Medicinska P-ord: betydelse och etymologi

P-värde: subst. statistiskt mått: sannolikheten att en observerad skillnad uppstått av en ren slump, givet att ingen verklig skillnad finns (nollhypotesen). Ett p-värde under 0,05 brukar kallas statistiskt signifikant. Eng. p-value. Vardag. tal som anger hur troligt det är att ett resultat beror på slumpen. Av eng. probability = sannolikhet. Se Nollhypotes.
pacemaker: subst. (-n, pacemakrar) elektrisk dosa som via elektroder stimulerar hjärtat och upprätthåller en normal hjärtrytm. Sv. hjärtstimulator. Eng. pacemaker. Vardag. inopererad dosa som håller igång hjärtslagen. Av eng. pace = takt.
pachymeninx: subst. hårda hjärnhinnan (dura mater); den yttre, kraftiga hjärnhinnan. Eng. pachymeninx. Av grek. pachys = tjock + meninx = hinna.
PAD: förk. patologisk-anatomisk diagnos; diagnos som ställs av patolog efter mikroskopisk undersökning av vävnadsprov. Eng. histopathological diagnosis. Jfr Patologi, Biopsi, Histologi.
Pagets sjukdom: subst. kronisk skelettsjukdom med störd benomsättning som ger förtjockade, sköra ben. Lat. osteitis deformans. Eng. Paget's disease of bone. ICD-10: M88. ICD-11: FB86.
PAIVS: subst. (förk.) pulmonalisatresi med intakt ventrikelseptum; medfött hjärtfel där lungartärklaffen saknar öppning medan kammarskiljeväggen är hel. Eng. pulmonary atresia with intact ventricular septum. Förkortning.
palatal: adj. (-t, -a) som rör gommen. Sv. gom-. Eng. palatal. Av lat. palatum = gom.
palati mollis, musculi: subst. musculi palati mollis; mjuka gommens muskler; de muskler som spänner och lyfter mjuka gommen vid sväljning och tal. Eng. muscles of soft palate and fauces. Av lat. musculus = muskel + palatum molle = mjuka gommen.
palatina descendens, arteria: subst. arteria palatina descendens; nedåtgående gomartären; gren av överkäksartären som delar sig i stora och små gomartärerna till gommen. Eng. descending palatine artery. Av lat. palatum = gom + descendere = stiga ned + arteria = artär.
palatina major, arteria: subst. arteria palatina major; stora gomartären; försörjer hårda gommen, löper framåt mot framtandsområdet. Eng. greater palatine artery. Av lat. palatum = gom + major = större + arteria = artär.
palatina, tonsilla: subst. tonsilla palatina; gommandeln; den parställda ansamling av lymfvävnad i mandelgropen mellan gombågarna ("halsmandeln"). Sv. halsmandel. Eng. palatine tonsil. Av lat. tonsilla = mandel + palatum = gom.
palatinae, glandulae: subst. glandulae palatinae; gomkörtlarna; små spottkörtlar i gommens slemhinna. Eng. palatine glands. Av lat. glandula = körtel + palatum = gom.
palatinum, os: subst. os palatinum; gomben; parigt ben som bildar bakre delen av hårda gommen och en del av näshålan. Sv. gomben. Eng. palatine bone. Av lat. os = ben + palatum = gom.
palatinus: adj. som hör till gommen; t.ex. os palatinum, tonsilla palatina. Sv. palatal, gomm-. Eng. palatine. Av lat. palatum = gom.
palatoglossus, musculus: subst. musculus palatoglossus; gom-tungmuskeln; muskel i främre gombågen från mjuka gommen till tungan som lyfter tungroten och sänker gommen vid sväljning. Eng. palatoglossus. Av lat. musculus = muskel + palatum = gom + grek. glossa = tunga.
palatopharyngeus, musculus: subst. musculus palatopharyngeus; gom-svalgmuskeln; muskel i bakre gombågen som lyfter svalget och sänker gommen vid sväljning. Eng. palatopharyngeus. Av lat. musculus = muskel + palatum = gom + grek. pharynx = svalg.
palatum: subst. gom; palatum durum (hårda gommen) + palatum molle (mjuka gommen). Sv. gom, palatum. Eng. palate. Vardag. gommen. Av lat. palatum = gom.
palatum durum: subst. hårda gommen; den främre, benstödda delen av gommen som skiljer mun- och näshåla. Sv. hårda gommen. Eng. hard palate. Av lat. palatum = gom + durus = hård.
palatum molle: subst. mjuka gommen; gommens bakre, rörliga muskel- och slemhinneflik som lyfts vid sväljning och tal. Sv. mjuka gommen. Eng. soft palate. Av lat. palatum = gom + mollis = mjuk.
palatum osseum: subst. hårda gommen (bengommen); det benvalv som bildar munhålans tak och näshålans golv. Sv. hårda gommen. Eng. bony palate. Av lat. palatum = gom + osseus = ben-.
palilali: subst. ofrivillig upprepning av det egna sista ordet eller den sista stavelsen. Eng. palilalia. Av grek. palin = åter + lalia = tal.
palliativ: adj. (-t, -a) lindrande, symtomdämpande (om vård som inte botar utan ökar livskvaliteten vid obotlig sjukdom). Sv. lindrande. Eng. palliative. Vardag. lindrande vård i livets slutskede. Av lat. palliare = täcka över, dölja.
palliativ vård: subst. (-en) lindrande vård som inte syftar till att bota utan till att lindra symtom och främja livskvalitet vid obotlig, framskridande sjukdom. Eng. palliative care. Jfr Palliativ, Brytpunktssamtal. ICD-10: Z51.5.
palma: subst. handflata; palmaris = sidan mot handflatan. Sv. handflata, palma. Eng. palm. Vardag. handflatan. Av lat. palma = handflata, palmblad.
palmar (volar): adj. handflatans sida av handen. Sv. palmar, volar. Eng. palmar, volar. Vardag. handflatan. Av lat. palma = handflata.
palmaris: adj. som rör handflatan; t.ex. m. palmaris longus, aponeurosis palmaris. Svensk form: palmar. Sv. handflate-. Eng. palmar. Av lat. palma = handflata.
palmaris brevis, musculus: subst. musculus palmaris brevis; korta handflatemuskeln; liten hudmuskel som rynkar huden över lillfingerballen. Eng. palmaris brevis. Av lat. musculus = muskel + palma = handflata + brevis = kort.
palmaris longus, musculus: subst. musculus palmaris longus; långa handflatemuskeln; smal muskel (saknas hos många) vars sena går till handflateaponeurosen och spänner den. Eng. palmaris longus. Av lat. musculus = muskel + palma = handflata + longus = lång.
palpabel: adj. (-t, palpabla) som går att känna med fingrarna vid undersökning (t.ex. en palpabel knöl eller lever). Eng. palpable. Av lat. palpare = känna, smeka. Jfr Palpation.
palpation: subst. (-en, -er) undersökning där läkaren känner med händerna på kroppen. Sv. avkänning. Eng. palpation. Vardag. att läkaren känner och trycker med händerna. Av lat. palpare = stryka, känna. Se Palpera.
palpebra: subst. ögonlock; palpebra superior/inferior. Sv. ögonlock. Eng. eyelid, palpebra. Vardag. ögonlocket. Av lat. palpare = röra vid; palpebra = ögonlock som man blinkar med.
palpebra inferior: subst. (lat.) nedre ögonlocket. Sv. nedre ögonlocket. Eng. lower eyelid. Av lat. palpebra = ögonlock + inferior = nedre.
palpebra superior: subst. (lat.) övre ögonlocket. Sv. övre ögonlocket. Eng. upper eyelid. Av lat. palpebra = ögonlock + superior = övre.
palpebrae: subst. ögonlocken; de rörliga hudveck (övre och nedre) som skyddar och fuktar ögat. Sv. ögonlock. Eng. eyelids. Av lat. palpebra = ögonlock.
palpebral: adj. (-t, -a) som rör ögonlocket; ögonlocks-. Eng. palpebral. Av lat. palpebra = ögonlock.
palpebrale laterale, ligamentum: subst. ligamentum palpebrale laterale; det band som fäster ögonlockens yttre ändar vid ögonhålans kant. Eng. lateral palpebral ligament. Av lat. ligamentum = band + palpebra = ögonlock + lateralis = yttre.
palpebrale mediale, ligamentum: subst. ligamentum palpebrale mediale; det band som fäster ögonlockens inre ändar vid näsroten. Sv. inre ögonlocksbandet. Eng. medial palpebral ligament. Av lat. ligamentum = band + palpebra = ögonlock + medialis = inre.
palpera: verb (-r, -de, -t) känna och trycka med händerna på kroppen som del av en undersökning. Eng. palpate. Av lat. palpare = stryka, känna. Se Palpation.
palpitation: subst. (-en, -er) hjärtklappning; medveten förnimmelse av kraftiga, snabba eller oregelbundna hjärtslag. Sv. hjärtklappning. Eng. palpitation. Vardag. att känna sitt hjärta slå hårt eller fort. Av lat. palpitare = bulta.
palpitationer: subst. (plural) medvetenhet om hjärtats slag, hjärtklappning. Lat. palpitationes. Sv. hjärtklappning. Eng. palpitations. ICD-10: R00.2.
pampiniformis, plexus: subst. plexus pampiniformis; pampiniforma plexus (rankvennätet); det täta vennät kring testikelartären i sädessträngen som kyler det inkommande artärblodet; vidgning ger varikocele. Eng. pampiniform plexus. Av lat. pampinus = vinranka + forma = form + plexus = flätverk.
panaritium: subst. (-et, -er) varig infektion i finger eller tå, ofta vid nageln. Sv. nagelrotsböld, fulslag. Eng. panaritium, whitlow. Vardag. variga infektion i ett finger. Av lat. panaricium. ICD-10: L03.0.
panartros: subst. slitageförändringar (artros) i många leder samtidigt. Eng. generalised osteoarthrosis. Av grek. pan = hel, all + arthron = led.
pancreas: subst. bukspottkörtel; exokrin och endokrin körtel bakom magsäcken. Sv. bukspottkörtel, pankreas. Eng. pancreas. Vardag. bukspottkörteln. Av grek. pan (allt) + kreas = kött; "helt köttig körtel".
pancreas accessorium: subst. accessorisk bukspottkörtel; en avskild ö av bukspottvävnad utanför själva körteln, oftast i magsäckens eller tarmens vägg. Eng. accessory pancreas. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + lat. accessorius = tillkommande.
pancreatica magna, arteria: subst. arteria pancreatica magna; stora bukspottkörtelartären; den största pankreasgrenen från mjältartären. Eng. greater pancreatic artery. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + lat. magnus = stor + arteria = artär.
pancreaticocolicum, ligamentum: subst. ligamentum pancreaticocolicum; bukhinneveck mellan bukspottkörteln och tjocktarmen. Eng. pancreaticocolic ligament. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + kolon = tjocktarm + lat. ligamentum = band.
pancreaticoduodenalis inferior, arteria: subst. arteria pancreaticoduodenalis inferior; nedre pankreatikoduodenalartären; gren av övre tarmkäxartären som tillsammans med de övre bildar pankreatikoduodenala arkaden kring tolvfingertarmen. Eng. inferior pancreaticoduodenal artery. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + lat. duodenum = tolvfingertarm + inferior = nedre + arteria = artär.
pancreaticosplenicum, ligamentum: subst. ligamentum pancreaticosplenicum; bukhinneveck mellan bukspottkörtelns svans och mjälten. Eng. pancreaticosplenic ligament. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + splen = mjälte + lat. ligamentum = band.
pancreaticus: adj. som hör till bukspottkörteln; t.ex. ductus pancreaticus, arteria pancreatica. Sv. pankreatisk. Eng. pancreatic. Av grek. pankreas = bukspottkörtel.
pancytopeni: subst. (-n, -er) minskat antal av alla blodcellstyper — röda, vita och blodplättar — samtidigt. Eng. pancytopenia. Vardag. brist på alla sorters blodceller. Av grek. pan = all + kytos = cell + penia = brist.
pandemi: subst. (-n, -er) epidemi som sprider sig över en hel världsdel eller hela världen. Eng. pandemic. Vardag. världsomfattande smittspridning. Av grek. pan = all + demos = folk.
paniculus: subst. liten lapp; t.ex. paniculus adiposus = underhudsfettet. Sv. panikulus. Eng. paniculus. Av lat. pannus (lapp) + -iculus (diminutiv).
paniksyndrom: subst. (-et) ångestsyndrom med återkommande, oväntade panikattacker. Eng. panic disorder. ICD-10: F41.0. ICD-11: 6B01.
pankreas: subst. (lat.) bukspottkörteln; körtel bakom magsäcken som bildar matsmältningsenzymer och hormonerna insulin och glukagon. Sv. bukspottkörtel. Eng. pancreas. Av grek. pan = all + kreas = kött.
pankreasamylas: subst. (-et) den form av enzymet amylas som bildas i bukspottkörteln (pankreas) och bryter ner stärkelse; förhöjt värde ses vid bukspottkörtelinflammation. Eng. pancreatic amylase. Referensvärde (vuxen): ca 0,15–1,10 µkat/L. Jfr Amylas, Lipas, Pankreatit.
pankreascancer: subst. elakartad tumör i bukspottkörteln; upptäcks ofta sent och har dålig prognos. Lat. carcinoma pancreatis. Sv. bukspottkörtelcancer. Eng. pancreatic cancer. ICD-10: C25. ICD-11: 2C10.
pankreatisk: adj. (-a) som rör bukspottkörteln. Eng. pancreatic. Av grek. pan = all + kreas = kött.
pankreatit: subst. (-en, -er) inflammation i bukspottkörteln. Sv. bukspottkörtelinflammation. Eng. pancreatitis. Vardag. inflammation i bukspottkörteln. Av grek. pankreas = bukspottkörtel + -it = inflammation. ICD-10: akut K85, kronisk K86.0–K86.1. ICD-11: DC31–DC32.
panniculus adiposus: subst. fettlagret; det ytliga fettrika lagret av underhuden (Campers fascia på buken). Eng. fatty layer. Av lat. panniculus = liten duk, lager + adiposus = fettrik.
pannikulit: subst. (-en, -er) inflammation i underhudens fettvävnad, ofta med ömma knutor i huden. Eng. panniculitis. Vardag. inflammation i fettet under huden. Av lat. panniculus = liten trasa, fetthinna + -it = inflammation. Även panniculit. ICD-10: M79.3.
pannus: subst. (lat.) kärlrik bindväv som växer som en matta — över hornhinnan vid ögonsjukdom eller över brosk från en förtjockad ledhinna vid ledgångsreumatism. Eng. pannus. Av lat. pannus = trasa, tygstycke.
panoftalmit: subst. (-en, -er) inflammation i ögats samtliga skikt. Eng. panophthalmitis. Av grek. pan = hel + ophthalmos = öga + -it = inflammation. ICD-10: H44.0.
pansinuit: subst. (-en, -er) inflammation i samtliga bihålor samtidigt. Eng. pansinusitis. Vardag. bihåleinflammation i alla bihålor. Av grek. pan = all + lat. sinus = håla + -it = inflammation. ICD-10: akut J01.4, kronisk J32.4.
pansystolisk: adj. (-a) som hörs genom hela systole (hjärtats sammandragnings- och utdrivningsfas), om hjärtbiljud. Eng. pansystolic. Av grek. pan = hel + systole = sammandragning.
papel: subst. (-n, papler) liten, fast upphöjning i huden (mindre än 1 cm); en grundform av hudutslag. Eng. papule. Vardag. liten knottra eller knopp i huden. Av lat. papula = blemma, knopp.
papilla: subst. vårtliknande utskott; t.ex. papilla nervi optici (synnervspapillen, blinda fläcken där synnerven går in i näthinnan), papilla renalis (njurvårtan), papillae linguales (tungpapiller). Svensk form: papill. Sv. bröstvårta, vårta. Eng. papilla (pl. papillae). Av lat. papilla = bröstvårta.
papilla dentis: subst. tandpapillen; den embryonala bindvävsknopp som bildar tandpulpan och dentinet under tandens utveckling. Eng. dental papilla. Av lat. papilla = vårta + dens = tand.
papilla ductus parotidei: subst. parotisgångens papill; den lilla slemhinnevårta i kinden mitt emot andra övre kindtanden där öronspottkörtelns gång mynnar. Eng. papilla of parotid duct. Av lat. papilla = vårta + ductus = gång + grek. parotis = öronspottkörtel.
papilla duodeni major: subst. stora duodenalpapillen; den vårta i tolvfingertarmens nedåtstigande del där gallgången och bukspottgången mynnar gemensamt (Vaters papill). Eng. major duodenal papilla. Av lat. papilla = vårta + duodenum = tolvfingertarm + major = större.
papilla duodeni minor: subst. lilla duodenalpapillen; en mindre vårta ovanför den stora, där den accessoriska bukspottgången mynnar. Eng. minor duodenal papilla. Av lat. papilla = vårta + duodenum = tolvfingertarm + minor = mindre.
papilla gingivalis: subst. tandköttspapillen; den tandköttsflik som fyller ut mellanrummet mellan två tänder. Eng. gingival papilla. Av lat. papilla = vårta + gingiva = tandkött.
papilla ilealis: subst. ileumpapillen; den vårta i blindtarmens vägg där tunntarmen mynnar, med en klaff som hindrar återflöde (ileocekalvalvet). Eng. ileal papilla. Av lat. papilla = vårta + ileum = krumtarm.
papilla incisiva: subst. incisivpapillen; den lilla slemhinnevårta i hårda gommens mittlinje strax bakom framtänderna. Eng. incisive papilla. Av lat. papilla = vårta + incisivus = framtands-.
papilla lacrimalis: subst. den lilla knöl på ögonlockskanten nära näsan, vars topp bär tårpunkten. Eng. lacrimal papilla. Av lat. papilla = vårta + lacrima = tår.
papilla mammaria: subst. bröstvårtan, där mjölkgångarna mynnar. Sv. bröstvårta. Eng. nipple. Av lat. papilla = vårta + mamma = bröst.
papilla renalis: subst. njurpapillen; märgpyramidens spets, där samlingsrören mynnar ut i en liten njurkalk. Eng. renal papilla. Av lat. papilla = vårta + ren = njure.
papillae dermis: subst. de små bindvävstappar som från läderhuden skjuter upp i överhuden och ökar kontaktytan. Sv. läderhudspapiller. Eng. dermal papillae. Av lat. papilla = vårta + dermis = läderhud.
papillae filiformes: subst. trådpapillerna; de talrika, smala och spetsiga tungpapillerna som ger tungan dess sträva känsel men saknar smaklökar. Eng. filiform papillae. Av lat. papilla = vårta + filiformis = trådformig.
papillae foliatae: subst. bladpapillerna; tätt sittande, bladlika slemhinneveck längs tungans bakre sidokanter, med smaklökar. Eng. foliate papillae. Av lat. papilla = vårta + folium = blad.
papillae fungiformes: subst. svamppapillerna; de runda, rödaktiga tungpapiller, spridda mellan trådpapillerna, som bär smaklökar. Eng. fungiform papillae. Av lat. papilla = vårta + fungiformis = svampformig.
papillae linguales: subst. tungpapillerna; de små upphöjningar på tungryggen som ger den dess sträva yta och bär smaklökar. Eng. papillae of tongue. Av lat. papilla = vårta + lingua = tunga.
papillae vallatae: subst. vallgravspapillerna; de 7–12 stora tungpapiller, omgivna av en fåra, som ligger i en V-formad rad framför gränsfåran och bär många smaklökar. Eng. vallate papillae. Av lat. papilla = vårta + vallum = vall.
papillares, musculi: subst. musculi papillares; papillarmusklerna; de koniska muskelutskott från kammarväggen vars senstrålar håller fast segelklaffarna så de inte slår igenom. Eng. papillary muscles. Av lat. papilla = vårta + musculus = muskel.
papillaris anterior, musculus: subst. musculus papillaris anterior; främre papillarmuskeln i höger respektive vänster kammare. Eng. anterior papillary muscle. Av lat. papilla = vårta + musculus = muskel + anterior = främre.
papillaris posterior, musculus: subst. musculus papillaris posterior; bakre papillarmuskeln i höger respektive vänster kammare. Eng. posterior papillary muscle. Av lat. papilla = vårta + musculus = muskel + posterior = bakre.
papillaris septalis, musculus: subst. musculus papillaris septalis; den lilla septala papillarmuskeln i höger kammare. Eng. septal papillary muscle. Av lat. papilla = vårta + musculus = muskel + septum = skiljevägg.
papillit: subst. (-en, -er) inflammation i synnervens inträde i ögat (papillen); en form av synnervsinflammation. Eng. papillitis. Av lat. papilla + -it = inflammation. ICD-10: H46.
papillom: subst. (-et, -er) godartad, fingerlikt förgrenad utväxt från en epitelyta. Eng. papilloma. Vardag. godartad vårtliknande utväxt på en slemhinna eller hud. Av lat. papilla + -om = svulst.
papillär: adj. (-t, -a) vårtformig; som rör eller liknar en papill. Eng. papillary. Av lat. papilla = bröstvårta, vårta.
papillödem: subst. (-et) svullnad av synnervspapillen i ögonbotten, oftast tecken på förhöjt tryck inne i skallen. Eng. papilloedema. Vardag. svullen synnerv i ögat av högt tryck i hjärnan. Av lat. papilla + grek. oidema = svullnad.
papulovesikulär: adj. (-t, -a) om hudutslag med både små knutor (papler) och små blåsor (vesikler). Eng. papulovesicular. Av lat. papula = knopp + vesicula = liten blåsa.
papulös: adj. (-t, -a) knottrig; som består av eller liknar papler (små upphöjningar) i huden. Eng. papular. Av lat. papula = knopp. Se Papel.
paracentes: subst. (-en, -er) att sticka hål för att tömma ut vätska, t.ex. snitt i trumhinnan vid öroninflammation. Eng. paracentesis. Vardag. att sticka hål, t.ex. på trumhinnan, för att tömma ut vätska. Av grek. para = vid + kentesis = stick.
paracervix: subst. paracervix; bindväven vid sidan av livmoderhalsen, genom vilken livmoderkärlen och urinledaren löper. Eng. paracervix. Av grek. para = bredvid + lat. cervix = hals.
paracetamol: subst. milt smärtstillande och febernedsättande läkemedel (finns t.ex. i Alvedon och Panodil). Eng. paracetamol, acetaminophen. Vardag. vanlig värktablett mot smärta och feber. Av kemiska namnet para-acetylaminofenol.
parafimos: subst. (-en, -er) tillstånd där tillbakadragen förhud klämmer åt bakom ollonet och svullnar (ballongaktigt), så att den inte går att föra tillbaka. Eng. paraphimosis. Vardag. tillbakadragen förhud som fastnat och svullnat. Av grek. para = vid + phimosis = hopsnörning.
paralys: subst. (-en, -er) total förlamning; fullständig förlust av rörelseförmåga i en muskel eller kroppsdel. Sv. förlamning. Eng. paralysis. Vardag. fullständig förlamning. Av grek. paralysis = upplösning, förlamning. Se Pares.
paralysis agitans: lat. uttryck (skakförlamning) för Parkinsons sjukdom, med skakningar, stelhet och långsamma rörelser. Jfr Parkinsons sjukdom. ICD-10: G20.
paralysis generalis: lat. uttryck för 'generell pares' — demens och förlamning i ett sent stadium av syfilis i hjärnan. Sv. dårsjukan. Jfr Dementia paralytica, Syfilis. ICD-10: A52.1.
paralytisk: adj. (-a) som rör eller orsakas av förlamning. Eng. paralytic. Av grek. paralysis = förlamning.
paralytisk ileus: subst. tarmvred på grund av förlamad tarm; tarmrörelserna upphör utan mekaniskt hinder, t.ex. vid bukinflammation. Eng. paralytic ileus. Vardag. stopp i tarmen för att tarmen slutat röra sig. Av grek. paralysis = förlamning + eileos = vred.
parameter: subst. (-n, parametrar) mätbar storhet som beskriver eller påverkar ett system; en variabel man mäter eller styr. Eng. parameter. Av grek. para = vid + metron = mått.
parametrit: subst. (-en, -er) inflammation i bindväven runt livmodern (parametriet). Eng. parametritis. Av grek. para = bredvid + metra = livmoder + -it = inflammation. ICD-10: akut N73.0, kronisk N73.2.
parametrium: subst. (-et) bindväven som omger och stöder livmodern. Sv. livmoderns stödjevävnad. Eng. parametrium. Av grek. para = bredvid + metra = livmoder.
paranoia: subst. psykiskt tillstånd präglat av vanföreställningar om förföljelse eller att andra är ute efter en. Eng. paranoia. Vardag. sjuklig förföljelsemani. Av grek. para = vid sidan av + nous = förstånd.
paranoid: adj. (-a) som präglas av förföljelseföreställningar och misstänksamhet. Eng. paranoid. Av grek. para = vid sidan av + nous = förstånd. Se Paranoia.
parapares: subst. (-en, -er) försvagad muskelkraft (partiell förlamning) i båda benen. Eng. paraparesis. Vardag. svaghet i båda benen. Av grek. para = bredvid + paresis = förslappning.
paraplegi: subst. (-n, -er) fullständig dubbelsidig förlamning av benen (och ev. nedre bålen), t.ex. efter ryggmärgsskada. Eng. paraplegia. Vardag. förlamning i båda benen. Av grek. para = bredvid + plege = slag.
parasagittalplan: subst. sagittalplan parallellt med medianplanet men inte i kroppens mitt. Eng. parasagittal plane. Av grek. para (bredvid) + lat. sagitta = pil.
parasit: subst. (-en, -er) organism som lever på eller i en annan levande varelse (värden) och tar näring från den. Eng. parasite. Vardag. snyltande organism som lever på en värd. Av grek. parasitos = bordsgäst, snyltgäst.
parasitisk: adj. (-a) som lever som parasit, på en annan organisms bekostnad. Eng. parasitic. Av grek. parasitos = snyltgäst.
parasitologi: subst. (-n) läran om parasiter och de sjukdomar de orsakar. Eng. parasitology. Av grek. parasitos = snyltgäst + logos = lära.
parasternal: adj. (-t, -a) vid sidan av bröstbenet. Eng. parasternal. Av grek. para = bredvid + sternon = bröstben.
parasternales, nodi: subst. nodi parasternales; parasternala lymfknutorna (mammaria interna-knutorna); lymfknutor längs inre bröstkorgskärlen som dränerar bröstets inre del, mellangärdet och bukväggens övre del. Eng. parasternal nodes. Av grek. para = bredvid + lat. sternum = bröstben + nodus = knuta.
parasympaticus: adj. del av autonoma nervsystemet; aktiv vid vila, matsmältning och återhämtning. Sv. parasympatikus. Eng. parasympathetic nervous system. Vardag. "rest and digest". Av grek. para (bredvid) + syn (med) + pathos = känsla.
parasympatiska nervsystemet: subst. den del av det autonoma (självstyrande) nervsystemet som dominerar i vila — främjar matsmältning, drar samman pupill och luftrör samt sänker puls och blodtryck. Eng. parasympathetic nervous system. Vardag. ”vila och smält”-delen av nervsystemet. Av grek. para = bredvid + sympathetikos = medkännande.
parasympatolytisk: adj. (-t, -a) som hämmar det parasympatiska nervsystemets effekter. Eng. parasympatholytic. Av grek. para + sympathetikos + lytikos = lösande.
parasympatomimetisk: adj. (-t, -a) som efterliknar och stimulerar det parasympatiska nervsystemets effekter. Eng. parasympathomimetic. Av grek. para = bredvid + sympathetikos + mimetikos = härmande. Se Parasympatiska nervsystemet.
parathormon: subst. (-et) paratyreoideahormon (PTH); hormon från bisköldkörtlarna som höjer blodets kalciumhalt. Sv. PTH, paratyreoideahormon. Eng. parathyroid hormone. Jfr PTH, Bisköldkörtel.
parathyroidea inferior, glandula: subst. glandula parathyroidea inferior; nedre bisköldkörteln; den nedre av bisköldkörtlarna på vardera sidan. Eng. inferior parathyroid gland. Av grek. para = bredvid + thyreos = sköld + lat. inferior = nedre + glandula = körtel.
