E – latinska och anatomiska ord med förklaring

EBV: förk. Epstein-Barr-virus; ett herpesvirus som bl.a. orsakar körtelfeber (mononukleos). Eng. Epstein-Barr virus.
echinococcus: subst. larvstadiet av en liten bandmask (rävens/hundens dvärgbandmask) som bildar vätskefyllda blåsor (blåsmask) i lever eller lunga. Eng. echinococcus, hydatid disease. Jfr Bandmask.
eclampsia: subst. (lat./gr.) livshotande kramper sent i graviditeten eller vid förlossning, som komplikation till havandeskapsförgiftning. Eng. eclampsia. Jfr Havandeskapsförgiftning, Preeklampsi.
ECMO: förk. extrakorporeal membranoxygenering; hjärt-lungmaskinsbehandling där blodet syresätts utanför kroppen via ett membran, vid svår hjärt- eller lungsvikt. Eng. extracorporeal membrane oxygenation.
ECT: förk. elektrokonvulsiv behandling (elbehandling); behandling där ett kort kontrollerat krampanfall framkallas med ström, främst vid svår depression. Sv. elbehandling. Eng. electroconvulsive therapy.
ectoderma: subst. yttre groddblad; ger upphov till hud och nervsystem under embryoutvecklingen. Sv. ektoderm. Eng. ectoderm. Av grek. ektos (yttre) + derma = hud.
ECV: förk. extracellulärvätska; den del av kroppsvätskan som finns utanför cellerna. Eng. extracellular fluid.
EEG: förk. elektroencefalogram/-grafi; registrering av hjärnans elektriska aktivitet, bl.a. vid epilepsiutredning. Eng. electroencephalography.
efferent: adj. utgående; leder nervsignaler från CNS till muskler och körtlar. Eng. efferent. Vardag. utgående nervsignal. Motsats: afferent. Av lat. ex- (ut) + ferre = bära.
effusion: subst. (-en, pl. -er) ansamling av vätska i ett hålrum eller en vävnad, t.ex. i lungsäcken (pleuravätska) eller en led. Eng. effusion. Av lat. effundere = gjuta ut.
egentlig depression: subst. förstämningssyndrom med ihållande nedstämdhet, minskad glädje och ork samt flera tilläggssymtom under minst två veckor. Lat. depressio. Eng. major depressive disorder. Jfr depression. ICD-10: F32 (episod), F33 (recidiverande). ICD-11: 6A70–6A71.
egenvård: subst. (-en) hälso- och sjukvårdsåtgärd som en person kan utföra själv eller med hjälp av närstående, efter bedömning av vården. Eng. self-care.
eGFR: förk. uppskattad (estimerad) glomerulär filtrationshastighet; beräknat mått på njurfunktionen utifrån kreatinin eller cystatin C. Eng. estimated glomerular filtration rate. Referensvärde (vuxen): ca 80–125 mL/min/1,73 m² (18–50 år) och sjunker med åldern; < 60 talar för njursjukdom. Jfr GFR, Kreatinin, Cystatin C.
egodyston: adj. jagfrämmande; om symtom eller impulser som upplevs som främmande och plågsamma i förhållande till den egna självbilden. Eng. ego-dystonic. Motsats: egosynton.
egosynton: adj. jagriktig; om symtom eller beteenden som upplevs som naturliga och förenliga med den egna självbilden. Eng. ego-syntonic. Motsats: egodyston.
EHEC: förk. enterohemorragisk E. coli; tarmbakterie som bildar ett shigatoxin och kan ge svår blodig diarré och njurpåverkan (HUS). Eng. enterohaemorrhagic E. coli.
Ehlers-Danlos syndrom: subst. grupp ärftliga bindvävssjukdomar (EDS) med överrörliga leder, töjbar hud och skör vävnad. Eng. Ehlers-Danlos syndrome. ICD-10: Q79.6.
ehrlichios: subst. fästingburen bakterieinfektion (släktet Ehrlichia); den granulocytära formen kallas numera anaplasmos (fästingfeber). Eng. ehrlichiosis. Se Anaplasmos.
EIEC: förk. enteroinvasiva E. coli; tarmbakterier som tränger in i tarmslemhinnan och ger dysenterilik diarré. Eng. enteroinvasive E. coli.
ejaculatio: subst. utstötning; ejaculatio seminis = utstötning av sperma. Sv. ejakulation. Eng. ejaculation. Av lat. ejaculari = slungaa ut; e + jaculari = kasta.
ejaculatorius: adj. som tömmer ut sperma; ductus ejaculatorius = sädessträngens utföringsgång. Sv. ejakulatorisk. Eng. ejaculatory. Av lat. ejaculari = slungaa ut.
ejakulation: subst. (-en, pl. -er) sädesuttömning; utdrivning av sädesvätska vid orgasm. Sv. sädesuttömning. Eng. ejaculation. Av lat. eiaculari = slunga ut.
ejektionsfraktion: subst. (-en, pl. -er) den andel av blodet i hjärtats kammare som pumpas ut vid varje sammandragning (systole); viktigt mått på hjärtats pumpförmåga, mäts t.ex. med ultraljud. Eng. ejection fraction.
ekkymos: subst. (-en, pl. -er) blodutgjutning under huden, blåmärke (större än petekier). Sv. blåmärke. Eng. ecchymosis. Av gr. ek = ut + chymos = saft.
eklampsi: subst. (-n) krampanfall med medvetslöshet som komplikation till havandeskapsförgiftning (svår preeklampsi). Eng. eclampsia. Även stavn. eclampsi. Av gr. eklampein = bryta fram.
ekografi: subst. (-n) avstånds- och strukturbestämning med ultraljud (eko). Eng. echography, ultrasonography.
ekokardiografi: subst. (-n, pl. -er) ultraljudsundersökning av hjärtat. Eng. echocardiography. Av gr. echo = eko + kardia = hjärta + graphein = skriva.
ekolali: subst. tvångsmässig upprepning av ord eller fraser som någon annan just sagt. Eng. echolalia. Av gr. echo = eko + lalia = tal.
eksem: subst. (-et, pl. -∅) kliande, inflammatorisk hudsjukdom med rodnad, små blåsor, vätskning och fjällning. Eng. eczema, dermatitis. Även eksematös (adj.) = av eksemkaraktär; med eksemets typiska rodnad, vätskning och fjällning (eng: eczematous). ICD-10: L20–L30 (atopiskt L20, kontakt L23–L25). ICD-11: EA80–EA8Z.
ektasi: subst. (-n, pl. -er) sjuklig vidgning (dilatation) av en kroppsstruktur, t.ex. ett luftrör (bronkiektasi) eller en blodåder. Eng. ectasia. Av gr. ektasis = utvidgning.
ektopisk: adj. (pl. -a) felaktigt belägen; som ligger utanför sin normala plats. Eng. ectopic. Av gr. ek = ut + topos = plats.
ektopisk graviditet: subst. utomkvedshavandeskap; graviditet där det befruktade ägget fäst utanför livmoderhålan, oftast i en äggledare. Sv. utomkvedshavandeskap, X. Eng. ectopic pregnancy.
elektiv: adj. (-t, -a) planerad, icke akut; om ingrepp som görs vid i förväg vald tidpunkt. Eng. elective. Motsats: akut. Av lat. eligere = välja ut.
elektroencefalografi: subst. registrering av hjärnans elektriska aktivitet (EEG). Eng. electroencephalography. Se EEG.
elektrokardiografi: subst. (-n) registrering av hjärtats elektriska aktivitet (EKG). Eng. electrocardiography. Se EKG.
elektrokonvertering: subst. (-en) återställning av normal hjärtrytm med en synkroniserad elektrisk stöt, t.ex. vid förmaksflimmer. Sv. elkonvertering. Eng. electrical cardioversion.
elektrolyt: subst. (-en, pl. -er) salt/jon som leder elektrisk ström i lösning; i kroppen t.ex. natrium, kalium och klorid, viktiga för vätske- och nervfunktion. Eng. electrolyte.
elektromyografi: subst. (-n) registrering av den elektriska aktiviteten i skelettmuskler för att utreda muskel- och nervsjukdomar (EMG). Eng. electromyography. Se EMG.
elevation: subst. höjning; uppåtrörelse av en kroppsdel, t.ex. skulderblad. Eng. elevation. Motsats: depression. Av lat. e- (upp) + levare = lyfta.
eleverad: adj. förhöjd, upplyft. Eng. elevated. Av lat. elevare = lyfta upp.
elimination: subst. (-en) avlägsnande; samlingsnamn för de processer (t.ex. nedbrytning och utsöndring) som gör att ett ämne försvinner ur kroppen. Eng. elimination.
