Medicinska K-ord: betydelse och bakgrund

K: förk. kalium; grundämnets kemiska beteckning och en av kroppens centrala elektrolyter. Eng. potassium. Referensvärde (vuxen): ca 3,5–4,4 mmol/L. Se Kalium.
kakektisk: adj. (-t, -a) avmagrad och kraftlös till följd av kakexi. Sv. utmärglad. Eng. cachectic. Av gr. kakos = dålig + hexis = tillstånd. Se Kakexi.
kakexi: subst. (-n) höggradig avmagring och utmärgling med dåligt allmäntillstånd; ses vid svår sjukdom som långt framskriden cancer, aids och tuberkulos. Sv. utmärgling, avmagring. Eng. cachexia. Vardag. sjuklig avmagring. Av gr. kakos = dålig + hexis = tillstånd. ICD-10: R64.
kalcifikation: subst. (-en, pl. -er) förkalkning; inlagring av kalksalter (kalcium) i en vävnad. Sv. förkalkning. Eng. calcification. Vardag. förkalkning i vävnad. Av lat. calx = kalk + facere = göra.
kalcinos: subst. (-en, pl. -er) sjuklig inlagring av kalk i en vävnad eller ett organ. Sv. kalkinlagring. Eng. calcinosis. Av lat. calx = kalk + gr. -osis = tillstånd.
kalcitonin: subst. (-et) hormon från sköldkörteln som sänker kalkhalten i blodet och bidrar till regleringen av kalkomsättningen. Eng. calcitonin. Av lat. calx = kalk + thyreoidea + -in.
kalcium: subst. (-et) grundämne och metall (Ca); en elektrolyt med central betydelse för skelett, muskelfunktion och blodlevring, mäts i blodet. Sv. kalk. Eng. calcium (Ca). Vardag. kalk. Av lat. calx = kalk. Referensvärde (vuxen): totalt kalcium ca 2,15–2,50 mmol/L; fritt (joniserat) kalcium ca 1,15–1,33 mmol/L. Jfr PTH, D-vitamin.
kalciuri: subst. (-n) förekomst av kalk (kalcium) i urinen. Eng. calciuria. Av lat. calx = kalk + gr. ouron = urin.
kalium: subst. (-et) grundämne och metall (K); en elektrolyt med central betydelse för nerv- och muskelfunktion, mäts i blodet. Eng. potassium (K). Av nylat. kalium, av arab. al-qaly = aska, pottaska. Referensvärde (vuxen): ca 3,5–4,4 mmol/L. Jfr Hyperkalemi, Hypokalemi.
kallositet: subst. (-en, pl. -er) hudvalk; förtjockad och hård hud till följd av tryck, t.ex. på fotsula eller i handflatan. Sv. hudvalk, valk. Eng. callosity. Vardag. förhårdnad hud. Av lat. callosus = hård, av callus = svål.
kammarflimmer: subst. (-ret) livshotande hjärtrytmrubbning där hjärtkamrarna darrar oregelbundet utan effektiv pumpning. Lat. fibrillatio ventriculorum. Eng. ventricular fibrillation. ICD-10: I49.0. ICD-11: BC71.
kammartakykardi: subst. (-n, pl. -er) allvarlig, snabb hjärtrytmrubbning som uppstår i hjärtats kammare och kan övergå i livshotande kammarflimmer. Sv. ventrikeltakykardi. Eng. ventricular tachycardia. Vardag. farligt snabb rytm från hjärtkamrarna. Av kammare + gr. tachys = snabb + kardia = hjärta.
kantotomi: subst. (-n, pl. -er) operationssnitt i ögonvrån som vidgar ögonspringan, t.ex. akut för att avlasta ett förhöjt tryck i ögonhålan. Eng. canthotomy. Av gr. kanthos = ögonvrå + tome = snitt.
kanyl: subst. (-en, pl. -er) ihåligt, rörformat instrument (ofta med nål) som förs in i kroppen för att tillföra eller tömma vätska. Eng. cannula. Vardag. tunt rör eller nål som sätts in i kroppen. Av lat. cannula = litet rör, av canna = rör.
kapillär: subst. det minsta blodkärlet; gasutbyte sker här mellan blod och vävnad. Sv. kapillär. Eng. capillary. Vardag. hårkärl. Av lat. capillus = hår; capillaris = hårfin.
κ-kedja: subst. (kappa-kedja) den ena av antikropparnas två typer av lätta kedjor (kappa eller lambda). Eng. kappa light chain. Jfr λ-kedja, immunglobulin.
κ-receptor: subst. (kappa-receptor) en av opioidreceptorerna; bidrar till smärtlindring men kan ge bl.a. dysfori. Eng. kappa opioid receptor. Jfr opioid, μ-receptor, δ-receptor.
kapsulit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en ledkapsel. Sv. ledkapselinflammation. Eng. capsulitis. Av lat. capsula = liten ask + -itis = inflammation. ICD-10: M75.0 (frusen skuldra).
kaputnekros: subst. (-en, pl. -er) vävnadsdöd i ledhuvudet på lårbenet, oftast till följd av störd blodförsörjning. Eng. caput necrosis. Av lat. caput = huvud + gr. nekrosis = vävnadsdöd.
karbamid: subst. (-en) urea; kvävehaltig nedbrytningsprodukt från proteiner som utsöndras via njurarna, dess halt i blodet speglar njurfunktionen. Sv. urea, urinämne. Eng. urea, carbamide. Av lat. carbo = kol + amid.
karboanhydrashämmare: subst. (-n, pl. -∅) läkemedel som hämmar enzymet karboanhydras; används bl.a. vätskedrivande och för att sänka ögontrycket vid glaukom. Eng. carbonic anhydrase inhibitor. Av kol + anhydras + hämmare.
karbunkel: subst. (-n, pl. karbunklar) djup hudinfektion där flera intilliggande hårsäcksbölder (furunklar) flyter samman till en stor varig knöl med flera öppningar. Eng. carbuncle. Vardag. stor, djup böld med flera öppningar. Av lat. carbunculus = liten glödande kol.
karcinoid: subst. (-en) långsamväxande neuroendokrin tumör, ofta i mag-tarmkanalen eller lungan, som kan utsöndra hormoner. Lat. tumor carcinoides. Eng. carcinoid tumour. ICD-10: kodas efter lokal (neuroendokrin tumör, t.ex. tunntarm C17). ICD-11: 2F00–2F0Z.
karcinomatos: subst. (-en, pl. -er) utbredd spridning av en cancersjukdom till många platser i kroppen, t.ex. i bukhinnan (peritoneal karcinomatos). Eng. carcinomatosis. Även karcinomatös (adj.) = som beror på eller är angripen av utbredd cancerspridning. Av karcinom + -osis. Se Carcinom. ICD-10: peritoneal karcinomatos C78.6 (disseminerad cancer C80).