parathyroidea superior, glandula: subst. glandula parathyroidea superior; övre bisköldkörteln; den övre av bisköldkörtlarna på vardera sidan. Eng. superior parathyroid gland. Av grek. para = bredvid + thyreos = sköld + lat. superior = övre + glandula = körtel.
parathyroidea, glandula: subst. glandula parathyroidea; bisköldkörtel; en av de (vanligen fyra) små körtlar på sköldkörtelns baksida som bildar parathormon och reglerar kalknivån i blodet. Sv. bisköldkörtel. Eng. parathyroid gland. Av grek. para = bredvid + thyreos = sköld + lat. glandula = körtel.
parathyroideae accessoriae, glandulae: subst. glandulae parathyroideae accessoriae; accessoriska bisköldkörtlar; extra bisköldkörtelvävnad utöver de vanliga fyra. Eng. accessory parathyroid glands. Av grek. para = bredvid + thyreos = sköld + lat. accessorius = extra + glandula = körtel.
paratyreoidea: subst. (lat.) bisköldkörtlarna; fyra små körtlar vid sköldkörteln som bildar paratyreoideahormon och reglerar kalknivån i blodet. Sv. bisköldkörtel. Eng. parathyroid gland. Av grek. para = bredvid + thyreoeides = sköldformig. Även parathyreoidea.
paratyreoideahormon: subst. (-et, -er) hormon (PTH) från bisköldkörtlarna som höjer kalknivån i blodet genom ökat kalkupptag i tarmen, minskad kalkförlust i urinen och frigörelse av kalk från skelettet. Eng. parathyroid hormone. Vardag. hormon som höjer kalknivån i blodet. Av grek. para + thyreoeides. Se PTH.
paratyreoidektomera: verb (-r, -de, -t) kirurgiskt avlägsna en eller flera bisköldkörtlar. Eng. parathyroidectomise. Av grek. para + thyreoeides + ektome = bortskärande. Se Paratyreoidektomi.
paratyreoidektomi: subst. (-n, -er) kirurgiskt avlägsnande av en eller flera bisköldkörtlar. Eng. parathyroidectomy. Av grek. para + thyreoeides + ektome = bortskärande.
paraumbilicales, venae: subst. venae paraumbilicales; paraumbilikala venerna; små vener längs runda leverbandet som förbinder portådern (vänster gren) med navelområdets kroppsvener; vidgas vid portahypertension till "caput medusae". Eng. para-umbilical veins. Av lat. para = bredvid + umbilicus = navel + vena = ven.
paravenös: adj. (-t, -a) belägen vid eller bredvid en ven; även om injektion som hamnat utanför venen. Eng. paravenous. Av grek. para = bredvid + lat. vena = ven.
paravertebral: adj. (-t, -a) belägen längs med eller bredvid ryggraden. Eng. paravertebral. Av grek. para = bredvid + lat. vertebra = ryggkota.
parenchyma testis: subst. testikelparenkymet; testikelns funktionella vävnad med sädeskanalerna. Eng. parenchyma of testis. Av grek. parenchyma = organvävnad + lat. testis = testikel.
parenkym: subst. (-et) den vävnad i ett organ som utför organets egentliga funktion (t.ex. lungparenkymet), till skillnad från stödjevävnaden (stroma). Eng. parenchyma. Av grek. parenchyma = inälvsmassa.
parenkymatös: adj. (-t, -a) som rör eller utgörs av ett organs funktionella vävnad (parenkym). Eng. parenchymatous. Av grek. parenchyma = inälvsmassa.
parenteral: adj. (-t, -a) som tillförs utanför mag-tarmkanalen, t.ex. näring eller läkemedel direkt i blod, muskel eller benmärg. Eng. parenteral. Vardag. tillfört på annat sätt än via munnen, t.ex. i blodet. Av grek. para = vid sidan av + enteron = tarm.
pares: subst. (-en, -er) partiell förlamning med viss kvarvarande muskelkraft. Sv. försvagning. Eng. paresis. Vardag. försvagning eller delvis förlamning. Av grek. paresis = förslappning. Se Paralys.
parestesi: subst. (-n, -er) onormal hudkänsel utan yttre orsak, t.ex. stickningar, brännande eller domningar (myrkrypningar). Eng. paraesthesia. Vardag. stickningar och domningar, ”sockerdrickskänsla”. Av grek. para = vid sidan av + aisthesis = känsel.
paries: subst. vägg; t.ex. paries anterior (framväggen), paries medialis. Sv. vägg. Eng. wall, paries. Av lat. paries = vägg.
paries caroticus: subst. trumhålans främre vägg mot halspulsåderns kanal (canalis caroticus). Eng. carotid wall. Av lat. paries = vägg + caroticus = som hör till halspulsådern.
paries inferior: subst. golvet; den nedre väggen av en hålighet (t.ex. ögonhålans golv). Eng. floor. Av lat. paries = vägg + inferior = nedre.
paries jugularis: subst. trumhålans golv mot den stora halsvenens grop (bulbus venae jugularis). Eng. jugular wall. Av lat. paries = vägg + jugularis = som hör till halsvenen.
paries labyrinthicus: subst. trumhålans mediala vägg mot innerörat, med promontoriet samt ovala och runda fönstret. Eng. labyrinthine wall. Av lat. paries = vägg + labyrinthus = labyrint (inneröra).
paries lateralis: subst. yttre väggen; den laterala väggen av en hålighet. Eng. lateral wall. Av lat. paries = vägg + lateralis = yttre.
paries mastoideus: subst. trumhålans bakre vägg, med ingången till antrum mastoideum. Eng. mastoid wall. Av lat. paries = vägg + mastoideus = vårtbens-.
paries medialis: subst. inre väggen; den mediala väggen av en hålighet. Eng. medial wall. Av lat. paries = vägg + medialis = inre.
paries membranaceus: subst. membranväggen; luftstrupens och bronkernas mjuka, broskfria bakvägg av bindväv och glatt muskel. Eng. membranous wall. Av lat. paries = vägg + membrana = hinna.
paries superior: subst. taket; den övre väggen av en hålighet (t.ex. ögonhålans tak). Eng. roof. Av lat. paries = vägg + superior = övre.
paries tegmentalis: subst. trumhålans tak; en tunn benplatta (tegmen tympani) mot mellersta skallgropen. Eng. tegmental wall. Av lat. paries = vägg + tegmen = tak.
parietale, os: subst. os parietale; hjässben; ett av de två ben som bildar skalltakets sidor och tak. Sv. hjässben. Eng. parietal bone. Av lat. os = ben + paries (parietis) = vägg.
parietalis: adj. som hör till kroppsväggen eller os parietale (hjässbenet); mot kroppsväggen (jfr visceral), t.ex. pleura parietalis kläder bröstväggens insida, peritoneum parietale. Svensk form: parietal. Sv. vägg-, väggblad. Eng. parietal. Av lat. paries = vägg.
parinauds syndrom: subst. förlamning av blicken uppåt med bibehållet samseende, orsakad av skada eller tumör i mitthjärnans tak. Eng. Parinaud's syndrome. Efter ögonläkaren Henri Parinaud. ICD-10: H51.0.
paritet: subst. (-en) antalet genomgångna förlossningar (födda barn) en kvinna har. Eng. parity. Av lat. parere = föda.
Parkinsonism: subst. (-en) samlingsnamn för symtombilden vid parkinsonsjukdom — långsamma, hackiga rörelser, skakningar, stelhet, maskliknande ansikte och trippande, framåtlutad gång — oavsett orsak. Eng. parkinsonism. Vardag. parkinsonliknande symtom. Efter läkaren James Parkinson. Se Parkinsons sjukdom. ICD-10: G20 (sekundär parkinsonism G21).
Parkinsons sjukdom: subst. kronisk neurologisk sjukdom där dopaminbildande celler i hjärnan bryts ned, med viloskakningar (tremor), muskelstelhet, långsamma rörelser och minskad ansiktsmimik. Eng. Parkinson's disease. Vardag. nervsjukdom med skakningar och stelhet. Efter läkaren James Parkinson. ICD-10: G20. ICD-11: 8A00.0.
parodontal: adj. (-t, -a) som rör vävnaden runt och vid en tand (tandfäste, tandkött). Eng. periodontal. Av grek. para = bredvid + odous = tand. Även periodontal.
parodontit: subst. (-en, -er) inflammation i tandens stödjevävnad (tandlossningssjukdom) med nedbrytning av tandfästet. Sv. tandlossning. Eng. periodontitis. Vardag. tandlossning, inflammation runt tanden. Av grek. para = bredvid + odous = tand + -it = inflammation. Även periodontit. ICD-10: K05.3 (kronisk), K05.2 (akut).
paronychium: subst. (lat.) nagelvallen; hudkanten längs nagelns långsidor. Sv. nagelvall. Eng. paronychium. Av grek. para = vid + onyx = nagel. Även paronykium.
paronyki: subst. infektion/inflammation i mjukvävnaden runt en nagel (nagelband, nagelvall). Sv. nagelbandsinflammation. Eng. paronychia. Vardag. infektion runt en nagel. Av grek. para = vid + onyx = nagel. Även paronykion. ICD-10: L03.0.
paroophoron: subst. paroophoron; några rudimentära kanalrester i äggledarmesot, motsvarande mannens paradidymis. Eng. paroophoron. Av grek. para = bredvid + oophoron = äggstock.
parotidea accessoria, glandula: subst. glandula parotidea accessoria; accessorisk öronspottkörtel; en liten extra körtelvävnad längs parotisgången. Eng. accessory parotid gland. Av lat. glandula = körtel + parotis = öronspottkörtel + accessorius = tillkommande.
parotidea, glandula: subst. glandula parotidea; öronspottkörteln; den största spottkörteln, framför och under örat, som tömmer sig i kinden. Sv. öronspottkörtel. Eng. parotid gland. Av lat. glandula = körtel + grek. para = bredvid + ous (otos) = öra.
parotideus: adj. som hör till parotis (öronspottkörteln); t.ex. ductus parotideus, glandula parotidea. Sv. parotidal. Eng. parotid. Av grek. para (bredvid) + ous/otos = öra.
parotis: subst. öronspottkörtel; den största av de tre parvisa spottkörtlarna. Sv. parotis, öronspottkörtel. Eng. parotid gland. Vardag. öronspottkörteln. Av grek. para (bredvid) + ous = öra.
parotit: subst. (-en, -er) inflammation i öronspottkörteln (gl. parotis) framför örat; vid virusorsak = påssjuka. Eng. parotitis. Vardag. inflammation i den stora spottkörteln vid örat; påssjuka. Av grek. para = vid + ous = öra + -it = inflammation. ICD-10: K11.2 (påssjuka B26).
parotitis epidemica: lat. uttryck för påssjuka; epidemisk inflammation i öronspottkörteln. Jfr Påssjuka. ICD-10: B26.
paroxysm: subst. (-en, -er) plötsligt anfall eller skov av ett symtom eller en sjukdom. Sv. anfall. Eng. paroxysm. Av grek. paroxysmos = retning, anfall.
paroxysmal: adj. (-t, -a) anfallsvis; som kommer plötsligt i attacker, t.ex. paroxysmalt förmaksflimmer. Eng. paroxysmal. Av grek. paroxysmos = anfall.
pars: subst. del; t.ex. pars ascendens aortae, pars basilaris ossis occipitalis. Sv. del, pars. Eng. part. Av lat. pars/partis = del.
pars abdominalis: subst. matstrupens bukdel; den korta nedersta delen av matstrupen nedanför diafragma, fram till magmunnen. Eng. abdominal part of oesophagus. Av lat. pars = del + abdomen = buk.
pars abdominalis aortae: subst. bukaorta (aorta abdominalis); aortans nedersta del, från mellangärdet ned till delningen i de gemensamma höftbensartärerna; avger de stora viscerala artärerna till bukens organ. Sv. bukaorta. Eng. abdominal aorta. Av lat. pars = del + abdomen = buk + aorta.
pars alveolaris: subst. tanddelen (på underkäken); den övre del av underkäkskroppen som bär tandhålorna. Eng. alveolar part. Av lat. pars = del + alveolus = tandhåla.
pars anularis vaginae fibrosae: subst. senskidans ringband; de starka, ringformiga förtjockningar (A-pulleys) av fingrarnas fibrösa senskidor som håller böjsenorna på plats; en av dem stramar vid "triggerfinger". Eng. anular part of fibrous sheath. Av lat. pars = del + anularis = ringformig + vagina fibrosa = fibrös senskida.
pars ascendens: subst. tolvfingertarmens uppåtstigande del; den fjärde delen av tolvfingertarmen, som stiger upp till duodenojejunalböjen. Eng. ascending part of duodenum. Av lat. pars = del + ascendere = stiga upp.
pars ascendens aortae: subst. uppåtstigande aorta (aorta ascendens); aortans första del, från vänster kammare upp till aortabågen; härifrån utgår kranskärlen. Eng. ascending aorta. Av lat. pars = del + ascendere = stiga upp + aorta.
pars basilaris: subst. nackbenets framdel; den del av nackbenet framför stora nackhålet som växer samman med kilbenet. Eng. basilar part. Av lat. pars = del + basilaris (basis = bas).
pars caeca retinae: subst. näthinnans främre, icke seende del som klär strålkropp och iris insida. Eng. nonvisual retina. Av lat. pars = del + caecus = blind + retina = näthinna.
pars cartilaginea tubae auditivae: subst. örontrumpetens främre två tredjedelar av brosk, som mynnar i svalget. Eng. cartilaginous part of auditory tube. Av lat. pars = del + cartilago = brosk + tuba auditiva = örontrumpet.
pars cervicalis: subst. matstrupens halsdel; den översta delen av matstrupen i halsen, bakom luftstrupen. Eng. cervical part of oesophagus. Av lat. pars = del + cervix = hals.
pars costalis: subst. revbensdelen (av vägglungsäcken); den del som klär revbenens och mellanrevbensmusklernas insida. Eng. costal part. Av lat. pars = del + costa = revben.
pars costalis diaphragmatis: subst. diafragmas revbensdel; den del som utgår från de nedersta revbensbrosken och revbenen. Eng. costal part of diaphragm. Av lat. pars = del + costa = revben + grek. diaphragma = mellangärde.
pars cruciformis vaginae fibrosae: subst. senskidans kryssband; de korsformiga, tunnare förtjockningar (C-pulleys) av fingrarnas fibrösa senskidor, vid lederna. Eng. cruciform part of fibrous sheath. Av lat. pars = del + cruciformis = korsformig + vagina fibrosa = fibrös senskida.
pars cuneiformis vomeris: subst. plogbenets kilformiga del; den förtjockade övre delen av plogbenet. Eng. cuneiform part of vomer. Av lat. pars = del + cuneus = kil + vomer = plogben.
pars descendens: subst. tolvfingertarmens nedåtstigande del; den andra delen av tolvfingertarmen, där gall- och bukspottgångarna mynnar. Eng. descending part of duodenum. Av lat. pars = del + descendere = stiga ned.
pars diaphragmatica: subst. diafragmadelen (av vägglungsäcken); den del som täcker mellangärdets övre yta. Eng. diaphragmatic part. Av lat. pars = del + grek. diaphragma = mellangärde.
pars distalis: subst. framlobens huvuddel; den största, hormonproducerande delen av hypofysens framlob. Eng. pars distalis. Av lat. pars = del + distalis = bortre.
pars flaccida: subst. slappa delen (Shrapnells membran); trumhinnans lilla, slappa övre del. Eng. pars flaccida. Av lat. pars = del + flaccidus = slapp.
pars horizontalis: subst. tolvfingertarmens vågräta del; den tredje, nedersta tvärgående delen av tolvfingertarmen, som korsar ryggraden. Eng. inferior (horizontal) part of duodenum. Av lat. pars = del + horizontalis = vågrät.
pars intermedia: subst. urinrörets membranösa del (mellandelen); den korta del av manliga urinröret som löper genom bäckenbotten och omges av yttre urinrörsslutmuskeln. Eng. intermediate part of urethra. Av lat. pars = del + intermedius = mellanliggande.
pars laryngea pharyngis: subst. strupsvalget; svalgets nedersta del bakom struphuvudet, ner till matstrupen (hypofarynx). Sv. strupsvalg, hypofarynx. Eng. laryngopharynx. Av lat. pars = del + grek. larynx = struphuvud + pharynx = svalg.
pars lateralis: subst. sidodel; den laterala (yttre) delen av en struktur, t.ex. av korsbenet. Eng. lateral part. Av lat. pars = del + lateralis = sido-, yttre.
pars lumbalis diaphragmatis: subst. diafragmas länddel; den del av diafragma som med sina skänklar utgår från ländkotorna. Eng. lumbar part of diaphragm. Av lat. pars = del + lumbus = länd + grek. diaphragma = mellangärde.
pars mediastinalis: subst. mediastinaldelen (av vägglungsäcken); den del som vetter mot mellanrummet (mediastinum). Eng. mediastinal part. Av lat. pars = del + mediastinum = mellanrum.
pars mobilis septi nasi: subst. nässkiljeväggens rörliga del; den främre mjuka delen mellan näsborrarna (columella nasi). Eng. mobile part of nasal septum. Av lat. pars = del + mobilis = rörlig + septum = skiljevägg + nasus = näsa.
pars nasalis: subst. näsdelen; den del av pannbenet som möter näsbenen och överkäken. Eng. nasal part. Av lat. pars = del + nasus = näsa.
pars nasalis pharyngis: subst. nässvalget; svalgets översta del bakom näshålan, ovanför mjuka gommen (epifarynx). Sv. nässvalg, epifarynx. Eng. nasopharynx. Av lat. pars = del + nasus = näsa + grek. pharynx = svalg.
pars nervosa: subst. baklobens nervdel; den egentliga, hormonfrisättande delen av hypofysens baklob. Eng. pars nervosa. Av lat. pars = del + nervosus = nerv-.
pars olfactoria: subst. näshålans luktdel; det övre slemhinneområde i näshålan som innehåller luktsinnescellerna. Eng. olfactory region. Av lat. pars = del + olfacere = lukta.
pars olfactoria tunicae mucosae nasi: subst. luktslemhinnan; det område högst upp i näshålans tak som bär luktcellerna. Sv. luktregionen. Eng. olfactory region. Av lat. pars = del + olfactorius = lukt- + tunica mucosa = slemhinna + nasus = näsa.
pars optica retinae: subst. näthinnans bakre, ljuskänsliga del med syncellerna; sträcker sig fram till ora serrata. Eng. optic part of retina. Av lat. pars = del + opticus = syn- + retina = näthinna.
pars oralis pharyngis: subst. munsvalget; svalgets mellersta del bakom munhålan, mellan mjuka gommen och struplocket (oropharynx). Sv. munsvalg, oropharynx. Eng. oropharynx. Av lat. pars = del + os (oris) = mun + grek. pharynx = svalg.
pars orbitalis: subst. ögonhåledelen; det vågräta benblad av pannbenet som bildar ögonhålans tak. Eng. orbital part. Av lat. pars = del + orbita = ögonhåla.
pars ossea tubae auditivae: subst. örontrumpetens (Eustachiska rörets) bakre tredjedel av ben, närmast trumhålan. Eng. bony part of auditory tube. Av lat. pars = del + osseus = ben- + tuba = trumpet + auditivus = hörsel-.
pars petrosa: subst. klippbenet; tinningbenets hårda, pyramidformade del som rymmer inner- och mellanörat. Sv. klippben. Eng. petrous part. Av lat. pars = del + petrosus = sten- (petra = klippa).
pars prostatica: subst. urinrörets prostatadel; den del av manliga urinröret som löper genom prostata, där sädesgångarna och prostatagångarna mynnar. Eng. prostatic urethra. Av lat. pars = del + grek. prostata = blåskörtel.
pars pylorica: subst. portvaktsdelen; magsäckens trattformiga nedre del mot tolvfingertarmen, omfattande antrum och pyloruskanalen. Eng. pyloric part. Av lat. pars = del + grek. pyloros = portvakt.
pars respiratoria: subst. näshålans andningsdel; den största, kärlrika delen av näshålans slemhinna som värmer och fuktar inandningsluften. Eng. respiratory region. Av lat. pars = del + respirare = andas.
pars spongiosa: subst. urinrörets svampiga del; den längsta delen av manliga urinröret, som löper genom den spongiösa svällkroppen ut till ollonet. Eng. spongy urethra. Av lat. pars = del + spongia = svamp.
pars squamosa: subst. fjälldelen; tinningbenets platta, fjällformade övre del som bildar en del av skallväggen. Eng. squamous part. Av lat. pars = del + squama = fjäll.
pars sternalis diaphragmatis: subst. diafragmas bröstbensdel; den lilla del som utgår från svärdutskottets baksida. Eng. sternal part of diaphragm. Av lat. pars = del + grek. sternon = bröstben + diaphragma = mellangärde.
pars superior: subst. tolvfingertarmens övre del; den första, vågräta delen av tolvfingertarmen efter portvakten, vars början är slät (bulbus duodeni). Eng. superior part of duodenum. Av lat. pars = del + superior = övre.
pars tensa: subst. spända delen (av trumhinnan); trumhinnans största, spända del. Eng. pars tensa. Av lat. pars = del + tensus = spänd.
pars terminalis: subst. terminala ileum; den sista delen av krumtarmen (ileum) före övergången i tjocktarmen. Eng. terminal ileum. Av lat. pars = del + terminalis = slut-.
pars thoracica: subst. matstrupens bröstdel; den längsta delen av matstrupen, genom brösthålans bakre del. Eng. thoracic part of oesophagus. Av lat. pars = del + grek. thorax = bröstkorg.
pars thoracica aortae: subst. bröstaorta (aorta thoracica); den nedstigande aortans del i brösthålan, från aortabågen ned till mellangärdet; avger gren till bröstväggen och bröstorganen. Eng. thoracic aorta. Av lat. pars = del + grek. thorax = bröstkorg + aorta.
pars tibiocalcanea: subst. den del av deltaligamentet som går från skenbenet till hälbenet. Eng. tibiocalcaneal part. Av lat. tibia = skenben + calcaneus = hälben.
pars tibionavicularis: subst. den del av deltaligamentet som går från skenbenet till båtbenet. Eng. tibionavicular part. Av lat. tibia = skenben + naviculare = båtben.
pars tibiotalaris anterior: subst. den främre del av deltaligamentet som går från skenbenet till språngbenet. Eng. anterior tibiotalar part. Av lat. tibia = skenben + talus = språngben + anterior = främre.
pars tibiotalaris posterior: subst. den bakre del av deltaligamentet som går från skenbenet till språngbenet. Eng. posterior tibiotalar part. Av lat. tibia = skenben + talus = språngben + posterior = bakre.
pars tuberalis: subst. framlobens kragdel; den del av hypofysens framlob som omger hypofysstjälken. Eng. pars tuberalis. Av lat. pars = del + tuber = upphöjning.
pars tympanica: subst. trumdelen; den del av tinningbenet som bildar större delen av yttre hörselgångens vägg. Eng. tympanic part. Av lat. pars = del + tympanum = trumma.
pars uterina: subst. den intramurala delen (av äggledaren); den del som löper genom livmoderväggen. Eng. uterine part. Av lat. pars = del + uterus = livmoder.
partis liberae membri inferioris, ossa: subst. ossa partis liberae membri inferioris; den fria nedre extremitetens ben; lårets, underbenets och fotens ben (skilda från bäckengördeln). Eng. bones of free part of lower limb. Av lat. os = ben + pars libera = fri del + membrum inferius = nedre lem.
partis liberae membri superioris, ossa: subst. ossa partis liberae membri superioris; den fria övre extremitetens ben; armens, underarmens och handens ben (skilda från skuldergördeln). Eng. bones of free part of upper limb. Av lat. os = ben + pars libera = fri del + membrum superius = övre lem.
partus: subst. (lat.) förlossning, födsel. Sv. förlossning. Eng. parturition, labour. Av lat. parere = föda.
parvus: adj. liten; t.ex. m. psoas minor, omentum minus. Sv. liten. Eng. small, parvus. Av lat. parvus = liten.
patella: subst. knäskål; ett sesamben i quadriceps-senan framför knäleden. Sv. knäskål. Eng. patella, kneecap. Av lat. patera (skål) + -ella (diminutiv) = liten skål; formen liknar en liten skål.
patellae, ligamentum: subst. ligamentum patellae; knäskålsbandet; det kraftiga band som fortsätter quadricepssenan från knäskålen ner till skenbensknölen. Sv. knäskålsband. Eng. patellar ligament. Av lat. ligamentum = band + patella = knäskål.
patellaluxation: subst. (-en, -er) att knäskålen glider ur sitt läge, oftast utåt. Sv. knäskålsurledvridning. Eng. patellar luxation. Vardag. knäskålen hoppar ur led. Av lat. patella = knäskål + luxatio = urvridning. ICD-10: akut S83.0 (recidiverande M22.0).
patellaris: adj. som hör till patella (knäskålen); t.ex. ligamentum patellae, retinaculum patellae. Sv. patellar. Eng. patellar. Av lat. patella = knäskål.
patellarreflex: subst. (-en, -er) knäsenreflex; ett slag mot senan nedanför knäskålen får lårmuskeln att dra ihop sig så att underbenet sträcks. Eng. patellar reflex. Vardag. benet sparkar till när läkaren knackar under knäskålen. Av lat. patella = knäskål.
patellatendinit: subst. (-en, -er) inflammation/överbelastning i knäskålssenan (hopparknä). Eng. patellar tendinitis. Vardag. ”hopparknä”, irriterad knäskålssena. Av lat. patella = knäskål + tendo = sena + -it = inflammation. ICD-10: M76.5.
patergi: subst. överdriven hudreaktion med sårbildning efter en liten skada, t.ex. vid pyoderma gangrenosum eller Behçets sjukdom. Eng. pathergy. Av grek. pathos = lidande + ergon = verkan. Se Patergitest.
patergitest: subst. (-et) test för hudens överkänslighet: ett nålstick ger inom 48 timmar en röd papel större än 2 mm vid positivt utfall (ses bl.a. vid Behçets sjukdom). Eng. pathergy test. Av grek. pathos + ergon. Se Patergi.
paternal: adj. (-t, -a) som rör fadern eller härstammar från faderns sida. Sv. faders-. Eng. paternal. Av lat. pater = far.
patofysiologi: subst. (-n) läran om hur kroppens normala funktioner störs och förändras vid sjukdom. Eng. pathophysiology. Av grek. pathos = lidande + physis = natur + logos = lära.
patogen: Adj./subst.: Sjukdomsframkallande; ofta som substantiv om en sjukdomsalstrande mikroorganism. Eng. pathogen. Vardag. sjukdomsframkallande mikrob. Av grek. pathos = lidande + genes = ursprung.
patogenes: subst. (-en, -er) en sjukdoms uppkomst och utveckling; de sjukliga förändringar som leder till sjukdomsbilden. Eng. pathogenesis. Av grek. pathos = lidande + genesis = uppkomst.
patogenetisk: adj. (-a) som rör en sjukdoms uppkomstmekanism. Eng. pathogenetic. Av grek. pathos = lidande + genesis = uppkomst.
patognomonisk: adj. (-a) om ett tecken eller fynd som är så typiskt att det ensamt fastställer en viss sjukdom. Eng. pathognomonic. Vardag. kännetecken som är säkert bevis för en bestämd sjukdom. Av grek. pathos = lidande + gnomonikos = som kan bedöma.
patologi: subst. (-n, -er) läran om sjukliga förändringar i kroppens vävnader och organ. Eng. pathology. Av grek. pathos = lidande + logos = lära.
patologisk: adj. (-a) sjuklig, onormal; som avviker från det friska. Sv. sjuklig. Eng. pathological. Av grek. pathos = lidande + logos = lära.
PBC: subst. (förk.) primär biliär cirros (numera primär biliär kolangit); kronisk autoimmun leversjukdom som långsamt bryter ned de små gallgångarna. Eng. primary biliary cholangitis. Förkortning.
PCA: subst. (förk.) parietalcellsantikropp; antikropp mot magsäckens parietalceller, ses vid perniciös anemi och atrofisk gastrit. Eng. parietal cell antibody. Förkortning.
