Medicinska G-ord i ordlistan

G-CSF: förk. granulocytkolonistimulerande faktor; tillväxtfaktor som stimulerar benmärgen att bilda granulocyter (vita blodkroppar). Ges som läkemedel t.ex. efter cytostatikabehandling. Eng. granulocyte colony-stimulating factor.
galaktorré: subst. (-n) mjölkflöde (mjölkliknande sekret) från bröstvårtorna utan samband med amning. Eng. galactorrhoea. Av gr. gala = mjölk + rhoia = flöde.
galaktosemi: subst. (-n) medfödd oförmåga att bryta ned mjölksockrets galaktos, som ansamlas och skadar lever, ögon och hjärna. Eng. galactosaemia. ICD-10: E74.2.
galea: subst. hjälm, huva; t.ex. galea aponeurotica = den platta senan ovanpå skallen som förbinder pannmuskeln med nackmuskeln. Sv. galea, hjälm. Eng. galea. Av lat. galea = hjälm.
galea aponeurotica: subst. senhjälmen; den breda senskiva på hjässan som förbinder occipitofrontalmuskelns pann- och nackbukar. Sv. senhjälm. Eng. epicranial aponeurosis. Av lat. galea = hjälm + grek. aponeurosis = senutbredning.
gallsten: subst. (-en) förhårdnad i gallblåsan eller gallgångarna som kan ge gallstensanfall. Lat. cholelithiasis. Eng. gallstone. ICD-10: K80. ICD-11: DC11.
γ-aminosmörsyra: subst. (gamma-aminosmörsyra) GABA; den viktigaste dämpande (inhibitoriska) signalsubstansen i centrala nervsystemet. Eng. gamma-aminobutyric acid (GABA). Jfr signalsubstans, glutamat.
γ-globulin: subst. (gamma-globulin) den fraktion av blodets plasmaproteiner som innehåller antikroppar (immunglobuliner); syns vid proteinelektrofores. Eng. gamma globulin. Jfr immunglobulin, antikropp.
γ-GT: subst. (gamma-GT) gamma-glutamyltransferas; leverenzym som stiger i blodet vid gallstas, leverpåverkan och högt alkoholintag. Eng. gamma-glutamyl transferase, GGT. Vardag. levervärde. Jfr ALAT, ASAT.
γ-interferon: subst. (gamma-interferon) signalprotein (IFN-γ, typ II-interferon) som frisätts av T- och NK-celler och aktiverar makrofager; centralt i försvaret mot bakterier inuti celler. Eng. gamma interferon, interferon gamma. Jfr interferon, cytokin.
γ-strålning: subst. (gamma-strålning) energirik elektromagnetisk joniserande strålning från atomkärnor; lång räckvidd och kräver tjock bly- eller betongavskärmning. Eng. gamma radiation. Jfr α-strålning, β-strålning.
gammakniv: subst. strålkniv; precisionsstrålbehandling där många svaga strålar från olika håll möts i en punkt och ger hög stråldos i t.ex. en hjärntumör med minimal påverkan på omgivande vävnad. Eng. Gamma Knife, stereotactic radiosurgery.
ganglion: subst. nervknuta; anhopning av nervcellkroppar utanför CNS, t.ex. ganglion trigeminale, ganglia basalia. Sv. ganglion, nervknut. Eng. ganglion (pl. ganglia). Vardag. nervknut. Av grek. ganglion = knut, svulst.
gangraena: subst. (lat.) kallbrand; i äldre diagnoser med läge: gangraena pedis (fot), g. senilis (ålderdomsbrand), g. pulmonum (lungbrand). Eng. gangrene. Jfr Gangrän, Kallbrand.
gangrän: subst. (-et) kallbrand; vävnadsdöd (nekros) i en kroppsdel, oftast på grund av nedsatt blodtillförsel eller infektion. Sv. kallbrand. Eng. gangrene. Av gr. gangraina. Ålderdomligt: benbrand, brand, kallbrand, röta — äldre folkliga benämningar på vävnadsdöd (kallbrand). ICD-10: R02 (gasbrand A48.0).
GAS: förk. grupp A-streptokocker; bakterier (Streptococcus pyogenes) som orsakar bl.a. halsfluss, scharlakansfeber och rosfeber. Eng. group A streptococci.
gasgangrän: subst. gasbrand; livshotande sårinfektion med klostridiebakterier som bildar toxin och gas, med snabb vävnadsdöd. Sv. gasbrand. Eng. gas gangrene.
gaster: subst. magsäcken; matsmältningskanalens säckformiga utvidgning mellan matstrupe och tolvfingertarm, där födan blandas med saltsyra och enzymer. Sv. magsäck, ventrikel. Eng. stomach. Av grek. gaster = mage, buk.
gastralgi: subst. (-n) magsmärta. Sv. magont. Eng. gastralgia. Av gr. gaster = mage + algos = smärta.
gastrektomera: verb att kirurgiskt avlägsna magsäcken (helt eller delvis). Eng. to perform gastrectomy.
gastrektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av hela eller delar av magsäcken. Eng. gastrectomy. Av gr. gaster = mage + ektome = bortskärande.
gastrica dextra, arteria: subst. arteria gastrica dextra; högra magsäcksartären; gren (oftast av egentliga leverartären) längs magsäckens lilla kurvatur, anastomoserar med vänstra magsäcksartären. Eng. right gastric artery. Av grek. gaster = mage + lat. dexter = höger + arteria = artär.
gastrica sinistra, arteria: subst. arteria gastrica sinistra; vänstra magsäcksartären; gren av buktruncus längs magsäckens lilla kurvatur; avger även matstrupsgrenar. Eng. left gastric artery. Av grek. gaster = mage + lat. sinister = vänster + arteria = artär.
