Ordlista – medicinska ord på C med etymologi

C-peptid: subst. (-en) peptid som frigörs när proinsulin omvandlas till insulin; mäts för att bedöma kroppens egen insulinproduktion. Eng. C-peptide.
CA125: förk. cancerantigen 125; tumörmarkör i blodet som främst används vid äggstockscancer. Eng. cancer antigen 125.
cadaver: subst. lik; kropp efter döden. Sv. lik, kadaver. Eng. cadaver, corpse. Av lat. cadere = falla; cadens = fallande (den som fallit ned).
caecum: subst. blindtarm; tjocktarmens blinda begynnelsesdel i höger fossa iliaca. Sv. blindtarm, caecum. Eng. cecum, caecum. Vardag. blindtarmen. Av lat. caecus = blind; caecum intestinum = blind tarm.
caeruleus: adj. blå; t.ex. locus caeruleus = blå fläcken i hjärnstammen (noradrenergt centrum). Sv. blå. Eng. blue, cerulean. Av lat. caeruleus = himmelblå, av caelum = himmel.
CAGE: förk. kort screeningformulär med fyra frågor för att fånga upp alkoholberoende. Eng. CAGE questionnaire.
calcaneocuboidea, articulatio: subst. articulatio calcaneocuboidea; leden mellan hälben och tärningsben, yttre delen av Choparts led. Eng. calcaneocuboid joint. Av lat. calcaneus = hälben + grek. kyboeides = tärningsformad.
calcaneocuboideum dorsale, ligamentum: subst. ligamentum calcaneocuboideum dorsale; band på fotryggen mellan hälben och tärningsben. Eng. dorsal calcaneocuboid ligament. Av lat. calcaneus = hälben + grek. kyboeides = tärningsformad + lat. dorsalis = på ryggsidan.
calcaneocuboideum plantare, ligamentum: subst. ligamentum calcaneocuboideum plantare; korta fotsulebandet; djupt band på fotsulan mellan hälben och tärningsben. Eng. plantar calcaneocuboid ligament. Av lat. calcaneus = hälben + grek. kyboeides = tärningsformad + lat. planta = fotsula.
calcaneocuboideum, ligamentum: subst. ligamentum calcaneocuboideum; den del av det gaffelformade bandet som går från hälben till tärningsben. Eng. calcaneocuboid ligament. Av lat. calcaneus = hälben + grek. kyboeides = tärningsformad.
calcaneofibulare, ligamentum: subst. ligamentum calcaneofibulare; band från yttre fotknölen ner till hälbenet, del av fotledens yttre sidoband. Eng. calcaneofibular ligament. Av lat. calcaneus = hälben + fibula = vadben.
calcaneonaviculare plantare, ligamentum: subst. ligamentum calcaneonaviculare plantare; fjäderligamentet; det starka band på fotsulan mellan hälben och båtben som bär upp språngbenshuvudet och fotvalvet. Sv. fjäderligament. Eng. plantar calcaneonavicular ligament. Av lat. calcaneus = hälben + naviculare = båtben + planta = fotsula.
calcaneonaviculare, ligamentum: subst. ligamentum calcaneonaviculare; den del av det gaffelformade bandet som går från hälben till båtben. Eng. calcaneonavicular ligament. Av lat. calcaneus = hälben + naviculare = båtben.
calcaneus: adj. hälben; det största tarsalbenet. Sv. hälben; även: kalkaneus. Eng. calcaneus, heel bone. Av lat. calx = häl.
calcaneus, tendo: subst. tendo calcaneus; hälsenan; kroppens kraftigaste sena, från trehövdade vadmuskeln till hälbensknölen. Sv. hälsena, akillessena. Eng. calcaneal tendon. Av lat. tendo = sena + calcaneus = hälben.
calcar: adj. sporre; benig utskjutning, t.ex. calcar avis i hjärnans occipitalhorn. Sv. sporre. Eng. spur, calcar. Av lat. calcar = sporre, av calx = häl.
calcar sclerae: subst. en ringformig list på senhinnans insida vid kammarvinkeln dit trabekelverket och ciliarmuskeln fäster. Eng. scleral spur. Av lat. calcar = sporre + sclera = senhinna.
calcificatio: subst. (lat.) förkalkning; inlagring av kalksalter i vävnad. Sv. förkalkning, kalcifiering. Eng. calcification. Av lat. calx = kalk.
calculus: subst. (lat.) sten; hård konkrement som kan bildas i t.ex. njurar, gallvägar eller spottkörtlar. Sv. sten, konkrement. Eng. calculus. Av lat. calculus = liten sten.
calculus dentalis: subst. (lat. uttryck) tandsten; förkalkad beläggning på tänderna. Sv. tandsten. Eng. dental calculus.
calices renales majores: subst. stora njurkalkarna; de större trattar (vanligen 2–3) som njurbäckenet delar sig i. Eng. major calices. Av grek. kalyx = bägare + lat. ren = njure + major = större.
calices renales minores: subst. små njurkalkarna; de mindre bägare som omsluter njurpapillerna och fångar upp urinen. Eng. minor calices. Av grek. kalyx = bägare + lat. ren = njure + minor = mindre.
caliculus gustatorius: subst. smaklöken; den lökformade ansamling av smakceller i slemhinnan (mest på tungans papiller) som känner av smakämnen. Eng. taste bud. Av lat. caliculus = liten bägare + gustare = smaka.
calix: subst. bägare; t.ex. calices renales = njurbägarna (minor och major). Sv. bägare, kalix. Eng. calyx (pl. calyces). Av grek./lat. calix = bägare, kalk.
callosus: adj. valkig, hård, förhårdnad; t.ex. corpus callosum = hjärnbalken (platt nervfiberbant). Sv. kall, hård. Eng. callous. Av lat. callum = förhårdnad hud.
callus: subst. förhårdnad; benläkningsmaterial som bildas vid frakturläkning. Sv. kallus, bensval. Eng. callus, callous. Av lat. callum = förhårdnad, hård hud.
calor: subst. (lat.) värme; den lokala värmeökning som är ett av de klassiska tecknen på inflammation (calor, rubor, tumor, dolor). Sv. värme. Eng. heat. Av lat. calor = värme.
calvaria: subst. skalltaket; den övre delen av skallen (os frontale + ossa parietalia + os occipitale). Sv. skalltaket. Eng. calvaria, skullcap. Vardag. hjässan. Av lat. calvaria = skalltaket, av calvus = skallad.
calx: subst. hälen. Sv. häl. Eng. heel. Av lat. calx = häl.
camera: subst. kammare; sluten kavitet i ett organ, t.ex. camera anterior/posterior bulbi oculi. Sv. kammare. Eng. chamber, camera. Av lat. camera = välvt rum, av grek. kamara = välvning.
camera anterior: subst. främre ögonkammaren; rummet mellan hornhinnan framtill och regnbågshinnan/pupillen baktill, fyllt av kammarvatten. Eng. anterior chamber. Av lat. camera = kammare + anterior = främre.
camera posterior: subst. bakre ögonkammaren; det smala rummet mellan regnbågshinnan och linsen/zonulan, fyllt av kammarvatten. Eng. posterior chamber. Av lat. camera = kammare + posterior = bakre.
camera postrema bulbi oculi: subst. glaskroppsrummet; ögats stora bakre hålrum bakom linsen, fyllt av glaskropp. Eng. postremal chamber. Av lat. camera = kammare + postremus = den bakersta.
camerae bulbi: subst. ögats kammare; de vätskefyllda rummen i ögats främre del (främre och bakre kammaren med kammarvatten). Eng. chambers of eyeball. Av lat. camera = kammare + bulbus = (ögon)glob.
canales alveolares: subst. tandhålskanalerna; benkanaler i överkäken som leder nerver och kärl till tänderna. Eng. alveolar canals. Av lat. canalis = kanal + alveolus = tandhåla.
canales diploici: subst. diploekanalerna; kanaler för vener i det spongiösa benet (diploë) mellan skalltakets yttre och inre benplatta. Eng. diploic canals. Av lat. canalis = kanal + grek. diploe = dubbel(skikt).
canales incisivi: subst. framtandskanalerna; benkanaler från näshålan ned till framtandsgropen för en nerv och kärl. Eng. incisive canals. Av lat. canalis = kanal + incisivus = framtands-.
canales palatini minores: subst. mindre gomkanalerna; benkanaler genom gombenets pyramidutskott för de mindre gomnerverna. Eng. lesser palatine canals. Av lat. canalis = kanal + palatum = gom + minor = mindre.
canales semicirculares: subst. båggångarna (beniga); de tre halvcirkelformade benkanaler i innerörat, ställda i tre plan, som rymmer de hinniga båggångarna för registrering av huvudets vridrörelser. Eng. semicircular canals. Av lat. canalis = kanal + semicircularis = halvcirkelformig.
canaliculi caroticotympanici: subst. små benkanaler mellan halspulsåderkanalen och trumhålan för nerver och kärl. Eng. caroticotympanic canaliculi. Av lat. canaliculus = liten kanal + caroticus (halspulsåder) + tympanum = trumhåla.
canaliculus: subst. liten kanal; t.ex. canaliculi ossei = benets kanaliculi, canaliculus lacrimalis. Sv. kanalikulus. Eng. canaliculus. Av lat. canalis + -iculus (dubbelt diminutiv).
canaliculus chordae tympani: subst. trumsträngskanalen; liten benkanal för den smaknervgren (chorda tympani) som lämnar ansiktsnerven. Eng. canaliculus for chorda tympani. Av lat. canaliculus = liten kanal + chorda tympani = trumsträngen.
canaliculus cochleae: subst. snäckkanalen; liten benkanal från innerörats snäcka (cochlea) till klippbenets underyta, rymmer perilymfgången. Eng. cochlear canaliculus. Av lat. canaliculus = liten kanal + cochlea = snäcka.
canaliculus lacrimalis: subst. tårkanalen; den lilla kanal som leder tårvätskan från tårpunkten till tårsäcken. Eng. lacrimal canaliculus. Av lat. canaliculus = liten kanal + lacrima = tår.
canaliculus mastoideus: subst. liten benkanal för en gren av vagusnerven, med utgång i vårtbensinskärningen. Eng. mastoid canaliculus. Av lat. canaliculus = liten kanal + grek. mastos = vårta.
canaliculus tympanicus: subst. trumkanalen; liten benkanal för trumnervgrenen (n. tympanicus) in i trumhålan. Eng. tympanic canaliculus. Av lat. canaliculus = liten kanal + tympanum = trumhåla.
canaliculus vestibuli: subst. förgårdskanalen; liten benkanal från innerörats förgård (vestibulum) till klippbenets bakyta, rymmer endolymfgången. Eng. vestibular canaliculus. Av lat. canaliculus = liten kanal + vestibulum = förgård.
canalis: subst. kanal; rörformigt hålrum i ben eller vävnad. Sv. kanal. Eng. canal, channel. Av lat. canalis = kanal, av canna = rör av vass.
canalis adductorius: subst. adduktorkanalen; den kanal på lårets insida mellan knästräckarna och adduktorerna där lårpulsådern och lårvenen passerar ner mot knävecket. Eng. adductor canal. Av lat. canalis = kanal + adducere = föra till (adduktormusklerna).
canalis analis: subst. analkanalen; matsmältningskanalens sista, korta del genom bäckenbotten, från ändtarmen till ändtarmsöppningen. Sv. analkanal. Eng. anal canal. Av lat. canalis = kanal + anus = ändtarmsöppning.
canalis arteriae vertebralis: subst. benkanal för kotartären. Eng. canal for vertebral artery. Av lat. canalis = kanal + arteria = artär + vertebralis.
canalis caroticus: subst. halspulsåderkanalen; benkanal genom klippbenet för inre halspulsådern (a. carotis interna) in i skallen. Eng. carotid canal. Av lat. canalis = kanal + grek. karotis = halspulsåder.
canalis carpi: subst. karpaltunneln; den kanal på handlovens framsida, mellan handlovsbenen och flexorretinaklet, där fingerböjarsenor och medianusnerven passerar. Sv. karpaltunneln. Eng. carpal tunnel. Av lat. canalis = kanal + grek. karpos = handlov.
canalis centralis: subst. centralkanalen; den smala, likvorfyllda kanalen i ryggmärgens mitt, rest av neuralrörets hålrum. Eng. central canal. Av lat. canalis = kanal + centralis = central.
canalis cervicis uteri: subst. livmoderhalskanalen (cervikalkanalen); kanalen genom livmoderhalsen mellan inre och yttre livmodermunnen. Sv. livmoderhalskanal. Eng. cervical canal. Av lat. canalis = kanal + cervix = hals + uterus = livmoder.
canalis condylaris: subst. kondylkanalen; benkanal bakom nackbensknölen för en ven. Eng. condylar canal. Av lat. canalis = kanal + condylus = ledknöl.
canalis femoralis: subst. lårkanalen; det lilla, normalt tomma utrymmet innerst i kärlfacket, en svag punkt där lårbråck kan tränga ut. Eng. femoral canal. Av lat. canalis = kanal + femur = lår.
canalis gastricus: subst. magrännan; den ränna längs lilla kurvaturen som leder vätska snabbt mot portvakten. Eng. gastric canal. Av lat. canalis = kanal + grek. gaster = mage.
canalis hyaloideus: subst. en smal kanal (Cloquets kanal) genom glaskroppen från synnervspapillen till linsens baksida; rest av fosterkärlet. Eng. hyaloid canal. Av grek. hyalos = glas + lat. canalis = kanal.
canalis infraorbitalis: subst. infraorbitalkanalen; benkanal i överkäkens ögonhåletak för infraorbitalnerven och -kärlen. Eng. infra-orbital canal. Av lat. canalis = kanal + infra = under + orbita = ögonhåla.
canalis inguinalis: subst. ljumskkanalen; den sneda kanal genom bukväggen ovanför ljumskbandet där sädessträngen eller runda livmoderbandet passerar. Sv. ljumskkanal. Eng. inguinal canal. Av lat. canalis = kanal + inguen = ljumske.
canalis mandibulae: subst. underkäkskanalen; benkanal genom underkäken för underkäksnerven och -kärlen till tänderna. Eng. mandibular canal. Av lat. canalis = kanal + mandibula = underkäke.
canalis musculotubarius: subst. muskel–rörkanalen; benkanal vid klippbenets spets som delas i två halvkanaler för en mellanöremuskel och örontrumpeten. Eng. musculotubal canal. Av lat. canalis = kanal + musculus = muskel + tuba = rör.
canalis nasolacrimalis: subst. tårkanalen (benkanalen); benkanal från tårsäcksgropen ned till nedre näsgången, för tårvätskans avflöde. Eng. nasolacrimal canal. Av lat. canalis = kanal + nasus = näsa + lacrima = tår.
canalis nervi facialis: subst. ansiktsnervkanalen (facialiskanalen); benkanal genom klippbenet för ansiktsnerven (VII). Eng. facial canal. Av lat. canalis = kanal + nervus facialis = ansiktsnerven.
canalis nervi hypoglossi: subst. hypoglossuskanalen; benkanal genom nackbenet för undertungsnerven (XII). Eng. hypoglossal canal. Av lat. canalis = kanal + nervus hypoglossus = undertungsnerven.
canalis obturatorius: subst. obturatorkanalen; den lilla kanal upptill i tilltäppningshinnan där obturatornerven och dess kärl passerar ut ur bäckenet. Eng. obturator canal. Av lat. canalis = kanal + obturare = täppa till.
canalis opticus: subst. synnervskanalen; benkanal genom kilbenets lilla vinge för synnerven (II) och ögonartären in i ögonhålan. Eng. optic canal. Av lat. canalis = kanal + grek. optikos = som rör synen.
canalis palatinus major: subst. stora gomkanalen; benkanal från ving-gomgropen ned till hårda gommen för stora gomnerven och -kärlen. Eng. greater palatine canal. Av lat. canalis = kanal + palatum = gom + major = större.
canalis palatovaginalis: subst. gom-slidkanalen; en liten kanal i skallbasen mellan gombenets och kilbenets slidutskott för en nervgren. Eng. palatovaginal canal. Av lat. canalis = kanal + palatum = gom + vagina = slida.
canalis pterygoideus: subst. vingkanalen (Vidius kanal); benkanal genom vingutskottets bas för en nerv och kärl. Eng. pterygoid canal. Av grek. pteryx = vinge + lat. canalis = kanal.
canalis pudendalis: subst. pudenduskanalen (Alcocks kanal); den fasciekanal längs ischioanala gropens sidovägg där pudenduskärlen och pudendusnerven löper. Eng. pudendal canal. Av lat. canalis = kanal + pudendum = blygd.
canalis pyloricus: subst. pyloruskanalen; den trånga slutdelen av portvaktsdelen, fram till portvaktsmuskeln. Eng. pyloric canal. Av lat. canalis = kanal + grek. pyloros = portvakt.
canalis radicis dentis: subst. rotkanalen; den kanal genom tandroten som innehåller rotpulpan och mynnar vid rotspetsen. Sv. rotkanal. Eng. root canal. Av lat. canalis = kanal + radix = rot + dens = tand.
canalis sacralis: subst. korsbenskanalen; ryggradskanalens fortsättning genom korsbenet. Eng. sacral canal. Av lat. canalis = kanal + sacrum = korsben.
canalis semicircularis anterior: subst. den främre (övre) av innerörats tre båggångar; registrerar rotation i sagittalplanet. Sv. främre båggången. Eng. anterior semicircular canal. Av lat. canalis = kanal + semicircularis = halvcirkelformig + anterior = främre.
canalis semicircularis lateralis: subst. den yttre (horisontella) båggången; registrerar rotation kring kroppens längsaxel. Sv. laterala (horisontella) båggången. Eng. lateral semicircular canal. Av lat. canalis = kanal + semicircularis = halvcirkelformig + lateralis = yttre.
canalis semicircularis posterior: subst. den bakre av de tre båggångarna; registrerar rotation i frontalplanet. Sv. bakre båggången. Eng. posterior semicircular canal. Av lat. canalis = kanal + semicircularis = halvcirkelformig + posterior = bakre.
canalis ulnaris: subst. Guyons kanal; den kanal vid handlovens lillfingersida där armbågsnerven och dess kärl passerar. Eng. ulnar canal. Av lat. canalis = kanal + ulna = armbågsben.
canalis vertebralis: subst. ryggradskanalen; kanalen som bildas av kotornas hål och rymmer ryggmärgen. Sv. ryggmärgskanalen. Eng. vertebral canal. Av lat. canalis = kanal + vertebra = kota.
canalis vomerorostralis: subst. plogben-näbbkanalen; en liten kanal mellan plogbenet och kilbensnäbben. Eng. vomerorostral canal. Av lat. canalis = kanal + vomer = plogben + rostrum = näbb.
canalis vomerovaginalis: subst. plogben-slidkanalen; en liten inkonstant kanal mellan plogbenets vinge och kilbenets slidutskott. Eng. vomerovaginal canal. Av lat. canalis = kanal + vomer = plogben + vagina = slida.
canalolithiasis: subst. godartad lägesyrsel där lossnade kristaller rör sig fritt i innerörats båggångar och utlöser kortvarig rotationsyrsel vid huvudrörelser. Eng. canalolithiasis. Se BPPV.
cancer: subst. elakartad (malign) tumörsjukdom där celler delar sig okontrollerat, växer in i omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera). Eng. cancer. Även cancerös (adj.) = uppbyggd av eller som rör cancerceller (eng: cancerous). Av lat. cancer = krabba. ICD-10: C00–C97 (kodas efter lokalisation). ICD-11: kapitel 2 (2A00–2F9Z).
cancer corporis uteri: subst. (lat. uttryck) cancer i livmoderkroppens slemhinna (endometriet); livmoderkroppscancer. Sv. livmoderkroppscancer. Eng. endometrial (corpus uteri) cancer. ICD-10: C54.1 (livmoderkropp C54.9).
candida-vaginit: subst. slidinflammation orsakad av jästsvampen Candida; svampinfektion i slidan. Eng. candidal vaginitis. Vardag. svamp i underlivet.
candidiasis: subst. svampinfektion orsakad av jästsvampen Candida, t.ex. i mun (torsk), slida eller på hud. Sv. candidos. Eng. candidiasis.
candidos: subst. (-en) svampinfektion orsakad av jästsvampen Candida (oftast Candida albicans), t.ex. i munhåla, underliv eller hud. Lat. candidosis. Eng. candidiasis, thrush. ICD-10: B37. ICD-11: 1F23.
caninus: adj. hundtands-; som hör till hörntanden. Sv. hörntand. Eng. canine. Av lat. canis = hund; dens caninus = hundtand.
canis: subst. hund; ingår i anatomisk nomenklatur (t.ex. dens caninus = hörntanden). Eng. dog. Av lat. canis = hund.
capillaris: adj. hårfin; som hör till kapillärer. Sv. kapillär. Eng. capillary. Av lat. capillus = hår; capillaris = hårfin.
capilli: subst. huvudhåret. Sv. huvudhår. Eng. hairs of head. Av lat. capillus = huvudhår.
capillus: subst. hår; framför allt hår på huvudet. Sv. hår. Eng. hair. Av lat. capillus = hår, av caput = huvud.
capitatum, os: subst. os capitatum; huvudbenet; det största handlovsbenet, mitt i distala raden. Sv. huvudben. Eng. capitate. Av lat. caput = huvud.
capitatus: adj. huvudförsedd; t.ex. os capitatum = det stora handrotsbenet (störst i carpus). Sv. kapitat. Eng. capitate. Av lat. caput = huvud + -atus.
capitis costae, articulatio: subst. articulatio capitis costae; revbenshuvudleden; leden mellan revbenshuvudet och kotkropparna. Eng. joint of head of rib. Av lat. caput = huvud + costa = revben.
capitis femoris, ligamentum: subst. ligamentum capitis femoris; runda ledbandet i höften; band från ledskålens botten till lårbenshuvudets grop, som för en liten kärlgren till huvudet. Eng. ligament of head of femur. Av lat. ligamentum = band + caput = huvud + femur = lårben.
capitis, musculi: subst. musculi capitis; huvudets muskler; samlingsnamn på ansiktets mimiska muskler, tuggmusklerna, ögonmusklerna m.fl. Eng. muscles of head. Av lat. musculus = muskel + caput = huvud.
capitulum: subst. litet huvud; liten avrundad ledyta på ett ben. Eng. capitulum. Vardag. liten ledknöl. Av lat. caput (huvud) + -ulum (diminutiv) = litet huvud.
capitulum humeri: subst. det lilla runda ledhuvudet på överarmsbenets nedre yttre del som ledar mot strålbenet. Eng. capitulum of humerus. Av lat. capitulum = litet huvud + humerus = överarmsben.
capsula: subst. kapsel; hinna eller hölje som omger ett organ eller en led. Sv. kapsel. Eng. capsule. Vardag. leddyna (vid ledkapsel). Av lat. capsa (ask, box) + -ula (diminutiv) = liten ask.
capsula adiposa: subst. fettkapseln (perirenala fettet); fettlagret närmast njurens fibrösa kapsel, innanför njurfascian. Eng. perinephric fat. Av lat. capsula = kapsel + adiposus = fett-.
capsula articularis: subst. ledkapsel; den bindvävssäck som omsluter en led och innesluter ledhålan. Sv. ledkapsel. Eng. joint capsule. Av lat. capsula = liten ask + articulus = led.
capsula externa: subst. yttre kapseln; det tunna lager vit substans mellan linskärnan och claustrum. Eng. external capsule. Av lat. capsula = kapsel + externus = yttre.