PCI: subst. (förk.) perkutan koronar intervention; ballongvidgning och oftast stent av förträngda kranskärl via kateter. Eng. percutaneous coronary intervention. Vardag. ballongvidgning av hjärtats kranskärl. Förkortning. Se PTCA.
PCO: subst. (förk.) polycystiskt ovariesyndrom (äldre benämning, numera oftast PCOS); tillstånd hos kvinnor med förhöjda manliga könshormoner och cystrika äggstockar. Eng. polycystic ovary. Förkortning. Se PCOS, Polycystiskt ovariesyndrom.
PCOS: subst. (förk.) polycystiskt ovariesyndrom; hormonell rubbning hos kvinnor med förhöjda manliga könshormoner, glesa ägglossningar och cystrika äggstockar. Eng. polycystic ovary syndrome. Vardag. hormonrubbning med cystrika äggstockar, gles mens och ökad behåring. Förkortning. Se Polycystiskt ovariesyndrom. ICD-10: E28.2. ICD-11: 5A80.1.
PCR: subst. (förk.) polymeraskedjereaktion; laboratoriemetod som mångfaldigar små mängder DNA så att t.ex. en mikroorganism kan påvisas. Eng. polymerase chain reaction. Vardag. känslig metod som kopierar upp arvsmassa för att hitta t.ex. virus. Förkortning. Se NAAT.
PCT: subst. (förk.) porphyria cutanea tarda; den vanligaste porfyrisjukdomen, ger ljuskänslig hud med blåsor på solbelysta ytor. Eng. porphyria cutanea tarda. Förkortning. Se Porfyri.
PDA: subst. (förk.) patent ductus arteriosus; medfött hjärtfel där den fosterkanal som förbinder lungartären och stora kroppspulsådern inte sluts efter födseln. Eng. patent ductus arteriosus. Vardag. en blodådra mellan lungan och kroppspulsådern som borde ha stängts efter födseln. Förkortning.
PDE: subst. (förk.) fosfodiesteras; enzym som bryter ned signalmolekyler (cAMP/cGMP), bl.a. i hjärtmuskel och blodkärl. Eng. phosphodiesterase. Förkortning. Se PDE5-hämmare.
PDE5-hämmare: subst. (förk.) fosfodiesteras-5-hämmare; läkemedelsgrupp mot erektionssvikt (och pulmonell hypertension), t.ex. sildenafil (Viagra). Eng. PDE5 inhibitor. Vardag. potensläkemedel som vidgar blodkärlen. Förkortning.
PDT: subst. (förk.) fotodynamisk behandling; behandling där ett ljuskänsligt ämne aktiveras av speciallaser, t.ex. vid vissa ögon- och hudskador. Eng. photodynamic therapy. Förkortning.
pDXA: subst. (förk.) perifer dubbelenergiröntgenabsorptiometri; metod för att mäta bentäthet i t.ex. underarmen. Eng. peripheral dual-energy X-ray absorptiometry. Förkortning. Se Osteoporos.
peakflow: subst. den högsta lufthastigheten vid en kraftig utandning, mått på luftvägarnas vidd (mäts med PEF-mätare). Eng. peak flow. Vardag. test av hur kraftigt man kan blåsa ut, mäter trånga luftrör. Av eng. peak = topp + flow = flöde. Se PEF.
pecten: subst. kam; t.ex. pecten pubis = blygdbenet kammens linje, pecten ossis pubis. Sv. kam, pecten. Eng. pecten, comb. Av lat. pecten = kam.
pecten analis: subst. anala pekten; den glatta zonen i analkanalen mellan pektinatlinjen och anokutanlinjen. Eng. anal pecten. Av lat. pecten = kam + anus = ändtarmsöppning.
pecten ossis pubis: subst. blygdbenskammen (pecten); den skarpa benlisten längs övre blygdbensgrenens överkant, del av bäckeningången. Eng. pecten pubis. Av lat. pecten = kam + os pubis = blygdben.
pectinati, musculi: subst. musculi pectinati; kamtandsmusklerna; de parallella muskelvalkar som likt en kam klär hjärtörats och förmakets vägg. Eng. musculi pectinati. Av lat. pecten = kam + musculus = muskel.
pectineum, ligamentum: subst. ligamentum pectineum; pektineala bandet; senband längs blygdbenets kam, fortsättning på lakunarbandet (Coopers band). Eng. pectineal ligament. Av lat. ligamentum = band + pecten = kam (blygdbenskammen).
pectineus: adj. som hör till pecten; m. pectineus = kammuskeln (adducerar och flekterar låret). Sv. pektineumuskeln. Eng. pectineus. Av lat. pecten = kam.
pectineus, musculus: subst. musculus pectineus; kammuskeln; kort lårmuskel från blygdbenskammen till lårbenet som böjer och för in höften. Eng. pectineus. Av lat. musculus = muskel + pecten = kam (blygdbenskam).
pectoralis: adj. som hör till bröstet; t.ex. m. pectoralis major/minor, arteria thoracica interna (a. mammariainternan). Sv. pektoral, bröst-. Eng. pectoral. Av lat. pectus = bröst.
pectoralis major, musculus: subst. musculus pectoralis major; stora bröstmuskeln; kraftig, solfjäderformad bröstmuskel från nyckelben, bröstben och revben till överarmsbenet; för armen inåt och framåt. Sv. stora bröstmuskeln. Eng. pectoralis major. Av lat. musculus = muskel + pectus = bröst + major = större.
pectoralis minor, musculus: subst. musculus pectoralis minor; lilla bröstmuskeln; muskel under den stora bröstmuskeln, från revben till korpnäbbsutskottet; drar skulderbladet framåt och nedåt. Sv. lilla bröstmuskeln. Eng. pectoralis minor. Av lat. musculus = muskel + pectus = bröst + minor = mindre.
pectus: subst. bröst, hjärta; bröstet i anatomi. Sv. bröst. Eng. chest, breast. Av lat. pectus = bröst, hjärta.
pectus carinatum: subst. (lat.) kölbröst; medfött utstående, framskjutande bröstben. Sv. kölbröst. Eng. pectus carinatum. Av lat. pectus = bröst + carina = köl.
pectus excavatum: subst. (lat.) trattbröst; medfött insjunket bröstben. Sv. trattbröst. Eng. pectus excavatum. Av lat. pectus = bröst + excavare = gröpa ur.
pediatrik: subst. (-en) läran om barns sjukdomar; barnmedicin. Sv. barnmedicin. Eng. paediatrics. Av grek. pais = barn + iatreia = läkekonst.
pediatriker: subst. (-n, pediatriker) specialist på barns sjukdomar; barnläkare. Sv. barnläkare. Eng. paediatrician. Av grek. pais = barn + iatros = läkare.
pediatrisk: adj. (-a) som rör barn och barnsjukvård. Sv. barn-. Eng. paediatric. Av grek. pais = barn.
pediculus: subst. liten fot, stjälk; t.ex. pediculus arcus vertebrae = kotbågens bas, lus (pediculus humanus). Sv. pedikel. Eng. pedicle, stalk. Av lat. pes (fot) + -iculus (diminutiv).
pediculus arcus vertebrae: subst. kotbågsfoten; den smala, främre delen av kotbågen som förbinder den med kotkroppen. Eng. pedicle of vertebral arch. Av lat. pediculus = liten fot + arcus = båge.
pedikulos: subst. (-en) lusangrepp; förekomst av löss på människa (huvud-, klädes- eller flatlöss). Sv. löss, lusangrepp. Eng. pediculosis. Vardag. att ha löss. Av lat. pediculus = lus. Även pediculos, pediculosis.
pedis, articulationes: subst. articulationes pedis; fotens leder; samlingsnamn på fotledens, fotrotens, mellanfotens och tårnas leder. Eng. joints of foot. Av lat. articulus = led + pes = fot.
pedis, ossa: subst. ossa pedis; fotens ben; fotrotsben, mellanfotsben och tåben. Eng. bones of foot. Av lat. os = ben + pes (pedis) = fot.
pedunculus cerebellaris inferior: subst. nedre lillhjärnsskänkeln; den nervbunt som förbinder förlängda märgen med lillhjärnan (för bl.a. ryggmärgsbanor och balansinformation). Eng. inferior cerebellar peduncle. Av lat. pedunculus = skänkel + cerebellum = lillhjärna + inferior = nedre.
pedunculus cerebellaris medius: subst. mellersta lillhjärnsskänkeln; den största lillhjärnsskänkeln, som förbinder bryggan (pons) med lillhjärnan. Eng. middle cerebellar peduncle. Av lat. pedunculus = skänkel + cerebellum = lillhjärna + medius = mellersta.
pedunculus cerebellaris superior: subst. övre lillhjärnsskänkeln; nervbunten som förbinder lillhjärnan med mellanhjärnan (huvudsakligen lillhjärnans utflöde). Eng. superior cerebellar peduncle. Av lat. pedunculus = skänkel + cerebellum = lillhjärna + superior = övre.
pedunculus cerebri: subst. storhjärnsskänkeln; den massiva nervbunt på vardera sidan av mellanhjärnan som förbinder den med storhjärnan. Eng. cerebral peduncle. Av lat. pedunculus = skänkel + cerebrum = storhjärna.
PEF: subst. (förk.) peak expiratory flow; den högsta lufthastigheten vid forcerad utandning, ett mått på luftvägsförträngning vid astma. Eng. peak expiratory flow. Vardag. test av hur kraftigt man kan blåsa ut. Förkortning. Se Peakflow.
PEG: subst. (förk.) perkutan endoskopisk gastrostomi; sond för konstgjord näringstillförsel som via huden leds direkt in i magsäcken. Eng. percutaneous endoscopic gastrostomy. Vardag. matningsslang in i magsäcken genom bukväggen. Förkortning. Se PEJ.
PEJ: subst. (förk.) perkutan endoskopisk jejunostomi; sond för konstgjord näringstillförsel som via huden leds direkt in i tunntarmen. Eng. percutaneous endoscopic jejunostomy. Förkortning. Se PEG.
pellucidus: adj. genomskinlig, genomsläpplig för ljus; t.ex. septum pellucidum = genomskinlig skiljevägg i hjärnan. Svensk form: pellucid. Sv. genomskinlig. Eng. pellucid, transparent. Av lat. per (igenom) + lucere = lysa.
pelvimetri: subst. (-n, -er) mätning av bäckenets mått, t.ex. inför förlossning. Eng. pelvimetry. Av lat. pelvis = bäcken + grek. metron = mått.
pelvinus: adj. som hör till bäckenet; t.ex. diaphragma pelvis. Sv. pelvin, bäcken-. Eng. pelvic. Av lat. pelvis = bäcken.
pelvis: subst. bäcken; bäckenringen bestående av os coxae, sacrum och coccyx. Sv. bäcken. Eng. pelvis. Vardag. bäckenet. Av lat. pelvis = bäcken, skål.
pelvis major: subst. stora bäckenet; den vidare övre delen av bäckenet ovanför bäckeningången, mellan tarmbensvingarna. Sv. stora bäckenet. Eng. greater pelvis. Av lat. pelvis = bäcken + major = större.
pelvis minor: subst. lilla bäckenet; den trängre nedre delen av bäckenet nedanför bäckeningången, genom vilken förlossningskanalen går. Sv. lilla bäckenet. Eng. lesser pelvis. Av lat. pelvis = bäcken + minor = mindre.
pelvis renalis: subst. njurbäckenet; den trattformiga uppsamlingen av urin innanför njurhilus, som övergår i urinledaren. Sv. njurbäcken. Eng. renal pelvis. Av lat. pelvis = bäcken, skål + ren = njure.
PEM: subst. (förk.) post-exertional malaise; ansträngningsutlöst försämring med utmattning timmar till dygn efter aktivitet, ett obligatoriskt kriterium för ME/CFS. Eng. post-exertional malaise. Vardag. kraftig energikrasch efter ansträngning vid ME/CFS. Förkortning.
pemberton: subst. pembertons manöver/tecken; undersökning för att avslöja tryck mot luftstrupen (t.ex. av en struma) — tung andning och stockade halsvener förvärras när armarna lyfts över huvudet. Eng. Pemberton's sign. Efter läkaren Hugh Pemberton.
pemfigoid: subst. godartad, kronisk autoimmun hudsjukdom med spända blåsor, vanligast hos äldre. Eng. pemphigoid. Vardag. blåsbildande hudsjukdom hos äldre. Av grek. pemphix = blåsa + eidos = liknande.
pemfigus: subst. allvarlig autoimmun hudsjukdom med slappa blåsor i överhuden som lätt brister. Eng. pemphigus. Vardag. allvarlig blåsbildande hudsjukdom. Av grek. pemphix = blåsa. ICD-10: L10. ICD-11: EB40.
penetrans: subst. genomträngande förmåga; även (genetiskt) andelen anlagsbärare som faktiskt får sjukdomen. Eng. penetrance. Av lat. penetrare = tränga in.
penetration: subst. (-en, -er) genomträngning; att något tränger igenom en vävnad, vägg eller barriär. Eng. penetration. Av lat. penetrare = tränga in.
penetrera: verb (-r, -de, -t) tränga igenom eller in i en vävnad eller struktur. Eng. penetrate. Av lat. penetrare = tränga in.
penicillin: subst. (-et, -er) stor grupp antibiotika som dödar bakterier genom att hindra deras cellväggsbildning. Eng. penicillin. Vardag. den klassiska antibiotikan som tar död på bakterier. Av lat. penicillus = pensel (efter mögelsvampens utseende).
penicillinas: subst. (-en) bakteriellt enzym (ett betalaktamas) som bryter ned penicillin och gör bakterien motståndskraftig. Eng. penicillinase. Av penicillin + -as (enzym). Se Penicillinresistens.
penicillinresistens: subst. (-en) mikroorganismers förmåga att stå emot penicillin så att medlet inte längre biter. Eng. penicillin resistance. Vardag. när bakterier blivit motståndskraftiga mot penicillin. Av penicillin + lat. resistere = göra motstånd.
penil: adj. (-t, -a) som rör penis. Eng. penile. Av lat. penis.
penis: subst. svans; det manliga könsorganet. Sv. penis. Eng. penis. Av lat. penis = svans, kuk.
penna: subst. fjäder, vinge; bipennatus = dubbelfjädrad muskel. Sv. fjäder. Eng. feather, wing. Av lat. penna = fjäder, vinge.
pennatus: adj. fjädrad; muskelfibers arrangemang med fibrer fästade diagonalt mot en central sena. Sv. fjädrad, pennat. Eng. pennate. Av lat. penna = fjäder + -atus.
pennatus, musculus: subst. musculus pennatus; fjäderformig muskel; muskel där fibrerna fäster snett mot en central sena på båda sidor, som en fjäder. Eng. pennate muscle. Av lat. musculus = muskel + penna = fjäder.
pepsin: subst. (-et, -er) proteinspjälkande enzym i magsaften som börjar bryta ned föda i magsäcken. Eng. pepsin. Av grek. pepsis = matsmältning.
peptid: subst. (-en, -er) kort kedja av aminosyror; ett proteins byggsten (kortare än ett protein). Eng. peptide. Av grek. peptos = smält, kokad.
peptidhormon: subst. (-et, pl. -er) hormon uppbyggt av en kedja aminosyror (t.ex. insulin och glukagon); kan inte tas som tablett utan måste injiceras. Eng. peptide hormone. Jfr Hormon, Steroid.
peptisk: adj. (-a) som rör matsmältningen och magsyran i magsäcken, t.ex. peptiskt sår. Eng. peptic. Av grek. peptikos = som främjar matsmältning.
peptiskt sår: subst. magsår eller sår i tolvfingertarmen, orsakat av magsyra och oftast Helicobacter pylori. Sv. magsår. Eng. peptic ulcer. Vardag. magsår. Av grek. peptikos = matsmältnings-. ICD-10: K27 (magsår K25, duodenalsår K26).
percentil: subst. (-en, -er) värde som delar in ett ordnat datamaterial i hundra lika stora delar; t.ex. anger 90:e percentilen den gräns under vilken 90 % av värdena ligger. Eng. percentile. Vardag. rangordningsmått, t.ex. för barns längd och vikt. Av lat. per centum = per hundra.
perception: subst. (-en, -er) varseblivning; hjärnans tolkning av sinnesintryck. Sv. varseblivning. Eng. perception. Av lat. percipere = uppfatta.
perforans: adj. genomborrande; t.ex. arteriae perforantes, nervus cutaneus perforans. Sv. perforerande. Eng. perforating. Av lat. perforare = genomborrar; perforans = borrar igenom.
perforantes, arteriae: subst. arteriae perforantes; perforantartärerna; de grenar av djupa lårartären som genomborrar adduktormusklerna och försörjer lårets baksida. Eng. perforating arteries. Av lat. perforare = genomborra + arteria = artär.
perforantes, venae: subst. venae perforantes; perforantvenerna; de vener som genomborrar den djupa fascian och förbinder benets ytliga vener med de djupa; deras klaffinsufficiens bidrar till åderbråck. Eng. perforating veins. Av lat. perforare = genomborra + vena = ven.
perforation: subst. (-en, -er) hål eller genombrott i en vägg eller vävnad, t.ex. en perforerad tarm eller trumhinna. Sv. genomhålning. Eng. perforation. Vardag. hål rakt igenom, t.ex. på tarmen. Av lat. perforare = genomborra.
perforatus: adj. genomborrad; t.ex. substantia perforata anterior/posterior (hjärnans genomborrade substans med kärlöppningar). Sv. perforerad. Eng. perforated. Av lat. perforare = genomborrar.
perforera: verb (-r, -de, -t) tränga eller borra igenom; bilda hål rakt genom en vägg. Eng. perforate. Av lat. perforare = genomborra.
perforerande: adj. som tränger rakt igenom, t.ex. en perforerande skada. Eng. perforating. Av lat. perforare = genomborra.
perfusion: subst. (-en, -er) genomblödning; blodets passage genom ett organs eller en vävnads kärlbädd. Sv. genomblödning. Eng. perfusion. Vardag. hur väl blodet flödar genom en vävnad. Av lat. perfundere = genomströmma.
perianal: adj. (-t, -a) belägen runt ändtarmsöppningen. Eng. perianal. Av grek. peri = runt + lat. anus = ändtarmsöppning.
periartikulär: adj. (-t, -a) belägen runt en led. Eng. periarticular. Av grek. peri = runt + lat. articulus = led.
periartrit: subst. (-en, -er) inflammation i vävnaden runt en led (ledkapsel, senor, slemsäckar). Eng. periarthritis. Av grek. peri = runt + arthron = led + -it = inflammation. ICD-10: M77.9 (skulderperiartrit M75).
peribronkiell: adj. (-t, -a) belägen vid eller runt en bronk (luftrörsgren). Eng. peribronchial. Av grek. peri = runt + bronchos = luftrör.
pericallosa, arteria: subst. arteria pericallosa; perikallösa artären; främre hjärnartärens fortsättning som löper baktill längs hjärnbalkens ovansida. Eng. pericallosal artery. Av grek. peri = runt + lat. corpus callosum = hjärnbalk + arteria = artär.
pericardiacophrenica, arteria: subst. arteria pericardiacophrenica; perikardiofreniska artären; gren av inre bröstkorgsartären som följer mellangärdesnerven och försörjer hjärtsäcken och mellangärdet. Eng. pericardiacophrenic artery. Av grek. perikardion = hjärtsäck + phren = mellangärde + lat. arteria = artär.
pericardium: subst. hjärtsäcksblad; dubbel hinna kring hjärtat. Sv. perikardium, hjärtsäck. Eng. pericardium. Vardag. hjärtsäcken. Av grek. peri (runt) + kardia = hjärta.
pericardium fibrosum: subst. fibrösa hjärtsäcken; det yttre, oeftergivliga bindvävslagret av hjärtsäcken, fäst vid mellangärdet och de stora kärlen. Eng. fibrous pericardium. Av grek. peri = runt + kardia = hjärta + lat. fibrosus = trådig.
pericardium serosum: subst. serösa hjärtsäcken; hjärtsäckens inre serösa hinna, med ett väggblad (lamina parietalis) mot fibrösa hjärtsäcken och ett organblad (lamina visceralis = epikardiet) på hjärtat. Eng. serous pericardium. Av grek. peri = runt + kardia = hjärta + lat. serosus = vätskeavsöndrande.
perichondrium: subst. broskhinna; bindvävshinna kring brosk (utom vid ledytor). Sv. perikondrium, broskhinna. Eng. perichondrium. Av grek. peri (runt) + chondros = brosk.
pericranium: subst. skallbenets benhinna; den bindvävshinna som täcker skallbenens utsida. Eng. pericranium. Av grek. peri = runt + kranion = skalle.
peridural: adj. (-t, -a) belägen utanför den yttersta hjärn-/ryggmärgshinnan (dura mater); detsamma som epidural. Eng. peridural, epidural. Av grek. peri = runt + lat. dura = hård (hinna).
perifer: adj. belägen i utkanten, långt från centrum; i nervsystemet = utanför hjärna och ryggmärg (jfr central). Eng. peripheral. Av grek. peri (runt) + pherein = bära; "det som bärs runt om".
perifer kärlsjukdom: subst. förträngning av artärer utanför hjärta och hjärna (oftast i benen), ofta av ateroskleros. Lat. arteriopathia periferica. Eng. peripheral arterial disease. ICD-10: I73 (I73.9). ICD-11: BD4Z.
perikardial: adj. (-t, -a) som rör hjärtsäcken (perikardiet). Eng. pericardial. Av grek. peri = runt + kardia = hjärta.
perikardit: subst. (-en, -er) inflammation i hjärtsäcken. Sv. hjärtsäcksinflammation. Eng. pericarditis. Vardag. inflammation i påsen runt hjärtat. Av grek. peri = runt + kardia = hjärta + -it = inflammation. ICD-10: I30 (akut), I31. ICD-11: BB20.
perikaryon: subst. perikaryon; nervcellens cellkropp med kärnan, varifrån utskotten utgår. Eng. perikaryon. Av grek. peri = kring + karyon = kärna.
perikolisk: adj. (-a) belägen runt tjocktarmen (kolon). Eng. pericolic. Av grek. peri = runt + kolon = tjocktarm.
perilympha: subst. perilymfa; den vätska (lik extracellulärvätska) som omger hinnlabyrinten i benlabyrintens hålrum. Eng. perilymph. Av grek. peri = kring + lat. lympha = klar vätska.
perimetri: subst. (-n, -er) undersökning som kartlägger synfältets utbredning och eventuella bortfall. Eng. perimetry. Vardag. mätning av synfältet. Av grek. peri = runt + metron = mått.
perimysium: subst. det bindvävsskikt som omger och avgränsar muskelfiberknippen inuti en muskel. Eng. perimysium. Av grek. peri = runt + mys = muskel.
perinatal: adj. (-t, -a) som rör tiden kring födelsen, strax före och efter. Eng. perinatal. Av grek. peri = runt + lat. natalis = som rör födelsen.
perinealis: adj. som rör mellangården (perineum) mellan ändtarmsöppning och yttre könsorgan, dvs bäckenbotten; t.ex. arteria perinealis, membrana perinei. Svensk form: perineal. Eng. perineal. Av grek. perinaion = mellangård.
perinealis, arteria: subst. arteria perinealis; perinealartären; gren av inre blygdartären till mellangårdens muskler och hud (pung-/blygdläppsgrenar). Eng. perineal artery. Av grek. perineum = mellangård + lat. arteria = artär.
perinealruptur: subst. (-en, -er) bristning i mellangården mellan ändtarmsöppning och yttre könsorgan, t.ex. i samband med förlossning. Sv. bristning i mellangården. Eng. perineal rupture. Vardag. bristning ”där nere” vid förlossning. Av grek. perineon = mellangård + lat. ruptura = bristning. ICD-10: förlossningsbristning O70 (annan S31.0).
perinei, musculi: subst. musculi perinei; mellangårdens muskler; de muskler i bäckenutgången som omger urinrör, slida och ändtarm och stödjer bäckenbotten. Eng. perineal muscles. Av lat. musculus = muskel + grek. perineos = mellangård.
perineum: subst. bäckenbotten; området mellan genitalia externa och anus. Sv. perineum, bäckenbotten. Eng. perineum. Vardag. mellangården. Av grek. perinaion = mellangården.
periodontist: subst. (-en) tandläkare med specialistutbildning i sjukdomar i tandens stödjevävnad (tandlossning). Eng. periodontist. Av grek. peri = runt + odous = tand. Se Parodontit.
periodontium: subst. tandens stödjevävnad; vävnaderna runt tanden (tandkött, rothinna, rotcement och käkbensfack) som håller tanden på plats. Eng. periodontium. Av grek. peri = runt + odous = tand.
perionyx: subst. det smala hornband (eponychium) av nagelvallens hud som täcker nagelns bakre kant; ”nagelband”. Eng. perionyx. Av grek. peri = runt + onyx = nagel.
perioperativ: adj. (-t, -a) som rör hela perioden kring en operation — före, under och efter. Eng. perioperative. Av grek. peri = runt + lat. operari = arbeta.
perioral: adj. (-t, -a) belägen runt munnen. Eng. perioral. Av grek. peri = runt + lat. os = mun.
periorbita: subst. benhinnan som klär ögonhålans (orbitas) insida. Eng. periorbita. Av grek. peri = runt + lat. orbita = ögonhåla.
periorbital: adj. (-t, -a) belägen runt ögonhålan. Eng. periorbital. Av grek. peri = runt + lat. orbita = ögonhåla.
periost: subst. (-et) benhinnan; den sega bindvävshinna som täcker benens yta och är rik på kärl och nerver. Sv. benhinna. Eng. periosteum. Vardag. hinnan utanpå skelettbenen. Av grek. peri = runt + osteon = ben.
periosteum: subst. benhinna; bindvävshinna kring benets yttre yta med undantag av ledytor. Sv. periost, benhinna. Eng. periosteum. Vardag. benhinnan. Av grek. peri (runt) + osteon = ben.
periphericus: adj. som ligger i utkanten, perifert. Sv. perifer. Eng. peripheral. Av grek. periphereia = omkrets.
perirektal: adj. (-t, -a) belägen runt ändtarmen (rektum). Eng. perirectal. Av grek. peri = runt + lat. rectum = ändtarm.
perirenal: adj. (-t, -a) belägen runt njuren. Eng. perirenal. Av grek. peri = runt + lat. ren = njure.
peristaltik: subst. (-en) de vågformiga muskelsammandragningar i mag-tarmkanalens vägg som knådar och driver innehållet framåt. Eng. peristalsis. Vardag. tarmens vågrörelser som för maten framåt. Av grek. peri = runt + stalsis = sammandragning.
peritendinit: subst. (-en, -er) inflammation i vävnaden runt en sena. Eng. peritendinitis. Av grek. peri = runt + lat. tendo = sena + -it = inflammation. ICD-10: M65.9.
peritoneal: adj. (-t, -a) som rör bukhinnan (peritoneum). Eng. peritoneal. Av grek. peritonaion = bukhinna.
peritonealdialys: subst. (-en, -er) blodrening vid njursvikt där bukhinnan används som filter: dialysvätska förs in i bukhålan, tar upp avfallsämnen och töms ut igen. Eng. peritoneal dialysis. Vardag. dialys via bukhålan i stället för via blodet. Av grek. peritonaion = bukhinna + dialysis = upplösning.
peritonealhåla: subst. (-n) bukhålan; det hålrum som omsluts av bukhinnan och rymmer flertalet bukorgan. Sv. bukhåla. Eng. peritoneal cavity. Av grek. peritonaion = bukhinna.
peritoneum: subst. bukhinna; serös hinna som bekläder bukhålans väggar och organ. Sv. peritoneum, bukhinna. Eng. peritoneum. Vardag. bukhinnan. Av grek. peri (runt) + teinein = sträcka.
peritoneum parietale: subst. vägg-bukhinnan (parietala peritoneum); det bukhinneblad som klär bukväggen och bäckenväggen inifrån. Eng. parietal peritoneum. Av grek. peritonaion = bukhinna + lat. paries = vägg.
peritoneum viscerale: subst. organ-bukhinnan (viscerala peritoneum); det bukhinneblad som täcker bukorganen. Eng. visceral peritoneum. Av grek. peritonaion = bukhinna + lat. viscera = inälvor.
