Medicinska termer på T förklarade

T3: förk. trijodtyronin; det aktiva sköldkörtelhormonet. Eng. T3 (triiodothyronine). Referensvärde (vuxen): fritt T3 (fT3) ca 3,6–6,3 pmol/L. Jfr Trijodtyronin, T4, TSH.
T4: förk. tyroxin; sköldkörtelns huvudhormon. Eng. T4 (thyroxine). Referensvärde (vuxen): fritt T4 (fT4) ca 12–22 pmol/L. Jfr Tyroxin, T3, TSH.
tabes dorsalis: lat. uttryck för ett sent stadium av syfilis där ryggmärgens baksträngar bryts ned, med smärtor, ostadig gång och känselbortfall. Sv. ryggmärgstvinsot. Eng. tabes dorsalis. Jfr Syfilis, Neurosyfilis.
taenia: subst. band; t.ex. taeniae coli = de tre longitudinella bandstrimmornapå colon. Sv. taenia, band. Eng. taenia, band. Av lat./grek. taenia = band, snodd.
taenia libera: subst. fria bandet; det tjocktarmsband som inte har något bukhinnefäste. Eng. free taenia. Av lat. taenia = band + liber = fri.
taenia mesocolica: subst. mesokoliska bandet; det tjocktarmsband längs vilket tvärgående och nedåtgående tjocktarmens tarmkäx fäster. Eng. mesocolic taenia. Av lat. taenia = band + grek. mesos = mitt + kolon = grovtarm.
taenia omentalis: subst. omentala bandet; det tjocktarmsband längs vilket det stora bukhinneförklädet fäster. Eng. omental taenia. Av lat. taenia = band + omentum = bukhinneförkläde.
taeniae coli: subst. tjocktarmsbanden; de tre smala längsgående muskelband i grovtarmens vägg som drar ihop tarmen i haustra. Eng. taeniae coli. Av lat. taenia = band + grek. kolon = grovtarm.
tahara: subst. en form av kvinnlig könsstympning där blygdläpparna sys ihop (infibulation). Eng. tahara, infibulation. Av arab. tahara = rening. Jfr Infibulation.
Takayasus arterit: subst. kronisk inflammation i stora artärer (särskilt aorta och dess grenar), vanligast hos yngre kvinnor. Eng. Takayasu arteritis. ICD-10: M31.4. ICD-11: 4A44.2.
taktil: adj. som har med beröring och känsel att göra. Sv. känsel-. Eng. tactile. Av lat. tangere = röra vid (tactus = beröring).
takyarytmi: subst. (-n) snabb och oregelbunden hjärtrytm, vanligen puls över ca 100 slag/min. Eng. tachyarrhythmia. Av gr. takhys = snabb + arytmi. Jfr Takykardi, Arytmi.
takyfylaxi: subst. (-n) snabbt avtagande läkemedelseffekt vid upprepad tillförsel med korta intervall; tolerans som sätter in redan efter några doser. Även takyfylax. Eng. tachyphylaxis. Av gr. takhys = snabb + phylaxis = skydd.
takykardi: subst. (-n; pl. -er) onaturligt snabb hjärtrytm, vanligen puls över 100 slag/min i vila. Sv. snabb puls. Eng. tachycardia. Vardag. hjärtat slår för fort. Av gr. takhys = snabb + kardia = hjärta. Motsats Bradykardi. ICD-10: R00.0 (paroxysmal I47).
takypné: subst. (-n) onaturligt snabb andningsfrekvens. Sv. snabbandning. Eng. tachypnea. Vardag. man andas för fort. Av gr. takhys = snabb + pnoe = andning.
talassemi: subst. (-n) ärftlig blodbrist där bildningen av hemoglobinets kedjor är nedsatt. Eng. thalassaemia. ICD-10: D56. ICD-11: 3A50.
talocalcaneonavicularis, articulatio: subst. articulatio talocalcaneonavicularis; den sammansatta led mellan språngben, hälben och båtben, nedre fotledens främre del. Eng. talocalcaneonavicular joint. Av lat. talus = språngben + calcaneus = hälben + naviculare = båtben.
talocalcaneum interosseum, ligamentum: subst. ligamentum talocalcaneum interosseum; det starka band som fyller fåran mellan språngben och hälben och håller ihop nedre fotleden. Eng. talocalcaneal interosseous ligament. Av lat. talus = språngben + calcaneus = hälben + interosseus = mellan ben.
talocalcaneum laterale, ligamentum: subst. ligamentum talocalcaneum laterale; yttre band mellan språngben och hälben. Eng. lateral talocalcaneal ligament. Av lat. talus = språngben + calcaneus = hälben + lateralis = yttre.