gastrica sinistra, vena: subst. vena gastrica sinistra (v. coronaria ventriculi); vänstra magsäcksvenen; tömmer magsäckens lilla kurvatur till portådern och anastomoserar vid matstrupens nedre del med kroppsvenerna – plats för åderbråck (esofagusvaricer) vid portahypertension. Eng. left gastric vein. Av grek. gaster = mage + lat. sinister = vänster + vena = ven.
gastricae breves, arteriae: subst. arteriae gastricae breves; korta magsäcksartärerna; några korta grenar från mjältartären till magsäckens fundus. Eng. short gastric arteries. Av grek. gaster = mage + lat. brevis = kort + arteria = artär.
gastricae, glandulae: subst. glandulae gastricae; magsäckskörtlarna; de körtlar i magsäckens slemhinna som bildar saltsyra, enzymer och slem. Eng. gastric glands. Av lat. glandula = körtel + grek. gaster = mage.
gastricus: adj. som hör till magsäcken; t.ex. arteria gastrica, glandulae gastricae. Sv. gastrisk. Eng. gastric. Av grek. gaster = mage.
gastrin: subst. (-et) hormon som bildas i magsäckens slemhinna och stimulerar produktionen av saltsyra. Eng. gastrin.
gastrinom: subst. (-et) hormonproducerande tumör (oftast i bukspottkörtel eller tolvfingertarm) som bildar för mycket gastrin och ger svårbehandlade magsår (Zollinger-Ellisons syndrom). Eng. gastrinoma. Jfr Gastrin. ICD-10: E16.4 (Zollinger-Ellison).
gastrit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i magsäckens slemhinna. Sv. magkatarr. Eng. gastritis. Av gr. gaster = mage + -itis. ICD-10: K29. ICD-11: DA42.
gastrocnemius: adj. vadmuskel; m. gastrocnemius bildar den yttre vadmuskeln. Sv. vadmuskeln, gastrocnemius. Eng. gastrocnemius. Vardag. vadmuskeln. Av grek. gaster (mage) + kneme = skänkel; muskelns bukiga form.
gastrocnemius, musculus: subst. musculus gastrocnemius; vadmuskeln; den ytliga, tvåhövdade vadmuskeln som sänker foten och böjer knät. Sv. vadmuskel. Eng. gastrocnemius. Av grek. gaster = buk + kneme = underben.
gastrocolicum, ligamentum: subst. ligamentum gastrocolicum; den del av stora omentet som löper mellan magsäckens stora kurvatur och tvärkolon. Eng. gastrocolic ligament. Av grek. gaster = mage + kolon = tjocktarm + lat. ligamentum = band.
gastroduodenal: adj. (-t, -a) som rör magsäcken och tolvfingertarmen. Eng. gastroduodenal. Av gr. gaster = mage + lat. duodenum = tolvfingertarm.
gastroduodenalis, arteria: subst. arteria gastroduodenalis; gastroduodenalartären; gren av gemensamma leverartären bakom tolvfingertarmens övre del; avger högra gastroomentala artären och de övre pankreatikoduodenala artärerna (kan blöda vid magsår i bulben). Eng. gastroduodenal artery. Av grek. gaster = mage + lat. duodenum = tolvfingertarm + arteria = artär.
gastroenterit: subst. (-en, pl. -er) mag-tarminflammation med illamående, kräkningar och/eller diarré, oftast orsakad av virus eller bakterier. Sv. magsjuka. Eng. gastroenteritis. ICD-10: infektiös A09, icke-infektiös K52. ICD-11: 1A40.
gastroenterologi: subst. (-n) läran om mag-tarmkanalens (och leverns) sjukdomar. Eng. gastroenterology.
gastroesofageal: adj. (-t, -a) som rör magsäcken och matstrupen, t.ex. gastroesofageal reflux (sura uppstötningar). Eng. gastro-oesophageal.
gastrointestinal: adj. (-t, -a) som rör mag-tarmkanalen. Eng. gastrointestinal. Av gr. gaster = mage + lat. intestinum = tarm.
gastrointestinal blödning: subst. blödning i mag-tarmkanalen, övre (blodiga kräkningar eller svart avföring) eller nedre. Eng. gastrointestinal bleeding. ICD-10: K92.0–K92.2. ICD-11: ME24.9.
gastrointestinaltractus: subst. (lat.) mag-tarmkanalen; matsmältningskanalen från mun till ändtarm. Sv. mag-tarmkanalen. Eng. gastrointestinal tract.
gastroomentalis dextra, arteria: subst. arteria gastroomentalis dextra; högra gastroomentala artären; gren av gastroduodenalartären längs magsäckens stora kurvatur. Eng. right gastro-omental artery. Av grek. gaster = mage + omentum = bukhinneförkläde + lat. dexter = höger + arteria = artär.
gastroomentalis sinistra, arteria: subst. arteria gastroomentalis sinistra; vänstra gastroomentala artären; gren av mjältartären längs magsäckens stora kurvatur, anastomoserar med den högra. Eng. left gastro-omental artery. Av grek. gaster = mage + omentum = bukhinneförkläde + lat. sinister = vänster + arteria = artär.
gastrophrenicum, ligamentum: subst. ligamentum gastrophrenicum; bukhinneveck mellan magsäckens övre del och mellangärdet. Eng. gastrophrenic ligament. Av grek. gaster = mage + phren = mellangärde + lat. ligamentum = band.