ELISA: förk. enzyme-linked immunosorbent assay; känslig laboratoriemetod som med enzymkopplade antikroppar mäter små mängder antigen eller antikropp. Eng. enzyme-linked immunosorbent assay.
ellipsoidea, articulatio: subst. articulatio ellipsoidea; ellipsoidled; äggformad led som tillåter rörelse i två plan (t.ex. handleden). Sv. ellipsoidled. Eng. condylar joint. Av lat. articulus = led + grek. ellipsoeides = ellipsformad.
EM: förk. erythema migrans; rött, ringformat och växande hudutslag som är ett tidigt tecken på borreliainfektion efter fästingbett. Eng. erythema migrans.
EMA: förk. european Medicines Agency; EU:s läkemedelsmyndighet som granskar och godkänner läkemedel. Eng. European Medicines Agency.
emboli: subst. (-n, pl. -er) tilltäppning av ett blodkärl av en lossnad propp (embolus) som följt med blodet, t.ex. lungemboli eller hjärnemboli. Eng. embolism. Av gr. embolos = kil, propp. ICD-10: artäremboli I74, lungemboli I26. ICD-11: BD72.
embolia: subst. (lat.) emboli; en propp (av blodlevrat, fett eller luft) som följt med blodet och täppt till ett kärl längre fram. Äldre diagnoser med läge: embolia cerebri, e. arteriae pulmonalis. Jfr Emboli, Trombos. ICD-10: emboli, kodas efter lokal (t.ex. lungemboli I26, artäremboli I74).
embolisera: verb att täppa till ett kärl med en propp som följt blodströmmen; även en avsiktlig radiologisk metod att stänga av ett kärl. Eng. to embolise.
embryo: subst. foster under de tidiga utvecklingsstadierna (1–8 veckor). Sv. embryo, foster. Eng. embryo. Av grek. embryon = ofödda, av en + bryein = växa, svulla.
emes: subst. kräkning, uppkastning. Sv. kräkning. Eng. emesis. Av gr. emein = kräkas.
emetikum: subst. (pl. emetika) kräkframkallande medel. Sv. kräkmedel. Eng. emetic. Av gr. emein = kräkas.
emfysem: subst. (-et, pl. -∅) onormal förekomst av luft i vävnad; särskilt lungemfysem där lungblåsorna vidgats och förstörts så att utandningen försvåras (en del av KOL). Eng. emphysema. Av gr. emphysema = uppblåsning. ICD-10: lungemfysem J43, subkutant T79.7. ICD-11: CA21.
EMG: förk. elektromyografi; mätning av muskulaturens elektriska aktivitet vid utredning av muskel- och nervsjukdomar. Eng. electromyography.
eminentia: subst. upphöjning; benig eller anatomisk upphöjning, t.ex. eminentia intercondylaris tibiae. Sv. eminens, upphöjning. Eng. eminence. Av lat. eminere = stå ut, eminetia = utskjutning.
eminentia arcuata: subst. bågupphöjningen; valvformig upphöjning på klippbenets framyta över främre båggången i innerörat. Eng. arcuate eminence. Av lat. eminentia = upphöjning + arcuatus = bågformig.
eminentia cruciformis: subst. korsupphöjningen; den korsformade upphöjningen på nackbenets insida, bildad av sinusfårorna och inre nackbensknölen. Eng. cruciform eminence. Av lat. eminentia = upphöjning + crux = kors.
eminentia iliopubica: subst. tarmben–blygdbensupphöjningen; en låg benupphöjning där tarmben och blygdben möts. Eng. iliopubic eminence. Av lat. eminentia = upphöjning + os ilium = tarmben + pubis = blygdben.
eminentia intercondylaris: subst. mellankondylupphöjningen; upphöjningen mellan skenbenets ledknölar, med två småtaggar. Eng. intercondylar eminence. Av lat. eminentia = upphöjning + inter = mellan + condylus = ledknöl.
eminentia pyramidalis: subst. den lilla benpyramid på trumhålans bakvägg ur vilken stigbygelmuskelns sena tränger fram. Eng. pyramidal eminence. Av lat. eminentia = upphöjning + pyramis = pyramid.
emissaria, vena: subst. vena emissaria; genombrottsven; en ven som genom skallbenet förbinder de inre hjärnvenblodledarna med vener utanför skallen. Eng. emissary vein. Av lat. emittere = sända ut + vena = ven.
emissariae, venae: subst. venae emissariae; emissarievenerna; vener som genom små kanaler i skallbenet förbinder durasinus med vener utanför skallen (möjlig infektionsväg in i skallen). Eng. emissary veins. Av lat. emittere = sända ut + vena = ven.
emissarium: subst. avflödeskanal; vener som förbinder sinus durae matris med ytliga vener (e.g. v. emissaria mastoidea). Sv. emissarieven. Eng. emissary vein. Av lat. emittere = sända ut; emissarium = utlopp.
EMLA-kräm: subst. lokalbedövande kräm (lidokain + prilokain) som läggs på huden, t.ex. före nålstick. Eng. EMLA cream.
emmetropi: subst. normalsyn; rättsynthet, där ögat utan korrektion fokuserar bilden skarpt på näthinnan. Eng. emmetropia. Av gr. emmetros = rätt avvägd + ops = öga.
emollitio cerebri: lat. uttryck för hjärnuppmjukning; den uppluckring av hjärnvävnad som följer på en hjärninfarkt (propp). Jfr Encephalomalacia, Slaganfall.
emotionell: adj. (-t, -a) känslomässig, känslobetonad. Eng. emotional. Av lat. emovere = sätta i rörelse.
empati: subst. (-n) inlevelseförmåga; förmågan att förstå och leva sig in i en annan människas känslor och behov. Sv. medkänsla. Eng. empathy. Av gr. empatheia = inkännande.
empirisk: adj. (pl. -a) erfarenhetsgrundad; baserad på observation och praktisk erfarenhet snarare än teori. Eng. empirical. Av gr. empeiria = erfarenhet.
empyem: subst. (-et, pl. -∅) varansamling i en redan befintlig kroppshåla, t.ex. lungsäcken (pleuraempyem). Eng. empyema. Av gr. en = i + pyon = var.
emulgera: verb att blanda två icke blandbara vätskor till en emulsion (finfördelade droppar i varandra). Eng. to emulsify.
emulsion: subst. (-en, pl. -er) blandning där små droppar av en vätska är finfördelade i en annan icke blandbar vätska, t.ex. fett i vatten. Eng. emulsion.
enamelum: subst. emaljen; det hårda, vita yttre skiktet på tandkronan, kroppens hårdaste vävnad. Sv. emalj. Eng. enamel. Av fornfra. esmail = emalj.
enantem: subst. (-et) utslag på slemhinnor, t.ex. i munnen (jfr exantem = utslag på huden). Eng. enanthem. Av gr. en = i + anthema = blomning.
encefalit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i hjärnan. Sv. hjärninflammation. Eng. encephalitis. Även stavn. encephalit. Av gr. enkephalos = hjärna + -itis. ICD-10: G04, viral A86. ICD-11: 1D06.
encefalopati: subst. (-n, pl. -er) sjuklig påverkan på hjärnans funktion (allmän benämning), t.ex. av leversvikt eller syrebrist. Eng. encephalopathy. Av gr. enkephalos = hjärna + pathos = lidande.