talocalcaneum mediale, ligamentum: subst. ligamentum talocalcaneum mediale; inre band mellan språngben och hälben. Eng. medial talocalcaneal ligament. Av lat. talus = språngben + calcaneus = hälben + medialis = inre.
talocalcaneum posterius, ligamentum: subst. ligamentum talocalcaneum posterius; bakre band mellan språngben och hälben. Eng. posterior talocalcaneal ligament. Av lat. talus = språngben + calcaneus = hälben + posterior = bakre.
talocruralis, articulatio: subst. articulatio talocruralis; övre fotleden; gångjärnsleden mellan underbenets fotledsgaffel (skenben och vadben) och språngbenet, för att böja och sträcka foten. Sv. fotled. Eng. ankle joint. Av lat. talus = språngben + crus = underben.
talofibulare anterius, ligamentum: subst. ligamentum talofibulare anterius; främre band från yttre fotknölen till språngbenet; det band som oftast skadas vid fotledsstukning. Eng. anterior talofibular ligament. Av lat. talus = språngben + fibula = vadben + anterior = främre.
talofibulare posterius, ligamentum: subst. ligamentum talofibulare posterius; bakre band från yttre fotknölen till språngbenet. Eng. posterior talofibular ligament. Av lat. talus = språngben + fibula = vadben + posterior = bakre.
talonaviculare, ligamentum: subst. ligamentum talonaviculare; band på fotryggen mellan språngben och båtben. Eng. talonavicular ligament. Av lat. talus = språngben + naviculare = båtben.
talus: subst. språngben; tarsalben som bildar ankelleden med tibia och fibula. Sv. språngben. Eng. talus, ankle bone. Av lat. talus = ankelben; romarnas tärningsspel spelades med knogben.
tankedetraktion: subst. (-en) vanföreställning om att de egna tankarna dras bort ur huvudet av en yttre makt; ett s.k. jagstörningssymtom vid psykos. Eng. thought withdrawal. Av sv. tanke + lat. detrahere = dra bort. Jfr Tankepåsättning.
tankepåsättning: subst. (-en) vanföreställning om att tankar placeras in i huvudet utifrån, av en annan person eller kraft; jagstörningssymtom vid psykos. Eng. thought insertion. Jfr Tankedetraktion, Tankeutbredning.
tankeutbredning: subst. (-en) vanföreställning om att de egna tankarna sprids till eller delas av andra utan att man talar; jagstörningssymtom vid psykos. Eng. thought broadcasting. Jfr Tankepåsättning.
TAP: subst. förkortning som i källmaterialet anges för telangiopati — sjukdom i kroppens små blodkärl. Eng. telangiopathy. Jfr Telangiopati, Telangiektasi.
tardiv: adj. sen, fördröjd, långsamt uppträdande. Sv. sen, fördröjd. Eng. tardive. Av lat. tardus = långsam, sen. Jfr Tardiv dyskinesi.
tardiv dyskinesi: subst. (-n) ofrivilliga, repetitiva rörelser (ofta i ansikte, mun och tunga) som biverkning av långvarig behandling med antipsykotiska läkemedel; kan bli bestående. Även tardiva dyskinesier (pl.). Eng. tardive dyskinesia. Av lat. tardus = sen + gr. dyskinesi = rörelsestörning. Jfr Dyskinesi.
tarmatoni: subst. (-n) bristande muskelspänning och rörlighet i tarmen, så att tarminnehållet stannar upp. Eng. intestinal atony. Av sv. tarm + gr. a- = utan + tonos = spänning. Jfr Atoni, Ileus.
tarminvagination: subst. (-en) akut tillstånd där en tarmdel glider in i (teleskoperar) en intilliggande tarmdel; vanligast hos småbarn och kan strypa blodförsörjningen. Eng. intussusception. Av sv. tarm + lat. invaginatio = inveckling. Jfr Invagination, Ileus.
tarmischemi: subst. (-n) nedsatt blodförsörjning till en del av tarmen, vilket kan leda till vävnadsdöd. Eng. intestinal ischemia. Av sv. tarm + gr. iskhaimia = blodbrist. Jfr Ischemi.
tarmpolyp: subst. godartad slemhinneutväxt i tarmen som kan vara förstadium till cancer. Lat. polypus intestini. Eng. intestinal polyp. ICD-10: tjocktarm D12, ospecificerad K63.5. ICD-11: DB31.