gastroskop: subst. (-et, pl. -∅) böjligt instrument med ljuskälla och kamera som förs ned via munnen för att undersöka matstrupe, magsäck och tolvfingertarm. Eng. gastroscope.
gastroskopi: subst. (-n) undersökning av matstrupe, magsäck och tolvfingertarm med ett gastroskop (böjligt rör med kamera). Eng. gastroscopy.
gastrosplenicum, ligamentum: subst. ligamentum gastrosplenicum; bukhinneveck mellan magsäckens stora kurvatur och mjälten, för de korta magsäckskärlen. Eng. gastrosplenic ligament. Av grek. gaster = mage + splen = mjälte + lat. ligamentum = band.
gastrostomi: subst. (-n) kirurgiskt anlagd öppning till magsäcken genom bukväggen, t.ex. för näringstillförsel via kateter (PEG). Eng. gastrostomy. Av gr. gaster = mage + stoma = öppning.
GBS: förk. grupp B-streptokocker (Streptococcus agalactiae); bakterier som kan finnas i underlivet och smitta nyfödda vid förlossning. Eng. group B streptococci.
gc: förk. förkortning för gonorré (gonokockinfektion). Eng. gonorrhoea (gonococcus). Se Gonorré.
GDC: förk. guglielmi detachable coil; avlossningsbar platinaspiral som via kateter placeras i ett hjärnaneurysm för att täppa till det (coiling). Eng. Guglielmi detachable coil.
gemellus: subst. tvilling, dubbel; t.ex. m. gemellus superior/inferior = höftledspiratorerna. Sv. tvillings-, gemellus. Eng. gemellus. Av lat. gemellus = tvilling, av geminus = dubbel.
gemellus inferior, musculus: subst. musculus gemellus inferior; nedre tvillingmuskeln; liten utåtrotator nedanför inre obturatormuskelns sena. Eng. gemellus inferior. Av lat. musculus = muskel + gemellus = tvilling + inferior = nedre.
gemellus superior, musculus: subst. musculus gemellus superior; övre tvillingmuskeln; liten utåtrotator ovanför inre obturatormuskelns sena. Eng. gemellus superior. Av lat. musculus = muskel + gemellus = tvilling + superior = övre.
gen: subst. (-en, pl. -er) arvsanlag; en avgränsad del av DNA:t som bär information för en viss egenskap eller ett protein. Sv. arvsanlag. Eng. gene. Av gr. genos = ursprung.
generaliserat ångestsyndrom: subst. ångestsyndrom (GAD) med ihållande, överdriven oro för vardagliga händelser. Eng. generalised anxiety disorder. ICD-10: F41.1. ICD-11: 6B00.
generisk: adj. (pl. -a) om läkemedel: som benämns med den verksamma substansens namn i stället för varumärket; generika är likvärdiga kopior av originalläkemedel. Eng. generic.
genesis: subst. uppkomst, bildning eller orsak till en sjukdom eller ett tillstånd; t.ex. ontogenesis (individens uppkomst). Svensk form: genes. Sv. uppkomst, orsak. Eng. genesis, origin. Av grek. genesis = uppkomst, skapelse.
genetik: subst. (-en) ärftlighetslära; läran om gener och hur egenskaper nedärvs. Sv. ärftlighetslära. Eng. genetics.
genetisk: adj. (pl. -a) som rör arvet (generna). Sv. ärftlig, arvs-. Eng. genetic.
geniculum: subst. litet knä; vinkel på ett nerv- eller kärlförlopp, t.ex. geniculum nervi facialis. Sv. genikulum, litet knä. Eng. geniculum. Av lat. genu (knä) + -culum (diminutiv) = litet knä.
geniculum canalis nervi facialis: subst. facialiskanalens knä; den vinkelböj på ansiktsnervkanalen där ansiktsnerven byter riktning. Eng. geniculum of facial canal. Av lat. geniculum = litet knä + canalis nervi facialis = ansiktsnervkanalen.
genioglossus, musculus: subst. musculus genioglossus; hak-tungmuskeln; solfjäderformad yttre tungmuskel från underkäkens insida som skjuter ut tungan och drar ned den. Eng. genioglossus. Av grek. geneion = haka + glossa = tunga.
geniohyoideus, musculus: subst. musculus geniohyoideus; hak-tungbensmuskeln; smal muskel från underkäkens insida till tungbenet, ovanför munbotten. Eng. geniohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. geneion = haka + hyoeides = tungbenet.
genitalia: subst. könsorganen; yttre och inre könsorgan. Sv. könsorgan, genitalia. Eng. genitalia, genital organs. Av lat. gignere = alstra; genitalis = som hör till fortplantning.
genitalis: adj. som rör könsorganen; t.ex. herpes genitalis, organa genitalia. Svensk form: genital. Sv. köns-. Eng. genital. Av lat. genitalis = som rör fortplantningen, av gignere = alstra.
genitalprolaps: subst. (-en) framfall; nedsjunkning av livmoder och/eller slidväggar mot eller ut genom slidöppningen på grund av försvagad bäckenbotten. Sv. underlivsframfall. Eng. genital prolapse.
genitofemoralis, nervus: subst. nervus genitofemoralis; genitofemorala nerven; gren av ländnervflätan; styr kremastermuskeln och ger känsel åt ljumsken och övre lårets framsida (bär kremasterreflexen). Eng. genitofemoral nerve. Av lat. genitalis = köns- + femur = lårben + nervus = nerv.
genu: subst. knä. Sv. knä. Eng. knee, genu. Av lat. genu = knä.
genus, articulatio: subst. articulatio genus; knäleden; kroppens största led, en sammansatt bikondylär led mellan lårben, skenben och knäskål, med två menisker. Sv. knäled. Eng. knee joint. Av lat. articulus = led + genu = knä.