capsula fibrosa: subst. fibrösa kapseln; det tunna bindvävshölje som direkt omsluter ett organ, t.ex. njuren eller mjälten. Eng. fibrous capsule. Av lat. capsula = kapsel + fibra = tråd.
capsula interna: subst. inre kapseln; det breda band av vit substans (banor till och från hjärnbarken, bl.a. pyramidbanan) mellan talamus/svanskärnan och linskärnan; en liten skada här (stroke) kan ge omfattande förlamning. Eng. internal capsule. Av lat. capsula = kapsel + internus = inre.
capsula lentis: subst. den elastiska, genomskinliga kapsel som helt omsluter linsen och dit zonulatrådarna fäster. Sv. linskapseln. Eng. capsule of lens. Av lat. capsula = liten kapsel + lens = lins.
capsula prostatica: subst. prostatakapseln; det fibromuskulära bindvävshölje som omger prostata. Eng. capsule of prostate. Av lat. capsula = kapsel + grek. prostata = blåskörtel.
capsula tonsillae: subst. mandelkapseln; det bindvävshölje som omger gommandeln mot dess botten. Eng. tonsillar capsule. Av lat. capsula = liten ask + tonsilla = mandel.
capsularia, ligamenta: subst. ligamenta capsularia; kapselband; förtjockningar av själva ledkapselns vägg. Eng. capsular ligaments. Av lat. ligamentum = band + capsula = kapsel.
capsularis: adj. som hör till capsula; t.ex. ligamentum capsulare. Sv. kapsulär. Eng. capsular. Av lat. capsula = kapsel.
caput: subst. huvud; ledhuvudet som passar in i en ledgrop. Sv. huvud. Eng. head, caput. Av lat. caput = huvud.
caput articulare: subst. ledhuvud; den rundade ledytan som passar in i en ledgrop. Sv. ledhuvud. Eng. articular head. Av lat. caput = huvud + articulus = led.
caput costae: subst. revbenshuvudet; revbenets bakre, förtjockade ände som ledar mot kotkroppen. Eng. head of rib. Av lat. caput = huvud + costa = revben.
caput epididymidis: subst. bitestikelhuvudet; bitestikelns övre, breda del som tar emot utförsgångarna från testikeln. Eng. head of epididymis. Av lat. caput = huvud + grek. epididymis = bitestikel.
caput femoris: subst. lårbenshuvudet; den runda övre änden av lårbenet som passar i höftledsskålen. Eng. head of femur. Av lat. caput = huvud + femur = lårben.
caput fibulae: subst. vadbenshuvudet; den knöllika övre änden av vadbenet, kännbar på underbenets utsida nedanför knät. Eng. head of fibula. Av lat. caput = huvud + fibula = vadben.
caput humeri: subst. överarmsbenshuvudet; den runda övre änden av överarmsbenet som bildar axelleden. Eng. head of humerus. Av lat. caput = huvud + humerus = överarmsben.
caput mallei: subst. hammarens huvud; ledar uppåt mot städet i trumhålans övre del. Eng. head of malleus. Av lat. caput = huvud + malleus = hammare.
caput mandibulae: subst. underkäkshuvudet; ledhuvudet upptill på ledutskottet som ledar mot tinningbenet i käkleden. Eng. head of mandible. Av lat. caput = huvud + mandibula = underkäke.
caput Medusae: subst. (lat. uttryck) slingrande, utvidgade vener i huden runt naveln till följd av högt tryck i portådern vid levercirros. Sv. medusahuvud. Eng. caput medusae. Efter Medusas ormhår i grekisk myt.
caput ossis metacarpi: subst. mellanhandsbenets huvud; den runda yttre änden som ledar mot fingerbenet och bildar knogen. Eng. head of metacarpal. Av lat. caput = huvud + os metacarpi = mellanhandsben.
caput ossis metatarsi: subst. mellanfotsbenets huvud; den främre änden som ledar mot tåns grundfalang. Eng. head of metatarsal. Av lat. caput = huvud + os metatarsi = mellanfotsben.
caput pancreatis: subst. bukspottkörtelns huvud; den breda högra delen av bukspottkörteln, omsluten av tolvfingertarmens båge. Eng. head of pancreas. Av lat. caput = huvud + grek. pankreas = bukspottkörtel.
caput phalangis: subst. falangens huvud; fingerbenets yttre ände. Eng. head of phalanx. Av lat. caput = huvud + phalanx = fingerben.
caput radii: subst. strålbenshuvudet; den runda övre änden av strålbenet som ledar mot överarmsbenet och armbågsbenet. Eng. head of radius. Av lat. caput = huvud + radius = strålben.
caput stapedis: subst. stigbygelns huvud, som ledar mot städets linsformiga utskott. Eng. head of stapes. Av lat. caput = huvud + stapes = stigbygel.
caput succedaneum: subst. (lat. uttryck) mjuk, vätskefylld svullnad på den del av det nyfödda barnets huvud som tryckts fram först under förlossningen; försvinner av sig själv. Eng. caput succedaneum.
caput tali: subst. språngbenshuvudet; den främre, runda delen av språngbenet som ledar mot fotens båtben. Eng. head of talus. Av lat. caput = huvud + talus = språngben.
caput ulnae: subst. armbågsbenshuvudet; den runda nedre änden av armbågsbenet, vid handledens lillfingersida. Eng. head of ulna. Av lat. caput = huvud + ulna = armbågsben.
carcinogen: Adj./subst., -t, -a: Cancerframkallande; ämne eller faktor som kan orsaka cancer. Sv. karcinogen. Eng. carcinogen(ic). Även karcinogen. Av lat. cancer = krabba + gr. genes = ursprung.
carcinoid: subst. (-en, pl. -er) långsamväxande neuroendokrin tumör (oftast i mag-tarmkanalen eller lungan) som kan utsöndra hormoner som serotonin. Eng. carcinoid. Jfr Carcinoidsyndrom, Neuroendokrin.
carcinoidsyndrom: subst. (-et) symtombild orsakad av hormoner (bl.a. serotonin) från en carcinoidtumör: anfall av hudrodnad (flush), diarré och hjärtklaffpåverkan. Eng. carcinoid syndrome. Jfr Carcinoid, Flush, Serotonin.
carcinom: subst. (-et, pl. -∅) elakartad tumör utgången från epitelvävnad (hud, slemhinnor, körtlar). Sv. karcinom. Eng. carcinoma. Även karcinom. Av lat. cancer = krabba. ICD-10: malign tumör, kodas efter lokal (C00–C97).
carcinoma: subst. elakartad tumör utgången från epitel (körtel- eller ytvävnad); cancer. I äldre diagnoser kombinerat med organets latinska namn: carcinoma ventriculi (magsäck), c. mammae (bröst), c. uteri (livmoder), c. recti (ändtarm) osv. Eng. carcinoma. Av gr. karkinos = kräfta. Jfr Cancer, Kräfta, Sarkom. ICD-10: malign tumör, kodas efter lokal (C00–C97).
cardia: subst. övre magmunnen; kardia = övergången matstrupe–magsäck. Sv. kardia, övre magmunnen. Eng. cardia, cardiac orifice. Av grek. kardia = hjärta; gamla greker ansåg magmunnen ligga nära hjärtat.
cardiaca magna, vena: subst. vena cardiaca magna; stora hjärtvenen; hjärtats största ven, som följer främre kammarskiljefåran och kransfåran och mynnar i koronarsinus. Eng. great cardiac vein. Av lat. cor = hjärta + magnus = stor + vena = ven.
cardiaca media, vena: subst. vena cardiaca media; mellersta hjärtvenen; ven i bakre kammarskiljefåran som mynnar i koronarsinus. Eng. middle cardiac vein. Av lat. cor = hjärta + medius = mellersta + vena = ven.
cardiaca parva, vena: subst. vena cardiaca parva; lilla hjärtvenen; ven i kransfåran på hjärtats högra-nedre del som mynnar i koronarsinus. Eng. small cardiac vein. Av lat. cor = hjärta + parvus = liten + vena = ven.
cardiacae minimae, venae: subst. venae cardiacae minimae (Thebesii vener); de minsta hjärtvenerna som tömmer sig direkt i hjärtrummen i stället för via koronarsinus. Eng. smallest cardiac veins. Av lat. cor = hjärta + minimus = minsta + vena = ven.
cardiacus: adj. som hör till hjärtat eller kardia (övre magmunnen). Sv. kardiell, hjärtlig. Eng. cardiac. Av grek. kardia = hjärta.
cardiacus, plexus: subst. plexus cardiacus; hjärtnervflätan; det autonoma nervnät kring aortabågen och hjärtbasen som via sympatiska och parasympatiska (vagus) trådar reglerar hjärtfrekvens och slagkraft. Eng. cardiac plexus. Av grek. kardia = hjärta + lat. plexus = flätverk.
cardinale, ligamentum: subst. ligamentum cardinale (Mackenrodts band); kardinalligamentet; det viktigaste sidostödet för livmoderhalsen, i bäckenbotten. Eng. cardinal ligament. Av lat. cardo = gångjärn, det centrala + ligamentum = band.
cardiomegali: subst. (-n) förstoring av hjärtat. Sv. hjärtförstoring. Eng. cardiomegaly. Även kardiomegali. Av gr. kardia = hjärta + megas = stor.
cardiomyopati: subst. (-n, pl. -er) samlingsnamn för sjukdomar i själva hjärtmuskeln. Eng. cardiomyopathy. Även kardiomyopati. Av gr. kardia = hjärta + mys = muskel + pathos = lidande.
cardioselektiv: adj. (-t, -a) som verkar selektivt på hjärtat, t.ex. betablockerare med övervägande effekt på hjärtats beta-1-receptorer. Eng. cardioselective. Även kardioselektiv.
cardiotoxisk: adj. (pl. -a) som har giftig eller skadlig inverkan på hjärtat. Eng. cardiotoxic. Även kardiotoxisk. Av gr. kardia = hjärta + toxikon = gift.
cardiovaskulär: adj. (-t, -a) som rör hjärtat och blodkärlen. Eng. cardiovascular. Även kardiovaskulär. Av gr. kardia = hjärta + lat. vasculum = litet kärl.
caries: subst. (lat.) frätande sönderfall; om tänder tandröta (karies), i äldre språk även om benröta vid bentuberkulos (caries tuberculosa). Jfr Karies, Benröta.
carina: subst. köl, båtköl; t.ex. carina tracheae = den bromskkörningsformation där trachea delar sig i två bronker. Sv. karina, köl. Eng. carina. Av lat. carina = köl, skrovbotten.
carina tracheae: subst. luftstrupskölen; den köl-likt utskjutande brosklist i luftstrupsdelningen mellan huvudbronkerna. Eng. carina of trachea. Av lat. carina = köl + grek. tracheia = luftstrupe.
carina urethralis vaginae: subst. slidans urinrörsköl; den längsvalk i slidans framvägg som orsakas av det underliggande urinröret. Eng. urethral carina of vagina. Av lat. carina = köl + urethra = urinrör + vagina = slida.
carneae, trabeculae: subst. trabeculae carneae; köttbjälkarna; de muskelvalkar och -bryggor som klär kamrarnas insida. Eng. trabeculae carneae. Av lat. trabecula = liten bjälke + carneus = köttig.
carnosus: adj. köttig, köttrik; t.ex. tendo carnosus (mjuk sena). Sv. köttig. Eng. carnous, fleshy. Av lat. caro/carnis = kött.
caro: subst. kött; mjukvävnad, muskelvävnad. Sv. kött. Eng. flesh, meat. Av lat. caro (gen. carnis) = kött, köttstyck.
caroticus: adj. som hör till halspulsådern; t.ex. glomus caroticum, sinus caroticus. Sv. karotid. Eng. carotid. Av grek. karoein = bedöva (tryck mot artären ger medvetslöshet).
carotis: subst. halspulsådern; arteria carotis communis med grenarna interna och externa. Sv. karotisartären, halspulsådern. Eng. carotid artery. Vardag. halspulsådern. Av grek. karos = djup sömn; tryck mot artären ger bewusstlosighet.
carotis communis, arteria: subst. arteria carotis communis; gemensamma halspulsådern; den stora halsartär som delar sig i yttre och inre halspulsådern. Sv. gemensamma halspulsådern. Eng. common carotid artery. Av grek. karos = djup sömn (tryck på kärlet ger medvetslöshet) + lat. communis = gemensam + arteria = artär.
carotis externa, arteria: subst. arteria carotis externa; yttre halspulsådern; den gren av gemensamma halspulsådern som försörjer ansiktet, skalpen, käkarna, svalget och övriga delar av huvudet utanför hjärnan. Sv. yttre halspulsådern. Eng. external carotid artery. Av grek. karos = djup sömn + lat. externus = yttre + arteria = artär.
carotis interna, arteria: subst. arteria carotis interna; inre halspulsådern; den gren av gemensamma halspulsådern som utan grenar på halsen stiger upp genom skallbasen och försörjer största delen av hjärnan och ögat. Sv. inre halspulsådern. Eng. internal carotid artery. Av grek. karos = djup sömn + lat. internus = inre + arteria = artär.
carpeus: adj. som hör till carpus/handleden. Sv. karpal. Eng. carpal. Av grek. karpos = handled.
carpi radiatum, ligamentum: subst. ligamentum carpi radiatum; strålformiga band på handlovens framsida som utgår från det huvudformiga benet. Eng. radiate carpal ligament. Av grek. karpos = handlov + lat. radiatus = strålformig.
carpi, articulationes: subst. articulationes carpi; handlovens leder; de inbördes lederna mellan handlovsbenen. Eng. carpal joints. Av lat. articulus = led + grek. karpos = handlov.
carpi, ossa: subst. ossa carpi; handlovsbenen; de åtta små ben som bildar handloven, ordnade i två rader. Sv. handlovsben. Eng. carpal bones. Av lat. os = ben + carpus = handlov.
carpometacarpales, articulationes: subst. articulationes carpometacarpales; handlov–mellanhandslederna; lederna mellan den distala raden handlovsben och mellanhandsbenens baser. Eng. carpometacarpal joints. Av grek. karpos = handlov + metacarpus = mellanhand.
carpometacarpalia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta carpometacarpalia dorsalia; band på ovansidan mellan handlovsbenen och mellanhandsbenens baser. Eng. dorsal carpometacarpal ligaments. Av grek. karpos = handlov + metacarpus = mellanhand + lat. dorsalis = på ryggsidan.
carpometacarpalia palmaria, ligamenta: subst. ligamenta carpometacarpalia palmaria; band på handflatesidan mellan handlovsbenen och mellanhandsbenens baser. Eng. palmar carpometacarpal ligaments. Av grek. karpos = handlov + metacarpus = mellanhand + lat. palma = handflata.
carpometacarpalis pollicis, articulatio: subst. articulatio carpometacarpalis pollicis; tummens rotled; sadelleden mellan stora månbenet och första mellanhandsbenet, som ger tummen dess stora rörlighet. Eng. carpometacarpal joint of thumb. Av grek. karpos = handlov + metacarpus = mellanhand + lat. pollex = tumme.
carpus: subst. handrot; de åtta handrotsbenen och deras region. Sv. handrot, karpus. Eng. carpus, wrist. Vardag. handleden (vardaglig). Av grek. karpos = handled, möjligen besläktat med karpos = frukt (skörda).
cartilagines alares minores: subst. små näsvingbrosken; några små broskstycken i näsvingen bakom det stora vingbrosket. Eng. minor alar cartilages. Av lat. cartilago = brosk + ala = vinge + minor = mindre.
cartilagines nasi: subst. näsbrosken; de brosk som formar näsans nedre, rörliga del. Eng. nasal cartilages. Av lat. cartilago = brosk + nasus = näsa.
cartilagines nasi accessoriae: subst. accessoriska näsbrosk; mindre extra broskstycken mellan sido- och vingbrosken. Eng. accessory nasal cartilages. Av lat. cartilago = brosk + accessorius = extra.
cartilagines tracheales: subst. luftstrupsbrosken; de hästskoformade broskringar som håller luftstrupen öppen. Eng. tracheal cartilages. Av lat. cartilago = brosk + grek. tracheia = luftstrupe.
cartilagineus: adj. broskliknande; med broskens konsistens. Sv. broskliknande. Eng. cartilaginous. Av lat. cartilago = brosk.
cartilaginosus: adj. broskhaltig; innehållande brosk. Sv. broskhaltig. Eng. cartilaginous. Av lat. cartilago = brosk.
cartilago: subst. brosk; stödvävnad med hyalint, fibrös eller elastisk typ. Sv. brosk. Eng. cartilage. Vardag. brosk. Av lat. cartilago = brosk, mjuk ben.
cartilago alaris major: subst. stora näsvingbrosket; det U-formade brosk som bär upp nässpetsen och kantar näsborren. Eng. major alar cartilage. Av lat. cartilago = brosk + ala = vinge + major = större.
cartilago arytenoidea: subst. kannbrosket; ett av de två pyramidformiga brosk som sitter på ringbroskets baksida, bär stämbanden och styr deras rörelser. Sv. kannbrosk. Eng. arytenoid cartilage. Av grek. arytaina = kanna, skopa + lat. cartilago = brosk.
cartilago auriculae: subst. öronbrosket; det elastiska brosk som ger öronmusslan dess form (örsnibben saknar brosk). Eng. auricular cartilage. Av lat. cartilago = brosk + auricula = öronmussla.
cartilago corniculata: subst. hornbrosket (Santorinis brosk); ett litet brosk på kannbroskets spets. Eng. corniculate cartilage. Av lat. corniculum = litet horn + cartilago = brosk.
cartilago costalis: subst. revbensbrosket; brosket som förbinder revbenets främre ände med bröstbenet. Sv. revbensbrosk. Eng. costal cartilage. Av lat. cartilago = brosk + costa = revben.
cartilago cricoidea: subst. ringbrosket; det enda helt slutna, ringformiga brosket i struphuvudet, bildar dess nedre grund ovanpå luftstrupen. Sv. ringbrosk. Eng. cricoid cartilage. Av grek. krikos = ring + lat. cartilago = brosk.
cartilago cuneiformis: subst. kilbrosket (Wrisbergs brosk); ett litet kilformat brosk i det aryepiglottiska vecket. Eng. cuneiform cartilage. Av lat. cuneus = kil + cartilago = brosk.
cartilago epiglottica: subst. struplocksbrosket; det bladformiga, elastiska brosk som utgör struplocket. Eng. epiglottic cartilage. Av grek. epi = ovanpå + glottis = stämspringan + lat. cartilago = brosk.
cartilago epiphysialis: subst. tillväxtbrosk; broskskiva mellan benets skaft och ände som svarar för längdtillväxten. Sv. tillväxtbrosk. Eng. epiphysial cartilage. Av lat. cartilago = brosk + grek. epiphysis = påväxt.
cartilago septi nasi: subst. nässkiljeväggsbrosket; det brosk som bildar främre delen av nässkiljeväggen. Eng. septal nasal cartilage. Av lat. cartilago = brosk + septum = skiljevägg + nasus = näsa.
cartilago thyroidea: subst. sköldbrosket; struphuvudets största brosk, bildar dess framvägg och syns som adamsäpplet. Sv. sköldbrosk. Eng. thyroid cartilage. Av grek. thyreos = sköld + lat. cartilago = brosk.
cartilago triticea: subst. vetekornsbrosket; ett litet broskkorn i sidobandet mellan tungben och sköldbrosk. Eng. triticeal cartilage. Av lat. triticum = vete + cartilago = brosk.
cartilago vomeronasalis: subst. vomeronasalbrosket; ett litet brosk längs nässkiljeväggens nedre kant intill plogbenet. Eng. vomeronasal cartilage. Av lat. vomer = plogben + nasus = näsa.
caruncula: subst. liten vårta; körtelliknande upphöjning, t.ex. caruncula lacrimalis (tårkörtelvårtan). Sv. karunkel. Eng. caruncle. Av lat. caruncula, diminutiv av caro = kött.
caruncula lacrimalis: subst. tårkarunkeln; den lilla rödaktiga köttklump i inre ögonvrån. Eng. lacrimal caruncle. Av lat. caruncula = liten köttklump + lacrima = tår.
caruncula sublingualis: subst. sublingualkarunkeln; den lilla slemhinnevårta på munbotten vid tungbandets bas där underkäkskörtelns gång mynnar. Eng. sublingual caruncle. Av lat. caruncula = liten köttknöl + sublingualis = under tungan.
carunculae hymenales: subst. mödomshinneresterna; de små slemhinneflikar som blir kvar efter att mödomshinnan brustit. Eng. carunculae hymenales. Av lat. caruncula = liten köttklump + hymen = mödomshinna.
catarakt: subst. (-en, pl. -er) grå starr; grumling av ögats lins som ger gradvis försämrad syn. Sv. grå starr, katarakt. Eng. cataract. Även katarakt. Av gr. katarrhaktes = vattenfall.
cauda: subst. svans; nedre eller bakre del av en struktur, t.ex. cauda equina (nervtrådar i spinalkanalen), cauda pancreatis. Sv. svans. Eng. tail, cauda. Av lat. cauda = svans.
cauda epididymidis: subst. bitestikelsvansen; bitestikelns nedre del som övergår i sädesledaren. Eng. tail of epididymis. Av lat. cauda = svans + grek. epididymis = bitestikel.
cauda equina: subst. (lat. uttryck) ”Hästsvansen”; den bunt av nervrötter nedanför ryggmärgens slut i ländryggen. Eng. cauda equina. Av lat. cauda = svans + equinus = häst-.
cauda helicis: subst. öronkantens bakre, nedåtgående svans mot örsnibben. Eng. tail of helix. Av lat. cauda = svans + helix = öronkant.
cauda pancreatis: subst. bukspottkörtelns svans; körtelns avsmalnande vänstra ände, som når fram till mjälten. Eng. tail of pancreas. Av lat. cauda = svans + grek. pankreas = bukspottkörtel.
caudal (kaudal): adj. mot svansen; nedåt i kroppen hos människan (synonym: inferior). Sv. kaudal, nedre. Eng. caudal, inferior. Av lat. cauda = svans.
caudalis: adj. som ligger närmare svansänden (nedåt). Sv. kaudal. Eng. caudal. Av lat. cauda = svans.
caudatus: adj. svansförsedd; t.ex. nucleus caudatus (svansbärande kärna i basalganglier). Sv. kaudad, svansförsedd. Eng. caudate. Av lat. cauda = svans + -atus.
cava inferior, vena: subst. vena cava inferior; nedre hålvenen; kroppens största ven, som samlar blodet från bålens nedre del, bukorganen (via lever-/njurvener) och benen och tömmer det i höger förmak. Sv. nedre hålven. Eng. inferior vena cava. Av lat. vena = ven + cavus = ihålig + inferior = nedre.
cava superior, vena: subst. vena cava superior; övre hålvenen; den stora ven som samlar blodet från huvud, hals, armar och bröstvägg och tömmer det i höger förmak. Sv. övre hålven. Eng. superior vena cava. Av lat. vena = ven + cavus = ihålig + superior = övre.
cava, vena: subst. vena cava; den stora hålvenen; superior leder blod från övre kroppen, inferior från nedre kroppen till höger förmak. Sv. hålven. Eng. vena cava. Av lat. vena (ven) + cavus = ihålig; "den ihåliga venen".
cave: Varning; markering för t.ex. ett läkemedel eller ämne som patienten inte tål. (lat.) Eng. caution. Av lat. cave = akta dig.
cavea thoracis: subst. bröstkorgen; buren av revben, bröstben och bröstkotor som omger brösthålan. Sv. bröstkorg. Eng. thoracic cage. Av lat. cavea = bur + thorax = bröstkorg.