tarmvred: subst. (-et) stopp i tarmpassagen, mekaniskt (hinder) eller paralytiskt (förlamad tarm). Lat. ileus. Sv. ileus. Eng. bowel obstruction. Jfr ileus. ICD-10: K56. ICD-11: DB10.
tarsales, glandulae: subst. glandulae tarsales (Meiboms körtlar); talgkörtlar i ögonlocksplattan som mynnar vid ögonlockskanten och bidrar till tårfilmens fettskikt; täppta ger vagel/chalazion. Eng. tarsal glands. Av grek. tarsos = (ögonlocksplatta) + lat. glandula = körtel.
tarsalis: adj. som hör till vristen/fotroten (tarsus); kan även avse ögonlockets bindvävsplatta (tarsus); t.ex. ossa tarsalia, glandulae tarsales. Svensk form: tarsal. Sv. fotrots-. Eng. tarsal. Av grek. tarsos = fotsula, flätverk. Jfr Tarsus.
tarsalis inferior, musculus: subst. musculus tarsalis inferior; motsvarande glatta muskel i nedre ögonlocket. Eng. inferior tarsal muscle. Av lat. tarsus = ögonlocksplatta + inferior = nedre.
tarsalis superior, musculus: subst. musculus tarsalis superior; en glatt (sympatiskt innerverad) muskel i övre ögonlocket som assisterar lyftet; Müllers muskel. Bortfall ger lätt ptos (Horners syndrom). Eng. superior tarsal muscle. Av lat. tarsus = ögonlocksplatta + superior = övre.
tarsi dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta tarsi dorsalia; band på fotryggen mellan fotrotsbenen. Eng. dorsal tarsal ligaments. Av lat. ligamentum = band + tarsus = fotrot + dorsalis = på ryggsidan.
tarsi interossea, ligamenta: subst. ligamenta tarsi interossea; korta band djupt mellan fotrotsbenen. Eng. tarsal interosseous ligaments. Av lat. ligamentum = band + tarsus = fotrot + interosseus = mellan ben.
tarsi plantaria, ligamenta: subst. ligamenta tarsi plantaria; band på fotsulan mellan fotrotsbenen, som stöttar fotvalvet. Eng. plantar tarsal ligaments. Av lat. ligamentum = band + tarsus = fotrot + planta = fotsula.
tarsi transversa, articulatio: subst. articulatio tarsi transversa; Choparts led; den tvärgående ledlinje genom foten som bildas av språngben–båtbensleden och hälben–tärningsbensleden. Eng. transverse tarsal joint. Av lat. tarsus = fotrot + transversus = tvär.
tarsi, ossa: subst. ossa tarsi; fotrotsbenen; de sju ben som bildar fotroten (häl och vrist). Sv. fotrotsben. Eng. tarsal bones. Av lat. os = ben + tarsus = fotrot.
tarsometatarsales, articulationes: subst. articulationes tarsometatarsales; Lisfrancs leder; lederna mellan fotrotens kil- och tärningsben och mellanfotsbenens baser. Eng. tarsometatarsal joints. Av lat. tarsus = fotrot + grek. metatarsion = mellanfot.
tarsometatarsalia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta tarsometatarsalia dorsalia; band på fotryggen mellan fotrotsbenen och mellanfotsbenens baser. Eng. dorsal tarsometatarsal ligaments. Av lat. tarsus = fotrot + grek. metatarsion = mellanfot + lat. dorsalis = på ryggsidan.
tarsometatarsalia plantaria, ligamenta: subst. ligamenta tarsometatarsalia plantaria; band på fotsulan mellan fotrotsbenen och mellanfotsbenens baser. Eng. plantar tarsometatarsal ligaments. Av lat. tarsus = fotrot + grek. metatarsion = mellanfot + lat. planta = fotsula.
tarsorafi: subst. (-n) operation där ögonspringan delvis sys ihop, t.ex. vid ansiktsförlamning, för att skydda hornhinnan mot uttorkning. Eng. tarsorrhaphy. Av gr. tarsos (ögonlockets platta) + rhaphe = söm. Jfr -rafi.
tarsus: subst. vrist; de sju tarsalbenen, bakre fotskelettets benuppsättning. Sv. vrist, tarsus. Eng. tarsus. Vardag. vristen. Av grek. tarsos = korg, vrist.
tarsus inferior: subst. den mindre bindvävsplattan i nedre ögonlocket. Eng. inferior tarsus. Av grek. tarsos = platta + lat. inferior = nedre.
tarsus superior: subst. den fasta bindvävsplattan som ger övre ögonlocket form och stadga. Eng. superior tarsus. Av grek. tarsos = flätverk, platta + lat. superior = övre.