gerd: förk. gastro-oesophageal reflux disease; refluxsjukdom med uppstigande surt maginnehåll och halsbränna. Sv. refluxsjukdom. Jfr refluxsjukdom. ICD-10: K21. ICD-11: DA22.
geriatrik: subst. (-en) läran om åldrandet och äldres sjukdomar. Eng. geriatrics. Av gr. geras = ålderdom + iatros = läkare.
geriatrisk: adj. (pl. -a) som rör äldre och ålderssjukdomar. Eng. geriatric.
germinal: adj. (-t, -a) som rör könscellerna (ägg och spermier) och deras förstadier. Eng. germinal. Av lat. germen = grodd.
gestagen: Subst./adj., -t, -a: Gulkroppshormon; progesteronliknande kvinnligt könshormon som även finns i p-piller och annan behandling. Sv. gestagen, progestogen. Eng. gestagen, progestogen.
gestation: subst. (-en, pl. -er) graviditet; tiden från befruktning till förlossning. Sv. graviditet. Eng. gestation. Av lat. gestare = bära.
GFR: förk. glomerulär filtrationshastighet; mått på njurfunktionen, dvs. hur mycket blod njurarna renar per minut. Eng. glomerular filtration rate. Referensvärde (vuxen): ca 80–125 mL/min/1,73 m² (18–50 år) och sjunker med åldern; < 60 talar för njursjukdom. Jfr eGFR, Cystatin C, Kreatinin.
GH: förk. growth hormone, tillväxthormon; hormon från hypofysens framlob som stimulerar tillväxt och ämnesomsättning. Sv. tillväxthormon, somatotropin. Eng. growth hormone. Jfr Tillväxthormon, Akromegali.
GI: förk. gastrointestinal; som rör mag-tarmkanalen. Eng. gastrointestinal (GI). Se Gastrointestinal.
giardia: subst. (-n) tarmparasit (Giardia lamblia) som ger långdragen diarré och uppblåsthet, ofta efter utlandsresa. Lat. giardiasis. Eng. giardiasis. ICD-10: A07.1. ICD-11: 1A31.
gigantism: subst. (-en) onormalt kraftig längdtillväxt orsakad av överskott på tillväxthormon innan tillväxtzonerna slutit sig (hos barn/ungdom); motsvaras hos vuxna av akromegali. Eng. gigantism, pituitary gigantism. Av gr. gigas = jätte. Jfr akromegali. ICD-10: E22.0.
gikt: subst. (-en) ledsjukdom där urinsyrakristaller fälls ut i en led och ger plötslig, mycket smärtsam inflammation, oftast i stortåns grundled (podager). Eng. gout. Ålderdomligt: ordet 'gikt' användes förr mycket bredare om snart sagt all ledvärk och reumatisk värk (t.ex. 'maggikt', 'modergikt') — en vidare folklig användning som inte motsvarar dagens snäva betydelse. Jfr Podager, Urinsyra. ICD-10: M10. ICD-11: FA25.
gingiva: subst. tandkött; slemhinna som täcker alveolarbenets processer. Sv. tandkött, gingiva. Eng. gingiva, gum. Vardag. tandköttet. Av lat. gingiva = tandkött.
gingivalis: adj. som hör till tandköttet; t.ex. sulcus gingivalis. Sv. gingival. Eng. gingival. Av lat. gingiva = tandkött.
gingivit: subst. (-en) inflammation i tandköttet. Sv. tandköttsinflammation. Eng. gingivitis. Av lat. gingiva = tandkött + -itis. ICD-10: K05.1 (akut K05.0).
ginglymus: subst. gångjärnsled; led som medger rörelse i ett plan (flexion/extension), t.ex. armbågsleden. Sv. gångjärnsled, ginglymus. Eng. ginglymus, hinge joint. Av grek. ginglymous = gångjärn.
glabella: subst. den släta upphöjningen i medellinjen mellan ögonbrynsbågarna. Eng. glabella. Av lat. glabellus = slät, hårlös.
glandula: subst. körtel; epitelial struktur som producerar och utsöndrar sekret. Sv. körtel. Eng. gland. Vardag. körtel. Av lat. glans/glandis = ollon; körtelns rundan form.
glandulae bronchiales: subst. bronkkörtlarna; slemkörtlar i bronkernas vägg. Eng. bronchial glands. Av lat. glandula = körtel + grek. bronchos = luftrör.
glandulae laryngeales: subst. struphuvudskörtlarna; slemkörtlar i struphuvudets slemhinna. Eng. laryngeal glands. Av lat. glandula = körtel + grek. larynx = struphuvud.
glandulae nasales: subst. näskörtlarna; slemkörtlar i näshålans slemhinna. Eng. nasal glands. Av lat. glandula = körtel + nasus = näsa.
glandulae tracheales: subst. luftstrupskörtlarna; slemkörtlar i luftstrupens slemhinna. Eng. tracheal glands. Av lat. glandula = körtel + grek. tracheia = luftstrupe.
glans: subst. ollon; distal del av penis (glans penis) eller klitoris (glans clitoridis). Sv. ollon, glans. Eng. glans. Vardag. ollonet. Av lat. glans = ollon, kärna.
glans clitoridis: subst. klitorisollonet; klitoris lilla, mycket känselrika spets. Eng. glans of clitoris. Av lat. glans = ekollon + klitoris.
glans penis: subst. ollonet; penis känselrika, kupolformiga spets, bildad av den spongiösa svällkroppens utvidgade ände. Sv. ollon. Eng. glans penis. Av lat. glans = ekollon + penis.