peritonit: subst. (-en, -er) inflammation i bukhinnan, ofta livshotande, t.ex. vid sprucken blindtarm. Sv. bukhinneinflammation. Eng. peritonitis. Vardag. bukhinneinflammation, ”akut buk”. Av grek. peritonaion = bukhinna + -it = inflammation. ICD-10: K65. ICD-11: DC50.
peritonsillär abscess: subst. varansamling (böld) i vävnaden bredvid en halsmandel, komplikation till halsfluss. Sv. halsböld. Eng. peritonsillar abscess. Vardag. variga böld bredvid en halsmandel. Av grek. peri = runt + lat. tonsilla = mandel + abscessus = böld. ICD-10: J36.
peritrokantär: adj. (-t, -a) som rör vävnaden runt lårbenets stora benknöl (trokanter major) vid höften. Eng. peritrochanteric. Av grek. peri = runt + trochanter = benutskott.
periuretral: adj. (-t, -a) belägen i vävnaden runt urinröret. Eng. periurethral. Av grek. peri = runt + ourethra = urinrör.
perivaskulär: adj. (-t, -a) belägen runt ett blodkärl. Eng. perivascular. Av grek. peri = runt + lat. vasculum = litet kärl.
perkussion: subst. (-en) undersökningsmetod där läkaren knackar lätt på kroppen och bedömer organen under utifrån ljudet. Eng. percussion. Vardag. att läkaren knackar på kroppen och lyssnar. Av lat. percutere = slå.
perkutan: adj. (-t, -a) genom huden; om åtgärd som utförs via ett hudstick i stället för öppen operation. Eng. percutaneous. Vardag. via ett stick genom huden. Av lat. per = genom + cutis = hud.
perkutan elektrolysbehandling: subst. behandling där en nål med svag likström förs ned i vävnaden under ultraljudsledning; strömmen ger en kontrollerad mikroskada och inflammation som kan stimulera läkning, t.ex. vid sensjukdom. Eng. percutaneous electrolysis. Av lat. per = genom + cutis = hud + grek. elektron + lysis.
permanent: adj. (-a) bestående, varaktig. Sv. varaktig. Eng. permanent. Av lat. permanere = förbli.
permeabilitet: subst. (-en, -er) genomtränglighet; ett membrans eller en väggs förmåga att släppa igenom ämnen. Eng. permeability. Av lat. permeare = passera igenom.
perniciös anemi: subst. blodbrist orsakad av B12-brist till följd av autoimmun magslemhinneskada; kan ge nervskador och psykiska besvär. Eng. pernicious anaemia. Vardag. blodbrist av B12-brist som kan skada nerverna. Lat. anaemia perniciosa. Av lat. perniciosus = fördärvlig + grek. anaimia = blodbrist. ICD-10: D51.0. ICD-11: 3A01.0.
perone: subst. vadben; fibula (grek.). Sv. vadben. Eng. fibula, perone. Av grek. perone = spänne, fibula.
peroneus: adj. som hör till vadbenet/fibula; t.ex. mm. peronei (fibularis longus/brevis). Sv. peroneal, fibulär. Eng. peroneal, fibular. Av grek. perone = fibula.
peroperativ: adj. (-t, -a) som inträffar under själva operationen. Eng. intraoperative. Av lat. per = under + operari = arbeta.
peroral: adj. (-t, -a) som tas genom munnen (om läkemedel), förk. p.o. Sv. via munnen. Eng. peroral, oral. Vardag. medicin man sväljer. Av lat. per = genom + os = mun.
perpendicularis: adj. lodrät; t.ex. lamina perpendicularis ossis ethmoidalis. Sv. perpendikulär, lodrät. Eng. perpendicular. Av lat. perpendiculum = lod.
perseveration: subst. (-en, -er) sjuklig, ofrivillig upprepning av samma ord, tanke eller handling. Eng. perseveration. Av lat. perseverare = framhärda.
persevererande: adj. som ofrivilligt upprepar samma ord eller handling om och om igen. Eng. perseverating. Av lat. perseverare = framhärda.
persistent: adj. (-a) ihållande, kvarstående. Sv. ihållande. Eng. persistent. Av lat. persistere = framhärda.
persistera: verb (-r, -de, -t) bestå, hålla i sig, kvarstå. Eng. persist. Av lat. persistere = framhärda.
perspiration: subst. (-en, -er) avdunstning av vatten från hud och luftvägar; svettning. Sv. svettning, vattenavdunstning. Eng. perspiration. Av lat. perspirare = andas igenom.
Perthes sjukdom: subst. barnsjukdom där lårbenshuvudets blodförsörjning tillfälligt sviktar så att benet bryts ned och återbildas. Lat. osteochondrosis capitis femoris. Eng. Perthes disease. ICD-10: M91.1.
pertussis: subst. (lat.) kikhosta; mycket smittsam luftvägsinfektion med långdragna, kikande hostattacker, orsakad av bakterien Bordetella pertussis. Sv. kikhosta. Eng. pertussis, whooping cough. Av lat. per = mycket + tussis = hosta.
perversion: subst. (-en, -er) avvikande, av omgivningen ogillat sexuellt beteende. Eng. perversion. Av lat. pervertere = vända fel.
pes: subst. fot. Sv. fot. Eng. foot, pes. Av lat. pes = fot.
pessar: subst. (-et, -) ring av plast eller gummi som förs in i slidan, antingen som mekaniskt preventivmedel eller som stöd vid framfall av livmodern. Eng. pessary. Vardag. ring i slidan som preventivmedel eller stöd vid framfall. Av grek. pessos = oval sten.
pest: subst. (-en) allvarlig, mycket smittsam infektionssjukdom orsakad av bakterien Yersinia pestis och spridd via loppor från gnagare; ger böldpest (svullna lymfkörtlar) eller dödlig lungpest. Eng. plague. Lat. pestis. Ålderdomligt: digerdöden, svarta pesten, böldpest. Jfr Digerdöden, Böldpest. ICD-10: A20. ICD-11: 1B93.
PET: subst. (förk.) positronemissionstomografi; bildgivande undersökning som visar vävnadernas ämnesomsättning med hjälp av radioaktivt märkta spårämnen. Eng. positron emission tomography. Vardag. kamerateknik som visar var i kroppen ämnesomsättningen är hög, t.ex. i tumörer. Förkortning.
petekium: subst. (-et, -er) punktformig blödning i hud eller slemhinna, mindre än några millimeter. Eng. petechia. Vardag. liten prickformig blödning i huden. Av ital. petecchia = liten fläck. Även petechium. ICD-10: R23.3.
petit mal: subst. äldre benämning på absensepilepsi; korta anfall med några sekunders frånvaro utan kramper. Eng. petit mal, absence seizure. Vardag. korta epileptiska ”frånvaroattacker”. Av fra. petit mal = lilla sjukan.
petrosus: adj. klippig, som hör till klippbenet; pars petrosa ossis temporalis = klippbenet. Sv. petros. Eng. petrous. Av lat. petra = klippa, sten.
petrosus minor, nervus: subst. nervus petrosus minor; lilla petrosalnerven; för parasympatiska sekretoriska trådar från tung-svalgnerven via öronganglion till örspottkörteln. Eng. lesser petrosal nerve. Av lat. petrosus = bergig (tinningbenets pyramid) + minor = mindre + nervus = nerv.
PFAPA: subst. (förk.) återkommande feber hos barn som kännetecknas av periodisk feber, munsår (aftös stomatit), halsont (faryngit) och svullna halskörtlar (cervikal adenit). Eng. periodic fever, aphthous stomatitis, pharyngitis, cervical adenitis. Förkortning.
PGV: subst. (förk.) proximal gastrisk vagotomi; operation där nervgrenar till magsäckens övre del kapas för att minska syraproduktionen vid svårläkt magsår. Eng. proximal gastric vagotomy. Förkortning.
pH: subst. mått på en vätskas surhetsgrad på en skala 0–14, där 7 är neutralt, lägre är surt och högre är basiskt. Eng. pH. Vardag. mått på hur surt eller basiskt något är. Av lat. potentia hydrogenii = vätejonernas styrka.
phalanges: subst. finger- och tåben; singularis: phalanx (proximal, medial, distal). Sv. falanger (sg. falang). Eng. phalanges (sg. phalanx). Vardag. fingerknogarna, falangerna. Av grek. phalanx = stridsformation; fingerbenens radade uppställning liknar en falanx.
phalanx: subst. falang; finger- och tåben (proximal, medial, distal). Sv. falang. Eng. phalanx (pl. phalanges). Vardag. fingerknogarna. Av grek. phalanx = stridsformation.
phalanx distalis: subst. ytterfalangen; det yttersta fingerbenet som bär nageln. Sv. ytterfalang, nagelfalang. Eng. distal phalanx. Av grek. phalanx + lat. distalis = längst bort.
phalanx media: subst. mellanfalangen; det mellersta fingerbenet (saknas i tummen). Sv. mellanfalang. Eng. middle phalanx. Av grek. phalanx + lat. medius = mellersta.
phalanx proximalis: subst. grundfalangen; det fingerben som ligger närmast handen. Sv. grundfalang. Eng. proximal phalanx. Av grek. phalanx = led i fingret + lat. proximalis = närmast.
pharyngea ascendens, arteria: subst. arteria pharyngea ascendens; uppåtstigande svalgartären; en smal gren av yttre halspulsådern till svalget, mellanörat och hjärnhinnorna. Eng. ascending pharyngeal artery. Av grek. pharynx = svalg + lat. ascendere = stiga upp + arteria = artär.
pharyngeales, glandulae: subst. glandulae pharyngeales; svalgkörtlarna; små slemkörtlar i svalgets slemhinna. Eng. pharyngeal glands. Av lat. glandula = körtel + grek. pharynx = svalg.
pharyngealis, bursa: subst. bursa pharyngealis; svalgbursan; en liten fördjupning i svalgmandelns mitt, rest av embryonal vävnad. Eng. pharyngeal bursa. Av lat. bursa = säck + grek. pharynx = svalg.
pharyngealis, tonsilla: subst. tonsilla pharyngealis; svalgmandeln; ansamling av lymfvävnad i nässvalgets tak; förstorad kallas den polyper (adenoid). Sv. svalgmandel, polyp. Eng. pharyngeal tonsil. Av lat. tonsilla = mandel + grek. pharynx = svalg.
pharyngeus: adj. som hör till svalget; t.ex. plexus pharyngeus, m. constrictor pharyngis. Sv. faryngeal, svalg-. Eng. pharyngeal. Av grek. pharynx = svalg.
pharyngis, musculi: subst. musculi pharyngis; svalgets muskler; de tre hopsnörare och tre lyftare som driver maten genom svalget vid sväljning. Eng. pharyngeal muscles. Av lat. musculus = muskel + grek. pharynx = svalg.
pharynx: subst. svalg; övre luftvägs- och matsmältningskanal bakom näsan och munnen. Sv. svalg, farynx. Eng. pharynx. Vardag. halsen, svalget. Av grek. pharynx = svalg.
philtrum: subst. filtrum; den lodräta ränna i mittlinjen på överläppen, mellan näsan och läppröda. Eng. philtrum. Av grek. philtron = kärleksdryck.
phrenica inferior, arteria: subst. arteria phrenica inferior; nedre mellangärdesartären; parad gren av bukaortan till mellangärdets undersida; avger de övre binjureartärerna. Eng. inferior phrenic artery. Av grek. phren = mellangärde + lat. inferior = nedre + arteria = artär.
phrenicae superiores, arteriae: subst. arteriae phrenicae superiores; övre mellangärdesartärerna; små grenar från bröstaortan till mellangärdets ovansida. Eng. superior phrenic arteries. Av grek. phren = mellangärde + lat. superior = övre + arteria = artär.
phrenicocolicum, ligamentum: subst. ligamentum phrenicocolicum; bukhinneveck mellan mellangärdet och tjocktarmens vänstra böj, bildar en hylla under mjälten. Eng. phrenicocolic ligament. Av grek. phren = mellangärde + kolon = tjocktarm + lat. ligamentum = band.
phrenicooesophageale, ligamentum: subst. ligamentum phrenicooesophageale; frenikoesofageala bandet; den bindvävsmembran som löst förankrar matstrupen vid diafragmas matstrupsöppning. Eng. phrenico-oesophageal ligament. Av grek. phren = mellangärde + oisophagos = matstrupe + lat. ligamentum = band.
phrenicosplenicum, ligamentum: subst. ligamentum phrenicosplenicum; bukhinneveck mellan mellangärdet och mjälten. Eng. phrenicosplenic ligament. Av grek. phren = mellangärde + splen = mjälte + lat. ligamentum = band.
phrenicus: adj. som hör till mellangärdet; t.ex. nervus phrenicus (mellangärdesnerven), arteria phrenica. Sv. frenisk, mellangärdes-. Eng. phrenic. Av grek. phren = mellangärde, sinne.
phrenicus, nervus: subst. nervus phrenicus; mellangärdesnerven; nerv från halsnervflätan (C3–C5) som styr mellangärdets (diafragmas) rörelse och därmed andningen; för även känsel från hjärtsäck och bukhinna. Eng. phrenic nerve. Av grek. phren = mellangärde + lat. nervus = nerv.
phthisis: subst. tärande sjukdom, särskilt lungtuberkulos (phthisis pulmonum); lungsot. Eng. phthisis, consumption. Av gr. phthisis = förtvining. Jfr Lungsot, Tuberkulos. ICD-10: lungtuberkulos A15–A16.
phthisis pulmonum: lat. uttryck för lungtuberkulos (lungsot). Jfr Phthisis, Lungsot, Tuberkulos.
phylogenesis: subst. släktets/artens evolutionära utveckling; fylogenes. Sv. fylogenes. Eng. phylogenesis, phylogeny. Av grek. phylon (stam) + genesis = uppkomst.
pia mater: subst. mjuka hjärnhinnan (pia mater); den innersta, tunna hjärnhinnan som tätt följer hjärnans och ryggmärgens yta. Sv. mjuka hjärnhinnan. Eng. pia mater. Av lat. pius = mild + mater = moder (hinna).
pica: subst. tvångsmässigt ätande av icke ätbara ämnen (t.ex. jord, krita); kan bero på järnbrist. Eng. pica. Av lat. pica = skata (fågel som äter allt).
PICC-line: subst. (förk.) perifert inlagd central venkateter; lång, tunn kateter som förs in via ett kärl i överarmen och mynnar i ett centralt blodkärl. Eng. peripherally inserted central catheter. Jfr CVK, PVK.
PID: subst. (förk.) pelvic inflammatory disease; infektion i de inre kvinnliga könsorganen och lilla bäckenet. Eng. pelvic inflammatory disease. Vardag. underlivsinfektion hos kvinnor. Förkortning. ICD-10: N73.9 (salpingit/ooforit N70).
pili: subst. håren; de trådformiga hornbildningar som växer ur hudens hårfolliklar. Sv. hår. Eng. hairs. Av lat. pilus = hår.
piloerektion: subst. resning av hudens hår, ”gåshud”, genom sammandragning av små muskler vid hårsäckarna. Sv. gåshud. Eng. piloerection. Vardag. gåshud. Av lat. pilus = hår + erigere = resa.
pilokarpin: subst. läkemedel som drar ihop pupillen och sänker ögontrycket, används vid grön starr (glaukom). Eng. pilocarpine. Av växtsläktet Pilocarpus.
pilus: subst. hårstrå; enstaka hår. Sv. hår, hårstrå. Eng. hair, pilus. Av lat. pilus = hårstrå.
pinealis: adj. tallkottlik; corpus/glandula pinealis = tallkottkörteln (producerar melatonin). Sv. pineal. Eng. pineal. Vardag. tallkottkörteln. Av lat. pinea = tallkotte + -alis.
pinealis, glandula: subst. glandula pinealis; tallkottkörteln (epifysen); en liten körtel i mellanhjärnan som bildar melatonin och reglerar dygnsrytmen. Sv. tallkottkörtel, epifys. Eng. pineal gland. Av lat. pinea = pinjekotte + glandula = körtel.
pinguecula: subst. (lat.) gulaktig, ofarlig förtjockning av bindeväven på ögonvitan vid hornhinnekanten, oftast mot näsan. Eng. pinguecula. Vardag. liten gul förtjockning på ögonvitan. Av lat. pinguiculus = fetlagd. Även pingvekula.
pip-led: subst. (-en, -er) proximala interfalangealleden (PIP); fingrarnas och tårnas mellanled (näst yttersta leden). Eng. proximal interphalangeal joint. Vardag. mellanleden på fingrar och tår. Förk. PIP, av lat. inter = mellan + phalanx = fingerben.
piriformis: adj. päronformad; m. piriformis = päronformad höftutvändrotator. Sv. piriform, päronformad. Eng. piriform, pear-shaped. Av lat. pirum (päron) + forma = form.
piriformis, musculus: subst. musculus piriformis; päronmuskeln; muskel från korsbenet genom stora sittbenshålet till lårbenet som utåtroterar höften. Eng. piriformis. Av lat. musculus = muskel + pirum = päron + forma = form.
pisiforme, os: subst. os pisiforme; ärtbenet; det lilla ärtformade handlovsbenet framför tribenet (ett sesamben i en sena). Sv. ärtben. Eng. pisiform. Av lat. pisum = ärta + forma = form.
pisiformis: adj. ärtformad; os pisiforme = ärtformadet handledsben (minsta carpalbenet). Sv. pisiform, ärtformad. Eng. pisiform, pea-shaped. Av lat. pisum (ärta) + forma = form.
pisksnärtsskada: subst. nackskada av plötslig framåt- och bakåtrörelse av huvudet, t.ex. vid påkörning bakifrån. Sv. whiplash. Eng. whiplash. Jfr whiplash. ICD-10: S13.4.
pisohamatum, ligamentum: subst. ligamentum pisohamatum; band från ärtbenet till krokbenets hake. Eng. pisohamate ligament. Av lat. os pisiforme = ärtben + hamatum = krokben.
pisometacarpale, ligamentum: subst. ligamentum pisometacarpale; band från ärtbenet till basen av fjärde och femte mellanhandsbenet. Eng. pisometacarpal ligament. Av lat. os pisiforme = ärtben + metacarpus = mellanhand.
pityriasis rosea: subst. (lat.) ofarligt, självläkande hudutslag med en första större fläck följd av mindre fjällande fläckar. Sv. medaljongsjuka. Eng. pityriasis rosea. ICD-10: L42. ICD-11: EA10.
placebo: subst. skenbehandling utan verksamt ämne, t.ex. en sockerpiller, använd som jämförelse i studier eller för dess förväntanseffekt. Sv. blindmedicin. Eng. placebo. Vardag. overksam ”låtsasmedicin”. Av lat. placebo = jag skall behaga.
placenta: subst. moderkaka; fostrets organ för gasutbyte, näring och hormoner. Sv. moderkaka. Eng. placenta. Vardag. moderkakan. Av lat. placenta = platt kaka.
placenta accreta: subst. (lat.) onormalt fastvuxen moderkaka som tränger in i livmoderväggen och inte lossnar normalt efter förlossningen. Eng. placenta accreta. Vardag. moderkaka som vuxit fast för djupt i livmodern. Av lat. placenta = kaka + accretus = tillväxt.
placenta praevia: subst. (lat.) föreliggande moderkaka; placentan sitter lågt och täcker helt eller delvis livmodermunnen, vilket kan ge blödning. Eng. placenta praevia. Vardag. moderkaka som ligger för lågt och blockerar förlossningsvägen. Av lat. placenta = kaka + praevius = som går före. ICD-10: O44. ICD-11: JA85.
plack: subst. (-et) avgränsad upphöjd förändring eller beläggning, t.ex. ateromatöst plack i kärlväggen eller bakterieplack på tänderna. Eng. plaque. Vardag. beläggning eller fläck, t.ex. på tänder eller i blodkärl. Av fra. plaque = platta.
plagiocefali: subst. sned skalle hos spädbarn, oftast av att barnet ligger mot samma sida; även medfödd form vid för tidig slutning av en skallsöm. Eng. plagiocephaly. Vardag. tillplattad, sned bakskalle hos spädbarn. Av grek. plagios = sned + kephale = huvud.
plana frontalia: subst. lodräta plan parallella med pannan, som delar kroppen i en främre och en bakre del. Sv. frontalplan. Eng. frontal planes. Av lat. planum = plan + frons = panna.
plana horizontalia: subst. vågräta plan som delar kroppen i en övre och en nedre del. Sv. horisontalplan, transversalplan. Eng. horizontal planes. Av lat. planum = plan + horizon = synrand.
plana sagittalia: subst. lodräta plan som löper i kroppens längdriktning framifrån-bakåt, parallella med medianplanet. Sv. sagittalplan. Eng. sagittal planes. Av lat. planum = plan + sagitta = pil.
plana, articulatio: subst. articulatio plana; plan led; led med nästan plana ledytor som tillåter små glidrörelser. Sv. plan led. Eng. plane joint. Av lat. articulus = led + planus = plan, slät.
planigrafi: subst. (-n, -er) äldre skiktröntgenteknik som avbildar ett valt plan i kroppen. Sv. skiktröntgen. Eng. planigraphy, tomography. Av lat. planum = plan + grek. graphein = skriva.
planta: subst. fotsula; fotsulans underyta. Sv. fotsula, planta. Eng. sole, plantar surface. Vardag. fotsulans undersida. Av lat. planta = fotsula, plantskola.
plantar fasciit: subst. inflammation/överbelastning i fotsulans bindvävsplatta, med smärta i hälen. Lat. fasciitis plantaris. Eng. plantar fasciitis. ICD-10: M72.2. ICD-11: FB40.2.
plantare longum, ligamentum: subst. ligamentum plantare longum; långa fotsulebandet; det längsta band i foten, från hälbenet framåt till tärningsbenet och mellanfotsbenen; bär upp fotens längsgående valv. Eng. long plantar ligament. Av lat. ligamentum = band + planta = fotsula + longus = lång.
plantarflexion: subst. fotleden böjs nedåt; att gå på tå eller peka med foten. Eng. plantar flexion, plantarflexion. Av lat. planta (fotsula) + flectere = böja.
plantaris: adj. som rör fotsulan; t.ex. m. plantaris, arcus plantaris, fascia plantaris. Svensk form: plantar. Sv. fotsula-. Eng. plantar. Vardag. undersidan av foten. Av lat. planta = fotsula.
plantaris lateralis, arteria: subst. arteria plantaris lateralis; laterala fotsuleartären; den större av bakre skenbensartärens slutgrenar, som tillsammans med fotryggsartären bildar djupa fotsulebågen. Eng. lateral plantar artery. Av lat. planta = fotsula + lateralis = yttre + arteria = artär.
plantaris medialis, arteria: subst. arteria plantaris medialis; mediala fotsuleartären; den mindre av bakre skenbensartärens två slutgrenar i fotsulan. Eng. medial plantar artery. Av lat. planta = fotsula + medialis = inre + arteria = artär.
plantaris, musculus: subst. musculus plantaris; fotsulemuskeln; liten muskel med en lång, smal sena vid sidan av hälsenan. Eng. plantaris. Av lat. musculus = muskel + planta = fotsula.
plantarreflex: subst. (-en, -er) reflex där strykning längs fotsulan normalt böjer stortån nedåt; uppåtböjning (Babinskis tecken) är onormalt och tyder på skada i den centrala motoriska banan. Eng. plantar reflex. Vardag. reflex i foten som testar nervbanorna. Av lat. planta = fotsula.
planum: subst. plan, yta; t.ex. planum occipitale, planum temporale. Sv. plan, yta. Eng. plane, flat surface. Av lat. planus = flat, jämn.
planum interspinale: subst. ett vågrätt plan genom de främre övre höftbenstaggarna (spinae iliacae anteriores superiores). Eng. interspinous plane. Av lat. planum = plan + inter = mellan + spina = tagg.
planum intertuberculare: subst. ett vågrätt plan genom höftbenskammarnas tuberkler (vid L5). Eng. intertubercular plane. Av lat. planum = plan + inter = mellan + tuberculum = liten knöl.
planum medianum: subst. det sagittalplan som delar kroppen i en höger och en vänster halva mitt itu. Sv. medianplanet. Eng. median plane. Av lat. planum = plan + medianus = mitt-.
planum occipitale: subst. nackplanet; den del av nackbensfjället som ligger ovanför övre nacklinjen. Eng. occipital plane. Av lat. planum = plan + occiput = bakhuvud.
planum subcostale: subst. ett vågrätt plan genom de nedersta revbensbågarnas underkant (vid L3). Eng. subcostal plane. Av lat. planum = plan + sub = under + costa = revben.
planum supracristale: subst. ett vågrätt plan genom de högsta punkterna på höftbenskammarna (vid L4); landmärke för lumbalpunktion. Eng. supracristal plane. Av lat. planum = plan + supra = ovanför + crista = kam.
planum transpyloricum: subst. ett vågrätt referensplan halvvägs mellan bröstbensspetsen och naveln (vid L1), genom magportvaktaren. Eng. transpyloric plane. Av lat. planum = plan + trans = genom + pylorus = magport.
planus, musculus: subst. musculus planus; platt muskel; bred, tunn och flat muskel. Eng. flat muscle. Av lat. musculus = muskel + planus = platt.
plasma: subst. (-n) blodvätskan; den gulaktiga vätska som blodcellerna flyter i och som innehåller proteiner, salter och näringsämnen. Sv. blodvätska. Eng. plasma. Av grek. plasma = något format.
plasmaferes: subst. (-en, -er) behandling där blodet tas ut, plasman skiljs från blodkropparna och renas (eller byts ut) varefter cellerna återförs; tar bort skadliga ämnen som antikroppar. Eng. plasmapheresis. Vardag. blodrening där blodvätskan byts ut. Av grek. plasma = blodvätska + aphairesis = borttagande.
plasmaprotein: subst. (-et, -er) proteinerna i blodvätskan — albumin, globuliner och fibrinogen. Eng. plasma protein. Av grek. plasma = blodvätska + proteios = av första rang.
plasminogen: subst. (-et, -er) inaktivt förstadium till plasmin, det enzym som löser upp blodproppar (fibrin). Eng. plasminogen. Av plasma + grek. -gen = som ger upphov till.
platysma: subst. utbredd platta; m. platysma = bred hudmuskel i halsen. Sv. platysma. Eng. platysma. Av grek. platysma = utbredd platta, av platys = bred.
pleocytos: subst. (-en, -er) ökat antal celler i ryggmärgsvätskan (likvor), tecken på inflammation i centrala nervsystemet. Eng. pleocytosis. Av grek. pleion = mer + kytos = cell.
pleomorft: adj. mångformat; med varierande storlek och form, t.ex. om cellkärnor i en tumör. Eng. pleomorphic. Av grek. pleion = mer + morphe = form.
pletorisk: adj. (-a) blodfull; med rödblommig, fyllig hudfärg av riklig blodmängd. Eng. plethoric. Av grek. plethora = överfullhet.
pleura: subst. lungsäck; serös hinna kring lungorna. Sv. pleura, lungsäck. Eng. pleura. Vardag. lungsäcken. Av grek. pleura = revben, sida.
pleura parietalis: subst. vägglungsäcken (parietala pleura); det yttre pleurablad som klär bröstväggen, diafragma och mediastinum inifrån. Sv. lungsäcksblad (parietala). Eng. parietal pleura. Av grek. pleura = sida + lat. paries = vägg.
pleura visceralis: subst. lungsäcksbladet på lungan (viscerala pleura); det inre pleurablad som tätt klär lungans yta. Sv. lungsäcksblad (viscerala). Eng. visceral pleura. Av grek. pleura = sida + lat. viscera = inälvor.
pleuralis: adj. som rör lungsäcken (pleura); t.ex. cavitas pleuralis. Svensk form: pleural. Eng. pleural. Av grek. pleura = sida, lungsäck.
pleuratappning: subst. (-en, -ar) att med en nål suga ut vätska ur lungsäcken (pleurarummet). Eng. pleural tap, thoracentesis. Vardag. att tappa ut vätska från lungsäcken med nål. Av grek. pleura = lungsäck. Se Pleurocentes.