kardinalfel: subst. (-et, pl. -∅) huvudfel; det grundläggande, avgörande felet. Sv. huvudfel. Eng. cardinal error. Av lat. cardinalis = huvudsaklig.
kardinalsymtom: subst. (-et, pl. -∅) det mest framträdande och kännetecknande symtomet vid en sjukdom. Sv. huvudsymtom. Eng. cardinal symptom. Av lat. cardinalis = huvudsaklig (av cardo = dörrgångjärn).
kardiodepression: subst. (-en) nedsatt pumpförmåga hos hjärtat med minskad slagkraft och/eller hjärtfrekvens, t.ex. som biverkan av vissa läkemedel. Eng. cardiodepression. Av gr. kardia = hjärta + depression = nedsättning.
kardiogen: adj. (-t, -a) som har sitt ursprung i hjärtat, t.ex. kardiogen chock (chock orsakad av sviktande hjärtpumpning). Eng. cardiogenic. Av gr. kardia = hjärta + -gen = ursprung.
kardiogen chock: subst. livshotande cirkulationssvikt där hjärtat inte orkar pumpa tillräckligt, ofta vid stor hjärtinfarkt. Eng. cardiogenic shock. ICD-10: R57.0. ICD-11: BD12.
kardiologi: subst. (-n) läran om hjärtat och dess sjukdomar. Eng. cardiology. Av gr. kardia = hjärta + -logi = lära. Se Kardiologisk.
kardiologisk: adj. (-t, -a) som rör kardiologi (hjärtsjukvården). Sv. hjärt-. Eng. cardiological. Se Kardiologi.
kardiomyopati: subst. (-n) sjukdom i själva hjärtmuskeln som försämrar dess pumpförmåga, t.ex. dilaterad eller hypertrof form. Lat. cardiomyopathia. Eng. cardiomyopathy. ICD-10: I42. ICD-11: BC43.
kardiopati: subst. (-n, pl. -er) hjärtsjukdom (allmän benämning). Sv. hjärtsjukdom. Eng. cardiopathy. Av gr. kardia = hjärta + pathos = lidande.
kardiopulmonell: adj. (-t, -a) som avser både hjärta och lungor, t.ex. kardiopulmonell återupplivning (hjärt-lungräddning). Eng. cardiopulmonary. Av gr. kardia = hjärta + lat. pulmo = lunga.
kardiotokografi: subst. (-n, pl. -er) CTG; samtidig registrering av fostrets hjärtfrekvens och livmoderns sammandragningar under graviditet och förlossning. Eng. cardiotocography (CTG). Av gr. kardia = hjärta + tokos = födsel + -grafi.
karies: subst. (-en) tandröta; bakteriell nedbrytning av tändernas hårdvävnad som ger hål. Sv. tandröta, hål i tänderna. Eng. caries, tooth decay. Även kariös (adj.) = angripen av karies, frätskadad av tandröta. Även stavat caries. Av lat. caries = röta. ICD-10: K02.
karotisstenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning av halspulsådern (a. carotis), oftast på grund av åderförkalkning; ökar risken för stroke. Eng. carotid stenosis. Även stavat carotisstenos. Av gr. karotis = halspulsåder + stenos = förträngning. ICD-10: I65.2.
karpal: adj. (-t, -a) som hör till handloven (handroten). Eng. carpal. Av gr. karpos = handlov. Se Karpaltunnelsyndrom, Carpus.
karpaltunnelsyndrom: subst. (-et, pl. -∅) domningar och smärta i tumme, pek- och långfinger orsakade av att medianusnerven kläms i karpaltunneln vid handleden. Eng. carpal tunnel syndrome. Av karpal (handlov) + tunnel + syndrom. ICD-10: G56.0. ICD-11: 8C10.0.
karunkel: subst. (-n, pl. karunklar) liten rund, vårtliknande köttutväxt på en slemhinna, t.ex. urinrörskarunkel vid urinrörsmynningen hos kvinnor. Eng. caruncle. Av lat. caruncula = litet köttstycke.
karyotyp: subst. (-en, pl. -er) en individs (eller cells) fullständiga kromosomuppsättning beskriven till antal och utseende; t.ex. 45,X vid Turners syndrom. Eng. karyotype. Av gr. karyon = kärna + typos = avbild.
kasuistik: subst. (-en, pl. -er) fallbeskrivning; noggrann skildring av ett enskilt sjukdomsfall, t.ex. en patient med en ovanlig sjukdom. Eng. case report, casuistry. Av lat. casus = fall.
kasus: subst. sjukdomsfall; enskilt fall av en sjukdom. Eng. case. Av lat. casus = fall, händelse.
katabolism: subst. (-en) nedbrytande ämnesomsättning; de processer där kroppen bryter ned större molekyler och vävnad till mindre och frigör energi. Sv. nedbrytning. Eng. catabolism. Motsats: anabolism. Av gr. kataballein = kasta ner.
katalysera: verb (-ar, -ade, -at) påskynda en kemisk reaktion utan att själv förbrukas, t.ex. så som ett enzym gör. Eng. catalyse. Vardag. snabba på en kemisk process. Även katalys (subst.) = själva påskyndandet av reaktionen. Av gr. katalysis = upplösning.
katarakt: subst. (-en) grumling av ögats lins som ger gradvis försämrad syn; vanligast åldersrelaterad. Sv. grå starr. Eng. cataract. ICD-10: H25 (åldersrelaterad), H26, medfödd Q12.0. ICD-11: 9B10.
katarr: subst. (-en, pl. -er) slemhinneinflammation med ökad slemproduktion och rikligt, ofta tunnflytande sekret (t.ex. snuva vid förkylning). Eng. catarrh. Vardag. slemhinneinflammation med rinnande sekret. Av gr. katarrhein = flyta ner.
katarral: adj. (-t, -a) som hör till eller kännetecknas av katarr; med riklig slemavsöndring (t.ex. katarral infektion med snuva). Eng. catarrhal. Se Katarr.
kataton: adj. (-t, -a) som uppvisar katatoni; tillstånd med påverkad rörelseförmåga – t.ex. orörlighet och stelhet eller upprepade stereotypa rörelser – som bl.a. kan ses vid schizofreni. Eng. catatonic. Av gr. kata- + tonos = spänning.
katekolamin: subst. (-et, pl. -er) grupp signalämnen och hormoner (adrenalin, noradrenalin, dopamin) som bildas bl.a. i binjuremärgen och styr hjärtfrekvens, blodtryck och kroppens stressreaktion. Eng. catecholamine. Av katekol (kemisk struktur) + amin.
