck för Addisons sjukdom (binjurebarksvikt). Jfr Addisons sjukdom. ICD-10: E27.1.
Morbus Basedowii: lat. uttryck för Basedows sjukdom (giftstruma, hypertyreos). Jfr Basedows sjukdom. ICD-10: E05.0.
Morbus Brighti: lat. uttryck för Brights sjukdom (kronisk njurinflammation). Jfr Brights sjukdom, Nefrit. ICD-10: N03.
Morbus maculosus Werlhofii: lat. uttryck för Werlhofs sjukdom; blödningssjukdom med brist på blodplättar (idiopatisk trombocytopen purpura) och blåmärken/punktblödningar i huden. Jfr Purpura, Trombocytopeni. ICD-10: D69.3.
Morbus Menieri: lat. uttryck för Ménières sjukdom (innerörsyrsel). Jfr Ménières sjukdom. ICD-10: H81.0.
Morbus Parkinsonii: lat. uttryck för Parkinsons sjukdom. Jfr Parkinsons sjukdom, Paralysis agitans. ICD-10: G20.
morfologi: subst. (-n) läran om organismers och cellers form och byggnad; även en strukturs faktiska utseende. Eng. morphology. Av grek. morphe = form + logos = lära. Jfr Histologi.
morphologia: subst. formlära; studiet av anatomiska formers struktur och klassifikation. Sv. morfologi. Eng. morphology. Av grek. morphe (form) + logos = lära.
mortalitet: subst. (-en) dödlighet; antalet dödsfall i en befolkning under en viss tid, ofta för en bestämd sjukdom. Eng. mortality. Av lat. mors = död. Jfr Morbiditet.
MR: förk. magnetisk resonanstomografi; bildgivande undersökning med starkt magnetfält och radiovågor (utan röntgenstrålning) som ger detaljerade bilder av mjukdelar. Sv. magnetkamera, MRT. Eng. MRI (magnetic resonance imaging). Jfr MRT.
mrsa: förk. meticillinresistent Staphylococcus aureus; gula stafylokocker motståndskraftiga mot vanliga antibiotika. Eng. methicillin-resistant Staphylococcus aureus. ICD-10: bärarskap Z22.3, resistensmarkör U82.1.
MRT: förk. magnetisk resonanstomografi; se MR. Eng. MRI. Jfr MR.
ms: förk. multipel skleros, en kronisk neurologisk sjukdom där myelinet bryts ned. Eng. multiple sclerosis. Jfr multipel skleros. ICD-10: G35. ICD-11: 8A40.
mucosa: subst. slemhinna; epitel med mucösa körtlar, täcker inre ytor. Sv. slemhinna, mukosa. Eng. mucosa, mucous membrane. Vardag. slemhinnan. Av lat. mucus = slem.
mucosus: adj. slemrik; innehållande eller producerande slem. Sv. mukös. Eng. mucous. Av lat. mucus = slem.
mucus: subst. slem; sekret från slemhinneceller. Sv. slem. Eng. mucus. Av lat. mucus = slem, snot.
multifidi, musculi: subst. musculi multifidi; multifidusmusklerna; korta djupa muskelbuntar som korsar två–fyra kotor och stabiliserar ryggraden, kraftigast i länden. Eng. multifidus. Av lat. musculus = muskel + multifidus = mångkluven.
multifidus cervicis, musculus: subst. musculus multifidus cervicis; multifidusmuskelns halsdel. Eng. multifidus cervicis. Av lat. multifidus = mångkluven + cervix = hals.
multifidus lumborum, musculus: subst. musculus multifidus lumborum; multifidusmuskelns länddel; kraftiga muskelbuntar djupt i ländryggen. Eng. multifidus lumborum. Av lat. multifidus = mångkluven + lumbus = länd.
multifidus thoracis, musculus: subst. musculus multifidus thoracis; multifidusmuskelns bröstdel. Eng. multifidus thoracis. Av lat. multifidus = mångkluven + grek. thorax = bröstkorg.
multipel skleros: subst. kronisk inflammatorisk sjukdom där immunförsvaret bryter ned nervtrådarnas myelin i hjärna och ryggmärg, med skovvisa eller fortskridande neurologiska symtom. Sv. MS. Eng. multiple sclerosis. ICD-10: G35. ICD-11: 8A40.
multipennatus, musculus: subst. musculus multipennatus; flerfjädrad muskel; fjäderformig muskel med flera sensträngar som fibrerna fäster snett emot. Eng. multipennate muscle. Av lat. musculus = muskel + multi = många + penna = fjäder.
muscularis: adj. som hör till muskeln; t.ex. tunica muscularis (muskellagret i tarmen). Sv. muskulär. Eng. muscular. Av lat. musculus = muskel.
musculi semimembranosi, bursa: subst. bursa musculi semimembranosi; semimembranosusbursan; slemsäck vid halvhinnemuskelns fäste i knävecket; kan bukta ut som en Bakercysta. Eng. semimembranosus bursa. Av lat. bursa = säck + musculus semimembranosus = halvhinnemuskeln.
musculocutaneus, nervus: subst. nervus musculocutaneus; muskel-hudnerven; gren av armnervflätan som styr överarmens böjmuskler (biceps m.fl.) och ger känsel åt underarmens utsida. Eng. musculocutaneous nerve. Av lat. musculus = muskel + cutis = hud + nervus = nerv.
musculophrenica, arteria: subst. arteria musculophrenica; muskulofreniska artären; inre bröstkorgsartärens ena slutgren längs revbensbågen till mellangärdet och nedre interkostalrummen. Eng. musculophrenic artery. Av lat. musculus = muskel + grek. phren = mellangärde + lat. arteria = artär.