pleurautgjutning: subst. ansamling av vätska i lungsäcken. Lat. effusio pleurae. Sv. pleuravätska. Eng. pleural effusion. Jfr pleuravätska. ICD-10: J90. ICD-11: CB27.
pleuravätska: subst. (-n, -or) onormal vätskeansamling mellan lungsäckens två blad, t.ex. vid infektion, hjärtsvikt eller tumör. Sv. lungsäcksvätska. Eng. pleural effusion. Vardag. vätska i lungsäcken. Av grek. pleura = lungsäck. ICD-10: J90 (vid annan sjukdom J91). ICD-11: CB27.
pleurit: subst. (-en, -er) inflammation i lungsäcken, ofta med andningskorrelerad bröstsmärta. Sv. lungsäcksinflammation. Eng. pleurisy. Vardag. lungsäcksinflammation, ”håll” i bröstet vid andning. Av grek. pleura = lungsäck + -it = inflammation. ICD-10: R09.1 (pleurit), med utgjutning J90.
pleurocentes: subst. (-en, -er) att med nål sticka in i lungsäcken och tömma ut vätska; detsamma som pleuratappning. Eng. pleurocentesis, thoracentesis. Av grek. pleura = lungsäck + kentesis = stick. Se Pleuratappning.
pleurodes: subst. behandling där lungsäckens två blad löds ihop (t.ex. med talk) för att hindra återkommande vätskeansamling, t.ex. vid cancer. Eng. pleurodesis. Av grek. pleura = lungsäck + desis = sammanbindning.
pleurooesophageus, musculus: subst. musculus pleurooesophageus; lungsäcks-matstrupemuskeln; glatta muskelbuntar mellan vänster lungsäck och matstrupen. Eng. pleuro-oesophageus. Av grek. pleura = lungsäck + oisophagos = matstrupe + lat. musculus = muskel.
plexus: subst. fläta; nät av nerver eller kärl, t.ex. plexus brachialis, plexus choroideus. Sv. plexus, nervfläta. Eng. plexus, network. Av lat. plectere = fläta; plexus = fläta.
plexus lymphaticus: subst. lymfkärlsnät; ett nätverk av lymfkärl. Eng. lymphatic plexus. Av lat. plexus = flätverk + lympha = klart vatten.
plexusbedövning: subst. (-en, -ar) regional bedövning där bedövningsmedel sätts vid ett nervknippe (plexus) så att enbart t.ex. en arm blir bedövad. Eng. plexus block. Vardag. bedövning av en hel arm via nervknippet. Av lat. plexus = fläta.
plica: subst. veck; slemhinneveck eller serosaveck, t.ex. plicae circulares (Kerckring), plica umbilicalis. Sv. plika, veck. Eng. plica, fold. Av lat. plicare = vika; plica = veck.
plica aryepiglottica: subst. aryepiglottiska vecket; slemhinnevecket mellan kannbrosk och struplock som kantar struphuvudsingången. Eng. ary-epiglottic fold. Av grek. arytaina = kanna + epiglottis = struplock + lat. plica = veck.
plica fimbriata: subst. fransvecket; ett fransat slemhinneveck på tungans undersida vid sidan av tungbandet. Eng. fimbriated fold. Av lat. plica = veck + fimbria = frans.
plica glossoepiglottica lateralis: subst. laterala glossoepiglottiska vecket; slemhinneveck på sidan mellan tungroten och struplocket. Eng. lateral glossoepiglottic fold. Av grek. glossa = tunga + epiglottis = struplock + lat. lateralis = på sidan.
plica glossoepiglottica mediana: subst. mediana glossoepiglottiska vecket; slemhinneveck i mittlinjen mellan tungroten och struplocket. Eng. median glosso-epiglottic fold. Av grek. glossa = tunga + epiglottis = struplock + lat. medianus = i mittlinjen.
plica ileocaecalis: subst. ileocekala vecket; ett blodkärlsfattigt bukhinneveck framför övergången mellan tunntarm och blindtarm. Eng. ileocaecal fold. Av lat. plica = veck + ileum + caecum = blindtarm.
plica interarytenoidea: subst. interarytenoidvecket; slemhinnevecket mellan de båda kannbrosken baktill. Eng. interarytenoid fold. Av grek. arytaina = kanna + lat. inter = mellan + plica = veck.
plica interureterica: subst. interuretärvalken; den slemhinnevalk som förbinder de båda uretärmynningarna och bildar blåstriangelns bakre gräns. Eng. interureteric crest. Av lat. plica = veck + inter = mellan + ureter = urinledare.
plica lacrimalis: subst. ett slemhinneveck (Hasners klaff) i tår-näsgångens nedre mynning som hindrar luft från att tryckas upp. Eng. lacrimal fold. Av lat. plica = veck + lacrima = tår.
plica longitudinalis duodeni: subst. längsgående duodenalvecket; ett slemhinneveck i tolvfingertarmens nedåtstigande del som leder ner till stora duodenalpapillen. Eng. longitudinal fold of duodenum. Av lat. plica = veck + longitudinalis = längsgående + duodenum = tolvfingertarm.
plica mallearis anterior: subst. det främre slemhinneveck på trumhinnan som löper från hammarutbuktningen; gränsar mot pars flaccida. Eng. anterior malleolar fold. Av lat. plica = veck + malleus = hammare + anterior = främre.
plica mallearis posterior: subst. det bakre slemhinneveck på trumhinnan från hammarutbuktningen. Eng. posterior malleolar fold. Av lat. plica = veck + malleus = hammare + posterior = bakre.
plica rectouterina: subst. rektouterina vecket; det bukhinneveck som från livmoderhalsen löper bakåt mot korsbenet och begränsar Douglas rum, täcker sakrouterinbandet. Eng. recto-uterine fold. Av lat. plica = veck + rectum = ändtarm + uterus = livmoder.
plica salpingopalatina: subst. salpingopalatina vecket; ett mindre slemhinneveck framför örontrumpetens svalgmynning. Eng. salpingopalatine fold. Av grek. salpinx = trumpet + lat. palatum = gom + plica = veck.
plica salpingopharyngea: subst. salpingofaryngeala vecket; slemhinneveck som löper nedåt från tubvallen längs svalgväggen. Eng. salpingopharyngeal fold. Av grek. salpinx = trumpet + pharynx = svalg + lat. plica = veck.
plica semilunaris conjunctiva: subst. det halvmånformiga slemhinneveck i inre ögonvrån; rudiment av blinkhinnan. Eng. semilunar conjunctival fold. Av lat. plica = veck + semilunaris = halvmåneformig.
plica spiralis: subst. spiralvecket; det spiralformade slemhinneveck inne i gallblåsegången som håller den öppen (Heisters klaff). Eng. spiral fold. Av lat. plica = veck + spiralis = spiralformad.
plica sublingualis: subst. sublingualvecket; det slemhinneveck på munbotten under tungan som täcker undertungkörteln. Eng. sublingual fold. Av lat. plica = veck + sublingualis = under tungan.
plica synovialis infrapatellaris: subst. ledhinneveck som löper från knäskålens nedre del in mot lårbenets fåra. Eng. infrapatellar synovial fold. Av lat. plica = veck + synovialis = ledhinne- + infra = under + patella = knäskål.
plica umbilicalis lateralis: subst. yttre navelvecket; det bukhinneveck som täcker de nedre epigastriska kärlen. Eng. lateral umbilical fold. Av lat. plica = veck + umbilicus = navel + lateralis = yttre.
plica umbilicalis medialis: subst. inre navelvecket; det bukhinneveck på vardera sidan som täcker den obliterade navelartären. Eng. medial umbilical fold. Av lat. plica = veck + umbilicus = navel + medialis = inre.
plica umbilicalis mediana: subst. mittnavelvecket; det bukhinneveck i mittlinjen på främre bukväggens insida som täcker den tillbakabildade urinkanalen (urachus). Eng. median umbilical fold. Av lat. plica = veck + umbilicus = navel + medianus = i mittlinjen.
plica venae cavae sinistrae: subst. vänstra hålvensvecket (Marshalls veck); ett hjärtsäcksveck på vänster förmak, rest av fostrets vänstra övre hålven. Eng. fold of left vena cava. Av lat. plica = veck + vena cava = hålven + sinister = vänster.
plica vesicalis transversa: subst. tvärgående blåsvecket; det bukhinneveck som löper tvärs över urinblåsans ovansida och slätas ut när blåsan fylls. Eng. transverse vesical fold. Av lat. plica = veck + vesica = blåsa + transversus = tvärgående.
plica vestibularis: subst. fickbandet (falska stämbandet); det slemhinneveck ovanför det egentliga stämbandet som skyddar men inte deltar i röstbildningen. Sv. fickband. Eng. vestibular fold. Av lat. plica = veck + vestibulum = förgård.
plica vocalis: subst. stämbandet (stämvecket); det slemhinneveck som innehåller stämbandsligamentet och vokalismuskeln och som vibrerar vid röstbildning. Sv. stämband. Eng. vocal fold. Av lat. plica = veck + vox = röst.
plicae alares: subst. vingveck; två fettfyllda ledhinneveck på var sida om knäskålsbandet. Eng. alar folds. Av lat. plica = veck + ala = vinge.
plicae ciliares: subst. strålkroppsutskotten; radiära veck på corona ciliaris som producerar kammarvatten. Sv. strålkroppsutskott. Eng. ciliary processes. Av lat. plica = veck + ciliaris = strålkropps-.
plicae circulares: subst. cirkulära tarmvecken; de tvärgående, permanenta slemhinneveck i tunntarmen som ökar dess yta (Kerckrings veck). Eng. circular folds. Av lat. plica = veck + circularis = cirkelformig.
plicae gastricae: subst. magsäcksvecken; de längsgående slemhinneveck (rugae) som i tom magsäck löper längs väggen och plattas ut vid fyllnad. Sv. magrugae. Eng. gastric folds. Av lat. plica = veck + grek. gaster = mage.
plicae palatinae transversae: subst. tvärgomvecken; de tvärgående slemhinneåsar på hårda gommens främre del. Eng. transverse palatine folds. Av lat. plica = veck + palatinus = som hör till gommen + transversus = tvär.
plicae palmatae: subst. palmbladsvecken (arbor vitae); de förgrenade slemhinneveck i livmoderhalskanalen. Eng. palmate folds. Av lat. plica = veck + palma = handflata.
plicae semilunares coli: subst. halvmånvecken i tjocktarmen; de halvmånformade tvärveck i grovtarmens vägg mellan haustra. Eng. semilunar folds of colon. Av lat. plica = veck + semilunaris = halvmånformad + grek. kolon = grovtarm.
plicae synoviales: subst. synovialveck; veck av ledhinnan som skjuter in i ledhålan. Eng. synovial folds. Av lat. plica = veck + synovialis = som hör till ledhinnan.
plicae transversae recti: subst. ändtarmstvärvecken; de tvärgående slemhinneveck inne i ändtarmen som stöttar avföringen (Houstons valvler). Eng. transverse folds of rectum. Av lat. plica = veck + transversus = tvär + rectum = ändtarm.
plicae tubariae: subst. äggledarvecken; de förgrenade slemhinneveck som fyller äggledarens lumen. Eng. folds of uterine tube. Av lat. plica = veck + tuba = rör.
plicae villosae: subst. villösa vecken; de fina slemhinneveck på magsäcksfälten mellan magsäcksgroparna. Eng. villous folds. Av lat. plica = veck + villosus = luden.
plyometrisk: adj. (-a) om träningsform där musklerna snabbt töjs och dras ihop i följd (t.ex. hopp eller armhävningar med handklapp), i syfte att öka explosiv styrka. Eng. plyometric. Av grek. pleion = mer + metron = mått.
plötslig spädbarnsdöd: subst. plötslig, oväntad död hos ett spädbarn utan påvisbar orsak (SIDS). Lat. mors subita infantum. Eng. sudden infant death syndrome. ICD-10: R95.
PMDD: subst. (förk.) premenstrual dysphoric disorder; svår form av premenstruella besvär med uttalade psykiska symtom dagarna före mens. Eng. premenstrual dysphoric disorder. Förkortning. Se PMDS, PMS.
PMDS: subst. (förk.) premenstruellt dysforiskt syndrom; svensk benämning på svår PMS med dominerande psykiska symtom. Eng. premenstrual dysphoric syndrome. Förkortning. Se PMDD, PMS. ICD-10: N94.3.
PMF: subst. (förk.) psykomotorisk fysioterapi; behandlingsform som via kroppen behandlar spänningar och psykiska besvär. Eng. psychomotor physiotherapy. Förkortning.
PMS: subst. (förk.) premenstruellt syndrom; återkommande fysiska och psykiska besvär dagarna före menstruationen. Eng. premenstrual syndrome. Vardag. besvär som regelbundet kommer veckan före mens. Förkortning. Se Premenstruellt syndrom. ICD-10: N94.3. ICD-11: GA34.4.
PN: subst. (förk.) parenteral nutrition; näring som ges direkt i blodet via blodkärl när tarmen inte kan användas. Eng. parenteral nutrition. Förkortning. Se Parenteral.
pneumaticus: adj. lufthaltig; t.ex. sinus pneumatici (luftfyllda bihålorna i kraniet). Sv. pneumatisk, lufthaltig. Eng. pneumatic, air-containing. Av grek. pneuma = luft, andedräkt.
pneumocystis: subst. svamp (Pneumocystis jirovecii) som ger en allvarlig lunginflammation hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar, t.ex. vid obehandlad hiv/aids. Eng. Pneumocystis. Av grek. pneumon = lunga + kystis = blåsa.
pneumoni: subst. (-n, -er) lunginflammation. Sv. lunginflammation. Eng. pneumonia. Vardag. lunginflammation. Av grek. pneumon = lunga. ICD-10: J12–J18 (bakteriell J15, ospecificerad J18). ICD-11: CA40.
pneumonokoniosa: subst. (-en, -er) lungsjukdom orsakad av inandat damm som lagras i lungvävnaden, t.ex. silikos eller asbestos. Sv. dammlunga. Eng. pneumoconiosis. Vardag. dammlunga, lungskada av inandat damm. Av grek. pneumon = lunga + konis = damm.
pneumothorax: subst. luft i lungsäcken som gör att lungan faller samman. Lat. pneumothorax. Sv. pneumotorax. Eng. pneumothorax. Jfr pneumotorax. ICD-10: J93 (traumatisk S27.0). ICD-11: CB21.
pneumotorax: subst. luft i lungsäcken som gör att lungan faller ihop helt eller delvis. Sv. kollapsad lunga. Eng. pneumothorax. Vardag. hopfallen lunga av luft i lungsäcken. Av grek. pneuma = luft + thorax = bröstkorg. Även pneumothorax. ICD-10: J93 (traumatisk S27.0). ICD-11: CB21.
PNS: subst. perifera nervsystemet; alla nerver utanför hjärna och ryggmärg. Eng. peripheral nervous system (PNS). Jfr CNS. Av grek. peri (runt, utom) + neuron = nerv.
podager: subst. (-n) akut giktanfall i en led, oftast stortåns grundled, av urinsyrakristaller; tenderar att återkomma. Sv. portvinstå. Eng. podagra. Vardag. giktattack i stortån. Av grek. pous = fot + agra = grepp, anfall.
podagra: subst. (lat./gr.) gikt i stortåns grundled, det klassiska och mest typiska giktanfallet. Sv. portvinstå. Jfr Gikt, Podager.
poikilocytos: subst. (-en) förekomst av onormalt formade röda blodkroppar i blodet. Eng. poikilocytosis. Av grek. poikilos = brokig, växlande + kytos = cell.
poliklinik: subst. (-en, -er) sjukhusmottagning som behandlar patienter utan inläggning; öppenvårdsmottagning. Sv. öppenvårdsmottagning. Eng. outpatient clinic. Av grek. polis = stad + klinike = sjukvård.
polio: subst. (-n) smittsam virussjukdom som kan ge bestående förlamningar; numera nästan utrotad genom vaccination. Lat. poliomyelitis. Sv. barnförlamning. Eng. poliomyelitis. ICD-10: A80.
poliomyelit: subst. (-en, -er) polio; smittsam virussjukdom som angriper nervsystemets motoriska celler och kan ge bestående förlamningar. Sv. barnförlamning. Eng. poliomyelitis. Vardag. polio, barnförlamning. Av grek. polios = grå + myelos = märg + -it = inflammation. ICD-10: A80.
pollakisuri: subst. (-n) täta urintömningar med små mängder, utan att den totala urinmängden ökar. Eng. pollakiuria. Vardag. att behöva kissa ofta men lite åt gången. Av grek. pollakis = ofta + ouron = urin.
pollenallergi: subst. allergi mot pollen som ger hösnuva och ibland astma under pollensäsongen. Eng. pollen allergy. Jfr hösnuva. ICD-10: J30.1. ICD-11: CA08.0.
pollex: subst. tumme; digitus primus manus. Sv. tumme, pollex. Eng. thumb, pollex. Vardag. tummen. Av lat. pollex = tumme.
polus anterior bulbi oculi: subst. främre polen på ögongloben, mitt på hornhinnan. Eng. anterior pole of eyeball. Av lat. polus = pol + bulbus oculi = ögonglob.
polus posterior bulbi oculi: subst. bakre polen på ögongloben, strax lateralt om synnervens utträde. Eng. posterior pole of eyeball. Av lat. polus = pol + posterior = bakre.
polyarterit: subst. (-en, -er) inflammation i många pulsådror (artärer) samtidigt. Eng. polyarteritis. Av grek. poly = många + arteria = pulsåder + -it = inflammation. ICD-10: M30.0.
polyarteritis nodosa: subst. (lat.) reumatisk kärlsjukdom med inflammation och knutbildning i små och medelstora pulsådror, som kan skada flera organ. Eng. polyarteritis nodosa. Av grek. poly = många + arteria = pulsåder + lat. nodosus = knutig. ICD-10: M30.0. ICD-11: 4A44.0.
polyartrit: subst. (-en, -er) inflammation i flera leder samtidigt (fem eller fler). Eng. polyarthritis. Vardag. ledinflammation i många leder. Av grek. poly = många + arthron = led + -it = inflammation. ICD-10: M13.0.
polycystisk: adj. (-a) med många vätskefyllda blåsor (cystor), t.ex. polycystiska njurar eller äggstockar. Eng. polycystic. Av grek. poly = många + kystis = blåsa.
polycystisk njursjukdom: subst. ärftlig njursjukdom med många vätskefyllda blåsor (cystor) som gradvis försämrar njurfunktionen. Lat. ren polycysticus. Eng. polycystic kidney disease. ICD-10: Q61. ICD-11: GB81.
polycystiskt ovariesyndrom: subst. hormonell rubbning (PCOS) med många små cystor på äggstockarna, glesa menstruationer, ökad manlig behåring och nedsatt fruktsamhet. Eng. polycystic ovary syndrome. Vardag. hormonrubbning med cystrika äggstockar och gles mens. Av grek. poly = många + kystis = blåsa. Se PCOS.
polycytemi: subst. (-n, -er) förhöjt antal röda blodkroppar i blodet. Eng. polycythaemia. Av grek. poly = många + kytos = cell + haima = blod. Se Polycytemia vera. ICD-10: polycythaemia vera D45, sekundär D75.1.
polycytemia vera: subst. (lat.) kronisk benmärgssjukdom med överproduktion av främst röda blodkroppar (men även vita och blodplättar), vilket gör blodet tjockt. Eng. polycythaemia vera. Av grek. poly = många + kytos = cell + lat. verus = sann.
polydaktyli: subst. (-n, -er) medfödd förekomst av övertaliga fingrar eller tår. Eng. polydactyly. Vardag. extra fingrar eller tår. Av grek. poly = många + daktylos = finger.
polydipsi: subst. (-n) onormalt stor törst med stort vätskeintag, t.ex. vid diabetes. Eng. polydipsia. Vardag. sjuklig, kraftig törst. Av grek. poly = mycket + dipsa = törst.
polyfarmaci: subst. (-n) samtidig användning av många läkemedel (ofta fem eller fler), med ökad risk för biverkningar och interaktioner. Eng. polypharmacy. Vardag. att använda många mediciner samtidigt. Av grek. poly = många + pharmakon = läkemedel.
polyklonal: adj. (-t, -a) som härrör från flera olika cellkloner, t.ex. en polyklonal antikroppsökning. Eng. polyclonal. Av grek. poly = många + klon = kvist, avläggare.
polykromasi: subst. (-n, -er) förekomst av olika färgade (omogna) röda blodkroppar i ett blodutstryk, tecken på ökad nybildning. Eng. polychromasia. Av grek. poly = många + chroma = färg.
polymorf: adj. (-t, -a) mångformig; som förekommer i flera olika former eller gestalter. Eng. polymorphic. Av grek. poly = många + morphe = form.
polymorfonukleär: adj. (-t, -a) om vit blodkropp med flikig, segmenterad cellkärna — en granulocyt. Eng. polymorphonuclear. Av grek. poly = många + morphe = form + lat. nucleus = kärna.
polymyalgi: subst. (-n, -er) värk och stelhet i många muskelgrupper samtidigt. Eng. polymyalgia. Av grek. poly = många + mys = muskel + algos = smärta. Se Polymyalgia rheumatica. ICD-10: M35.3. ICD-11: FA21.
polymyalgia reumatika: subst. inflammatorisk sjukdom hos äldre med värk och stelhet i skuldror och höfter, ofta kopplad till temporalisarterit. Lat. polymyalgia rheumatica. Sv. polymyalgi. Eng. polymyalgia rheumatica. Jfr polymyalgi. ICD-10: M35.3. ICD-11: FA21.
polymyalgia rheumatica: subst. (lat.) reumatisk sjukdom hos äldre med värk och stelhet i skuldror och höfter, allmän sjukdomskänsla och kraftigt förhöjd sänka (SR). Eng. polymyalgia rheumatica. Vardag. reumatisk värk och stelhet i skuldror och höfter hos äldre. Av grek. poly = många + mys = muskel + algos = smärta. ICD-10: M35.3.
polymyopati: subst. (-n, -er) sjukdom som drabbar flera muskelgrupper. Eng. polymyopathy. Av grek. poly = många + mys = muskel + pathos = lidande. ICD-10: G72.9.
polymyosit: subst. (-en, -er) inflammatorisk muskelsjukdom med försvagning i många muskelgrupper. Eng. polymyositis. Av grek. poly = många + mys = muskel + -it = inflammation. ICD-10: M33.2 (dermatomyosit M33.0–M33.1). ICD-11: 4A41.
polyneurit: subst. (-en, -er) inflammation i flera perifera nerver samtidigt. Eng. polyneuritis. Av grek. poly = många + neuron = nerv + -it = inflammation. ICD-10: G62.9 (Guillain-Barré G61.0).
polyneuropati: subst. (-n, -er) sjukdom som samtidigt drabbar många perifera nerver, ofta symmetriskt med domningar och svaghet i händer och fötter. Eng. polyneuropathy. Vardag. utbredd nervskada, ofta i händer och fötter. Av grek. poly = många + neuron = nerv + pathos = lidande. Även polynevropati. ICD-10: G60–G64. ICD-11: 8C00–8C0Z.
polyp: subst. (-en, -er) godartad utväxt från en slemhinna (t.ex. i näsa eller tarm); tarmpolyper kan med tiden bli elakartade. Eng. polyp. Vardag. liten utväxt på en slemhinna. Av grek. polypous = mångfotad.
polypektomi: subst. (-n, -er) operativt avlägsnande av en polyp. Eng. polypectomy. Av grek. polypous = polyp + ektome = bortskärande.
polypeptid: subst. (-en, -er) kedja av aminosyror, kortare än ett protein (vanligen färre än ca 50 aminosyror). Eng. polypeptide. Av grek. poly = många + peptos = smält.
polypös: adj. (-t, -a) polypliknande, eller försedd med många polyper. Eng. polypous. Av grek. polypous = mångfotad. Se Polyp.
polyradikulit: subst. (-en, -er) inflammation i flera nervrötter vid ryggmärgen, t.ex. vid Guillain-Barrés syndrom. Eng. polyradiculitis. Av grek. poly = många + lat. radicula = liten rot + -it = inflammation. ICD-10: G61.0.
polyuri: subst. (-n, -er) onormalt stor urinmängd (mer än ca 2,8 liter/dygn), t.ex. vid diabetes. Eng. polyuria. Vardag. att kissa onormalt mycket. Av grek. poly = mycket + ouron = urin.
polyvalent: adj. (-a) som verkar mot eller binder till flera olika mål samtidigt, t.ex. ett polyvalent vaccin. Eng. polyvalent. Av grek. poly = många + lat. valens = stark.
pons: subst. brygga; hjärnstamsdelen pons Varoli, förbinder mesencephalon med medulla oblongata. Sv. pons, brygga. Eng. pons. Vardag. hjärnbryggan. Av lat. pons = brygga, bro.
pontin myelinolys: subst. ovanlig skada med nedbrytning av nervtrådarnas myelin i hjärnstammens pons, oftast när lågt natrium i blodet (hyponatremi) korrigeras för snabbt. Eng. pontine myelinolysis. Av lat. pons = brygga + grek. myelos = märg + lysis = upplösning.
pontocerebellum: subst. pontocerebellum; den fylogenetiskt yngsta, stora delen av lillhjärnans halvor som via bryggan samarbetar med storhjärnsbarken för planering och finkoordination av rörelser. Eng. pontocerebellum. Av lat. pons = brygga + cerebellum = lillhjärna.
poples: subst. knäveck; fossa poplitea = knäveckets fördjupning. Sv. knäveck. Eng. popliteal region. Av lat. poples = knäveck.
poplitea: subst. (lat.) knävecket; området bakom knäleden (t.ex. arteria/vena poplitea). Sv. knäveck. Eng. popliteal fossa. Av lat. poples = knäveck.
poplitea, arteria: subst. arteria poplitea; knävecksartären; lårartärens fortsättning bakom knät, från adduktorkanalen ned till underbenet där den delar sig i främre och bakre skenbensartären; här känns knävecksspulsen. Eng. popliteal artery. Av lat. poples = knäveck + arteria = artär.
poplitea, vena: subst. vena poplitea; knävecksvenen; bildas av de främre och bakre skenbensvenerna, följer knävecksartären och blir lårven. Eng. popliteal vein. Av lat. poples = knäveck + vena = ven.
poplitei, nodi: subst. nodi poplitei; knävecksslymfknutorna; lymfknutorna i knävecket som dränerar underbenets och fotens djupa lymfa. Eng. popliteal nodes. Av lat. poples = knäveck + nodus = knuta.
popliteum arcuatum, ligamentum: subst. ligamentum popliteum arcuatum; bågformat band på knäledens baksida över vadbenshuvudet. Eng. arcuate popliteal ligament. Av lat. popliteus = som hör till knävecket + arcuatus = bågformad.
popliteum obliquum, ligamentum: subst. ligamentum popliteum obliquum; snett band på knäledens baksida, en utlöpare av halvsenmuskelns sena. Eng. oblique popliteal ligament. Av lat. popliteus = som hör till knävecket + obliquus = sned.
popliteus: adj. som hör till knävecket; m. popliteus = liten muskel i knävecket. Sv. popliteal. Eng. popliteal. Av lat. poples = knäveck.
popliteus, musculus: subst. musculus popliteus; knävecksmuskeln; kort muskel i knävecket som "låser upp" det sträckta knät genom att vrida underbenet inåt. Eng. popliteus. Av lat. musculus = muskel + poples = knäveck.
population: subst. (-en, -er) befolkning; den grupp individer en studie eller statistik avser. Sv. befolkning. Eng. population. Av lat. populus = folk.
porfyri: subst. (-n, -er) grupp ärftliga ämnesomsättningssjukdomar med fel i bildningen av häm (en byggsten i de röda blodkropparna) och ökad utsöndring av porfyriner; kan ge buk-, nerv- och hudsymtom. Eng. porphyria. Av grek. porphyra = purpur (porfyrinerna är rödfärgade).
porta: subst. port; t.ex. porta hepatis = leverporten (ingång för kärl och gallgång). Sv. port, porta. Eng. porta, gate. Av lat. porta = port, dörr.
porta hepatis: subst. leverporten; det tvärgående område på leverns undersida där portådern och leverartären går in och levergångarna lämnar levern. Sv. leverport. Eng. porta hepatis. Av lat. porta = port + hepar = lever.