cavernosae, venae: subst. venae cavernosae; svällkroppsvenerna; de vener som tömmer blodet ur penissvällkropparna. Eng. cavernous veins. Av lat. caverna = hålrum + vena = blodåder.
cavernosus: adj. hålrik, försedd med hålrum; t.ex. corpus cavernosum (erektil vävnad), sinus cavernosus. Sv. kavernös. Eng. cavernous. Av lat. caverna = grotta, hålighet.
cavernosus concharum, plexus: subst. plexus cavernosus concharum; näsmusslornas svällkroppsnät; det venösa kärlnät i näsmusslornas slemhinna som kan svälla och täppa till näsgången. Eng. cavernous plexus of conchae. Av lat. plexus = flätverk + caverna = hålrum + concha = mussla.
cavitas: subst. urholkning, hålrum; t.ex. cavitas abdominalis, cavitas tympani. Sv. kavitet, hålrum. Eng. cavity. Av lat. cavus = ihålig + -itas.
cavitas abdominis: subst. bukhålan; kroppshålrummet mellan mellangärdet och bäckeningången, som rymmer mag-tarmkanalen, lever, mjälte m.m. Sv. bukhåla. Eng. abdominal cavity. Av lat. abdomen = buk + cavitas = hålighet.
cavitas abdominopelvica: subst. buk- och bäckenhålan; det sammanhängande kroppshålrum som omfattar både bukhålan och bäckenhålan. Eng. abdominopelvic cavity. Av lat. abdomen = buk + pelvis = bäcken + cavitas = hålighet.
cavitas articularis: subst. ledhåla; det vätskefyllda utrymmet inuti en led, mellan ledytorna. Sv. ledhåla. Eng. articular cavity. Av lat. cavitas = hålighet + articulus = led.
cavitas conchae: subst. den nedre, djupare delen av örongropen som leder in mot hörselgången. Eng. cavity of concha. Av lat. cavitas = hålighet + concha = mussla.
cavitas coronae: subst. kronpulpahålan; den del av pulpahålan som ligger i tandkronan. Eng. pulp cavity of crown. Av lat. cavitas = hålighet + corona = krona.
cavitas cranii: subst. kraniehålan; hålrummet inne i hjärnskålen som rymmer hjärnan. Sv. kraniehåla. Eng. cranial cavity. Av lat. cavitas = hålighet + cranium = skalle.
cavitas dentis: subst. pulpahålan; det hålrum inuti tanden som rymmer tandpulpan. Eng. pulp cavity. Av lat. cavitas = hålighet + dens = tand.
cavitas glenoidalis: subst. ledhålan på scapula där humerus sitter i axelleden. Sv. ledpanna, glenoidpanna. Eng. glenoid cavity, glenoid fossa. Av lat. cavus (ihålig) + grek. glene (ledpanna) + eidos = form.
cavitas infraglottica: subst. nedre struphuvudshålan; den del av struphuvudshålan som ligger under stämbanden ned till luftstrupen. Eng. infraglottic cavity. Av lat. cavitas = hålighet + infra = under + grek. glottis = stämspringan.
cavitas laryngis: subst. struphuvudshålan; luftrummet inuti struphuvudet, från ingången ovan till luftstrupen nedan. Eng. laryngeal cavity. Av lat. cavitas = hålighet + grek. larynx = struphuvud.
cavitas nasalis ossea: subst. bennäshålan; näshålans benvägg, delad i två av nässkiljeväggen. Eng. bony nasal cavity. Av lat. cavitas = hålighet + nasus = näsa + osseus = ben-.
cavitas nasi: subst. näshålan; det av nässkiljeväggen tudelade, slemhinneklädda luftrummet bakom näsan. Sv. näshåla. Eng. nasal cavity. Av lat. cavitas = hålighet + nasus = näsa.
cavitas orbitalis: subst. ögonhålan; den benhåla som rymmer ögat och dess muskler, kärl och nerver. Sv. ögonhåla. Eng. orbital cavity. Av lat. cavitas = hålighet + orbita = ögonhåla.
cavitas oris: subst. munhålan; den första delen av matsmältningskanalen, mellan läpparna och svalget, indelad i munförgård och egentlig munhåla. Sv. munhåla. Eng. oral cavity. Av lat. cavitas = hålighet + os (oris) = mun.
cavitas oris propria: subst. egentliga munhålan; den del av munhålan innanför tänderna, upptagen av tungan. Eng. oral cavity proper. Av lat. cavitas = hålighet + os (oris) = mun + proprius = egen.
cavitas pelvis: subst. bäckenhålan; hålrummet inom bäckenringen som rymmer urinblåsa, ändtarm och inre könsorgan. Sv. bäckenhåla. Eng. pelvic cavity. Av lat. cavitas = hålighet + pelvis = bäcken.
cavitas pericardiaca: subst. hjärtsäckshålan (perikardhålan); det smala vätskefyllda rummet mellan hjärtsäckens serösa blad, vilket låter hjärtat röra sig fritt. Eng. pericardial cavity. Av grek. peri = runt + kardia = hjärta + lat. cavitas = hålighet.
cavitas peritonealis: subst. bukhinnehålan (peritonealhålan); det smala, vätskefyllda spaltrummet mellan vägg- och organbukhinnan. Eng. peritoneal cavity. Av grek. peritonaion = bukhinna + lat. cavitas = hålighet.
cavitas pharyngis: subst. svalghålan; det hålrum i svalget bakom näshåla, munhåla och struphuvud. Eng. cavity of pharynx. Av grek. pharynx = svalg + lat. cavitas = hålighet.
cavitas pleuralis: subst. lungsäckshålan (pleurahålan); det smala, vätskefyllda spaltrummet mellan lungans och bröstväggens pleurablad, vilket låter lungan glida vid andning. Sv. lungsäckshåla, pleurahåla. Eng. pleural cavity. Av grek. pleura = sida, revbenssida + lat. cavitas = hålighet.
cavitas thoracis: subst. brösthålan; hålrummet innanför bröstkorgen som rymmer lungor, hjärta m.m. Sv. brösthåla. Eng. thoracic cavity. Av lat. cavitas = hålighet + thorax = bröstkorg.
cavitas tympani: subst. trumhålan; det luftfyllda hålrummet i mellanörat som rymmer hörselbenen. Sv. mellanörat. Eng. tympanic cavity. Av lat. cavitas = hålighet + tympanum = trumma.
cavitas uteri: subst. livmoderhålan; det smala, triangulära hålrummet inuti livmoderkroppen. Eng. uterine cavity. Av lat. cavitas = hålighet + uterus = livmoder.
cavum: subst. håla, hålrum; t.ex. cavum nasi = näshålan. Sv. hålrum, kavitet. Eng. cavity, cavum. Av lat. cavus = ihålig.
cavum trigeminale: subst. trigeminushålan (Meckels håla); en durafickа vid tinningbenets pyramidspets som rymmer trigeminusgangliet. Eng. trigeminal cave. Av lat. cavum = hålrum + trigeminus = trillingnerven.
cavus: subst. ihålig; t.ex. pes cavus = hohlfot. Sv. ihålig. Eng. hollow, cavus. Av lat. cavus = ihålig, urholkad.
cavusfot: subst. (-en) hålfot; fot med onormalt högt längsgående fotvalv. Sv. hålfot. Eng. pes cavus, cavus foot. Av lat. cavus = ihålig.
CBA: förk. cost-benefit analysis; kostnads-intäktsanalys där hälsoeffekter värderas i pengar för att bedöma en åtgärds samhällsekonomiska lönsamhet. Eng. cost-benefit analysis.
CBF: förk. cerebral blood flow; blodflödet (genomströmningen) i hjärnan. Eng. cerebral blood flow.
CD4-positiva T-celler: subst. (pl.) T-hjälparceller; lymfocyter som via HLA-klass II-molekyler känner igen främmande antigen och bl.a. stimulerar B-celler att bilda antikroppar. Hiv angriper dessa celler. Eng. CD4-positive T cells (T helper cells).
CD8-positiva T-celler: subst. (pl.) T-mördarceller (cytotoxiska T-celler); lymfocyter som via HLA-klass I-molekyler känner igen och dödar celler infekterade av t.ex. virus. Eng. CD8-positive T cells (cytotoxic T cells).
CDT: förk. carbohydrate-deficient transferrin (kolhydratfattigt transferrin); blodmarkör för långvarigt högt alkoholintag. Eng. carbohydrate-deficient transferrin.
CEA: förk. karcinoembryonalt antigen; tumörmarkör i blodet, bl.a. vid tjocktarmscancer. Eng. carcinoembryonic antigen.
cecum: subst. (lat.) blindtarmen (cekum); den första, säckformade delen av tjocktarmen nere till höger, varifrån blindtarmsbihanget (appendix) utgår. Sv. blindtarm, cekum. Eng. caecum. Även cekum. Av lat. caecus = blind.
cefalalgi: subst. huvudvärk. Sv. huvudvärk. Eng. cephalalgia. Även cefalgi. Av gr. kephale = huvud + algos = smärta.
cefalosporin: subst. (-et, pl. -er) grupp av betalaktamantibiotika med brett spektrum, besläktad med penicilliner. Eng. cephalosporin.
celiaki: subst. glutenintolerans; kronisk autoimmun tarmsjukdom där gluten utlöser en inflammation som skadar tunntarmens slemhinna. Sv. glutenintolerans. Eng. coeliac disease. Av gr. koilia = buk. ICD-10: K90.0. ICD-11: DA95.0.
cella: subst. rum, förvaringsutrymme; cell (biologisk enhet). Sv. cell. Eng. cell, room. Av lat. cella = rum, förråd.
cellgift: subst. (-et, pl. -er) vardaglig benämning på cytostatika; läkemedel som hämmar cellers delning och används mot cancer. Sv. cytostatikum. Eng. cytotoxic drug. Jfr Cytostatika, Kemoterapi.
cellmembran: subst. (-et, pl. -∅) cellhinnan; det tunna höljet som omger cellen och reglerar vad som passerar in och ut. Sv. cellhinna. Eng. cell membrane.
cellproliferation: subst. (-en) celldelning med nybildning av likartade celler, t.ex. i en växande vävnad eller tumör. Eng. cell proliferation.
cellula: subst. liten cell; t.ex. cellulae ethmoidales = silbensceller. Sv. cellula, liten cell. Eng. cellule, small cell. Av lat. cella + -ula (diminutiv).
cellulae ethmoidales: subst. silbenscellerna; de många små luftceller i silbenet som tillsammans bildar silbenshålan. Eng. ethmoidal cells. Av lat. cellula = liten cell + grek. ethmos = såll (silben).
cellulae ethmoidales anteriores: subst. främre silbenscellerna; de främre luftfyllda hålrummen i silbenslabyrinten (en bihålegrupp). Eng. anterior ethmoidal cells. Av lat. cellula = liten cell + os ethmoidale = silben + anterior = främre.
cellulae ethmoidales mediae: subst. mellersta silbenscellerna; luftceller i silbenslabyrinten. Eng. middle ethmoidal cells. Av lat. cellula = liten cell + os ethmoidale = silben + medius = mellersta.
cellulae ethmoidales posteriores: subst. bakre silbenscellerna; de bakre luftcellerna i silbenslabyrinten. Eng. posterior ethmoidal cells. Av lat. cellula = liten cell + os ethmoidale = silben + posterior = bakre.
cellulae mastoideae: subst. mastoidcellerna; de många små luftfyllda hålrum i tinningbenets vårtutskott; kan infekteras (mastoidit) vid öroninflammation. Eng. mastoid cells. Av lat. cellula = liten cell + grek. mastos = vårtutskott.
cellulit: subst. (-en, pl. -er) akut bakteriell infektion i hudens djupare bindväv och underhud med rodnad, värme och svullnad. Eng. cellulitis. (Ej att förväxla med ”celluliter”, gropig hud.). ICD-10: L03. ICD-11: 1B72.
cementum: subst. rotcement; det benlika skikt som täcker tandroten och som rothinnans fibrer fäster i. Sv. rotcement. Eng. cement. Av lat. caementum = byggsten, murbruk.
central: adj. mot centrum; i nervsystemet avser det hjärnan och ryggmärgen (CNS). Eng. central. Motsats: perifer. Av lat. centrum, av grek. kentron = mittpunkt.
centrale, os: subst. os centrale; inkonstant litet extra handlovsben (anatomisk variant, normalt sammansmält med båtbenet). Eng. os centrale. Av lat. os = ben + centralis = central.
centrales, venae: subst. venae centrales; centralvenerna; de små vener i mitten av varje leverlobulus som samlar blodet och leder det vidare till levervenerna. Eng. central veins. Av lat. vena = ven + centralis = central.
centralis: adj. som ligger i eller mot mitten (centrum). Sv. central. Eng. central. Av lat. centrum = mittpunkt.
centralis retinae, arteria: subst. arteria centralis retinae; centrala näthinneartären; gren av ögonartären som löper inuti synnerven in i ögat och försörjer näthinnans inre lager; ses i ögonbottnen och dess ocklusion ger plötslig blindhet. Eng. central retinal artery. Av lat. centralis = central + retina = näthinna + arteria = artär.
centralis retinae, vena: subst. vena centralis retinae; centrala näthinnevenen; den ven som lämnar ögat inuti synnerven och tömmer näthinnan; dess ocklusion ger synnedsättning. Eng. central retinal vein. Av lat. centralis = central + retina = näthinna + vena = ven.
centralis, vena: subst. vena centralis; centralvenen; den ven i mitten av binjuremärgen (respektive i leverns lobuli) som samlar upp blodet. Eng. central vein. Av lat. centralis = central + vena = blodåder.
centrum: subst. medelpunkt, centrum; t.ex. centrum tendineum diaphragmatis. Sv. centrum, mittpunkt. Eng. center, centre. Av lat. centrum, av grek. kentron = mittpunkt.
centrum tendineum: subst. diafragmas centralsena; den senskiva i mitten av diafragma där alla muskeldelar strålar samman. Sv. centralsena. Eng. central tendon. Av lat. centrum = mittpunkt + tendineus = senartad.
cephalica, vena: subst. vena cephalica; cefalikavenen; en stor ytlig ven längs armens radiala (tum-)sida som uppe i deltopektorala fåran mynnar i armhålevenen. Eng. cephalic vein. Av grek. kephale = huvud + lat. vena = ven.
cephalicus: adj. som hör till huvudet; t.ex. vena cephalica. Sv. cefalisk. Eng. cephalic. Av grek. kephale = huvud.
ceratocricoideus, musculus: subst. musculus ceratocricoideus; en liten, inkonstant muskel mellan ringbroskets baksida och kannbroskets nedre horn. Eng. ceratocricoid. Av grek. keras = horn + krikos = ring + lat. musculus = muskel.
ceratoglossus, musculus: subst. musculus ceratoglossus; horn-tungmuskeln; den del av tungbens-tungmuskeln som utgår från tungbenets stora horn. Eng. ceratoglossus. Av grek. keras = horn + glossa = tunga.
cerebellaris: adj. som hör till lillhjärnan; t.ex. arteria cerebellaris. Sv. cerebellär. Eng. cerebellar. Av lat. cerebellum = liten hjärna.
cerebelli, tonsilla: subst. tonsilla cerebelli; lillhjärnstonsillen; en rundad lob på lillhjärnans undersida intill mittlinjen; vid förhöjt tryck kan den pressas ned i stora nackhålet (tonsillinklämning) och hota andningscentrum. Eng. tonsil of cerebellum. Av lat. tonsilla = mandel + cerebellum = lillhjärna.
cerebellum: subst. lillhjärna; koordinerar rörelser, balans och finmotorik. Sv. lillhjärnan. Eng. cerebellum. Vardag. lilla hjärnan. Av lat. cerebellum = liten hjärna, diminutiv av cerebrum.
cerebellär: adj. (-t, -a) som rör lillhjärnan (cerebellum). Eng. cerebellar. Av lat. cerebellum = lilla hjärnan.
cerebral insult: subst. slaganfall (stroke); akut skada på hjärnan av blodpropp eller blödning. Sv. stroke, slaganfall. Eng. stroke, cerebral insult. ICD-10: stroke I64 (hjärnblödning I61, hjärninfarkt I63).
cerebral pares: subst. bestående rörelse- och hållningsstörning (CP) orsakad av en tidig, icke fortskridande hjärnskada före, under eller strax efter födelsen. Lat. paresis cerebralis. Eng. cerebral palsy. ICD-10: G80. ICD-11: 8D20.
cerebralis: adj. som rör storhjärnan (cerebrum); t.ex. arteria cerebri. Svensk form: cerebral. Eng. cerebral. Av lat. cerebrum = hjärna.
cerebri anterior, arteria: subst. arteria cerebri anterior (ACA); främre hjärnartären; gren av inre halspulsådern som försörjer hjärnhalvans mediala yta framtill (inkl. benens motoriska och sensoriska bark). Eng. anterior cerebral artery. Av lat. cerebrum = storhjärna + anterior = främre + arteria = artär.
cerebri media, arteria: subst. arteria cerebri media (MCA); mellersta hjärnartären; inre halspulsåderns största slutgren, som försörjer hjärnhalvans laterala yta; det vanligaste kärlet vid hjärninfarkt (stroke). Eng. middle cerebral artery. Av lat. cerebrum = storhjärna + medius = mellersta + arteria = artär.
cerebri posterior, arteria: subst. arteria cerebri posterior (PCA); bakre hjärnartären; basilarisartärens slutgren som försörjer hjärnhalvans nedre och bakre del, inkl. synbarken i nackloben. Eng. posterior cerebral artery. Av lat. cerebrum = storhjärna + posterior = bakre + arteria = artär.
cerebrospinal: adj. (-t, -a) som rör hjärnan och ryggmärgen. Eng. cerebrospinal. Av lat. cerebrum = hjärna + spina = ryggrad.
cerebrovaskulär: adj. (-t, -a) som rör hjärnans blodkärl. Eng. cerebrovascular. Av lat. cerebrum = hjärna + vasculum = litet kärl.
cerebrum: subst. storhjärna; ansvarar för medvetande, motorik, sensorik och kognition. Sv. storhjärnan. Eng. cerebrum. Av lat. cerebrum = hjärna.
cerklage: subst. sammansnörning, t.ex. en stödjande sutur kring livmoderhalsen för att förhindra för tidig förlossning. Eng. cerclage. Av fr. cerclage = ringning.
cerumen: subst. öronvax; sekret från glandulae ceruminosae i yttre hörselgången. Sv. öronvax, cerumen. Eng. cerumen, earwax. Vardag. öronvax. Av lat. cera = vax.
cervicale superius, ganglion: subst. ganglion cervicale superius; övre halsgangliet; det största sympatiska gangliet, högst upp på gränssträngen, varifrån sympatiska trådar går till huvudet (bl.a. pupillvidgning och kärl); skada ger Horners syndrom. Eng. superior cervical ganglion. Av lat. cervix = hals + superior = övre + grek. ganglion = knuta.
cervicales laterales, nodi: subst. nodi cervicales laterales; laterala halslymfknutorna; de ytliga och djupa lymfknutorna längs inre halsvenen (jugulariskedjan), halsens viktigaste lymfdränage. Eng. lateral cervical nodes. Av lat. cervix = hals + lateralis = i sidled + nodus = knuta.
cervicales, glandulae: subst. glandulae cervicales; cervixkörtlarna; slemkörtlar i livmoderhalskanalen som bildar cervixsekret. Eng. cervical glands. Av lat. cervix = hals + glandula = körtel.
cervicalis: adj. som hör till halsen; cervikala kotor = halskotor (C1–C7). Sv. cervikal. Eng. cervical. Vardag. hals-. Av lat. cervix = hals, nacke.
cervicalis, plexus: subst. plexus cervicalis; halsnervflätan; nervfläta från de övre halsnervernas framgrenar (C1–C4) som ger känselnerver till halsen och bakhuvudet samt mellangärdesnerven. Eng. cervical plexus. Av lat. cervix = hals + plexus = flätverk.
cervicit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i livmoderhalsen. Sv. livmoderhalsinflammation. Eng. cervicitis. Även cervixinflammation. Av lat. cervix = hals + -itis = inflammation. ICD-10: N72.
cervikal: adj. som rör en hals eller livmoderhalsen; ofta om halsryggen (cervikalkotorna). Sv. hals-. Eng. cervical. Av lat. cervix = hals.
cervikal intraepitelial neoplasi: subst. cellförändringar i livmoderhalsens ytskikt av varierande grad (förstadier till livmoderhalscancer). Eng. cervical intraepithelial neoplasia. Se CIN.
cervikala myoser: subst. (pl.) muskulära nacksmärtor med ömma, spända muskelknutor. Eng. cervical myalgia. Vardag. nackspänning.
cervikalgi: subst. nacksmärta. Sv. nacksmärta. Eng. cervicalgia. Av lat. cervix = hals + gr. algos = smärta.
cervikalpelaren: subst. (best.) halsryggraden; de sju översta kotorna (C1–C7). Sv. halsryggraden. Eng. cervical spine.
cervikobrakialgi: subst. smärta som strålar från nacken ut i armen. Eng. cervicobrachialgia. Av lat. cervix = hals + brachium = arm + gr. algos = smärta.
cervix: subst. hals; smal halsformad del av ett organ, t.ex. cervix uteri (livmoderhals), cervix dentis (tandens hals). Sv. hals, cervix. Eng. neck, cervix. Av lat. cervix = nackens del, hals.
cervix dentis: subst. tandhalsen; den insnörda övergången mellan tandkrona och tandrot, vid tandköttskanten. Sv. tandhals. Eng. neck of tooth. Av lat. cervix = hals + dens = tand.
cervix uteri: subst. (lat. uttryck) livmoderhalsen; den nedre, smala delen av livmodern som mynnar i slidan. Sv. livmoderhals. Eng. cervix uteri. Av lat. cervix = hals + uterus = livmoder.
cervix vesicae: subst. blåshalsen; urinblåsans nedre trånga del kring inre urinrörsmynningen. Sv. blåshals. Eng. neck of bladder. Av lat. cervix = hals + vesica = blåsa.
cervixcancer: subst. cancer i livmoderhalsen. Sv. livmoderhalscancer. Eng. cervical cancer. Lat. carcinoma cervicis uteri. ICD-10: C53. ICD-11: 2C77.
cervixdysplasi: subst. cellförändringar i livmoderhalsen (CIN) som kan vara förstadium till livmoderhalscancer; upptäcks vid gynekologisk cellprovskontroll. Eng. cervical dysplasia. Jfr cervixcancer. ICD-10: N87.
cervixkonisation: subst. (-en) ingrepp där en konformad bit av livmodertappen avlägsnas, t.ex. vid allvarliga cellförändringar. Eng. cervical conisation.
cervixpolyp: subst. (-en, pl. -er) liten, oftast godartad utväxt på livmoderhalsen. Eng. cervical polyp.
cervixprolaps: subst. framfall av livmoderhalsen/livmodern, dvs. att den sjunker ned mot eller ut genom slidan på grund av försvagad bäckenbotten. Sv. livmoderframfall. Eng. cervical/uterine prolapse.
CFU: förk. colony forming units; kolonibildande enheter, mått på antalet levande mikroorganismer i ett prov. Eng. colony forming units.
chador: subst. heltäckande klädesplagg som bärs av vissa muslimska kvinnor (ej en medicinsk term, men förekommer i journaltext). Eng. chador.
chalazion: subst. (-et) oöm, fast knöl på ögonlocket orsakad av en igentäppt talgkörtel (icke-infektiös). Eng. chalazion. Av gr. chalaza = hagelkorn. ICD-10: H00.1.
