Medicinska ord på A – förklaring och etymologi

AA: förk. sekundär (reaktiv) systemisk amyloidos; inlagring av AA-amyloid som följd av långvarig inflammation. Eng. AA amyloidosis. Se Amyloidos. ICD-10: E85.3.
AAA: förk. abdominellt aortaaneurysm; sjuklig lokal vidgning av stora kroppspulsådern i buken. Sv. bukaortaaneurysm. Eng. abdominal aortic aneurysm. Vardag. pulsåderbråck på stora kroppspulsådern i buken.
AAT: förk. alfa-1-antitrypsin; akutfasprotein som hämmar enzymet elastas och skyddar bl.a. lungvävnaden. Eng. alpha-1 antitrypsin. Vardag. ett skyddande äggviteämne i blodet.
abdomen: subst. buk; bukhålan och dess innehåll. Sv. buk, mage. Eng. abdomen. Vardag. magen, buken. Av lat. abdomen, troligen av abdere = gömma undan.
abdominalbråck: subst. (-et, pl. -∅) bukväggsbråck; utbuktning av bukinnehåll genom en svaghet i bukväggen. Sv. bukväggsbråck. Eng. abdominal hernia. Vardag. bråck på magen. Av lat. abdomen = buk.
abdominalhåla: subst. (-n) bukhålan; kroppshålan mellan diafragman och bäckenet som rymmer matsmältnings- och urinorganen. Sv. bukhåla. Eng. abdominal cavity. Av lat. abdomen = buk.
abdominalis: adj. som hör till buken. Sv. abdominal. Eng. abdominal. Av lat. abdomen = buk.
abdominalreflex: subst. (-en) bukväggsreflex; om man stryker mot huden ut från naveln drar bukmusklerna på den sidan ihop sig så att naveln dras åt samma håll. Eng. abdominal reflex. Av lat. abdomen = buk + reflectere = böja tillbaka.
abdominell: adj. (-t, -a) som hör till eller finns i buken/bukhålan. Sv. abdominal. Eng. abdominal. Av lat. abdomen = buk.
abdominell respiration: Bukandning; andning där bukväggen rör sig synligt när diafragman arbetar. (uttryck) Sv. bukandning. Eng. abdominal respiration. Vardag. att andas med magen.
abdominis, musculi: subst. musculi abdominis; bukens muskler; de breda bukväggsmusklerna och raka bukmuskeln som stödjer bukinnehållet, böjer bålen och höjer buktrycket. Eng. muscles of abdomen. Av lat. musculus = muskel + abdomen = buk.
abducens: adj. isärförande, utåtledande; n. abducens = 6:e kranialnerven, styr laterala ögonmuskeln. Sv. abducens. Eng. abducens nerve. Av lat. ab- (bort) + ducere = leda.
abducens, nervus: subst. nervus abducens [VI]; abducensnerven (sjätte kranialnerven); styr ögats utåtförande muskel (m. rectus lateralis); bortfall ger inåtskelning och dubbelseende. Eng. abducent nerve. Av lat. abducere = föra bort + nervus = nerv.
abducera: verb att leda/dra isär eller utåt; rörelse bort från kroppens mittlinje. Sv. abducera. Eng. to abduct. Av lat. ab- (bort) + ducere = leda.
abductio: subst. abduktion; rörelse som för en kroppsdel bort från kroppens medellinje. Sv. abduktion. Eng. abduction. Av lat. abducere = föra bort (ab = bort + ducere = föra).
abductor: subst. isärförare, utåtdragare; muskel som utför abduktion. Sv. abduktor. Eng. abductor. Av lat. ab- (bort) + ducere = leda.
abductor digiti minimi, musculus: subst. musculus abductor digiti minimi; lillfingerabduceraren; muskel i lillfingerballen som för ut lillfingret. Eng. abductor digiti minimi. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort + digitus minimus = lillfinger.
abductor hallucis, musculus: subst. musculus abductor hallucis; stortåabduceraren; muskel längs fotsulans innerkant som för ut stortån och stödjer fotvalvet. Eng. abductor hallucis. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort + hallux = stortå.
abductor metatarsi quinti, musculus: subst. musculus abductor metatarsi quinti; femte mellanfotsbenets abducerare; muskelbunt längs fotens ytterkant. Eng. abductor of fifth metatarsal. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort + metatarsus = mellanfot + quintus = femte.
abductor pollicis brevis, musculus: subst. musculus abductor pollicis brevis; korta tumabduceraren; muskel i tumballen som för ut tummen. Eng. abductor pollicis brevis. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort + pollex = tumme + brevis = kort.
abductor pollicis longus, musculus: subst. musculus abductor pollicis longus; långa tumabduceraren; underarmsmuskel som för ut tummen och abducerar handleden. Eng. abductor pollicis longus. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort + pollex = tumme + longus = lång.
abductor, musculus: subst. musculus abductor; utåtförare; muskel som för en kroppsdel bort från medellinjen. Eng. abductor muscle. Av lat. musculus = muskel + abducere = föra bort.
abduktion: subst. rörelse bort från kroppens mittlinje. Eng. abduction. Motsats: adduktion. Av lat. ab- (bort) + ducere = leda.
abduktor: subst. (-n, pl. -er) muskel som för en kroppsdel bort från kroppens mittlinje (utåt). Eng. abductor. Motsats: adduktor. Av lat. ab- = bort + ducere = leda.
aberrant: adj. (pl. -a) avvikande från det normala; om t.ex. kärl eller nervbanor med onormalt förlopp. Eng. aberrant. Av lat. aberrare = gå vilse (ab- = bort + errare = irra).
ABI: förk. ankel-/armtrycksindex; kvoten mellan högsta systoliska blodtrycket vid fotleden och i armen, mått på arteriell cirkulation i benen. Sv. ankel-armindex. Eng. ankle-brachial index. Även: ABPI, AAI.
ablatio mammae: subst. (lat. uttryck) kirurgiskt avlägsnande av ett bröst. Sv. mastektomi, bröstamputation. Eng. mastectomy. Vardag. borttagning av ett bröst. Av lat. ablatio = bortförande + mamma = bröst.
ablatio placentae: för tidig avlossning av moderkakan från livmoderväggen under graviditeten – ett akut tillstånd med blödning som hotar både mor och foster. Eng. placental abruption. Av lat. ablatio = bortförande + placenta = moderkaka. ICD-10: O45.
ablation: subst. (-en) avlägsnande av vävnad eller organ, t.ex. kirurgiskt eller via värme/kyla (kateterablation i hjärtat). Eng. ablation. Av lat. ablatio = bortförande (ab- = bort + ferre = bära).
abnorm: adj. (-t, -a) onormal, avvikande från det normala. Sv. onormal. Eng. abnormal. Av lat. ab- = bort från + norma = regel.
abortus: subst. (lat.) abort; avbruten graviditet, spontan (missfall) eller framkallad. Sv. abort. Eng. abortion. Av lat. aboriri = försvinna, förgås.
abrasio: subst. (lat.) skrapning; bortskrapning av vävnad, t.ex. av livmoderslemhinnan (abrasio uteri) eller avskrapning på hornhinnan. Eng. abrasion, curettage. Av lat. abradere = skrapa bort.
abrasion: subst. (-en, pl. -er) hudskada med avskrapad hud, skrubbsår. Sv. skrubbsår. Eng. abrasion. Vardag. skrubbsår. Av lat. abradere = skrapa bort.
abrupt: adj. (pl. -a) tvärt, plötsligt. Eng. abrupt. Av lat. abruptus = avbruten (ab- = bort + rumpere = bryta).
abscedera: verb att utvecklas till en böld (abscess). Eng. to form an abscess. Av lat. abscedere = avskiljas, dra sig undan.
abscess: subst. (-en, pl. -er) böld; avgränsad varansamling i vävnad. Sv. varböld. Eng. abscess. Vardag. varböld. Av lat. abscessus = varansamling (abscedere = dra sig undan). ICD-10: hudabscess L02.
absens: subst. lättare epileptiskt anfall med kortvarig medvetandeförlust utan kramper. Eng. absence seizure. Vardag. kort frånvaroattack. Av lat. absentia = frånvaro.
absolut risk: (AR) Sannolikheten för att en individ får ett bestämt utfall under en angiven tidsperiod; anges mellan 0 och 1 eller i procent och kan avse både ogynnsamma och gynnsamma effekter. (begrepp) Eng. absolute risk.
absolut riskminskning: (ARR) Den absoluta skillnaden i risk mellan försöks- och kontrollgrupp när risken är lägre i försöksgruppen; beräknas som AR i kontrollgruppen minus AR i försöksgruppen. Inverterat värde ger NNT. (begrepp) Eng. absolute risk reduction.
absolut riskökning: (ARI) Den absoluta skillnaden i risk mellan försöks- och kontrollgrupp när risken är högre i försöksgruppen; beräknas som AR i försöksgruppen minus AR i kontrollgruppen. (begrepp) Eng. absolute risk increase.
absorption: subst. (-en, pl. -er) upptag eller uppsugning genom hinna, hud eller annan vävnad. Eng. absorption. Av lat. absorbere = suga upp.
abstinens: subst. avhållsamhet; även de kroppsliga och psykiska symtom som uppträder när tillförseln av ett beroendeframkallande ämne upphör. Eng. abstinence, withdrawal. Av lat. abstinere = avhålla sig.
accessorius: adj. extra, tillbehörig; n. accessorius = 11:e kranialnerven, innerverar m. sternocleidomastoideus och trapezius. Sv. accessorisk. Eng. accessory. Av lat. accessorius = tillagd, av accedere = komma till.
accessorius, nervus: subst. nervus accessorius [XI]; tillbehörsnerven (elfte kranialnerven); motorisk nerv till nackvändar- (sternocleidomastoideus) och kappmuskeln (trapezius). Eng. accessory nerve. Av lat. accessorius = tillkommande + nervus = nerv.
accidentell: adj. (-t, -a) tillfällig, av en händelse. Eng. accidental. Av lat. accidere = inträffa, hända.
ACE: förk. angiotensinkonverterande enzym; omvandlar angiotensin I till det blodtryckshöjande angiotensin II. Eng. angiotensin converting enzyme. Se ACE-hämmare.
ACE-hämmare: subst. (-n, pl. -∅) läkemedel som hämmar enzymet angiotensinkonvertas (ACE) och därmed sänker blodtrycket; används vid högt blodtryck och hjärtsvikt. Eng. ACE inhibitor.
acetabulum: subst. höftledsskål i bäckenet; tar emot lårbenshuvudet (caput femoris). Sv. höftledsgrop, höftledspanna, ledpanna. Eng. acetabulum, hip socket. Av lat. acetum (ättika) + -bulum (behållare) = ättikskål; ledpannans form liknar en liten skål.
acetaminofen: subst. paracetamol (N-acetyl-p-aminofenol); smärtstillande och febernedsättande läkemedel. Sv. paracetamol. Eng. acetaminophen, paracetamol. Även stavn.: acetaminophen.
aceton: subst. keton som bildas vid nedbrytning av fett; förhöjda mängder ses vid ketoacidos (t.ex. vid diabetes) och ger en sötaktig (frukt-/blommig) andedräkt. Eng. acetone.
acetylsalicylsyra: subst. (-n) (ASA) Läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och inflammationsdämpande effekt som även hämmar trombocyternas klumpning (motverkar blodpropp). Eng. acetylsalicylic acid, aspirin.
AChR: förk. acetylkolinreceptor; mottagarmolekyl för signalsubstansen acetylkolin, bl.a. i den neuromuskulära synapsen. Eng. acetylcholine receptor.
aciditet: subst. (-en) surhetsgrad. Eng. acidity. Av lat. acidus = sur.
acidos: subst. (-en, pl. -er) syra-bas-rubbning med sänkt pH i blodet (ökad surhet). Sv. syraförgiftning. Eng. acidosis. Motsats: alkalos. Av lat. acidus = sur.
ackommodationsförlamning: subst. (-en) oförmåga att ställa in ögats lins på skarp närsyn, t.ex. vid förlamning av ciliarmuskeln. Eng. accommodation paralysis, cycloplegia.
ackommodationsstörningar: subst. (pl.) problem med att ställa in ögats synskärpa på olika avstånd. Eng. accommodation disorders.
ackommodering: subst. (-en) ögats inställning av linsens brytkraft för skarp syn på olika avstånd. Sv. ackommodation. Eng. accommodation. Av lat. accommodare = anpassa.
ackumulation: subst. (-en, pl. -er) anhopning, ansamling. Eng. accumulation. Av lat. accumulare = hopa.
acne: subst. kvisslor, finnar; talgkörtelsjukdom med pormaskar och inflammerade knottror. Sv. akne, finnar. Eng. acne. Se Akne.
ACOS: förk. Asthma–COPD overlap syndrome; tillstånd med samtidiga tecken på både astma och KOL, utan en allmänt vedertagen definition. Eng. asthma-COPD overlap syndrome.
acousticus: adj. hörande till hörseln; n. acousticus (vestibulocochlearis) = 8:e kranialnerven. Sv. akustisk. Eng. acoustic. Av grek. akoustikos = hörandes, av akouein = höra.
ACR: förk. albumin/kreatinin-kvot i urin; metod för att tidigt påvisa njurskada. Eng. albumin/creatinine ratio.
acromioclaviculare, ligamentum: subst. ligamentum acromioclaviculare; band ovanpå akromioklavikularleden som förstärker dess kapsel. Eng. acromioclavicular ligament. Av grek. akromion = skulderhöjd + lat. clavicula = nyckelben.
acromioclavicularis, articulatio: subst. articulatio acromioclavicularis; akromioklavikularleden; leden mellan skulderbladets akromion och nyckelbenets yttre ände. Eng. acromioclavicular joint. Av grek. akromion = skulderhöjd + lat. clavicula = nyckelben.
acromion: subst. skulderhöjden; det utskott av skulderbladskammen som bildar skuldrans topp och ledar mot nyckelbenet. Sv. skulderhöjd. Eng. acromion. Av grek. akron = topp + omos = skuldra.
acromion (akromion): subst. lateralt utskott på skulderbladets ryggrad; bildar skuldertoppen. Sv. akromion. Eng. acromion. Vardag. skuldertoppen. Av grek. akron (spets, topp) + omos = axel.
ACTH: förk. adrenokortikotropt hormon; bildas i hypofysens framlob och styr binjurebarkens produktion av kortisol. Eng. adrenocorticotropic hormone, corticotropin.
adaptation: subst. (-en, pl. -er) anpassning, tillvänjning. Eng. adaptation. Av lat. adaptare = anpassa.
ADD: förk. uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet (attention deficit disorder). Eng. attention deficit disorder. Se ADHD.
addiktion: subst. beroende, t.ex. av alkohol eller vanebildande läkemedel. Sv. beroende. Eng. addiction. Av lat. addicere = överlämna, tilldöma.
Addisonkris: subst. (-en) livshotande binjurebarksvikt med akut brist på kortisol; ger blodtrycksfall, kräkningar och medvetandepåverkan. Eng. Addisonian crisis, adrenal crisis.
Addisons sjukdom: subst. kronisk primär binjurebarksvikt med brist på kortisol och aldosteron; beskrevs 1855 av Thomas Addison. Eng. Addison's disease. Lat. morbus Addisoni. ICD-10: E27.1. ICD-11: 5A74.
additiv effekt: När två ämnen samverkar så att den sammanlagda effekten motsvarar summan av deras enskilda effekter. (begrepp) Eng. additive effect. Av lat. addere = lägga till.
adducere: verb att leda/dra till eller samman; rörelse mot kroppens mittlinje. Sv. adducera. Eng. to adduct. Av lat. ad- (mot) + ducere = leda.
adductio: subst. adduktion; rörelse som för en kroppsdel mot kroppens medellinje. Sv. adduktion. Eng. adduction. Av lat. adducere = föra till (ad = till + ducere = föra).
adductor: subst. sammanförare; muskel som utför adduktion. Sv. adduktor. Eng. adductor. Av lat. ad- (mot) + ducere = leda.
adductor brevis, musculus: subst. musculus adductor brevis; korta inåtföraren; lårinsidesmuskel bakom långa inåtföraren som för in höften. Eng. adductor brevis. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + brevis = kort.
adductor hallucis, musculus: subst. musculus adductor hallucis; stortåadduktorn; fotsulemuskel med ett snett och ett tvärgående huvud som för in stortån och stödjer främre fotvalvet. Eng. adductor hallucis. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + hallux = stortå.
adductor longus, musculus: subst. musculus adductor longus; långa inåtföraren; främre lårinsidesmuskel som för in höften. Eng. adductor longus. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + longus = lång.
adductor magnus, musculus: subst. musculus adductor magnus; stora inåtföraren; den största lårinsidesmuskeln, med en adducerande och en hälsenelik del. Eng. adductor magnus. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + magnus = stor.
adductor minimus, musculus: subst. musculus adductor minimus; minsta inåtföraren; den övre, avskilda delen av stora inåtföraren. Eng. adductor minimus. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + minimus = minst.
adductor pollicis, musculus: subst. musculus adductor pollicis; tumadduktorn; muskel i handflatan som för tummen mot pekfingret. Eng. adductor pollicis. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till + pollex = tumme.
adductor, musculus: subst. musculus adductor; inåtförare; muskel som för en kroppsdel mot medellinjen. Eng. adductor muscle. Av lat. musculus = muskel + adducere = föra till.
adductorius: adj. som hör till adductor. Sv. adduktorisk. Eng. adductory. Av lat. adductor.
adduktion: subst. rörelse mot kroppens mittlinje. Eng. adduction. Motsats: abduktion. Av lat. ad- (mot) + ducere = leda.
adduktor: subst. (-n, pl. -er) muskel som för en kroppsdel mot kroppens mittlinje (inåt). Eng. adductor. Motsats: abduktor. Av lat. ad- = till + ducere = leda.
adekvat: adj. (pl. -a) tillräcklig, ändamålsenlig, passande. Eng. adequate. Av lat. adaequatus = likställd, motsvarande.
adenektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en eller flera körtlar. Eng. adenectomy. Av gr. aden = körtel + ektome = bortskärande.
adenit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en körtel, särskilt lymfkörtel. Eng. adenitis. Av gr. aden = körtel + -itis = inflammation. ICD-10: lymfadenit I88.9 (akut L04).
adenohypofys: subst. (-en) hypofysens framlob; den körteldel av hypofysen som bildar bl.a. tillväxthormon (GH), prolaktin, ACTH, TSH, FSH och LH. Eng. adenohypophysis, anterior pituitary. Jfr Hypofys, Neurohypofys.
adenohypophysis: subst. hypofysens framlob (körteldelen); den del av hypofysen som bildar och utsöndrar egna hormoner (bl.a. tillväxthormon, ACTH, TSH, prolaktin). Eng. adenohypophysis. Av grek. aden = körtel + hypophysis = hypofys.
adenoid: Adj./subst., -en, pl. -er: Körtelliknande; även (i pl.) den förstorade lymfvävnaden i nässvalget (polyper). Eng. adenoid. Av gr. aden = körtel + eidos = liknande.
adenoidektomi: subst. (-n) kirurgiskt avlägsnande av förstorad lymfvävnad (polyper) i nässvalgets bakre del. Eng. adenoidectomy. Av gr. aden = körtel + eidos = liknande + ektome = bortskärande.
adenom: subst. (-et, pl. -∅) godartad tumör utgången från körtelvävnad, t.ex. i tjocktarmen. Eng. adenoma. Av gr. aden = körtel + -oma = tumör. ICD-10: godartad tumör, kodas efter lokal (t.ex. tjocktarm D12, hypofys D35.2).
adenomatos: subst. (-en) framväxt av ett stort antal körtelvävnadstumörer (adenom). Eng. adenomatosis. Även adenomatös (adj.) = körtelliknande, av adenomkaraktär (eng: adenomatous).
ADH: förk. antidiuretiskt hormon (vasopressin); kärlsammandragande hormon som koncentrerar urinen genom att minska vätskeförlusten via njurarna. Eng. antidiuretic hormone, vasopressin.