kateter: subst. (-n, pl. katetrar) rörformat, styvt eller böjligt instrument som förs in i en kroppshålighet eller kanal för att tömma, tillföra eller mäta (t.ex. urinkateter). Eng. catheter. Vardag. tunt rör som förs in i kroppen. Av gr. katheter, av kathienai = sända ner.
kateterisera: verb (-ar, -ade, -at) föra in en kateter (rör) i en kroppshålighet, t.ex. i urinblåsan. Eng. catheterise. Även kateterisering (subst.) = själva införandet. Se Kateter.
kattklössjuka: subst. (-n) infektion orsakad av bakterien Bartonella henselae, överförd via katts bett eller rivsår; ger feber och lymfkörtelsvullnad, ibland varbildning vid skadan. Eng. cat-scratch disease. Av katt + klös + sjuka. ICD-10: A28.1.
kaudal: adj. (-t, -a) som är riktad mot eller belägen åt svansänden (nedåt på bålen). Sv. nedåtriktad. Eng. caudal. Motsats: kranial. Av lat. cauda = svans.
kausal: adj. (-t, -a) som gäller orsak och verkan; t.ex. kausal behandling = behandling riktad mot själva orsaken. Sv. orsaks-. Eng. causal. Av lat. causa = orsak.
kaustisk: adj. (-t, -a) frätande; om (oftast basiskt) ämne som skadar vävnad vid kontakt. Sv. frätande. Eng. caustic. Av gr. kaustikos = brännande.
kauter: subst. (-n, pl. kautrar) kirurgiskt instrument som med upphettad eller elektrisk spets bränner bort vävnad eller stillar blödning. Eng. cautery. Se Kauterisera. Av gr. kauter = brännjärn.
kauterisera: verb (-ar, -ade, -at) bränna vävnad (med värme, ström eller frätande/kylande medel) för att stilla blödning eller förstöra oönskad vävnad. Eng. cauterise. Även kauterisering/kauterisation (subst.) = själva ingreppet. Av gr. kauterion = brännjärn.
kavern: subst. (-en, pl. -er) patologiskt hålrum i ett organ, t.ex. i lungan efter vävnadssönderfall vid tuberkulos. Sv. hålrum. Eng. cavern, cavity. Även kavernös (adj.) = som innehåller eller bildar hålrum, t.ex. kavernöst hemangiom (blodkärlstumör med stora blodfyllda hålrum). Av lat. caverna = håla.
kavitet: subst. (-en, pl. -er) hålighet eller hålrum i kroppen, t.ex. bukhålan eller ett karieshål i en tand. Sv. hålrum. Eng. cavity. Av lat. cavitas, av cavus = ihålig.
Kawasakis sjukdom: subst. akut febersjukdom hos små barn med kärlinflammation som kan skada hjärtats kranskärl. Eng. Kawasaki disease. ICD-10: M30.3. ICD-11: 4A44.5.
Kawasakis syndrom: Egennamn: Akut febersjukdom hos små barn (oftast 1–2 år) med utbredd inflammation i små och medelstora blodkärl (vaskulit); ger feber, hudutslag, ögoninflammation, spruckna läppar och svullna halslymfkörtlar och kan skada hjärtats kranskärl. Eng. Kawasaki disease. Efter den japanske barnläkaren Tomisaku Kawasaki. ICD-10: M30.3.
KBT: förk. kognitiv beteendeterapi; psykoterapiform inriktad på att förändra ogynnsamma tankemönster och beteenden. Eng. cognitive behavioural therapy (CBT).
keilit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i läpparna. Sv. läppinflammation. Eng. cheilitis. Av gr. cheilos = läpp + -itis. ICD-10: K13.0.
keilos: subst. (-en, pl. -er) sprickbildning och sår på läpparna och i mungiporna, ofta vid vitaminbrist. Eng. cheilosis. Av gr. cheilos = läpp + -osis. ICD-10: K13.0.
kelering: subst. (-en) kemisk inbindning av metalljoner i ringformade komplex; utnyttjas i läkemedel (kelatbildare) som binder och avlägsnar t.ex. överskott av järn eller tungmetaller. Eng. chelation. Av gr. chele = klo.
keloid: subst. (-en, pl. -er) godartad, frambuktande överväxt av ärrvävnad som breder ut sig utanför det ursprungliga såret. Sv. ärrsvulst. Eng. keloid. Av gr. kele = svulst + -oid = liknande.
kemoprofylax: subst. (-en) förebyggande av sjukdom med läkemedel, t.ex. malariatabletter inför en resa. Eng. chemoprophylaxis. Av kemo- (kemisk) + profylax = förebyggande.
kemoreceptor: subst. (-n, pl. -er) sinnescell som känner av kemiska förändringar (t.ex. syre- och koldioxidhalt eller pH) och skickar signaler till nervsystemet. Eng. chemoreceptor. Av kemo- + receptor.
kemos: subst. kraftig svullnad (ödem) i ögats bindhinna så att den buktar som en vall runt hornhinnan. Eng. chemosis. Av gr. cheme = gapande mussla.
kemotaxis: subst. riktad rörelse hos en cell eller mikroorganism mot eller bort från ett kemiskt ämne, t.ex. vita blodkroppar som lockas till en infektionshärd. Eng. chemotaxis. Av kemo- + gr. taxis = riktning.
kemoterapi: subst. (-n) behandling av cancer med cellhämmande läkemedel (cytostatika), som slår mot celler som delar sig snabbt. Sv. cytostatikabehandling. Vardag. cellgiftsbehandling. Eng. chemotherapy. Jfr Cytostatika, Cellgift.
keratin: subst. (-et) hornämne; sega, svårlösliga trådproteiner som bygger upp hudens hornlager, hår och naglar. Sv. hornämne. Eng. keratin. Av gr. keras = horn.
keratinisering: subst. (-en) förhorning; processen då hudceller fylls med keratin och bildar hornlager. Sv. förhorning. Eng. keratinisation. Se Keratin.
keratit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ögats hornhinna. Sv. hornhinneinflammation. Eng. keratitis. Av gr. keras = horn + -itis. ICD-10: H16.
keratokonjunktivit: subst. (-en, pl. -er) samtidig inflammation i ögats hornhinna och bindhinna. Eng. keratoconjunctivitis. Av gr. keras = horn + konjunktiva + -itis. ICD-10: H16.2.
keratokonus: subst. ärftlig, långsamt fortskridande ögonsjukdom där hornhinnan blir tunnare och buktar ut konformat så att synen försämras; debuterar oftast i 20-årsåldern. Eng. keratoconus. Av gr. keras = horn + konos = kon. ICD-10: H18.6. ICD-11: 9A78.3.
keratolys: subst. (-en) avlossning eller upplösning av hudens hornlager. Eng. keratolysis. Av gr. keras = horn + lysis = upplösning.
keratolytikum: subst. (-et, pl. keratolytika) läkemedel som löser upp eller mjukar upp hudens hornlager, t.ex. salicylsyra mot förhårdnader. Eng. keratolytic. Se Keratolys.