Cheyne-Stokes andning: subst. periodisk andning med långsamt växande och avtagande andetag som mynnar i korta andningsuppehåll; ses vid t.ex. hjärtsvikt, hjärnskada eller hos döende, men kan vara ofarlig hos äldre. Eng. Cheyne-Stokes respiration.
χ²-test: subst. (chi-två-test, även khi-två-test) statistiskt test som jämför observerade frekvenser med förväntade för att avgöra om en skillnad eller ett samband är slumpmässigt. Eng. chi-squared test. Av grek. χ = chi, även khi.
chiasma: subst. korsning; t.ex. chiasma opticum = synkorsningen där synnervsfibrerna korsas. Sv. korsning, kiasma. Eng. chiasm, chiasma. Av grek. chiasma = korsning, av chi = bokstaven X.
chiasma tendinum: subst. senkorsningen; den punkt där den ytliga fingerböjarens sena delar sig och den djupa böjarsenan passerar igenom. Eng. tendinous chiasm. Av grek. chiasma = korsning + lat. tendo = sena.
choana: subst. bakre näsöppningen; öppningen mellan näshålan och nasopharynx. Sv. koana, bakre näsöppning. Eng. choana (pl. choanae), posterior nasal aperture. Av grek. choane = tratt.
cholangit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i gallgångarna. Sv. kolangit. Eng. cholangitis. Även kolangit. Av gr. chole = galla + angeion = kärl + -itis. ICD-10: K83.0.
cholecystit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i gallblåsan. Sv. kolecystit, gallblåseinflammation. Eng. cholecystitis. Även kolecystit. Av gr. chole = galla + kystis = blåsa + -itis. ICD-10: K81.9 (akut K81.0, kronisk K81.1).
choledocholitiasis: subst. sten i den gemensamma gallgången (ductus choledochus). Sv. koledokolitiasis. Eng. choledocholithiasis. Av gr. chole = galla + dochos = behållare + lithos = sten.
choledochus: subst. gemensamma gallgången; ductus choledochus leder galla till duodenum. Sv. gemensamma gallgången, koledokus. Eng. common bile duct. Vardag. gallgången. Av grek. chole (galla) + dechesthai = mottaga.
cholelithiasis: subst. gallsten; stenbildning i gallblåsa eller gallvägar. Sv. kolelitiasis, gallsten. Eng. cholelithiasis. Av gr. chole = galla + lithos = sten.
cholera: subst. (lat.) kolera. Jfr Kolera, Cholera nostras.
cholera infantum: lat. uttryck för barnkolera; svår, ofta dödlig sommardiarré hos spädbarn med uttorkning. Jfr Kolera, Cholera nostras.
cholera nostras: lat. uttryck för 'vår egen kolera' — sommarens akuta mag- och tarmkatarr med kräkningar och diarré, som liknade men inte var den asiatiska koleran. Jfr Kolera, Cholera infantum.
cholestas: subst. försämrat eller upphört flöde av galla från levern till tarmen. Sv. kolestas, gallstas. Eng. cholestasis. Av gr. chole = galla + stasis = stillastående.
chondralis: adj. som hör till brosk; t.ex. ossificatio chondralis = broskossifikation. Sv. kondral. Eng. chondral. Av grek. chondros = brosk.
chondrocranium: subst. broskskallen; den del av skallen som anläggs i brosk och förbenas (huvudsakligen skallbasen). Eng. chondrocranium. Av grek. chondros = brosk + kranion = skalle.
chondroglossus, musculus: subst. musculus chondroglossus; brosk-tungmuskeln; liten yttre tungmuskel från tungbenets lilla horn, ibland del av tungbens-tungmuskeln. Eng. chondroglossus. Av grek. chondros = brosk + glossa = tunga.
chondromalaci: subst. uppmjukning och skada på brosk, t.ex. på knäskålens (patellas) baksida. Eng. chondromalacia. Även kondromalaci. Av gr. chondros = brosk + malakia = uppmjukning.
chorda: subst. sträng; t.ex. chordae tendineae (hjärtats senesträngar), chorda tympani (nervsträng i mellanörat). Sv. sträng, korda. Eng. chord, chorda. Av grek. chorde = tarm, sträng.
chorda obliqua: subst. snedsträngen; ett smalt bindvävsband snett mellan armbågsben och strålben strax nedanför armbågsleden. Eng. oblique cord. Av lat. chorda = sträng + obliquus = sned.
chorda tympani: subst. chorda tympani; trumhinnesträngen; en gren av ansiktsnerven som löper genom mellanörat och ansluter till tungnerven; för smak från främre tungan och parasympatik till underkäks- och undertungkörteln. Eng. chorda tympani. Av lat. chorda = sträng + tympanum = trumhinna.
chordae tendineae: subst. senstrålarna; de fina sentrådar som förbinder papillarmusklerna med segelklaffarnas fria kanter. Eng. chordae tendineae. Av lat. chorda = sträng + tendineus = sen-.
chordae tendineae falsae: subst. falska senstrålar; sentrådar i kammaren som inte fäster vid en klaff utan löper mellan vägg och papillarmuskel eller septum. Eng. false chordae tendineae. Av lat. chorda = sträng + tendineus = sen- + falsus = falsk.
chordee: subst. medfödd krökning av penis, ofta i samband med hypospadi. Eng. chordee. Av gr. chorde = sträng.
chorea: subst. ofrivilliga, snabba, oregelbundna och dansliknande rörelser, t.ex. vid Huntingtons sjukdom. Eng. chorea. Av gr. choreia = dans. Ålderdomligt: danssjuka, Sankt Veits dans — äldre benämningar på chorea, efter de ofrivilliga, dansliknande rörelserna. ICD-10: G25.5 (Huntingtons G10, Sydenhams I02).
chorioidea: subst. ögats kärlhinna; mellersta lagret i ögonväggen mellan sclera och retina. Sv. åderhinna, chorioidea. Eng. choroid. Av grek. chorion (fosterhinna) + eidos = utseende; hinnan liknar en fosterhinna.
chorion: subst. en fosterhinna; yttersta fosterhinna. Sv. chorion, yttre fosterhinna. Eng. chorion. Av grek. chorion = fosterhinna, hud.
choroidea: subst. åderhinnan; ögats mellersta, kärl- och pigmentrika hinna mellan senhinnan och näthinnan, som närnär näthinnans yttre lager. Sv. åderhinna. Eng. choroid. Av grek. chorioeides = hinnlik.
choroidea anterior, arteria: subst. arteria choroidea anterior; främre koroidalartären; gren av inre halspulsådern till bl.a. inre kapseln, syntråden och sidoventrikelns kärlnystan. Eng. anterior choroidal artery. Av grek. chorioeides = hinnlik + lat. anterior = främre + arteria = artär.
choroideus, plexus: subst. plexus choroideus; kärlnystanet (plexus choroideus); de kärlrika vävnadstottar i hjärnans kamrar (ventriklar) som bildar cerebrospinalvätskan (likvor). Sv. kärlnystan. Eng. choroid plexus. Av grek. chorioeides = hinnlik + lat. plexus = flätverk.
chylus: subst. tarmlymfa; lymfa från tunntarmen rik på fett (chylomikroner), vit till färgen. Sv. chylus, tarmlymfa. Eng. chyle. Av grek. chylos = juice, saft.
CIA: förk. cost-of-illness-analys; hälsoekonomisk analys som beräknar de totala kostnaderna för en viss sjukdom i samhället. Eng. cost-of-illness analysis.
cicatrix: subst. (lat.) ärr; den bindväv som bildas när ett sår läker. Sv. ärr. Eng. scar, cicatrix. Av lat. cicatrix = ärr. ICD-10: L90.5.
ciliare, ganglion: subst. ganglion ciliare; ciliargangliet; det parasympatiska ganglion i ögonhålan där ögonrörelsenervens (III) trådar kopplas om före pupillsammandragning och ackommodation. Eng. ciliary ganglion. Av lat. cilium = ögonfrans + grek. ganglion = knuta.
ciliares, glandulae: subst. glandulae ciliares; de svettkörtlar (Molls körtlar) som mynnar vid ögonfranshårens bas. Eng. ciliary glands. Av lat. glandula = körtel + cilium = ögonfrans.
ciliaris: adj. som hör till strålkroppen eller ögonfransen; t.ex. corpus ciliare, glandula ciliaris (Meiboms körtel). Sv. ciliär. Eng. ciliary. Av lat. cilium = ögonhår, av cilia = ögonfransar.
ciliaris, musculus: subst. musculus ciliaris; ciliarmuskeln; den glatta ringmuskel i strålkroppen som vid sammandragning slackar zonulatrådarna så att linsen buktar ut – ögats ackommodation för närseende. Eng. ciliary muscle. Av lat. cilium = ögonfrans + musculus = muskel.
cilie: subst. (-n, pl. -r) flimmerhår; rörligt hårliknande cellutskott, t.ex. på luftvägarnas slemhinna. Sv. flimmerhår. Eng. cilium. Av lat. cilium = ögonhår.
cilium: subst. ögonhår; rörlig cellutskott (cilium) på epitelceller. Sv. cilia (pl.), ögonhår. Eng. cilium (pl. cilia), eyelash. Av lat. cilium = ögonhår, ögonlock.
CIN: förk. cervikal intraepitelial neoplasi; cellförändringar i livmoderhalsen av varierande grad (CIN 1–3), förstadier till cancer. Eng. cervical intraepithelial neoplasia. ICD-10: CIN 1 N87.0, CIN 2 N87.1, CIN 3 (cancer in situ) D06.
cinereus: adj. askgrå; t.ex. substantia cinereus (äldre term för grå substans). Sv. askgrå. Eng. ash-gray, cinereous. Av lat. cinis/cineris = aska.
cinguli pectoralis, articulationes: subst. articulationes cinguli pectoralis; skuldergördelns äkta leder; nyckelbensledens leder (mot bröstben och akromion). Eng. synovial joints of pectoral girdle. Av lat. articulus = led + cingulum pectorale = skuldergördel.
cinguli pectoralis, ossa: subst. ossa cinguli pectoralis; skuldergördelns ben; nyckelben och skulderblad som förbinder armen med bålen. Sv. skuldergördel. Eng. bones of pectoral girdle. Av lat. os = ben + cingulum = gördel + pectoralis (pectus = bröst).
cinguli pelvici, ossa: subst. ossa cinguli pelvici; bäckengördelns ben; höftbenen som förbinder benen med kotpelaren. Sv. bäckengördel. Eng. bones of pelvic girdle. Av lat. os = ben + cingulum = gördel + pelvis = bäcken.
cingulum: subst. gördel; nervbana i storhjärnan (cingulum = cingulate gyrus omgivande corpus callosum). Sv. cingulum, gördel. Eng. cingulum. Av lat. cingere = omgörda; cingulum = bälte.
cingulum pectorale: subst. skuldergördeln; nyckelben och skulderblad som förbinder armen med bålen. Sv. skuldergördeln. Eng. pectoral girdle. Av lat. cingulum = gördel + pectus = bröst.
cingulum pelvicum: subst. bäckengördeln; höftbenen som förbinder nedre extremiteten med kotpelaren. Sv. bäckengördeln. Eng. pelvic girdle. Av lat. cingulum = gördel + pelvis = bäcken.
circularis: adj. ringformig, cirkulär; t.ex. plicae circulares i tunntarmen, musculus circularis. Sv. cirkulär. Eng. circular. Av lat. circulus = ring, cirkel.
circulus arteriosus: subst. artärring; en ringformig artäranastomos (t.ex. den arteriella ringen vid hjärnbasen, Willis cirkel). Eng. arterial circle. Av lat. circulus = ring + arteriosus = artär-.
circulus arteriosus cerebri: subst. circulus arteriosus cerebri (Willis cirkel); hjärnans artärring; den ringformiga anastomos vid hjärnbasen mellan inre halspulsådrornas och basilarissystemets grenar (främre/bakre hjärnartärer + kommunikationsartärerna), som kan utjämna bortfall i ett kärl. Sv. Willis artärring. Eng. cerebral arterial circle. Av lat. circulus = ring + arteriosus = artär- + cerebrum = storhjärna.
circulus arteriosus iridis major: subst. den större artärringen i regnbågshinnans yttre del, som försörjer iris och strålkroppen. Eng. major arterial circle of iris. Av lat. circulus = ring + arteriosus = artär- + iris = regnbågshinna + major = större.
circulus arteriosus iridis minor: subst. den mindre artärringen nära pupillkanten. Eng. minor arterial circle of iris. Av lat. circulus = ring + minor = mindre.
circumductio: subst. cirkelrörelse; kombinerad rörelse i alla plan kring en led, t.ex. schulderleden. Sv. cirkumduktion. Eng. circumduction. Av lat. circum (runt) + ducere = leda.
circumferentia: subst. omkrets; periferin av en rund struktur. Sv. omkrets, circumferens. Eng. circumference. Av lat. circum (runt) + ferre = bära.
circumferentia articularis: subst. ledomkretsen; den ringformiga ledytan runt strålbens- respektive armbågsbenshuvudet för leden mot grannbenet. Eng. articular circumference. Av lat. circumferentia = omkrets + articularis (led).
circumflexa humeri anterior, arteria: subst. arteria circumflexa humeri anterior; främre cirkumflexa överarmsartären; gren av armhåleartären som löper framför överarmsbenets kirurgiska hals. Eng. anterior circumflex humeral artery. Av lat. circumflectere = böja runt + humerus = överarmsben + anterior = främre + arteria = artär.
circumflexa humeri posterior, arteria: subst. arteria circumflexa humeri posterior; bakre cirkumflexa överarmsartären; gren av armhåleartären som tillsammans med axillarisnerven löper genom fyrsidiga rummet runt överarmsbenets kirurgiska hals. Eng. posterior circumflex humeral artery. Av lat. circumflectere = böja runt + humerus = överarmsben + posterior = bakre + arteria = artär.
circumflexa ilium profunda, arteria: subst. arteria circumflexa ilium profunda; djupa höftbenscirkumflexartären; gren av yttre höftbensartären längs tarmbenskammen. Eng. deep circumflex iliac artery. Av lat. circumflectere = böja runt + ilium = tarmben + profundus = djup + arteria = artär.
circumflexa lateralis femoris, arteria: subst. arteria circumflexa lateralis femoris; laterala lårcirkumflexartären; gren av djupa lårartären som svänger runt lårbenets utsida. Eng. lateral circumflex femoral artery. Av lat. circumflectere = böja runt + lateralis = yttre + femur = lårben + arteria = artär.
circumflexa medialis femoris, arteria: subst. arteria circumflexa medialis femoris; mediala lårcirkumflexartären; gren (oftast av djupa lårartären) som svänger runt lårbenets insida och är huvudkälla till blodförsörjningen av lårbenshuvudet (viktig vid lårbenshalsfraktur). Eng. medial circumflex femoral artery. Av lat. circumflectere = böja runt + medialis = inre + femur = lårben + arteria = artär.
circumflexa scapulae, arteria: subst. arteria circumflexa scapulae; skulderbladets cirkumflexartär; gren av underskulderbladsartären som böjer runt skulderbladets yttre kant och anastomoserar på dess baksida. Eng. circumflex scapular artery. Av lat. circumflectere = böja runt + scapula = skulderblad + arteria = artär.
circumflexus, ramus: subst. ramus circumflexus (Cx); den gren av vänster kransartär som löper i kransfåran runt vänster hjärtsida och försörjer vänster förmak och kammarens sidovägg. Eng. circumflex branch. Av lat. circumflectere = böja runt + ramus = gren.
cirkumcision: subst. (-en) omskärelse; kirurgiskt avlägsnande av förhuden. Sv. omskärelse. Eng. circumcision. Av lat. circumcidere = skära runt.
cirkumduktion: subst. cirkulär rörelse i en led; kombinerar flexion, extension, abduktion och adduktion. Eng. circumduction. Av lat. circum (runt) + ducere = leda.
cirrhosis: subst. (lat.) skrumpning med ärromvandling av ett organ, oftast levern (cirrhosis hepatis, levercirros). Eng. cirrhosis. Jfr Levercirros, Cirros.
cirros: subst. (-en) skrumplever; kronisk leverskada där levervävnaden ersätts av bindväv (ärrvävnad) med försämrad leverfunktion. Sv. skrumplever, levercirros. Eng. cirrhosis. Av gr. kirrhos = gulbrun.
CIS: förk. carcinoma in situ; en tidig, ytlig cancer som ännu inte vuxit genom basalmembranet eller spridit sig. Eng. carcinoma in situ. ICD-10: cancer in situ D00–D09.
cisterna: subst. vätskebehållare; utvidgade delar av subarachnoidalrummet, t.ex. cisterna magna. Sv. cistern, behållare. Eng. cistern, cisterna. Av lat. cisterna = vattenbehållare.
cisterna cerebellomedullaris posterior: subst. stora cisternen (cisterna magna); den stora likvorcistern mellan lillhjärnan och förlängda märgen, bakom nacken. Eng. posterior cerebellomedullary cistern. Av lat. cisterna = behållare + cerebellum = lillhjärna + medulla = märg.
cisterna chyli: subst. chylescisternen; den säckformiga utvidgning vid bröstgångens början i övre buken som tar emot lymfan (chylus) från tarmarna och benen. Eng. cisterna chyli. Av lat. cisterna = behållare + grek. chylos = tarmlymfa.
cisterna interpeduncularis: subst. interpedunkulära cisternen; likvorcisternen mellan storhjärnsskänklarna vid hjärnbasen, kring Willis cirkel. Eng. interpeduncular cistern. Av lat. cisterna = behållare + inter = mellan + pedunculus = skänkel.
cisterna lumbalis: subst. lumbalcisternen; den vida likvorsäck i ryggradskanalen nedanför ryggmärgens slut (från ca L2), där cauda equina flyter; här görs lumbalpunktion. Eng. lumbar cistern. Av lat. cisterna = behållare + lumbus = länd.
cisternae subarachnoideae: subst. subaraknoidalcisternerna; de vidgade likvorfyllda fickor i subaraknoidalrummet kring hjärnstammen och hjärnbasen. Eng. subarachnoid cisterns. Av lat. cisterna = behållare + grek. arachne = spindel.
cito: Omedelbart, brådskande; markering att ett prov eller en åtgärd ska prioriteras akut. (lat.) Eng. stat, urgent. Av lat. cito = snabbt.
CK: förk. kreatinkinas; enzym som läcker ut vid skada på muskelvävnad och mäts vid muskelsjukdom och hjärtinfarkt. Eng. creatine kinase. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 0,60–3,5 µkat/L, män ca 0,80–6,7 µkat/L; stiger efter kraftig muskelansträngning.
CK-MB: förk. hjärtspecifik isoform av kreatinkinas; markör som stiger vid skada på hjärtmuskeln (hjärtinfarkt). Eng. creatine kinase-MB.
claudicatio: subst. (lat.) fönstertittarsjuka; smärta i benets muskler vid gång på grund av förträngda artärer, som lättar i vila. Lat. claudicatio intermittens. Sv. fönstertittarsjuka. Eng. intermittent claudication. ICD-10: I70.2 (I73.9). ICD-11: BD4Z.
claustrum: subst. stängsel, spärr; tunn grå substansplatta i telencephalon, belägen lateralt om putamen. Sv. claustrum. Eng. claustrum. Av lat. claustrum = lås, stängsel, av claudere = stänga.
clavicula: subst. nyckelben; förbinder sternum med scapula. Sv. nyckelben; även: klavikel. Eng. clavicle, collarbone. Av lat. clavis (nyckel) + -cula (diminutiv) = liten nyckel; benets form liknar en nyckel.
clavicularis: adj. som hör till nyckelbenet; t.ex. ligamentum acromioclaviculare. Sv. klavikulär. Eng. clavicular. Av lat. clavicula = nyckelben.
clavis: subst. nyckel; ingår i clavicula (nyckelbenets form liknar en nyckel). Sv. nyckel. Eng. key. Av lat. clavis = nyckel.
clearance: subst. (eng.) reningsförmåga; den volym plasma som per tidsenhet renas helt från ett ämne, oftast ett mått på njurfunktionen. Eng. clearance.
clitoris: subst. klitoris; erogent organ hos kvinna, homologt med penis. Sv. klitoris. Eng. clitoris. Vardag. klitoris. Av grek. kleitoris = kittlande del, av kleiein = stänga eller kleitoris = kulle.
clivus: subst. sluttning; benyta i skallbasen (clivus Blumenbachii) från dorsum sellae till foramen magnum. Sv. clivus, sluttning. Eng. clivus, slope. Av lat. clivus = sluttning.
CLUS: förk. clonal Lymphocytosis of Uncertain Significance; ett ökat antal klonala lymfocyter i blodet utan säker sjukdomsbetydelse. Eng. clonal lymphocytosis of uncertain significance.
CMC: förk. karpometakarpalled; leden mellan ett handlovsben och ett mellanhandsben (t.ex. tumbasleden CMC-1). Eng. carpometacarpal joint.
CMP: förk. comprehensive metabolic panel; ett amerikanskt paket av rutinblodprover (bl.a. natrium, kalium, klorid, kreatinin, glukos, kalcium, albumin och leverprover). Saknar exakt svensk motsvarighet men liknar en kombination av "elektrolytstatus" och "leverstatus". Eng. comprehensive metabolic panel. Jfr BMP, Elektrolyt.
CMT: förk. Charcot-Marie-Tooths sjukdom; ärftlig nervsjukdom (typ 1 och 2) med tilltagande svaghet och känselnedsättning i framför allt fötter och underben. Eng. Charcot-Marie-Tooth disease. ICD-10: G60.0.
CMV: förk. cytomegalovirus; ett herpesvirus som oftast ger lindriga symtom men kan vara allvarligt för foster och personer med nedsatt immunförsvar. Eng. cytomegalovirus.
CNS: subst. centrala nervsystemet; hjärna och ryggmärg. Eng. central nervous system (CNS). Jfr PNS. Av lat. centralis + grek. neuron = nerv.