encephali, arteriae: subst. arteriae encephali; hjärnartärerna; de artärer som försörjer hjärnan, härrörande från inre halspulsådrorna och kotartärerna (basilarissystemet). Eng. arteries of brain. Av grek. enkephalos = hjärna + lat. arteria = artär.
encephali, venae: subst. venae encephali; hjärnvenerna; de vener som tömmer hjärnan och mynnar i durasinus; indelas i ytliga och djupa hjärnvener. Eng. cerebral veins. Av grek. enkephalos = hjärna + lat. vena = ven.
encephalomalacia: subst. (lat./gr.) hjärnuppmjukning; vävnadsdöd och uppluckring av hjärnvävnad efter syrebrist (infarkt). Jfr Emollitio cerebri, Slaganfall.
encephalon: subst. hjärna; hela hjärnan inklusive storhjärna, lillhjärna och hjärnstam. Sv. hjärna. Eng. encephalon, brain. Av grek. en (i) + kephale = huvud; "det som finns inuti huvudet".
endarterektomera: verb att kirurgiskt skala ut åderförkalkad (aterosklerotisk) vägginsida ur en artär via ett längsgående snitt. Eng. to perform endarterectomy.
endarterektomi: subst. (-n, pl. -er) kärlkirurgiskt ingrepp där åderförkalkad vägginsida skalas ut ur en artär för att öppna upp kärlet, t.ex. i halspulsådern. Eng. endarterectomy.
endemisk: adj. (pl. -a) som ständigt förekommer inom ett visst geografiskt område (om sjukdom eller smitta). Eng. endemic. Jfr epidemisk. Av gr. en = i + demos = folk.
endocardium: subst. endokardiet; hjärtats tunna innerhinna som klär hjärtrummen och bildar klaffarna. Sv. hjärtats innerhinna. Eng. endocardium. Av grek. endon = inuti + kardia = hjärta.
endocrinae, glandulae: subst. glandulae endocrinae; de endokrina körtlarna (hormonkörtlarna); körtlar utan utförsgång som avger sina hormoner direkt till blodet (t.ex. hypofys, sköldkörtel, binjurar). Sv. endokrina körtlar, hormonkörtlar. Eng. endocrine glands. Av grek. endon = inuti + krinein = avsöndra + lat. glandula = körtel.
endoftalmit: subst. (-en, pl. -er) inflammation inuti ögongloben (i ögats hålrum/vävnader), ofta allvarlig infektion. Eng. endophthalmitis. Av gr. endon = inom + ophthalmos = öga + -itis. ICD-10: H44.1 (purulent H44.0).
endogen: adj. (-t, -a) som har sitt ursprung inuti kroppen. Eng. endogenous. Motsats: exogen. Av gr. endon = inom + genes = ursprung.
endokardit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i hjärtats innerhinna (endokardiet) och hjärtklaffarna, ofta orsakad av bakterier. Eng. endocarditis. Av gr. endon = inom + kardia = hjärta + -itis. ICD-10: I33 (akut), I38. ICD-11: BB40.
endokrin: adj. (-t, -a) som rör hormoner; endokrina körtlar avger sina hormoner direkt till blodet. Eng. endocrine. Motsats: exokrin. Av gr. endon = inom + krinein = avsöndra.
endokrinologi: subst. (-n) läran om de hormonproducerande (endokrina) körtlarna och deras sjukdomar. Eng. endocrinology.
endolympha: subst. endolymfa; vätska i hinnlabyrinten i innerörat (kaliumrik). Sv. endolymfa. Eng. endolymph. Av grek. endon (inre) + lat. lympha = vätska.
endometriecancer: subst. cancer i livmoderslemhinnan (endometriet); livmoderkroppscancer. Sv. livmoderkroppscancer. Eng. endometrial cancer. ICD-10: C54.1.
endometrios: subst. (-en, pl. -er) sjukdom där livmoderslemhinneliknande vävnad växer utanför livmodern (t.ex. på äggstockar, bukhinna), vilket ger smärta och ibland nedsatt fruktsamhet. Eng. endometriosis. ICD-10: N80. ICD-11: GA10.
endometrium: subst. (-et) livmoderslemhinnan; det inre slemhinnelagret i livmodern som byggs upp och stöts av under menstruationscykeln. Sv. livmoderslemhinna. Eng. endometrium. Av gr. endon = inom + metra = livmoder.
endomysium: subst. bindväv inne i en muskelbunt; omger varje enstaka muskelfiber. Sv. endomysium. Eng. endomysium. Av grek. endon (inre) + mys = muskel.
endorfin: subst. (-et, pl. -er) kroppseget morfinliknande ämne i nervsystemet som dämpar smärta och ger välbefinnande. Eng. endorphin. Av endogen + morfin.
endoskop: subst. (-et, pl. -∅) rörformat optiskt instrument med ljuskälla för att titta in i kroppens hålrum och kanaler. Eng. endoscope. Av gr. endon = inom + skopein = betrakta.
endoskopi: subst. invändig undersökning av hålrum och kanaler i kroppen med ett endoskop (rör med ljuskälla). Eng. endoscopy.
endotel: subst. (-et) det tunna cellskikt som bekläder insidan av blodkärl, lymfkärl och hjärtat. Eng. endothelium. Av gr. endon = inom + thele = bröstvårta.
endotoxin: subst. (-et, pl. -er) gift som ingår i vissa bakteriers cellvägg (lipopolysackarid) och frisätts när bakterien sönderfaller; kan ge feber och chock. Eng. endotoxin.
endotoxisk: adj. (pl. -a) som rör eller orsakas av endotoxin (bakteriegift), t.ex. endotoxisk chock. Eng. endotoxic.
enkopres: subst. (-en) bristande kontroll över avföringen (avföringsinkontinens) hos barn utan att kroppslig sjukdom föreligger. Eng. encopresis. Av gr. en = i + kopros = avföring. ICD-10: F98.1.
enteral: adj. (-t, -a) som rör eller sker via tarmen; enteral nutrition = näring direkt till mag-tarmkanalen (t.ex. via sond). Eng. enteral. Motsats: parenteral. Av gr. enteron = tarm.
enterit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i tunntarmen. Sv. tunntarmsinflammation. Eng. enteritis. Av gr. enteron = tarm + -itis. ICD-10: K52.9 (infektiös A09).
enterohepatisk: adj. (pl. -a) som omfattar både tarm och lever, t.ex. det enterohepatiska kretsloppet för gallsalter. Eng. enterohepatic. Av gr. enteron = tarm + hepar = lever.
enteroklysis: subst. röntgenundersökning av tunntarmen där kontrastmedel sprutas in via en slang ned till tolvfingertarmen. Eng. enteroclysis.
enterokolit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i både tunntarm och tjocktarm. Eng. enterocolitis. Av gr. enteron = tarm + kolon = tjocktarm + -itis. ICD-10: K52.9 (infektiös A09).
enterostomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt anlagd öppning från tarmen ut genom bukväggen (stomi). Eng. enterostomy. Av gr. enteron = tarm + stoma = mun, öppning.
entesit: subst. (-en, pl. -er) inflammation där en sena eller ett ledband fäster i benet (entesen). Sv. muskelfästesinflammation. Eng. enthesitis. ICD-10: M77.9.
entesopati: subst. (-n, pl. -er) sjuklig förändring med ömhet och inflammation i fästena för senor och ledband i skelettet. Eng. enthesopathy. ICD-10: M77.9.
entoderma: subst. inre groddblad; ger upphov till tarmkanalens epitel och associerade organ. Sv. entoderm. Eng. endoderm, entoderm. Av grek. entos (inre) + derma = hud.
entropion: subst. inåtvänt ögonlock så att ögonfransarna skaver mot ögat. Eng. entropion. Motsats: ektropion. Av gr. en = in + trope = vändning.
enures: subst. (-en) ofrivillig urinavgång, särskilt sängvätning hos barn (nattlig enures). Eng. enuresis. Av gr. en = i + ourein = kasta vatten.
enzym: subst. (-et, pl. -er) protein som fungerar som katalysator och påskyndar kemiska reaktioner i kroppen utan att själv förbrukas. Eng. enzyme. Av gr. en = i + zyme = jäst.
eosinofil: Adj./subst., pl. -a: Eosinofil granulocyt; en typ av vit blodkropp (vars korn färgas av eosin) som är aktiv vid allergi och parasitinfektioner. Eng. eosinophil. Av eosin + gr. philein = älska.
eosinofili: subst. (-n) förhöjt antal eosinofila granulocyter i blodet, ses bl.a. vid allergi och parasitsjukdom. Eng. eosinophilia.