ADHD: förk. attention deficit/hyperactivity disorder; neuropsykiatriskt tillstånd med bristande uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Eng. attention deficit hyperactivity disorder. ICD-10: F90. ICD-11: 6A05.
adherens: subst. (-en, pl. -er) sammanväxning av vävnader, t.ex. efter operation eller inflammation; även hur väl en patient följer ordinerad behandling. Eng. adherence. Av lat. adhaerere = häfta vid.
adherensileus: subst. tarmvred (ileus) orsakat av sammanväxningar i bukhålan. Eng. adhesive ileus, adhesive bowel obstruction.
adherent: adj. (pl. -a) sammanvuxen, vidhäftande; om vävnad som vuxit ihop t.ex. efter operation. Eng. adherent. Av lat. adhaerere = häfta vid.
adhesion: subst. (-en, pl. -er) sammanväxning, vidhäftning. Eng. adhesion. Av lat. adhaerere = häfta vid.
adipositas: subst. (lat.) fetma, övervikt. Sv. fetma. Eng. obesity, adiposity. Av lat. adeps = fett.
adiposus: adj. fettrik; t.ex. vävnad med hög fettandel. Sv. adipös. Eng. adipose. Av lat. adeps = fett, ister.
adipös: adj. (-t, -a) fet, överviktig; som rör fettvävnad. Eng. adipose. Av lat. adeps = fett.
aditus: subst. ingång, ingångsöppning; t.ex. aditus ad antrum mastoideum. Sv. ingång. Eng. entrance, aditus. Av lat. adire = gå till, ad + ire = gå.
aditus ad antrum mastoideum: subst. den öppning som förbinder trumhålans övre del (epitympanum) med vårtbensgrottan. Eng. aditus to mastoid antrum. Av lat. aditus = ingång + antrum = grotta + mastoideus = vårtbens-.
aditus laryngis: subst. struphuvudsingången; öppningen från det nedre svalget in i struphuvudet, kantad av struplock och aryepiglottiska veck. Eng. laryngeal inlet. Av lat. aditus = ingång + grek. larynx = struphuvud.
aditus orbitalis: subst. ögonhålans ingång; den främre, fyrkantiga öppningen till ögonhålan. Eng. orbital opening. Av lat. aditus = ingång + orbita = ögonhåla.
adjuvans: subst. tillsats som förstärker effekten av en huvudbehandling, t.ex. ett ämne som ökar immunsvaret på ett vaccin. Eng. adjuvant. Av lat. adiuvare = hjälpa.
adjuvant: adj. som ges som tillägg till huvudbehandlingen; ofta om cancerbehandling efter att tumören opererats eller strålats bort. Eng. adjuvant. Av lat. adiuvare = hjälpa.
adminiculum lineae albae: subst. vita linjens bakre fäste; den triangulära senplatta där vita linjen fäster mot blygdbenet baktill. Eng. posterior attachment of linea alba. Av lat. adminiculum = stöd + linea alba = vita linjen.
adnexa: subst. (lat. pl.) livmoderns bihang, dvs. äggledare, äggstockar och livmoderband. Sv. livmoderbihang. Eng. adnexa. Av lat. adnexa = det som är fäst vid.
adolescens: subst. ungdomsåren, tonårstiden; tiden för puberteten och övergången till vuxenlivet. Sv. ungdomstid. Eng. adolescence. Av lat. adolescere = växa upp.
ADP: förk. adenosindifosfat; energibärande molekyl som bildas när ATP avger energi. Eng. adenosine diphosphate.
ADPKD: förk. autosomalt dominant polycystisk njursjukdom; ärftlig sjukdom med många vätskefyllda cystor i njurarna. Eng. autosomal dominant polycystic kidney disease. ICD-10: Q61.2.
adrenalin: subst. (-et) hormon från binjuremärgen som frisätts vid stress och fara (”kamp eller flykt”) och stimulerar det sympatiska nervsystemet. Eng. adrenaline, epinephrine. Av lat. ad- = vid + ren = njure.
adrenerg: adj. (-t, -a) som rör eller frisätter adrenalin/noradrenalin; om nervtrådar och receptorer i det sympatiska nervsystemet. Eng. adrenergic.
adrenolytisk: adj. (-t, -a) som motverkar effekten av adrenalin. Eng. adrenolytic. Av adrenalin + gr. lysis = upplösning.
adsorbera: verb binda ett ämne till en yta, suga till sig. Eng. to adsorb. Av lat. ad- = till + sorbere = suga.
adsorberande: adj. som binder ämnen till sin yta. Eng. adsorbent.
adsorption: subst. (-en, pl. -er) bindning av ett ämne till en yta (att skilja från absorption = upptag i hela volymen). Eng. adsorption.
adstringerande: adj. sammandragande; som får hud eller slemhinnor att krympa och minskar vätskning. Eng. astringent. Av lat. adstringere = dra samman.
adult: adj. vuxen; som rör vuxen ålder. Eng. adult. Av lat. adultus = vuxen.
aerob: adj. (-t, -a) som kräver eller sker i närvaro av syre. Eng. aerobic. Motsats: anaerob. Av gr. aer = luft + bios = liv.
aerob träning: Konditionsträning med så pass låg intensitet att syretillförseln täcker musklernas behov. (uttryck) Sv. konditionsträning. Eng. aerobic exercise. Motsats: anaerob träning.
aerofagi: subst. (-n) luftsväljning; att svälja luft, ofta med mycket rapningar. Eng. aerophagia. Av gr. aer = luft + phagein = äta.
aerosol: subst. (-en) system av finfördelade partiklar eller droppar i en gas (oftast luft); vissa läkemedel ges som aerosol, t.ex. nässpray och inhalationer. Eng. aerosol.
afaki: subst. avsaknad av ögats lins, t.ex. efter operation för grå starr. Eng. aphakia. Av gr. a- = utan + phakos = lins.
afasi: subst. (-n, pl. -er) förlust av förmågan att uppfatta eller använda språk; expressiv afasi rör oförmåga att uttrycka sig, sensorisk afasi oförmåga att förstå. Eng. aphasia. Av gr. a- = utan + phasis = tal. ICD-10: R47.0. ICD-11: MA80.
afebril: adj. (-t, -a) feberfri. Eng. afebrile. Av gr. a- = utan + lat. febris = feber.
affekt: subst. (-en) känsloutbrott, stark och kortvarig sinnesrörelse. Eng. affect. Av lat. afficere = påverka.
affektion: subst. (-en, pl. -er) påverkan eller sjukligt engagemang av ett organ eller en vävnad. Eng. affection (medical). Av lat. afficere = påverka.
affektiv: adj. (-t, -a) som rör känslolivet och stämningsläget; t.ex. affektiva sjukdomar med störd sinnesstämning. Eng. affective. Av lat. afficere = påverka.
affektiva sjukdomar: subst. (pl.) psykiska sjukdomar som främst påverkar känsloliv och stämningsläge, t.ex. depression och bipolär sjukdom. Sv. förstämningssyndrom. Eng. affective disorders, mood disorders. ICD-10: F30–F39.
affektkramp: subst. (-en, pl. -er) kramp som hos små barn utlöses av kraftig känslomässig reaktion (t.ex. ilska eller smärta); beror inte på epilepsi. Eng. breath-holding spell, affective seizure.
affektlabil: adj. (-t, -a) med ovanligt snabbt växlande och lättväckta känsloreaktioner. Eng. emotionally labile. Av lat. afficere = påverka + labilis = ostadig.
afferent: adj. inkommande; leder nervsignaler från periferin till CNS. Eng. afferent. Vardag. inkommande nervsignal. Motsats: efferent. Av lat. ad- (mot) + ferre = bära.
afficiera: verb påverka, sjukligt engagera (om organ eller vävnad). Eng. to affect. Av lat. afficere = påverka.
affinitet: subst. ämnens benägenhet att reagera eller binda till varandra, t.ex. mellan läkemedel och receptor. Eng. affinity. Av lat. affinitas = släktskap.
AFFIRM: Egennamn, studie: Atrial Fibrillation Follow-up Investigation of Rhythm Management; stor studie som jämförde rytm- och frekvenskontroll vid förmaksflimmer. Eng. AFFIRM trial.
afoni: subst. (-n) röstförlust; oförmåga att frambringa ljud, t.ex. vid förkylning. Eng. aphonia. Av gr. a- = utan + phone = röst.
AFP: förk. alfa-1-fetoprotein; protein av betydelse som tumörmarkör och vid bedömning av avvikande graviditeter. Eng. alpha-fetoprotein.
afte: subst. (-n) ytliga, ömmande småsår i munslemhinnan, ofta återkommande. Eng. aphtha, canker sore. Vardag. munblåsor. Av gr. aphtha = blåsa i munnen.
afterload: subst. (eng.) det motstånd (totala perifera kärlmotståndet) som hjärtats kammare måste arbeta mot för att pumpa ut blodet. Sv. efterbelastning. Eng. afterload. Jfr Preload.
agammaglobulinemi: subst. avsaknad av gammaglobulin (antikroppar) i blodet, med kraftigt nedsatt infektionsförsvar. Eng. agammaglobulinaemia. Av gr. a- = utan + gammaglobulin + haima = blod.
agens: subst. (-et) verksamt ämne eller orsakande faktor, t.ex. ett smittämne. Eng. agent. Av lat. agere = verka, handla.
agger nasi: subst. näsvallen; en liten slemhinneklädd valk på näshålans sidovägg framför mellersta näsmusslan. Eng. agger nasi. Av lat. agger = vall, jordvall + nasus = näsa.
agglutination: subst. (-en, pl. -er) sammanklumpning, t.ex. av röda blodkroppar eller bakterier när antikroppar binder till antigen. Eng. agglutination. Av lat. agglutinare = klistra ihop.
agglutinera: verb klumpa ihop sig, klistras samman. Eng. to agglutinate. Av lat. agglutinare = klistra ihop.
aggravera: verb förvärra; även att (medvetet eller omedvetet) överdriva sina symtom. Eng. to aggravate. Av lat. aggravare = göra tyngre.
aggregera: verb samla, klumpa eller summera ihop, t.ex. trombocyter som klumpar sig. Eng. to aggregate. Av lat. aggregare = samla i hop.
agitation: subst. upprördhet, rastlös oro med ökad motorisk aktivitet. Eng. agitation. Av lat. agitare = sätta i rörelse.
agiterad: adj. (pl. -e/-ade) upprörd, rastlöst orolig. Eng. agitated. Av lat. agitare = sätta i rörelse.
agnosi: subst. oförmåga att känna igen och tolka sinnesintryck som en helhet trots intakt sinnesorgan. Eng. agnosia. Av gr. a- = utan + gnosis = kunskap.
agonist: subst. muskel som utför en rörelse; primärt verkande muskel (jfr antagonist). Sv. agonist. Eng. agonist. Av grek. agonistes = tävlande, av agon = tävling.
agorafobi: subst. (-n, pl. -er) rädsla för att vistas på öppna eller folktäta platser där det är svårt att komma undan. Eng. agoraphobia. Av gr. agora = torg + phobos = rädsla.
AHLR: förk. avancerad hjärt-lungräddning; behandling av hjärtstopp med läkemedel, defibrillering och luftvägshantering. Eng. advanced cardiac life support (ACLS).
aids: förk. acquired immune deficiency syndrome; det sena stadiet av hiv-infektion med kraftigt nedsatt immunförsvar. Eng. acquired immune deficiency syndrome. ICD-10: B20–B24. ICD-11: 1C62.
AIN: förk. akut interstitiell nefrit; akut inflammation i njurens stödjevävnad, ofta läkemedelsutlöst. Eng. acute interstitial nephritis. ICD-10: N10 (läkemedelsutlöst N14.1).
AIP: förk. akut intermittent porfyri; ärftlig ämnesomsättningssjukdom med attacker av buksmärta och neurologiska symtom. Eng. acute intermittent porphyria.
AITP: förk. autoimmun (idiopatisk) trombocytopeni; lågt antal blodplättar på grund av autoimmun nedbrytning. Eng. autoimmune (idiopathic) thrombocytopenia.
akalasi: subst. (-n) bristande förmåga till avslappning i matstrupens nedre slutmuskel, vilket försvårar passagen av föda till magsäcken. Eng. achalasia. Av gr. a- = utan + chalasis = avslappning. ICD-10: K22.0. ICD-11: DA21.
akatisi: subst. rastlöshet med en stark oförmåga att sitta still, ofta som biverkning av antipsykotika. Eng. akathisia. Av gr. a- = utan + kathisis = att sitta.
akillesreflex: subst. (-en, pl. -er) reflex som utlöses vid slag mot hälsenan och får foten att böjas nedåt. Eng. Achilles reflex, ankle jerk.
akillessena: subst. (-n) hälsenan; den kraftiga senan från vadmusklerna till hälbenet. Sv. hälsena. Eng. Achilles tendon. Efter sagohjälten Akilles.
akillessenereflex: subst. (-en) reflex som utlöses vid slag mot hälsenan och får foten att böjas nedåt. Eng. Achilles tendon reflex, ankle jerk.
akillestendit: subst. inflammation/retning i hälsenan, ofta av överbelastning. Sv. hälseneinflammation. Eng. Achilles tendinitis. ICD-10: M76.6.
akinesi: subst. orörlighet eller kraftigt nedsatt rörelseförmåga; oförmåga att sätta igång rörelser, t.ex. vid Parkinsons sjukdom. Eng. akinesia. Av gr. a- = utan + kinesis = rörelse.
akne: subst. (-n) talgkörtelsjukdom med talgansamling och inflammation i talgkörtlar på ansikte och övre kroppen; ger pormaskar och inflammerade knottror. Sv. finnar. Eng. acne. Vardag. finnar. ICD-10: L70. ICD-11: ED80.
akondroplasi: subst. (-n) vanligaste formen av kortvuxenhet (dvärgväxt), en ärftlig störning i broskbildningen. Lat. achondroplasia. Eng. achondroplasia. ICD-10: Q77.4.
akrocyanos: subst. (-en) blåfärgning av kroppens yttre delar, t.ex. fingrar och tår, på grund av nedsatt blodcirkulation. Eng. acrocyanosis. Av gr. akron = ytterdel + kyanos = blå.
akromegali: subst. (-n) sjukdom med ökad produktion av tillväxthormon i vuxen ålder som leder till tillväxt av bl.a. händer, fötter, haka, näsa och tunga. Eng. acromegaly. Av gr. akron = ytterdel + megas = stor. ICD-10: E22.0. ICD-11: 5A60.0.
akromioklavikularled: subst. (-en) leden mellan skulderbladets utskott (akromion) och nyckelbenet (klavikeln). Sv. AC-led. Eng. acromioclavicular joint.
akromion: subst. (lat./gr.) skulderbladets yttre benutskott som bildar ”taket” över axelleden. Eng. acromion. Av gr. akron = ytterdel + omos = skuldra. Även stavn.: acromion.
aktinisk keratos: subst. fjällande, sträv hudförändring av långvarig solexponering; ett förstadium som kan utvecklas till skivepitelcancer. Lat. keratosis actinica. Eng. actinic keratosis. ICD-10: L57.0. ICD-11: EK90.
aktinomykos: subst. (-en) kronisk infektion med strålsvampbakterier (Actinomyces) som ger hårda svullnader och varflöde, oftast i käke och hals. Eng. actinomycosis. Jfr Strålsvamp. ICD-10: A42.9.
aktionspotential: subst. elektrisk impuls längs nervfiber som följer allt-eller-inget-principen. Eng. action potential. Av lat. actio (handling) + potentia = kraft.
akustisk: adj. (-t, -a) som har med hörsel och ljud att göra. Eng. acoustic. Av gr. akouein = höra.
akut buk: Plötsligt insjuknande med svår buksmärta som kan kräva snabb utredning och kirurgi. (uttryck) Eng. acute abdomen. Av lat. acutus = skarp, häftig. ICD-10: R10.0 (akut buk).
akut koronart syndrom: subst. samlingsnamn (AKS) för akut otillräcklig blodförsörjning av hjärtat: instabil angina och hjärtinfarkt. Eng. acute coronary syndrome. ICD-10: instabil angina I20.0, hjärtinfarkt I21. ICD-11: BA40–BA41.
akut njursvikt: snabbt påkommen (timmar–dagar) försämring av njurarnas förmåga att rena blodet och reglera vätska/salter, ofta reversibel; visar sig som minskad urinmängd och stigande kreatinin. Eng. acute kidney injury (AKI). Jfr kronisk njursvikt. ICD-10: N17.
akyli: subst. brist på saltsyra (och enzymer) i magsaften. Eng. achylia. Av gr. a- = utan + chylos = saft.
AL: förk. primär systemisk amyloidos; inlagring av amyloid bildad av immunglobulinets lätta kedjor (light chains). Eng. AL amyloidosis. Se Amyloidos.
ala: subst. vinge; vingformig anatomisk utskjutning. Sv. vinge. Eng. ala, wing. Av lat. ala = vinge, arm.
ala cristae galli: subst. tuppkammens vinge; en liten vingformig utskjutning vid tuppkammens bas. Eng. ala of crista galli. Av lat. ala = vinge + crista galli = tuppkam.
ala major: subst. stora vingen; det större, bakre vingparet på kilbenet som bildar en del av skallbasen och tinninggropen. Eng. greater wing. Av lat. ala = vinge + major = större.
ala minor: subst. lilla vingen; det mindre, främre vingparet på kilbenet som bildar bakkanten av främre skallgropen. Eng. lesser wing. Av lat. ala = vinge + minor = mindre.
ala nasi: subst. näsvingen; den rörliga, valvformade sidoväggen kring näsborren. Eng. ala of nose. Av lat. ala = vinge + nasus = näsa.
ala ossis ilii: subst. tarmbensvingen; tarmbenets breda, vingformade övre del. Sv. höftbensvinge. Eng. ala of ilium. Av lat. ala = vinge + os ilium = tarmben.
ala ossis sacri: subst. korsbensvingen; den vingformiga sidodelen av korsbenets bas. Eng. ala of sacrum. Av lat. ala = vinge + os sacrum = korsben.
ala vomeris: subst. plogbensvingen; en av de två benflikar upptill på plogbenet som griper om kilbenet. Eng. ala of vomer. Av lat. ala = vinge + vomer = plogben.
alaria, ligamenta: subst. ligamenta alaria; vingbanden; två kraftiga band från axis tand till nackbenets sidor som begränsar huvudets vridning. Eng. alar ligaments. Av lat. ligamentum = band + ala = vinge.
ALAT: förk. alaninaminotransferas; ett leverenzym som används som mått på leverfunktion (stiger vid leverskada). Eng. alanine aminotransferase (ALT). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 0,15–0,75 µkat/L, män ca 0,15–1,1 µkat/L.
albinism: subst. medfödd brist på färgpigment (melanin) i hud, hår och ögon. Eng. albinism. Av lat. albus = vit.
albumin: subst. (-et) det vanligaste proteinet (äggviteämnet) i blodplasman; binder ämnen och upprätthåller det kolloidosmotiska trycket. Eng. albumin. Av lat. albumen = äggvita. Referensvärde (vuxen): ca 36–48 g/L (18–39 år); sjunker något med åldern.
albus: adj. vit; t.ex. linea alba, substantia alba. Sv. vit. Eng. white, albus. Av lat. albus = vit.
aldosteron: subst. (-et) hormon från binjurebarken som reglerar kroppens salt- och vätskebalans genom att öka återupptaget av natrium i njurarna. Eng. aldosterone.
aldosteronantagonist: subst. (-en, pl. -er) läkemedel som motverkar hormonet aldosteron; vätskedrivande som sparar kalium. Eng. aldosterone antagonist.
aleukocytos: subst. (-en) brist på vita blodkroppar i blodet. Eng. aleukocytosis. Av gr. a- = utan + leukos = vit + kytos = cell.
alexitymi: subst. svårighet att uppfatta, beskriva och sätta ord på sina egna känslor. Eng. alexithymia. Av gr. a- = utan + lexis = ord + thymos = sinne.
Alfa-1-antitrypsin: subst. akutfasprotein som hämmar nedbrytande enzymer och skyddar vävnaden; stiger vid akuta inflammationer. Eng. alpha-1 antitrypsin. Se AAT.