CNV: förk. koroidal kärlnybildning; sjuklig nybildning av blodkärl från åderhinnan in mot näthinnan, t.ex. vid våt makuladegeneration. Eng. choroidal neovascularisation.
coarctatio: subst. (lat.) medfödd, lokal förträngning av ett blodkärl. Eng. coarctation. Av lat. coarctare = trånga ihop.
coarctatio aortae: subst. (lat. uttryck) medfödd förträngning av huvudpulsådern (aorta), oftast i bröstdelen. Sv. aortakoarktation. Eng. coarctation of the aorta.
coccygeus: adj. som hör till os coccygis (svanskotorna); t.ex. m. coccygeus. Sv. coccygeal, svanskots-. Eng. coccygeal. Av grek. kokkyx = gök, kokkos = kärna.
coccygicus: adj. gökliknande; relaterad till coccyx. Sv. göklik. Eng. coccygic. Av grek. kokkyx = gök.
coccygis, os: subst. os coccygis; svansbenet; det lilla ben längst ned i ryggraden, bildat av 3–5 rudimentära svanskotor. Sv. svansben. Eng. coccyx. Av grek. kokkyx = gök (formen liknar en göknäbb).
coccygodyni: subst. (-n) smärta i svanskotan (os coccygis). Sv. svanskotssmärta, koccygodyni. Eng. coccygodynia. Av gr. kokkyx = gök/svanskota + odyne = smärta.
coccyx: subst. svanskota; de 3–5 sammanvuxna svanskotorna, formen liknar en göknäbb. Sv. svanskota, coccyx, koccyx. Eng. coccyx, tailbone. Vardag. svanskotan. Av grek. kokkyx = gök; formen liknar en göknäbb.
cochlea: subst. snäcka; hörselorganet i innerörat med spiralformad struktur. Sv. snäcka, cochlea. Eng. cochlea. Vardag. hörselnäckan. Av lat./grek. cochlea = snäcka, snigel.
cochlearis: adj. som hör till cochlea (snäckan); t.ex. n. cochlearis, ductus cochlearis. Sv. kokleär. Eng. cochlear. Av lat. cochlea = snäcka.
cochlearis, nervus: subst. nervus cochlearis; hörselnerven; den del av åttonde kranialnerven som leder hörselimpulser från snäckan. Eng. cochlear nerve. Av lat. cochlea = snäcka + nervus = nerv.
coeliaci, nodi: subst. nodi coeliaci; celiakala lymfknutorna; den centrala samling lymfknutor kring buktruncus som tar emot lymfan från magsäck, lever, mjälte, bukspottkörtel och tolvfingertarm. Eng. coeliac nodes. Av grek. koilia = buk + lat. nodus = knuta.
coeliacus: adj. som hör till bukhålan; t.ex. truncus coeliacus (bålens stora artärgren), plexus coeliacus. Sv. celiakisk. Eng. celiac, coeliac. Av grek. koilia = bukhåla, mage.
coeliacus, plexus: subst. plexus coeliacus (solar plexus); buknervflätan; det stora autonoma nervnät kring buktruncus med buktruncusganglierna, som försörjer bukens övre organ. Sv. solarplexus. Eng. coeliac plexus. Av grek. koilia = buk + lat. plexus = flätverk.
coeliacus, truncus: subst. truncus coeliacus; buktruncus; bukaortans första oparade viscerala gren, som strax delar sig i vänstra magsäcksartären, gemensamma leverartären och mjältartären; försörjer magsäck, lever, gallblåsa, mjälte, bukspottkörtel och tolvfingertarm. Eng. coeliac trunk. Av grek. koilia = buk + lat. truncus = stam.
coiling: subst. (eng.) endovaskulär metod där ett aneurysm (oftast i hjärnan) fylls med små metallspiraler så att det stängs av och inte brister. Eng. coiling.
coitus: subst. (lat.) samlag. Sv. samlag, koitus. Eng. coitus. Av lat. coire = komma samman.
colica dextra, arteria: subst. arteria colica dextra; högra kolonartären; gren av övre tarmkäxartären till uppstigande tjocktarmen. Eng. right colic artery. Av grek. kolon = tjocktarm + lat. dexter = höger + arteria = artär.
colica media, arteria: subst. arteria colica media; mellersta kolonartären; gren av övre tarmkäxartären till tvärkolon. Eng. middle colic artery. Av grek. kolon = tjocktarm + lat. medius = mellersta + arteria = artär.
colica sinistra, arteria: subst. arteria colica sinistra; vänstra kolonartären; gren av nedre tarmkäxartären till nedstigande tjocktarmen. Eng. left colic artery. Av grek. kolon = tjocktarm + lat. sinister = vänster + arteria = artär.
colicus: adj. som hör till kolon; t.ex. arteria colica. Sv. kolisk. Eng. colic, colonic. Av grek. kolon = tjocktarm.
colit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i tjocktarmen. Sv. kolit, tjocktarmsinflammation. Eng. colitis. Även kolit. Av gr. kolon = tjocktarm + -itis. ICD-10: K52.9 (infektiös A09).
collaterale carpi radiale, ligamentum: subst. ligamentum collaterale carpi radiale; handledens yttre sidoband, mot tumsidan. Eng. radial collateral ligament of wrist joint. Av lat. collateralis = på sidan + grek. karpos = handlov + lat. radius = strålben.
collaterale carpi ulnare, ligamentum: subst. ligamentum collaterale carpi ulnare; handledens inre sidoband, mot lillfingersidan. Eng. ulnar collateral ligament of wrist joint. Av lat. collateralis = på sidan + grek. karpos = handlov + lat. ulna = armbågsben.
collaterale fibulare, ligamentum: subst. ligamentum collaterale fibulare; yttre sidobandet i knät; rundt band från lårbenet till vadbenshuvudet. Eng. fibular collateral ligament. Av lat. collateralis = på sidan + fibula = vadben.
collaterale laterale, ligamentum: subst. ligamentum collaterale laterale; yttre fotledsbandet; det yttre sidobandet i fotleden, bildat av tre skilda band från yttre fotknölen. Eng. lateral ligament. Av lat. collateralis = på sidan + lateralis = yttre.
collaterale mediale, ligamentum: subst. ligamentum collaterale mediale; deltaligamentet; det starka, trekantiga inre sidobandet i fotleden, från inre fotknölen ut till flera fotrotsben. Sv. deltaligament. Eng. medial ligament. Av lat. collateralis = på sidan + medialis = inre.
collaterale radiale, ligamentum: subst. ligamentum collaterale radiale; yttre sidoband i armbågsleden, från överarmsbenets yttre knöl till ringbandet kring strålbenet. Eng. radial collateral ligament. Av lat. collateralis = på sidan + radius = strålben.
collaterale tibiale, ligamentum: subst. ligamentum collaterale tibiale; inre sidobandet i knät; brett band från lårbenet till skenbenet, fastvuxet vid inre menisken. Eng. tibial collateral ligament. Av lat. collateralis = på sidan + tibia = skenben.
collaterale ulnare, ligamentum: subst. ligamentum collaterale ulnare; inre sidoband i armbågsleden, från överarmsbenets inre knöl till armbågsbenet. Eng. ulnar collateral ligament. Av lat. collateralis = på sidan + ulna = armbågsben.
collaterale, vas: subst. vas collaterale; kollateralkärl; ett kringgående kärl som kan ta över blodflödet om huvudkärlet täpps till. Eng. collateral vessel. Av lat. con = med + latus = sida + vas = kärl.
collateralis: adj. löpande bredvid; t.ex. collaterala ligament på sidorna av en led. Sv. kollateral. Eng. collateral. Av lat. col- (med) + latus = sida.
colli, musculi: subst. musculi colli; halsens muskler; samlingsnamn på de ytliga och djupa muskler som rör huvud, hals och tungben. Eng. muscles of neck. Av lat. musculus = muskel + collum = hals.
colliculus: subst. liten kulle; t.ex. colliculi superiores/inferiores i mesencephalon (syn- och hörselmitt). Sv. kolikulus, liten kulle. Eng. colliculus. Av lat. collis (kulle) + -culus (diminutiv).
colliculus facialis: subst. facialiskullen; en liten upphöjning i fjärde ventrikelns golv som orsakas av att ansiktsnervens fibrer slingrar sig runt abducenskärnan. Eng. facial colliculus. Av lat. colliculus = liten kulle + facialis = ansikts-.
colliculus inferior: subst. nedre fyrhögen; en av de två nedre upphöjningarna på mellanhjärnans tak, en omkopplingsstation i hörselbanan. Eng. inferior colliculus. Av lat. colliculus = liten kulle + inferior = nedre.
colliculus seminalis: subst. sädeskullen (verumontanum); den upphöjning i urinrörets prostatadel där utsprutningsgångarna och prostatablåsan mynnar. Eng. seminal colliculus. Av lat. colliculus = liten kulle + semen = säd.
colliculus superior: subst. övre fyrhögen; en av de två övre upphöjningarna på mellanhjärnans tak, centrum för synreflexer och blickriktning. Eng. superior colliculus. Av lat. colliculus = liten kulle + superior = övre.
collum: subst. hals; smal del av ett organ, t.ex. collum femoris (lårbenshals), collum uteri. Sv. hals, collum. Eng. neck, collum. Av lat. collum = hals.
collum anatomicum: subst. anatomiska halsen; den smala fåran strax nedanför överarmsbenshuvudet. Eng. anatomical neck. Av lat. collum = hals + anatomicus = anatomisk.
collum chirurgicum: subst. kirurgiska halsen; det förträngda partiet nedanför knölarna på överarmsbenet, ett vanligt frakturställe. Eng. surgical neck. Av lat. collum = hals + grek. cheirourgikos = kirurgisk.
collum costae: subst. revbenshalsen; den smala delen av revbenet mellan huvud och tuberkel. Eng. neck of rib. Av lat. collum = hals + costa = revben.
collum femoris: subst. lårbenshalsen; den smala delen mellan lårbenshuvudet och benkroppen, ett vanligt frakturställe hos äldre. Sv. lårbenshals. Eng. neck of femur. Av lat. collum = hals + femur = lårben.
collum fibulae: subst. vadbenshalsen; den smala delen nedanför vadbenshuvudet, där peroneusnerven löper. Eng. neck of fibula. Av lat. collum = hals + fibula = vadben.
collum glandis: subst. ollonhalsen; den smala fåra bakom ollonkransen mellan ollonet och peniskroppen. Eng. neck of glans. Av lat. collum = hals + glans = ollon.
collum mallei: subst. hammarens hals mellan huvudet och skaftet. Eng. neck of malleus. Av lat. collum = hals + malleus = hammare.
collum mandibulae: subst. underkäkshalsen; den smala delen nedanför underkäkshuvudet. Eng. neck of mandible. Av lat. collum = hals + mandibula = underkäke.
collum pancreatis: subst. bukspottkörtelns hals; den smala delen mellan körtelns huvud och kropp, framför portåderns början. Eng. neck of pancreas. Av lat. collum = hals + grek. pankreas = bukspottkörtel.
collum radii: subst. strålbenshalsen; den smala delen nedanför strålbenshuvudet. Eng. neck of radius. Av lat. collum = hals + radius = strålben.
collum scapulae: subst. skulderbladshalsen; den smala delen innanför ledpannan. Eng. neck of scapula. Av lat. collum = hals + scapula = skulderblad.
collum tali: subst. språngbenshalsen; den smala delen mellan språngbenets huvud och kropp. Eng. neck of talus. Av lat. collum = hals + talus = språngben.
collum vesicae biliaris: subst. gallblåsans hals; gallblåsans avsmalnande del mot gallblåsegången. Eng. neck of gallbladder. Av lat. collum = hals + vesica biliaris = gallblåsa.
colon: subst. tjocktarm; del av tarmen (colon ascendens, transversum, descendens, sigmoideum). Sv. tjocktarm, kolon. Eng. colon. Vardag. tjocktarmen. Av grek. kolon = tjocktarm.
colon ascendens: subst. (lat. uttryck) den uppåtstigande delen av tjocktarmen på höger sida. Eng. ascending colon.
colon descendens: subst. nedåtgående tjocktarmen; den del av grovtarmen som löper nedåt längs bukhålans vänstra sida till bäckenet. Eng. descending colon. Av grek. kolon = grovtarm + lat. descendere = stiga ned.
colon irritabile: subst. (lat. uttryck) irritabel tarm (IBS); funktionell tarmsjukdom med buksmärta och ändrade avföringsvanor utan påvisbar organisk skada. Sv. irritabel tarm, IBS. Eng. irritable bowel syndrome.
colon sigmoideum: subst. (lat. uttryck) den S-formade nedre delen av tjocktarmen på vänster sida, före ändtarmen. Eng. sigmoid colon.
colon transversum: subst. (lat. uttryck) den tvärgående delen av tjocktarmen. Eng. transverse colon.
columna: subst. pelare; t.ex. columna vertebralis = ryggraden (ryggradspelaren). Sv. pelare, kolumn. Eng. column, pillar. Av lat. columna = pelare.
columna vertebralis: subst. ryggraden; 33–34 kotor indelade i cervical-, thorakal-, lumbal-, sakral- och coccygealnivå. Sv. ryggrad, kotpelare. Eng. vertebral column, spine, spinal column. Av lat. columna (pelare) + vertebra av vertere = vända.
columnae anales: subst. analkolumnerna; de längsgående slemhinneveck i analkanalens övre del (Morgagnis kolumner). Eng. anal columns. Av lat. columna = pelare + anus = ändtarmsöppning.
columnae renales: subst. njurkolumnerna (Bertinis kolumner); de barkutskott som skjuter in mellan märgpyramiderna. Eng. renal columns. Av lat. columna = pelare + ren = njure.
columnae rugarum: subst. rynkkolumnerna; de två längsgående slemhinnevalkar (en främre, en bakre) varifrån slidrynkorna utgår. Eng. vaginal columns. Av lat. columna = pelare + ruga = rynka.
columnae vertebralis, articulationes: subst. articulationes columnae vertebralis; kotpelarens äkta leder; de rörliga lederna mellan kotorna (bl.a. fasettlederna). Eng. vertebral synovial joints. Av lat. articulus = led + columna vertebralis = ryggrad.
coma diabeticum: subst. (lat. uttryck) medvetslöshet orsakad av kraftigt förhöjt blodsocker och försurning av blodet (ketoacidos) vid diabetes. Eng. diabetic coma.
coma hepaticum: subst. (lat. uttryck) medvetslöshet orsakad av svår leversvikt (leverkoma). Eng. hepatic coma.
comedon: subst. (-et, pl. -er) pormask; vidgad och igenproppad talgkörtelgång, ett av grundelementen vid akne. Sv. pormask. Eng. comedo. Även komedon.
comitans, vena: subst. vena comitans; följeven; en ven som åtföljer en artär, ofta parvis kring en mindre artär. Eng. vena comitans. Av lat. comitans = åtföljande + vena = ven.
commissura: subst. förbindning; nervfiberbunt som förbinder de båda hjärnhalvorna, t.ex. commissura anterior. Sv. kommissur, förbindning. Eng. commissure. Av lat. committere = sammanfoga; commissura = fogning.
commissura alba anterior: subst. främre vita kommissuren; de korsande nervtrådar framför grå kommissuren (bl.a. spinotalamiska banans korsning). Eng. anterior white commissure. Av lat. commissura = förbindelse + albus = vit + anterior = främre.
commissura anterior: subst. främre kommissuren; en liten knippa korsande nervtrådar framtill som förbinder de båda tinninglobernas (och luktområdenas) bark. Eng. anterior commissure. Av lat. commissura = förbindelse + anterior = främre.
commissura bulborum: subst. bulbkommissuren; den smala förbindelsen mellan de båda förgårdsbulberna framför urinrörsmynningen. Eng. commissure of bulbs. Av lat. commissura = förbindelse + bulbus = svällkropp.
commissura grisea anterior: subst. främre grå kommissuren; den grå substans som framför centralkanalen förbinder ryggmärgens båda halvor. Eng. anterior grey commissure. Av lat. commissura = förbindelse + griseus = grå + anterior = främre.
commissura labiorum: subst. läppkommissuren; den punkt där över- och underläppen möts i mungipan. Eng. labial commissure. Av lat. commissura = förening + labium = läpp.
commissura labiorum anterior: subst. främre läppkommissuren; stället framtill där de stora blygdläpparna möts. Eng. anterior commissure. Av lat. commissura = förbindelse + labium = läpp + anterior = främre.
commissura labiorum posterior: subst. bakre läppkommissuren; stället baktill där de stora blygdläpparna möts. Eng. posterior commissure. Av lat. commissura = förbindelse + labium = läpp + posterior = bakre.
commissura posterior: subst. bakre kommissuren; en knippa korsande trådar vid övergången till mellanhjärnan, delaktig i pupillljusreflexen. Eng. posterior commissure. Av lat. commissura = förbindelse + posterior = bakre.
commissurae valvularum semilunarium: subst. semilunarseglens kommissurer; de ställen där två angränsande semilunarsegel möts vid kärlväggen. Eng. commissures of semilunar cusps. Av lat. commissura = förbindelse + valvula = klaff + semilunaris = halvmånformig.
commotio: subst. (lat.) hjärnskakning; lindrig, övergående hjärnpåverkan efter slag mot huvudet. Sv. hjärnskakning, commotio cerebri. Eng. concussion. Av lat. commotio = skakning. ICD-10: S06.0 (commotio cerebri).
commotio cerebri: lat. uttryck för hjärnskakning; övergående störning av hjärnans funktion efter ett slag mot huvudet, utan synlig vävnadsskada. Jfr Hjärnskakning. ICD-10: S06.0.
communicans: adj. sammanhängande, förbindande; t.ex. rami communicantes (nerver som förbinder spinalnerv med sympatisk gränssträng). Sv. kommunicerande. Eng. communicating, communicans. Av lat. communicare = dela, meddela.
communicans anterior, arteria: subst. arteria communicans anterior; främre kommunikationsartären; den korta artär som förbinder de båda främre hjärnartärerna och sluter Willis artärring framtill; vanlig plats för pulsåderbråck (aneurysm). Eng. anterior communicating artery. Av lat. communicare = förbinda + anterior = främre + arteria = artär.
communicans posterior, arteria: subst. arteria communicans posterior; bakre kommunikationsartären; den artär som på vardera sidan förbinder inre halspulsådern med bakre hjärnartären och därmed sluter Willis artärring baktill. Eng. posterior communicating artery. Av lat. communicare = förbinda + posterior = bakre + arteria = artär.
communis: subst. gemensam, delad; t.ex. arteria carotis communis, ductus choledochus communis. Sv. gemensam. Eng. common, communis. Av lat. communis = gemensam, delad.
compactus: adj. hoptryckt, kompakt; t.ex. substantia compacta = det kompakta benet (corticalt ben). Sv. kompakt. Eng. compact. Av lat. compingere = pressa ihop; compactus = sammanpressad.
compartimentum: subst. muskelloge; ett av fasciaväggar avgränsat utrymme som rymmer en grupp muskler, kärl och nerver. Sv. muskelloge. Eng. compartment. Av lat. compartiri = dela in.
compartimentum antebrachii anterius: subst. underarmens främre loge; det fasciafack på underarmens framsida som rymmer böjmusklerna och pronatorerna. Eng. anterior compartment of forearm. Av lat. compartimentum = fack + antebrachium = underarm + anterior = främre.
compartimentum antebrachii posterius: subst. underarmens bakre loge; det fasciafack på underarmens baksida som rymmer sträckmusklerna och supinatorn. Eng. posterior compartment of forearm. Av lat. compartimentum = fack + antebrachium = underarm + posterior = bakre.
compartimentum brachii anterius: subst. överarmens främre loge; det fasciafack på överarmens framsida som rymmer armbågsböjarna (biceps, brachialis, coracobrachialis). Eng. anterior compartment of arm. Av lat. compartimentum = fack + brachium = överarm + anterior = främre.
compartimentum brachii posterius: subst. överarmens bakre loge; det fasciafack på överarmens baksida som rymmer triceps. Eng. posterior compartment of arm. Av lat. compartimentum = fack + brachium = överarm + posterior = bakre.
compartimentum cruris anterius: subst. underbenets främre loge; fasciafacket på underbenets framsida med fot- och tåsträckarna. Eng. anterior compartment of leg. Av lat. compartimentum = fack + crus = underben + anterior = främre.
compartimentum cruris laterale: subst. underbenets laterala loge; fasciafacket på underbenets utsida med vadbensmusklerna (peroneus). Eng. lateral compartment of leg. Av lat. compartimentum = fack + crus = underben + lateralis = yttre.
compartimentum cruris posterius: subst. underbenets bakre loge; fasciafacket på underbenets baksida med vadmusklerna och tåböjarna. Eng. posterior compartment of leg. Av lat. compartimentum = fack + crus = underben + posterior = bakre.
compartimentum femoris anterius: subst. lårets främre loge; fasciafacket på lårets framsida med knästräckarna (quadriceps) och skräddarmuskeln. Eng. anterior compartment of thigh. Av lat. compartimentum = fack + femur = lår + anterior = främre.
compartimentum femoris mediale: subst. lårets mediala loge; fasciafacket på lårets insida med adduktormusklerna. Eng. medial compartment of thigh. Av lat. compartimentum = fack + femur = lår + medialis = inre.
compartimentum femoris posterius: subst. lårets bakre loge; fasciafacket på lårets baksida med hälsenemusklerna (hamstrings). Eng. posterior compartment of thigh. Av lat. compartimentum = fack + femur = lår + posterior = bakre.
compartimentum superficiale perinei: subst. ytliga perinealrummet; det utrymme mellan perinealmembranet och Colles fascia som rymmer svällkropparnas skänklar med ischiocavernosus, bulbospongiosus och ytliga tvärgående perinealmuskeln. Eng. superficial perineal pouch. Av lat. compartimentum = rum + superficialis = ytlig + perineum = mellangård.
complexus stimulans cordis: subst. retledningssystemet; det system av specialiserade hjärtmuskelceller (sinusknuta, AV-knuta, His bunt med skänklar och Purkinjefibrer) som alstrar och leder de elektriska impulserna som styr hjärtslagen. Sv. retledningssystemet. Eng. conducting system of heart. Av lat. complexus = samling + stimulare = egga + cor = hjärta.
compliance: subst. (eng.) följsamhet; i vilken grad en patient följer ordinerad behandling. Inom fysiologi även eftergivlighet, t.ex. lungans töjbarhet. Sv. följsamhet. Eng. compliance.
composita, articulatio: subst. articulatio composita; sammansatt led; led där fler än två benytor möts i samma ledhåla. Eng. complex joint. Av lat. articulus = led + compositus = sammansatt.
compositus: adj. sammansatt; t.ex. musculus compositus. Sv. sammansatt. Eng. composite, compound. Av lat. componere = sätta ihop; compositus = sammansatt.
compressor urethrae, musculus: subst. musculus compressor urethrae; en muskel i kvinnans djupa perinealrum som vid sammandragning klämmer åt urinröret. Eng. compressor urethrae. Av lat. comprimere = klämma ihop + urethra = urinrör + musculus = muskel.
COMT: förk. Katekol-O-metyltransferas; enzym som bryter ner katekolaminer och levodopa. Eng. catechol-O-methyltransferase.