EPEC: förk. enteropatogena E. coli; tarmbakterier som ger vattnig diarré framför allt hos spädbarn. Eng. enteropathogenic E. coli.
ependyma: subst. överdrag; glialcellsepitel som bekläder hjärnventriklarna och centrala kanalen i ryggmärgen. Sv. ependym. Eng. ependyma. Av grek. ependyma = överkläde, av epi + ependyein = klä på.
epicondylus: subst. knöl ovanpå condylus; fäste för muskler, t.ex. på humerus vid armbågen. Sv. epikondyl. Eng. epicondyle. Av grek. epi (ovanpå) + kondylos = knoge.
epicondylus lateralis: subst. yttre överarmsknölen; benknöl på armbågens utsida, fäste för underarmens sträckmuskler. Eng. lateral epicondyle. Av lat. epicondylus = knöl ovan ledknölen + lateralis = yttre.
epicondylus medialis: subst. inre överarmsknölen; den kännbara benknölen på armbågens insida, fäste för underarmens böjmuskler. Eng. medial epicondyle. Av lat. epicondylus = knöl ovan ledknölen + medialis = inre.
epicranius, musculus: subst. musculus epicranius; epikranius; den muskel som täcker skalpen, bildad av occipitofrontalis och temporoparietalis förbundna av senhjälmen. Eng. epicranius. Av lat. musculus = muskel + grek. epi = över + kranion = skalle.
epidemi: subst. (-n, pl. -er) utbrott där en smittsam sjukdom sprids till ovanligt många människor inom ett område under en begränsad tid. Eng. epidemic. Av gr. epi = över + demos = folk.
epidemiologi: subst. (-n) läran om sjukdomars förekomst, fördelning och orsaker i befolkningen. Eng. epidemiology.
epidermis: subst. överhud; hudens yttersta cellager, utan blodkärl, uppbyggt av keratinocyter. Svensk form: epiderm. Sv. överhud. Eng. epidermis. Vardag. överhuden. Av grek. epi = på, ovanpå + derma = hud.
epididymidis: adj. som hör till epididymis (bitestikeln); t.ex. ductus epididymidis. Sv. epididymal. Eng. epididymal. Av grek. epididymis = bitestikel.
epididymis: subst. bitestikel; vindlad gång ovanpå testikeln där spermier mognar och lagras. Sv. bitestikel, epididymis. Eng. epididymis. Vardag. bitestikeln. Av grek. epi (ovanpå) + didymos = tvilling, testikel.
epididymit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i bitestikeln. Eng. epididymitis. Av gr. epi = på + didymos = testikel + -itis. ICD-10: N45. ICD-11: GB02.
epidural: adj. (-t, -a) belägen utanför den hårda hjärn-/ryggmärgshinnan (dura mater). Eng. epidural. Av gr. epi = på + dura.
epiduralbedövning: subst. ryggbedövning där bedövning sprutas in i epiduralrummet (utanför ryggmärgshinnan) så att t.ex. underkroppen bedövas. Eng. epidural anaesthesia.
epifora: subst. tårflöde; rinnande ögon på grund av ökad tårproduktion eller hindrat tåravflöde. Eng. epiphora. Av gr. epiphora = översvämning.
epifys: subst. (-en, pl. -er) benände; den breddade ändpartiet av ett rörben (jfr diafys = skaftet). Även tallkottkörteln (epifysen) i hjärnan. Eng. epiphysis. Av gr. epi = på + phyein = växa.
epifysskiva: subst. (-n, pl. -or) tillväxtzonen (tillväxtbrosket) nära benets ände hos barn och ungdomar; skada här kan störa bentillväxten. Sv. tillväxtzon. Eng. epiphyseal (growth) plate.
epigastralgi: subst. (-n) smärta i övre delen av buken (epigastriet, ”maggropen”). Eng. epigastric pain. Av gr. epi = på + gaster = mage + algos = smärta.
epigastrica inferior, arteria: subst. arteria epigastrica inferior; nedre epigastriska artären; gren av yttre höftbensartären som stiger upp i raka bukmuskelns slida; bildar yttre navelvecket och utgör laterala gränsen för Hesselbachs triangel. Eng. inferior epigastric artery. Av grek. epi = på + gaster = mage + lat. inferior = nedre + arteria = artär.
epigastrica superior, arteria: subst. arteria epigastrica superior; övre epigastriska artären; inre bröstkorgsartärens andra slutgren som löper ned i raka bukmuskelns slida och anastomoserar med nedre epigastriska artären. Eng. superior epigastric artery. Av grek. epi = på + gaster = mage + lat. superior = övre + arteria = artär.
epigastrisk: adj. (pl. -a) som rör övre delen av buken (epigastriet, området kring maggropen). Eng. epigastric. Av gr. epi = på + gaster = mage.
epigastrium: subst. maggropen; övre bukregionen ovanför naveln, mellan hypokondrierna. Sv. epigastrium, maggropen. Eng. epigastrium. Av grek. epi (ovanpå) + gaster = mage.
epiglottis: subst. struplock; brosk som täcker larynx under sväljning för att förhindra aspiration. Sv. struplock, epiglottis. Eng. epiglottis. Vardag. struploket. Av grek. epi (ovanpå) + glottis = stämspalta.
epiglottit: subst. (-en) akut, livshotande inflammation och svullnad av struplocket (epiglottis) med snabbt tilltagande andningssvårigheter, sväljsmärta och dreglande – tidigare främst hos barn (Haemophilus influenzae typ b). Eng. epiglottitis. Av epiglottis + -it = inflammation. ICD-10: J05.1.
epikantus: subst. mongolveck; lodrätt hudveck vid inre ögonvrån. Vanligt i vissa folkgrupper, hos små barn och vid vissa kromosomavvikelser (t.ex. Downs syndrom). Eng. epicanthus. ICD-10: Q10.3.
epikondyl: subst. (-en, pl. -er) benknöl ovanför ledknappen vid armbågens (och knäets) ben, fäste för muskler och senor. Eng. epicondyle. Av gr. epi = på + kondylos = knoge.
epikondylalgi: subst. (-n, pl. -er) smärttillstånd i armbågens senfästen; lateral epikondylalgi = ”tennisarmbåge”, medial = ”golfarmbåge” (tidigare kallat epikondylit). Eng. epicondylalgia.
epikris: subst. (-en, pl. -er) sammanfattande slutbedömning av ett vårdtillfälle i journalen. Eng. discharge summary, epicrisis. Av gr. epikrisis = bedömning.
epilepsi: subst. (-n, pl. -er) sjukdom med återkommande epileptiska anfall till följd av övergående onormal elektrisk aktivitet i hjärnan. Eng. epilepsy. Av gr. epilepsia = angrepp. Ålderdomligt: fallandesot (även fallandesjuka, fallsjuka, brottfall, brottfälling) — äldre benämningar på epilepsi, efter de fall och kramper anfallen ger. ICD-10: G40 (G40.9 ospecificerad), status epilepticus G41. ICD-11: 8A60–8A6Z.
epimysium: subst. det yttersta bindvävshöljet som omger en hel muskel. Eng. epimysium. Av grek. epi = på, över + mys = muskel.
epiphysis: subst. benstammens ände; tillväxtzon i unga ben (epifysplatta). Sv. epifys. Eng. epiphysis. Vardag. benstammens ände. Av grek. epi (ovanpå) + phyein = växa; "det som växer ovanpå".
epiphysis anularis: subst. ringformad benkant runt kotkroppens ovan- och undersida som bidrar till kotans tillväxt. Eng. anular epiphysis. Av grek. epiphysis = påväxt + lat. anulus = ring.