α₁-receptor: subst. (alfa-1-receptor) undergrupp av alfa-adrenerga receptorer, främst i blodkärlens glatta muskulatur; stimulering ger kärlsammandragning. Eng. alpha-1 receptor. Jfr α-receptor, α₂-receptor.
α₂-receptor: subst. (alfa-2-receptor) undergrupp av alfa-adrenerga receptorer, bl.a. presynaptiskt, som hämmar frisättningen av noradrenalin (negativ återkoppling). Eng. alpha-2 receptor. Jfr α-receptor, α₁-receptor.
alfa-adrenerg receptor: subst. mottagarmolekyl i det sympatiska nervsystemet som svarar på adrenalin och noradrenalin, bl.a. i blodkärlsväggen. Eng. alpha-adrenergic receptor.
alfa-adrenerga receptorer: subst. (pl.) mottagarmolekyler i det sympatiska nervsystemet som svarar på adrenalin och noradrenalin, bl.a. i blodkärlsväggen. Eng. alpha-adrenergic receptors.
α-fetoprotein: subst. (alfa-fetoprotein) protein som bildas i fostrets lever och gulesäck; används som tumörmarkör (bl.a. levercancer och testikelcancer) och vid fosterdiagnostik. Eng. alpha-fetoprotein. Se AFP.
α-helix: subst. (alfa-helix) spiralformad sekundärstruktur hos proteiner där aminosyrakedjan vrids till en högergängad spiral som stabiliseras av vätebindningar. Eng. alpha helix. Av grek. helix = spiral. Jfr β-flak.
α-receptor: subst. (alfa-receptor; -n, pl. -er) alfa-adrenerg receptor; mottagarmolekyl för adrenalin och noradrenalin, bl.a. i blodkärlsväggen där stimulering ger kärlsammandragning. Eng. alpha receptor. Jfr β-receptor, adrenerg.
α-strålning: subst. (alfa-strålning) joniserande strålning av alfapartiklar (heliumkärnor med 2 protoner och 2 neutroner); kort räckvidd, stoppas av papper, men skadlig vid intag i kroppen. Eng. alpha radiation. Jfr β-strålning, γ-strålning.
alfablockerare: subst. (-n, pl. -∅) läkemedel som blockerar alfa-adrenerga receptorer, vilket vidgar blodkärl och sänker blodtrycket. Eng. alpha blocker.
alimentär: adj. (-t, -a) som har med födan och näringsupptaget att göra. Eng. alimentary. Av lat. alimentum = näring.
alimentär ileus: subst. tarmvred orsakat av föda som packas samman och täpper till tarmen, t.ex. apelsinhinnor. Eng. alimentary ileus.
alkalisk: adj. (-t, -a) basisk; med pH-värde över 7. Sv. basisk. Eng. alkaline. Motsats: sur. Av arab. al-qali = pottaska.
alkaloid: subst. (-en, pl. -er) basiskt, kvävehaltigt ämne från växter, ofta med stark fysiologisk verkan (t.ex. morfin, koffein). Eng. alkaloid.
alkalos: subst. (-en) syra-bas-rubbning med förhöjt pH i blodet (basöverskott). Eng. alkalosis. Motsats: acidos.
alkoholberoende: subst. beroende av alkohol med kontrollförlust, tolerans och abstinensbesvär. Eng. alcohol dependence. ICD-10: F10.2. ICD-11: 6C40.2.
alkoholcirros: subst. skrumplever orsakad av långvarigt alkoholmissbruk; levervävnaden ersätts av bindväv. Eng. alcoholic cirrhosis.
alkoholenhet: subst. standardmått på alkoholmängd; en enhet motsvarar ungefär en burk öl (33 cl), ett glas vin eller 4 cl sprit. Eng. alcohol unit, standard drink.
alkoholfettlever: subst. förstorad lever till följd av fettinlagring orsakad av alkoholöverkonsumtion. Eng. alcoholic fatty liver, hepatic steatosis.
alkoholhepatit: subst. inflammation i levern orsakad av alkoholmissbruk. Eng. alcoholic hepatitis. ICD-10: K70.1.
alkoholkardiomyopati: subst. försvagad och förstorad hjärtmuskel till följd av långvarigt alkoholmissbruk. Eng. alcoholic cardiomyopathy.
ALL: förk. akut lymfatisk leukemi; snabbt förlöpande blodcancer utgången från omogna lymfocyter. Eng. acute lymphoblastic leukaemia. ICD-10: C91.0.
allel: subst. (-en, pl. -er) variant av en gen; en av de alternativa formerna av en gen på en bestämd plats på kromosomen. Eng. allele. Av gr. allelon = ömsesidigt.
allergen: subst. (-et, pl. -er) ämne som framkallar allergi (en allergisk överkänslighetsreaktion). Eng. allergen.
allergi: subst. (-n, pl. -er) överkänslighetsreaktion där immunsystemet reagerar olämpligt på i sig ofarliga ämnen. Eng. allergy. Av gr. allos = annan + ergon = verkan. ICD-10: T78.4 (ospecificerad); efter typ – allergisk rinit J30, atopiskt eksem L20, födoämne T78.1. ICD-11: 4A80–4A85.
allergisk konjunktivit: subst. allergiskt utlöst ögoninflammation med röda, kliande och rinnande ögon. Sv. allergisk ögoninflammation. Eng. allergic conjunctivitis.
allergisk rinit: subst. allergiskt utlösta nässymtom med nysningar, klåda och rinnsnuva; hösnuva. Sv. hösnuva. Eng. allergic rhinitis. ICD-10: J30 (pollen J30.1). ICD-11: CA08.0.
allodyni: subst. smärta som utlöses av stimuli som normalt inte är smärtsamma, t.ex. lätt beröring. Eng. allodynia. Av gr. allos = annan + odyne = smärta.
allogen: adj. från en annan (vävnadsförenlig) individ av samma art; t.ex. allogen stamcellstransplantation från en HLA-matchad donator. Eng. allogeneic. Av gr. allos = annan + genos = ursprung.
alopeci: subst. håravfall; skallighet eller avsaknad av hår. Sv. håravfall. Eng. alopecia. Vardag. håravfall. ICD-10: L63–L65 (areata L63, androgen L64). ICD-11: ED70.
ALP: förk. alkaliskt fosfatas; enzym som mäts i blodprov och kan stiga vid lever-/gallvägssjukdom och skelettsjukdom. Eng. alkaline phosphatase. Även: AFOS. Referensvärde (vuxen): ca 0,70–1,9 µkat/L; högre hos barn/ungdomar och i graviditet.
ALS: förk. amyotrofisk lateralskleros; fortskridande neurologisk sjukdom med tilltagande förlust av muskelkraft. Eng. amyotrophic lateral sclerosis. ICD-10: G12.2. ICD-11: 8B60.0.
ALTE: förk. apparent life-threatening event; till synes livshotande episod hos spädbarn med t.ex. andningsuppehåll, färgförändring och muskelslapphet. Eng. apparent life-threatening event.
alternera: verb växla, omväxlande förekomma. Eng. to alternate. Av lat. alternare = växla.
alveol: subst. (-en, pl. -er) lungblåsa; den lilla blåsa i slutet av luftrörens förgreningar där gasutbytet sker. Eng. alveolus. Av lat. alveolus = liten håla.
alveolaris: adj. som hör till alveolus; t.ex. canalis alveolaris. Sv. alveolär. Eng. alveolar. Av lat. alveolus = liten håla.
alveolaris inferior, arteria: subst. arteria alveolaris inferior; nedre tandartären; gren av överkäksartären som går in i underkäkskanalen och försörjer underkäkständerna; slutar som hakartär. Eng. inferior alveolar artery. Av lat. alveolus = tandhåla + inferior = nedre + arteria = artär.
alveolaris inferior, nervus: subst. nervus alveolaris inferior; nedre tandnerven; gren av underkäksnerven som löper i underkäkskanalen och ger känsel åt underkäkständerna; bedövas vid tandbehandling i underkäken. Eng. inferior alveolar nerve. Av lat. alveolus = tandhåla + inferior = nedre + nervus = nerv.
alveoli dentales: subst. tandhålorna; de fördjupningar i käkbenet där tandrötterna sitter. Sv. tandalveoler. Eng. dental alveoli. Av lat. alveolus = liten håla + dens = tand.
alveolit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i lungans alveoler eller i tandhålan efter tandutdragning (torr alveol). Eng. alveolitis. Av lat. alveolus = liten håla + -itis = inflammation. ICD-10: torr alveol (käke) K10.3; allergisk alveolit (lunga) J67.
alveolus dentalis: subst. tandalveolen; det hålrum i käkbenet där en tandrot sitter förankrad (tandfacket). Sv. tandfack. Eng. tooth socket. Av lat. alveolus = litet hålrum + dentalis = tand-.
alvéolus (alveol): subst. liten urholkning eller luftsäck, t.ex. i lungan där gasutbyte sker. Sv. alveol. Eng. alveolus (pl. alveoli). Vardag. luftsäck, lungblåsa. Av lat. alveolus = liten håla, diminutiv av alveus = ränna, urholkning.
alzheimers sjukdom: subst. den vanligaste demenssjukdomen, med gradvis nedbrytning av nervceller och tilltagande minnes- och funktionsförlust. Eng. Alzheimer's disease. Jfr demens. ICD-10: G30 (med demens F00*). ICD-11: 8A20.
AMA: förk. antimitokondrieantikroppar; autoantikroppar som ses vid primär biliär kolangit. Eng. antimitochondrial antibodies.
amauros: subst. (-en) blindhet, ofta till följd av skada på synnerven eller i hjärnan. Eng. amaurosis. Av gr. amauros = mörk, dunkel.
amaurosis fugax: subst. (lat. uttryck) övergående, ofta ensidig synförlust orsakad av tillfälligt nedsatt blodflöde till ögat. Eng. amaurosis fugax. Av gr. amauros = mörk + lat. fugax = flyktig.
ambiguus: adj. tvetydig, sluttande åt två sidor; t.ex. nucleus ambiguus i hjärnstammen. Sv. ambiguus. Eng. ambiguous. Av lat. ambiguus = tvivel, av ambi (på båda sidor) + agere = driva.
ambivalens: subst. (-en) samtidiga motstridiga känslor eller viljor inför något. Eng. ambivalence. Av lat. ambo = båda + valere = gälla.
amblyopi: subst. (-n) svagsynthet; nedsatt syn på ett öga utan påvisbar ögonskada, ofta från barndomen. Eng. amblyopia. Av gr. amblys = trubbig + ops = öga.
ambulant: adj. (pl. -a) som sker utan inläggning på sjukhus; poliklinisk. Eng. ambulatory, outpatient. Av lat. ambulare = gå.
AMD: förk. åldersrelaterad makuladegeneration; åldersförändringar i gula fläcken (makula) som försämrar det centrala, skarpa seendet. Eng. age-related macular degeneration.
amenorré: subst. (-n) utebliven menstruation. Eng. amenorrhoea. Av gr. a- = utan + men = månad + rhoia = flöde. ICD-10: N91.0–N91.2. ICD-11: GA20.
amin: subst. (-et, pl. -er) organisk kvävebas som kan avledas av ammoniak; signalsubstanser och hormoner som adrenalin är aminer. Eng. amine.
aminosyra: subst. (-n, pl. -or) organisk syra som är byggsten i proteiner. Eng. amino acid. Av amin + syra.
AML: förk. akut myeloisk leukemi; snabbt förlöpande blodcancer utgången från omogna myeloiska celler. Eng. acute myeloid leukaemia. ICD-10: C92.0.
ammoniak: subst. frätande, stickande gas med formeln NH3, ofta i vattenlösning. Eng. ammonia.
ammonium: subst. den positivt laddade jonen NH4+. Eng. ammonium.
amnesi: subst. (-n) minnesförlust. Sv. minnesförlust. Eng. amnesia. Av gr. a- = utan + mnesis = minne.
amniocentes: subst. (-en) fostervattenprov; en nål förs in i livmodern för att ta prov på fostervattnet, t.ex. för kromosomanalys. Eng. amniocentesis. Av gr. amnion = fosterhinna + kentesis = punktion.
amnion: subst. (gr.) den inre fosterhinnan som omsluter fostret och fostervattnet. Eng. amnion. Av gr. amnion = fosterhinna.
amnionvätska: subst. (-n) fostervatten; vätskan inuti fosterhinnan som omger fostret. Sv. fostervatten. Eng. amniotic fluid.
amnioskopi: subst. (-n, pl. -er) inspektion av den inre fosterhinnan med ett optiskt instrument som förs in via slidan. Eng. amnioscopy.
amniotomi: subst. (-n, pl. -er) hinnsprängning; att ta hål på fosterhinnan så att fostervatten rinner ut, ofta för att sätta igång förlossning. Eng. amniotomy. Av gr. amnion = fosterhinna + tome = snitt.
amorf: adj. (-t, -a) formlös, utan bestämd form eller struktur. Eng. amorphous. Av gr. a- = utan + morphe = form.
amotio retinae: subst. (lat. uttryck) näthinneavlossning; näthinnan lossnar från sitt underlag. Sv. näthinneavlossning. Eng. retinal detachment. Av lat. amotio = bortförande + retina = näthinna.
amphiarthrosis: subst. halvled; led med starkt inskränkt rörlighet (t.ex. mellan kotkroppar). Sv. styvled. Eng. amphiarthrosis. Av grek. amphi = på båda sidor + arthron = led.
ampulla: subst. liten försluten glasbehållare med läkemedel för injektion; även en vidgad del av ett rörformigt organ, t.ex. ampulla recti, ampulla ductus deferens. Svensk form: ampull. Eng. ampoule, ampulla. Av lat. ampulla = liten dubbelhalsad flaska, diminutiv av amphora.
ampulla ductus deferentis: subst. sädesledarampullen; sädesledarens utvidgade ändparti strax före utsprutningsgången. Eng. ampulla of ductus deferens. Av lat. ampulla = utvidgning + ductus = gång + deferre = föra bort.
ampulla hepatopancreatica: subst. hepatopankreatiska ampullen; den gemensamma utvidgning där gallgången och bukspottgången möts före mynningen i tolvfingertarmen (Vaters ampull). Eng. hepatopancreatic ampulla. Av lat. ampulla = utvidgning + hepar = lever + grek. pankreas = bukspottkörtel.
ampulla recti: subst. ändtarmsampullen; den vidgade nedersta delen av ändtarmen där avföring samlas före tömning. Eng. rectal ampulla. Av lat. ampulla = flaska, utvidgning + rectum = ändtarm.
ampulla tubae uterinae: subst. äggledarampullen; äggledarens vidaste, längsta del där befruktningen normalt sker. Eng. ampulla of uterine tube. Av lat. ampulla = utvidgning + tuba = rör + uterus = livmoder.
amylas: subst. (-et) enzym som bryter ner stärkelse; bildas i spottkörtlarna och bukspottkörteln, och förhöjt amylas i blodet ses vid bukspottkörtelinflammation. Eng. amylase. Av lat. amylum = stärkelse. Referensvärde (vuxen): pankreasamylas ca 0,15–1,10 µkat/L. Jfr Pankreasamylas, Lipas, Pankreatit.
amyloid: Subst./adj.: Olösligt, stärkelseliknande protein som kan lagras in i vävnader. Eng. amyloid. Av lat. amylum = stärkelse + gr. eidos = liknande.
amyloidos: subst. (-en) sjukdom med inlagring av amyloid (olösligt protein) i ett eller flera organ, med tilltagande funktionsnedsättning. Eng. amyloidosis. ICD-10: E85.9.
amyosteni: subst. (-n) muskelsvaghet. Eng. amyosthenia. Av gr. a- = utan + mys = muskel + sthenos = styrka.
amyotrofi: subst. (-n) muskelförtvining; minskning av muskelmassa. Eng. amyotrophy. Av gr. a- = utan + mys = muskel + trophe = näring.
amöba: subst. (-n, pl. -or) encellig organism (protozo) som rör sig med utskott (pseudopoder); vissa arter ger infektion (t.ex. amöbadysenteri). Eng. amoeba. Av gr. amoibe = förändring.
amöbiasis: subst. tarminfektion med amöban Entamoeba histolytica, som kan ge blodig diarré (amöbadysenteri). Lat. amoebiasis. Eng. amoebiasis. ICD-10: A06. ICD-11: 1A36.
ANA: förk. antinukleära antikroppar; autoantikroppar mot cellkärnans beståndsdelar, ses vid t.ex. SLE och andra autoimmuna sjukdomar. Eng. antinuclear antibodies.
anabol: adj. (-t, -a) uppbyggande; som rör kroppens uppbyggande ämnesomsättning. Eng. anabolic. Motsats: katabol. Av gr. anabole = uppbyggnad.
anabola steroider: subst. (pl.) syntetiskt framställda hormoner med vävnadsuppbyggande (muskelökande) effekt; används som dopningsmedel. Eng. anabolic steroids.
anabolisk: adj. (-t, -a) vävnadsuppbyggande. Eng. anabolic. Av gr. anabole = uppbyggnad.
anacid: adj. (pl. -a) utan saltsyra; om magsäck som saknar syra i magsaften. Eng. anacid. Av gr. an- = utan + lat. acidus = sur.
anaerob: adj. (-t, -a) som sker eller lever utan tillgång till syre. Eng. anaerobic. Motsats: aerob. Av gr. an- = utan + aer = luft + bios = liv.
anafylaktisk: adj. (pl. -a) som rör en mycket kraftig och allvarlig, snabbt insättande allergisk reaktion. Eng. anaphylactic.
anafylaktisk chock: subst. livshotande cirkulationssvikt vid en kraftig allergisk reaktion mot ett ämne man är överkänslig mot. Eng. anaphylactic shock.
anafylaxi: subst. (-n, pl. -er) akut, allvarlig och snabbt insättande allergisk reaktion som kan engagera flera organsystem. Eng. anaphylaxis. Av gr. ana- = upp + phylaxis = skydd. ICD-10: T78.2 (läkemedel T88.6, föda T78.0). ICD-11: 4A84.
analeptika: subst. (pl.) centralstimulerande läkemedel som ökar aktiviteten i nervsystemet. Eng. analeptics. Av gr. analeptikos = stärkande.
analfissur: subst. (-en) spricka i ändtarmsöppningens slemhinna som ger smärta och blödning vid tarmtömning. Lat. fissura ani. Eng. anal fissure. ICD-10: K60.0–K60.2. ICD-11: DB50.
analgesi: subst. (-n) bortfall av smärtförnimmelse; smärtfrihet. Eng. analgesia. Av gr. an- = utan + algos = smärta.
analgetikum: subst. (pl. analgetika) smärtstillande läkemedel. Sv. smärtstillande medel. Eng. analgesic. Av gr. an- = utan + algos = smärta.
analgetisk: adj. (-t, -a) smärtstillande. Eng. analgesic. Av gr. an- = utan + algos = smärta.
analis: adj. som har med ändtarmsöppningen (anus) att göra. Svensk form: anal. Eng. anal. Av lat. anus = ring, ändtarmsöppning.
analog: Adj./subst., -t, -a, pl. -er: Motsvarande, likartad; även en kemiskt besläktad variant av ett ämne. Eng. analogue. Av gr. analogos = motsvarande.
analsfinkter: subst. (-n) ändtarmens slutmuskel som reglerar tarmtömningen. Eng. anal sphincter. Av lat. anus + gr. sphinkter = slutmuskel.
anamnes: subst. (-en) sjukdomshistoria; den information om besvär och bakgrund som inhämtas från patienten. Sv. sjukdomshistoria. Eng. anamnesis, medical history. Av gr. anamnesis = hågkomst.
anamnestisk: adj. (pl. -a) som bygger på eller rör sjukdomshistorien (anamnesen). Eng. anamnestic. Av gr. anamnesis = hågkomst.
anaplasi: subst. (-n) primitiv, omogen och okontrollerad cellväxt; typiskt för cancerceller. Eng. anaplasia. Av gr. ana- = åter + plasis = formning.
anaplasmos: subst. fästingburen infektionssjukdom (tidigare kallad ehrlichios) orsakad av bakterien Anaplasma. Eng. anaplasmosis.
anaplastisk: adj. (-t, -a) med omogen, okontrollerad celltillväxt där cellerna inte längre liknar ursprungsvävnaden. Eng. anaplastic.
anasarca: subst. (lat./gr.) utbredd ödemsvullnad i hela kroppens underhud; generell vattusot. Jfr Ödem, Vattusot, Hydrops. ICD-10: R60.1.
anastomosera: verb att kirurgiskt skapa en förbindelse mellan två hålorgan, t.ex. sy ihop två tarmändar. Eng. to anastomose.
anastomosis: subst. förbindelse mellan två hålorgan eller kärl, naturlig eller kirurgiskt anlagd; öppning eller förbindelsested mellan kärl, nerver eller ihåliga organ. Svensk form: anastomos. Eng. anastomosis. Av grek. anastomoun = öppna munnen, av ana + stoma = mun.
anastomosis arteriolovenularis: subst. arteriolovenös anastomos; en direkt förbindelse mellan en arteriol och en venol som leder blodet förbi kapillärbädden. Eng. arteriolovenular anastomosis. Av grek. anastomosis = mynning ihop + lat. arteriola + venula.
anastomotica inferior, vena: subst. vena anastomotica inferior (Labbés ven); nedre anastomosvenen; förbinder ytliga mellersta hjärnvenen med tvärgående sinus. Eng. inferior anastomotic vein. Av grek. anastomosis = sammanmynning + lat. inferior = nedre + vena = ven.
anastomotica superior, vena: subst. vena anastomotica superior (Trolards ven); övre anastomosvenen; förbinder ytliga mellersta hjärnvenen med övre sagittalsinus. Eng. superior anastomotic vein. Av grek. anastomosis = sammanmynning + lat. superior = övre + vena = ven.
anatomi: subst. läran om kroppens uppbyggnad och organens form och läge. Eng. anatomy. Av gr. ana- = upp + tome = snitt (”uppskärning”).
anatomisk: adj. (-t, -a) som rör kroppens uppbyggnad. Eng. anatomical. Av gr. anatome = uppskärning.
anatomisk position: subst. standardläget för anatomiska beskrivningar: kroppen stående upprätt, ansiktet framåt, armarna längs sidan med handflatorna vända framåt. Eng. anatomical position. Av grek. ana- (upp) + temnein = skära; "att skära upp" syftar på dissektionskonsten.