COMT-hämmare: subst. (-n, pl. -∅) läkemedel som hämmar enzymet COMT och därmed förlänger effekten av levodopa vid Parkinsons sjukdom. Eng. COMT inhibitor.
concha: subst. mussla, näsmussla; t.ex. conchae nasales (näsmusslorna), concha auriculae (ytterörats fördjupning). Sv. näsmussla, konka. Eng. concha, turbinate. Vardag. näsmussla. Av lat./grek. concha = musslskal.
concha auriculae: subst. öronmusslans skålgrop (concha); den djupa fördjupning i öronmusslan som leder in i hörselgången. Eng. concha of auricle. Av lat. concha = mussla + auricula = öronmussla.
concha nasalis inferior: subst. nedre näsmusslan; det nedersta böjda benbladet på näshålans sidovägg, som värmer och fuktar inandningsluften. Sv. nedre näsmusslan. Eng. inferior nasal concha. Av lat. concha = mussla + nasalis (nasus = näsa) + inferior = nedre.
concha nasalis media: subst. mellersta näsmusslan; det mellersta böjda benbladet på näshålans sidovägg, en del av silbenet. Eng. middle nasal concha. Av lat. concha = mussla + nasalis + medius = mellersta.
concha nasalis superior: subst. övre näsmusslan; det översta böjda benbladet på näshålans sidovägg, en del av silbenet. Eng. superior nasal concha. Av lat. concha = mussla + nasalis + superior = övre.
concha nasalis suprema: subst. översta näsmusslan; en inkonstant liten näsmussla ovanför den övre (anatomisk variant). Eng. supreme nasal concha. Av lat. concha = mussla + nasalis (nasus = näsa) + supremus = översta.
concha sphenoidalis: subst. kilbensmusslan; ett litet böjt benblad som delvis täcker kilbenshålans öppning. Eng. sphenoidal concha. Av lat. concha = mussla + os sphenoidale = kilben.
conchalis: adj. som hör till concha. Sv. konkal. Eng. conchal. Av lat. concha = mussla.
concomitans: Adj./subst., lat.: Åtföljande, samtidigt förekommande. Eng. concomitant. Av lat. concomitari = åtfölja.
condylaris: adj. som hör till en kondyl/ledknöl; t.ex. articulatio condylaris. Sv. kondylär. Eng. condylar. Av grek. kondylos = knoge.
condyloideus: adj. kondylliknande, ledknölsformad; t.ex. processus condyloideus mandibulae. Sv. kondyloid. Eng. condyloid. Av grek. kondylos (knoge) + eidos = form.
condylus: subst. ledknöl; avrundad knöl på ett ben som bildar del av en led. Sv. kondyl. Eng. condyle. Av grek. kondylos = knoge, knutig utbuktning.
condylus humeri: subst. överarmsbenets ledknöl; den nedre, ledbildande änden av överarmsbenet. Eng. condyle of humerus. Av lat. condylus = ledknöl + humerus = överarmsben.
condylus lateralis: subst. yttre ledknölen; den laterala av de två ledknölarna nedtill på lårbenet (även på skenbenet). Eng. lateral condyle. Av lat. condylus = ledknöl + lateralis = yttre.
condylus medialis: subst. inre ledknölen; den mediala av de två ledknölarna nedtill på lårbenet (även på skenbenet). Eng. medial condyle. Av lat. condylus = ledknöl + medialis = inre.
condylus occipitalis: subst. nackbensknölen; en av de två ledknölar på nackbenets undersida som ledar mot atlas. Eng. occipital condyle. Av lat. condylus = ledknöl + occiput = bakhuvud.
confluens sinuum: subst. sinusconfluensen (Herophilus pressa); den punkt vid nackbenets inre utskott där övre sagittalsinus, raka sinus och de tvärgående sinus möts. Eng. confluence of sinuses. Av lat. confluens = sammanflöde + sinus = kanal.
confounding factor: Förväxlingsfaktor; en bakomliggande faktor som är kopplad till både exponering och utfall och som kan ge en missvisande skenbar koppling om man inte justerar för den. (begrepp, eng.) Sv. förväxlingsfaktor, störfaktor. Eng. confounding factor, confounder.
conjugata anatomica: subst. anatomiska konjugatan; raka måttet i bäckeningången från korsbensudden (promontorium) till blygdbensfogens överkant. Eng. anatomical conjugate. Av lat. conjugata = förenad (mått) + anatomicus = anatomisk.
conjugata diagonalis: subst. diagonalkonjugatan; måttet från promontorium till blygdbensfogens nedre kant, kan mätas vid gynekologisk undersökning. Eng. diagonal conjugate. Av lat. conjugata = mått + diagonalis = diagonal.
conjugata externa: subst. yttre konjugatan; det yttre måttet från blygdbensfogen till en grop över korsbenet, mätt på kroppens utsida. Eng. external conjugate. Av lat. conjugata = mått + externus = yttre.
conjugata mediana: subst. mediankonjugatan; raka måttet i bäckenhålans mitt. Eng. median conjugate. Av lat. conjugata = mått + medianus = i mittlinjen.
conjugata recta: subst. raka konjugatan; det raka (sagittala) måttet i bäckenutgången. Eng. straight conjugate. Av lat. conjugata = mått + rectus = rak.
conjugata vera: subst. äkta (obstetriska) konjugatan; det trängsta raka måttet i bäckeningången, från promontorium till blygdbensfogens bakre överkant; viktigt förlossningsmått. Eng. true conjugate. Av lat. conjugata = mått + verus = äkta, sann.
conjugatus: adj. förbunden, sammankopplad; t.ex. conjugata vera (bäckets inre tvärdiameter). Sv. konjugat. Eng. conjugate. Av lat. conjugare = koppla samman; conjugatus = sammanfogad.
conjunctivalis: adj. som hör till conjunctiva (bindehinnan); t.ex. saccus conjunctivalis. Sv. konjunktival. Eng. conjunctival. Av lat. conjungere = förbinda; conjunctiva = bindhinna.
conjunctivus: adj. förbindande; conjunctiva = ögats bindhinna som förbinder ögonlock med ögongloben. Sv. konjunktiva. Eng. conjunctiva. Av lat. conjungere = förbinda.
conjunktivit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ögats bindhinna (konjunktiva). Sv. konjunktivit, ögoninflammation. Eng. conjunctivitis. Även konjunktivit. ICD-10: H10.
connexus intertendinei: subst. mellansenförbindelserna; sneda band mellan fingersträckarens senor på handryggen. Eng. intertendinous connections. Av lat. connexus = förbindelse + inter = mellan + tendineus = senartad.
Conns syndrom: subst. överproduktion av aldosteron från binjurarna (primär hyperaldosteronism) med högt blodtryck och lågt kalium. Eng. Conn's syndrome. ICD-10: E26.0. ICD-11: 5A72.
conoideum, ligamentum: subst. ligamentum conoideum; den inre, konformade delen av korakoklavikularbandet. Eng. conoid ligament. Av grek. konoeides = konformad.
conoideus: adj. kägelformad; t.ex. ligamentum conoideum (del av ligamentum coracoclaviculare). Sv. konoid. Eng. conoid. Av grek. konos (kägla) + eidos = form.
constrictio partis thoracicae: subst. matstrupens bröstförträngning; den förträngning där matstrupen korsas av aortabågen och vänster huvudbronk. Eng. thoracic constriction. Av lat. constrictio = förträngning + pars thoracica = bröstdel.
constrictio pharyngooesophagealis: subst. svalg-matstrupsförträngningen; den översta av matstrupens förträngningar, vid övergången från svalget. Eng. pharyngo-oesophageal constriction. Av grek. pharynx = svalg + oisophagos = matstrupe + lat. constrictio = förträngning.
constrictio phrenica: subst. matstrupens diafragmaförträngning; den nedersta förträngningen där matstrupen passerar genom diafragma. Eng. diaphragmatic constriction. Av lat. constrictio = förträngning + grek. phren = mellangärde.
constrictor: subst. sammandragare; ringformig muskel som drar ihop ett rör, t.ex. mm. constrictores pharyngis. Sv. konstriktor. Eng. constrictor. Av lat. constringere = draga samman; constrictor = sammandragare.
constrictor pharyngis inferior, musculus: subst. musculus constrictor pharyngis inferior; nedre svalgsnörarmuskeln; den nedersta svalgsnöraren, från struphuvudets brosk; dess nedre del bildar matstrupens övre slutmuskel. Eng. inferior constrictor. Av lat. musculus = muskel + constringere = snöra ihop + grek. pharynx = svalg + lat. inferior = nedre.
constrictor pharyngis medius, musculus: subst. musculus constrictor pharyngis medius; mellersta svalgsnörarmuskeln; den mellersta svalgsnöraren, från tungbenet. Eng. middle constrictor. Av lat. musculus = muskel + constringere = snöra ihop + grek. pharynx = svalg + lat. medius = mellersta.
constrictor pharyngis superior, musculus: subst. musculus constrictor pharyngis superior; övre svalgsnörarmuskeln; den översta av de tre ringmuskler som snör samman svalget och driver födan nedåt. Eng. superior constrictor. Av lat. musculus = muskel + constringere = snöra ihop + grek. pharynx = svalg + lat. superior = övre.
contortus: adj. vriden; t.ex. tubuli contorti i njuren (krokiga tubuli). Sv. vriden, vinglad. Eng. convoluted, twisted. Av lat. contorquere = vrida; contortus = vriden.
contralateral: adj. på motsatt sida av kroppen (jfr ipsilateral). Sv. kontralateral. Eng. contralateral. Av lat. contra (mot) + latus = sida.
contusion: subst. (-en, pl. -er) stöt- eller krosskada på vävnad utan att huden brister; blåmärke. Sv. kontusion, krosskada. Eng. contusion. Även kontusion. Av lat. contundere = stöta.
conus: subst. kägla, kon; t.ex. conus medullaris = ryggmärgens konus (spetsen), conus arteriosus = hjärtats utflödeskanal. Sv. konus, kägla. Eng. cone, conus. Av grek./lat. conus = kägla.
conus arteriosus: subst. utflödeskonen (infundibulum); höger kammares glattväggiga utflödesdel upp mot lungartärstammen. Eng. conus arteriosus. Av lat. conus = kon + arteriosus = artär-.
conus elasticus: subst. elastiska konen; den nedre delen av struphuvudets fibroelastiska membran, vars fria övre kant bildar stämbandsligamentet. Eng. conus elasticus. Av lat. conus = kon + elasticus = elastisk.
conus medullaris: subst. märgkonen; ryggmärgens koniska nedre ände, vanligen i höjd med första–andra ländkotan. Eng. conus medullaris. Av lat. conus = kon + medulla = märg.
convexus: subst. konvex, utbuktande; t.ex. hemispherium convexum (hjärnans konvexa yta). Sv. konvex. Eng. convex. Av lat. convexus = välvd utåt, av convehere = dra samman.
copula: subst. band, förbindelsestycke; en förbindande struktur. Sv. kopula, förbindning. Eng. copula, bond. Av lat. copula = band, kedjeled.
copulo: verb sammanbinda, para; att koppla samman. Sv. sammanbinda. Eng. to couple, join. Av lat. copulare = binda samman.
cor: subst. hjärta. Sv. hjärta. Eng. heart. Av lat. cor = hjärta, besläktat med grek. kardia.
cor pulmonale: subst. (lat. uttryck) belastning och svikt av höger hjärthalva orsakad av lungsjukdom med högt tryck i lungkretsloppet. Eng. cor pulmonale. Av lat. cor = hjärta + pulmo = lunga. ICD-10: I27.9 (akut I26.0).
coracoacromiale, ligamentum: subst. ligamentum coracoacromiale; korakoakromialbandet; det starka band mellan skulderbladets korpnäbbsutskott och akromion som bildar ett tak över axelleden. Eng. coraco-acromial ligament. Av grek. korakoeides = korpnäbbslik + akromion = skulderhöjd.
coracobrachialis, musculus: subst. musculus coracobrachialis; korakobrachialmuskeln; muskel från korpnäbbsutskottet till överarmsbenet som för armen framåt och inåt. Eng. coracobrachialis. Av grek. korakoeides = korpnäbbslik + lat. brachium = överarm.
coracoclaviculare, ligamentum: subst. ligamentum coracoclaviculare; korakoklavikularbandet; det kraftiga band mellan korpnäbbsutskottet och nyckelbenet som bär upp armen, bildat av trapezoid- och konoidbandet. Eng. coracoclavicular ligament. Av grek. korakoeides = korpnäbbslik + lat. clavicula = nyckelben.
coracohumerale, ligamentum: subst. ligamentum coracohumerale; band från korpnäbbsutskottet till överarmsbenets huvud som stöttar axelleden upptill. Eng. coracohumeral ligament. Av grek. korakoeides = korpnäbbslik + lat. humerus = överarmsben.
coracoideus: adj. korpnäbbslik; processus coracoideus = corpus coracoideum på scapula (bidar axelleden). Sv. korakoid, korpnäbbslik. Eng. coracoid. Av grek. korax (korp) + eidos = form.
corium: subst. läderhud, dermis; mellanskiktet i huden under epidermis. Sv. läderhud, dermis. Eng. corium, dermis. Av lat. corium = läderhud, skinn.
cornea: subst. hornhinna; ögats genomskinliga främre del. Sv. hornhinna, kornea. Eng. cornea. Vardag. hornhinnan. Av lat. corneus (hornaktig) + -ea; cornea tunica = hornaktig hinna.
cornealis: adj. som hör till cornea (hornhinnan). Sv. korneal. Eng. corneal. Av lat. cornea = hornhinna.
cornu: subst. horn; hornformig utskjutning, t.ex. cornu posterius/anterius ventriculi lateralis. Sv. horn, cornu. Eng. horn, cornu. Av lat. cornu = horn.
cornu anterius: subst. framhornet; den främre delen av ryggmärgens grå substans, med de motoriska nervcellerna till skelettmusklerna. Eng. anterior horn. Av lat. cornu = horn + anterior = främre.
cornu coccygeum: subst. svansbenshornet; uppåtriktat utskott på svansbenet som möter korsbenshornet. Eng. coccygeal cornu. Av lat. cornu = horn + coccyx = svansben.
cornu laterale: subst. sidohornet; den utskjutande del av ryggmärgens grå substans (i bröst- och övre ländregionen) som innehåller de sympatiska nervcellerna. Eng. lateral horn. Av lat. cornu = horn + lateralis = i sidled.
cornu majus: subst. stora hornet; det större, bakåtriktade utskottet på tungbenets kropp. Eng. greater horn. Av lat. cornu = horn + major = större.
cornu minus: subst. lilla hornet; det mindre, uppåtriktade utskottet på tungbenets kropp. Eng. lesser horn. Av lat. cornu = horn + minor = mindre.
cornu posterius: subst. bakhornet; den bakre delen av ryggmärgens grå substans, dit de sensoriska nervtrådarna leds in. Eng. posterior horn. Av lat. cornu = horn + posterior = bakre.
cornu sacrale: subst. korsbenshornet; nedåtriktat benutskott vid korsbenskanalens nedre öppning. Eng. sacral cornu. Av lat. cornu = horn + sacralis = korsbens-.
cornu uteri: subst. livmoderhornet; den övre sidovinkel där äggledaren ansluter till livmodern. Eng. uterine horn. Av lat. cornu = horn + uterus = livmoder.
corona: subst. krona, krans, diadem; t.ex. corona glandis, corona dentis, corona radiata. Sv. krona. Eng. crown, corona. Av lat. corona = krans, krona.
corona ciliaris: subst. den främre, veckade delen av strålkroppen med de utskjutande strålkroppsutskotten. Eng. corona ciliaris. Av lat. corona = krans + ciliaris = som hör till ögonfransen/strålkroppen.
corona clinica: subst. kliniska kronan; den del av tanden som faktiskt syns i munnen ovanför tandköttet. Eng. clinical crown. Av lat. corona = krona + clinicus = klinisk.
corona dentis: subst. tandkronan; den del av tanden som täcks av emalj och skjuter upp ovanför tandköttet. Sv. tandkrona. Eng. crown. Av lat. corona = krona + dens = tand.
corona glandis: subst. ollonkransen; den upphöjda kanten kring ollonets bas. Eng. corona of glans. Av lat. corona = krans + glans = ollon.
corona radiata: subst. strålkronan; den solfjäderformiga utbredning av vita banor som strålar från inre kapseln upp mot hela hjärnbarken. Eng. corona radiata. Av lat. corona = krona + radiatus = strålformig.
coronalis: adj. frontal; som hör till eller löper i ett frontalplan (parallellt med pannan). Eng. coronal. Av lat. corona = krans (efter kranssömmen, sutura coronalis).
coronalis (coronarius): adj. som hör till corona; t.ex. arteriae coronariae (kranskärlen), planum coronale (frontalt plan). Sv. koronar. Eng. coronary, coronal. Av lat. corona = krans.
coronar: adj. (-t, -a) som rör hjärtats kranskärl (koronarkärlen). Sv. koronar. Eng. coronary. Även koronar. Av lat. corona = krans.
coronaria dextra, arteria: subst. arteria coronaria dextra (höger kransartär); kransartären som utgår ur höger aortabukt och försörjer höger hjärthalva, oftast sinus- och AV-knutan samt (vid högerdominans) bakre kammarväggen. Sv. höger kransartär. Eng. right coronary artery. Av lat. corona = krans + arteria = artär + dexter = höger.
coronaria sinistra, arteria: subst. arteria coronaria sinistra (vänster kransartär); kransartären som utgår ur vänster aortabukt och strax delar sig i ramus interventricularis anterior och ramus circumflexus; försörjer större delen av vänster kammare. Sv. vänster kransartär. Eng. left coronary artery. Av lat. corona = krans + arteria = artär + sinister = vänster.
coronarium, ligamentum: subst. ligamentum coronarium (hepatis); kransbandet; det bukhinneveck som fäster leverns översida vid mellangärdet och omger leverns nakna fält. Eng. coronary ligament. Av lat. corona = krans + ligamentum = band.
coronoideus: adj. kråknäbbslik; t.ex. processus coronoideus mandibulae, processus coronoideus ulnae. Sv. koronoid. Eng. coronoid. Av grek. korone (kråka) + eidos = form.
corpora paraaortica: subst. paraaortiska kropparna (Zuckerkandls organ); små samlingar av kromaffin vävnad längs bukaortan som hos fostret bildar katekolaminer. Eng. para-aortic bodies. Av lat. corpus = kropp + para = bredvid + aorta.
corpus: subst. kropp; den centrala delen av en struktur. Sv. kropp. Eng. body, corpus. Av lat. corpus = kropp.
corpus adiposum buccae: subst. kindfettkroppen; den avgränsade fettklump i kinden som rundar av ansiktets form (Bichats fettkropp). Eng. buccal fat pad. Av lat. corpus = kropp + adiposus = fettrik + bucca = kind.
corpus adiposum fossae ischioanalis: subst. fettkroppen i ischioanala gropen; det fett som fyller ut ischioanala gropen och ger eftergivlighet vid tarmtömning och förlossning. Eng. fat body of ischio-anal fossa. Av lat. corpus adiposum = fettkropp + fossa = grop + ischion + anus.
corpus adiposum infrapatellare: subst. den fettkudde (Hoffas fettkropp) som ligger bakom och nedanför knäskålsbandet. Eng. infrapatellar fat pad. Av lat. corpus = kropp + adiposus = fettrik + infra = under + patella = knäskål.
corpus adiposum orbitae: subst. den fettkudde som omger ögongloben och musklerna i ögonhålan och stötdämpar. Sv. orbitafettet. Eng. retrobulbar fat. Av lat. corpus = kropp + adiposus = fett- + orbita = ögonhåla.
corpus adiposum pararenale: subst. pararenala fettkroppen; fettlagret utanför njurfascian, främst på njurens baksida. Eng. paranephric fat. Av lat. corpus adiposum = fettkropp + para = vid sidan av + ren = njure.
corpus adiposum preepiglotticum: subst. preepiglottiska fettkroppen; en fettkudde framför struplocksbrosket. Eng. pre-epiglottic fat body. Av lat. corpus adiposum = fettkropp + pre- = framför + grek. epiglottis = struplock.
corpus albicans: subst. vita kroppen; det vita ärr av bindväv som blir kvar när gulkroppen tillbakabildas. Eng. corpus albicans. Av lat. corpus = kropp + albicare = bli vit.
corpus amygdaloideum: subst. mandelkärnan (amygdala); en mandelformad kärngrupp i tinninglobens främre del, central för känslor, särskilt rädsla, och för känslomässigt minne. Sv. amygdala, mandelkärna. Eng. amygdaloid body. Av grek. amygdale = mandel + lat. corpus = kropp.
corpus anococcygeum: subst. anokockygeala kroppen; den sen- och bindvävsplatta mellan analkanalens baksida och svansbenet där bäckenbottenmusklerna möts. Eng. anococcygeal body. Av lat. corpus = kropp + anus = ändtarmsöppning + grek. kokkyx = svansben.
corpus callosum: subst. hjärnbalken; nervfiberbunt som förbinder vänster och höger hjärnhalva. Sv. hjärnbalk. Eng. corpus callosum. Av lat. corpus (kropp) + callosus = hård, förhårdnad.
corpus cavernosum clitoridis: subst. klitoris svällkropp; den parade erektila vävnad som bygger upp klitoris. Eng. corpus cavernosum of clitoris. Av lat. corpus = kropp + caverna = hålrum + klitoris.
corpus cavernosum penis: subst. penissvällkroppen; den parade erektila svällkropp på penis ovansida som vid erektion fylls med blod och gör penis styv. Eng. corpus cavernosum penis. Av lat. corpus = kropp + caverna = hålrum + penis.
corpus ciliare: subst. (lat. uttryck) strålkroppen; förtjockad del av ögats åderhinna bakom regnbågshinnan som producerar kammarvatten och styr linsens ackommodation. Sv. strålkropp, ciliarkropp. Eng. ciliary body.
corpus claviculae: subst. nyckelbenskroppen; nyckelbenets böjda mellandel. Eng. shaft of clavicle. Av lat. corpus = kropp + clavicula = nyckelben.
corpus clitoridis: subst. klitoriskroppen; klitoris fria, framåtböjda del uppbyggd av de två svällkropparna. Eng. body of clitoris. Av lat. corpus = kropp + klitoris.
corpus costae: subst. revbenskroppen; revbenets långa, böjda mellandel. Eng. body of rib. Av lat. corpus = kropp + costa = revben.
corpus epididymidis: subst. bitestikelkroppen; bitestikelns mellersta del. Eng. body of epididymis. Av lat. corpus = kropp + grek. epididymis = bitestikel.
corpus femoris: subst. lårbenskroppen; lårbenets långa mellandel. Eng. shaft of femur. Av lat. corpus = kropp + femur = lårben.
corpus fibulae: subst. vadbenskroppen; vadbenets långa, smala mellandel. Eng. shaft of fibula. Av lat. corpus = kropp + fibula = vadben.
corpus gastricum: subst. magsäckskroppen; magsäckens stora mellandel mellan fundus och portvaktsdelen. Eng. body of stomach. Av lat. corpus = kropp + grek. gaster = mage.
corpus humanum: subst. människokroppen som helhet. Eng. human body. Av lat. corpus = kropp + humanus = mänsklig.
corpus humeri: subst. överarmsbenskroppen; överarmsbenets långa mellandel. Eng. shaft of humerus. Av lat. corpus = kropp + humerus = överarmsben.
corpus incudis: subst. städets kropp, som ledar mot hammarens huvud. Eng. body of incus. Av lat. corpus = kropp + incus = städ.
corpus linguae: subst. tungkroppen; tungans främre två tredjedelar, framför gränsfåran, i munhålan. Eng. body of tongue. Av lat. corpus = kropp + lingua = tunga.
corpus luteum: subst. (lat. uttryck) gulkroppen; den hormonproducerande (progesteron) rest av äggblåsan som bildas efter ägglossningen. Sv. gulkropp. Eng. corpus luteum. Av lat. corpus = kropp + luteus = gul.
corpus mammae: subst. själva bröstkörtelkroppen med körtellober och fettväv. Eng. body of breast. Av lat. corpus = kropp + mamma = bröst.
corpus mandibulae: subst. underkäkskroppen; underkäkens hästskoformade vågräta del som bär tänderna. Eng. body of mandible. Av lat. corpus = kropp + mandibula = underkäke.
corpus maxillae: subst. överkäkskroppen; överkäksbenets centrala, ihåliga del som rymmer käkhålan. Eng. body of maxilla. Av lat. corpus = kropp + maxilla = överkäke.
corpus ossis hyoidei: subst. tungbenskroppen; tungbenets mittparti. Eng. body of hyoid bone. Av lat. corpus = kropp + os hyoideum = tungben.
corpus ossis ilii: subst. tarmbenskroppen; tarmbenets nedre, kraftiga del som ingår i höftledsskålen. Eng. body of ilium. Av lat. corpus = kropp + os ilium = tarmben.
corpus ossis ischii: subst. sittbenskroppen; sittbenets kraftiga del som ingår i höftledsskålen. Eng. body of ischium. Av lat. corpus = kropp + os ischii = sittben.
corpus ossis metacarpi: subst. mellanhandsbenets kropp; benets långa mellandel. Eng. shaft of metacarpal. Av lat. corpus = kropp + os metacarpi = mellanhandsben.
corpus ossis metatarsi: subst. mellanfotsbenets kropp; benets långa mellandel. Eng. shaft of metatarsal. Av lat. corpus = kropp + os metatarsi = mellanfotsben.
corpus ossis pubis: subst. blygdbenskroppen; blygdbenets breda främre del vid blygdbensfogen. Eng. body of pubis. Av lat. corpus = kropp + os pubis = blygdben.