glaukom: subst. (-et, pl. -∅) grön starr; ögonsjukdom där synnerven gradvis skadas, ofta vid förhöjt tryck i ögat, och som obehandlad kan leda till synfältsbortfall och blindhet. Sv. grön starr. Eng. glaucoma. Lat. glaucoma. ICD-10: H40. ICD-11: 9C61.
glenohumeralia, ligamenta: subst. ligamenta glenohumeralia; de tre band på axelledskapselns framsida som löper från ledpannan till överarmsbenet. Eng. glenohumeral ligaments. Av grek. glene = ledpanna + lat. humerus = överarmsben.
glenoidalis: adj. glänsande som ögongloben; t.ex. cavitas glenoidalis = ledpannan på scapula. Sv. glenoid. Eng. glenoid. Av grek. glene (ledpanna, pupill) + eidos = form.
gliacell: subst. stödjande och skyddande cell i nervsystemet, t.ex. oligodendrocyt och schwanncell. Sv. gliacell. Eng. glial cell, neuroglia, glia. Av grek. glia = lim; stödjande celler "limmar" ihop nervsystemet.
gliadin: subst. den proteindel av gluten som utlöser immunreaktionen och tarmskadan vid celiaki. Eng. gliadin.
glioblastom: subst. (-et, pl. -∅) höggradigt elakartad hjärntumör utgången från hjärnans stödjeceller (gliaceller). Eng. glioblastoma. Av gr. glia = lim + blastos = grodd.
glitazon: subst. (-et, pl. -er) blodsockersänkande läkemedel vid typ 2-diabetes som ökar cellernas insulinkänslighet (”insulin sensitizer”). Eng. glitazone, thiazolidinedione.
globus: subst. kula, glob; t.ex. globus pallidus = bleka klotet i basalganglierna. Sv. glob, kula. Eng. globe, globus. Av lat./grek. globus = klot, kula.
globus pallidus: subst. bleka klotet (pallidum); linskärnans inre, blekare del (med ett lateralt och ett medialt segment), de basala gangliernas huvudsakliga utflödesstation. Eng. globus pallidus. Av lat. globus = klot + pallidus = blek.
glomerulonefrit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i njurarnas kärlnystan (glomeruli). Sv. njurinflammation. Eng. glomerulonephritis. ICD-10: akut N00, kronisk N03. ICD-11: GB40–GB4Z.
glomerulum: subst. litet nystan; t.ex. glomerulus = njurens filtrationsenhet, glomeruli olfactorii i bulbus olfactorius. Sv. glomerulus. Eng. glomerulus. Av lat. glomus (nystan) + -ulus (diminutiv).
glomerulus: subst. (lat., pl. glomeruli) kärlnystan i njuren där blodet filtreras och primärurinen bildas. Eng. glomerulus. Av lat. glomus = nystan.
glomus: subst. nystan; kärlknut, t.ex. glomus caroticum (karotiskroppen), glomus coccygeum. Sv. glomus, nystan. Eng. glomus. Av lat. glomus = nystan.
glomus caroticum: subst. karotiskroppen; en liten kemoreceptororgan vid halspulsåderns delning som känner av blodets syre- och koldioxidhalt och pH. Eng. carotid body. Av lat. glomus = nystan + grek. karos.
glossit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i tungan. Sv. tunginflammation. Eng. glossitis. Av gr. glossa = tunga + -itis. ICD-10: K14.0.
glossodyni: subst. (-n) brännande smärta eller sveda i tungan (utan synlig orsak). Sv. tungsveda. Eng. glossodynia. Av gr. glossa = tunga + odyne = smärta.
glossopharyngeus: adj. som hör till tunga och svalg; n. glossopharyngeus = 9:e kranialnerven. Sv. glossofaryngealt. Eng. glossopharyngeal. Av grek. glossa (tunga) + pharynx = svalg.
glossopharyngeus, nervus: subst. nervus glossopharyngeus [IX]; tung-svalgnerven (nionde kranialnerven); smak och känsel från bakre tungan och svalget, motorik till en svalgmuskel, parasympatik till örspottkörteln samt impulser från karotissinus/-kroppen. Eng. glossopharyngeal nerve. Av grek. glossa = tunga + pharynx = svalg + lat. nervus = nerv.
glottis: subst. struphuvudets ljudapparat; stämbandsspalten och stämbanden. Sv. glottis, stämspalta. Eng. glottis. Av grek. glottis = stämspalta, av glotta = tunga.
glukagon: subst. hormon från bukspottkörteln som höjer blodsockret (motverkar insulin) genom att frigöra glukos från levern. Eng. glucagon.
glukagonom: subst. (-et) sällsynt hormonproducerande tumör i bukspottkörteln som bildar för mycket glukagon. Eng. glucagonoma. Jfr Glukagon. ICD-10: malign C25.4 (benign D13.7).
glukokortikoid: subst. (-en, pl. -er) binjurebarkhormon (t.ex. kortisol) som påverkar ämnesomsättning och immunförsvar; som läkemedel (kortison) kraftigt inflammationsdämpande. Eng. glucocorticoid.
glukoneogenes: subst. (-en) nybildning av glukos från icke-kolhydratkällor (t.ex. aminosyror), främst i levern. Eng. gluconeogenesis.
glukos: subst. (-en) druvsocker; kroppens viktigaste enkla sockerart och energikälla. Sv. druvsocker, blodsocker. Eng. glucose. Av gr. glykys = söt. Referensvärde: fastande (fP-glukos) ca 4,0–6,0 mmol/L; venöst icke-fastande ca 4,0–11 mmol/L. Jfr Blodsocker, HbA1c, Diabetes.