keratopati: subst. (-n, pl. -er) icke-inflammatorisk sjukdom eller skada på hornhinnan. Eng. keratopathy. Av gr. keras = horn + pathos = lidande. ICD-10: H18.9.
ketoacidos: subst. (-en, pl. -er) försurning av blodet (metabol acidos) orsakad av ökad bildning av sura ketonkroppar, t.ex. vid svår insulinbrist (diabetesketoacidos). Eng. ketoacidosis. Av keton + acidos = försurning. ICD-10: diabetesketoacidos E10.1–E14.1. ICD-11: 5A22.
ketonuri: subst. (-n) förekomst av ketonkroppar i urinen; tecken på fettförbränning vid t.ex. svält eller dåligt reglerad diabetes. Eng. ketonuria. Av keton + gr. ouron = urin.
kikhosta: subst. (-n) långdragen, mycket smittsam luftvägsinfektion orsakad av bakterien Bordetella pertussis, med svåra hostattacker och kippande, 'kikande' andetag. Eng. whooping cough. Lat. pertussis. Jfr Pertussis. ICD-10: A37. ICD-11: 1C12.
kinetisk: adj. (-t, -a) som rör eller orsakas av rörelse. Sv. rörelse-. Eng. kinetic. Av gr. kinesis = rörelse.
kirurgi: subst. (-n) operativ behandling; den gren av medicinen som behandlar sjukdomar och skador med operationer. Eng. surgery. Av grek. cheir = hand + ergon = arbete. Jfr Resektion.
klaffsjukdom: subst. sjukdom i en av hjärtats klaffar med förträngning (stenos) eller läckage (insufficiens). Lat. vitium valvae cordis. Eng. valvular heart disease. ICD-10: icke-reumatisk I34–I39, reumatisk I05–I09. ICD-11: BB40–BB6Z.
klamydia: subst. (-n) vanlig sexuellt överförd bakterieinfektion (Chlamydia trachomatis), ofta symtomfri men kan ge flytning, sveda och nedsatt fertilitet. Lat. infectio chlamydialis. Eng. chlamydia. ICD-10: A55–A56 (genital A56).
klaudikation: subst. (-en) krampartad smärta i benets muskler vid gång på grund av otillräcklig blodförsörjning (claudicatio intermittens, fönstertittarsjuka). Eng. claudication. Vardag. bensmärta vid gång (fönstertittarsjuka). Av lat. claudicare = halta.
klimakteriebesvär: subst. (pluralis) symtom kring övergångsåldern (menopaus) till följd av sjunkande östrogen – värmevallningar, svettningar, sömnstörning, humörsvängningar och slemhinnebesvär. Eng. menopausal symptoms, climacteric. Av klimakterium = övergångsålder. ICD-10: N95.1.
klimakteriet: subst. övergångsåldern; perioden kring den sista menstruationen då äggstockarnas hormonproduktion avtar. Lat. climacterium. Sv. övergångsåldern. Eng. menopause. ICD-10: N95. ICD-11: GA30.
klimakterium: subst. (-et) övergångsåldern; den period då äggstockarnas hormonproduktion avtar och menstruationerna upphör. Sv. övergångsåldern. Eng. climacteric, menopause. Av gr. klimakter = steg på en stege (kritisk period).
Klinefelters syndrom: subst. kromosomavvikelse hos pojkar/män med en extra X-kromosom (47,XXY), med nedsatt testikelfunktion och ofta infertilitet. Eng. Klinefelter syndrome. ICD-10: Q98.0–Q98.4. ICD-11: LD50.1.
kliniker: subst. (-n, pl. -∅) läkare eller annan vårdpersonal som arbetar praktiskt med patienter, till skillnad från t.ex. en laboratorieforskare. Eng. clinician. Av gr. kline = säng (sjukbädd).
klinisk: adj. (-t, -a) som rör den direkta undersökningen och vården av patienter vid sjukbädden, t.ex. kliniska fynd. Eng. clinical. Av gr. kline = säng.
klinisk signifikant: Forskningsbegrepp: resultat som har verklig betydelse för patienten, till skillnad från enbart statistisk signifikans (ett resultat kan vara statistiskt säkerställt men ändå sakna praktisk nytta). (uttr.) Eng. clinically significant. Jfr Konfidensintervall.
KLL: förk. kronisk lymfatisk leukemi; långsamt förlöpande blodcancer med ansamling av mogna men funktionsodugliga lymfocyter. Eng. chronic lymphocytic leukaemia. ICD-10: C91.1.
kloasma: subst. symmetriska brunaktiga pigmentfläckar i ansiktet, ofta utlösta av graviditet eller p-piller (graviditetsmask). Sv. melasma. Eng. chloasma, melasma. Av gr. chloazein = bli grönaktig.
klonus: subst. (-en) ofrivilliga, snabbt upprepade muskelryckningar som utlöses när en muskel tänjs ut; tecken på skada i centrala motoriska banor. Eng. clonus. Av gr. klonos = häftig rörelse.
klorid: subst. (-en) negativt laddad elektrolyt (Cl⁻) som följer natrium och bidrar till vätske- och syra-bas-balansen. Eng. chloride (Cl). Referensvärde (vuxen): ca 98–110 mmol/L. Jfr Natrium, Elektrolyt.
klubbfingrar: subst. (plural) trumpinnefingrar; kolvformad uppdrivning av fingerändarna med ökad nagelvälvning, ses vid kroniska lung- och hjärtsjukdomar. Sv. trumpinnefingrar. Eng. clubbing, digital clubbing. Vardag. kolvformade fingertoppar.
klumpfot: subst. medfödd felställning av foten som vrids inåt och nedåt. Lat. pes equinovarus congenitus. Eng. clubfoot. ICD-10: Q66.0. ICD-11: LB98.0.
klusterhuvudvärk: subst. extremt intensiv, ensidig huvudvärk i attacker kring ögat, i perioder (kluster). Sv. Hortons huvudvärk. Eng. cluster headache. Jfr Hortons huvudvärk. ICD-10: G44.0. ICD-11: 8A81.
klusterrandomisering: subst. (-en) forskningsbegrepp: studieupplägg där hela grupper (t.ex. ett sjukhus eller en skola) – inte enskilda individer – lottas till samma behandling. Eng. cluster randomisation.
klåda: subst. (-n) obehaglig hudförnimmelse som ger lust att klia. Lat. pruritus. Eng. itch. ICD-10: L29. ICD-11: EC90.