ANCA: förk. antineutrofila cytoplasmatiska antikroppar; autoantikroppar kopplade till vissa kärlinflammationer, indelade i c-ANCA och p-ANCA. Eng. anti-neutrophil cytoplasmic antibodies.
anconeus, musculus: subst. musculus anconeus; anconeus; liten muskel på armbågens utsida som bistår triceps vid sträckning. Eng. anconeus. Av lat. musculus = muskel + grek. ankon = armbåge.
andningssvikt: subst. (-en) otillräckligt gasutbyte i lungorna med syrebrist och/eller koldioxidöverskott i blodet. Lat. insufficientia respiratoria. Eng. respiratory failure. ICD-10: J96. ICD-11: CB40–CB41.
androgen: Adj./subst., -t, -a: Maskuliniserande; som ger eller rör manliga könshormon. Eng. androgen(ic). Av gr. andros = man + genos = ursprung.
android bäcken: Trångt bäcken hos en kvinna med en form som påminner om det manliga bäckenet, vilket kan försvåra förlossning. (uttryck) Eng. android pelvis. Av gr. andros = man + eidos = liknande.
androstendion: subst. manligt könshormon (androgen) som bildas i binjurebarken hos båda könen och i äggstockarna hos kvinnor; förstadium till testosteron och östrogen. Eng. androstenedione.
anemi: subst. (-n, pl. -er) blodbrist; för lågt antal röda blodkroppar eller för låg halt av blodfärgämnet hemoglobin (Hb). Sv. blodbrist. Eng. anaemia. Av gr. an- = utan + haima = blod. Ålderdomligt: bleksot — äldre folklig benämning på blodbrist; särskilt kloros (chlorosis), den blekgröna järnbristanemi som förr sågs hos unga kvinnor. ICD-10: D50–D64 (järnbrist D50, B12-brist D51). ICD-11: 3A00–3A9Z.
anemisk: adj. (-t, -a) blodfattig; som rör eller orsakas av blodbrist. Eng. anaemic. Av gr. an- = utan + haima = blod.
anencefali: subst. (-n) allvarlig missbildning med avsaknad av storhjärna och delar av skallbenet. Eng. anencephaly. Av gr. an- = utan + enkephalos = hjärna. ICD-10: Q00.0.
anergi: subst. utebliven immunreaktion på allergener; även energilöshet. Eng. anergy. Av gr. an- = utan + ergon = verkan.
anestesi: subst. (-n) bedövning; bortfall av känsel, t.ex. inför kirurgi (lokal eller generell). Sv. bedövning. Eng. anaesthesia. Av gr. an- = utan + aisthesis = känsel.
anestesimedel: subst. (-let, pl. -∅) bedövningsmedel; läkemedel som ger anestesi. Eng. anaesthetic.
anestetisk: adj. (pl. -a) bedövad eller bedövande; som rör anestesi. Eng. anaesthetic. Av gr. an- = utan + aisthesis = känsel.
aneuploidi: subst. tillstånd med onormalt antal kromosomer i en cell (för många eller för få). Eng. aneuploidy.
aneurysm: subst. (-et, pl. -er) sjuklig, lokal utvidgning av en pulsåder (eller av hjärtväggen) med försvagad vägg som kan brista. Eng. aneurysm. Av gr. aneurysma = utvidgning. ICD-10: I72 (aorta I71, hjärna I67.1). ICD-11: BD50–BD54.
Angelmans syndrom: subst. medfödd kromosomavvikelse med svår utvecklingsstörning, gångsvårigheter, talbortfall och ett glatt humör. Eng. Angelman syndrome. ICD-10: Q93.5.
angiektasi: subst. (-n, pl. -er) utvidgning av ett blodkärl. Eng. angiectasis. Av gr. angeion = kärl + ektasis = utvidgning.
angiit: subst. (-en) inflammation i blod- eller lymfkärl; vaskulit. Eng. angiitis. Av gr. angeion = kärl + -itis = inflammation. ICD-10: vaskulit I77.6 (se även M30–M31).
angina: subst. kärlkramp i bröstet (angina pectoris) eller halsont/halsfluss (angina tonsillaris). Eng. angina. Av lat. angere = snöra åt.
angina pectoris: subst. (lat. uttryck) bröstsmärta orsakad av otillräcklig syretillförsel till hjärtmuskeln, oftast vid ansträngning. Sv. kärlkramp. Eng. angina pectoris. Av lat. angere = snöra åt + pectus = bröst. Ålderdomligt: benämningen användes förr i vidare mening om smärtor och åkommor i bröst- och halsregionen i allmänhet (t.ex. svår halsfluss eller kvävningskänsla), inte enbart kärlkramp i dagens betydelse — en historisk, bredare tolkning som inte stämmer med modern medicin. ICD-10: I20. ICD-11: BA40.
angiogenes: subst. (-en) nybildning av blodkärl, t.ex. i växande, läkande eller tumördrabbad vävnad. Eng. angiogenesis. Av gr. angeion = kärl + genesis = bildning.
angiografi: subst. (-n, pl. -er) röntgenundersökning av blodkärl efter injektion av kontrastmedel. Eng. angiography. Av gr. angeion = kärl + graphein = skriva.
angiokeratom: subst. godartad hudförändring med små, mörkröda till blåaktiga, något förhårdnade knottror orsakade av vidgade ytliga kapillärer. Eng. angiokeratoma.
angiom: subst. (-et, pl. -∅) kärltumör, oftast godartad, utgången från blod- eller lymfkärl. Eng. angioma. Av gr. angeion = kärl + -oma = tumör. ICD-10: hemangiom D18.0.
angioneurotisk: adj. (-t, -a) som rör nervstyrd reglering av blodkärlens vidd; ökad blodtillförsel ger rodnad och svullnad. Eng. angioneurotic.
angioneurotiskt ödem: subst. plötslig, kraftig svullnad i hud och slemhinnor, ofta i ögonlock, läppar eller svalg. Sv. angioödem. Eng. angioedema.
angiopati: subst. (-n, pl. -er) sjukdom i blodkärlen. Eng. angiopathy. Av gr. angeion = kärl + pathos = lidande.
angioplastik: subst. (-en, pl. -er) ingrepp där ett förträngt blodkärl vidgas eller öppnas, ofta med ballong och stent. Eng. angioplasty. Av gr. angeion = kärl + plassein = forma.
angularis: adj. vinkelformig, hörande till en vinkel. Sv. angulär. Eng. angular. Av lat. angulus = vinkel, hörn.
angularis, arteria: subst. arteria angularis; vinkelartären; ansiktsartärens slutgren upp mot inre ögonvrån, anastomoserar med ögonartärens grenar. Eng. angular artery. Av lat. angulus = vinkel + arteria = artär.
angularis, vena: subst. vena angularis; vinkelvenen; ansiktsvenens början vid inre ögonvrån, förbinder ansiktsvenen med övre ögonvenen och därmed med sinus cavernosus ("ansiktets farliga triangel"). Eng. angular vein. Av lat. angulus = vinkel + vena = ven.
angulus: subst. vinkel, hörn; t.ex. angulus mandibulae (käkvinkeln), angulus sterni (bröstbensvinkeln). Sv. vinkel. Eng. angle, corner. Av lat. angulus = vinkel, hörn.
angulus acromii: subst. acromions vinkel; hörnet där acromion övergår i skulderbladskammen. Eng. acromial angle. Av lat. angulus = vinkel + acromion.
angulus costae: subst. revbensvinkeln; punkten där revbenet kraftigast byter riktning. Eng. angle of rib. Av lat. angulus = vinkel + costa = revben.
angulus frontalis: subst. pannvinkeln; hjässbenets främre övre hörn mot pannbenet. Eng. frontal angle. Av lat. angulus = vinkel + frons = panna.
angulus inferior: subst. nedre vinkeln; det nedre hörnet av en struktur (t.ex. skulderbladet). Eng. inferior angle. Av lat. angulus = vinkel + inferior = nedre.
angulus infrasternalis: subst. nedre bröstbensvinkeln; vinkeln mellan de två revbensbågarna nedanför bröstbenet. Eng. infrasternal angle. Av lat. angulus = vinkel + infra = nedanför + sternum = bröstben.
angulus iridocornealis: subst. kammarvinkeln; vinkeln mellan regnbågshinnan och hornhinnan i främre kammaren, där kammarvattnet dräneras via trabekelverket till Schlemms kanal; trång vinkel ger glaukom. Eng. iridocorneal angle. Av lat. iris = regnbågshinna + cornea = hornhinna + angulus = vinkel.
angulus lateralis: subst. laterala vinkeln; det yttre hörnet av en struktur. Eng. lateral angle. Av lat. angulus = vinkel + lateralis = yttre.
angulus mandibulae: subst. underkäksvinkeln; käkvinkeln där underkäkskroppen möter underkäksgrenen. Sv. käkvinkel. Eng. angle of mandible. Av lat. angulus = vinkel + mandibula = underkäke.
angulus mastoideus: subst. vårtbensvinkeln; hjässbenets bakre nedre hörn mot tinningbenets vårtdel. Eng. mastoid angle. Av lat. angulus = vinkel + grek. mastos = vårta.
angulus occipitalis: subst. nackvinkeln; hjässbenets bakre övre hörn mot nackbenet. Eng. occipital angle. Av lat. angulus = vinkel + occiput = bakhuvud.
angulus oculi lateralis: subst. yttre ögonvrån. Sv. yttre ögonvrån. Eng. lateral angle of eye. Av lat. angulus = vinkel + lateralis = yttre.
angulus oculi medialis: subst. inre ögonvrån, mot näsan. Sv. inre ögonvrån. Eng. medial angle of eye. Av lat. angulus = vinkel + oculus = öga + medialis = inre.
angulus oris: subst. mungipan; det yttre hörnet där läpparna möts. Sv. mungipa. Eng. angle of mouth. Av lat. angulus = vinkel + os (oris) = mun.
angulus sphenoidalis: subst. kilbensvinkeln; hjässbenets främre nedre hörn mot kilbenet. Eng. sphenoidal angle. Av lat. angulus = vinkel + os sphenoidale = kilben.
angulus sterni: subst. bröstbensvinkeln; den kännbara vinkeln mellan bröstbenshandtaget och bröstbenskroppen, i nivå med andra revbenet. Eng. sternal angle. Av lat. angulus = vinkel + sternum = bröstben.
angulus subpubicus: subst. subpubiska vinkeln; vinkeln mellan höger och vänster blygdbensgren under blygdbensfogen (vidare hos kvinnor). Eng. subpubic angle. Av lat. angulus = vinkel + sub = under + pubis = blygdben.
angulus superior: subst. övre vinkeln; det övre hörnet av en struktur. Eng. superior angle. Av lat. angulus = vinkel + superior = övre.
anhedoni: subst. oförmåga att känna lust eller glädje; ett kärnsymtom vid depression. Eng. anhedonia. Av gr. an- = utan + hedone = njutning.
anhidros: subst. (-en) avsaknad av svettutsöndring. Eng. anhidrosis. Av gr. an- = utan + hidros = svett.
anikterisk: adj. (pl. -a) utan gulsot (ikterus). Eng. anicteric. Av gr. an- = utan + ikteros = gulsot.
anisokori: subst. (-n) olika stora pupiller på de båda ögonen. Eng. anisocoria. Av gr. anisos = olika + kore = pupill.
anisomeli: subst. (-n) olika längd på kroppsdelar, vanligen benen. Eng. anisomelia. Av gr. anisos = olika + melos = lem.
anisometropi: subst. olika brytkraft i de två ögonen, t.ex. normalsynt på ett öga och översynt på det andra. Eng. anisometropia.
anjon: subst. (-en, pl. -er) negativt laddad jon som vid elektrolys vandrar mot den positiva elektroden (anoden). Eng. anion. Av gr. ana = upp + ienai = gå.
ankelödem: subst. (-et, pl. -∅) svullnad kring anklarna orsakad av vätskeansamling. Eng. ankle oedema. Vardag. svullna fotleder.
ankylos: subst. (-en, pl. -er) fullständig stelhet i en led på grund av att ledytorna vuxit ihop med ben eller bindväv. Eng. ankylosis. Av gr. ankylos = krokig, stel.
ankyloserande spondylit: subst. kronisk inflammatorisk ryggsjukdom som gradvis kan stelna ryggraden. Lat. spondylitis ankylopoetica. Sv. Bechterews sjukdom. Eng. ankylosing spondylitis. Jfr Bechterews sjukdom. ICD-10: M45. ICD-11: FA92.
annex: subst. (-et) livmoderns bihang, dvs. äggledare, äggstockar och livmoderband. Sv. adnexa. Eng. adnexa. Av lat. annexum = det som är fäst vid.
anogenital: adj. (-t, -a) som rör området kring ändtarmsöppningen och de yttre könsorganen. Eng. anogenital. Av lat. anus + genitalis = som rör fortplantningen.
anomali: subst. (-n, pl. -er) avvikelse från det normala; missbildning eller defekt. Eng. anomaly. Av gr. anomalia = oregelbundenhet.
anorektal: adj. (-t, -a) som rör området mellan ändtarmen (rektum) och ändtarmsöppningen (anus). Eng. anorectal. Av lat. anus + rectum = ändtarm.
anorexi: subst. (-n) aptitlöshet; även förkortning för anorexia nervosa, en ätstörning med självsvält. Eng. anorexia. Av gr. an- = utan + orexis = aptit. ICD-10: F50.0 (anorexia nervosa); symtomet aptitlöshet R63.0. ICD-11: 6B80.
anorganisk: adj. (-t, -a) oorganisk; som inte innehåller kol-väte-föreningar. Sv. oorganisk. Eng. inorganic.
anoskop: subst. (-et) rörformat instrument med ljuskälla för att undersöka ändtarmskanalen. Eng. anoscope. Av lat. anus + gr. skopein = betrakta.
anoskopi: subst. (-n, pl. -er) undersökning av den yttre ändtarmen med ett anoskop (rör med ljuskälla). Eng. anoscopy.
anosmi: subst. avsaknad av luktsinne. Eng. anosmia. Av gr. an- = utan + osme = lukt.
anosognosi: subst. bristande insikt om eller förnekande av en egen sjukdom eller funktionsnedsättning, t.ex. efter stroke. Eng. anosognosia. Av gr. a- = utan + nosos = sjukdom + gnosis = kunskap.
anovulatorisk: adj. (-t, -a) utan ägglossning; om menstruationscykel där ingen ägglossning sker. Eng. anovulatory. Av gr. an- = utan + lat. ovulum = litet ägg.
anoxi: subst. (-n) total syrebrist i vävnad. Sv. syrebrist. Eng. anoxia. Av gr. an- = utan + oxys (syre).
ANP: förk. atriell (förmaks-) natriuretisk peptid; hormon från hjärtats förmak som ökar saltutsöndringen; markör för hjärtsjukdom (oftast mäts Nt-proANP). Eng. atrial natriuretic peptide.
anserina, bursa: subst. bursa anserina; pes anserinus-bursan; slemsäck under de tre senorna (sartorius, gracilis, semitendinosus) som tillsammans fäster på skenbenets insida som en "gåsfot". Eng. anserine bursa. Av lat. bursa = säck + anserinus = gåslik (pes anserinus = gåsfot).
antabus: subst. (varunamn) läkemedel (disulfiram) mot alkoholberoende; ger illamående och obehag vid samtidigt alkoholintag. Eng. disulfiram (Antabuse).
antacidum: subst. (pl. antacida) syraneutraliserande läkemedel mot sura uppstötningar och halsbränna. Sv. syraneutraliserande medel. Eng. antacid. Av gr. anti- = mot + lat. acidus = sur.
antagonist: subst. (-en, pl. -er) ämne som motverkar ett annat ämnes effekt; även muskel som verkar motsatt en annan muskel. Eng. antagonist. Motsats: agonist. Av gr. antagonistes = motståndare.
antalgisk: adj. som lindrar smärta; särskilt om antalgisk gång där man avlastar ett ben (förlängd pendelfas, förkortad stödfas). Eng. antalgic. Av gr. anti- = mot + algos = smärta.
antastmatikum: subst. (pl. antastmatika) läkemedel mot astma. Eng. antiasthmatic.
antebrachium: subst. underarm; forearm. Sv. underarm. Eng. forearm, antebrachium. Av lat. ante (framför) + brachium = arm; "armdelen framför armbågen".
anteflexio: subst. framåtböjning av ett organ; t.ex. uterus anteflexus. Sv. anteflexion. Eng. anteflexion. Av lat. ante (framåt) + flectere = böja.
antenatal: adj. (-t, -a) som rör tiden före födelsen. Sv. före födelsen. Eng. antenatal, prenatal. Av lat. ante = före + natalis = som rör födelsen.
anterior: adj. på framsidan; mot buken (synonym: ventral). Sv. framåt, ventral. Eng. anterior, ventral. Av lat. anterior = framre, komparativ av ante = före.
anterius capitis fibulae, ligamentum: subst. ligamentum anterius capitis fibulae; främre band som förstärker övre skenben–vadbensleden. Eng. anterior ligament of fibular head. Av lat. anterior = främre + caput = huvud + fibula = vadben.
anterograd amnesi: subst. minnesförlust för det som inträffar efter en hjärnskada; nya minnen kan inte lagras. Eng. anterograde amnesia. Av lat. anterograde = framåtriktad.
anteversion: subst. framåttippning av ett organ eller ledhals, t.ex. femurhalsen eller uterus (motsats: retroversion). Eng. anteversion. Av lat. ante (före) + vertere = vända.
anthrax: subst. (lat./gr.) mjältbrand; även äldre benämning på elakartad svart varböld (karbunkel). Jfr Mjältbrand, Pustula maligna.
anti-GAD: förk. autoantikroppar mot enzymet glutaminsyradekarboxylas; ses vid autoimmun (typ 1-) diabetes. Eng. anti-GAD antibodies.
anti-GBM: förk. antikroppar mot njurens glomerulära basalmembran; orsakar Goodpastures syndrom. Eng. anti-GBM antibodies.
anti-HBc: förk. antikropp mot hepatit B-virusets kärnantigen (core); markör för genomgången eller pågående hepatit B-infektion. Eng. anti-HBc.