episclera: subst. det tunna bindvävslagret mellan ögats senhinna (sclera) och bindhinna. Eng. episclera. Av gr. epi = på + sklera = hård (senhinnan).
episiotomi: subst. (-n) klipp i mellangården (mellan slida och ändtarm) som ibland görs under förlossning för att underlätta framfödandet och undvika bristningar. Sv. klipp i mellangården. Eng. episiotomy.
episklerit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i episclera (skiktet mellan ögats senhinna och bindhinna), ger lokal rodnad och ömhet. Eng. episcleritis. Även stavn. episclerit. ICD-10: H15.1.
epispadi: subst. medfödd missbildning där urinrörsmynningen sitter på penisens ovansida. Eng. epispadias. Jfr hypospadi. Av gr. epi = på + spadon = öppning. ICD-10: Q64.0.
epistaxis: subst. näsblödning. Sv. näsblödning. Eng. epistaxis. Av gr. epistazein = drypa.
epitel: subst. (-et) det tätt packade cellskikt som täcker kroppens ytor och hålrum (hud, slemhinnor, körtlar). Eng. epithelium. Av gr. epi = på + thele = bröstvårta.
epiteliom: subst. (-et, pl. -∅) tumör utgången från eller uppbyggd av epitelceller. Eng. epithelioma. Av epitel + gr. -oma = tumör.
epithalamus: subst. epitalamus; den övre-bakre delen av mellanhjärnan med tallkottkörteln (corpus pineale) och habenulakärnorna. Eng. epithalamus. Av grek. epi = ovanpå + thalamos = kammare.
epithelioma: subst. äldre benämning på tumör utgången från epitel, oftast en hudcancer. Jfr Carcinoma, Hudcancer.
epithelium lentis: subst. det enkla cellager på linsens framsida som hela livet bildar nya linsfibrer. Eng. lens epithelium. Av grek. epithelium; lat. lens = lins.
epithelium pigmentosum iridis: subst. det dubbla, kraftigt pigmenterade epitellagret på regnbågshinnans baksida. Eng. pigmented epithelium of iris. Av grek. epi = på + thele = bröstvårta; lat. pigmentum = färgämne.
epitop: subst. (-en, pl. -er) den specifika del av ett antigen som en antikropp eller T-cell känner igen och binder till. Eng. epitope.
epitympanicus: adj. ovanför trumhålan; epitympanicum = recessus epitympanicus (rymmer hammaren och städet). Sv. epitympanal. Eng. epitympanic. Av grek. epi (ovanpå) + tympanon = trumma.
EPK: förk. erytrocytpartikelkoncentration; antalet röda blodkroppar (erytrocyter) per liter blod. Eng. red blood cell count (RBC). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 3,9–5,2 × 10¹²/L, män ca 4,2–5,7 × 10¹²/L. Jfr Erytrocyt, Hemoglobin, EVF.
EPO: förk. erytropoietin; hormon som bildas i njurarna och stimulerar produktionen av röda blodkroppar. Används vid blodbrist men missbrukas som dopningsmedel. Eng. erythropoietin.
eponychium: subst. nagelbandet; den hudveck som täcker nagelns bakre rot. Sv. nagelband. Eng. eponychium. Även eponykium.
eponym: subst. (-en, pl. -er) benämning på t.ex. en sjukdom, ett organ eller en metod som innehåller ett personnamn (t.ex. Parkinsons sjukdom). Eng. eponym.
epoophoron: subst. epoophoron; en rudimentär rest av urnjurens gångar, belägen i äggledarmesot intill äggstocken. Eng. epoophoron. Av grek. epi = på + oophoron = äggstock.
EPP: förk. erytropoietisk protoporfyri; ärftlig porfyrisjukdom med smärtsam ljuskänslighet i huden. Eng. erythropoietic protoporphyria.
ε-aminokapronsyra: subst. (epsilon-aminokapronsyra) antifibrinolytiskt läkemedel som hämmar fibrinolysen och därmed minskar blödning. Eng. epsilon-aminocaproic acid. Jfr tranexamsyra, fibrinolys.
ε-kedja: subst. (epsilon-kedja) globinkedja som ingår i embryonalt hemoglobin under de första fosterveckorna och därefter ersätts av γ- och β-kedjor; ovanlig och sällan omnämnd. Eng. epsilon globin chain. Jfr hemoglobin, β-kedja.
Epstein-Barr-virus: subst. herpesvirus (EBV) som bl.a. orsakar körtelfeber (mononukleos) och kopplas till vissa tumörsjukdomar. Eng. Epstein-Barr virus. Se EBV.
EPT: förk. endoskopisk papillotomi; snitt i gallgångens mynning till tarmen för att vidga den, utfört med endoskop. Eng. endoscopic papillotomy.
equator bulbi oculi: subst. ögonglobens ”ekvator”; tänkt cirkel mitt emellan främre och bakre polen. Eng. equator of eyeball. Av lat. aequator = utjämnare (av aequus = jämn).
equator lentis: subst. linsens kant (”ekvator”) mellan fram- och baksidan, där zonulatrådarna fäster. Eng. equator of lens. Av lat. aequator = utjämnare + lens = lins.
equinus: adj. som hör till häst; pes equinus = spetsfot (hästarnas gångstil). Sv. ekvin. Eng. equine. Av lat. equus = häst.
eradikation: subst. utrotning; att helt rensa bort något, t.ex. bakterien Helicobacter pylori vid magsår. Eng. eradication.
eradikera: verb att utrota eller helt rensa bort, t.ex. en bakterie. Eng. to eradicate. Av lat. eradicare = rycka upp med rötterna.
ERC: förk. endoskopisk retrograd kolangiografi; röntgenundersökning av gallvägarna via endoskop med kontrast. Eng. endoscopic retrograde cholangiography.
ERCP: förk. endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi; undersökning där gall- och bukspottkörtelgångarna fylls med kontrast via ett endoskop, ofta kombinerat med behandling. Eng. endoscopic retrograde cholangiopancreatography.
erector: subst. lyftare, upprättare; m. erector spinae = den sammanfattade ryggradsträckarmuskelgruppen. Sv. erektormuskeln. Eng. erector. Av lat. erigere = resa upp; erector = upprättare.
erector spinae, musculus: subst. musculus erector spinae; ryggsträckaren; den stora djupa muskelpelaren längs ryggraden, bildad av iliocostalis, longissimus och spinalis; sträcker ryggen och håller bålen upprätt. Sv. ryggsträckare. Eng. erector spinae. Av lat. musculus = muskel + erigere = resa upp + spina = ryggrad.
erektil dysfunktion: subst. nedsatt förmåga att få eller bibehålla erektion tillräcklig för samlag; impotens. Sv. erektionssvikt. Eng. erectile dysfunction.
erektion: subst. (-en, pl. -er) stånd; styvnad av svällkroppar (i penis, klitoris eller bröstvårtor) genom ökad blodfyllnad. Eng. erection. Av lat. erigere = resa upp.
ergonomi: subst. (-n) läran om samspelet mellan människan och arbetet/redskapen i syfte att anpassa arbetet efter människans förutsättningar. Eng. ergonomics. Av gr. ergon = arbete + nomos = lag.
ergoterapeut: subst. (-en, pl. -er) äldre benämning på arbetsterapeut; yrkesperson som hjälper personer med sjukdom eller funktionsnedsättning att klara dagliga aktiviteter. Sv. arbetsterapeut. Eng. occupational therapist.
ergoterapi: subst. (-n) äldre benämning på arbetsterapi; träning och anpassning som hjälper sjuka eller skadade att återfå aktivitet i vardag och arbete. Sv. arbetsterapi. Eng. occupational therapy.
ergotism: subst. (-en) mjöldrygeförgiftning; förgiftning av mjöldrygealkaloider (t.ex. ergotamin) som ger kärlkramp med smärta, blekhet och kyla i armar och ben. Eng. ergotism. Ålderdomligt: dragsjuka, krampsjukan, Antoniuseld — äldre benämningar på mjöldrygeförgiftning från mjöldryga (ergot) på råg.