KML: förk. kronisk myeloisk leukemi; blodcancer i den myeloiska cellinjen, kopplad till den så kallade Philadelphiakromosomen. Eng. chronic myeloid leukaemia. ICD-10: C92.1.
knäartros: subst. förslitning av ledbrosket i knäleden. Lat. gonarthrosis. Eng. knee osteoarthritis. Jfr artros. ICD-10: M17. ICD-11: FA01.
koagel: subst. (-et, pl. koagler) levrat blod; den halvfasta klump (blodkaka) som bildas när blod koagulerar. Sv. blodklump, blodlever. Eng. clot, coagulum. Vardag. blodklump. Av lat. coagulum = ystämne.
koagulas: subst. (-et) enzym (bl.a. hos stafylokocker) som utlöser koagulation genom att omvandla protrombin till trombin; används för att artbestämma bakterier. Eng. coagulase. Se Koagulation.
koagulation: subst. (-en, pl. -er) blodlevring; kedja av reaktioner som omvandlar flytande blod till en geléartad propp och stoppar blödning. Sv. blodlevring. Eng. coagulation. Vardag. att blodet stelnar. Av lat. coagulare = få att stelna.
koagulationsfaktor: subst. (-en, pl. -er) ett av de proteiner i blodet som i en kaskad samverkar för att åstadkomma blodlevring; brist (t.ex. på faktor VIII) ger blödarsjuka. Eng. coagulation factor, clotting factor. Se Koagulation.
koagulationstid: subst. (-en, pl. -er) den tid det tar för ett blodprov att levra sig; mått på blodets levringsförmåga. Eng. coagulation time, clotting time. Se Koagulation.
koagulera: verb (-ar, -ade, -at) levra sig; om blod (eller annan vätska) som övergår från flytande till halvfast form. Sv. levra sig. Eng. coagulate. Se Koagulation.
koagulopati: subst. (-n, pl. -er) rubbning i blodets förmåga att levra sig – antingen ökad blödningsbenägenhet eller ökad benägenhet för blodproppar. Eng. coagulopathy. Av koagulation + gr. pathos = lidande.
koarktation: subst. (-en, pl. -er) medfödd, lokal förträngning av ett blodkärl. Sv. förträngning. Eng. coarctation. Av lat. coarctare = tränga ihop. Se Koarktation av aorta.
koarktation av aorta: subst. medfödd förträngning av stora kroppspulsådern (aorta), oftast strax efter aortabågen; ger högt blodtryck i överkroppen och svaga pulsar i benen. Eng. coarctation of the aorta. Se Koarktation.
kobalamin: subst. (-et) vitamin B12; behövs för blodbildning och nervsystemets funktion, brist ger bl.a. makrocytär anemi och neurologiska symtom. Eng. cobalamin, vitamin B12. Referensvärde (vuxen): ca 145–569 pmol/L. Jfr Folat, Homocystein, Metylmalonat, Anemi.
koccygektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt borttagande av svanskotan (svansbenet). Eng. coccygectomy. Av gr. kokkyx = gök/svanskota + ektomi = bortskärande. Se Coccyx.
koebners fenomen: Egennamn: Uppkomst av en hudsjukdoms typiska utslag i hud som utsatts för skada (t.ex. rivmärken); ses bl.a. vid psoriasis och lichen ruber. Eng. Koebner phenomenon. Efter den tyske hudläkaren Heinrich Köbner (1838–1904).
koenzym: subst. (-et, pl. -er) liten icke-proteinmolekyl (ofta vitaminbaserad) som ett enzym behöver för att fungera. Eng. coenzyme. Av ko- (med-) + enzym.
kognitiv: adj. (-t, -a) som rör kognition – de tankefunktioner med vilka vi varseblir, minns, resonerar, löser problem och riktar uppmärksamhet. Eng. cognitive. Av lat. cognoscere = lära känna.
koilonyki: subst. (-n) skednaglar; onormalt konkav (inåtbuktande) form på finger- eller tånaglar i stället för normalt välvd, ses bl.a. vid järnbrist. Sv. skednaglar. Eng. koilonychia, spoon nails. Av gr. koilos = ihålig + onyx = nagel.
koklea: subst. (-n) hörselsnäckan; den snäckformade delen av innerörats benlabyrint som omvandlar ljud till nervsignaler. Sv. snäckan, hörselsnäckan. Eng. cochlea. Av lat./gr. cochlea = snäcka.
KOL: förk. kroniskt obstruktiv lungsjukdom; bestående luftvägsobstruktion med kronisk bronkit och/eller emfysem, vanligen orsakad av rökning. Eng. chronic obstructive pulmonary disease (COPD). Vardag. kronisk lungsjukdom med trånga luftrör, ofta av rökning. ICD-10: J44 (J44.9 ospecificerad). ICD-11: CA22.
kolangiografi: subst. (-n, pl. -er) röntgenundersökning av gallvägarna (och levern) med kontrastmedel. Eng. cholangiography. Av gr. chole = galla + angeion = kärl + -grafi.
kolangiom: subst. (-et, pl. -∅) tumör utgången från gallgångarnas epitel. Eng. cholangioma. Av gr. chole = galla + angeion = kärl + -om = tumör. ICD-10: D13.4.
kolangiopankreatikografi: subst. (-n, pl. -er) ERCP; röntgenundersökning av gallgång och bukspottkörtelns utförsgång där ett endoskop förs ner till tolvfingertarmen och kontrastmedel sprutas in. Eng. cholangiopancreatography (ERCP). Av gr. chole = galla + pankreas + -grafi.
kolangit: subst. (-en) inflammation/infektion i gallgångarna, ofta vid gallgångsstopp. Lat. cholangitis. Eng. cholangitis. ICD-10: K83.0. ICD-11: DC15.
kolecystektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt borttagande av gallblåsan. Eng. cholecystectomy. Vardag. operation där gallblåsan tas bort. Även kolecystektomera (verb) = att operativt avlägsna gallblåsan. Av gr. chole = galla + kystis = blåsa + ektomi = bortskärande.
kolecystit: subst. (-en) inflammation i gallblåsan, oftast orsakad av gallsten. Lat. cholecystitis. Sv. gallblåseinflammation. Eng. cholecystitis. ICD-10: K81. ICD-11: DC12.
kolecystolitiasis: subst. gallsten belägen i själva gallblåsan eller dess utlopp. Eng. cholecystolithiasis. Av gr. chole = galla + kystis = blåsa + lithos = sten. Jfr Kolelitiasis, Choledocholitiasis.
kolektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt borttagande av hela eller delar av tjocktarmen. Eng. colectomy. Även kolektomera (verb) = att operativt avlägsna tjocktarmen. Av gr. kolon = tjocktarm + ektomi = bortskärande.
kolelitiasis: subst. gallstenssjukdom; förekomst av gallstenar, oftast i gallblåsan. Sv. gallsten. Eng. cholelithiasis. Av gr. chole = galla + lithos = sten + -iasis. Jfr Kolecystolitiasis.