Anti-HBs: förk. antikropp mot hepatit B-virusets ytantigen; tecken på immunitet efter infektion eller vaccination. Eng. anti-HBs.
anti-TPO: förk. antikropp mot tyreoperoxidas; autoantikropp som påvisas vid autoimmun sköldkörtelsjukdom. Eng. anti-TPO antibodies.
antiallergisk: adj. (pl. -a) allergihämmande. Eng. antiallergic. Av gr. anti- = mot + allergi.
antiarytmikum: subst. (pl. antiarytmika) läkemedel som normaliserar eller stabiliserar hjärtrytmen. Eng. antiarrhythmic.
antibakteriell: adj. (-t, -a) bakteriedödande eller bakteriehämmande. Eng. antibacterial. Av gr. anti- = mot + bakterie.
antibiotikum: subst. (pl. antibiotika) läkemedel som dödar eller hämmar bakterier; ursprungligen ämnen bildade av mikroorganismer. Eng. antibiotic. Av gr. anti- = mot + bios = liv.
anticipation: subst. att en ärftlig sjukdom yttrar sig tidigare och ofta allvarligare i varje ny generation. Eng. anticipation. Av lat. anticipare = föregripa.
antidepressivum: subst. (pl. antidepressiva) läkemedel mot depression. Eng. antidepressant.
antidiabetikum: subst. (pl. antidiabetika) läkemedel för behandling av diabetes. Eng. antidiabetic.
antidiuretisk: adj. (pl. -a) som minskar urinutsöndringen. Eng. antidiuretic. Av gr. anti- = mot + diuresis = urinutsöndring.
antidot: subst. (-en) motgift. Sv. motgift. Eng. antidote. Av gr. antidoton = motmedel.
antiemetikum: subst. (pl. antiemetika) läkemedel mot illamående och kräkningar. Eng. antiemetic. Av gr. anti- = mot + emesis = kräkning.
antiepileptikum: subst. (pl. antiepileptika) läkemedel som motverkar epileptiska anfall. Eng. antiepileptic, anticonvulsant.
antiexudativ: adj. (-t, -a) som hämmar utträde av vätska (exsudat) från vävnad. Eng. antiexudative.
antifibrinolytisk: adj. (pl. -a) som hämmar upplösning av fibrin och därmed motverkar blödning. Eng. antifibrinolytic.
antiflogistikum: subst. (pl. antiflogistika) inflammationshämmande läkemedel mot icke-infektiösa inflammationer i muskler, senor och leder. Eng. anti-inflammatory drug. Av gr. anti- = mot + phlogosis = inflammation.
antiflogistisk: adj. (pl. -a) med inflammationshämmande effekt. Eng. anti-inflammatory. Av gr. anti- = mot + phlogosis = inflammation.
antifosfolipidsyndrom: subst. autoimmun sjukdom med antikroppar som ökar risken för blodproppar och upprepade missfall. Eng. antiphospholipid syndrome. ICD-10: D68.6.
antifungal: adj. (-t, -a) svampdödande. Sv. svampdödande. Eng. antifungal. Av gr. anti- = mot + lat. fungus = svamp.
antigen: subst. (-et) ämne som immunsystemet känner igen som främmande och som framkallar bildning av antikroppar. Eng. antigen.
antihelix: subst. antihelix; den böjda valk på öronmusslan innanför och parallellt med ytterkanten (helix). Eng. antihelix. Av grek. anti = mot + helix = spiral.
antihelmintikum: subst. (pl. antihelmintika) avmaskningsmedel; läkemedel mot maskinfektioner. Eng. anthelmintic. Av gr. anti- = mot + helmins = mask.
antihidrotikum: subst. (pl. antihidrotika) läkemedel mot (över)svettning. Eng. antihidrotic. Av gr. anti- = mot + hidros = svett.
antihistamin: subst. (-et, pl. -er) allergidämpande läkemedel som blockerar effekten av histamin, ett ämne som är centralt i allergiska reaktioner. Eng. antihistamine.
antihypertensiva: subst. (pl.) blodtryckssänkande läkemedel. Eng. antihypertensives. Av gr. anti- = mot + hyper = över + lat. tensio = spänning.
antiinfektiös: adj. (-t, -a) som motverkar infektion. Eng. anti-infective.
antiinflammatorisk: adj. (pl. -a) som motverkar inflammation. Eng. anti-inflammatory.
antikoagulantium: subst. (pl. antikoagulantia) läkemedel som hämmar blodets levring och motverkar blodproppar. Eng. anticoagulant.
antikoagulation: subst. (-en) hämning av blodets levringsförmåga för att förebygga eller behandla blodpropp. Eng. anticoagulation.
antikoagulationsmedel: subst. (-let, pl. -∅) läkemedel som motverkar att blodet levrar sig; används för att förebygga och behandla blodpropp. Eng. anticoagulant.
antikoagulerande: adj. som hämmar blodets levring. Eng. anticoagulant.
antikolinerg: adj. (-t, -a) som hämmar det parasympatiska (kolinerga) nervsystemet genom att blockera acetylkolin. Eng. anticholinergic.
antikonception: subst. (-en) befruktningsförhindrande; prevention mot graviditet. Sv. preventivmetod. Eng. contraception. Av gr. anti- = mot + lat. conceptio = befruktning.
antikonceptionsmedel: subst. (-let, pl. -∅) preventivmedel; medel som förhindrar graviditet. Sv. preventivmedel. Eng. contraceptive.
antikonvulsiv: adj. (-t, -a) krampförebyggande; som motverkar kramper. Eng. anticonvulsant. Av gr. anti- = mot + lat. convulsio = kramp.
antikropp: subst. (-en, pl. -ar) immunglobulin; protein som immunförsvaret bildar för att känna igen och oskadliggöra främmande ämnen (antigen). Eng. antibody.
antimetabolit: subst. (-en, pl. -er) läkemedel som stör cellernas ämnesomsättning; används bl.a. mot cancer för att hämma tumörtillväxt. Eng. antimetabolite.
antimikrobiell: adj. (-t, -a) som hämmar eller dödar mikroorganismer. Eng. antimicrobial. Av gr. anti- = mot + mikros = liten + bios = liv.
antimitotisk: adj. (pl. -a) som hämmar celldelning (mitos). Eng. antimitotic.
antimykotikum: subst. (pl. antimykotika) svampdödande läkemedel. Eng. antifungal, antimycotic. Av gr. anti- = mot + mykes = svamp.
antineoplastisk: adj. (pl. -a) tumörhämmande; som motverkar tumörtillväxt. Eng. antineoplastic. Av gr. anti- = mot + neoplasi = nybildning.
antioxidant: subst. (-en, pl. -er) ämne som motverkar oxidation och skyddar mot skadliga fria radikaler. Eng. antioxidant.
antiproliferativ: adj. (-t, -a) tillväxthämmande; som hämmar cellers förökning. Eng. antiproliferative.
antipruriginös: adj. (-t, -a) klådstillande. Eng. antipruritic. Av gr. anti- = mot + lat. prurigo = klåda.
antipsykotikum: subst. (pl. antipsykotika) läkemedel mot psykos och andra allvarliga psykiska tillstånd. Eng. antipsychotic, neuroleptic.
antipyretikum: subst. (pl. antipyretika) febernedsättande läkemedel. Eng. antipyretic. Av gr. anti- = mot + pyretos = feber.
antipyretisk: adj. (pl. -a) febernedsättande. Eng. antipyretic. Av gr. anti- = mot + pyretos = feber.
antiseptikum: subst. (pl. antiseptika) medel som dödar eller hämmar mikroorganismer på hud och slemhinnor. Eng. antiseptic. Av gr. anti- = mot + sepsis = förruttnelse.
antiseptisk: adj. (pl. -a) smitthämmande; som dödar eller hämmar mikroorganismer. Eng. antiseptic.
antiserum: subst. (-et) serum (från människa eller djur) som innehåller färdiga antikroppar och ges för att snabbt skydda mot vissa allvarliga infektioner eller gifter. Eng. antiserum.
antispasmodisk: adj. (pl. -a) kramplösande; som dämpar kramp i glatt muskulatur. Eng. antispasmodic. Av gr. anti- = mot + spasmos = kramp.
antitoxin: subst. (-et, pl. -er) antikropp som neutraliserar gift (toxin) från bakterier. Eng. antitoxin. Av gr. anti- = mot + toxikon = gift.
antitragus: subst. den lilla knöl mitt emot tragus, ovanför örsnibben. Eng. antitragus. Av grek. anti = mitt emot + tragos = bock (tragus).
antitrombin: subst. (-et) kroppseget ämne som hämmar blodets levring och motverkar trombbildning. Eng. antithrombin. Referensvärde (vuxen): ca 0,80–1,20 kIE/L. Jfr Koagulation, Trombos.
antitrombotisk: adj. (pl. -a) som motverkar bildning av blodproppar (tromber). Eng. antithrombotic. Av gr. anti- = mot + thrombos = propp.
antitumör: adj. som motverkar tumörbildning eller tumörtillväxt. Eng. antitumour.
antitussiv: Adj./subst., -t, -a: Hostdämpande. Eng. antitussive. Av gr. anti- = mot + lat. tussis = hosta.
antityreoida ämnen: subst. (pl.) ämnen som hämmar sköldkörtelns bildning av hormonet tyroxin. Eng. antithyroid agents.
antiviral: adj. (-t, -a) virushämmande eller virusdödande. Eng. antiviral. Av gr. anti- = mot + lat. virus = gift.
antiöstrogen: Adj./subst., -t, -a: Som motverkar östrogenets verkan. Eng. antiestrogen(ic).
antrax: subst. mjältbrand; allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Bacillus anthracis. Sv. mjältbrand. Eng. anthrax. Av gr. anthrax = kol (efter de svarta sårskorporna).
antropofila dermatofyter: subst. (pl.) hudsvampar (dermatofyter) som sprids från människa till människa. Eng. anthropophilic dermatophytes. Av gr. anthropos = människa + philos = vän.
antrum: subst. grotta, håla; t.ex. antrum pyloricum (magsäckens portionsregel), antrum mastoideum. Sv. antrum. Eng. antrum, cavity. Av grek. antron = grotta.
antrum mastoideum: subst. mastoidantrum; det större luftrum i tinningbenets vårtutskott som står i förbindelse med mellanörat och de mindre mastoidcellerna. Eng. mastoid antrum. Av grek. antron = grotta + mastos = bröstvårta (vårtutskottet).
antrum pyloricum: subst. pylorusantrum; den vidare första delen av magsäckens portvaktsdel. Eng. pyloric antrum. Av grek. antron = hålighet + pyloros = portvakt.
anulare radii, ligamentum: subst. ligamentum anulare radii; ringbandet kring strålbenets huvud, som håller det mot armbågsbenet och tillåter vridning. Eng. anular ligament of radius. Av lat. anulus = ring + radius = strålben.
anulare stapediale, ligamentum: subst. ligamentum anulare stapediale; den ringformiga bindväv som fäster stigbygelfotplattan i ovala fönstret och tillåter dess rörelser; förbenas vid otoskleros. Eng. anular ligament of stapes. Av lat. ligamentum = band + anulus = ring + stapes = stigbygel.
anularia, ligamenta: subst. ligamenta anularia (trachealia); ringbanden; bindvävsbanden som förbinder luftstrupsbrosken med varandra. Eng. anular ligaments. Av lat. anulus = ring + ligamentum = band.
anularis: adj. ringformig; t.ex. fibrocartilago anularis. Sv. anulär. Eng. annular, ring-shaped. Av lat. anulus = ring.
anulus: subst. liten ring; ringformig struktur. Sv. anulus, ring. Eng. annulus, ring. Av lat. anulus, diminutiv av anus = ring.
anulus femoralis: subst. lårringen; lårkanalens övre, inre öppning mot bukhålan. Eng. femoral ring. Av lat. anulus = ring + femur = lår.
anulus fibrocartilagineus: subst. den brosk-bindvävsring i hörselgångens benkant som fäster trumhinnans spända del (pars tensa). Sv. trumhinneringen. Eng. fibrocartilaginous ring. Av lat. anulus = ring + fibrosus = trådig + cartilago = brosk.
anulus fibrosus: subst. fiberringen; den sega, lamellartade ytterringen av brosk och bindväv i en mellankotskiva. Eng. anulus fibrosus. Av lat. anulus = ring + fibrosus = trådig, fiberrik.
anulus fibrosus dexter: subst. höger fibrösa ring; bindvävsringen kring höger förmakskammaröppning (tricuspidalisringen), del av hjärtskelettet. Eng. right fibrous ring. Av lat. anulus = ring + fibrosus = trådig + dexter = höger.
anulus fibrosus sinister: subst. vänster fibrösa ring; bindvävsringen kring vänster förmakskammaröppning (mitralisringen), del av hjärtskelettet. Eng. left fibrous ring. Av lat. anulus = ring + fibrosus = trådig + sinister = vänster.
anulus inguinalis profundus: subst. djupa ljumskporten; ljumskkanalens inre öppning, en utbuktning av transversalisfascian där sädessträngen börjar. Eng. deep inguinal ring. Av lat. anulus = ring + inguen = ljumske + profundus = djup.
anulus inguinalis superficialis: subst. ytliga ljumskporten; öppningen i yttre sneda bukmuskelns aponeuros där sädessträngen (eller runda livmoderbandet) lämnar ljumskkanalen. Eng. superficial inguinal ring. Av lat. anulus = ring + inguen = ljumske + superficialis = ytlig.
anulus lymphoideus pharyngis: subst. Waldeyers svalgring; den ring av lymfvävnad kring svalgets ingång (svalg-, gom- och tungmandlarna) som skyddar mot inandade och förtärda mikrober. Sv. Waldeyers svalgring. Eng. pharyngeal lymphoid ring. Av lat. anulus = ring + lympha + grek. pharynx = svalg.
anulus tendineus communis: subst. den gemensamma senringen (Zinns ring) i ögonhålans spets, varifrån de fyra raka ögonmusklerna utgår. Eng. common tendinous ring. Av lat. anulus = ring + tendineus = sen- + communis = gemensam.
anulus tympanicus: subst. trumringen; den ofullständiga benring som hos foster bär upp trumhinnan och blir tinningbenets trumdel. Eng. tympanic ring. Av lat. anulus = ring + tympanum = trumma.
anulus umbilicalis: subst. navelringen; den öppning i vita linjen där navelsträngen passerade hos fostret. Eng. umbilical ring. Av lat. anulus = ring + umbilicus = navel.
anuri: subst. (-n) upphörd urinproduktion (ingen eller mycket sparsam urin). Eng. anuria. Av gr. an- = utan + ouron = urin.
anus: subst. ring; ändtarmens yttre öppning. Sv. ändtarmsöppning. Eng. anus. Vardag. röven (vulgärt), ändtarmsöppningen. Av lat. anus = ring, cirkel.
anxiolytikum: subst. (pl. anxiolytika) ångestdämpande läkemedel. Eng. anxiolytic. Av lat. anxietas = ångest + gr. lysis = upplösning.
aorta: subst. kroppens största artär; utgår från vänster hjärtkammare. Eng. aorta. Vardag. stora kroppspulsådern. Av grek. aorte, av aeirein = lyfta, hänga upp.
aortaaneurysm: subst. (-et) sjuklig utvidgning av huvudpulsådern (aorta), oftast på grund av åderförkalkning, med risk för bristning. Eng. aortic aneurysm. Lat. aneurysma aortae. ICD-10: I71. ICD-11: BD50.
aortadissektion: subst. (-en) livshotande tillstånd där aortans inre vägglager spricker så att blod tränger in i kärlväggen. Eng. aortic dissection.
aortainsufficiens: subst. (-en) otät aortaklaff så att blod läcker tillbaka till vänster kammare efter att det pumpats ut. Eng. aortic regurgitation/insufficiency.
aortaklaff: subst. (-en, pl. -ar) hjärtklaffen mellan vänster kammare och aorta som hindrar blodet från att rinna tillbaka. Eng. aortic valve.
aortaruptur: subst. (-en) bristning i huvudpulsådern (aorta) som kan ge livshotande blödning. Eng. aortic rupture. ICD-10: I71.8.
aortaskleros: subst. (-en) förhårdnad och stelhet i aortan på grund av kalkavlagringar. Eng. aortic sclerosis.
aortastenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning av aortaklaffen som försvårar hjärtats blodutflöde. Eng. aortic stenosis. ICD-10: I35.0 (reumatisk I06.0). ICD-11: BB60.
aortici laterales, nodi: subst. nodi aortici laterales; laterala aortalymfknutorna (para-aortala/lumbala lymfknutorna); lymfknutorna längs bukaortans sidor som dränerar njurar, binjurar, äggstockar/testiklar och bäckenorganen – viktig spridningsväg för testikel- och äggstockscancer. Eng. lateral aortic nodes. Av lat. aorta + lateralis = i sidled + nodus = knuta.
aorticus: adj. som hör till aorta. Sv. aortisk. Eng. aortic. Av grek. aorte = stora kroppspulsådern.
apati: subst. (-n) likgiltighet, brist på känslomässigt engagemang och initiativ. Eng. apathy. Av gr. a- = utan + pathos = känsla.
apatisk: adj. (-t, -a) känslomässigt avtrubbad, viljelös och oengagerad. Sv. håglös. Eng. apathetic. Av grek. a- = utan + pathos = känsla. Jfr Apati.
apatogen: adj. (-t, -a) som inte framkallar sjukdom (om mikroorganismer). Eng. non-pathogenic. Av gr. a- = utan + pathos = lidande + genes = ursprung.
apertura: subst. öppning, ingång; t.ex. apertura thoracis superior. Sv. apertur, öppning. Eng. aperture, opening. Av lat. aperire = öppna; apertura = öppning.
apertura canaliculi cochleae: subst. snäckkanalens öppning på klippbenets underyta. Eng. opening of cochlear canaliculus. Av lat. apertura = öppning + canaliculus cochleae = snäckkanalen.
apertura canaliculi vestibuli: subst. förgårdskanalens öppning på klippbenets bakyta. Eng. opening of vestibular canaliculus. Av lat. apertura = öppning + canaliculus vestibuli = förgårdskanalen.
apertura ductus nasolacrimalis: subst. tår-näskanalens mynning; öppningen där tår-näskanalen mynnar ut i nedre näsgången. Eng. opening of nasolacrimal duct. Av lat. apertura = öppning + ductus = gång + nasus = näsa + lacrima = tår.
apertura externa canalis carotici: subst. halspulsåderkanalens yttre öppning; ingången till kanalen på klippbenets undersida. Eng. external opening of carotid canal. Av lat. apertura = öppning + externa = yttre + canalis caroticus = halspulsåderkanalen.
apertura interna canalis carotici: subst. halspulsåderkanalens inre öppning; utgången vid klippbenets spets. Eng. internal opening of carotid canal. Av lat. apertura = öppning + interna = inre + canalis caroticus = halspulsåderkanalen.
apertura pelvis inferior: subst. bäckenutgången; den nedre öppningen ur lilla bäckenet, avgränsad av svansbenet, sittbensknölarna och blygdbensbågen. Sv. bäckenutgång. Eng. pelvic outlet. Av lat. apertura = öppning + pelvis = bäcken + inferior = nedre.
apertura pelvis superior: subst. bäckeningången; den övre öppningen till lilla bäckenet, avgränsad av gränslinjen. Sv. bäckeningång. Eng. pelvic inlet. Av lat. apertura = öppning + pelvis = bäcken + superior = övre.
apertura piriformis: subst. den päronformade näsöppningen; den främre benöppningen till näshålan i skelettet. Eng. piriform aperture. Av lat. apertura = öppning + pirum = päron + forma = form.
apertura sinus frontalis: subst. pannbihålans öppning; öppningen från pannbihålan till näshålan. Eng. opening of frontal sinus. Av lat. apertura = öppning + sinus = hålrum + frons = panna.