corpus pancreatis: subst. bukspottkörtelns kropp; körtelns mellandel, som tvärar över ryggraden. Eng. body of pancreas. Av lat. corpus = kropp + grek. pankreas = bukspottkörtel.
corpus penis: subst. peniskroppen; penis fria, rörliga del. Eng. body of penis. Av lat. corpus = kropp + penis.
corpus perineale: subst. perinealkroppen (centrala senknutan); den fibromuskulära knutpunkt mitt i mellangården där flera bäckenbottenmuskler fäster; viktig för bäckenbottens stöd. Eng. perineal body. Av lat. corpus = kropp + grek. perineum = mellangård.
corpus phalangis: subst. falangens kropp; fingerbenets mellandel. Eng. shaft of phalanx. Av lat. corpus = kropp + phalanx = fingerben.
corpus radii: subst. strålbenskroppen; strålbenets långa mellandel. Eng. shaft of radius. Av lat. corpus = kropp + radius = strålben.
corpus rubrum: subst. röda kroppen; den blodfyllda rest av follikeln strax efter ägglossningen, innan den blir gulkropp. Eng. corpus rubrum. Av lat. corpus = kropp + ruber = röd.
corpus spongiosum penis: subst. spongiösa svällkroppen; den oparade svällkropp på penis undersida som omger urinröret och fram bildar ollonet. Eng. corpus spongiosum penis. Av lat. corpus = kropp + spongia = svamp + penis.
corpus sterni: subst. bröstbenskroppen; bröstbenets långa mellandel. Eng. body of sternum. Av lat. corpus = kropp + sternum = bröstben.
corpus striatum: subst. strimmiga kroppen (striatum); samlingsnamn för svanskärnan och putamen (det neostriatum som tar emot de basala gangliernas insignaler); deltar i styrning av rörelser. Eng. corpus striatum. Av lat. corpus = kropp + striatus = strimmig.
corpus tali: subst. språngbenskroppen; den bakre, kraftiga delen av språngbenet med ledtrissan. Eng. body of talus. Av lat. corpus = kropp + talus = språngben.
corpus tibiae: subst. skenbenskroppen; skenbenets långa, trekantiga mellandel. Eng. shaft of tibia. Av lat. corpus = kropp + tibia = skenben.
corpus ulnae: subst. armbågsbenskroppen; armbågsbenets långa mellandel. Eng. shaft of ulna. Av lat. corpus = kropp + ulna = armbågsben.
corpus unguis: subst. själva nagelplattan, den synliga hårda delen av nageln. Sv. nagelkroppen. Eng. body of nail. Av lat. corpus = kropp + unguis = nagel.
corpus uteri: subst. livmoderkroppen; livmoderns huvuddel ovanför livmoderhalsen. Eng. body of uterus. Av lat. corpus = kropp + uterus = livmoder.
corpus vertebrae: subst. kotkroppen; kotans främre, kraftiga och bärande del. Sv. kotkropp. Eng. vertebral body. Av lat. corpus = kropp + vertebra = kota.
corpus vesicae: subst. blåskroppen; urinblåsans huvuddel mellan topp och botten. Eng. body of bladder. Av lat. corpus = kropp + vesica = blåsa.
corpus vesicae biliaris: subst. gallblåsans kropp; gallblåsans mellandel. Eng. body of gallbladder. Av lat. corpus = kropp + vesica biliaris = gallblåsa.
corpus vitreum: subst. glaskroppen; den klara, geléartade massa som fyller ögats bakre, största hålrum bakom linsen. Sv. glaskropp. Eng. vitreous body. Av lat. corpus = kropp + vitreus = glasaktig.
corpusculum: subst. liten kropp; t.ex. Meissners corpusculum (taktilreceptor), Malpighis corpusculum i njuren. Sv. korpuskel. Eng. corpuscle. Av lat. corpus + -culum (diminutiv) = liten kropp.
corrugator supercilii, musculus: subst. musculus corrugator supercilii; ögonbrynsrynkaren; liten muskel som drar ögonbrynen mot varandra och bildar lodräta pannrynkor. Eng. corrugator supercilii. Av lat. musculus = muskel + corrugare = rynka + supercilium = ögonbryn.
cortex: subst. bark; yttre lager, t.ex. hjärnbarken (cortex cerebri). Sv. bark, cortex. Eng. cortex. Av lat. cortex = bark, skal.
cortex cerebri: subst. (lat. uttryck) hjärnbarken; storhjärnans yttre lager av grå substans där högre funktioner bearbetas. Sv. hjärnbark. Eng. cerebral cortex.
cortex lentis: subst. linsens yttre, mjukare skikt av yngre linsfibrer. Sv. linsbarken. Eng. cortex of lens. Av lat. cortex = bark + lens = lins.
cortex ovarii: subst. äggstocksbarken; äggstockens yttre del som innehåller folliklarna i olika utvecklingsstadier. Eng. ovarian cortex. Av lat. cortex = bark + ovarium = äggstock.
cortex renalis: subst. njurbarken; njurens yttre skikt som innehåller nystan (glomeruli) och de krökta tubuli. Sv. njurbark. Eng. renal cortex. Av lat. cortex = bark + ren = njure.
cortex thymi: subst. tymusbarken; brässens (tymus) yttre, lymfocyttäta del där omogna T-celler förökas och selekteras. Eng. cortex of thymus. Av lat. cortex = bark + grek. thymos = bräss.
corticales radiatae, arteriae: subst. arteriae corticales radiatae (interlobulares); de barkartärer som strålar ut radiärt mot njurens yta och avger de afferenta arteriolerna. Eng. cortical radiate arteries. Av lat. cortex = bark + radiatus = strålformig + arteria = pulsåder.
corticalis: adj. som hör till bark/cortex; t.ex. tractus corticospinalis, os corticale. Sv. kortikal. Eng. cortical. Av lat. cortex/corticis = bark.
cortikal: adj. (-t, -a) som rör barken (cortex), t.ex. hjärnbarken eller benets yttre kompakta skikt. Sv. kortikal. Eng. cortical. Av lat. cortex = bark.
costa: subst. (lat., pl. costae) revben. Sv. revben. Eng. rib. Av lat. costa = revben, sida.
costa (costae): subst. revben; 12 par revben bildar bröstkorgen. Sv. revben. Eng. rib, costa. Av lat. costa = revben, sida.
costa cervicalis: subst. halsrevben; ett extra, medfött revben som utgår från en halskota (anatomisk variant). Eng. cervical rib. Av lat. costa = revben + cervix = hals.
costa lumbalis: subst. ländrevben; ett extra revben som utgår från första ländkotan (anatomisk variant). Eng. lumbar rib. Av lat. costa = revben + lumbus = länd.
costa prima: subst. första revbenet (I); det kortaste och kraftigast krökta revbenet. Eng. first rib. Av lat. costa = revben + primus = första.
costa secunda: subst. andra revbenet (II). Eng. second rib. Av lat. costa = revben + secundus = andra.
costae: subst. revbenen; de tolv paren böjda ben som bildar bröstkorgens väggar. Sv. revben. Eng. ribs. Av lat. costa = revben, sida.
costae fluctuantes: subst. fria (flytande) revben; de två nedersta revbensparen (XI–XII) som framtill saknar fäste. Sv. fria revben. Eng. floating ribs. Av lat. costa = revben + fluctuans = flytande.
costae spuriae: subst. falska revben; revben VIII–XII vars brosk inte når bröstbenet direkt. Sv. falska revben. Eng. false ribs. Av lat. costa = revben + spurius = falsk, oäkta.
costae verae: subst. äkta revben; de övre sju revbensparen (I–VII) som med egen broskdel fäster direkt på bröstbenet. Sv. äkta revben. Eng. true ribs. Av lat. costa = revben + verus = äkta, sann.
costalis: adj. som hör till revbenen; t.ex. arcus costalis, processus costalis. Sv. kostal. Eng. costal. Av lat. costa = revben.
costocervicalis, truncus: subst. truncus costocervicalis; kostocervikala stammen; gren av nyckelbensartären som delar sig i djupa halsartären och översta interkostalartären. Eng. costocervical trunk. Av lat. costa = revben + cervix = hals + truncus = stam.
costochondrales, articulationes: subst. articulationes costochondrales; revben–broskfogarna; förbindelserna mellan revbenens benända och deras brosk. Eng. costochondral joints. Av lat. costa = revben + grek. chondros = brosk.
costoclaviculare, ligamentum: subst. ligamentum costoclaviculare; band mellan första revbenet och nyckelbenets inre ände, som begränsar lyft av nyckelbenet. Eng. costoclavicular ligament. Av lat. costa = revben + clavicula = nyckelben.
costotransversaria, articulatio: subst. articulatio costotransversaria; revben–tvärutskottsleden; leden mellan revbenets knöl och bröstkotans tvärutskott. Eng. costotransverse joint. Av lat. costa = revben + transversus = tvär (utskott).
costotransversarium laterale, ligamentum: subst. ligamentum costotransversarium laterale; sidoband mellan revbenets knöl och kotans tvärutskott. Eng. lateral costotransverse ligament. Av lat. costa = revben + transversus = tvär + lateralis = på sidan.
costotransversarium superius, ligamentum: subst. ligamentum costotransversarium superius; övre bandet mellan revbenshalsen och ovanförliggande kotas tvärutskott. Eng. superior costotransverse ligament. Av lat. costa = revben + transversus = tvär + superior = övre.
costotransversarium, ligamentum: subst. ligamentum costotransversarium; band mellan revbenshalsen och kotans tvärutskott. Eng. costotransverse ligament. Av lat. ligamentum = band + costa = revben + transversus = tvär.
costovertebrales, articulationes: subst. articulationes costovertebrales; revben–kotlederna; lederna där revbenen ledar mot bröstkotorna. Eng. costovertebral joints. Av lat. costa = revben + vertebra = kota.
costoxiphoidea, ligamenta: subst. ligamenta costoxiphoidea; band mellan de nedre revbensbrosken och bröstbenets svärdutskott. Eng. costoxiphoid ligaments. Av lat. costa = revben + grek. xiphos = svärd (svärdutskottet).
cotylica, articulatio: subst. articulatio cotylica; nötled; djup kulled där ledhuvudet omsluts mer än till hälften (höftleden). Sv. nötled. Eng. cotyloid joint. Av grek. kotyle = skål, hålighet.
covid-19: subst. infektionssjukdom orsakad av coronaviruset SARS-CoV-2, med symtom från lindrig förkylning till svår lunginflammation; orsakade en pandemi från 2020. Eng. COVID-19. ICD-10: U07.1 (verifierat virus), U07.2 (kliniskt/epidemiologiskt). ICD-11: RA01.0.
Cox-2: förk. cyklooxygenas-2; ett enzym som bildar inflammationsframkallande prostaglandiner och som hämmas selektivt av cox-2-hämmare. Eng. COX-2 (cyclooxygenase-2).
Cox-2-hämmare: subst. (-n, pl. -∅) inflammationshämmande och smärtstillande läkemedel (en typ av NSAID) som selektivt hämmar enzymet cox-2 och är något skonsammare mot magslemhinnan. Eng. COX-2 inhibitor.
coxa: subst. höft; coxaleden = höftleden. Sv. höft. Eng. hip, coxa. Av lat. coxa = höft.
coxae, articulatio: subst. articulatio coxae; höftleden; den djupa kulled mellan lårbenshuvudet och höftbenets ledskål, som bär kroppstyngden. Sv. höftled. Eng. hip joint. Av lat. articulus = led + coxa = höft.
coxae, os: subst. os coxae; höftbenet; det stora, oregelbundna ben som bildas av tre sammanvuxna ben (tarmben, sittben och blygdben) och utgör halva bäckenet. Sv. höftben. Eng. hip bone. Av lat. os = ben + coxa = höft.
CPAP: förk. continuous positive airway pressure; behandling med kontinuerligt övertryck via mask som håller luftvägarna öppna, vid sömnapné och svår andningssvikt. Eng. continuous positive airway pressure.
cranial (kranial): adj. mot skallen/huvudet (synonym: superior). Sv. kranial, övre. Eng. cranial, superior. Av grek. kranion = skalle.
cranialis: adj. som ligger närmare huvudet (uppåt). Sv. kranial. Eng. cranial. Av grek. kranion = skalle.
cranii, articulationes: subst. articulationes cranii; skallens äkta leder; de rörliga leder som finns i skallen (käkled och nackled). Eng. cranial synovial joints. Av lat. articulus = led + cranium = skalle.
cranium: subst. skallen, skelettet i huvudet. Sv. skalle, huvudskål. Eng. cranium, skull. Av grek. kranion = skalle.
cranium (kranium): subst. skallen; benskelettstrukturen som omger och skyddar hjärnan. Sv. kranium, skalle. Eng. cranium, skull. Av grek. kranion = skalle.
crassus: adj. tjock, grov; t.ex. intestinum crassum = tjocktarmen. Sv. tjock. Eng. thick, coarse. Av lat. crassus = tjock, grov.
cremaster, musculus: subst. musculus cremaster; pungmuskeln; muskel utlöpande från inre sneda bukmuskeln som omger sädessträngen och lyfter testikeln. Eng. cremaster. Av lat. musculus = muskel + grek. kremaster = upphängare.
cremster: subst. upphängare, band; m. cremaster = sädesträngsupphängaren (lyfter testikeln). Sv. kremastermuskeln. Eng. cremaster. Av grek. kremaster = upphängare, av kremasthai = hänga.
crena analis: subst. skinkfåran; klyftan mellan skinkorna. Sv. skinkfåran. Eng. intergluteal cleft. Av lat. crena = skåra + anus = ändtarmsöppning.
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom: subst. sällsynt, dödlig prionsjukdom med snabbt fortskridande demens och rörelsestörningar. Eng. Creutzfeldt-Jakob disease. Jfr prionsjukdom. ICD-10: A81.0. ICD-11: 8E0Y.
cribrosus: adj. silliknande, genomborrad; lamina cribrosa = silplattan i os ethmoidale (silbenet). Sv. kribrös, silliknande. Eng. cribriform. Av lat. cribrum = sil + -osus.
cricoarytenoidea, articulatio: subst. articulatio cricoarytenoidea; cricoarytenoidealeden; leden mellan ring- och kannbrosket som styr stämbandens öppning och slutning. Eng. crico-arytenoid joint. Av grek. krikos = ring + arytaina = kanna + lat. articulatio = led.
cricoarytenoideus lateralis, musculus: subst. musculus cricoarytenoideus lateralis; sluter (adducerar) stämbanden och förtränger stämspringan. Eng. lateral crico-arytenoid. Av grek. krikos = ring + arytaina = kanna + lat. lateralis = i sidled + musculus = muskel.
cricoarytenoideus posterior, musculus: subst. musculus cricoarytenoideus posterior; den enda muskel som öppnar (abducerar) stämbanden och vidgar stämspringan. Eng. posterior crico-arytenoid. Av grek. krikos = ring + arytaina = kanna + lat. posterior = bakre + musculus = muskel.
cricoideus: adj. ringformig; cartilago cricoidea = ringbrosket i larynx. Sv. krikoid, ringformig. Eng. cricoid. Av grek. krikos (ring) + eidos = form.
cricooesophageus, tendo: subst. tendo cricooesophageus; krikoesofageala senan; senband mellan ringbrosket och matstrupens muskulatur. Eng. crico-oesophageal tendon. Av grek. krikos = ring (ringbrosket) + oisophagos = matstrupe + lat. tendo = sena.
cricothyroidea, articulatio: subst. articulatio cricothyroidea; cricothyroidealeden; leden mellan ring- och sköldbrosket som låter sköldbrosket tippa framåt och därmed spänna stämbanden. Eng. cricothyroid joint. Av grek. krikos = ring + thyreos = sköld + lat. articulatio = led.
cricothyroideum medianum, ligamentum: subst. ligamentum cricothyroideum medianum; bandet mellan ring- och sköldbrosket framtill i mittlinjen (punkteras vid koniotomi). Eng. median cricothyroid ligament. Av grek. krikos = ring + thyreos = sköld + lat. medianus = i mittlinjen + ligamentum = band.
cricothyroideus, musculus: subst. musculus cricothyroideus; struphuvudets enda yttre muskel; tippar sköldbrosket framåt och spänner (sträcker) stämbanden; innerveras av nervus laryngeus superior. Eng. cricothyroid. Av grek. krikos = ring + thyreos = sköld + lat. musculus = muskel.
cricotracheale, ligamentum: subst. ligamentum cricotracheale; bandet mellan ringbrosket och första luftstrupsbrosket. Eng. cricotracheal ligament. Av grek. krikos = ring + tracheia = luftstrupe + lat. ligamentum = band.
crista: subst. list eller kam; upphöjd benrand, t.ex. crista iliaca (höftbensskammen). Sv. list, kam. Eng. crest, ridge. Av lat. crista = kam, topp, tofs.
crista ampullaris: subst. ampullkammen; den upphöjda list i varje båggångsampull med sinnesceller som registrerar vinkelacceleration (huvudets vridrörelser). Eng. ampullary crest. Av lat. crista = kam + ampulla = utvidgning.
crista capitis costae: subst. listen på revbenshuvudet som delar dess ledyta. Eng. crest of head of rib. Av lat. crista = list, kam + caput = huvud + costa = revben.
crista choanalis vomeris: subst. plogbenets koankam; benlist på plogbenets bakkant vid bakre näsöppningen (koanen). Eng. vomerine crest of choana. Av lat. crista = list + grek. choane = tratt (bakre näsöppning) + vomer = plogben.
crista colli costae: subst. list på revbenshalsens övre kant. Eng. crest of neck of rib. Av lat. crista = list + collum = hals + costa = revben.
crista conchalis: subst. näsmusselkammen; benlist på överkäkens (och gombenets) näsyta där nedre näsmusslan fäster. Eng. conchal crest. Av lat. crista = list + concha = näsmussla.
crista costae: subst. list på revbenet. Eng. crest of rib. Av lat. crista = list + costa = revben.
crista ethmoidalis: subst. silbenskammen; benlist på överkäkens och gombenets näsyta där mellersta näsmusslan fäster. Eng. ethmoidal crest. Av lat. crista = list + os ethmoidale = silben.
crista frontalis: subst. pannbenskammen; benlist i medellinjen på pannbenets insida där hjärnhinnan fäster. Eng. frontal crest. Av lat. crista = kam + frons = panna.
crista galli: subst. tuppkammen; en lodrät benkam på silbenet som hjärnhinnan (falx cerebri) fäster mot. Eng. crista galli. Av lat. crista = kam + galli (gallus = tupp).
crista iliaca: subst. höftbenskammen; tarmbenets förtjockade övre kant (kännbar som höftens överkant). Sv. höftbenskam. Eng. iliac crest. Av lat. crista = kam + os ilium = tarmben.
crista infratemporalis: subst. infratemporalkammen; benlist på kilbenets stora vinge som skiljer tinninggropen från undre tinninggropen. Eng. infratemporal crest. Av lat. crista = kam + infra = under + tempus = tinning.
crista intertrochanterica: subst. bakre kammen mellan de två benutskotten på lårbenet. Eng. intertrochanteric crest. Av lat. crista = kam + inter = mellan + trochanter = benutskott.
crista lacrimalis anterior: subst. främre tårkammen; benlisten framtill om tårsäcksgropen på överkäkens pannutskott. Eng. anterior lacrimal crest. Av lat. crista = list + lacrima = tår + anterior = främre.
crista lacrimalis posterior: subst. bakre tårkammen; benlist baktill om tårsäcksgropen på tårbenet. Eng. posterior lacrimal crest. Av lat. crista = list + lacrima = tår + posterior = bakre.
crista marginalis: subst. marginalåsen; den emaljås som kantar en kindtands tuggyta mesialt och distalt. Eng. marginal ridge. Av lat. crista = ås, kam + margo = kant.
crista medialis: subst. inre kammen; benlist på vadbenets insida som avgränsar muskelfästesytor. Eng. medial crest. Av lat. crista = kam + medialis = inre.
crista musculi supinatoris: subst. list på armbågsbenets baksida där m. supinator fäster. Eng. supinator crest. Av lat. crista = list + musculus supinator = utåtvridarmuskel.
crista nasalis: subst. näskammen; benlist i medellinjen på överkäkens och gombenets gomdel där nässkiljeväggen fäster. Eng. nasal crest. Av lat. crista = list + nasus = näsa.
crista obturatoria: subst. list på övre blygdbensgrenens undersida längs övre kanten av obturatorhålet. Eng. obturator crest. Av lat. crista = list + obturare = täppa till.
crista occipitalis externa: subst. yttre nackbenskammen; benlist i medellinjen på nackbenets utsida ned från nackbensknölen. Eng. external occipital crest. Av lat. crista = kam + occiput = bakhuvud + externa = yttre.
crista occipitalis interna: subst. inre nackbenskammen; benlist nedåt från inre nackbensknölen där lillhjärnskåran fäster. Eng. internal occipital crest. Av lat. crista = kam + occiput = bakhuvud + interna = inre.
crista palatina: subst. gomkammen; tvärgående benlist på hårda gommens undersida. Eng. palatine crest. Av lat. crista = list + palatum = gom.
crista pubica: subst. blygdbenskammen; benlist på blygdbenskroppens övre kant in mot blygdbensknölen. Eng. pubic crest. Av lat. crista = kam + pubis = blygdben.
crista renalis: subst. njurkammen; en gemensam papillkam som bildas när flera märgpyramider smält samman. Eng. renal crest. Av lat. crista = kam + ren = njure.
crista sacralis lateralis: subst. laterala korsbenskammen; yttersta benlisten på korsbenets baksida, motsvarande sammanvuxna tvärutskott. Eng. lateral sacral crest. Av lat. crista = kam + sacralis + lateralis = yttre.
crista sacralis medialis: subst. intermediära korsbenskammen; benlist mellan mittkammen och sidokammen, motsvarande sammanvuxna ledutskott. Eng. intermediate sacral crest. Av lat. crista = kam + sacralis + medialis = mellanliggande.
crista sacralis mediana: subst. mediana korsbenskammen; den ojämna benlisten i korsbenets mittlinje, motsvarande sammanvuxna taggutskott. Eng. median sacral crest. Av lat. crista = kam + sacralis + medianus = i mittlinjen.
crista sphenoidalis: subst. kilbenskammen; benlist i medellinjen på kilbenskroppens framsida som bidrar till nässkiljeväggen. Eng. sphenoidal crest. Av lat. crista = kam + os sphenoidale = kilben.
crista supraepicondylaris lateralis: subst. yttre listen ovanför laterala epikondylen på överarmsbenet. Eng. lateral supraepicondylar ridge. Av lat. crista = list + supra = ovanför + epicondylus + lateralis = yttre.
crista supraepicondylaris medialis: subst. inre listen ovanför mediala epikondylen på överarmsbenet. Eng. medial supraepicondylar ridge. Av lat. crista = list + supra = ovanför + epicondylus + medialis = inre.
crista supramastoidea: subst. övre vårtbenskammen; benlist ovanför yttre hörselgången som fortsätter i okbågens rot. Eng. supramastoid crest. Av lat. crista = kam + supra = ovanför + grek. mastos = vårta.
crista suprastyloidea: subst. list ovanför strålbenets griffelutskott. Eng. suprastyloid crest. Av lat. crista = list + supra = ovanför + grek. stylos = griffel.
crista supravalvularis: subst. supravalvulära kammen; den valk i kärlväggen ovanför pulmonalis- respektive aortaklaffens segel som avgränsar klaffbukterna. Eng. supravalvular ridge. Av lat. crista = kam + supra = ovanför + valva = klaff.
crista supraventricularis: subst. supraventrikulära kammen; den muskelvalk i höger kammare som skiljer inflödesdelen från utflödesdelen (conus arteriosus). Eng. supraventricular crest. Av lat. crista = kam + supra = ovanför + ventriculus = kammare.
crista temporalis: subst. tinningkammen; benlist på underkäksgrenens framsida nedåt från muskelutskottet. Eng. temporal crest. Av lat. crista = kam + tempus = tinning.
crista terminalis: subst. gränskammen; en muskelvalk i höger förmak som skiljer den glatta hålvensdelen från den kamtandsmuskelförsedda delen. Eng. crista terminalis. Av lat. crista = kam + terminalis = gräns-.
crista transversa: subst. den horisontella benkam (falciforma krestan) som delar inre hörselgångens botten i en övre och nedre del. Eng. transverse crest. Av lat. crista = kam + transversus = tvär.
crista tuberculi majoris: subst. listen som löper nedåt från större knölen på överarmsbenet. Eng. crest of greater tubercle. Av lat. crista = list + tuberculum majus = större knölen.
crista tuberculi minoris: subst. listen som löper nedåt från mindre knölen på överarmsbenet. Eng. crest of lesser tubercle. Av lat. crista = list + tuberculum minus = mindre knölen.
crista urethralis: subst. urinrörskammen; en längsgående slemhinnevalk i urinrörets bakvägg. Eng. urethral crest. Av lat. crista = kam + urethra = urinrör.
crista vestibuli: subst. den benkam som skiljer vestibulens ovala och runda fördjupningar åt. Eng. vestibular crest. Av lat. crista = kam + vestibulum = förgård.
cristae cutis: subst. de fina upphöjda åsar (papillarlinjer) på hand- och fotsulehud som ger fingeravtrycksmönstret. Sv. hudåsar. Eng. dermal ridges. Av lat. crista = kam, ås + cutis = hud.