Musculus (M.): subst. muskel. Sv. muskel. Eng. muscle. Av lat. mus (mus) + -culus (diminutiv) = liten mus; rörlig muskel under huden ansågs likna en löpande mus.
muskelbristning: subst. partiell eller fullständig bristning av muskelfibrer vid överbelastning. Lat. ruptura musculi. Eng. muscle tear. Jfr sträckning. ICD-10: efter lokal (T14.6, M62.6).
muskeldystrofi: subst. (-n) grupp ärftliga sjukdomar med fortskridande nedbrytning och svaghet i musklerna. Lat. dystrophia muscularis. Eng. muscular dystrophy. ICD-10: G71.0. ICD-11: 8C70.
mutatio: subst. förändring; t.ex. mutation. Sv. förändring. Eng. mutation, change. Av lat. mutare = ändra; mutatio = förändring.
mutation: subst. (-en, pl. -er) bestående förändring i en cells arvsmassa (DNA); kan vara ärftlig eller uppkomma spontant och ligger bl.a. bakom uppkomsten av cancer. Eng. mutation. Av lat. mutatio = förändring. Jfr Mutatio.
μ-receptor: subst. (my-receptor, även mu-receptor) den viktigaste opioidreceptorn för smärtlindring; förmedlar morfinets effekt men även andningsdämpning, förstoppning och beroende. Eng. mu opioid receptor. Jfr opioid, κ-receptor, δ-receptor.
myastenia gravis: subst. autoimmun sjukdom med onormal muskeltrötthet som förvärras vid ansträngning, på grund av störd signalöverföring till musklerna. Eng. myasthenia gravis. ICD-10: G70.0. ICD-11: 8C60.
myelencephalon: subst. bakhjärna; medulla oblongata = den förlängda ryggmärgen. Sv. myelencefalon, medulla oblongata. Eng. myelencephalon. Av grek. myelos (märg) + enkephalos = hjärna.
myelin: subst. fettrik isolationshölje kring axon; ökar signalledningshastigheten. Sv. myelin, myelinskida. Eng. myelin, myelin sheath. Av grek. myelos = märg.
myelodysplastiskt syndrom: subst. grupp sjukdomar (MDS) med störd mognad av blodceller i benmärgen och risk för utveckling till leukemi. Eng. myelodysplastic syndrome. ICD-10: D46. ICD-11: 2A30.
myelofibros: subst. (-en) kronisk benmärgssjukdom där benmärgen ersätts av bindväv, med störd blodbildning. Eng. myelofibrosis. ICD-10: D47.4. ICD-11: 2A20.5.
myelom: subst. (-et) multipelt myelom; elakartad sjukdom i benmärgens plasmaceller som bryter ned skelett och hämmar blodbildningen. Lat. myeloma multiplex. Eng. multiple myeloma. ICD-10: C90. ICD-11: 2A83.
mykoplasma: subst. (-n) liten bakterie utan cellvägg som ofta orsakar långdragen luftvägsinfektion och atypisk lunginflammation. Eng. mycoplasma. ICD-10: lunginflammation J15.7, ospecificerad infektion A49.3.
mylohyoideus, musculus: subst. musculus mylohyoideus; käk-tungbensmuskeln; platt muskel som bildar munbotten och lyfter tungbenet och munbotten vid sväljning. Eng. mylohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. myle = kvarn (oxeltänder) + hyoeides = tungbenet.
myocardium: subst. hjärtväggens muskelskikt; hjärtmuskeln. Sv. myokard, hjärtmuskel. Eng. myocardium. Vardag. hjärtmuskeln. Av grek. mys (muskel) + kardia = hjärta.
myoglobin: subst. (-et) syrebindande protein i muskelceller (besläktat med hemoglobin); läcker ut i blodet vid muskelskada och kan mätas. Eng. myoglobin. Av grek. mys = muskel + lat. globus = klot. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 25–58 µg/L, män ca 28–72 µg/L. Jfr Rabdomyolys, CK, Troponin.
myokardit: subst. (-en) inflammation i hjärtmuskeln, ofta virusorsakad. Lat. myocarditis. Sv. hjärtmuskelinflammation. Eng. myocarditis. ICD-10: I40 (akut), I51.4. ICD-11: BC42.
myom: subst. (-et) godartad muskelknuta i livmodern, vanlig hos kvinnor i fertil ålder. Lat. leiomyoma uteri. Eng. uterine fibroid. ICD-10: D25. ICD-11: GA40.
myometrium: subst. livmoderns muskelskikt; glatt muskulatur i uterusväggen. Sv. myometrium. Eng. myometrium. Av grek. mys (muskel) + metra = livmoder.
myopi: subst. (-n) närsynthet; brytningsfel där ljuset fokuseras framför näthinnan. Eng. myopia. Jfr närsynthet. ICD-10: H52.1. ICD-11: 9D00.0.
myositis ossificans: subst. (lat.) förkalkning och nybildning av ben inuti en muskel, oftast efter en muskelskada eller blödning. Eng. myositis ossificans. Vardag. benbildning i en muskel efter skada. Av grek. mys (muskel) + -it (inflammation) + lat. os = ben. Se Myo. ICD-10: M61 (traumatisk M61.0).
mässling: subst. (-en) mycket smittsam virussjukdom med hög feber, hosta, snuva och utbrett rött hudutslag; kan ge allvarliga komplikationer. Eng. measles. Lat. morbilli. Jfr Morbilli. ICD-10: B05. ICD-11: 1F03.
Ménières sjukdom: sjukdom i innerörat med anfall av yrsel, öronsus och hörselnedsättning, av tryckökning i innerörats vätska. Eng. Ménière's disease. Jfr Morbus Menieri, Yrsel. ICD-10: H81.0. ICD-11: AB31.0.

Sök i ordlistan