porta, vena: subst. vena porta; portavenen; den stora ven som för näringsrikt blod från mag-tarmkanalen och mjälten till levern. Sv. portådern. Eng. portal vein. Av lat. vena = ven + porta = port. Jfr Portahypertension, TIPS.
portae hepatis, vena: subst. vena portae hepatis; portådern (leverportådern); den stora ven som för näringsrikt, syrefattigt blod från mag-tarmkanalen, mjälten och bukspottkörteln till levern; bildas av mjältvenen och övre tarmkäxvenen. Sv. portåder. Eng. hepatic portal vein. Av lat. porta = port + grek. hepar = lever + lat. vena = ven.
portahypertension: subst. (-en, -er) förhöjt blodtryck i portådersystemet (leverns inflödesvener), oftast på grund av levercirros. Sv. portahypertoni. Eng. portal hypertension. Vardag. högt blodtryck i leverns blodådror. Av lat. porta = port + hyper = över + tensio = tryck.
portio: subst. del; t.ex. portio vaginalis cervicis (livmoderhalsens slidadel). Sv. portio, del. Eng. portio, portion. Av lat. portio = del.
portio supravaginalis cervicis: subst. supravaginala delen av livmoderhalsen; den del av livmoderhalsen som ligger ovanför slidan. Eng. supravaginal part of cervix. Av lat. portio = del + supra = ovanför + vagina = slida + cervix = hals.
portio vaginalis cervicis: subst. vaginala delen av livmoderhalsen (portio); den del av livmoderhalsen som skjuter ned i slidan och syns vid gynekologisk undersökning. Sv. portio. Eng. vaginal part of cervix. Av lat. portio = del + vagina = slida + cervix = hals.
portioerosion: subst. (-en, -er) rodnad, lättblödande slemhinna på livmodertappen (portio) vid övergången till livmoderhalsen. Eng. cervical erosion, ectropion. Av lat. portio = del (livmodertappen) + erosio = nötning.
portvaktskörtel: subst. (-n, -körtlar) den första lymfkörteln som dränerar lymfan från ett tumörområde; är den fri från tumörceller behöver oftast inga fler körtlar tas bort. Sv. sentinel node. Eng. sentinel lymph node. Vardag. den första lymfkörteln en cancer skulle sprida sig till. Svensk sammansättning portvakt + körtel.
porus: subst. öppning, por; t.ex. porus acusticus externus/internus (hörselgångens öppning). Sv. por, öppning. Eng. pore, porus. Av grek./lat. porus = por, genomgång.
porus acusticus externus: subst. yttre hörselöppningen; den yttre mynningen av hörselgången. Eng. external acoustic opening. Av lat. porus = öppning + acusticus + externus = yttre.
porus acusticus internus: subst. inre hörselöppningen; mynningen till inre hörselgången på klippbenets bakyta. Eng. internal acoustic opening. Av lat. porus = öppning + acusticus (grek. akoustikos = som rör hörseln) + internus = inre.
porus gustatorius: subst. smakporen; den lilla öppning på smaklökens topp där smakämnen når smakcellernas sinneshår. Eng. taste pore. Av grek. poros = öppning + lat. gustare = smaka.
positivt prediktivt värde: subst. mått på en diagnostisk metods värde: sannolikheten att en person med positivt testresultat verkligen har sjukdomen; beror på sjukdomens prevalens i populationen. Eng. positive predictive value. Vardag. hur säkert ett positivt provsvar betyder att man är sjuk. Se PPV.
posterior: adj. på baksidan; mot ryggen (synonym: dorsal). Sv. dorsal, bakåt. Eng. posterior, dorsal. Av lat. posterus = bakre, av post = efter.
posterius capitis fibulae, ligamentum: subst. ligamentum posterius capitis fibulae; bakre band som förstärker övre skenben–vadbensleden. Eng. posterior ligament of fibular head. Av lat. posterior = bakre + caput = huvud + fibula = vadben.
posteroanterior: adj. (-t, -a) I riktningen bakifrån och framåt (t.ex. om strålgången vid lungröntgen). Eng. posteroanterior. Av lat. posterior = bakre + anterior = främre.
posterolateral: adj. (-t, -a) belägen bakåt och åt sidan. Eng. posterolateral. Av lat. posterior = bakre + lateralis = åt sidan.
postherpetisk: adj. (-a) som uppträder efter en herpesinfektion, t.ex. postherpetisk neuralgi efter bältros. Eng. postherpetic. Av lat. post = efter + grek. herpes = bältros.
postiktal: adj. (-t, -a) som rör tiden direkt efter ett (epileptiskt) anfall. Eng. postictal. Av lat. post = efter + ictus = slag, anfall.
postinfarkt: Adj./subst.: Som rör tiden efter en hjärtinfarkt. Eng. postinfarction. Av lat. post = efter + infarctus = igenproppning. Se Postinfarktsyndrom.
postinfarktsyndrom: subst. inflammation i hjärt- och lungsäck (Dresslers syndrom) som uppträder en till åtta veckor efter en hjärtinfarkt. Eng. postinfarction syndrome, Dressler's syndrome. Av lat. post = efter + infarctus. ICD-10: I24.1.
postinfektiös: adj. (-a) som uppträder efter en genomgången infektion. Eng. postinfectious. Av lat. post = efter + inficere = smitta.
postklimakteriell: adj. (-t, -a) som rör tiden efter klimakteriet (övergångsåldern). Eng. postclimacteric. Av lat. post = efter + grek. klimakter = vändpunkt.
postkoital: adj. (-t, -a) som inträffar efter samlag. Eng. postcoital. Av lat. post = efter + coitus = samlag.
postkoital prevention: subst. akut preventivmetod efter oskyddat samlag, ”dagen efter-piller” eller akut spiralinsättning. Eng. postcoital contraception. Vardag. dagen efter-piller. Av lat. post = efter + coitus = samlag.
postmatur: adj. (-t, -a) överburen; om graviditet som fortgått efter fullgången tid (efter vecka 42). Eng. postmature. Av lat. post = efter + maturus = mogen.
postmenopausal: adj. (-t, -a) som rör tiden efter den sista menstruationen (menopaus). Eng. postmenopausal. Av lat. post = efter + grek. men = månad + pausis = upphörande.
postnatal: adj. (-t, -a) som rör tiden efter födelsen, sett ur barnets perspektiv. Eng. postnatal. Av lat. post = efter + natalis = som rör födelsen.
postoperativ: adj. (-t, -a) som rör tiden efter en operation. Eng. postoperative. Av lat. post = efter + operari = arbeta.
postpartum: Som rör tiden efter förlossningen, sett ur moderns perspektiv. (lat.) Eng. postpartum. Av lat. post = efter + partus = förlossning.
postpartumdepression: subst. depression som drabbar en nybliven förälder veckorna till månaderna efter förlossningen. Sv. förlossningsdepression. Eng. postpartum depression. ICD-10: F53. ICD-11: 6E20.0.
postpolio: subst. nya symtom (muskelsvaghet, trötthet, smärta) många år efter genomgången polio. Eng. post-polio syndrome. ICD-10: G14. ICD-11: 8E4A.
postprandial: adj. (-t, -a) som inträffar efter en måltid, t.ex. postprandialt blodsocker. Eng. postprandial. Av lat. post = efter + prandium = måltid.
postrenal: adj. (-t, -a) belägen efter njuren i urinvägarna (njurbäcken, urinledare, blåsa, urinrör); om t.ex. postrenal njursvikt av avflödeshinder. Eng. postrenal. Av lat. post = efter + ren = njure.
posttraumatisk: adj. (-a) som uppträder efter en skada eller en psykiskt belastande händelse. Eng. posttraumatic. Av lat. post = efter + grek. trauma = sår, skada.
posttraumatiskt stressyndrom: subst. fördröjd eller långvarig psykisk reaktion (PTSD) efter en extremt skrämmande eller traumatisk händelse, med återupplevanden, undvikande och överspändhet. Eng. post-traumatic stress disorder. Vardag. bestående psykiska besvär efter ett trauma. Av lat. post = efter + grek. trauma = skada. Se PTSD.
posttrombotisk: adj. som rör tiden efter en blodpropp (trombos). Eng. postthrombotic. Av lat. post = efter + grek. thrombos = propp. Se Posttrombotiskt syndrom.
posttrombotiskt syndrom: subst. bestående besvär efter en djup ventrombos i benet, med svikt i venklaffarna och kronisk svullnad, tyngdkänsla och hudförändringar. Eng. post-thrombotic syndrome. Vardag. kvarstående svullnad och besvär efter en blodpropp i benet. Av lat. post = efter + grek. thrombos = propp. ICD-10: I87.0.
postural: adj. (-t, -a) som rör kroppshållning eller kroppsläge, t.ex. posturalt blodtrycksfall. Sv. hållnings-. Eng. postural. Av lat. positura = ställning.
potens: subst. (-en) kraft eller styrka; särskilt mannens förmåga till erektion, eller ett läkemedels verkningsstyrka. Eng. potency. Av lat. potentia = förmåga, kraft.
potential: subst. (-en, -er) inneboende, ännu inte förverkligad möjlighet; även elektrisk spänning (t.ex. aktionspotential). Eng. potential. Av lat. potentia = förmåga.
potentiell: adj. (-t, -a) möjlig, latent; som finns som möjlighet men ännu inte är förverkligad. Eng. potential. Av lat. potentia = förmåga.
potentiera: verb (-r, -de, -t) förstärka en effekt; särskilt när två ämnen tillsammans ger en starkare verkan än summan av var för sig. Eng. potentiate. Av lat. potentia = kraft. Se Potentiering.
potentiering: subst. (-en, -ar) ömsesidig förstärkning av två ämnens effekt när de ges tillsammans. Eng. potentiation. Av lat. potentia = kraft.
power: subst. statistisk styrka; sannolikheten att en studie upptäcker en verklig skillnad om den finns. Ökar med antalet undersökta och med mätningarnas precision. Sv. teststyrka. Eng. power. Vardag. en studies förmåga att fånga en verklig effekt. Av eng. power = kraft.
PPI: subst. (förk.) protonpumpshämmare; läkemedelsgrupp som kraftigt minskar magsyraproduktionen, t.ex. omeprazol. Eng. proton pump inhibitor. Vardag. magsyrahämmande tablett. Förkortning. Se Protonpumpshämmare.
PPS: subst. (förk.) postpoliosyndrom; tilltagande muskelsvaghet och trötthet som uppträder decennier efter en genomgången polio. Eng. post-polio syndrome. Förkortning. Se Poliomyelit.
PPV: subst. (förk.) positive predictive value (positivt prediktivt värde); sannolikheten att en person med positivt testresultat verkligen är sjuk, beroende av sjukdomens prevalens. Eng. positive predictive value. Förkortning. Se Positivt prediktivt värde.
Prader-Willis syndrom: subst. medfödd kromosomavvikelse med muskelslapphet hos spädbarn, senare omättlig aptit, fetma och utvecklingsstörning. Eng. Prader-Willi syndrome. ICD-10: Q87.1.
prebiotika: subst. osmältbara kostfibrer som stimulerar tillväxten av nyttiga tarmbakterier. Eng. prebiotics. Vardag. fibrer som göder de goda tarmbakterierna. Av lat. prae = före + grek. bios = liv. Se Probiotika.
precipitation: subst. (-en, -er) utfällning; att ett löst ämne övergår i fast form och faller ut ur en lösning. Sv. utfällning. Eng. precipitation. Av lat. praecipitare = störta ned.
prediabetes: subst. förhöjt blodsocker under diabetesgränsen, med ökad risk att utveckla typ 2-diabetes. Eng. prediabetes. Jfr diabetes. ICD-10: nedsatt glukostolerans R73.0. ICD-11: 5A40.
predikera: verb (-r, -de, -t) förutsäga, förutse ett utfall. Eng. predict. Av lat. praedicere = förutsäga.
prediktiv: adj. (-t, -a) som kan förutsäga något, t.ex. prediktivt värde eller prediktiv markör. Eng. predictive. Av lat. praedicere = förutsäga.
predilektionsplats: subst. (-en, -er) det ställe på kroppen där en sjukdom eller ett fenomen särskilt gärna uppträder, t.ex. fingrarna vid skabb. Eng. site of predilection. Vardag. typiskt ställe där en sjukdom brukar slå till. Av lat. praediligere = föredra.
preeklampsi: subst. (-n, -er) havandeskapsförgiftning; graviditetskomplikation med högt blodtryck och äggvita i urinen efter vecka 20, ibland med ödem. Sv. havandeskapsförgiftning. Eng. pre-eclampsia. Vardag. havandeskapsförgiftning med högt blodtryck. Av lat. prae = före + grek. eklampsis = plötslig blixt (kramp). ICD-10: O14 (eklampsi O15). ICD-11: JA24.
prehabilitering: subst. (-en) förberedande insatser (t.ex. träning, nutrition och rökstopp) före behandling eller operation för att förbättra patientens tillstånd och återhämtning. Eng. prehabilitation. Jfr Rehabilitering.
preiktal: adj. (-t, -a) som rör tiden strax före ett (epileptiskt) anfall. Eng. preictal. Av lat. prae = före + ictus = anfall.
preklinisk: adj. (-a) tidigt sjukdomsskede innan symtom märks; även forskningsfas före studier på människa. Eng. preclinical. Av lat. prae = före + grek. klinike = sjukvård.
prekontamination: subst. (-en) förekomst av organiskt material, biofilm och mikroorganismer på instrument före rengöring och sterilisering. Eng. precontamination. Av lat. prae = före + contaminare = förorena.
prekordial: adj. (-t, -a) som rör hjärttrakten, dvs. bröstväggen framför hjärtat. Eng. precordial. Av lat. prae = framför + cor = hjärta.
prekordialavledning: subst. (-en, -ar) EKG-avledning från elektroder på bröstväggen framför hjärtat (V1–V6). Eng. precordial lead. Vardag. EKG-elektroderna på bröstet. Av lat. prae = framför + cor = hjärta.
prekordium: subst. (-et, -er) den del av bröstväggen som ligger framför hjärtat. Eng. precordium. Av lat. prae = framför + cor = hjärta.
prekursor: subst. (-n, -er) förstadium; ämne eller cell som är förelöpare till och ombildas till något annat. Sv. förelöpare. Eng. precursor. Av lat. praecursor = förelöpare.
preliminär: adj. (-t, -a) tillfällig, preliminär (ännu inte slutgiltig). Sv. tillfällig. Eng. preliminary. Av lat. prae = före + limen = tröskel.
PREM: förk. patient reported experience measures; mått på hur patienter upplever vården (bemötande, delaktighet m.m.). Eng. patient-reported experience measures. Jfr PROM.
prematuritet: subst. (-en) att vara född för tidigt, före graviditetsvecka 37. Lat. praematuritas. Sv. för tidig födsel. Eng. prematurity. Jfr för tidig födsel. ICD-10: P07.
prematurus: adj. för tidig; särskilt om barn fött före graviditetsvecka 37; t.ex. natus praematurus. Svensk form: prematur. Sv. för tidigt född. Eng. premature. Vardag. för tidigt född. Av lat. prae- = för + maturus = mogen; praematurus = för tidigt mogen.
premedikation: subst. (-en) läkemedel som ges som förberedelse inför narkos eller ingrepp, t.ex. lugnande. Eng. premedication. Vardag. lugnande förbehandling inför en operation. Av lat. prae = före + medicari = behandla.
premenstruell: adj. (-t, -a) som rör tiden strax före menstruationen. Eng. premenstrual. Av lat. prae = före + menstruus = månatlig.
premenstruellt syndrom: subst. återkommande fysiska och psykiska besvär (PMS) under dagarna före menstruationen, t.ex. spändhet, irritabilitet och ömma bröst. Eng. premenstrual syndrome. Vardag. PMS, besvär veckan före mens. Av lat. prae = före + menstruus = månatlig. Se PMS.
premolares: subst. framför molarerna; premolarer = de fyra föreldmolärerna i varje käkhalva. Sv. premolarer. Eng. premolars. Av lat. prae (framför) + molaris = kvarnsten.
premorbid: adj. (-a) som rör tillståndet hos en person innan sjukdomen bröt ut. Eng. premorbid. Av lat. prae = före + morbus = sjukdom.
prenatal: adj. (-t, -a) som rör tiden före födelsen (fosterstadiet). Sv. foster-. Eng. prenatal. Av lat. prae = före + natalis = som rör födelsen.
preoperativ: adj. (-t, -a) som rör tiden före en operation. Eng. preoperative. Av lat. prae = före + operari = arbeta.
preputiales, glandulae: subst. glandulae preputiales; förhudskörtlarna; talgkörtlar på ollonet och förhudens insida vars sekret ingår i smegma. Eng. preputial glands. Av lat. preputium = förhud + glandula = körtel.
preputium: subst. förhud; hudveck över glans penis eller clitoridis. Sv. förhud. Eng. prepuce, foreskin. Av lat. prae (framför) + putium (av putare = klippa).
preputium clitoridis: subst. klitorisförhuden; den hudveckshätta som de lilla blygdläpparnas framdelar bildar över klitorisollonet. Eng. prepuce of clitoris. Av lat. preputium = förhud + klitoris.
preputium penis: subst. förhuden; det rörliga hudveck som täcker ollonet. Sv. förhud. Eng. prepuce. Av lat. preputium = förhud + penis.
prerenal: adj. (-t, -a) belägen eller verkande före njuren i blodflödet; om t.ex. prerenal njursvikt av nedsatt blodtillförsel till njuren. Eng. prerenal. Av lat. prae = före + ren = njure.
presbyakusis: subst. åldersnedsättning av hörseln, särskilt för höga toner. Sv. åldershörselnedsättning. Eng. presbyacusis. Vardag. nedsatt hörsel av åldrande. Av grek. presbys = gammal + akousis = hörsel.
presbyfagi: subst. sväljningssvårigheter som beror på åldrandet. Eng. presbyphagia. Av grek. presbys = gammal + phagein = svälja.
presbyopi: subst. (-n, -er) ålderssynthet; tilltagande svårighet att se på nära håll från ca 45 års ålder, då ögats lins blir stelare. Sv. ålderssynthet. Eng. presbyopia. Vardag. ålderssynthet, behov av läsglasögon. Av grek. presbys = gammal + ops = öga. ICD-10: H52.4.
presenil: adj. (-t, -a) som rör för tidigt åldrande, mentalt eller kroppsligt, tidigare än förväntat. Eng. presenile. Av lat. prae = före + senilis = ålderdoms-.
presynaptisk: adj. (-a) belägen före synapsen, på den nervcell som sänder signalen. Eng. presynaptic. Av lat. prae = före + grek. synapsis = förbindelse.
prevalens: subst. (-en, -er) förekomst; det totala antalet fall av en sjukdom i en befolkning vid en viss tidpunkt. Eng. prevalence. Vardag. hur många som har en sjukdom just nu. Av lat. praevalere = vara förhärskande. Jämför Incidens.
prevention: subst. (-en, -er) förebyggande åtgärder för att hindra sjukdom eller skada. Sv. förebyggande. Eng. prevention. Av lat. praevenire = förekomma, hinna före.
preventionsmedel: subst. (-medlet, -) medel för att förhindra graviditet. Sv. preventivmedel. Eng. contraceptive. Av lat. praevenire = förekomma.
preventiv: adj. (-t, -a) förebyggande; som syftar till att hindra något. Sv. förebyggande. Eng. preventive. Av lat. praevenire = förekomma.
priapism: subst. (-en, -er) långvarig, ofta smärtsam erektion utan sexuell upphetsning; akut tillstånd som kräver behandling. Eng. priapism. Av Priapos, grekisk fruktbarhetsgud.
primarius: adj. ursprunglig, primär; t.ex. primär läkning, centrum ossificationis primarium. Sv. primär. Eng. primary. Av lat. primus = första + -arius.
primigravida: subst. (lat.) kvinna som är gravid för första gången. Sv. förstagångsgravid. Eng. primigravida. Av lat. primus = först + gravidus = havande.
primipara: subst. (lat.) kvinna som föder barn för första gången. Sv. förstföderska. Eng. primipara. Av lat. primus = först + parere = föda.
primus: adj. första; t.ex. digitus primus manus/pedis. Sv. första. Eng. first. Av lat. primus = första.
primär: adj. (-t, -a) som kommer först, ursprunglig; om en sjukdom: med okänd eller egen grundorsak (motsats sekundär). Eng. primary. Av lat. primus = först.
primär biliär kolangit: subst. kronisk autoimmun leversjukdom (PBC) som bryter ned de små gallgångarna i levern. Lat. cholangitis biliaris primaria. Eng. primary biliary cholangitis. ICD-10: K74.3. ICD-11: DB96.1.
primär skleroserande kolangit: subst. kronisk sjukdom (PSC) med inflammation och ärrbildning i gallgångarna, ofta kopplad till inflammatorisk tarmsjukdom. Eng. primary sclerosing cholangitis. ICD-10: K83.0. ICD-11: DB96.2.
primärprofylax: subst. förebyggande insats mot en sjukdom innan den uppstått, hos friska individer. Eng. primary prophylaxis. Vardag. förebyggande åtgärd innan man blivit sjuk. Av lat. primus = först + grek. prophylax = förebyggande.
primärtumör: subst. (-en, pl. -er) den ursprungliga tumören, där cancern först uppstått, till skillnad från dess metastaser. Sv. modertumör. Eng. primary tumour. Jfr Metastas, Dottertumör.
princeps pollicis, arteria: subst. arteria princeps pollicis; tumartären; gren av strålbensartären (från djupa handflatebågen) som försörjer tummens båda sidor. Eng. princeps pollicis artery. Av lat. princeps = främsta + pollex = tumme + arteria = artär.
prion: subst. (-et, -er) felveckat protein som är smittämne vid vissa sällsynta, dödliga hjärnsjukdomar och kan få andra proteiner att felveckas. Eng. prion. Vardag. ett smittsamt, felveckat protein. Av eng. proteinaceous infectious particle. Se Prionsjukdom.
prionsjukdom: subst. (-en, -ar) sällsynt, dödlig nedbrytande hjärnsjukdom orsakad av prioner, t.ex. Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (människa), skrapie (får) och galna ko-sjukan (BSE). Eng. prion disease. Av prion + sjukdom. ICD-10: A81 (Creutzfeldt-Jakob A81.0). ICD-11: 8E0Y.
PRL: subst. (förk.) prolaktin; hypofyshormon som styr brösttillväxt och mjölkproduktion. Eng. prolactin. Förkortning. Se Prolaktin.
Pro-ANF: subst. förstadium (propeptid) till hormonet ANF (atrial natriuretisk faktor) som bildas i förmaken; blodprov som speglar graden av hjärtsvikt. Eng. pro-ANF. Av lat. pro = före + ANF. Jämför Nt-proBNP.
probiotika: subst. kosttillskott med levande nyttiga mikroorganismer (t.ex. i yoghurt) som kan förbättra balansen i tarmens bakterieflora. Eng. probiotics. Vardag. nyttiga bakterier man äter för magfloran. Av lat. pro = för + grek. bios = liv. Se Prebiotika.
procedur: subst. (-en, -er) tillvägagångssätt; en bestämd ordningsföljd för hur en behandling eller undersökning utförs. Eng. procedure. Av lat. procedere = gå framåt.
procerus, musculus: subst. musculus procerus; procerus; liten muskel över näsroten som drar ned ögonbrynens inre del och rynkar näsroten. Eng. procerus. Av lat. musculus = muskel + procerus = lång, slank.
processus: subst. utskott; framskjutande utsprång från ett ben eller organ. Sv. utskott. Eng. process, processus. Av lat. procedere = gå framåt (pro + cedere = gå).
processus accessorius: subst. litet extra utskott på ländkotornas tvärutskott. Eng. accessory process. Av lat. processus = utskott + accessorius = tillkommande.
processus alveolaris: subst. tandutskottet (på överkäken); den nedåtriktade benkam som bär tandhålorna. Eng. alveolar process. Av lat. processus = utskott + alveolus = tandhåla.
processus articularis inferior: subst. nedre ledutskottet; det nedåtriktade utskott på kotbågen som ledar mot underliggande kota. Eng. inferior articular process. Av lat. processus = utskott + articularis (led) + inferior = nedre.
processus articularis superior: subst. övre ledutskottet; det uppåtriktade utskott på kotbågen som ledar mot ovanförliggande kota. Eng. superior articular process. Av lat. processus = utskott + articularis (articulus = led) + superior = övre.
processus axillaris: subst. bröstkörtelvävnadens utskott upp mot armhålan (svansen). Sv. axillarutskottet. Eng. axillary process. Av lat. processus = utskott + axilla = armhåla.
processus calcaneus: subst. hälbensliknande utskott framtill-nedtill på tärningsbenet som stöder hälbenet. Eng. calcaneal process. Av lat. processus = utskott + calcaneus = hälben.
processus caudatus: subst. kaudatutskottet; den smala brygga av svansloben som förbinder den med högra leverloben. Eng. caudate process. Av lat. processus = utskott + cauda = svans.
processus ciliares: subst. ciliarutskotten; de veckade utskott på strålkroppen (corpus ciliare) som bildar kammarvattnet. Eng. ciliary processes. Av lat. processus = utskott + cilium = ögonfrans (strålkropp).
processus clinoideus anterior: subst. främre sadelutskottet; det bakåtriktade utskott på kilbenets lilla vinge. Eng. anterior clinoid process. Av lat. processus = utskott + grek. kline = säng + anterior = främre.
processus clinoideus medius: subst. mellersta sadelutskottet; ett inkonstant litet utskott vid sadelknölen. Eng. middle clinoid process. Av lat. processus = utskott + grek. kline = säng (clinoideus = sänggavelformad) + medius = mellersta.
processus clinoideus posterior: subst. bakre sadelutskottet; utskotten upptill på sadelryggens hörn. Eng. posterior clinoid process. Av lat. processus = utskott + grek. kline = säng + posterior = bakre.
processus condylaris: subst. ledutskottet; underkäksgrenens bakre utskott som bär ledhuvudet för käkleden. Eng. condylar process. Av lat. processus = utskott + condylus = ledknöl.
processus coracoideus: subst. korpnäbbsutskottet; det krokformade utskott framtill på skulderbladet, muskel- och ledbandsfäste. Eng. coracoid process. Av grek. korax = korp + eidos = form.
processus coronoideus: subst. kronutskottet; det framåtriktade utskott på armbågsbenets övre del som griper in i överarmsbenets grop. Eng. coronoid process. Av lat. processus = utskott + grek. korone = krona, krans.
processus costiformis: subst. revbensliknande tvärutskott på ländkotorna (motsvarar ett rudimentärt revben). Eng. costal process. Av lat. processus = utskott + costa = revben + forma = form.
processus ethmoidalis: subst. silbensutskottet; ett utskott på nedre näsmusslan mot silbenets krokutskott. Eng. ethmoidal process. Av lat. processus = utskott + os ethmoidale = silben.
processus falciformis: subst. skärformigt utskott av sacrotuberalbandets bakkant, som löper längs sittbenets nedre gren. Eng. falciform process. Av lat. processus = utskott + falciformis = skärformad (lieformad).
processus frontalis: subst. pannutskottet; ett uppåtriktat benutskott (t.ex. på överkäken eller okbenet) mot pannbenet. Eng. frontal process. Av lat. processus = utskott + frontalis (frons = panna).
processus intrajugularis: subst. litet utskott som delar jugularhålet i två delar. Eng. intrajugular process. Av lat. processus = utskott + intra = inom + jugulum = halsgrop.
processus jugularis: subst. jugularutskottet; utskott på nackbenet som avgränsar jugularhålet. Eng. jugular process. Av lat. processus = utskott + jugulum = halsgrop.
processus lacrimalis: subst. tårutskottet; ett uppåtriktat utskott på nedre näsmusslan mot tårbenet. Eng. lacrimal process. Av lat. processus = utskott + lacrima = tår.
processus lateralis mallei: subst. hammarens kortskott (lateralutskott) som buktar fram mot trumhinnan. Eng. lateral process of malleus. Av lat. processus = utskott + lateralis = yttre + malleus = hammare.