apertura sinus sphenoidalis: subst. kilbenshålans öppning; öppningen från kilbenshålan till näshålan. Eng. opening of sphenoidal sinus. Av lat. apertura = öppning + sinus = hålrum + os sphenoidale = kilben.
apertura thoracis inferior: subst. nedre bröstkorgsöppningen; den stora nedre öppningen som täcks av diafragman. Eng. inferior thoracic aperture. Av lat. apertura = öppning + thorax = bröstkorg + inferior = nedre.
apertura thoracis superior: subst. övre bröstkorgsöppningen; öppningen upptill mellan första revbensparet, bröstbenet och första bröstkotan. Eng. superior thoracic aperture. Av lat. apertura = öppning + thorax = bröstkorg + superior = övre.
apex: subst. spets, topp; t.ex. apex pulmonis (lungtoppet), apex cordis (hjärtspetsen). Sv. spets, apex. Eng. apex, tip. Av lat. apex = spets, topp.
apex auriculae: subst. ytterörats översta spets. Eng. apex of auricle. Av lat. apex = spets + auricula = ytteröra.
apex capitis fibulae: subst. vadbenshuvudets spets; den uppåtriktade spetsen på vadbenshuvudet. Eng. apex of head of fibula. Av lat. apex = spets + caput = huvud + fibula = vadben.
apex cordis: subst. hjärtspetsen; hjärtats nedåt-vänster-riktade spets, bildad av vänster kammare; här känns spetsstöten. Sv. hjärtspets. Eng. apex of heart. Av lat. apex = spets + cor = hjärta.
apex dentis: subst. spetsen på axis tand. Eng. apex of dens. Av lat. apex = spets + dens = tand.
apex linguae: subst. tungspetsen; tungans främre spets. Eng. apex of tongue. Av lat. apex = spets + lingua = tunga.
apex nasi: subst. nässpetsen; näsans nedre, främre spets. Eng. apex of nose. Av lat. apex = spets + nasus = näsa.
apex ossis sacri: subst. korsbenets spets; korsbenets smala nedre ände som ledar mot svansbenet. Eng. apex of sacrum. Av lat. apex = spets + os sacrum = korsben.
apex partis petrosae: subst. klippbenets spets; den inåtriktade spetsen av klippbenet mot skallbasens mitt. Eng. apex of petrous part. Av lat. apex = spets + pars petrosa = klippben.
apex patellae: subst. knäskålens spets; knäskålens nedåtriktade spets där knäskålssenan fäster. Eng. apex of patella. Av lat. apex = spets + patella = knäskål.
apex prostatae: subst. prostataspetsen; prostatans nedre, spetsiga del som vilar mot bäckenbotten. Eng. apex of prostate. Av lat. apex = spets + grek. prostata = blåskörtel.
apex pulmonis: subst. lungspetsen; lungans översta, rundade del som når upp ovanför nyckelbenet. Eng. apex of lung. Av lat. apex = spets + pulmo = lunga.
apex radicis dentis: subst. rotspetsen; tandrotens yttersta spets, där rotkanalen mynnar. Eng. root apex. Av lat. apex = spets + radix = rot + dens = tand.
apex vesicae: subst. blåstoppen; urinblåsans främre, spetsiga del som pekar mot blygdbenet. Eng. apex of bladder. Av lat. apex = spets + vesica = blåsa.
Apgar: subst. Apgarpoäng; poängskala (0–10) för att snabbt bedöma ett nyfött barns tillstånd, högre poäng är bättre. Eng. Apgar score. Efter narkosläkaren Virginia Apgar.
apicalis: adj. som hör till eller är riktad mot en spets (apex). Sv. apikal. Eng. apical. Av lat. apex = spets.
apicis dentis, ligamentum: subst. ligamentum apicis dentis; ledband från spetsen av axis tand (dens) upp till nackbenets framkant. Eng. apical ligament of dens. Av lat. ligamentum = band + apex = spets + dens = tand.
apikal: adj. (-t, -a) som rör spetsen (apex) av ett organ, t.ex. lungspetsen eller en tandrot. Eng. apical. Av lat. apex = spets.
aplasi: subst. (-n, pl. -er) bristande eller utebliven utveckling av en vävnad eller ett organ; även stopp i benmärgens cellbildning. Eng. aplasia. Av gr. a- = utan + plasis = formning.
aplastisk anemi: subst. blodbrist orsakad av att benmärgen producerar för få blodceller. Eng. aplastic anaemia. ICD-10: D60–D61. ICD-11: 3A70.
apné: subst. (-n) andningsuppehåll; tillfälligt upphörande av andningen. Eng. apnoea. Av gr. a- = utan + pnoe = andning.
apofys: subst. (-en, pl. -er) benutskott på skelettet, ofta fäste för en sena eller muskel. Eng. apophysis. Av gr. apophysis = utväxt.
apofysit: subst. inflammation/stresskada i en apofys hos växande barn, oftast av överbelastning (t.ex. Osgood-Schlatters sjukdom). Eng. apophysitis. ICD-10: M92 (t.ex. Osgood-Schlatter M92.5).
aponeurosis: subst. utbredd sena; platt bindvävshinna som förbinder muskler eller fäster dem mot ben. Sv. aponeuros. Eng. aponeurosis. Vardag. platt sena. Av grek. apo (från) + neuron = sena, nerv; flat senehinna.
aponeurosis glutea: subst. sätesaponeurosen; den senplatta över mellersta sätesmuskeln som ger den fäste. Eng. gluteal aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + gloutos = säte.
aponeurosis linguae: subst. tungaponeurosen; den senplatta under tungslemhinnan som tungans muskler fäster i. Eng. lingual aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. lingua = tunga.
aponeurosis musculi bicipitis brachii: subst. bicepsaponeurosen; den senplatta som utgår från bicepssenan och flätas in i underarmsfascian. Eng. bicipital aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. musculus biceps brachii = tvåhövdade armmuskeln.
aponeurosis musculi erectoris spinae: subst. ryggsträckarens aponeuros; den breda senskiva i ländryggen där ryggsträckaren utgår från korsben och bäckenkam. Eng. erector spinae aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. musculus erector spinae = ryggsträckare.
aponeurosis palatina: subst. gomaponeurosen; den senplatta i mjuka gommens främre del som gomseglets muskler fäster i. Eng. palatine aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. palatum = gom.
aponeurosis palmaris: subst. handflateaponeurosen; den triangulära senplatta i handflatan som skyddar senor, kärl och nerver. Eng. palmar aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. palma = handflata.
aponeurosis plantaris: subst. fotsuleaponeurosen; den kraftiga, längsgående senplatta i fotsulan som stödjer det längsgående fotvalvet. Eng. plantar aponeurosis. Av grek. aponeurosis = senutbredning + lat. planta = fotsula.
apophysis: subst. utväxt, frambuktning på ett ben; benig utskjutning som aldrig var ett eget ossifikationscenter. Sv. apofys. Eng. apophysis. Av grek. apo (av) + phyein = växa.
apoplexi: subst. (-n, pl. -er) slaganfall (stroke); plötslig påverkan på hjärnans funktion på grund av blödning eller propp. Sv. stroke, slaganfall. Eng. apoplexy, stroke. Av gr. apoplexia = att slås till marken. Ålderdomligt: slag, slaganfall, slagfluss, blodslag, hjärnslag — äldre benämningar på den plötsliga förlamning eller medvetslöshet som en blödning eller propp i hjärnan ger. ICD-10: stroke I64 (hjärnblödning I61, hjärninfarkt I63).
apoplexia: subst. (lat./gr.) slaganfall; i äldre diagnoser med läge: apoplexia cerebri (hjärnan, stroke), a. cerebri sanguinea (hjärnblödning), a. pulmonum (lungslag). Eng. apoplexy. Jfr Apoplexi, Slaganfall.
apoplexia cerebri: lat. uttryck för slaganfall i hjärnan (stroke), av blödning eller propp. Jfr Apoplexi, Slaganfall. ICD-10: I64.
apoptos: subst. (-en) programmerad celldöd; cellen dör kontrollerat med bibehållet cellmembran utan att lämna spår eller utlösa inflammation. Eng. apoptosis. Av gr. apoptosis = avfallande.
apostem: subst. (-et) ålderdomlig benämning på böld eller varansamling (abscess). Jfr Böld, Abscess. ICD-10: L02.
apparatus lacrimalis: subst. tårapparaten; tårkörteln och tårvägarna (tårpunkter, tårkanaler, tårsäck och tår-näsgång) som producerar och avleder tårvätskan. Eng. lacrimal apparatus. Av lat. apparatus = utrustning + lacrima = tår.
appendektomera: verb att operera bort blindtarmsbihanget (appendix). Eng. to perform an appendectomy.
appendektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av blindtarmsbihanget (appendix). Eng. appendectomy. Av lat. appendix + gr. ektome = bortskärande.
appendices omentales: subst. fettbihangen; de små fettfyllda utskott av bukhinnan som hänger längs tjocktarmen. Eng. omental appendices. Av lat. appendix = bihang + omentum = bukhinneförkläde.
appendices vesiculosae: subst. blåsformiga bihangen (Morgagnis hydatider); små vätskefyllda blåsor på äggledarfransarna, rester av urnjuregången. Eng. vesicular appendices. Av lat. appendix = bihang + vesicula = blåsa.
appendicit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i blindtarmsbihanget (appendix); blindtarmsinflammation. Sv. blindtarmsinflammation. Eng. appendicitis. ICD-10: akut K35, övrig K36–K37. ICD-11: DC10.
appendicularis, arteria: subst. arteria appendicularis; appendixartären; gren av ileokoliska artären som i appendixmesot försörjer blindtarmsbihanget (en funktionell ändartär). Eng. appendicular artery. Av lat. appendix = bihang + arteria = artär.
appendix: subst. bihang; t.ex. appendix vermiformis = blindtarmsappendixet. Sv. appendix, bihang. Eng. appendix. Vardag. blindtarmen (vid appendix vermiformis). Av lat. appendere = hänga på, av ad + pendere = hänga.
appendix fibrosa hepatis: subst. leverns fibrösa bihang; en liten bindvävsflik på vänstra leverlobens spets. Eng. fibrous appendix of liver. Av lat. appendix = bihang + fibrosus = trådig + hepar = lever.
appendix testis: subst. testikelbihanget (Morgagnis hydatid); en liten blåsformig rest av Müllerska gången på testikelns övre pol (kan torkvera och ge smärta). Eng. appendix of testis. Av lat. appendix = bihang + testis = testikel.
appendix vermiformis: subst. maskformiga bihanget; det smala, blindt slutande utskott från blindtarmen, rikt på lymfvävnad ("blindtarmen" i dagligt tal). Sv. blindtarmsbihang, appendix. Eng. appendix. Av lat. appendix = bihang + vermiformis = maskformig.
applikation: subst. (-en, pl. -er) påläggning eller tillförsel, t.ex. av ett läkemedel på huden. Eng. application. Av lat. applicare = lägga an.
approximal: adj. (-t, -a) intilliggande; om de ytor på tänder som vetter mot granntänderna. Eng. approximal, proximal. Av lat. proximus = närmast.
apraxi: subst. (-n) oförmåga att utföra inlärda, viljemässiga rörelser trots bevarad muskelkraft och känsel. Eng. apraxia. Av gr. a- = utan + praxis = handling.
APS: förk. autoimmunt polyglandulärt syndrom; kombination av flera autoimmuna sjukdomar i hormonproducerande körtlar. Eng. autoimmune polyglandular syndrome. ICD-10: E31.0.
APTT: förk. aktiverad partiell tromboplastintid; koagulationsprov som speglar det inre koagulationssystemets funktion. Eng. activated partial thromboplastin time. Referensvärde (vuxen): ca 22–32 s (varierar mellan laboratorier).
aqua: subst. vatten. Sv. vatten. Eng. water, aqua. Av lat. aqua = vatten.
aquaeductus: subst. vattenledning; smal kanal för vätska, t.ex. aqueductus cerebri (Sylvii). Sv. akvedukt. Eng. aqueduct. Av lat. aqua (vatten) + ductus = ledning.
aquaeductus cochleae: subst. den fina benkanal som förbinder snäckans perilymfrum med subaraknoidalrummet (likvor). Sv. snäckakvedukten. Eng. cochlear aqueduct. Av lat. aquaeductus = vattenledning + cochlea = snäcka.
aqueductus mesencephali: subst. mellanhjärnans akvedukt (Sylvii akvedukt); den smala likvorkanal genom mellanhjärnan som förbinder tredje och fjärde ventrikeln; förträngning ger vattenskalle (hydrocefalus). Eng. aqueduct of midbrain. Av lat. aquaeductus = vattenledning + mesencephalon = mellanhjärna.
aqueductus vestibuli: subst. vestibularakvedukten; den benkanal genom vilken endolymfgången lämnar innerörat mot bakre skallgropen. Eng. vestibular aqueduct. Av lat. aquaeductus = vattenledning + vestibulum = förgård.
AR: förk. absolut risk; sannolikheten att en individ får ett bestämt utfall under en angiven period, angiven mellan 0 och 1 eller i procent. Eng. absolute risk. Se Absolut risk.
arachnoidalis: adj. som hör till arachnoidea; t.ex. granulationer arachnoidales. Sv. arachnoideal. Eng. arachnoid. Av grek. arachne = spindel.
arachnoidea: subst. spindelvävshinna; mellersta av hjärnans tre hinnor, med nätliknande utseende. Sv. arachnoidea. Eng. arachnoid mater. Vardag. spindelvävshinna. Av grek. arachne (spindel) + eidos = likhet; spindelvävliknande hinna.
arachnoidea mater: subst. spindelvävshinnan (araknoidea); den mellersta hjärnhinnan, en tunn hinna som via trådar (trabekler) förbinds med pia mater och innesluter likvorrummet. Sv. spindelvävshinna. Eng. arachnoid mater. Av grek. arachne = spindel + lat. mater = hinna.
ARB: förk. angiotensinreceptorblockerare; blodtryckssänkande läkemedel som blockerar effekten av angiotensin II. Eng. angiotensin receptor blocker.
arbor bronchialis: subst. bronkträdet; bronkernas hela trädlika förgreningssystem inne i lungorna. Eng. bronchial tree. Av lat. arbor = träd + grek. bronchos = luftrör.
arcuatae, arteriae: subst. arteriae arcuatae; bågartärerna; artärer som böjer av bågformigt längs gränsen mellan bark och märg. Eng. arcuate arteries. Av lat. arcuatus = bågformig + arteria = pulsåder.
arcuatae, venae: subst. venae arcuatae; bågvenerna; vener som böjer bågformigt längs bark–märggränsen. Eng. arcuate veins. Av lat. arcuatus = bågformig + vena = blodåder.
arcuatum laterale, ligamentum: subst. ligamentum arcuatum laterale; yttre bågbandet; senbåge i diafragma över fyrkantiga ländmuskeln (quadratus lumborum). Eng. lateral arcuate ligament. Av lat. ligamentum = band + arcuatus = bågformig + lateralis = yttre.
arcuatum mediale, ligamentum: subst. ligamentum arcuatum mediale; inre bågbandet; senbåge i diafragma över stora ländmuskeln (psoas). Eng. medial arcuate ligament. Av lat. ligamentum = band + arcuatus = bågformig + medialis = inre.
arcuatum medianum, ligamentum: subst. ligamentum arcuatum medianum; mittersta bågbandet; den senbåge som diafragmas båda skänklar bildar över aortan. Eng. median arcuate ligament. Av lat. ligamentum = band + arcuatus = bågformig + medianus = i mittlinjen.
arcuatus: adj. bågformig; t.ex. ligamentum arcuatum, nucleus arcuatus. Sv. bågformig. Eng. arcuate. Av lat. arcus = båge + -atus (adj.-suffix).
arcus: subst. båge; bågformig anatomisk struktur. Sv. båge. Eng. arch, arcus. Av lat. arcus = båge, pil.
arcus alveolaris: subst. tandbågen; den båge som tandhålorna bildar i käken. Eng. alveolar arch. Av lat. arcus = båge + alveolus = tandhåla.
arcus anterior atlantis: subst. atlas främre båge; den främre benbågen på första halskotan. Eng. anterior arch of atlas. Av lat. arcus = båge + anterior = främre + atlas.
arcus aortae: subst. aortabågen; den båge på uppåtstigande aorta varifrån de stora artärerna till huvud, hals och armar utgår (brakiocefaliska stammen, vänster gemensam halspulsåder, vänster nyckelbensartär). Sv. aortabåge. Eng. arch of aorta. Av lat. arcus = båge + aorta.
arcus cartilaginis cricoideae: subst. ringbroskets båge; broskets smala främre del. Eng. arch of cricoid cartilage. Av lat. arcus = båge + cartilago = brosk + grek. krikos = ring.
arcus costalis: subst. revbensbågen; bröstkorgens nedre kant, bildad av de nedre revbensbroskens kant. Sv. revbensbåge. Eng. costal arch. Av lat. arcus = båge + costa = revben.
arcus dentalis mandibularis: subst. nedre tandbågen; den båge som underkäkens tänder bildar. Eng. mandibular dental arcade. Av lat. arcus = båge + dentalis = tand- + mandibula = underkäke.
arcus dentalis maxillaris: subst. övre tandbågen; den båge som överkäkens tänder bildar. Eng. maxillary dental arcade. Av lat. arcus = båge + dentalis = tand- + maxilla = överkäke.
arcus iliopectineus: subst. iliopektineala bågen; den bindvävssträng som delar utrymmet under ljumskbandet i ett muskelfack (lacuna musculorum) och ett kärlfack (lacuna vasorum). Eng. iliopectineal arch. Av lat. arcus = båge + ilium = tarmben + pecten = blygdbenskam.
arcus palatoglossus: subst. främre gombågen; det slemhinneveck framför gommandeln, bildat av gom-tungmuskeln. Eng. palatoglossal arch. Av lat. arcus = båge + palatum = gom + grek. glossa = tunga.
arcus palatopharyngeus: subst. bakre gombågen; det slemhinneveck bakom gommandeln, bildat av gom-svalgmuskeln. Eng. palatopharyngeal arch. Av lat. arcus = båge + palatum = gom + grek. pharynx = svalg.
arcus palmaris profundus: subst. djupa handflatebågen; den djupare artärbåge i handflatan som huvudsakligen bildas av strålbensartären. Eng. deep palmar arch. Av lat. arcus = båge + palma = handflata + profundus = djup.
arcus palmaris superficialis: subst. ytliga handflatebågen; den artärbåge i handflatan som huvudsakligen bildas av armbågsbensartären och avger de gemensamma palmara fingerartärerna. Eng. superficial palmar arch. Av lat. arcus = båge + palma = handflata + superficialis = ytlig.
arcus pedis longitudinalis: subst. fotens längsgående valv, mellan häl och trampdyna; bär kroppsvikten fjädrande. Sv. längsgående fotvalvet. Eng. longitudinal arch of foot. Av lat. arcus = båge + pes (pedis) = fot + longitudinalis = längsgående.
arcus pedis transversus distalis: subst. fotens främre tvärgående valv, genom mellanfotsbenens huvuden. Sv. främre tvärvalvet. Eng. distal transverse arch of foot. Av lat. arcus = båge + transversus = tvär + distalis = yttre/främre.
arcus plantaris profundus: subst. djupa fotsulebågen; den artärbåge i fotsulan som bildas av laterala fotsuleartären och fotryggsartärens djupa gren och avger de plantara mellanfotsartärerna. Eng. deep plantar arch. Av lat. arcus = båge + planta = fotsula + profundus = djup.
arcus posterior atlantis: subst. atlas bakre båge; den bakre benbågen på första halskotan. Eng. posterior arch of atlas. Av lat. arcus = båge + posterior = bakre + atlas.
arcus pubicus: subst. blygdbensbågen; den båge som bildas av de båda blygd- och sittbensgrenarna nedanför blygdbensfogen. Eng. pubic arch. Av lat. arcus = båge + pubis = blygdben.
arcus superciliaris: subst. ögonbrynsbågen; benvalken ovanför ögonhålan, under ögonbrynet. Eng. superciliary arch. Av lat. arcus = båge + supercilium = ögonbryn.
arcus tendineus: subst. senbåge; en bågformig förtjockning av en fascia som ger fäste åt en muskel. Eng. tendinous arch. Av lat. arcus = båge + tendineus = senartad.
arcus tendineus fasciae pelvis: subst. bäckenfascians senbåge; en förtjockad senlinje på bäckenets sidovägg som ger fäste åt bäckenbottens muskler och organstöd. Eng. tendinous arch of pelvic fascia. Av lat. arcus = båge + tendineus = senartad + fascia pelvis = bäckenfascia.
arcus tendineus musculi levatoris ani: subst. bäckenbottenlyftarens senbåge; den förtjockade linje på obturatorfascian varifrån bäckenbottenlyftaren utgår. Eng. tendinous arch of levator ani. Av lat. arcus = båge + tendineus = senartad + musculus levator ani = bäckenbottenlyftaren.
arcus tendineus musculi solei: subst. soleusbågen; den senbåge mellan skenben och vadben varifrån flundermuskeln utgår och under vilken knäveckskärlen och skenbensnerven passerar. Eng. tendinous arch of soleus. Av lat. arcus = båge + tendineus = senartad + musculus soleus = flundermuskeln.
arcus vertebrae: subst. kotbågen; den bakre benbåge på kotan som tillsammans med kotkroppen omsluter ryggmärgshålet. Sv. kotbåge. Eng. vertebral arch. Av lat. arcus = båge + vertebra = kota.
arcus zygomaticus: subst. okbågen; benbågen på kindens sida, bildad av okbenets och tinningbenets utskott. Sv. okbåge. Eng. zygomatic arch. Av lat. arcus = båge + os zygomaticum = okben.