kolera: subst. (-n) akut, mycket smittsam tarminfektion orsakad av bakterien Vibrio cholerae, med kraftiga vattniga diarréer och snabb uttorkning; sprids via förorenat vatten. Eng. cholera. Lat. cholera. Jfr Cholera, Cholera nostras. ICD-10: A00. ICD-11: 1A00.
kolesteatom: subst. (-en, pl. -er) inkapslad ansamling av förhornade hudceller i mellanörat, oftast som komplikation till kronisk öroninflammation; växer destruktivt och kan skada hörselbenen. Eng. cholesteatoma. Av kolesterol + gr. -om (historiskt missvisande namngiven som tumör). ICD-10: H71.
kolesterol: subst. (-et) fettliknande ämne (sterol) som är byggsten i cellmembran och utgångspunkt för gallsyror och hormoner; höga blodnivåer ökar risken för åderförfettning. Eng. cholesterol (total cholesterol, TC). Av gr. chole = galla + stereos = fast + -ol. Referensvärde: totalkolesterol stiger med åldern (ca 2,9–6,9 mmol/L hos yngre vuxna); önskvärd nivå brukar anges < 5,0 mmol/L. Jfr HDL, LDL, Triglycerider.
kolik: subst. (-en, pl. -er) anfallsvis, intensiv krampsmärta från ett ihåligt bukorgan, t.ex. tarm, gallvägar eller urinledare. Eng. colic. Av gr. kolikos, av kolon = tjocktarm.
kolinerg: adj. (-t, -a) som förmedlas av eller svarar på signalsubstansen acetylkolin (t.ex. kolinerga nervtrådar). Eng. cholinergic. Av acetylkolin + gr. ergon = verkan.
kollagen: subst. (-et, pl. -er) det vanligaste strukturproteinet i kroppens bindväv; ger draghållfasthet åt hud, senor, ben och brosk. Eng. collagen. Av gr. kolla = lim + -gen = bildande.
kollagenos: subst. (-en, pl. -er) samlingsnamn för autoimmuna systemsjukdomar med inflammation i bindväv, t.ex. SLE och sklerodermi. Sv. bindvävssjukdom. Eng. collagenosis, connective tissue disease. Av kollagen + -osis. ICD-10: M35.9.
kollaps: subst. (-en, pl. -er) plötsligt sammanbrott – av kroppsfunktioner (svimning, cirkulationssvikt) eller av en struktur (t.ex. lungkollaps). Sv. sammanbrott. Eng. collapse. Av lat. collabi = falla samman.
kollateral: adj. (-t, -a) sidoställd; som ligger eller löper vid sidan av, t.ex. ett blodkärl parallellt med ett annat. Eng. collateral. Av lat. com- = med + latus = sida. Se Kollateralkretslopp.
kollateralkretslopp: subst. (-et, pl. -∅) ny, kringgående blodförsörjning som bildas när små sidokärl vidgas och tar över sedan en artär blivit tilltäppt. Eng. collateral circulation. Se Kollateral.
kolloid: Subst./adj.: Geléartad; (1) blandning där mycket små partiklar är jämnt utspridda i ett medium, (2) den geléartade lagringsformen av hormon i sköldkörtelns folliklar. Eng. colloid. Av gr. kolla = lim + -oid = liknande.
kolon descendens: subst. nedåtgående tjocktarm; den del av tjocktarmen som löper nedåt längs bukens vänstra sida. Eng. descending colon. Se Colon.
koloncancer: subst. cancer i tjocktarmen. Lat. carcinoma coli. Sv. tjocktarmscancer. Eng. colon cancer. ICD-10: C18. ICD-11: 2B90.
kolonflora: subst. (-n) tjocktarmsflora; de bakterier som normalt lever i tjocktarmen. Sv. tarmflora. Eng. colonic flora. Se Colon.
koloproktektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt borttagande av både tjocktarm och ändtarm. Eng. coloproctectomy. Av gr. kolon = tjocktarm + proktos = ändtarm + ektomi.
kolorektal: adj. (-t, -a) som avser tjocktarm och ändtarm tillsammans. Eng. colorectal. Av kolon + lat. rectum = ändtarm.
kolorektalcancer: subst. (-n) cancer i tjocktarm eller ändtarm; en av de vanligaste cancerformerna. Sv. tjock- och ändtarmscancer. Eng. colorectal cancer. Se Kolorektal. ICD-10: tjocktarm C18, ändtarm C20 (C18–C20).
kolostomi: subst. (-n, pl. -er) konstgjord öppning (stomi) där tjocktarmen leds ut genom bukväggen för tömning i en påse. Eng. colostomy. Av gr. kolon + stoma = mun, öppning.
kolostrum: subst. råmjölk; den första, antikroppsrika bröstmjölken som bildas de första dagarna efter förlossningen. Sv. råmjölk. Eng. colostrum. Av lat. colostrum.
kolpit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i slidan. Sv. slidkatarr, vaginit. Eng. colpitis, vaginitis. Av gr. kolpos = sköte, slida + -itis. ICD-10: N76.0.
kolposkop: subst. (-et, pl. -∅) förstorande kikarinstrument som används för att undersöka slidan och livmoderhalsen, t.ex. vid cellförändringar. Eng. colposcope. Av gr. kolpos = slida + skopein = betrakta.
koma: subst. djup, ej väckbar medvetslöshet. Sv. medvetslöshet. Eng. coma. Vardag. djup medvetslöshet. Även komatös (adj.) = som befinner sig i koma, djupt medvetslös. Av gr. koma = djup sömn. ICD-10: R40.2.
komatös: adj. (-t, komatösa) medvetslös i koma; djupt och oväckbart medvetslös. Sv. medvetslös. Eng. comatose. Jfr Koma, Stuporös, Somnolent.
kommensal: subst. (-en, pl. -er; även adj.) organism som lever på eller i en värd och drar nytta av den utan att skada den, t.ex. delar av kroppens normalflora. Eng. commensal. Av lat. com- = med + mensa = bord (bordsgäst).
komminut: adj. (-∅, -a) splittrad i flera bitar; komminut fraktur = benbrott med flera lösa benfragment (splitterfraktur). Eng. comminuted. Av lat. comminuere = krossa.
kommissur: subst. (-en, pl. -er) förbindelse som förenar två anatomiska strukturer, t.ex. nervbanorna mellan hjärnhalvorna eller mungipornas hörn. Eng. commissure. Av lat. commissura = fog.
kommunikant: subst. (-en, pl. -er; även adj.) förbindande ven på benet (vena communicans) som länkar det ytliga vensystemet med det djupa. Eng. communicating vein, perforator. Av lat. communicare = förbinda.
komorbid: adj. (-t, -a) som föreligger samtidigt med en annan sjukdom. Eng. comorbid. Se Komorbiditet.