processus lateralis tali: subst. språngbenets yttre utskott; benutskott på språngbenskroppens utsida. Eng. lateral process of talus. Av lat. processus = utskott + lateralis = yttre + talus = språngben.
processus lateralis tuberis calcanei: subst. hälbensknölens yttre utskott; den yttre, mindre delen av hälbensknölen. Eng. lateral process of calcaneal tuberosity. Av lat. processus = utskott + lateralis = yttre + tuber = knöl + calcaneus = hälben.
processus lenticularis: subst. det lilla linsformiga utskott längst ut på städets långa skänkel som ledar mot stigbygelns huvud. Eng. lenticular process. Av lat. processus = utskott + lenticularis = linsformig.
processus mammillaris: subst. liten knöllik upphöjning på ländkotornas övre ledutskott; muskelfäste. Eng. mammillary process. Av lat. processus = utskott + mammilla = bröstvårta.
processus mastoideus: subst. vårtutskottet; det kraftiga benutskottet bakom örat på tinningbenet, fäste för halsmuskler. Sv. vårtutskottet. Eng. mastoid process. Av lat. processus = utskott + grek. mastos = bröst, vårta + eidos = form.
processus maxillaris: subst. överkäksutskottet; ett utskott på nedre näsmusslan som täcker en del av käkhåleöppningen. Eng. maxillary process. Av lat. processus = utskott + maxilla = överkäke.
processus medialis tuberis calcanei: subst. hälbensknölens inre utskott; den inre, bredare delen av hälbensknölen som bär kroppstyngden. Eng. medial process of calcaneal tuberosity. Av lat. processus = utskott + medialis = inre + tuber = knöl + calcaneus = hälben.
processus muscularis: subst. muskelutskottet; det utåtriktade utskott på kannbrosket där de stämbandsstyrande musklerna fäster. Eng. muscular process. Av lat. processus = utskott + musculus = muskel.
processus orbitalis: subst. ögonhåleutskottet; gombenets främre övre utskott som når in i ögonhålans botten. Eng. orbital process. Av lat. processus = utskott + orbita = ögonhåla.
processus palatinus: subst. gomutskottet; det vågräta benblad från överkäken som bildar främre delen av hårda gommen. Eng. palatine process. Av lat. processus = utskott + palatum = gom.
processus papillaris: subst. papillarutskottet; ett litet utskott av svansloben nedåt mot leverporten. Eng. papillary process. Av lat. processus = utskott + papilla = vårta.
processus paramastoideus: subst. inkonstant utskott på nackbenets jugularutskott (anatomisk variant). Eng. paramastoid process. Av lat. processus = utskott + para = bredvid + grek. mastos = vårta.
processus posterior tali: subst. språngbenets bakre utskott; utskott baktill på språngbenet, delat av en senfåra i två knölar. Eng. posterior process of talus. Av lat. processus = utskott + posterior = bakre + talus = språngben.
processus pterygoideus: subst. vingutskottet; ett av kilbenets två nedåtriktade utskott, bestående av en inre och en yttre vingplatta. Eng. pterygoid process. Av grek. pteryx = vinge + eidos = form.
processus pterygospinosus: subst. inkonstant benutskott mellan yttre vingplattan och kilbenstaggen (anatomisk variant). Eng. pterygospinous process. Av grek. pteryx = vinge + lat. spina = tagg.
processus pyramidalis: subst. pyramidutskottet; gombenets bakre nedåtriktade utskott som kilar in mellan kilbenets vingplattor. Eng. pyramidal process. Av lat. processus = utskott + grek. pyramis = pyramid.
processus sphenoidalis: subst. kilbensutskottet; gombenets bakre övre utskott mot kilbenet. Eng. sphenoidal process. Av lat. processus = utskott + os sphenoidale = kilben.
processus spinosus: subst. taggutskottet; det bakåtriktade utskott på kotbågen som kan kännas under huden längs ryggraden. Sv. taggutskott. Eng. spinous process. Av lat. processus = utskott + spina = tagg.
processus styloideus: subst. griffelutskottet; ett smalt, spetsigt benutskott på tinningbenets undersida. Sv. griffelutskottet. Eng. styloid process. Av lat. processus = utskott + grek. stylos = pelare, griffel + eidos = form.
processus styloideus ossis metacarpi tertii: subst. griffelutskott på tredje mellanhandsbenets bas. Eng. styloid process of third metacarpal. Av lat. processus = utskott + grek. stylos = griffel + os metacarpi tertium = tredje mellanhandsbenet.
processus styloideus radii: subst. strålbenets griffelutskott; det spetsiga utskott på strålbenets nedre yttre del, kännbart vid handleden på tumsidan. Eng. radial styloid process. Av lat. processus = utskott + grek. stylos = griffel + radius = strålben.
processus styloideus ulnae: subst. armbågsbenets griffelutskott; det spetsiga utskott på armbågsbenets nedre inre del. Eng. ulnar styloid process. Av lat. processus = utskott + grek. stylos = griffel + ulna = armbågsben.
processus supracondylaris: subst. inkonstant benutskott ovanför överarmsbenets ledknöl (anatomisk variant). Eng. supracondylar process. Av lat. processus = utskott + supra = ovanför + condylus = ledknöl.
processus temporalis: subst. tinningutskottet; okbenets bakåtriktade utskott som med tinningbenets utskott bildar okbågen. Eng. temporal process. Av lat. processus = utskott + tempus = tinning.
processus transversus: subst. (lat.) tvärutskott; det benutskott som sticker ut åt sidan från en ryggkota. Sv. tvärutskott. Eng. transverse process. Av lat. processus = utskott + transversus = tvärgående.
processus uncinatus: subst. krokutskottet; ett krokformigt benblad på näshålans sidovägg (även en hakformad del av bukspottkörteln). Eng. uncinate process. Av lat. processus = utskott + uncinatus = krokformig.
processus vaginalis: subst. slidutskottet; ett benblad vid inre vingplattans bas som griper om plogbenets vinge. Eng. vaginal process. Av lat. processus = utskott + vagina = slida, hölje.
processus vocalis: subst. stämutskottet; det framåtriktade utskott på kannbrosket där stämbandet fäster. Eng. vocal process. Av lat. processus = utskott + vox = röst.
processus xiphoideus: subst. svärdutskottet; bröstbenets lilla nedre, broskiga spets. Sv. svärdutskott. Eng. xiphoid process. Av grek. xiphos = svärd + eidos = form.
processus zygomaticus: subst. okutskottet; ett benutskott (på överkäken, pannbenet eller tinningbenet) mot okbenet. Eng. zygomatic process. Av lat. processus = utskott + os zygomaticum = okben.
proctalgia fugax: subst. (lat.) plötsliga, kortvariga krampliknande smärtattacker i ändtarmen, ofarliga men obehagliga. Eng. proctalgia fugax. Vardag. snabbt övergående krampsmärta i ändtarmen. Av grek. proktos = ändtarm + algos = smärta + lat. fugax = flyktig.
prodrom: subst. (-et, -er) tidigt förebud; ett symtom som varslar om att en sjukdom är på väg. Sv. förebud. Eng. prodrome. Av grek. prodromos = förelöpare.
prodromal: adj. (-t, -a) som hör till förstadiet (förebudet) av en sjukdom. Eng. prodromal. Av grek. prodromos = förelöpare.
prodrug: subst. läkemedel som är overksamt i sig men ombildas i kroppen till sin aktiva form. Eng. prodrug. Vardag. medicin som blir verksam först inne i kroppen. Av lat. pro = före + eng. drug = läkemedel.
produktion: subst. (-en, -er) bildande, framställning, t.ex. av ett ämne eller en kroppsvätska. Eng. production. Av lat. producere = frambringa.
produktiv: adj. (-t, -a) som bildar eller alstrar något, t.ex. produktiv hosta som ger upphostningar. Eng. productive. Av lat. producere = frambringa.
produktiv hosta: subst. hosta som ger upphostning av slem (expektorat), till skillnad från torrhosta. Sv. slemhosta. Eng. productive cough. Vardag. ”lös” hosta med upphostat slem. Av lat. producere = frambringa.
proenzym: subst. (-et, -er) inaktivt förstadium till ett enzym som aktiveras vid behov; även kallat zymogen. Eng. proenzyme, zymogen. Av lat. pro = före + grek. enzymon = jäsmedel.
profunda brachii, arteria: subst. arteria profunda brachii; djupa överarmsartären; överarmsartärens största gren, som tillsammans med radialisnerven löper i radialisfåran på baksidan av överarmsbenet. Eng. profunda brachii artery. Av lat. profundus = djup + brachium = överarm + arteria = artär.
profunda clitoridis, arteria: subst. arteria profunda clitoridis; djupa klitorisartären; slutgren av inre blygdartären till klitoris svällkropp. Eng. deep artery of clitoris. Av lat. profundus = djup + klitoris + arteria = artär.
profunda femoris, arteria: subst. arteria profunda femoris; djupa lårartären; lårartärens stora gren som via cirkumflex- och perforantartärerna försörjer lårets muskler och lårbenet. Eng. deep artery of thigh. Av lat. profundus = djup + femur = lårben + arteria = artär.
profunda femoris, vena: subst. vena profunda femoris; djupa lårvenen; tömmer lårets djupa muskler till lårvenen. Eng. profunda femoris vein. Av lat. profundus = djup + femur = lårben + vena = ven.
profunda penis, arteria: subst. arteria profunda penis; djupa penisartären; slutgren av inre blygdartären inuti penissvällkroppen; dess spiralartärer fyller svällkroppen vid erektion. Eng. deep artery of penis. Av lat. profundus = djup + penis + arteria = artär.
profunda, vena: subst. vena profunda; djup ven; en ven som löper djupt, oftast tillsammans med en artär (motsats till ytlig ven). Eng. deep vein. Av lat. profundus = djup + vena = ven.
profundus: adj. djup, djupt liggande; långt från ytan (motsats: superficialis), t.ex. arteria femoralis profunda. Svensk form: profund. Sv. djup. Eng. deep, profound. Av lat. pro (framåt) + fundus = botten; ”ner mot botten”.
profus: adj. (-t, -a) ymnig, kraftig, riklig (t.ex. profus blödning eller svettning). Eng. profuse. Av lat. profundere = ösa ut.
profylaktisk: adj. (-a) förebyggande; som ges för att hindra sjukdom innan den uppstår. Sv. förebyggande. Eng. prophylactic. Av grek. prophylax = förpost, vakt.
profylax: subst. (-en, -er) sjukdomsförebyggande åtgärd eller behandling. Sv. förebyggande. Eng. prophylaxis. Vardag. förebyggande behandling. Av grek. prophylax = förpost, vakt.
progesteron: subst. (-et, -er) gulkroppshormon; kvinnligt könshormon som bildas efter ägglossningen och förbereder livmoderslemhinnan för graviditet. Eng. progesterone. Vardag. ”graviditetshormonet” som förbereder livmodern. Av lat. pro = för + gestare = bära (foster).
prognos: subst. (-en, -er) bedömd framtidsutsikt för förloppet och utgången av en sjukdom. Eng. prognosis. Vardag. förväntat sjukdomsförlopp. Av grek. pro = före + gnosis = kunskap.
progrediera: verb (-r, -de, -t) fortskrida, förvärras eller breda ut sig (om en sjukdom). Eng. progress. Av lat. progredi = gå framåt.
progression: subst. (-en, -er) tilltagande sjukdomsaktivitet eller spridning. Eng. progression. Av lat. progredi = gå framåt.
progressiv: adj. (-t, -a) tilltagande; som stadigt fortskrider och förvärras. Eng. progressive. Av lat. progredi = gå framåt.
prohormon: subst. (-et, -er) inaktivt förstadium till ett hormon som omvandlas till den aktiva formen. Eng. prohormone. Av lat. pro = före + grek. horman = sätta i rörelse.
proinsulin: subst. (-et) förstadium till insulin som klyvs till insulin och C-peptid i bukspottkörtelns betaceller. Eng. proinsulin. Jfr Insulin, C-peptid.
prokalcitonin: subst. blodmarkör som stiger vid svår bakteriell infektion (t.ex. blodförgiftning) och används för att styra antibiotikabehandling och bedöma prognos. Eng. procalcitonin. Av lat. pro = före + kalcitonin.
proktit: subst. (-en, -er) inflammation i ändtarmens slemhinna. Sv. ändtarmsinflammation. Eng. proctitis. Av grek. proktos = ändtarm + -it = inflammation. ICD-10: K62.8 (ulcerös K51.2).
proktodyni: subst. (-n, -er) smärta i ändtarmen. Eng. proctodynia. Av grek. proktos = ändtarm + odyne = smärta.
proktokolektomi: subst. (-n, -er) operativt avlägsnande av både tjocktarmen och ändtarmen. Eng. proctocolectomy. Av grek. proktos = ändtarm + kolon = tjocktarm + ektome = bortskärande.
proktolog: subst. (-en, -er) läkare specialiserad på ändtarmens och analregionens sjukdomar. Eng. proctologist. Av grek. proktos = ändtarm + logos = lära.
proktologi: subst. (-n) läran om ändtarmen och dess sjukdomar. Eng. proctology. Av grek. proktos = ändtarm + logos = lära.
proktosigmoidit: subst. inflammation i både ändtarmen (rektum) och nedre tjocktarmen (colon sigmoideum). Eng. proctosigmoiditis. Av grek. proktos = ändtarm + sigmoideum + -it = inflammation. ICD-10: K52.9 (ulcerös K51).
proktoskop: subst. (-et, -) kort, ljusförsett rörinstrument för att undersöka ändtarmen och analkanalen. Eng. proctoscope. Av grek. proktos = ändtarm + skopein = betrakta.
prolaktin: subst. (-et) hypofyshormon (PRL) som styr bröstkörtlarnas utveckling i puberteten och graviditeten samt mjölkproduktionen vid amning. Eng. prolactin. Vardag. hormonet som styr mjölkproduktionen. Av lat. pro = för + lac = mjölk. Se PRL.
prolaktinom: subst. (-et) godartad hypofystumör som bildar för mycket prolaktin; kan ge mjölkflöde och utebliven menstruation. Eng. prolactinoma. Jfr Prolaktin, Hypofys. ICD-10: D35.2 (hyperprolaktinemi E22.1). ICD-11: 2F37.0.
prolaps: subst. (-en, -er) framfall; att ett organ eller vävnad sjunker ned eller buktar ut ur sitt normala läge, t.ex. diskbråck eller livmoderframfall. Sv. framfall. Eng. prolapse. Vardag. när ett organ glider ned eller buktar ut. Av lat. prolabi = falla fram.
prolapsus recti: subst. (lat.) framfall där en del av ändtarmen buktar ut genom ändtarmsöppningen. Sv. ändtarmsframfall. Eng. rectal prolapse. Av lat. prolapsus = framfall + rectum = ändtarm.
prolapsus uteri: subst. (lat.) livmoderframfall; livmodern sjunker ned i eller ut genom slidan när bäckenbottens stöd försvagats. Sv. livmoderframfall. Eng. uterine prolapse. Av lat. prolapsus = framfall + uterus = livmoder.
prolatio: verb att föra fram, utvidgning; t.ex. prolatio linguae. Sv. prolaps, framskjutning. Eng. prolapse, protrusion. Av lat. proferre = föra fram.
proliferation: subst. (-en, -er) tillväxt genom snabb celldelning och nybildning av celler. Sv. cellnybildning. Eng. proliferation. Av lat. proles = avkomma + ferre = bära.
PROM: subst. (förk.) premature rupture of membranes; för tidig bristning av fosterhinnorna med vattenavgång före förlossningens start. Eng. premature rupture of membranes. Förkortning. ICD-10: O42.
prominens: adj. framskjutande, utskott; t.ex. vertebra prominens (C7, längst utskottet), prominentia. Sv. prominent, utskjutande. Eng. prominent, prominens. Av lat. prominere = stå ut.
prominentia: subst. upphöjning; anatomisk upphöjning, t.ex. prominentia laryngea (adamsäpplet). Sv. prominens, upphöjning. Eng. prominence. Av lat. prominere = stå ut.
prominentia laryngea: subst. struphuvudsknölen; den framskjutande vinkeln på sköldbrosket, mer markerad hos män. Sv. adamsäpple. Eng. laryngeal prominence. Av lat. prominentia = utskjutande del + grek. larynx = struphuvud.
prominentia mallearis: subst. den utbuktning på trumhinnan som motsvarar hammarens kortskott (lateralutskott). Eng. malleolar prominence. Av lat. prominentia = utbuktning + malleus = hammare.
promontorium: subst. upphöjning; t.ex. promontorium ossis sacri (korsbenet översta del), promontorium tympani. Sv. promontorium, upphöjning. Eng. promontory. Av lat. promontorium = udde, framskjutning.
pronatio: subst. pronation; vridning av underarmen så att handflatan vänds nedåt/bakåt, eller inåtvridning av foten. Sv. pronation. Eng. pronation. Av lat. pronus = framåtlutad, framstupa.
pronation: subst. rotation av underarmen så handflatan vänds nedåt eller bakåt. Eng. pronation. Motsats: supination. Av lat. pronus = framåtlutad, liggande på magen.
pronationsfot: subst. fot som rullar inåt och plattas ut vid belastning; överpronation. Sv. plattfot, inåtrullande fot. Eng. pronated foot. Vardag. fot som rullar inåt och blir plattare. Av lat. pronare = luta framåt. Se Pronera.
pronator: subst. inåtvridare; m. pronator teres och m. pronator quadratus utför pronation. Sv. pronator. Eng. pronator. Av lat. pronus = liggande på magen; pronare = vrida ned.
pronator quadratus, musculus: subst. musculus pronator quadratus; fyrkantiga pronatorn; djup, fyrkantig muskel mellan armbågsben och strålben vid handleden som proner underarmen. Eng. pronator quadratus. Av lat. musculus = muskel + pronare = vrida nedåt + quadratus = fyrkantig.
pronator teres, musculus: subst. musculus pronator teres; runda pronatorn; muskel från överarmsbenet och armbågsbenet till strålbenet som proner underarmen och böjer armbågen. Eng. pronator teres. Av lat. musculus = muskel + pronare = vrida nedåt + teres = rund.
pronator, musculus: subst. musculus pronator; inåtvridare; muskel som proner underarmen eller foten. Eng. pronator muscle. Av lat. musculus = muskel + pronare = luta framåt.
pronera: verb (-r, -de, -t) vrida handflatan nedåt/bakåt, eller rulla foten inåt (motsats supinera). Eng. pronate. Av lat. pronare = luta framåt.
propeptid: subst. (-en, -er) inaktivt förstadium till en peptid; aktiveras genom avklyvning till den verksamma formen, t.ex. ett hormon. Eng. propeptide. Av lat. pro = före + grek. peptos = smält.
proportionell: adj. (-t, -a) som står i ett bestämt förhållande till något; förhållandevis. Eng. proportional. Av lat. proportio = förhållande.
proprioceptiv: adj. (-t, -a) som rör ledkänslan — kroppens registrering av leders och musklers läge och rörelse (djupsinne). Eng. proprioceptive. Vardag. kroppens känsla för var dess delar befinner sig. Av lat. proprius = egen + capere = ta emot.
proprius: subst. egentlig, eget, speciell; t.ex. fasciculus proprius, mm. levatores costarum proprii. Sv. proprius, egentlig. Eng. proprius, proper. Av lat. proprius = egentlig, eigen.
proptos: subst. (-en) utstående ögonglob; att ögat skjuter fram ur ögonhålan, t.ex. vid förhöjd ämnesomsättning. Sv. utstående öga. Eng. proptosis, exophthalmos. Vardag. utstående ögon. Av grek. pro = framåt + ptosis = fall. Även proptosis.
propulsion: subst. (-en, -er) framåtdrivande rörelse; även ofrivillig tendens att falla framåt och trippa, t.ex. vid parkinsonism. Eng. propulsion. Av lat. propellere = driva framåt.
prospektiv: adj. (-t, -a) framåtblickande; om studie som följer deltagare framåt i tiden (motsats retrospektiv). Eng. prospective. Av lat. prospicere = se framåt.
prostaglandin: subst. (-et, -er) hormonliknande, biologiskt aktiva fettsyror som bildas lokalt och påverkar bl.a. inflammation, smärta, blodflöde och livmodersammandragningar. Eng. prostaglandin. Av prostata (där de först upptäcktes) + glandula = körtel.
prostata: subst. blåshalskörtel; körtel kring urinrörets begynnelse hos mannen. Sv. prostata, blåshalskörtel. Eng. prostate. Vardag. prostatan. Av grek. prostates = den som sitter framför (urinblåsan).
prostatacancer: subst. elakartad tumör i prostatakörteln; den vanligaste cancerformen hos män. Lat. carcinoma prostatae. Eng. prostate cancer. ICD-10: C61. ICD-11: 2C82.
prostataförstoring: subst. godartad förstoring av prostatakörteln som ger trängningar och försvårad vattenkastning hos äldre män. Lat. hyperplasia prostatae benigna. Sv. godartad prostataförstoring (BPH). Eng. benign prostatic hyperplasia. ICD-10: N40. ICD-11: GA90.
prostatahypertrofi: subst. (-n, -er) godartad förstoring av prostatakörteln, vanlig hos äldre män, som kan ge trängningar och försvårad urinering. Sv. godartad prostataförstoring. Eng. prostatic hypertrophy. Vardag. förstorad prostata som klämmer på urinröret. Av grek. prostates = försvarare + hyper = över + trophe = näring, tillväxt.
prostatektomi: subst. (-n, -er) operativt avlägsnande av prostatakörteln (helt eller delvis). Eng. prostatectomy. Av grek. prostates = prostata + ektome = bortskärande.
prostaticus, plexus venosus: subst. plexus venosus prostaticus (Santorinis plexus); prostata-vennätet; det vennät runt prostata som tar emot djupa penisryggsvenen; har via kotpelarens vennät (Batson) förbindelse som förklarar prostatacancerns benmetastaser i kotpelaren. Eng. prostatic venous plexus. Av grek. prostata = blåskörtel + lat. venosus = venös + plexus = flätverk.
prostatism: subst. (-en) vattenkastningsbesvär av förstorad prostata, t.ex. svag stråle, trängningar och tätare urinering. Eng. prostatism. Vardag. kissbesvär av förstorad prostata. Av grek. prostates = prostata.
prostatit: subst. (-en, -er) inflammation i prostatakörteln. Sv. prostatainflammation. Eng. prostatitis. Av grek. prostates = prostata + -it = inflammation. ICD-10: N41. ICD-11: GA91.
proteas: subst. (-et, -er) enzym som bryter ned (spjälkar) proteiner till mindre delar. Eng. protease. Av protein + -as (enzym).
proteinuri: subst. förekomst av protein (äggvita) i urinen, tecken på njurpåverkan. Sv. äggvita i urinen. Eng. proteinuria. Vardag. äggvita i urinen. Av protein + grek. ouron = urin.
protektiva ämnen: subst. (plur.) skyddande medel som lägger sig som en barriär över hud eller slemhinna. Eng. protectives. Av lat. protegere = skydda.
proteolys: subst. (-en, -er) nedbrytning (spjälkning) av protein, där vatten tas upp i reaktionen. Eng. proteolysis. Av protein + grek. lysis = upplösning.
proteolytisk: adj. (-a) som bryter ned protein. Eng. proteolytic. Av protein + grek. lysis = upplösning.
protonpumpshämmare: subst. (-n, -hämmare) läkemedelsgrupp (PPI) som kraftigt blockerar magsäckens syraproduktion, t.ex. omeprazol, vid magsår och refluxbesvär. Eng. proton pump inhibitor. Vardag. tablett som stänger av magsyran. Se PPI.
protozo: subst. (-n, -er) encellig mikroorganism (urdjur), t.ex. malariaparasiten eller amöbor. Sv. urdjur. Eng. protozoan. Av grek. protos = först + zoon = djur.
protraherad: adj. (-e) långdragen, utdragen i tiden. Eng. protracted. Av lat. protrahere = dra ut.
protraktion: subst. framåtrörelse av en kroppsdel, t.ex. skulderblad eller käke. Eng. protraction. Motsats: retraktion. Av lat. pro (framåt) + trahere = dra.
protrombin: subst. (-et, -er) koagulationsfaktor II; blodprotein som omvandlas till trombin och deltar i blodets levring. Eng. prothrombin. Av lat. pro = före + grek. thrombos = propp.
protruerande: adj. utskjutande, framskjutande (t.ex. om en disk eller framtänder). Eng. protruding. Av lat. protrudere = skjuta fram.
protrusion: subst. framskjutning av en struktur, t.ex. diskprotrusion (utbuktning av mellankotsskiva) eller framåtrörelse av underkäken. Eng. protrusion. Vardag. diskbråck (vid diskprotrusion). Av lat. pro (framåt) + trudere = trycka, driva.
protuberantia: subst. upphöjning; t.ex. protuberantia occipitalis externa/interna. Sv. protuberans, upphöjning. Eng. protuberance. Av lat. protuberare = svälla ut; protuberantia = svullnad.
protuberantia mentalis: subst. hakutskottet; den framskjutande benupphöjning som bildar hakan. Eng. mental protuberance. Av lat. protuberantia = utbuktning + mentum = haka.
protuberantia occipitalis externa: subst. yttre nackbensknölen; en kännbar utbuktning mitt på nackbenets utsida. Eng. external occipital protuberance. Av lat. protuberantia = utbuktning + occipitalis (occiput = bakhuvud) + externa = yttre.
protuberantia occipitalis interna: subst. inre nackbensknölen; upphöjningen i mitten av korsupphöjningen på nackbenets insida. Eng. internal occipital protuberance. Av lat. protuberantia = utbuktning + occiput = bakhuvud + interna = inre.
provtagningsbeteckningar: subst. (pl.) de prefix som anger provmaterial och provtagningssätt i svenska labbsvar; står före analysnamnet, t.ex. P-Glukos eller fP-Glukos. Vanliga beteckningar: B- = helblod, P- = plasma, S- = serum, U- = urin, Csv- = cerebrospinalvätska; f- = fastande (fP-, fS-), t- = dygnsmängd/tidssamlad (tU-), a-/v-/k- = arteriellt/venöst/kapillärt. Eng. specimen type prefixes. Jfr Plasma, Serum.
proximal: adj. närmare ursprunget eller kroppen; motsats till distal. Eng. proximal. Av lat. proximus = närmast.
proximalis: adj. som ligger närmare kroppens bål eller ett organs ursprung. Sv. proximal. Eng. proximal. Av lat. proximus = närmast.
prurigonos: adj. (-t, -a) kliande; om kliande hudknutor (prurigo). Eng. prurigo-like, itching. Av lat. prurigo = klåda.
pruritus: subst. (lat.) klåda. Sv. klåda. Eng. pruritus. Vardag. klåda. Av lat. prurire = klia.
PS: subst. (förk.) Parkinsons sjukdom; kronisk neurologisk sjukdom med skakningar, stelhet och långsamma rörelser. Eng. Parkinson's disease. Förkortning. Se Parkinsons sjukdom. ICD-10: G20.