ARDS: förk. adult/acute respiratory distress syndrome; akut, svår andningssvikt med utbredd lungskada (”chocklunga”). Eng. acute respiratory distress syndrome. ICD-10: J80. ICD-11: CB00.
area: subst. fält, yta; avgränsat anatomiskt område. Sv. area, yta, fält. Eng. area, region. Av lat. area = öppen yta, tomt.
area cribrosa: subst. silområdet; njurpapillens spets, genomborrad av de små mynningar (foramina papillaria) där urinen droppar ut. Eng. cribriform area. Av lat. area = område + cribrum = såll.
area intercondylaris anterior: subst. främre mellankondylytan; området framför skenbenets ledknölar där främre korsbandet och menisker fäster. Eng. anterior intercondylar area. Av lat. area = område + inter = mellan + condylus = ledknöl + anterior = främre.
area intercondylaris posterior: subst. bakre mellankondylytan; området bakom skenbenets ledknölar där bakre korsbandet fäster. Eng. posterior intercondylar area. Av lat. area = område + inter = mellan + condylus = ledknöl + posterior = bakre.
area nuda: subst. nakna fältet; det område på leverns baksida som saknar bukhinneöverdrag och är direkt fäst vid diafragma. Eng. bare area. Av lat. area = fält + nudus = naken.
areae gastricae: subst. magsäcksfälten; de små, rutmönstrade fält som magsäckens slemhinneyta är indelad i. Eng. gastric areas. Av lat. area = yta, fält + grek. gaster = mage.
areflexi: subst. (-n) avsaknad av reflexer. Eng. areflexia. Av gr. a- = utan + lat. reflexus = tillbakaböjning.
areola: subst. liten yta; t.ex. areola mammae = bröstvårtsareolan (pigmenterat hudområde kring bröstvårtan). Sv. areola. Eng. areola. Av lat. areola, diminutiv av area = yta.
areola mammae: subst. vårtgården; det pigmenterade hudområdet runt bröstvårtan. Sv. vårtgård. Eng. areola. Av lat. areola = liten yta + mamma = bröst.
areolares, glandulae: subst. glandulae areolares; de talg-/mjölkkörtlar (Montgomerys körtlar) i vårtgården som smörjer huden vid amning. Eng. areolar glands. Av lat. glandula = körtel + areola = liten yta.
ARI: förk. absolut riskökning; den absoluta skillnaden i risk mellan försöks- och kontrollgrupp när risken är högre i försöksgruppen. Eng. absolute risk increase. Se Absolut riskökning.
aromatashämmare: subst. (-n, pl. -∅) läkemedel som sänker östrogennivån genom att hämma enzymet aromatas; används mot östrogenkänslig bröstcancer hos kvinnor efter klimakteriet. Eng. aromatase inhibitor.
ARR: förk. absolut riskminskning; den absoluta skillnaden i risk mellan försöks- och kontrollgrupp när risken är lägre i försöksgruppen. Eng. absolute risk reduction. Se Absolut riskminskning.
arrector: subst. höjare, resare; m. arrector pili = hårresarmuskeln (slät muskel vid hårsäcken). Sv. resare. Eng. erector, arrector. Av lat. arrigere = resa upp, av ad + regere = räta.
arrector pili, musculus: subst. musculus arrector pili; den lilla glatta muskel som vid kontraktion reser håret och ger ”gåshud”. Sv. hårresarmuskeln. Eng. arrector muscle of hair. Av lat. musculus = muskel + arrigere = resa upp + pilus = hår.
artefakt: subst. (-en, pl. -er) konstgjord förändring eller störning, t.ex. i en mätning eller bild; även självförvållad skada. Eng. artefact. Av lat. arte = med konst + factum = gjort.
arteria: subst. artär (pulsåder); blodkärl som leder blod från hjärtat ut till kroppen. Sv. artär, pulsåder. Eng. artery. Av grek. arteria = pulsåder.
arteria (artär): subst. blodkärl som leder blod bort från hjärtat. Sv. artär. Eng. artery. Vardag. pulsåder. Av grek. arteria, av aer (luft) + terein = hålla; antika greker trodde att artärer innehöll luft.
arteriell: adj. (-t, -a) som rör eller härrör från en pulsåder (artär). Eng. arterial. Av gr. arteria = pulsåder.
arteriell insufficiens: subst. otillräcklig blodförsörjning på grund av förträngning i en pulsåder, vilket kan hota vävnadens överlevnad. Eng. arterial insufficiency.
arteriografi: subst. (-n, pl. -er) röntgenundersökning av pulsådror med kontrastmedel. Eng. arteriography. Av gr. arteria + graphein = skriva.
arteriola: subst. en pulsåders minsta förgreningar, just innan kapillärerna; reglerar blodflöde och blodtryck. Svensk form: arteriol. Eng. arteriole. Av lat. arteriola = liten artär, av arteria + -ola (diminutiv).
arteriola glomerularis afferens: subst. afferenta (tillförande) glomerulusarteriolen; det lilla kärl som leder blod in i njurnystanet (glomerulus). Eng. afferent glomerular arteriole. Av lat. arteriola = liten artär + glomus = nystan + afferens = tillförande.
arteriola glomerularis efferens: subst. efferenta (bortförande) glomerulusarteriolen; det kärl som leder blod ut ur njurnystanet och vidare till de peritubulära kapillärerna. Eng. efferent glomerular arteriole. Av lat. arteriola = liten artär + glomus = nystan + efferens = bortförande.
arteriolae rectae: subst. arteriolae rectae (vasa recta); de raka kärl som följer märgpyramiderna ned mot papillen och deltar i urinkoncentreringen. Eng. vasa recta. Av lat. arteriola = liten artär + rectus = rak.
arterioskleros: subst. (-en) åderförkalkning; förträngning och förhårdnad av pulsådror på grund av fett- och kalkinlagring i kärlväggen. Sv. åderförkalkning. Eng. arteriosclerosis.
arteriosklerotisk: adj. (pl. -a) som rör eller drabbats av åderförkalkning (arterioskleros). Eng. arteriosclerotic.
arteriosum, ligamentum: subst. ligamentum arteriosum; artärbandet; den bindvävssträng mellan lungartärstammen och aortabågen som är resten av fostrets ductus arteriosus (Botallis gång). Eng. ligamentum arteriosum. Av lat. arteriosus = artär- + ligamentum = band.
arteriosus: adj. artärrik, som hör till artärer; t.ex. ductus arteriosus (fostrets förbindning mellan aorta och a. pulmonalis). Sv. arteriös. Eng. arterial, arteriosus. Av grek. arteria = artär.
arteriovenös: adj. (-t, -a) som rör eller förbinder en artär och en ven. Eng. arteriovenous. Av gr. arteria + lat. vena = ven.
arterit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i en pulsåders vägg. Eng. arteritis. Av gr. arteria + -itis = inflammation. ICD-10: I77.6.
arteritis temporalis: subst. (lat. uttryck) inflammation i artärer vid tinningen (och ibland ögats kärl); temporalisarterit, en form av jättecellsarterit. Sv. temporalisarterit. Eng. temporal arteritis, giant cell arteritis. ICD-10: M31.6.
arthritis: subst. (lat.) ledinflammation. Sv. artrit, ledinflammation. Eng. arthritis. Av gr. arthron = led + -itis = inflammation. ICD-10: M13.9.
arthritis urica: subst. (lat. uttryck) gikt; ledinflammation orsakad av utfällning av urinsyrakristaller i leden. Sv. gikt. Eng. gout. Av gr. arthron = led + lat. uricus = som rör urinsyra.
arthron: subst. led (grek.); kombineringsform i ord som arthritis, arthroplastik. Sv. led. Eng. joint, articulation. Av grek. arthron = led, fog.
articularis: adj. som hör till en led; t.ex. capsula articularis. Sv. artikulär. Eng. articular. Av lat. articulus = led.
articularis cubiti, musculus: subst. musculus articularis cubiti; armbågsledsmuskeln; några muskelbuntar från triceps som spänner armbågsledens kapsel. Eng. articularis cubiti. Av lat. musculus = muskel + articulus = led + cubitus = armbåge.
articularis genus, musculus: subst. musculus articularis genus; knäledsmuskeln; några muskelbuntar djupt från vastus intermedius som spänner knäledskapseln uppåt. Eng. articularis genus. Av lat. musculus = muskel + articulus = led + genu = knä.
articulatio: subst. led; anatomisk förbindning mellan ben. Sv. led. Eng. joint, articulation. Av lat. articulus = liten led, diminutiv av artus = led, fog.
artificiell: adj. (-t, -a) konstgjord, framställd på konstgjord väg. Sv. konstgjord. Eng. artificial. Av lat. artificialis = konstmässig.
artikulär: adj. (-t, -a) som rör en led. Eng. articular. Av lat. articulus = led.
artralgi: subst. (-n, pl. -er) ledsmärta. Sv. ledvärk. Eng. arthralgia. Av gr. arthron = led + algos = smärta.
artrit: subst. (-en, pl. -er) ledinflammation. Sv. ledinflammation. Eng. arthritis. Av gr. arthron = led + -itis = inflammation. ICD-10: M00–M14 (infektiös M00, reumatoid M05–M06). ICD-11: FA0Z–FA2Z.
artrocentes: subst. (-en) punktion av en led, t.ex. för att tappa ut ledvätska. Eng. arthrocentesis. Av gr. arthron = led + kentesis = punktion.
artrodes: subst. (-en, pl. -er) steloperation av en led; ledytorna görs fasta för att ta bort smärtsam rörlighet. Eng. arthrodesis. Av gr. arthron = led + desis = sammanbindning.
artrografi: subst. (-n, pl. -er) röntgenundersökning av en led med hjälp av kontrastmedel. Eng. arthrography. Av gr. arthron = led + graphein = skriva.
artropati: subst. (-n, pl. -er) sjukdom i en eller flera leder. Sv. ledsjukdom. Eng. arthropathy. Av gr. arthron = led + pathos = lidande. ICD-10: ledsjukdom M00–M25.
artros: subst. (-en, pl. -er) ledsvikt med förslitning av ledbrosket; vanlig degenerativ ledsjukdom. Eng. osteoarthritis. Av gr. arthron = led. ICD-10: M15–M19 (höft M16, knä M17). ICD-11: FA00–FA05.
artroskop: subst. (-et) optiskt instrument som förs in i en led för att undersöka och operera den. Eng. arthroscope. Av gr. arthron = led + skopein = betrakta.
artroskopera: verb att undersöka eller operera en led med ett artroskop som förs in genom huden. Eng. to perform arthroscopy.
artroskopi: subst. (-n, pl. -er) titthålsundersökning av en led med ett instrument (skop) med ljuskälla; mindre ingrepp kan utföras samtidigt, t.ex. borttagning av en menisk. Eng. arthroscopy.
artär: subst. (-en, pl. -er) pulsåder; blodkärl som leder blod från hjärtat ut i kroppen. Sv. pulsåder. Eng. artery. Av gr. arteria.
ARVC: förk. arytmogen högerkammarkardiomyopati; muskelvävnaden i höger kammare ersätts med tiden av bind- och fettväv, vilket försvagar hjärtat och ger risk för livshotande arytmier. Samma tillstånd som ARVD. Eng. arrhythmogenic right ventricular cardiomyopathy.
ARVD: förk. arytmogen högerkammardysplasi; muskelvävnaden i höger kammare ersätts med tiden av bind- och fettväv, vilket försvagar hjärtat och ger risk för livshotande arytmier. Samma tillstånd som ARVC. Eng. arrhythmogenic right ventricular dysplasia.
arytenoideus: adj. skålformig, kannformig; arytenoidbrosket i larynx (bidrar till stämbandsfunktionen). Sv. arytenoid. Eng. arytenoid. Av grek. arytaina (slev, kanna) + eidos = form.
arytenoideus obliquus, musculus: subst. musculus arytenoideus obliquus; snedställd muskel mellan kannbrosken som hjälper till att sluta struphuvudsingången. Eng. oblique arytenoid. Av grek. arytaina = kanna + lat. obliquus = snedställd + musculus = muskel.
arytenoideus transversus, musculus: subst. musculus arytenoideus transversus; oparig muskel mellan de båda kannbrosken som drar dem mot varandra och sluter den bakre delen av stämspringan. Eng. transverse arytenoid. Av grek. arytaina = kanna + lat. transversus = tvärgående + musculus = muskel.
arytmi: subst. (-n, pl. -er) rubbning av hjärtats rytm; oregelbunden, för snabb eller för långsam hjärtverksamhet. Sv. hjärtrytmrubbning. Eng. arrhythmia. Av gr. a- = utan + rhythmos = rytm. ICD-10: I47–I49. ICD-11: BC60–BC9Z.
arytmogen: adj. (-t, -a) som framkallar rubbningar i hjärtrytmen. Eng. arrhythmogenic. Av gr. a- = utan + rhythmos = rytm + genes = ursprung.
ASA: förk. acetylsalicylsyra; läkemedel med smärtstillande, febernedsättande och inflammationshämmande effekt som även hämmar blodlevring. Eng. acetylsalicylic acid, aspirin.
ASAT: förk. aspartataminotransferas; enzym i bl.a. lever och hjärtmuskel som används som mått på leverfunktion och vävnadsskada. Eng. aspartate aminotransferase (AST). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 0,25–0,60 µkat/L, män ca 0,25–0,75 µkat/L.
asbestos: subst. lungsjukdom med ärromvandling av lungvävnaden efter långvarig inandning av asbestdamm. Lat. asbestosis. Eng. asbestosis. ICD-10: J61. ICD-11: CA60.0.
ascendens: adj. uppåtstigande; t.ex. aorta ascendens (uppgående aorta), colon ascendens. Sv. ascenderande. Eng. ascending. Av lat. ascendere = stiga upp.
ascendera: verb att stiga uppåt; t.ex. om en infektion som sprider sig uppåt i urinvägarna. Eng. to ascend. Av lat. ascendere = stiga upp.
ascenderande: adj. uppåtstigande. Eng. ascending. Av lat. ascendere = stiga upp.
ascites: subst. vätskeansamling i bukhålan, ofta vid leversvikt. Sv. bukvattusot. Eng. ascites. Av gr. askos = säck, lägel. ICD-10: R18. ICD-11: ME04.0.
ASD: förk. förmaksseptumdefekt; medfött hjärtfel med hål i skiljeväggen mellan förmaken. Eng. atrial septal defect.
aseptik: subst. (-en) strikt renlighetsteknik för att hindra att mikroorganismer förs in i vävnad, t.ex. vid operation. Eng. asepsis. Av gr. a- = utan + sepsis = förruttnelse.
aseptisk: adj. (pl. -a) bakteriefri; även om inflammation utan påvisbar infektion. Eng. aseptic.
asfyxi: subst. (-n) kvävning; syrebrist och koldioxidöverskott på grund av otillräcklig andning. Sv. kvävning. Eng. asphyxia. Av gr. a- = utan + sphyxis = puls.
ASIH: förk. avancerad sjukvård i hemmet; specialiserad sjukvård som ges i patientens bostad, ofta dygnet runt. Eng. advanced home care.
asper: adj. sträv, ojämn; t.ex. linea aspera = det sträva benet på femurs baksida. Sv. sträv, ojämn. Eng. rough, asper. Av lat. asper = sträv.
Aspergers syndrom: subst. autismspektrumtillstånd med normal begåvning och språkutveckling men svårigheter i socialt samspel. Eng. Asperger syndrome. Jfr autism. ICD-10: F84.5. ICD-11: 6A02.
aspirat: subst. (-et) det material som sugits ut, t.ex. magsäcksinnehåll eller var från en böld. Eng. aspirate. Av lat. aspirare = andas, suga.
aspiration: subst. (-en) utsugning av vätska från ett hålrum med nål eller kateter; även oavsiktlig inandning av främmande material i luftvägarna. Eng. aspiration. Av lat. aspirare = andas, suga.
aspirationspneumoni: subst. lunginflammation orsakad av att maginnehåll eller annat material andats ner i luftvägarna. Eng. aspiration pneumonia.
aspirera: verb att suga upp vätska (t.ex. maginnehåll eller var) eller oavsiktligt andas in material i luftvägarna. Eng. to aspirate.
assimilera: verb införliva, ta upp och omvandla, t.ex. näringsämnen i kroppen. Eng. to assimilate. Av lat. assimilare = göra lik.
associera: verb sammankoppla, koppla ihop. Eng. to associate. Av lat. associare = förena.
asteni: subst. (-n) allmän svaghet och kraftlöshet. Eng. asthenia. Av gr. a- = utan + sthenos = styrka.
astenopi: subst. trötthet och obehag i ögonen vid synansträngning, t.ex. vid översynthet. Eng. asthenopia. Av gr. asthenes = svag + ops = öga.
asterion: subst. den punkt på skallens sida där hjäss-, tinning- och nackben möts. Eng. asterion. Av grek. aster = stjärna.
asterixis: subst. grovvågig, ryckig darrning i utsträckta händer (”flapping tremor”), tecken på allvarlig lever- eller annan organsvikt. Eng. asterixis, flapping tremor.
astigmatism: subst. (-en) brytningsfel där hornhinnan är ojämnt välvd så att bilden blir suddig. Eng. astigmatism. Av gr. a- = utan + stigma = punkt. ICD-10: H52.2. ICD-11: 9D00.2.
astma: subst. (-n) kronisk inflammatorisk luftvägssjukdom med återkommande attacker av andnöd, pip i bröstet och hosta. Lat. asthma bronchiale. Eng. asthma. Av gr. asthma = flämtning. ICD-10: J45 (J45.0 övervägande allergisk, J45.9 ospecificerad); status asthmaticus J46. ICD-11: CA23.
asymtomatisk: adj. (pl. -a) utan symtom; utan märkbara besvär. Eng. asymptomatic. Av gr. a- = utan + symptoma = tecken.
asystole: subst. (-n) avsaknad av hjärtats sammandragningar; en form av hjärtstopp utan elektrisk aktivitet. Eng. asystole. Av gr. a- = utan + systole = sammandragning.
ataraktikum: subst. (pl. ataraktika) lugnande läkemedel. Eng. ataractic, tranquilliser. Av gr. ataraxia = orubbligt lugn.
ataxi: subst. (-n, pl. -er) bristande samordning av muskelrörelser på grund av sjukdom i lillhjärnan eller störd känsel. Eng. ataxia. Av gr. a- = utan + taxis = ordning. ICD-10: R27 (hereditär G11).