glukosuri: subst. (-n) utsöndring av glukos (socker) i urinen, t.ex. vid högt blodsocker. Sv. socker i urinen. Eng. glucosuria. Även glykosuri.
glutea inferior, arteria: subst. arteria glutea inferior; nedre sätesartären; gren av inre höftbensartären som via nedre delen av stora säteshålet försörjer sätet och baksidan av låret. Eng. inferior gluteal artery. Av grek. gloutos = skinka + lat. inferior = nedre + arteria = artär.
glutea superior, arteria: subst. arteria glutea superior; övre sätesartären; inre höftbensartärens största gren, som via övre delen av det stora säteshålet försörjer sätesmusklerna. Eng. superior gluteal artery. Av grek. gloutos = skinka + lat. superior = övre + arteria = artär.
gluteal: adj. (-t, -a) som rör sätet/skinkan (musculus gluteus). Sv. säte-. Eng. gluteal. Av gr. gloutos = skinka.
gluten: subst. proteinet i vete, råg och korn (innehåller bl.a. gliadin); utlöser tarmskada vid celiaki. Eng. gluten. Av lat. gluten = lim.
glutenenteropati: subst. (-n) celiaki; kronisk tarmsjukdom med skada på tunntarmens slemhinna orsakad av glutenöverkänslighet. Sv. celiaki, glutenintolerans. Eng. coeliac disease.
gluteus: adj. som hör till sätesmusklerna; t.ex. m. gluteus maximus/medius/minimus. Sv. gluteal. Eng. gluteal. Av grek. gloutos = skinka, säte.
gluteus inferior, nervus: subst. nervus gluteus inferior; nedre sätesnerven; styr stora sätesmuskeln (gluteus maximus). Eng. inferior gluteal nerve. Av grek. gloutos = skinka + lat. inferior = nedre + nervus = nerv.
gluteus maximus, musculus: subst. musculus gluteus maximus; stora sätesmuskeln; kroppens kraftigaste muskel, som sträcker och utåtroterar höften och reser bålen. Sv. stora sätesmuskeln. Eng. gluteus maximus. Av lat. musculus = muskel + grek. gloutos = säte + lat. maximus = störst.
gluteus medius, musculus: subst. musculus gluteus medius; mellersta sätesmuskeln; muskel på höftens utsida som abducerar höften och stabiliserar bäckenet vid gång. Eng. gluteus medius. Av lat. musculus = muskel + grek. gloutos = säte + lat. medius = mellersta.
gluteus minimus, musculus: subst. musculus gluteus minimus; lilla sätesmuskeln; den djupaste sätesmuskeln, som abducerar och inåtroterar höften. Eng. gluteus minimus. Av lat. musculus = muskel + grek. gloutos = säte + lat. minimus = minst.
gluteus superior, nervus: subst. nervus gluteus superior; övre sätesnerven; styr de mindre sätesmusklerna (gluteus medius/minimus); skada ger Trendelenburgs tecken (bäckentippning). Eng. superior gluteal nerve. Av grek. gloutos = skinka + lat. superior = övre + nervus = nerv.
glutos: subst. säte, skinka (grek.); kombineringsform i gluteus. Sv. säte. Eng. buttock. Av grek. gloutos = skinka.
glykemiskt index: subst. mått (GI) på hur snabbt och mycket en kolhydratrik mat höjer blodsockret jämfört med rent glukos. Eng. glycaemic index.
glykogen: subst. (-et) lagringsformen av glukos i kroppen, främst i lever och muskler. Eng. glycogen. Av gr. glykys = söt + genes = bildande.
glykogenolys: subst. (-en) nedbrytning av glykogen till glukos, t.ex. när blodsockret behöver höjas. Eng. glycogenolysis.
glykolys: subst. (-en) nedbrytning av glukos till energi (pyruvat/laktat), cellens grundläggande energiprocess. Eng. glycolysis.
glykosid: subst. (-en, pl. -er) förening där en sockerdel är bunden till en icke-sockerdel; t.ex. hjärtglykosider (digitalis). Eng. glycoside.
glykosuri: subst. (-n) socker (glukos) i urinen, klassiskt tecken på diabetes. Eng. glycosuria. Jfr Diabetes, Sockersjuka.
gnidningsljud: subst. (-et, pl. -∅) knarrande/skrapande ljud som hörs vid lyssning över hjärtat eller lungorna när de inflammerade säckhinnorna gnids mot varandra. Eng. friction rub.
GnRH: förk. gonadotropinfrisättande hormon; hormon från hypotalamus som styr hypofysens utsöndring av FSH och LH. Eng. gonadotropin-releasing hormone. Jfr Gonadotropin, Frisättningshormon.
godartad lägesyrsel: subst. kortvariga yrselattacker som utlöses av lägesändringar av huvudet, orsakade av lösa kristaller i innerörat (BPPV). Sv. kristallsjuka. Eng. benign paroxysmal positional vertigo. ICD-10: H81.1.
golfarmbåge: subst. (-n) smärttillstånd på armbågens insida av överbelastning i underarmens böjmuskulatur (medial epikondylit). Lat. epicondylitis medialis. Eng. golfer's elbow, medial epicondylitis. ICD-10: M77.0. Motsvaras på utsidan av tennisarmbåge.
gomphosis: subst. tappfog; den infästning som håller en tand i tandalveolen. Sv. tappfog. Eng. gomphosis. Av grek. gomphos = spik, tapp.