Crohns sjukdom: subst. kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) som kan drabba hela mag-tarmkanalen, oftast nedre tunntarm och tjocktarm, fläckvis och i alla väggens lager. Lat. enteritis regionalis. Eng. Crohn's disease. ICD-10: K50 (K50.0 tunntarm, K50.1 tjocktarm). ICD-11: DD70.
CRP: förk. C-reaktivt protein; akutfasprotein i blodet som stiger snabbt vid inflammation och infektion (höga värden talar för bakteriell orsak). Eng. C-reactive protein. Referensvärde (vuxen): < 3 mg/L (varierar mellan laboratorier).
CRPS: förk. complex Regional Pain Syndrome; komplext regionalt smärtsyndrom med långvarig smärta, svullnad och hud-/cirkulationsförändringar i ett avgränsat område, ofta efter skada. Eng. complex regional pain syndrome.
cruciatum anterius, ligamentum: subst. ligamentum cruciatum anterius; främre korsbandet; band inne i knäleden från skenbenet snett upp till lårbenet, som hindrar skenbenet att glida framåt. Sv. främre korsbandet. Eng. anterior cruciate ligament. Av lat. cruciatus = korsformad + anterior = främre.
cruciatum posterius, ligamentum: subst. ligamentum cruciatum posterius; bakre korsbandet; band inne i knäleden som hindrar skenbenet att glida bakåt. Sv. bakre korsbandet. Eng. posterior cruciate ligament. Av lat. cruciatus = korsformad + posterior = bakre.
cruciatus: adj. korsformig; ligamenta cruciata = korsbanden i knäleden. Sv. korsbands-, korsformig. Eng. cruciate, cruciform. Av lat. crux/crucis = kors + -atus.
cruciforme atlantis, ligamentum: subst. ligamentum cruciforme atlantis; korsbandet vid atlas; ett korsformat band bakom axis tand, bildat av tvärbandet och längsgående strängar. Eng. cruciate ligament of atlas. Av lat. ligamentum = band + cruciformis = korsformig + atlas = första halskotan.
crura antihelicis: subst. de två skänklar i vilka den inre öronvallen (antihelix) delar sig uppåt och omsluter fossa triangularis. Eng. crura of antihelix. Av lat. crus = skänkel + antihelix = inre öronvall.
cruralis: adj. som hör till crus/skänkeln; t.ex. nervus femoralis (äldre: n. cruralis). Sv. krural. Eng. crural. Av lat. crus/cruris = skänkel, ben.
crus: subst. skänkel, ben (underben); också pedunculi cerebri (hjärnstammens skänklar). Sv. skänkel, ben. Eng. crus, leg. Av lat. crus = ben, underben, skänkel.
crus anterius stapedis: subst. stigbygelns främre skänkel. Eng. anterior limb of stapes. Av lat. crus = skänkel + anterior = främre + stapes = stigbygel.
crus breve incudis: subst. städets korta skänkel, riktad bakåt mot trumhålans bakvägg. Eng. short limb of incus. Av lat. crus = skänkel + brevis = kort + incus = städ.
crus cerebri: subst. hjärnskänkelns främre del (crus cerebri); den främre, banrika delen av storhjärnsskänkeln med bl.a. kortikospinala banan. Eng. cerebral crus. Av lat. crus = ben + cerebrum = storhjärna.
crus clitoridis: subst. klitorisskänkeln; den bakre, fästande delen av klitoris svällkropp utmed sittbensgrenen. Eng. crus of clitoris. Av lat. crus = ben, skänkel + klitoris.
crus dextrum: subst. diafragmas högra skänkel; den kraftigare av diafragmas två ben, från de övre ländkotorna. Eng. right crus. Av lat. crus = ben, skänkel + dexter = höger.
crus helicis: subst. den främre, framåtböjda början av öronkanten (helix) som delar örongropen. Eng. crus of helix. Av lat. crus = skänkel, ben + helix = öronkant.
crus laterale: subst. ytliga ljumskportens laterala skänkel; den yttre av de två fiberbuntar som begränsar öppningen. Eng. lateral crus. Av lat. crus = skänkel + lateralis = yttre.
crus longum incudis: subst. städets långa skänkel, som riktas nedåt mot stigbygeln. Eng. long limb of incus. Av lat. crus = skänkel + longus = lång + incus = städ.
crus mediale: subst. ytliga ljumskportens mediala skänkel; den inre av de två fiberbuntar som begränsar öppningen. Eng. medial crus. Av lat. crus = skänkel + medialis = inre.
crus osseum commune: subst. det gemensamma benskänkel där främre och bakre båggången förenas innan de mynnar i vestibulen. Eng. common bony limb. Av lat. crus = skänkel + osseus = ben- + communis = gemensam.
crus penis: subst. penisskänkeln; den bakre, fästande delen av vardera svällkroppen utmed sittbensgrenen. Eng. crus of penis. Av lat. crus = ben, skänkel + penis.
crus posterius stapedis: subst. stigbygelns bakre skänkel. Eng. posterior limb of stapes. Av lat. crus = skänkel + posterior = bakre + stapes = stigbygel.
crus sinistrum: subst. diafragmas vänstra skänkel; det vänstra av diafragmas två ben, från de övre ländkotorna. Eng. left crus. Av lat. crus = ben, skänkel + sinister = vänster.
cryoterapi: subst. (-n) köldbehandling; behandling där vävnad fryses, t.ex. för att förstöra vårtor eller hudförändringar. Sv. kryoterapi, köldbehandling. Eng. cryotherapy. Även kryoterapi. Av gr. kryos = köld.
cryptae tonsillae: subst. mandelkryptorna; de djupa, förgrenade inbuktningar i mandelns yta där lymfvävnaden möter epitelet. Eng. tonsillar crypts. Av grek. krypte = gömställe + lat. tonsilla = mandel.
CSF: förk. cerebrospinalvätska (likvor); den klara vätska som omger hjärna och ryggmärg. Eng. cerebrospinal fluid.
CSV: förk. cerebrospinalvätska (likvor); den klara vätska som omger hjärna och ryggmärg. Eng. cerebrospinal fluid (CSF).
CT: förk. datortomografi; röntgenundersökning som med en roterande röntgenkälla bygger upp tvärsnittsbilder av kroppen. Sv. datortomografi, skiktröntgen. Eng. computed tomography.
CTCP: förk. datortomografisk kolangiopankreatografi; CT-undersökning av gallgångar och bukspottkörtelgång. Eng. CT cholangiopancreatography.
CTG: förk. kardiotokografi; elektronisk fosterövervakning som samtidigt registrerar fostrets hjärtljud och livmoderns sammandragningar. Eng. cardiotocography.
CUA: förk. cost-utility analysis; kostnads-nyttoanalys där effekten mäts i kvalitetsjusterade levnadsår (QALY). Eng. cost-utility analysis.
cubiti, articulatio: subst. articulatio cubiti; armbågsleden; den sammansatta led mellan överarmsben, armbågsben och strålben. Sv. armbågsled. Eng. elbow joint. Av lat. articulus = led + cubitus = armbåge.
cubitus: subst. armbåge. Sv. armbåge. Eng. elbow, cubitus. Av lat. cubitus = armbåge, av cubare = ligga ned; det man stödjer sig mot när man liggar.
cuboideonaviculare dorsale, ligamentum: subst. ligamentum cuboideonaviculare dorsale; band på fotryggen mellan tärningsben och båtben. Eng. dorsal cuboideonavicular ligament. Av grek. kyboeides = tärningsformad + lat. naviculare = båtben + dorsalis = på ryggsidan.
cuboideonaviculare plantare, ligamentum: subst. ligamentum cuboideonaviculare plantare; band på fotsulan mellan tärningsben och båtben. Eng. plantar cuboideonavicular ligament. Av grek. kyboeides = tärningsformad + lat. naviculare = båtben + planta = fotsula.
cuboideum, os: subst. os cuboideum; tärningsbenet; det tärningsformade fotrotsbenet på fotens yttersida framför hälbenet. Sv. tärningsben. Eng. cuboid. Av grek. kybos = tärning + eidos = form.
cuboideus: adj. kubisk; os cuboideum = tärningsformigt tarsalben på fotutsidan. Sv. kuboid. Eng. cuboid. Av grek. kubos (kub) + eidos = form.
cuneiforme intermedium, os: subst. os cuneiforme intermedium; mellersta kilbenet; det minsta av fotens tre kilben. Sv. mellersta kilben. Eng. intermediate cuneiform. Av lat. os = ben + cuneus = kil + intermedius = mellanliggande.
cuneiforme laterale, os: subst. os cuneiforme laterale; yttre kilbenet; det yttre av fotens tre kilben. Sv. yttre kilben. Eng. lateral cuneiform. Av lat. os = ben + cuneus = kil + lateralis = yttre.
cuneiforme mediale, os: subst. os cuneiforme mediale; inre kilbenet; det största av fotens tre kilformade ben, vid stortåns stråle. Sv. inre kilben. Eng. medial cuneiform. Av lat. os = ben + cuneus = kil + forma = form + medialis = inre.
cuneiformis: adj. kilformig; ossa cuneiformia = de tre kilbenen i tarsus. Sv. kilformad. Eng. cuneiform. Av lat. cuneus (kil) + forma = form.
cuneocuboideum dorsale, ligamentum: subst. ligamentum cuneocuboideum dorsale; band på fotryggen mellan yttre kilbenet och tärningsbenet. Eng. dorsal cuneocuboid ligament. Av lat. cuneus = kil + grek. kyboeides = tärningsformad + lat. dorsalis = på ryggsidan.
cuneocuboideum interosseum, ligamentum: subst. ligamentum cuneocuboideum interosseum; djupt band mellan yttre kilbenet och tärningsbenet. Eng. cuneocuboid interosseous ligament. Av lat. cuneus = kil + grek. kyboeides = tärningsformad + lat. interosseus = mellan ben.
cuneocuboideum plantare, ligamentum: subst. ligamentum cuneocuboideum plantare; band på fotsulan mellan yttre kilbenet och tärningsbenet. Eng. plantar cuneocuboid ligament. Av lat. cuneus = kil + grek. kyboeides = tärningsformad + lat. planta = fotsula.
cuneometatarsalia interossea, ligamenta: subst. ligamenta cuneometatarsalia interossea; djupa band mellan kilbenen och mellanfotsbenens baser; ett av dem (Lisfrancs band) är särskilt viktigt. Eng. cuneometatarsal interosseous ligaments. Av lat. cuneus = kil + grek. metatarsion = mellanfot + lat. interosseus = mellan ben.
cuneonavicularia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta cuneonavicularia dorsalia; band på fotryggen mellan båtben och kilben. Eng. dorsal cuneonavicular ligaments. Av lat. cuneus = kil + naviculare = båtben + dorsalis = på ryggsidan.
cuneonavicularia plantaria, ligamenta: subst. ligamenta cuneonavicularia plantaria; band på fotsulan mellan båtben och kilben. Eng. plantar cuneonavicular ligaments. Av lat. cuneus = kil + naviculare = båtben + planta = fotsula.
cuneonavicularis, articulatio: subst. articulatio cuneonavicularis; leden mellan båtbenet och de tre kilbenen i fotroten. Eng. cuneonavicular joint. Av lat. cuneus = kil + naviculare = båtben.
cuneus: adj. kil; kilformig hjärnlobsdel i occipitallob. Sv. kil. Eng. wedge, cuneus. Av lat. cuneus = kil, klinoformig sten.
cupula: subst. liten kupol; t.ex. cupula pleurae (pleurahinnans topp), cupula cochleae (snäckans topp). Sv. kupula, liten kupol. Eng. cupula, cupola. Av lat. cupa (tunna) + -ula (diminutiv).
cupula ampullaris: subst. den geléartade kupol över sinneskammen (crista ampullaris) i båggångarnas ampuller, som böjs av endolymfans rörelse vid rotation. Eng. ampullary cupula. Av lat. cupula = liten kupol + ampulla = utbuktning.
cupula cochleae: subst. snäckans kupol; den blinda toppen av spiralkanalen. Eng. cochlear cupula. Av lat. cupula = liten kupol + cochlea = snäcka.
cupula pleurae: subst. lungsäckskupolen; den del av vägglungsäcken som välver sig upp över lungspetsen ovanför första revbenet. Eng. cervical pleura. Av lat. cupula = liten kupol + grek. pleura = sida.
curativ: adj. (-t, -a) botande; som syftar till att bota (jfr palliativ = lindrande). Sv. kurativ, botande. Eng. curative. Även kurativ. Av lat. curare = bota.
curvatura: subst. krökning, böj; t.ex. curvatura minor/major ventriculi (magsäckens krökning). Sv. kurva, krökning. Eng. curvature. Av lat. curvare = böja; curvatura = böjning.
curvatura major: subst. stora kurvaturen; magsäckens långa, konvexa nedre-vänstra kant. Eng. greater curvature. Av lat. curvatura = krökning + major = större.
curvatura minor: subst. lilla kurvaturen; magsäckens korta, konkava övre-högra kant. Eng. lesser curvature. Av lat. curvatura = krökning + minor = mindre.
curvatura occlusalis: subst. bettkurvan; den svaga böjning som tändernas tuggytor tillsammans bildar (Spees kurva). Eng. occlusal curve. Av lat. curvatura = krökning + occludere = sluta till (bettet).
curvatura primaria: subst. primärkrökning; ryggradens ursprungliga, framåt konkava krökning hos fostret (bröst- och korsbensdelen). Eng. primary curvature. Av lat. curvatura = krökning + primarius = ursprunglig.
curvaturae secundariae: subst. sekundärkrökningar; ryggradens senare uppkomna framåtkonvexa krökningar (hals- och ländlordos) som utvecklas när barnet lär sig lyfta huvudet och gå. Eng. secondary curvatures. Av lat. curvatura = krökning + secundarius = senare.
Cushings syndrom: subst. symtombild orsakad av långvarigt för höga halter av kortisol (av tumör, kortisonbehandling eller binjurebarksöverväxt) med bl.a. runt ”månansikte”, bålfetma, tunn hud och högt blodtryck. Eng. Cushing's syndrome. ICD-10: E24. ICD-11: 5A70.
cuspides commissurales: subst. kommissursegel; små extra segel i kommissurerna mellan mitralisklaffens huvudsegel. Eng. commissural cusps. Av lat. cuspis = segel + commissura = förbindelse.
cuspis: subst. spets; en av hjärtklaffens fliker, t.ex. cuspis anterior. Sv. spets, flik. Eng. cusp. Av lat. cuspis = spets, spjutspets.
cuspis anterior: subst. främre klaffseglet; det framåtvända seglet i en av segelklaffarna (tricuspidalis- respektive mitralisklaffen). Eng. anterior cusp. Av lat. cuspis = spets, segel + anterior = främre.
cuspis dentis: subst. tandkusp; en upphöjd spets på en hörntands eller kindtands tuggyta. Eng. cusp. Av lat. cuspis = spets + dens = tand.
cuspis posterior: subst. bakre klaffseglet; det bakåtvända seglet i en av segelklaffarna (tricuspidalis- respektive mitralisklaffen). Eng. posterior cusp. Av lat. cuspis = spets, segel + posterior = bakre.
cuspis septalis: subst. septala klaffseglet; tricuspidalisklaffens segel mot kammarskiljeväggen. Eng. septal cusp. Av lat. cuspis = spets, segel + septum = skiljevägg.
cutanea, vena: subst. vena cutanea; hudven; en ytlig ven i huden/underhuden. Eng. cutaneous vein. Av lat. cutis = hud + vena = ven.
cutaneus: adj. som hör till huden; t.ex. nervus cutaneus. Sv. kutan, hudd-. Eng. cutaneous. Av lat. cutis = hud.
cutaneus femoris lateralis, nervus: subst. nervus cutaneus femoris lateralis; laterala lårhudnerven; ren känselnerv till lårets utsida; klämning ger "meralgia paraesthetica". Eng. lateral cutaneous nerve of thigh. Av lat. cutis = hud + femur = lårben + lateralis = i sidled + nervus = nerv.
cutaneus femoris posterior, nervus: subst. nervus cutaneus femoris posterior; bakre lårhudnerven; känselnerv till lårets baksida och sätets nedre del. Eng. posterior cutaneous nerve of thigh. Av lat. cutis = hud + femur = lårben + posterior = bakre + nervus = nerv.
cutaneus, musculus: subst. musculus cutaneus; hudmuskel; muskel som fäster i huden i stället för i ett ben. Eng. cutaneous muscle. Av lat. musculus = muskel + cutis = hud.
cutis: subst. huden; det yttre organet bestående av överhud (epidermis) och läderhud (dermis). Sv. hud. Eng. skin. Av lat. cutis = hud.
cutis (dérma): subst. hud; kroppens yttre skyddande organ. Sv. hud. Eng. skin, cutis, dermis. Av lat. cutis = hud.
cutis, glandulae: subst. glandulae cutis; hudens körtlar; svett- och talgkörtlar. Sv. hudkörtlar. Eng. skin glands. Av lat. glandula = körtel + cutis = hud.
CVK: förk. central venkateter; tunn kateter som läggs in i en stor ven nära hjärtat för långvarig tillförsel av läkemedel, näring eller vätska. Eng. central venous catheter.
CVP: förk. centralt ventryck; trycket i de stora venerna nära höger förmak, mått på vätskestatus och hjärtfunktion. Eng. central venous pressure.
cyanos: subst. (-en, pl. -er) blåfärgning av hud och slemhinnor på grund av syrebrist i blodet. Eng. cyanosis. Av gr. kyanos = mörkblå.
cyclus: subst. (lat.) cykel; återkommande period eller förlopp, t.ex. menstruationscykeln. Sv. cykel. Eng. cycle. Av gr. kyklos = ring, krets.
cykloplegi: subst. (-n) förlamning av ögats ciliarmuskel så att ackommodationen upphör och pupillen vidgas; framkallas med ögondroppar vid undersökning. Eng. cycloplegia. Av gr. kyklos = cirkel + plege = slag.
cylindrica, articulatio: subst. articulatio cylindrica; cylinderled; led där en cylinderformad yta rör sig kring en axel (gång- eller vridled). Eng. cylindrical joint. Av lat. articulus = led + grek. kylindros = cylinder.
cylindroideus: adj. cylinderliknande; t.ex. articulatio cylindroidea = cylindrisk led (trochoidea). Sv. cylindroid. Eng. cylindroid. Av grek. kylindros (cylinder) + eidos = form.
cymba conchae: subst. den övre, mindre delen av örongropen ovanför helixskänkeln. Eng. cymba conchae. Av grek. kymbe = skål + concha = mussla.
cysta: subst. blåsa, cysta; vätskefylld kavitet med epitelvägg. Sv. cysta, blåsa. Eng. cyst. Av grek. kystis = blåsa, påse.
cystatin C: subst. (cystatin C) litet protein som filtreras fritt i njurarna och används som markör för njurfunktionen (eGFR); mindre beroende av muskelmassa än kreatinin. Eng. cystatin C. Referensvärde (vuxen): ca 0,60–1,10 mg/L (stiger med åldern). Jfr eGFR, Kreatinin.
cystica, arteria: subst. arteria cystica; gallblåseartären; gren (oftast av högra levergrenen) till gallblåsan; söks i Calots triangel vid gallblåseoperation. Eng. cystic artery. Av grek. kystis = blåsa + lat. arteria = artär.
cysticus: adj. som hör till cystan eller urinblåsan; t.ex. ductus cysticus (gallblåsans utföringsgång). Sv. cystisk. Eng. cystic. Av grek. kystis = blåsa.
cystisk: adj. (pl. -a) som rör eller består av cystor (vätskefyllda blåsor). Eng. cystic. Av gr. kystis = blåsa.
cystisk fibros: subst. ärftlig sjukdom med segt slem i lungor och bukspottkörtel på grund av defekt salttransport; ger upprepade luftvägsinfektioner och näringsproblem. Lat. fibrosis cystica. Eng. cystic fibrosis. ICD-10: E84. ICD-11: CA25.
cystit: subst. (-en, pl. -er) blåskatarr; inflammation i urinblåsan, oftast av bakterier. Sv. blåskatarr. Eng. cystitis. Av gr. kystis = blåsa + -itis. ICD-10: N30. ICD-11: GC00.
cystoskopi: subst. (-n, pl. -er) undersökning av urinblåsans insida med ett rörformat instrument (cystoskop) som förs in via urinröret. Eng. cystoscopy. Av gr. kystis = blåsa + skopein = betrakta.
cytokin: subst. (-et, pl. -er) signalprotein som celler i immunförsvaret utsöndrar för att kommunicera, t.ex. vid infektion och inflammation. Eng. cytokine. Av gr. kytos = cell + kinesis = rörelse.
cytologi: subst. (-n) cellära; mikroskopisk undersökning av enstaka celler, t.ex. cellprov från livmoderhalsen. Eng. cytology. Av gr. kytos = cell + logos = lära.
cytopeni: subst. (-n, pl. -er) brist på en eller flera typer av blodkroppar. Eng. cytopenia. Av gr. kytos = cell + penia = brist.
cytoplasma: subst. cellplasman; den geléartade massan inuti cellen mellan cellkärnan och cellmembranet, där organellerna ligger. Eng. cytoplasm. Av gr. kytos = cell + plasma = det formade.
cytostatika: subst. (pl.) cellgifter; läkemedel som hämmar cellers tillväxt och delning, används framför allt mot cancer. Sv. cellgifter. Eng. cytostatics, chemotherapy. Av gr. kytos = cell + statikos = hejdande.
cytotoxisk: adj. (pl. -a) giftig för celler; som skadar eller dödar celler. Eng. cytotoxic. Av gr. kytos = cell + toxikon = gift.

Sök i ordlistan