ATC: förk. anatomical Therapeutic Chemical classification system; internationellt system för indelning av läkemedel efter verkningsställe och egenskaper. Eng. Anatomical Therapeutic Chemical classification system.
atelektas: subst. (-en, pl. -er) sammanfallen (kollaberad) del av lungan som inte kan fyllas med luft. Eng. atelectasis. Av gr. ateles = ofullständig + ektasis = utvidgning. ICD-10: J98.1.
aterom: subst. (-et) talgfylld hudcysta omgiven av en kapsel; även fettavlagring (plack) i en pulsåders vägg vid åderförkalkning. Eng. atheroma. Av gr. athere = gröt.
ateromatos: subst. (-en) förekomst av ateromatösa plack i kärlväggar; åderförkalkning. Eng. atheromatosis. Se Ateroskleros.
ateroskleros: subst. (-en) åderförkalkning; förträngning och förhårdnad av pulsådror på grund av fett- och kalkinlagring i kärlväggen. Sv. åderförkalkning. Eng. atherosclerosis. Av gr. athere = gröt + skleros = hård. ICD-10: I70. ICD-11: BD40.
atetos: subst. (-en, pl. -er) ofrivilliga, långsamma, vridande rörelser särskilt i händer och fötter. Eng. athetosis. Av gr. athetos = utan fast läge.
atlantoaxial: adj. (-t, -a) som rör leden mellan de två översta halskotorna, atlas och axis. Eng. atlantoaxial.
atlantoaxialis lateralis, articulatio: subst. articulatio atlantoaxialis lateralis; laterala atlasaxisleden; den parställda leden mellan atlas och axis ledytor. Eng. lateral atlanto-axial joint. Av lat. atlas + axis + lateralis = på sidan.
atlantoaxialis mediana, articulatio: subst. articulatio atlantoaxialis mediana; mittersta atlasaxisleden; vridleden mellan axis tand (dens) och atlas främre båge, som tillåter huvudet att vridas. Eng. median atlanto-axial joint. Av lat. atlas = första halskotan + axis = andra halskotan + medianus = i mittlinjen.
atlantooccipitale anterius, ligamentum: subst. ligamentum atlantooccipitale anterius; främre ledbandet mellan nackbenet och atlas. Eng. anterior atlanto-occipital ligament. Av lat. atlas + occiput = bakhuvud + anterior = främre.
atlantooccipitale laterale, ligamentum: subst. ligamentum atlantooccipitale laterale; sidoledbandet mellan nackbenet och atlas. Eng. lateral atlanto-occipital ligament. Av lat. atlas + occiput = bakhuvud + lateralis = på sidan.
atlantooccipitalis, articulatio: subst. articulatio atlantooccipitalis; övre nackleden; leden mellan nackbenets ledknölar och första halskotan (atlas), som tillåter nickrörelser. Sv. övre nackleden. Eng. atlanto-occipital joint. Av lat. atlas = första halskotan + occiput = bakhuvud.
atlas: subst. (lat.) den översta halskotan (C1) som bär upp skallen. Eng. atlas. Efter titanen Atlas som i myten bar himlavalvet.
Atlas (C1): subst. första halskotan; bär upp skallen och artikulerar med nackbenet. Eng. atlas. Vardag. nickarkotan. Uppkallat efter titanen Atlas i grekisk mytologi, som bar upp himlavalvet.
atoni: subst. (-n) slapphet; avsaknad av normal muskelspänning (tonus). Eng. atony. Av gr. a- = utan + tonos = spänning.
atopi: subst. (-n) ärftlig benägenhet att utveckla allergi av IgE-typ, t.ex. eksem, astma och hösnuva. Eng. atopy. Av gr. atopia = ovanlighet.
atopisk: adj. (pl. -a) som rör atopi (ärftlig allergibenägenhet). Eng. atopic.
atopiskt eksem: subst. kliande, kronisk eksemsjukdom med atopisk (allergisk) bakgrund; böjveckseksem. Sv. böjveckseksem. Eng. atopic dermatitis/eczema. ICD-10: L20. ICD-11: EA80.
atoxisk: adj. (pl. -a) ogiftig; som inte är giftig. Eng. atoxic, non-toxic. Av gr. a- = utan + toxikon = gift.
ATP: förk. adenosintrifosfat; cellens viktigaste energibärare. Energi frigörs när ATP spjälkas till ADP och AMP. Eng. adenosine triphosphate.
atresi: subst. (-n, pl. -er) medfödd avsaknad av eller slutning i en normal kroppsöppning eller kanal. Eng. atresia. Av gr. a- = utan + tresis = öppning.
atrioventricularis, nodus: subst. nodus atrioventricularis; AV-knutan (Aschoff-Tawaras knuta); den knuta i förmaksskiljeväggen som fördröjer och vidarebefordrar impulsen från förmaken till kamrarna. Sv. AV-knuta. Eng. atrioventricular node. Av lat. atrium = förmak + ventriculus = kammare + nodus = knuta.
atrioventrikulär: adj. (-t, -a) som rör förbindelsen mellan förmak (atrium) och kammare (ventrikel) i hjärtat. Eng. atrioventricular. Av lat. atrium = förmak + ventriculus = liten buk.
atrium: subst. förmak; en av hjärtats två övre kamrar. Sv. förmak. Eng. atrium (pl. atria). Vardag. hjärtförmak. Av lat. atrium = förgård, entréhall.
atrium cordis: subst. hjärtförmak; hjärtats övre, tunnväggiga rum som tar emot blodet från venerna och fyller kammaren. Sv. förmak. Eng. atrium. Av lat. atrium = förrum + cor = hjärta.
atrium dextrum: subst. höger förmak; det förmak som tar emot syrefattigt blod från övre och nedre hålvenen samt koronarsinus. Sv. höger förmak. Eng. right atrium. Av lat. atrium = förmak + dexter = höger.
atrium meatus medii: subst. mellersta näsgångens förrum; området strax framför mellersta näsmusslan. Eng. atrium of middle meatus. Av lat. atrium = förrum + meatus = gång + medius = mellersta.
atrium sinistrum: subst. vänster förmak; det förmak som tar emot syrerikt blod från de fyra lungvenerna. Sv. vänster förmak. Eng. left atrium. Av lat. atrium = förmak + sinister = vänster.
atrium-septumdefekt: subst. förmaksseptumdefekt; medfött hjärtfel med hål i skiljeväggen mellan förmaken. Eng. atrial septal defect (ASD).
atrofi: subst. (-n, pl. -er) förtvining; minskning av en vävnads eller ett organs storlek, t.ex. av inaktivitet eller åldrande. Sv. förtvining. Eng. atrophy. Av gr. a- = utan + trophe = näring.
atrophia: subst. förtvinan; minskad storlek av ett organ, vävnad eller cell pga. minskad cellvolym eller cellantal. Sv. atrofi. Eng. atrophy. Av grek. a- (utan) + trophe = näring; undernäring.
attributable fraction: Den andel av fallen av ett tillstånd som kan tillskrivas en viss riskfaktor. (begrepp, eng.) Eng. attributable fraction.
attribution: subst. (-en) symtomhärledning; att tillskriva ett besvär en bestämd orsak (utan att ett sådant samband behöver finnas). Eng. attribution. Av lat. attribuere = tilldela.
atypi: subst. (-n, pl. -er) avvikelse från det normala, särskilt om cellers utseende. Eng. atypia. Av gr. a- = utan + typos = mönster.
atypisk pneumoni: subst. lunginflammation orsakad av ”atypiska” mikroorganismer som Mycoplasma, Chlamydophila och Legionella, ofta med långdraget förlopp. Eng. atypical pneumonia.
audiogram: subst. (-met, pl. -∅) grafisk redovisning av en hörselmätning som visar hörtröskeln vid olika frekvenser. Eng. audiogram. Av lat. audire = höra + gr. gramma = skrift.
auditivus: adj. som rör hörseln; t.ex. meatus acusticus = hörselgången. Svensk form: auditiv. Eng. auditory. Av lat. audire = höra + -ivus.
auditus: subst. hörsel; hörselorgan. Sv. hörsel. Eng. hearing, auditus. Av lat. audire = höra.
augmentation: subst. förstärkning; särskilt en behandlingsutlöst försämring vid Willis-Ekboms sjukdom (restless legs) där symtomen vid långvarig dopaminbehandling blir tidigare, mer utbredda och intensivare. Eng. augmentation. Av lat. augere = öka.
aura: subst. (-n, pl. -or) förkänning eller varningssymtom före t.ex. ett epileptiskt anfall eller migränattack. Eng. aura. Av gr. aura = vindfläkt.
auricula: subst. litet öra; t.ex. auricula atrii = hjärtats förmaksbihang, eller ytterörat. Sv. öronsnäcka, förmaksbihang. Eng. auricle. Av lat. auricula, diminutiv av auris = öra.
auricula atrii: subst. hjärtörat; den lilla öronformiga utbuktning som varje förmak har. Sv. hjärtöra. Eng. auricle. Av lat. auricula = litet öra + atrium = förmak.
auricula dextra: subst. höger hjärtöra; höger förmaks öronformiga utbuktning. Eng. right auricle. Av lat. auricula = litet öra + dexter = höger.
auricula sinistra: subst. vänster hjärtöra; vänster förmaks öronformiga utbuktning (vanlig plats för tromber vid förmaksflimmer). Eng. left auricle. Av lat. auricula = litet öra + sinister = vänster.
auriculares, musculi: subst. musculi auriculares; de svaga muskler runt ytterörat (främre, övre, bakre öronmuskeln) som hos människan i regel är rudimentära. Sv. öronmusklerna. Eng. auricular muscles. Av lat. musculus = muskel + auricula = ytteröra.
auricularis: adj. hörande till örat eller auricula; t.ex. n. auricularis magnus. Sv. aurikulär. Eng. auricular. Av lat. auricula = litet öra.
auricularis anterior, musculus: subst. musculus auricularis anterior; främre öronmuskeln; liten muskel framför örat som kan dra ytterörat framåt. Eng. auricularis anterior. Av lat. musculus = muskel + auricula = ytteröra + anterior = främre.
auricularis magnus, nervus: subst. nervus auricularis magnus; stora öronnerven; känselnerv från halsnervflätan till ytterörat och huden över örspottkörteln. Eng. great auricular nerve. Av lat. auricula = ytteröra + magnus = stor + nervus = nerv.
auricularis posterior, arteria: subst. arteria auricularis posterior; bakre öronartären; gren av yttre halspulsådern bakom örat, till ytterörat och skalpen samt (via stylomastoidartären) mellanörat. Eng. posterior auricular artery. Av lat. auricula = ytteröra + posterior = bakre + arteria = artär.
auricularis posterior, musculus: subst. musculus auricularis posterior; bakre öronmuskeln; liten muskel bakom örat som kan dra ytterörat bakåt. Eng. auricularis posterior. Av lat. musculus = muskel + auricula = ytteröra + posterior = bakre.
auricularis superior, musculus: subst. musculus auricularis superior; övre öronmuskeln; liten muskel ovanför örat som kan lyfta ytterörat. Eng. auricularis superior. Av lat. musculus = muskel + auricula = ytteröra + superior = övre.
auriculotemporalis, nervus: subst. nervus auriculotemporalis; öron-tinningnerven; gren av underkäksnerven som ger känsel åt tinningen och ytterörat och för parasympatiska trådar till örspottkörteln. Eng. auriculotemporal nerve. Av lat. auricula = ytteröra + tempus = tinning + nervus = nerv.
aurikulär: adj. (-t, -a) som rör ytterörat (örsnäckan) eller hjärtats förmaksöra. Eng. auricular. Av lat. auricula = litet öra.
auris: subst. öra. Sv. öra. Eng. ear, auris. Av lat. auris = öra.
auris externa: subst. ytterörat; ytterörats synliga del (öronmusslan) och hörselgången fram till trumhinnan. Sv. ytteröra. Eng. external ear. Av lat. auris = öra + externus = yttre.
auris interna: subst. innerörat; det vätskefyllda labyrintsystemet i tinningbenet med hörselorganet (snäckan) och balansorganet (båggångar och hinnsäckar). Sv. inneröra. Eng. internal ear. Av lat. auris = öra + internus = inre.
auris media: subst. mellanörat; det luftfyllda rum (trumhålan) i tinningbenet med hörselbenen, som förbinds med svalget via örontrumpeten och leder ljudet från trumhinnan till innerörat. Sv. mellanöra. Eng. middle ear. Av lat. auris = öra + medius = mellersta.
auskultation: subst. (-en, pl. -er) avlyssning av kroppsljud, oftast med stetoskop, t.ex. av hjärta och lungor. Eng. auscultation. Av lat. auscultare = lyssna.
autism: subst. (-en) neuropsykiatriskt tillstånd med nedsatt förmåga till social interaktion och kommunikation samt begränsade, upprepade beteenden och intressen. Eng. autism. Av gr. autos = själv. ICD-10: F84.0 (autism), F84.5 (Aspergers). ICD-11: 6A02.
autistisk: adj. (pl. -a) som rör autism; instängd i sig själv med nedsatt social kontaktförmåga. Eng. autistic. Av gr. autos = själv.
autoantikropp: subst. (-en, pl. -ar) antikropp som riktar sig mot kroppens egen vävnad. Eng. autoantibody. Av gr. autos = själv + antikropp.
autoimmun: adj. (-t, -a) som rör immunförsvarets reaktion mot kroppens egna strukturer. Eng. autoimmune. Av gr. autos = själv + lat. immunis = fri från.
autoimmun hepatit: subst. kronisk leverinflammation där immunförsvaret angriper levercellerna. Eng. autoimmune hepatitis. ICD-10: K75.4. ICD-11: DB96.0.
autoimmun sjukdom: subst. sjukdom där immunförsvaret felaktigt angriper kroppens egna vävnader. Eng. autoimmune disease. ICD-10: M35.9.
autoimmuna sjukdomar: subst. (pl.) sjukdomar där immunförsvaret felaktigt angriper kroppens egna vävnader. Eng. autoimmune diseases.
autolog: adj. (-t, -a) från individen själv; om vävnad eller celler som tas från och återförs till samma person. Eng. autologous. Av gr. autos = själv + logos = förhållande.
autolys: subst. (-en) självupplösning av död vävnad genom cellens egna enzymer. Eng. autolysis. Av gr. autos = själv + lysis = upplösning.
autonom: adj. (-t, -a) självstyrande; t.ex. det autonoma nervsystemet som styr kroppsfunktioner utan viljans inblandning. Eng. autonomous. Av gr. autos = själv + nomos = lag.
autopsi: subst. obduktion; undersökning av en avliden kropp för att fastställa dödsorsak. Sv. obduktion. Eng. autopsy. Av gr. autos = själv + opsis = syn.
autosomal: adj. (-t, -a) som rör en autosom, dvs. en av de 22 kromosompar som inte är könskromosomer. Eng. autosomal. Av gr. autos = själv + soma = kropp.
auxiliaris: adj. hjälpande, understödjande; hjälpmuskel eller bistruktur. Sv. auxiliär. Eng. auxiliary. Av lat. auxilium = hjälp.
AV-block: subst. ledningsstörning i hjärtat där impulser från förmaket fördröjs eller blockeras på väg till kamrarna. Eng. AV block, atrioventricular block. ICD-10: I44 (totalt AV-block I44.2). ICD-11: BC63.3.
AV-knutan: subst. (best.) atrioventrikulära knutan; ansamling av impulsledande celler i höger förmak som vidarebefordrar elektriska impulser till kamrarna. Eng. atrioventricular (AV) node. Lat. nodus atrioventricularis.
avaskulär: adj. (-t, -a) utan blodkärl/blodförsörjning. Eng. avascular. Av gr. a- = utan + lat. vasculum = litet kärl.
avis: subst. fågel; används i anatomisk nomenklatur (t.ex. crista galli – tuppen). Eng. bird. Av lat. avis = fågel.
avitaminos: subst. (-en, pl. -er) bristsjukdom orsakad av avsaknad av ett vitamin. Eng. avitaminosis. Av gr. a- = utan + vitamin.
axialis: adj. som hör till eller ligger längs en axel; även om kroppens centrala del (huvud-bål). Sv. axial. Eng. axial. Av lat. axis = axel.
axilla: subst. armhåla. Svensk form: axill. Sv. armhåla. Eng. axilla, armpit. Av lat. axilla = armhåla, diminutiv av ala = vinge.
axillares, nodi lymphoidei: subst. nodi lymphoidei axillares; axillära lymfknutorna; den stora samling lymfknutor i armhålan som dränerar armen och större delen av bröstet; central för stadieindelning av bröstcancer. Eng. axillary lymph nodes. Av lat. axilla = armhåla + nodus = knuta + lympha.
axillaris: adj. som hör till axillan (armhålan); t.ex. a. axillaris, n. axillaris, lymfnoder axillares. Sv. axillär. Eng. axillary. Av lat. axilla = armhåla.
axillaris, arteria: subst. arteria axillaris; armhåleartären; nyckelbensartärens fortsättning genom armhålan, från första revbenet till nedre kanten av stora bröstmuskeln, där den blir överarmsartär. Eng. axillary artery. Av lat. axilla = armhåla + arteria = artär.
axillaris, nervus: subst. nervus axillaris; axillarisnerven; gren av armnervflätan som styr deltamuskeln och lilla runda muskeln och ger känsel över axelns utsida; kan skadas vid axelledluxation eller humerusfraktur. Eng. axillary nerve. Av lat. axilla = armhåla + nervus = nerv.
axillaris, vena: subst. vena axillaris; armhålevenen; de djupa överarmsvenernas och basilikavenens fortsättning genom armhålan, blir nyckelbensven vid första revbenet. Eng. axillary vein. Av lat. axilla = armhåla + vena = ven.
axillär lymfkörteldissektion: subst. kirurgiskt avlägsnande av lymfkörtlar i armhålan, t.ex. vid bröstcancer. Eng. axillary lymph node dissection.
axis: subst. (lat.) den andra halskotan (C2) med tappen som atlas och skallen vrids kring; här sker huvudets vridrörelser. Eng. axis. Av lat. axis = axel.
Axis (C2): subst. andra halskotan; densutskotet möjliggör rotation av atlas och skallen. Eng. axis. Vardag. vridkotan. Av lat. axis = axel, pivå.
axis bulbi externus: subst. yttre ögonaxeln; sträckan mellan främre och bakre polen på utsidan av globen. Eng. external axis of eyeball. Av lat. axis = axel + externus = yttre.
axis bulbi internus: subst. inre ögonaxeln; sträckan från hornhinnans insida till näthinnan. Eng. internal axis of eyeball. Av lat. axis = axel + internus = inre.
axis opticus: subst. synaxeln; linjen genom ögats brytande media till gula fläcken (fovea). Eng. optic axis. Av lat. axis = axel + opticus = som hör till synen.
axis pelvis: subst. bäckenaxeln; den böjda linje genom bäckenhålans mittpunkter som markerar förlossningskanalens riktning. Eng. axis of pelvis. Av lat. axis = axel + pelvis = bäcken.
axon: subst. nervcellfibern som leder aktionspotentialen bort från cellkroppen. Eng. axon, nerve fiber. Av grek. axon = axel.
azoospermi: subst. (-n) avsaknad av spermier i sädesvätskan. Eng. azoospermia. Av gr. a- = utan + zoon = liv + sperma = säd.
azotemi: subst. (-n) förhöjd halt av kvävehaltiga restprodukter (t.ex. urea) i blodet, tecken på nedsatt njurfunktion. Eng. azotaemia. Av fr. azote = kväve + gr. haima = blod.
azygos: adj. oparig; vena azygos = oparig ven på höger sida av ryggraden. Sv. azygosvenen. Eng. azygos. Av grek. a- (utan) + zygon = ok, par.
azygos, vena: subst. vena azygos; azygosvenen; en oparad ven på bröstkorgens högra bakvägg som tar emot de bakre interkostalvenerna och hemiazygossystemet och tömmer sig i övre hålvenen; viktig kringgångsväg (kollateral) om hålvenerna täpps till. Eng. azygos vein. Av grek. a- = o- + zygon = par (oparad) + lat. vena = ven.

Sök i ordlistan