gomspalt: subst. medfödd spalt i gommen. Lat. palatoschisis. Eng. cleft palate. Jfr läpp-gomspalt. ICD-10: Q35. ICD-11: LA40.
gonad: subst. (-en, pl. -er) könskörtel; äggstock (ovarium) hos kvinnan och testikel hos mannen. Sv. könskörtel. Eng. gonad. Av gr. gone = säd.
gonadal: adj. (-t, -a) som rör könskörtlarna (gonaderna). Eng. gonadal.
gonadotropin: subst. (-et, pl. -er) könsstimulerande hypofyshormon (FSH och LH) som styr könskörtlarnas funktion. Eng. gonadotropin.
gonadotropinfrisättande hormonagonister: subst. (pl.) GnRH-agonister; läkemedel som efterliknar GnRH och efter en inledande stegring kraftigt sänker könshormonerna; används vid bl.a. prostata- och bröstcancer, endometrios och provrörsbefruktning. Eng. GnRH agonists.
gonalgi: subst. (-n) knäsmärta. Sv. knävärk. Eng. gonalgia. Av gr. gony = knä + algos = smärta.
gonartrit: subst. (-en) inflammation i knäleden. Eng. gonarthritis. Av gr. gony = knä + arthron = led + -itis. ICD-10: M13.9 (knäled).
gonartros: subst. (-en) artros (broskförslitning) i knäleden. Eng. knee osteoarthritis. Av gr. gony = knä + artros.
gonion: subst. den kraniometriska punkten på underkäksvinkelns mest utskjutande del. Eng. gonion. Av grek. gonia = vinkel.
gonioskopi: subst. (-n) undersökning av ögats kammarvinkel (där kammarvattnet dräneras), viktig vid glaukomutredning. Eng. gonioscopy.
gonorré: subst. (-n) sexuellt överförd bakterieinfektion (gonokocker) som ger flytning och sveda; kan obehandlad ge bl.a. infertilitet. Vardag. dröppel. Eng. gonorrhoea. Lat. gonorrhoea. ICD-10: A54. ICD-11: 1A70.
gracilis: adj. tunn, smal; m. gracilis = smalmuskel (medial lårmuskeln som adducerar), fasciculus gracilis. Sv. gracilis, smal. Eng. gracile, gracilis. Av lat. gracilis = tunn, smal.
gracilis, musculus: subst. musculus gracilis; slanka muskeln; smal lårinsidesmuskel som för in höften och böjer knät. Eng. gracilis. Av lat. musculus = muskel + gracilis = smal, slank.
gramnegativ: adj. (-t, -a) om bakterier som vid gramfärgning blir röda; har tunn cellvägg och ett yttre membran (t.ex. E. coli). Eng. Gram-negative. Motsats: grampositiv.
grampositiv: adj. (-t, -a) om bakterier som vid gramfärgning blir blå/violetta; har tjock cellvägg av peptidoglykan (t.ex. stafylokocker). Eng. Gram-positive. Motsats: gramnegativ.
grand mal: Stort, generaliserat tonisk-kloniskt epileptiskt anfall med kramper i hela kroppen och medvetslöshet. (uttryck) Eng. grand mal (tonic-clonic seizure). Av fr. grand mal = stor sjukdom. ICD-10: epilepsi G40 (generaliserat tonisk-kloniskt anfall G40.3/G40.6).
granularis: adj. kornig; t.ex. granulationer arachnoidales (Pacchioni). Sv. granulär. Eng. granular. Av lat. granulum = litet korn.
granulat: subst. (-et, pl. -∅) läkemedelsform där substansen finns som små korn, ibland i kapsel eller att lösa i vätska. Eng. granules. Av lat. granum = korn.
granulation: subst. (-en, pl. -er) den röda, kärlrika läkningsvävnad som fyller ut ett sår eller en skada under läkningen. Eng. granulation. Se Granulationsvävnad.
granulationes arachnoideae: subst. araknoidalvilli (Pacchionis granulationer); små utbuktningar av araknoidea in i durasinus genom vilka cerebrospinalvätskan tas tillbaka till blodet. Eng. arachnoid granulations. Av lat. granulum = litet korn + grek. arachne = spindel.
granulationsvävnad: subst. (-en) nybildad, kärlrik läkningsvävnad som växer fram i ett sår under läkningsprocessen. Eng. granulation tissue.
granulocyt: subst. (-en, pl. -er) typ av vit blodkropp med färgbara korn (granula) i cytoplasman; viktig i försvaret mot infektioner (t.ex. neutrofiler). Eng. granulocyte.
granulocytopeni: subst. (-n) brist på granulocyter i blodet, vilket ökar infektionskänsligheten. Eng. granulocytopenia. Jfr neutropeni.
granulocytos: subst. (-en) ökat antal granulocyter i blodet, ofta tecken på bakterieinfektion. Eng. granulocytosis.
granulom: subst. (-et, pl. -∅) liten knöl av inflammatorisk vävnad som immunförsvaret bildar kring t.ex. en svårnedbrytbar främmande kropp eller infektion. Eng. granuloma. Även granulomatös (adj.) = som rör eller består av granulom (eng: granulomatous).
granulosus: adj. kornrik; t.ex. layer granulosum i huden. Sv. granulös. Eng. granulous, granulosa. Av lat. granulum = litet korn + -osus.
granulum: subst. litet korn; t.ex. granula = vesiklar i nervceller. Sv. granulum, korn. Eng. granule. Av lat. granum (korn) + -ulum (diminutiv).