komorbiditet: subst. (-en) samsjuklighet; förekomst av en eller flera ytterligare sjukdomar samtidigt med en grundsjukdom. Sv. samsjuklighet. Eng. comorbidity. Av lat. com- = med + morbus = sjukdom.
komparativ: adj. (-t, -a) jämförande; som bygger på jämförelse, t.ex. en komparativ studie. Sv. jämförande. Eng. comparative. Av lat. comparare = jämföra.
kompartmentsyndrom: subst. (-et, pl. -∅) tillstånd där ökat tryck i ett muskelfack med oeftergivliga bindvävsväggar stryper blodcirkulationen och skadar muskler och nerver. Eng. compartment syndrome. Av eng. compartment = fack + syndrom. ICD-10: T79.6 (traumatiskt).
kompatibel: adj. (-t, kompatibla) förenlig; som går att kombinera utan skadlig reaktion, t.ex. blod som kan ges till en viss mottagare. Sv. förenlig. Eng. compatible. Motsats: inkompatibel. Av lat. compati = lida med.
kompatibilitet: subst. (-en) förenlighet; egenskapen att två saker kan kombineras utan skadlig reaktion, t.ex. mellan blodgrupper. Sv. förenlighet. Eng. compatibility. Se Kompatibel.
kompensation: subst. (-en, pl. -er) utjämning; kroppens eller ett organs förmåga att uppväga en störning eller brist, t.ex. att hjärtat ökar slagfrekvensen vid blodförlust. Eng. compensation. Motsats: dekompensation. Av lat. compensare = väga upp.
kompetitiv: adj. (-t, -a) konkurrerande; som verkar genom konkurrens om samma bindningsställe, t.ex. en kompetitiv hämmare som tävlar med ett ämne om ett enzym. Eng. competitive. Av lat. competere = tävla.
komplement: subst. (-et, pl. -∅) grupp blodplasmaproteiner (komplementsystemet) som samverkar i immunförsvaret och förstärker antikropparnas förmåga att oskadliggöra mikrober. Eng. complement. Av lat. complementum = komplettering.
komplementär: adj. (-t, -a) kompletterande; som fyller ut eller utgör motstycke till något annat. Sv. kompletterande. Eng. complementary. Av lat. complementum = komplettering.
komplex: Adj./subst.: (1, adj.) Sammansatt, invecklad. (2, subst.) Enhet av flera sammankopplade delar, t.ex. ett immunkomplex eller QRS-komplexet i EKG. Eng. complex. Av lat. complexus = sammanflätad.
komponent: subst. (-en, pl. -er) beståndsdel; del som tillsammans med andra bygger upp en helhet. Sv. beståndsdel. Eng. component. Av lat. componere = sätta samman.
kompressionsbrott: subst. (-et, pl. -∅) benbrott där benet pressats ihop, typiskt en hopsjunken ryggkota. Sv. kompressionsfraktur. Eng. compression fracture. Se Kompressionsfraktur.
kompressionsfraktur: subst. (-en, pl. -er) benbrott där benet pressats samman, oftast i en ryggkota som sjunker ihop, t.ex. vid benskörhet. Sv. kompressionsbrott. Eng. compression fracture. Av kompression + fraktur. ICD-10: kotkompression (osteoporos M80; traumatisk S22/S32).
kompulsion: subst. (-en, pl. -er) tvångshandling; återkommande beteende som personen känner sig tvingad att utföra för att lindra ångest, t.ex. vid tvångssyndrom. Sv. tvångshandling. Eng. compulsion. Av lat. compellere = tvinga.
kondition: subst. (-en) (1) Allmänt tillstånd eller form. (2) Kroppens uthållighet och syreupptagningsförmåga. Eng. condition; fitness. Av lat. condicio = tillstånd.
kondrit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i brosk. Sv. broskinflammation. Eng. chondritis. Av gr. chondros = brosk + -itis. ICD-10: M94.8 (recidiverande polykondrit M94.1).
kondrolys: subst. (-en) nedbrytning eller upplösning av brosk (brosknekros), t.ex. i en led. Eng. chondrolysis. Av gr. chondros = brosk + lysis = upplösning.
konduktion: subst. (-en, pl. -er) ledning; överföring av t.ex. värme eller elektriska impulser genom direkt kontakt, t.ex. impulsledningen i hjärtat. Sv. ledning. Eng. conduction. Av lat. conducere = leda.
kondyl: subst. (-en, pl. -er) ledknöl; den runda, konvexa ledytan i änden av ett rörben, t.ex. vid knä eller armbåge. Eng. condyle. Av gr. kondylos = knoge.
kondylom: subst. (-et, pl. -∅) könsvårta; vårtliknande utväxt på könsorgan eller i analområdet orsakad av humant papillomvirus (HPV). Sv. könsvårta. Eng. condyloma. Av gr. kondyloma = knöl. ICD-10: A63.0 (HPV). ICD-11: 1A95.
konfidensintervall: subst. (-et, pl. -∅) statistik: osäkerhetsintervall som anger inom vilket spann det sanna värdet sannolikt ligger; vid 95 % konfidensgrad väntas värdet rymmas i intervallet i 19 fall av 20. Brett intervall = osäkert resultat, snävt = säkrare. Sv. konfidensintervall (CI). Eng. confidence interval.
konfusion: subst. (-en, pl. -er) förvirring; tillstånd med nedsatt klarhet i tänkande, orientering och uppmärksamhet (akut konfusion = delirium). Sv. förvirring. Eng. confusion. Av lat. confundere = blanda samman. ICD-10: akut förvirring F05 (R41.0).
kongenital: adj. (-t, -a) medfödd; som finns redan vid födelsen. Sv. medfödd. Eng. congenital. Av lat. congenitus = medfödd.
kongestiv: adj. (-t, -a) som beror på eller kännetecknas av blodstockning (lokalt ökad blodmängd), t.ex. kongestiv hjärtsvikt. Eng. congestive. Även kongestion (subst.) = blodstockning, ansamling av blod eller vätska. Av lat. congerere = hopa.
konisera: verb (-ar, -ade, -at) operativt avlägsna en konformad bit av livmoderhalsen, oftast på grund av cellförändringar. Eng. cone biopsy, conisation. Även konisering/konisation (subst.) = själva ingreppet. Av lat. conus = kon.
konisering: subst. (-en, pl. -ar) ingrepp där en konformad bit av livmodertappen skärs bort vid cellförändringar eller för diagnostik. Eng. conisation. Jfr Cervix.
konjunktivit: subst. (-en) inflammation i ögats bindehinna, med rött, kliande och rinnande öga. Lat. conjunctivitis. Sv. ögoninflammation. Eng. conjunctivitis. ICD-10: H10. ICD-11: 9A60.