erodera: verb att frätas eller nötas bort ytligt, t.ex. bildning av ett ytligt sår eller skada på tandemaljen. Eng. to erode.
erosion: subst. (-en, pl. -er) ytlig defekt/sår i hud eller slemhinna (utan att gå djupare än ytskiktet). Eng. erosion. Av lat. erodere = gnaga bort.
eruption: subst. (-en, pl. -er) utbrott; t.ex. plötsligt hudutslag eller en tands frambrytande. Eng. eruption. Av lat. erumpere = bryta fram.
eruptiv: adj. (-t, -a) som bryter ut, plötsligt uppträdande (om t.ex. utslag). Eng. eruptive.
erysipelas: subst. rosfeber; akut, skarpt avgränsad streptokockinfektion i huden med rodnad, värme och feber, oftast på underben eller i ansiktet. Sv. rosfeber. Eng. erysipelas. ICD-10: A46. ICD-11: 1B70.
erytem: subst. (-et, pl. -∅) hudrodnad, fläckvis rodnad orsakad av vidgade ytliga blodkärl. Sv. hudrodnad. Eng. erythema. Även erytematös (adj.) = rödflammig, med hudrodnad (eng: erythematous). Av gr. erythros = röd.
erythema multiforme: subst. (lat. uttryck) akut hudsjukdom med symmetriska, ringformade rodnader (ibland med central blåsa, ”måltavlor”), ofta utlöst av infektion eller läkemedel. Eng. erythema multiforme.
erythema nodosum: subst. (lat.) ömma, röda knölar under huden (oftast på smalbenen) som reaktion på infektion, läkemedel eller sjukdom som sarkoidos. Eng. erythema nodosum. ICD-10: L52. ICD-11: EE40.
erytrasma: subst. ytlig, beigeröd hudinfektion i hudveck (t.ex. ljumskar, mellan tårna) orsakad av bakterien Corynebacterium minutissimum. Eng. erythrasma.
erytrocyt: subst. röd blodkropp; transporterar syre med hjälp av hemoglobin. Sv. röd blodkropp. Eng. erythrocyte, red blood cell (RBC). Av grek. erythros (röd) + kytos = cell.
erytrodermi: subst. utbredd, intensiv hudrodnad (ofta med fjällning) som engagerar större delen av huden; ett allvarligt tillstånd med flera möjliga orsaker. Eng. erythroderma.
erytrofobi: subst. sjuklig rädsla för att rodna inför andra. Eng. erythrophobia. Av gr. erythros = röd + phobos = rädsla.
erytropoes: subst. (-en) bildningen av röda blodkroppar, framför allt i benmärgen. Eng. erythropoiesis. Av gr. erythros = röd + poiesis = bildning.
eskarotomi: subst. avlastande snitt genom hård, oeftergivlig brännskadeskorpa (escar) för att lätta på tryck och rädda cirkulationen; jfr fasciotomi (klyvning av muskelhinna). Eng. escharotomy.
esofageal: adj. (-t, -a) som rör matstrupen (esofagus). Eng. oesophageal. Av gr. oisophagos = matstrupe.
esofagit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i matstrupen. Eng. oesophagitis. Av gr. oisophagos = matstrupe + -itis. ICD-10: K20 (refluxesofagit K21.0). ICD-11: DA20.
esofagoskopi: subst. undersökning av matstrupens insida med ett optiskt instrument (esofagoskop), numera oftast böjligt. Eng. oesophagoscopy.
esofagus: subst. matstrupen; muskelröret som leder maten från svalget till magsäcken. Sv. matstrupe. Eng. oesophagus. Av gr. oisophagos.
esofaguscancer: subst. (-n) cancer i matstrupen. Sv. matstrupscancer. Eng. oesophageal cancer. ICD-10: C15.
esofagusdivertikel: subst. (-n) säckformad utbuktning från matstrupens vägg. Eng. oesophageal diverticulum.
esofagusspasm: subst. (-en, pl. -er) krampaktig sammandragning av matstrupens muskulatur, som kan ge sväljsvårigheter och bröstsmärta. Eng. oesophageal spasm.
esofagusstenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning av matstrupen. Eng. oesophageal stricture/stenosis.
esofagusvaricer: subst. (pl.) åderbråck (vidgade vener) i matstrupens nedre del, oftast vid levercirros, med risk för allvarlig blödning. Eng. oesophageal varices. ICD-10: I85 (med blödning I85.0). ICD-11: DB98.1.
esotropi: subst. (-n) inåtskelning; skelning där ögat är vänt inåt mot näsan. Sv. inåtskelning. Eng. esotropia. Motsats: exotropi.
essentiell: adj. (-t, -a) inom medicin: dels om tillstånd med okänd orsak (t.ex. essentiell hypertoni), dels om livsnödvändiga ämnen som måste tillföras via kosten (essentiella amino-/fettsyror). Eng. essential. Av lat. essentia = väsen.
essentiell tremor: subst. vanlig, ofta ärftlig sjukdom med darrning (skakningar) särskilt vid rörelse och hållning. Lat. tremor essentialis. Eng. essential tremor. ICD-10: G25.0. ICD-11: 8A04.0.
essentiell trombocytemi: subst. kronisk benmärgssjukdom (myeloproliferativ) med kraftigt förhöjt antal blodplättar. Eng. essential thrombocythaemia. ICD-10: D47.3. ICD-11: 2A20.2.
etanol: subst. (-en) vanlig (dryckes-)alkohol; etylalkohol. Sv. alkohol, sprit. Eng. ethanol.
ETEC: förk. enterotoxinbildande E. coli; tarmbakterier som via toxin ger vattnig diarré (vanlig orsak till turistdiarré). Eng. enterotoxigenic E. coli.
ethmoidale, os: subst. os ethmoidale; silben; litet oparigt ben mellan ögonhålorna som ingår i näshålan och bär luktnervens trådar. Sv. silben. Eng. ethmoid bone. Av lat. os = ben + grek. ethmos = sil + eidos = form.
ethmoidalis: adj. som hör till silbenet; t.ex. arteria ethmoidalis, sinus ethmoidalis. Sv. etmoidal. Eng. ethmoidal. Av grek. ethmos = sil.
ethmoidalis anterior, arteria: subst. arteria ethmoidalis anterior; främre silbensartären; gren av ögonartären till silbensceller och näshålans främre del (deltar i näsblödningar). Eng. anterior ethmoidal artery. Av grek. ethmos = såll (silben) + lat. anterior = främre + arteria = artär.
ethmoidalis posterior, arteria: subst. arteria ethmoidalis posterior; bakre silbensartären; gren av ögonartären till bakre silbensceller och näshålans bakre-övre del. Eng. posterior ethmoidal artery. Av grek. ethmos = såll (silben) + lat. posterior = bakre + arteria = artär.
etiologi: subst. (-n) sjukdomsorsak; läran om vad som orsakar sjukdomar. Sv. sjukdomsorsak. Eng. aetiology. Av gr. aitia = orsak + logos = lära.
etiologisk: adj. (pl. -a) som rör sjukdomsorsaken; t.ex. etiologisk (orsaksinriktad) behandling. Eng. aetiological.
etmoideus: adj. silliknande; ethmoideus = silbensliknande. Sv. silliknande. Eng. ethmoid. Av grek. ethmos (sil) + eidos = form.
eufori: subst. (-n) upprymdhet; överdriven känsla av välbefinnande och sorglöshet. Eng. euphoria. Motsats: dysfori. Av gr. eu = väl + pherein = bära.