Graves sjukdom: subst. autoimmun överfunktion i sköldkörteln (vanligaste orsaken till hypertyreos), ofta med struma och utstående ögon. Lat. morbus Basedowi. Sv. Basedows sjukdom. Eng. Graves' disease. ICD-10: E05.0. ICD-11: 5A02.0.
graviditetsdiabetes: subst. diabetes som uppstår under graviditeten och oftast går över efter förlossningen. Lat. diabetes mellitus gestationis. Eng. gestational diabetes. Jfr diabetes. ICD-10: O24.4. ICD-11: JA63.
greenstickfraktur: subst. ofullständigt benbrott hos barn där benet böjs och spricker på ena sidan men hålls ihop av benhinnan, likt en böjd grön kvist. Eng. greenstick fracture.
griseus: adj. grå; substantia grisea = grå substans (nervvävnad med cellkroppar). Sv. grå. Eng. gray, grey. Av lat. griseus = grå.
grå starr: subst. grumling av ögats lins med försämrad syn. Lat. cataracta. Eng. cataract. Jfr katarakt. ICD-10: H25–H26. ICD-11: 9B10.
grön starr: subst. ögonsjukdom där synnerven gradvis skadas, ofta av förhöjt tryck i ögat. Lat. glaucoma. Eng. glaucoma. Jfr glaukom. ICD-10: H40. ICD-11: 9C61.
GT: förk. gamma-glutamyltransferas; leverenzym som mäts i blodet och stiger bl.a. vid gallvägsproblem och alkoholpåverkan. Eng. gamma-glutamyl transferase (GGT). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 0,15–0,75 µkat/L, män ca 0,15–1,3 µkat/L (gränsen stiger något efter 40 års ålder).
guglielmi: Egennamn: Italiensk neurokirurg som introducerade metoden att täppa till hjärnaneurysm med avlossningsbara platinaspiraler (GDC). Eng. Guglielmi. Se GDC.
Guillain-Barré: subst. akut autoimmun nervsjukdom (Guillain-Barrés syndrom) där immunförsvaret angriper perifera nerver och ger snabbt tilltagande muskelsvaghet. Eng. Guillain-Barré syndrome. ICD-10: G61.0. ICD-11: 8C01.0.
gula febern: subst. myggburen virussjukdom i tropikerna med feber, gulsot och blödningar. Lat. febris flava. Eng. yellow fever. ICD-10: A95. ICD-11: 1D47.
gulsot: subst. (-en) gulfärgning av hud och ögonvitor av för hög halt bilirubin i blodet, tecken på sjukdom i lever, gallvägar eller blod; numera oftast kallad ikterus. Sv. gulsot. Eng. jaundice. Ålderdomligt: gulsjuka, gulsyckta. Av gul + sot (sjukdom). Jfr Ikterus, Hepatit. ICD-10: R17.
gustatorius: adj. som hör till smaksinnet; t.ex. caliculi gustatorii (smaklökar), nervus gustatorius. Sv. gustatorisk. Eng. gustatory. Av lat. gustare = smaka; gustatorius = smak-.
gustus: subst. smak; smaksinnet. Sv. smak. Eng. taste, gustus. Av lat. gustare = smaka; gustus = smak.
gynekologi: subst. (-n) läran om kvinnans könsorgan och deras sjukdomar. Eng. gynaecology. Av gr. gyne = kvinna + logos = lära.
gynekomasti: subst. (-n) förstoring av bröstkörtelvävnaden hos män, oftast hormonellt betingad. Eng. gynaecomastia. Av gr. gyne = kvinna + mastos = bröst. ICD-10: N62. ICD-11: GB23.
gyratorisk: adj. (pl. -a) roterande, snurrande; om gyratorisk yrsel där man upplever att man själv eller omgivningen snurrar (karusellkänsla). Eng. rotatory (vertigo). Av lat. gyrare = snurra.
gyrus: subst. vindling; hjärnans yttre vindlingar, t.ex. gyrus precentralis (motorisk bark). Sv. gyrus, vindling. Eng. gyrus (pl. gyri), convolution. Vardag. hjärnvindling. Av grek. gyros = ring, cirkel.
gyrus cinguli: subst. gördelvindlingen; den bågformiga vindlingen ovanför hjärnbalken, en central del av limbiska systemet (känslor, motivation). Eng. cingulate gyrus. Av grek. gyros = vindling + lat. cingulum = gördel.
gyrus frontalis inferior: subst. nedre pannvindlingen; i den dominanta (oftast vänstra) halvan ligger här Brocas talmotoriska centrum. Eng. inferior frontal gyrus. Av grek. gyros = vindling + lat. frons = panna + inferior = nedre.
gyrus parahippocampalis: subst. parahippocampala vindlingen; vindlingen på tinninglobens insida intill hippocampus, viktig för minne; dess främre krök bildar uncus. Eng. parahippocampal gyrus. Av grek. gyros = vindling + para = bredvid + hippocampus.
gyrus postcentralis: subst. postcentralvindlingen; vindlingen bakom centralfåran; den primära somatosensoriska barken (S1), dit känselimpulser från kroppen leds. Eng. postcentral gyrus. Av grek. gyros = vindling + lat. post = bakom + centralis = central.
gyrus precentralis: subst. precentralvindlingen; vindlingen framför centralfåran; den primära motoriska barken (M1), varifrån viljemässiga rörelser styrs. Eng. precentral gyrus. Av grek. gyros = vindling + lat. pre = framför + centralis = central.
gyrus temporalis superior: subst. övre tinningvindlingen; rymmer den primära hörselbarken och (i dominanta halvan) Wernickes språkförståelsecentrum. Eng. superior temporal gyrus. Av grek. gyros = vindling + lat. tempus = tinning + superior = övre.

Sök i ordlistan