konstipation: subst. (-en) förstoppning; trög och försvårad tarmtömning. Sv. förstoppning. Eng. constipation. Av lat. constipare = packa ihop.
kontakteksem: subst. eksem som uppstår där huden varit i kontakt med ett irriterande eller allergiframkallande ämne. Lat. dermatitis contacta. Eng. contact dermatitis. Jfr eksem. ICD-10: allergiskt L23, irritativt L24.
kontaktsjuksköterska: subst. (-n, pl. -or) namngiven sjuksköterska som är patientens fasta kontakt genom vården och samordnar insatser, särskilt inom cancervården. Sv. KSSK. Eng. contact nurse. Jfr KSSK, Fast vårdkontakt.
kontrollerad studie: subst. forskningsbegrepp: studie där en behandlingsgrupp jämförs med en kontrollgrupp som får annan eller ingen behandling (t.ex. placebo). Eng. controlled study. Jfr Konfidensintervall.
konvalescens: subst. (-en) tillfrisknande; återhämtningsfasen efter en sjukdom eller operation. Sv. tillfrisknande. Eng. convalescence. Av lat. convalescere = tillfriskna.
konvulsion: subst. (-en, pl. -er) kramp; ofrivilliga, kraftiga muskelsammandragningar, t.ex. vid ett epileptiskt anfall. Sv. kramp. Eng. convulsion. Av lat. convellere = rycka loss. ICD-10: R56.8.
korsbandsskada: subst. bristning eller ruptur av ett korsband i knäleden. Lat. ruptura ligamenti cruciati. Eng. cruciate ligament injury. ICD-10: S83.5. ICD-11: NC93.3.
kortisol: subst. (-et) hydrokortison; livsnödvändigt stresshormon (glukokortikoid) från binjurebarken som höjer blodsockret och dämpar inflammation; utsöndras med dygnsrytm. Eng. cortisol. Jfr Kortison, Glukokortikoid, Binjurebark.
kortison: subst. (-et) glukokortikoid (binjurebarkhormon) och samlingsbenämning för kortisonläkemedel som dämpar inflammation och immunförsvar. Eng. cortisone. Vardag. inflammationsdämpande binjurebarkhormon och läkemedel. Av lat. cortex = bark.
kotkompression: subst. ihoptryckning av en ryggkota, ofta vid benskörhet eller trauma. Lat. fractura compressiva vertebrae. Eng. vertebral compression fracture. ICD-10: osteoporotisk M80, traumatisk S22.0/S32.0.
koxalgi: subst. (-n, pl. -er) smärta i höftleden. Sv. höftledssmärta. Eng. coxalgia. Av lat. coxa = höft + gr. algos = smärta.
koxartros: subst. (-en, pl. -er) artros (broskförslitning) i höftleden. Sv. höftledsartros. Eng. coxarthrosis. Av lat. coxa = höft + artros.
koxit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i höftleden. Sv. höftledsinflammation. Eng. coxitis. Av lat. coxa = höft + -itis. ICD-10: höftledsinflammation M13.9.
Krea: förk. kreatinin; blodprov som speglar njurfunktionen. Eng. creatinine (Cr). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 45–90 µmol/L, män ca 60–105 µmol/L. Se Kreatinin.
kreatinin: subst. (-et) nedbrytningsprodukt från musklernas energiomsättning som utsöndras via njurarna; blodets kreatinin används som mått på njurfunktionen. Eng. creatinine (Cr). Förkortning: Krea. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 45–90 µmol/L, män ca 60–105 µmol/L; stiger vid nedsatt njurfunktion. Jfr eGFR, GFR, Cystatin C.
kristallsjuka: subst. godartad lägesyrsel (BPPV); yrsel vid huvudrörelser av lösa kristaller i båggångarna. Eng. benign paroxysmal positional vertigo. Jfr godartad lägesyrsel. ICD-10: H81.1.
kronisk njursvikt: långsamt fortskridande, bestående nedsättning av njurfunktionen (stadieindelas efter GFR), som i slutskedet kräver dialys eller transplantation. Eng. chronic kidney disease (CKD). Jfr akut njursvikt. ICD-10: N18 (N18.5 stadium 5).
krupp: subst. (-en) skällande hosta och andningsbesvär av svullnad i struphuvudet hos barn. Sv. pseudokrupp. Eng. croup. Jfr pseudokrupp. ICD-10: J05.0.
kryptorkism: subst. (-en) tillstånd där den ena eller båda testiklarna inte vandrat ner i pungen under fosterutvecklingen. Sv. testikelretention, retentio testis. Eng. cryptorchidism. Vardag. testikel som inte kommit ner i pungen. Av gr. kryptos = dold + orchis = testikel. ICD-10: Q53. ICD-11: LB97.
KSSK: förk. kontaktsjuksköterska; patientens fasta kontakt och samordnare i vården. Eng. contact nurse. Jfr Kontaktsjuksköterska.
kvalitetsregister: subst. (-/-ret, pl. ...) nationellt register som samlar uppgifter om vård och behandling för en diagnos eller åtgärd, för att följa upp och förbättra kvaliteten. Eng. quality register. Jfr INCA.
kyfos: subst. (-en) ökad bakåtkrökning av ryggraden (kutrygg). Lat. kyphosis. Eng. kyphosis. ICD-10: M40.0–M40.2 (medfödd Q76.4). ICD-11: FA71.
kyphosis: subst. dorsalt konvex krökning av ryggraden; överdrivna bakåtkrökning, puckelrygg. Sv. kyfos, puckelrygg. Eng. kyphosis. Vardag. puckelrygg. Av grek. kyphos = puckel, böjd.
kyphosis sacralis: subst. korskyfos; den bakåtkonvexa krökningen i korsbensdelen. Eng. sacral kyphosis. Av grek. kyphos = böjd + lat. sacrum = korsben.
kyphosis thoracica: subst. bröstkyfos; ryggradens normala bakåtkonvexa krökning i bröstdelen. Sv. bröstkyfos. Eng. thoracic kyphosis. Av grek. kyphos = böjd, kutryggig + thorax = bröstkorg.
käkläsa: subst. (-n) svårighet att gapa på grund av kramp i tuggmusklerna. Sv. trismus. Eng. trismus, lockjaw. Vardag. käkarna går inte att öppna. Av käke + läsa (= låsa).
kärlkramp: subst. tryckande bröstsmärta vid ansträngning på grund av otillräcklig syretillförsel till hjärtmuskeln. Lat. angina pectoris. Sv. angina pectoris. Eng. angina. Jfr angina pectoris. ICD-10: I20. ICD-11: BA40.
köldskada: subst. vävnadsskada orsakad av kyla, lokal (förfrysning) eller generell (nedkylning). Eng. cold injury. Jfr förfrysning. ICD-10: T33–T35 (nedkylning T68).

Sök i ordlistan