EUS: förk. endoskopiskt ultraljud; ultraljudsundersökning inifrån mag-tarmkanalen via ett endoskop. Eng. endoscopic ultrasound.
eutanasi: subst. (-n) dödshjälp; att på begäran avsluta en svårt sjuk persons liv för att lindra lidande. Sv. dödshjälp. Eng. euthanasia. Av gr. eu = väl + thanatos = död.
eutyreoid: adj. (pl. -a) med normal sköldkörtelfunktion (normala nivåer av sköldkörtelhormon och TSH). Eng. euthyroid. Av gr. eu = väl + thyreoidea.
evakuering: subst. (-en) utrymning eller tömning, t.ex. av vätska, gas eller en lokal. Eng. evacuation. Även evakuation.
evaluering: subst. (-en, pl. -ar) utvärdering; systematisk bedömning av resultat eller värde. Sv. utvärdering. Eng. evaluation.
evaporation: subst. avdunstning; övergång av vätska till ånga. Sv. avdunstning. Eng. evaporation.
evaporera: verb att avdunsta; övergå från vätska till ånga. Eng. to evaporate.
EVD: förk. esofagus–ventrikel–duodenum; dvs. matstrupe, magsäck och tolvfingertarm (avser ofta gastroskopi av dessa). Eng. oesophagus, ventricle (stomach), duodenum.
eversion: subst. rotation av fotsulan utåt. Eng. eversion. Motsats: inversion. Av lat. ex- (ut) + vertere = vända.
EVF: förk. erytrocytvolymfraktion (hematokrit); den andel av blodvolymen som utgörs av röda blodkroppar. Sv. hematokrit. Eng. haematocrit (HCT). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 0,35–0,46, män ca 0,39–0,50.
evidens: subst. (-en) vetenskapligt stöd, belägg; bästa tillgängliga forskningsresultat som grund för vård och behandling. Eng. evidence. Av lat. evidentia = tydlighet. Jfr Evidensgrad, Beprövad erfarenhet.
evidensgrad: Gradering av hur starkt det vetenskapliga underlaget är för en rekommendation (SBU/GRADE), från A (starkast) till D (svagast): A – stöd i systematiska översikter och metaanalyser av randomiserade kontrollerade studier, eller minst en god randomiserad kontrollerad studie (evidensnivå 1a–1b); B – minst en väl genomförd kontrollerad studie utan randomisering, eller flera väldesignade observationsstudier (2a–2b); C – välutformade kliniska studier men utan randomiserade kontrollerade studier för den specifika rekommendationen (3); D – utlåtanden från expertkommittéer eller klinisk erfarenhet i avsaknad av direkt användbara studier av god kvalitet (4). (beteckning) Eng. evidence level A–D.
evolution: subst. (-en) utveckling; förändring av organismers ärftliga egenskaper över generationer. Eng. evolution. Av lat. evolvere = rulla ut.
ex juvantibus: Diagnos som ställs utifrån att ett behandlingsförsök hjälper (”av det som hjälper”). (lat. uttryck) Eng. diagnosis ex juvantibus.
exacerbation: subst. (-en, pl. -er) försämring eller akut uppblossning av en sjukdom, t.ex. KOL-exacerbation. Sv. skov, försämring. Eng. exacerbation. Av lat. exacerbare = förvärra.
excavatio: subst. urholkning; t.ex. excavatio rectouterina = Douglasrummet, excavatio vesicouterina. Sv. excavation, urholkning. Eng. excavation, pouch. Av lat. excavare = gräva ut; excavatio = urholkning.
excavatio disci: subst. den centrala fördjupningen i synnervspapillen; vidgas patologiskt vid glaukom (cup/disc-ratio). Sv. papillexkavationen. Eng. depression of optic disc. Av lat. excavatio = urgröpning + discus = skiva.
excavatio rectouterina: subst. rektouterina fickan (Douglas rum); den djupaste bukhinnefickan hos kvinnan, mellan livmodern/slidan och ändtarmen; lägsta punkten där vätska samlas i bäckenet. Eng. recto-uterine pouch. Av lat. excavatio = urgröpning + rectum = ändtarm + uterus = livmoder.
excavatio rectovesicalis: subst. rektovesikala fickan; bukhinnefickan mellan urinblåsan och ändtarmen hos mannen; bäckenets lägsta punkt hos mannen. Eng. recto-vesical pouch. Av lat. excavatio = urgröpning + rectum = ändtarm + vesica = blåsa.
excavatio vesicouterina: subst. blås-livmoderfickan; bukhinnefickan mellan urinblåsan och livmodern hos kvinnan. Eng. vesico-uterine pouch. Av lat. excavatio = urgröpning + vesica = blåsa + uterus = livmoder.
excentrisk: adj. (pl. -a) om muskelarbete: när muskeln utvecklar kraft samtidigt som den töjs ut (förlängs); jfr koncentriskt (förkortande) arbete. Eng. eccentric.
excessiv: adj. (-t, -a) överdriven, alltför stor. Eng. excessive. Av lat. excedere = överskrida.
excitabilitet: subst. retbarhet; en cells eller vävnads förmåga att reagera på stimulus (t.ex. nerv- och muskelceller). Eng. excitability.
excitera: verb att reta eller stimulera till ökad aktivitet; även att tillföra energi. Eng. to excite. Motsats: inhibera. Av lat. excitare = väcka.
exfoliering: subst. (-en) avskalning eller avstötning av hudens yttersta cellager. Sv. avskalning. Eng. exfoliation.
exhalera: verb att andas ut. Eng. to exhale. Motsats: inhalera. Av lat. ex = ut + halare = andas.
exkavation: subst. (-en) hålrum eller urgröpning, t.ex. i synnervspapillen vid glaukom. Eng. excavation. Av lat. excavare = urholka.
exkavera: verb att urgröpa eller urholka. Eng. to excavate.
exkludera: verb att utesluta. Eng. to exclude. Motsats: inkludera. Av lat. excludere = stänga ute.
exkoriation: subst. (-en, pl. -er) ytlig hudavskrapning, skav- eller rivsår. Eng. excoriation. Av lat. excoriare = flå.
exkretion: subst. (-en, pl. -er) utsöndring av avfallsämnen (exkret) ur kroppen, t.ex. via urin. Sv. utsöndring. Eng. excretion. Av lat. excernere = avsöndra.
exoderma: subst. yttre groddblad (synonym till ectoderma); ger upphov till hud och nervsystem. Sv. exoderm, ektoderm. Eng. exoderm, ectoderm. Av grek. exo (yttre) + derma = hud.
exoftalmus: subst. utstående ögon (”glosögdhet”); framskjutna ögonglober, ofta vid sköldkörtelsjukdom (Graves). Eng. exophthalmos. Av gr. exo = ut + ophthalmos = öga.
exogen: adj. (-t, -a) som har sitt ursprung utanför kroppen. Eng. exogenous. Motsats: endogen. Av gr. exo = ut + genes = ursprung.
exokrin: adj. (-t, -a) som rör körtlar vilka avger sitt sekret via utförsgångar (t.ex. svett-, talg- och spottkörtlar). Eng. exocrine. Motsats: endokrin. Av gr. exo = ut + krinein = avsöndra.
exostos: subst. (-en, pl. -er) godartad benutväxt (benknöl) från skelettets yta. Eng. exostosis. Av gr. exo = ut + osteon = ben.
exotropi: subst. (-n) utåtskelning; skelning där ögat är vänt utåt. Sv. utåtskelning. Eng. exotropia. Motsats: esotropi.
expektorat: subst. (-et) upphostat slem (sputum). Sv. upphostning, sputum. Eng. expectorate, sputum.
experimentell: adj. (-t, -a) som rör experiment eller försök; ännu inte etablerad. Eng. experimental.
exploration: subst. (-en) undersökning av kroppens inre, t.ex. rektal- eller gynekologisk undersökning med fingrarna. Eng. exploration. Av lat. explorare = utforska.
explorativ: adj. (-t, -a) undersökande; t.ex. explorativ (utforskande) operation. Eng. exploratory.
exponera: verb att utsätta för något (t.ex. en smitta, ett ämne eller strålning). Eng. to expose. Av lat. exponere = ställa ut.
exspiration: subst. (-en, pl. -er) utandning. Sv. utandning. Eng. expiration. Motsats: inspiration. Av lat. exspirare = andas ut.
exspiratorisk: adj. (pl. -a) som rör eller sker under utandningen. Eng. expiratory.