PSA: subst. (förk.) prostataspecifikt antigen; protein från prostatan som mäts i blodet och kan vara förhöjt vid bl.a. prostatacancer och godartad förstoring. Eng. prostate-specific antigen. Vardag. blodprov som används vid utredning av prostatan. Referensvärde (män): < 3,0 µg/L (< 70 år); gränsen höjs med åldern (70–80 år < 5,0; > 80 år < 7,0).
pseudoartros: subst. (-en, -er) falsk led; rörlighet kvarstår på en frakturplats där benbrottet inte läkt ihop. Eng. pseudarthrosis. Vardag. benbrott som inte växt ihop och rör sig som en led. Av grek. pseudes = falsk + arthron = led.
pseudokrupp: subst. (-en) virusutlöst svullnad i struphuvudet hos små barn med skällande hosta och andningssvårigheter, oftast nattetid. Lat. laryngitis subglottica. Sv. falsk krupp. Eng. croup. ICD-10: J05.0. ICD-11: CA05.0.
pseudomembranös: adj. (-t, -a) om beläggning av döda celler och fibrin som bildar en hinna, t.ex. pseudomembranös kolit. Eng. pseudomembranous. Av grek. pseudes = falsk + membran.
pseudoobstruktion: subst. (-en, -er) tillstånd med symtom på tarmstopp utan något mekaniskt hinder, av störd tarmmotorik. Eng. pseudo-obstruction. Av grek. pseudes = falsk + lat. obstruere = spärra.
pseudotumör: subst. (-en, -er) tumörliknande svullnad eller vävnadsförändring som inte är en äkta tumör. Eng. pseudotumour. Av grek. pseudes = falsk + lat. tumor = svulst.
psoas: subst. ländmuskel; m. psoas major förbinder kotorna med trochanter minor, viktig för höftflexion. Sv. psoasmuskeln. Eng. psoas. Vardag. ländmuskeln. Av grek. psoa = länsmuskeln.
psoas major, musculus: subst. musculus psoas major; stora ländmuskeln; muskel från ländkotorna till lårbenets lilla trochanter som böjer höften. Eng. psoas major. Av lat. musculus = muskel + grek. psoa = ländmuskel + lat. major = större.
psoas minor, musculus: subst. musculus psoas minor; lilla ländmuskeln; smal, inkonstant muskel framför stora ländmuskeln. Eng. psoas minor. Av lat. musculus = muskel + grek. psoa = ländmuskel + lat. minor = mindre.
psoriasis: subst. kronisk, icke smittsam hudsjukdom med röda, fjällande utslag på grund av för snabb nybildning av hudceller; kan även ge ledbesvär. Eng. psoriasis. Vardag. kronisk hudsjukdom med röda, fjällande plack. Av grek. psora = klåda. ICD-10: L40 (L40.0 vulgaris, L40.5 psoriasisartrit). ICD-11: EA90.
psoriasisartrit: subst. ledinflammation kopplad till hudsjukdomen psoriasis. Lat. arthritis psoriatica. Eng. psoriatic arthritis. Jfr psoriasis. ICD-10: L40.5† (M07.0–M07.3*).
psykiater: subst. (-n, psykiatrer) läkare specialiserad på psykiska sjukdomar. Eng. psychiatrist. Av grek. psyche = själ + iatros = läkare.
psykiatri: subst. (-n) den medicinska specialiteten som rör psykiska sjukdomar och deras behandling. Eng. psychiatry. Av grek. psyche = själ + iatreia = läkekonst.
psykofarmaka: subst. (plur.) läkemedel som påverkar psykiska funktioner — t.ex. ångestdämpande, sömnmedel, antidepressiva och antipsykotika. Eng. psychotropic drugs. Vardag. mediciner mot psykiska besvär. Av grek. psyche = själ + pharmakon = läkemedel.
psykogen: adj. (-t, -a) av psykiskt ursprung; orsakad av själsliga faktorer snarare än kroppsliga. Eng. psychogenic. Av grek. psyche = själ + genes = ursprung.
psykoleptisk: adj. (-a) som dämpar psykisk aktivitet eller ger nedstämdhet. Eng. psycholeptic. Av grek. psyche = själ + leptikos = som griper tag.
psykologi: subst. (-n) vetenskapen om människans tankar, känslor och beteende. Eng. psychology. Av grek. psyche = själ + logos = lära.
psykologisk: adj. (-a) som rör tanke- och själslivet eller psykologin. Eng. psychological. Av grek. psyche = själ + logos = lära.
psykomotorisk: adj. (-a) som rör samspelet mellan psykiska processer och kroppslig rörelse, t.ex. psykomotorisk tröghet. Eng. psychomotor. Av grek. psyche = själ + lat. motor = rörare.
psykopat: subst. (-en, -er) person med bristande empati och samvete, ofta manipulativ; i dag närmast antisocial personlighetsstörning. Eng. psychopath. Av grek. psyche = själ + pathos = lidande.
psykos: subst. (-en, -er) allvarlig psykisk störning med förlorad verklighetsuppfattning, t.ex. vanföreställningar och hallucinationer. Sv. sinnesförvirring. Eng. psychosis. Vardag. tillstånd där man tappar kontakten med verkligheten. Av grek. psyche = själ + -os = tillstånd. ICD-10: F20–F29 (akut F23, ospecificerad F29). ICD-11: 6A20–6A2Z.
psykosomatisk: adj. (-a) om kroppsliga besvär som helt eller delvis orsakas eller förvärras av psykiska faktorer. Eng. psychosomatic. Vardag. kroppsliga symtom med själslig orsak. Av grek. psyche = själ + soma = kropp.
psykotisk: adj. (-a) som präglas av eller lider av psykos, med förlorad verklighetskontakt. Eng. psychotic. Av grek. psyche = själ. Se Psykos.
psykotrop: adj. (-t, -a) som påverkar psyket; om läkemedel som verkar på sinnesstämning, tankar eller beteende (antipsykotika, antidepressiva, lugnande m.fl.). Eng. psychotropic. Av grek. psyche = själ + tropos = vändning.
PT-INH: subst. (förk.) protrombintid angiven i INR (internationellt normaliserat ratio); blodprov som mäter koagulationen och styr warfarinbehandling. Eng. prothrombin time (INR). Förkortning. Jämför PK-INR.
PTA: subst. (förk.) perkutan transluminal angioplastik; ballongvidgning (ofta med stent) av en förträngd pulsåder via kateter genom huden. Eng. percutaneous transluminal angioplasty. Vardag. ballongvidgning av ett trångt blodkärl. Förkortning.
PTC: subst. (förk.) perkutan transhepatisk kolangiografi/galldränage; röntgen och avlastning av gallvägarna via en kateter genom huden och levern. Eng. percutaneous transhepatic cholangiography. Förkortning.
PTCA: subst. (förk.) perkutan transluminal koronar angioplastik; ballongvidgning av förträngda kranskärl via kateter, ofta med stent. Eng. percutaneous transluminal coronary angioplasty. Vardag. ballongvidgning av hjärtats kranskärl. Förkortning. Se PCI.
pterion: subst. den punkt på skallens sida där pann-, hjäss-, kil- och tinningben möts; tunt och kliniskt viktigt (under löper mellersta hjärnhinneartären). Eng. pterion. Av grek. pteron = vinge.
pterygoideus: adj. vingformad; t.ex. processus pterygoideus (vingformad utskjutning på os sphenoidale), mm. pterygoidei. Sv. pterygoid. Eng. pterygoid. Av grek. pteryx (vinge) + eidos = form.
pterygoideus lateralis, musculus: subst. musculus pterygoideus lateralis; yttre vingmuskeln; tuggmuskel som skjuter fram underkäken och möjliggör sidledsrörelser. Eng. lateral pterygoid. Av lat. musculus = muskel + grek. pteryx = vinge + lat. lateralis = yttre.
pterygoideus medialis, musculus: subst. musculus pterygoideus medialis; inre vingmuskeln; tuggmuskel på underkäkens insida som höjer underkäken. Eng. medial pterygoid. Av lat. musculus = muskel + grek. pteryx = vinge + lat. medialis = inre.
pterygoideus, plexus: subst. plexus pterygoideus; vingflätaden (pterygoidplexus); ett tätt venöst nät kring vingmusklerna i djupa ansiktet, med förbindelser till sinus cavernosus (väg för infektionsspridning, t.ex. från tänder). Eng. pterygoid plexus. Av grek. pteryx = vinge + lat. plexus = flätverk.
pterygopalatinum, ganglion: subst. ganglion pterygopalatinum; vinggomgangliet; det parasympatiska ganglion (kopplat till ansiktsnerven VII) som styr tårkörteln och näsans/gommens körtlar. Eng. pterygopalatine ganglion. Av grek. pteryx = vinge + lat. palatum = gom + grek. ganglion = knuta.
pterygospinale, ligamentum: subst. ligamentum pterygospinale; ledband mellan kilbenets vingutskott och tornutskottet på samma ben. Eng. pterygospinous ligament. Av grek. pteryx = vinge + lat. spina = tagg.
PTH: subst. (förk.) paratyreoideahormon; hormon från bisköldkörtlarna som höjer kalknivån i blodet och är centralt i kalkomsättningen. Eng. parathyroid hormone. Referensvärde (vuxen): ca 1,6–6,9 pmol/L. Se Paratyreoideahormon. Jfr Kalcium, D-vitamin.
ptos: subst. (-en, -er) hängande, nedsjunket övre ögonlock. Eng. ptosis. Vardag. hängande ögonlock. Av grek. ptosis = fall.
PTRA: subst. (förk.) perkutan transluminal renal angioplastik; ballongvidgning via kateter av en förträngd njurartär. Eng. percutaneous transluminal renal angioplasty. Förkortning.
PTSD: subst. (förk.) post-traumatic stress disorder (posttraumatiskt stressyndrom); långvariga psykiska besvär efter en traumatisk händelse, med återupplevanden, undvikande och överspändhet. Eng. post-traumatic stress disorder. Vardag. bestående psykiska men efter ett trauma. Förkortning. Se Posttraumatiskt stressyndrom. ICD-10: F43.1. ICD-11: 6B40.
pubertet: subst. (-en) utvecklingsperioden då könsmognaden inträder och kroppen blir könsmogen. Eng. puberty. Av lat. pubertas = könsmognad.
pubes: subst. blygd; blygdbenet, blygdområde. Sv. blygd. Eng. pubes, pubic region. Av lat. pubes = blygd, könshår.
pubicum inferius, ligamentum: subst. ligamentum pubicum inferius; nedre, bågformat band som förstärker blygdbensfogen nedtill. Eng. inferior pubic ligament. Av lat. ligamentum = band + pubis = blygdben + inferior = nedre.
pubicum superius, ligamentum: subst. ligamentum pubicum superius; övre band som förstärker blygdbensfogen upptill. Eng. superior pubic ligament. Av lat. ligamentum = band + pubis = blygdben + superior = övre.
pubicus: adj. som hör till blygdbenet; t.ex. symphysis pubica, arcus pubicus. Sv. pubisk. Eng. pubic. Av lat. pubes = blygd.
pubis, os: subst. os pubis; blygdbenet; höftbenets främre nedre del som möter motsatta sidans blygdben i blygdbensfogen. Sv. blygdben. Eng. pubis. Av lat. pubes = blygd, könshår.
publication bias: subst. publikationssnedvridning; att studier med signifikanta (positiva) resultat lättare blir publicerade, vilket kan ge en överdrivet gynnsam bild av en behandling i litteraturen. Eng. publication bias. Vardag. att lyckade studier oftare publiceras och därför ger en skev bild. Av eng. publication + bias = skevhet.
puboanalis, musculus: subst. musculus puboanalis; blygdben-analmuskeln; den del av bäckenbottenlyftaren som fäster i analkanalens vägg. Eng. pubo-analis. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + anus = ändtarmsöppning.
pubocervicale, ligamentum: subst. ligamentum pubocervicale; bandet mellan blygdbenet och livmoderhalsen som stöttar denna framtill. Eng. pubocervical ligament. Av lat. pubis = blygdben + cervix = hals + ligamentum = band.
pubococcygeus, musculus: subst. musculus pubococcygeus; blygdben-svansbensmuskeln; den del av bäckenbottenlyftaren som löper från blygdbenet bakåt mot svansbenet. Eng. pubococcygeus. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + grek. kokkyx = svansben.
pubofemorale, ligamentum: subst. ligamentum pubofemorale; pubofemoralbandet; band på höftledens undersida från blygdbenet till lårbenet. Eng. pubofemoral ligament. Av lat. pubis = blygdben + femur = lårben.
puboperinealis, musculus: subst. musculus puboperinealis; blygdben-mellangärdsmuskeln; den del av bäckenbottenlyftaren som fäster i mellangården. Eng. puboperinealis. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + grek. perineos = mellangård.
puboprostaticum, ligamentum: subst. ligamentum puboprostaticum; puboprostatiska bandet; bindvävsband hos mannen från blygdbenet till prostatan och urinblåsans hals. Eng. puboprostatic ligament. Av lat. ligamentum = band + pubis = blygdben + grek. prostates = prostata.
puboprostaticus, musculus: subst. musculus puboprostaticus; blygdben-prostatamuskeln; den del av bäckenbottenlyftaren hos mannen som fäster vid prostatan. Eng. puboprostaticus. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + grek. prostates = försteståndare (prostata).
puborectalis, musculus: subst. musculus puborectalis; blygdben-ändtarmsmuskeln; den slyngformade del av bäckenbottenlyftaren som omfamnar ändtarmens övergång och håller upp analvinkeln (viktig för kontinens). Eng. puborectalis. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + rectum = ändtarm.
pubovaginalis, musculus: subst. musculus pubovaginalis; blygdben-slidmuskeln; den del av bäckenbottenlyftaren hos kvinnan som omger och stöttar slidan. Eng. pubovaginalis. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + vagina = slida.
pubovesicale, ligamentum: subst. ligamentum pubovesicale; pubovesikala bandet; bindvävsband hos kvinnan från blygdbenet till urinblåsans hals som stöttar blåsan och urinröret. Eng. pubovesical ligament. Av lat. ligamentum = band + pubis = blygdben + vesica = urinblåsa.
pubovesicalis, musculus: subst. musculus pubovesicalis; blygdben-blåsmuskeln; glatta muskelbuntar i pubovesikala bandet som drar urinblåsans hals framåt mot blygdbenet. Eng. pubovesicalis. Av lat. musculus = muskel + pubis = blygdben + vesica = urinblåsa.
pudenda interna, arteria: subst. arteria pudenda interna; inre blygdartären; gren av inre höftbensartären som via Alcocks kanal försörjer mellangården och de yttre könsorganen; central för erektion. Eng. internal pudendal artery. Av lat. pudendum = blygd + internus = inre + arteria = artär.
pudendum: subst. blygd; yttre könsorgan (pudendum femininum = vulva). Sv. yttre könsorgan, pudendum. Eng. pudendum. Av lat. pudere = skämmas; pudendum = det man skäms för.
pudendum femininum: subst. vulva; de yttre kvinnliga könsdelarna sammantaget. Sv. vulva, blygd. Eng. pudendum. Av lat. pudendum = blygd (pudere = blygas) + femininus = kvinnlig.
pudendus, nervus: subst. nervus pudendus; blygdnerven; korsbensnervflätans nerv (S2–S4) som via Alcocks kanal försörjer mellangården, de yttre könsorganen och de viljestyrda slutmusklerna i ändtarm och urinrör. Eng. pudendal nerve. Av lat. pudendum = blygd + nervus = nerv.
puerperium: subst. (-et) barnsängstiden; de första sex till åtta veckorna efter förlossningen då kroppen återgår till tillståndet före graviditeten. Sv. barnsängstid. Eng. puerperium. Av lat. puer = barn + parere = föda.
pulley-ruptur: subst. fingerskada där fästet för böjsenans senskida (en pulley) längs fingerbenet brister; vanlig hos klättrare. Eng. pulley rupture. Vardag. skada på senskidans fäste i ett finger, ”klättrarfinger”. Av eng. pulley = trissa, talja.
pulmektomi: subst. (-n, -er) operativt avlägsnande av en hel lunga. Sv. lungborttagning. Eng. pneumonectomy. Av lat. pulmo = lunga + grek. ektome = bortskärande.
pulmo: subst. lunga. Sv. lunga. Eng. lung, pulmo. Av lat. pulmo = lunga.
pulmo dexter: subst. höger lunga; den större lungan, indelad i tre lober (över-, mellan- och underlob). Sv. höger lunga. Eng. right lung. Av lat. pulmo = lunga + dexter = höger.
pulmo sinister: subst. vänster lunga; den mindre lungan, indelad i två lober, med en inskärning för hjärtat. Sv. vänster lunga. Eng. left lung. Av lat. pulmo = lunga + sinister = vänster.
pulmonale, ligamentum: subst. ligamentum pulmonale; lungbandet; det dubbelvikta plesurveck under lungroten som förbinder lungan med mediastinum. Eng. pulmonary ligament. Av lat. pulmo = lunga + ligamentum = band.
pulmonalis: adj. lung-, som hör till lungan; t.ex. arteria pulmonalis, vena pulmonalis, valva pulmonalis. Sv. pulmonal, lung-. Eng. pulmonary. Av lat. pulmo = lunga.
pulmonalis dextra inferior, vena: subst. vena pulmonalis dextra inferior; höger nedre lungven; för syrerikt blod från höger lungas underlob. Eng. right inferior pulmonary vein. Av lat. vena = ven + pulmo = lunga + dexter = höger + inferior = nedre.
pulmonalis dextra superior, vena: subst. vena pulmonalis dextra superior; höger övre lungven; för syrerikt blod från höger lungas över- och mellanlob till vänster förmak. Eng. right superior pulmonary vein. Av lat. vena = ven + pulmo = lunga + dexter = höger + superior = övre.
pulmonalis dextra, arteria: subst. arteria pulmonalis dextra; höger lungartär; den gren av lungartärstammen som för syrefattigt blod till höger lunga. Eng. right pulmonary artery. Av lat. arteria = artär + pulmo = lunga + dexter = höger.
pulmonalis sinistra inferior, vena: subst. vena pulmonalis sinistra inferior; vänster nedre lungven; för syrerikt blod från vänster lungas underlob. Eng. left inferior pulmonary vein. Av lat. vena = ven + pulmo = lunga + sinister = vänster + inferior = nedre.
pulmonalis sinistra superior, vena: subst. vena pulmonalis sinistra superior; vänster övre lungven; för syrerikt blod från vänster lungas överlob (inkl. lingula). Eng. left superior pulmonary vein. Av lat. vena = ven + pulmo = lunga + sinister = vänster + superior = övre.
pulmonalis sinistra, arteria: subst. arteria pulmonalis sinistra; vänster lungartär; den gren av lungartärstammen som för syrefattigt blod till vänster lunga. Eng. left pulmonary artery. Av lat. arteria = artär + pulmo = lunga + sinister = vänster.
pulmonell: adj. (-t, -a) som rör lungorna, t.ex. pulmonell hypertension. Sv. lung-. Eng. pulmonary. Av lat. pulmo = lunga.
pulmones: subst. lungorna; de två parenkymrika andningsorganen i brösthålan där gasutbytet mellan luft och blod sker. Sv. lungor. Eng. lungs. Av lat. pulmo = lunga.
pulpa: subst. mjuk massa, kött; t.ex. pulpa dentis = tandpulpan. Sv. pulpa. Eng. pulp. Av lat. pulpa = mjukt kött.
pulpa alba: subst. vita pulpan; mjältens lymfoida vävnad (lymfocytslidor och -knölar) kring de små artärerna, där immunsvaret sker. Eng. white pulp. Av lat. pulpa = mjuk massa + albus = vit.
pulpa coronalis: subst. kronpulpan; den del av tandpulpan som ligger i tandkronan. Eng. crown pulp. Av lat. pulpa = mjukdel + corona = krona.
pulpa dentis: subst. tandpulpan; den mjuka, kärl- och nervrika bindväv som fyller tandens hålrum (tandmärgen). Sv. tandpulpa, tandmärg. Eng. dental pulp. Av lat. pulpa = kött, mjukdel + dens = tand.
pulpa radicularis: subst. rotpulpan; den del av tandpulpan som ligger i rotkanalen. Eng. root pulp. Av lat. pulpa = mjukdel + radix = rot.
pulpa rubra: subst. röda pulpan; mjältens blodfyllda vävnad som filtrerar blodet och bryter ner uttjänta röda blodkroppar. Eng. red pulp. Av lat. pulpa = mjuk massa + ruber = röd.
pulpit: subst. inflammation i tandpulpan — tandens innersta del med nerver och blodkärl — ofta med svår tandvärk. Sv. tandnervsinflammation. Eng. pulpitis. Vardag. inflammation i tandnerven. Av lat. pulpa = mjuk inre massa + -it = inflammation. ICD-10: K04.0.
pulposus: adj. bestående av mjuk substans; nucleus pulposus = intervertebralskivans mjuka kärna. Sv. pulpös. Eng. pulposus, pulpy. Av lat. pulpa = mjukt kött + -osus.
pulsation: subst. (-en, -er) pulsslag; rytmiskt slående eller bultande rörelse, t.ex. i en pulsåder. Eng. pulsation. Av lat. pulsare = slå.
punctum fixum: subst. det fasta fästet; den ände av en muskel som hålls stilla vid en rörelse (oftast ursprunget). Eng. fixed end. Av lat. punctum = punkt + fixus = fastsatt.
punctum lacrimale: subst. tårpunkten; den lilla öppning vid inre delen av vardera ögonlockskanten där tårvätskan sugs in i tårkanalen. Eng. lacrimal punctum. Av lat. punctum = punkt + lacrima = tår.
punctum mobile: subst. det rörliga fästet; den ände av en muskel som dras mot det fasta fästet vid en rörelse. Eng. mobile end. Av lat. punctum = punkt + mobilis = rörlig.
punktion: subst. (-en, -er) instick med nål för att ta prov eller tömma ut vätska, t.ex. lumbalpunktion. Eng. puncture. Vardag. att sticka in en nål för prov eller tömning. Av lat. punctio = stick.
pupilla: subst. pupill, vakt; pupillen i iris som reglerar ljusinflödet. Sv. pupill. Eng. pupil. Vardag. pupillen. Av lat. pupilla = liten docka, pupill; reflexen av det lilla ansiktet man ser i ögat.
pupilldilatation: subst. (-en, -er) vidgning av pupillen. Sv. pupillvidgning. Eng. pupillary dilatation. Vardag. vidgad pupill. Av lat. pupilla = pupill + dilatare = vidga.
pupula: subst. pupill; öppningen i iris. Sv. pupill. Eng. pupil. Av lat. pupula = liten pupill.
purpura: subst. (lat.) punkt- till fläckformiga blödningar i hud eller slemhinna som inte bleknar vid tryck. Eng. purpura. Vardag. små blodutgjutningar i huden. Av lat. purpura = purpurfärg.
purulent: adj. (-a) varig, varbildande. Sv. varig. Eng. purulent. Av lat. pus = var.
pustel: subst. (-n, pustler) liten varfylld blåsa i huden (var-blemma). Sv. varblåsa, kvissla. Eng. pustule. Vardag. liten varig finne eller blåsa. Av lat. pustula = blåsa.
pustula maligna: lat. uttryck för hudmjältbrand; den svarta, elakartade sårskorpa som mjältbrand ger i huden. Jfr Mjältbrand, Anthrax.
pustulos: subst. (-en, -er) hudtillstånd med utbredning av variga blåsor (pustler); finns även som adjektivet pustulös = kvissleliknande. Eng. pustulosis. Av lat. pustula = blåsa. Även pustulös (adj.).
putamen: subst. putamen (skalet); linskärnans yttre, mörkare del; bildar tillsammans med svanskärnan striatum. Eng. putamen. Av lat. putamen = skal.
PUVA: subst. (förk.) fotokemoterapi mot vissa hudsjukdomar: ljuskänsliggörande psoralen (P) kombinerat med UVA-strålning. Eng. PUVA, psoralen plus UVA. Förkortning.
PV: subst. (förk.) porphyria variegata; en ärftlig form av porfyri med både hud- och nervsymtom. Eng. porphyria variegata. Förkortning. Se Porfyri.
PVK: förk. perifer venkateter; tunn plastkateter som läggs in i ett ytligt blodkärl (oftast på handen eller armen) för att ge läkemedel och vätska. Sv. venflon. Eng. peripheral venous catheter. Jfr CVK, PICC-line.
pyelit: subst. (-en, -er) inflammation i njurbäckenet. Sv. njurbäckeninflammation. Eng. pyelitis. Av grek. pyelos = bäcken + -it = inflammation. Se Pyelonefrit. ICD-10: N12 (akut N10).
pyelonefrit: subst. (-en, -er) inflammation/infektion i njurbäcken och njurvävnad, oftast bakteriell. Sv. njurbäckeninflammation. Eng. pyelonephritis. Vardag. njurbäckeninflammation. Av grek. pyelos = bäcken + nephros = njure + -it = inflammation. ICD-10: akut N10, kronisk N11. ICD-11: GB50–GB51.
pyelostomi: subst. (-n, -er) kirurgiskt anlagd öppning till njurbäckenet för urinavledning via kateter genom huden vid avflödeshinder. Eng. pyelostomy. Av grek. pyelos = bäcken + stoma = öppning.
pyemi: subst. (-n) form av blodförgiftning där varbildande bakterier sprids med blodet och ger spridda bölder (vargrundläggningar) i organen. Eng. pyaemia. Jfr Sepsis, Septikemi, Varfeber.
pylorus: subst. portvakt; nedre magmunnen mellan magsäck och duodenum. Sv. pylorus, nedre magmun. Eng. pylorus. Vardag. nedre magmunnen. Av grek. pyloros = portvakt, av pyle (port) + ouros = vakt.
pylorusstenos: subst. (-en, -er) förträngning av magmunnen (pylorus) mellan magsäck och tolvfingertarm, ofta medfödd hos spädbarn med kraftiga kräkningar. Eng. pyloric stenosis. Vardag. förträngd magmun som hindrar maten att passera. Av grek. pyloros = portvakt + stenosis = förträngning. ICD-10: medfödd Q40.0, förvärvad K31.1.
pyodermi: subst. (-n, -er) varbildande bakteriell hudinfektion, t.ex. svinkoppor. Eng. pyoderma. Vardag. variga hudinfektion. Av grek. pyon = var + derma = hud. Även pyoderma.
pyogen: adj. (-t, -a) varbildande; som ger upphov till varbildning. Eng. pyogenic. Av grek. pyon = var + genes = ursprung.
pyometra: subst. ansamling av var i livmodern, oftast vid avstängd livmoderhals (t.ex. av tumör) i kombination med infektion. Eng. pyometra. Av grek. pyon = var + metra = livmoder. ICD-10: N71.9.
pyonefros: subst. (-en) ansamling av var i ett blockerat, infekterat njurbäcken (infekterad hydronefros). Eng. pyonephrosis. Av grek. pyon = var + nephros = njure.
pyramidalis: adj. pyramidformad; t.ex. tractus corticospinalis (pyramidalis), m. pyramidalis. Sv. pyramidal. Eng. pyramidal. Av grek. pyramis = pyramid.
pyramidalis, musculus: subst. musculus pyramidalis; pyramidmuskeln; liten triangulär muskel framför raka bukmuskelns nedre del som spänner vita linjen. Eng. pyramidalis. Av lat. musculus = muskel + pyramis = pyramid.
pyramides renales: subst. njurpyramiderna (märgpyramider); de kägelformiga avsnitt som bygger upp njurmärgen, med spetsen (papillen) mot njurbäckenet. Eng. renal pyramids. Av grek. pyramis = pyramid + lat. ren = njure.
pyramis: subst. pyramid; t.ex. pyramiderna i medulla oblongata (corticospinala fibers), pyramis renalis. Sv. pyramid, pyramis. Eng. pyramid. Av grek. pyramis = pyramid.
pyramis medullae oblongatae: subst. pyramiderna; de två längsgående valkarna på förlängda märgens framsida som innehåller pyramidbanan (kortikospinala banan); banorna korsar varandra nedtill (pyramidkorsningen). Eng. pyramid. Av grek. pyramis = pyramid + lat. medulla oblongata = förlängda märgen.
pyrexi: subst. (-n, -er) febertillstånd, förhöjd kroppstemperatur. Sv. feber. Eng. pyrexia. Av grek. pyr = eld, feber. ICD-10: R50.9.
pyrogen: adj. (-t, -a) feberframkallande; om ämne (t.ex. bakteriegift) som utlöser feber. Eng. pyrogenic. Av grek. pyr = eld, feber + genes = ursprung.
pyros: subst. (-en) halsbränna; brännande känsla bakom bröstbenet av sur uppstötning. Sv. halsbränna. Eng. pyrosis, heartburn. Vardag. halsbränna. Av grek. pyrosis = brännande.
pyuri: subst. (-n, -er) förekomst av var (vita blodkroppar) i urinen, tecken på urinvägsinfektion. Eng. pyuria. Vardag. var i urinen. Av grek. pyon = var + ouron = urin.
påssjuka: subst. (-n) virussjukdom (parotitis epidemica) med feber och svullna spottkörtlar, särskilt öronspottkörteln; kan kompliceras av testikel- eller hjärnhinneinflammation. Eng. mumps. Jfr Parotitis epidemica. ICD-10: B26. ICD-11: 1F12.

Sök i ordlistan