exspirium: subst. (-et) utandningsfasen. Eng. expiratory phase. Motsats: inspirium.
exstirpation: subst. (-en, pl. -er) kirurgiskt fullständigt avlägsnande av en sjuklig förändring eller ett organ. Eng. extirpation. Av lat. exstirpare = rycka upp med roten.
exstirpera: verb att kirurgiskt avlägsna en förändring eller ett organ i sin helhet. Eng. to extirpate.
exsudat: subst. (-et) proteinrik vätska som läcker ut vid inflammation och innehåller celler och cellrester (jfr transsudat). Eng. exudate. Av lat. exsudare = svettas ut.
exsudation: subst. (-en) utträde av proteinrik vätska och celler genom kärlväggen vid inflammation, med bildning av exsudat. Eng. exudation.
extendo: verb att sträcka ut; latin verb för extension. Eng. to extend. Av lat. extendere = sträcka ut (ex + tendere).
extensio: subst. sträckning; latinsk form av extension. Sv. extension, utsträckning. Eng. extension. Av lat. extendere = sträcka ut.
extension: subst. sträckning av en led; ökar vinkeln mellan bensegmenten. Eng. extension. Motsats: flexion. Av lat. ex- (ut) + tendere = sträcka.
extensor: subst. sträckare; muskel som utför extension. Sv. sträckmuskel. Eng. extensor. Motsats: flexor. Av lat. extendere = sträcka ut.
extensor carpi radialis brevis, musculus: subst. musculus extensor carpi radialis brevis; korta radiala handledssträckaren; underarmsmuskel som sträcker handleden. Eng. extensor carpi radialis brevis. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + grek. karpos = handlov + lat. radialis = mot strålbenet + brevis = kort.
extensor carpi radialis longus, musculus: subst. musculus extensor carpi radialis longus; långa radiala handledssträckaren; underarmsmuskel som sträcker och abducerar handleden. Eng. extensor carpi radialis longus. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + grek. karpos = handlov + lat. radialis = mot strålbenet + longus = lång.
extensor carpi ulnaris, musculus: subst. musculus extensor carpi ulnaris; ulnara handledssträckaren; underarmsmuskel som sträcker och adducerar handleden mot lillfingersidan. Eng. extensor carpi ulnaris. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + grek. karpos = handlov + lat. ulnaris = mot armbågsbenet.
extensor digiti minimi, musculus: subst. musculus extensor digiti minimi; lillfingersträckaren; smal underarmsmuskel som sträcker lillfingret. Eng. extensor digiti minimi. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + digitus minimus = lillfinger.
extensor digitorum brevis, musculus: subst. musculus extensor digitorum brevis; korta tåsträckaren; kort muskel på fotryggen som sträcker tå två till fyra. Eng. extensor digitorum brevis. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + digitus = tå + brevis = kort.
extensor digitorum longus, musculus: subst. musculus extensor digitorum longus; långa tåsträckaren; underbensmuskel vars senor sträcker de fyra yttre tårna och lyfter foten. Eng. extensor digitorum longus. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + digitus = tå + longus = lång.
extensor digitorum, musculus: subst. musculus extensor digitorum; fingersträckaren; underarmsmuskel på baksidan vars senor sträcker fingrarna. Eng. extensor digitorum. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + digitus = finger.
extensor hallucis brevis, musculus: subst. musculus extensor hallucis brevis; korta stortåsträckaren; kort muskel på fotryggen som sträcker stortåns grundled. Eng. extensor hallucis brevis. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + hallux = stortå + brevis = kort.
extensor hallucis longus, musculus: subst. musculus extensor hallucis longus; långa stortåsträckaren; underbensmuskel som sträcker stortån och lyfter foten. Eng. extensor hallucis longus. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + hallux = stortå + longus = lång.
extensor indicis, musculus: subst. musculus extensor indicis; pekfingersträckaren; underarmsmuskel som självständigt sträcker pekfingret. Eng. extensor indicis. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + index = pekfinger.
extensor pollicis brevis, musculus: subst. musculus extensor pollicis brevis; korta tumsträckaren; underarmsmuskel som sträcker tummens grundled. Eng. extensor pollicis brevis. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + pollex = tumme + brevis = kort.
extensor pollicis longus, musculus: subst. musculus extensor pollicis longus; långa tumsträckaren; underarmsmuskel som sträcker tummens ytterled; bildar tumgropens (anatomiska snusgropens) bakkant. Eng. extensor pollicis longus. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka + pollex = tumme + longus = lång.
extensor, musculus: subst. musculus extensor; sträckmuskel; muskel som sträcker (räter ut) en led. Eng. extensor muscle. Av lat. musculus = muskel + extendere = sträcka ut.
extensorius: adj. som hör till sträckmuskler. Sv. extensorisk. Eng. extensor-related. Av lat. extensor = sträckare.
externi bulbi oculi, musculi: subst. musculi externi bulbi oculi; yttre ögonmusklerna; de sex tvärstrimmiga muskler som rör ögongloben i ögonhålan. Eng. extra-ocular muscles. Av lat. musculus = muskel + externus = yttre + bulbus oculi = ögonglob.
externus: adj. yttre; som rör utsidan av ett organ eller en struktur. Svensk form: extern. Sv. yttre. Eng. external. Motsats: internus. Av lat. externus = yttre, av exter = utanför.
extraartikulär: adj. (-t, -a) belägen utanför en led. Eng. extra-articular. Motsats: intraartikulär.
extracapsularia, ligamenta: subst. ligamenta extracapsularia; extrakapsulära ledband; ledband som ligger utanför ledkapseln. Eng. extracapsular ligaments. Av lat. ligamentum = band + extra = utanför + capsula = kapsel.
extracellulär: adj. belägen utanför cellerna. Eng. extracellular. Motsats: intracellulär.
extrakorporeal: adj. som sker utanför kroppen, t.ex. blodrening i en maskin. Eng. extracorporeal. Av lat. extra = utanför + corpus = kropp.
extrapyramidal: adj. (-t, -a) som rör de motoriska nervbanor utanför pyramidbanorna vilka bl.a. styr balans, muskelspänning och automatiska rörelser. Eng. extrapyramidal.
extrapyramidala biverkningar: subst. (pl.) biverkningar från det extrapyramidala systemet (t.ex. av antipsykotika) såsom stelhet, skakningar, rastlöshet och ofrivilliga rörelser. Eng. extrapyramidal side effects.
extrarenal: adj. (-t, -a) belägen eller med ursprung utanför njurarna. Eng. extrarenal.
extrasystole: subst. (-n, pl. -er) förtida (extra) hjärtslag som kommer utanför den normala rytmen. Sv. extraslag. Eng. extrasystole, premature beat.
extrauterin: adj. (-t, -a) belägen utanför livmodern; extrauterin graviditet = utomkvedshavandeskap. Eng. extrauterine. Av lat. extra = utanför + uterus = livmoder.
extravasal: adj. (-t, -a) belägen utanför blodkärlet; om t.ex. läkemedel eller vätska som läckt ut i omgivande vävnad. Eng. extravasal, extravascular.
extravaskulär: adj. (-t, -a) belägen utanför kärlsystemet. Eng. extravascular. Motsats: intravaskulär.
extremitas: subst. extremitet; arm eller ben. Sv. extremitet, lem. Eng. extremity, limb. Av lat. extremus = ytterst, längst ut.
extremitas acromialis: subst. acromialänden; nyckelbenets yttre ände som ledar mot acromion. Eng. acromial end. Av lat. extremitas = ände + acromion.
extremitas sternalis: subst. bröstbensänden; nyckelbenets inre ände som ledar mot bröstbenet. Eng. sternal end. Av lat. extremitas = ände + sternum = bröstben.
extremitet: subst. (-en, pl. -er) lem; arm eller ben. Sv. lem. Eng. extremity, limb. Av lat. extremus = ytterst.
extremus: subst. ytterst; extrema del. Sv. ytterst. Eng. extreme, outermost. Av lat. extremus = ytterst, av exter = yttre.

Sök i ordlistan