τ-protein: subst. (tau-protein) protein som stabiliserar nervcellernas mikrotubuli; vid bl.a. Alzheimers sjukdom blir det onormalt fosforylerat och bildar trådnystan inne i cellerna. Eng. tau protein. Jfr β-amyloid, mikrotubuli.
TB: subst. förkortning för tuberkulos. Eng. TB, tuberculosis. Jfr Tuberkulos.
tbe: förk. fästingburen hjärninflammation (tick-borne encephalitis); virussjukdom som sprids via fästingar och kan ge hjärn- och hjärnhinneinflammation. Sv. fästingburen hjärninflammation. Eng. tick-borne encephalitis. ICD-10: A84 (centraleuropeisk A84.1).
TBT: subst. term Breech Trial; stor multicenterstudie (publicerad 2000) som visade bättre utfall för barnet vid planerat kejsarsnitt än vid planerad vaginal förlossning vid sätesbjudning. Eng. Term Breech Trial. Jfr Sätesbjudning.
TCA: subst. tricykliska antidepressiva; äldre grupp antidepressiva läkemedel, t.ex. amitriptylin och klomipramin. Eng. tricyclic antidepressants. Av gr. tri- = tre + kyklos = ring (tre sammanlänkade ringar i molekylen).
TCC: subst. transitional cell carcinoma (urotelial cancer); cancer utgången från övergångsepitelet i urinvägarna. Eng. transitional cell carcinoma. Jfr Urotel, Carcinoma. ICD-10: urotelial cancer, oftast urinblåsa C67.
tectorius: adj. täckande; t.ex. membrana tectoria (taktmembran i cochlea och ligament i atlantoaxialleden). Sv. taktorisk. Eng. tectorial. Av lat. tegere = täcka; tectorius = täckande.
tectum mesencephali: subst. mellanhjärnans tak (tektum); den bakre delen av mellanhjärnan bakom akvedukten, med de fyra fyrhögarna (lamina tecti/quadrigemina). Eng. tectum of midbrain. Av lat. tectum = tak + mesencephalon = mellanhjärna.
tegmen tympani: subst. trumhåletaket; den tunna benplatta som bildar mellanörats (trumhålans) tak. Eng. tegmen tympani. Av lat. tegmen = tak + tympanum = trumhåla.
tegmentalis: adj. som hör till tegmentum; t.ex. tractus tegmentalis, decussatio tegmentalis. Sv. tegmental. Eng. tegmental. Av lat. tegere = täcka.
tegmentation: subst. (-en) övertäckning och tätning av ett sår, t.ex. att sy en flik av bukhinnan (omentet) över ett magsår. Även tegmentatio (lat.). Eng. tegmentation. Av lat. tegere = täcka (tegmentum = täcke).
tegmentum: subst. täcke, tak; dels i hjärnstammen = dorsala delen av mesencephalon/pons, dels kotans tegmentum. Sv. tegmentum, tak. Eng. tegmentum. Av lat. tegere = täcka; tegmentum = tak, täcke.
tela: subst. väv, tyg, vävnadsskikt; t.ex. tela subserosa, tela submucosa. Sv. tela, vävnad. Eng. tela, tissue layer. Av lat. tela = väv, av texere = väva.
tela subcutanea: subst. underhuden; det fett- och bindvävsskikt under läderhuden som förbinder huden med underlaget. Sv. underhud, subkutis. Eng. subcutaneous tissue. Av lat. tela = väv + sub = under + cutis = hud.
tela subcutanea abdominis: subst. bukens underhud; det fett- och bindvävslager mellan huden och bukväggsmusklerna, med ett ytligt fettlager och ett djupare membranöst lager. Eng. subcutaneous tissue of abdomen. Av lat. tela = väv + subcutaneus = under huden + abdomen = buk.
tela subcutanea perinei: subst. mellangårdens underhud; det fett- och bindvävsskikt under huden i mellangården (ytligt Camperskt fettlager, djupare membranöst Colles-skikt). Eng. subcutaneous tissue of perineum. Av lat. tela = vävnad + subcutaneus = under huden + perineum = mellangård.
tela submucosa: subst. submukosan; det bindvävslager under slemhinnan som bär kärl, nerver och körtlar. Sv. submukosa. Eng. submucosa. Av lat. tela = väv + sub = under + mucosa = slemhinna.
tela subserosa: subst. subserosan; det tunna bindvävslager som fäster serosan vid det underliggande muskellagret. Eng. subserosa. Av lat. tela = väv + sub = under + serosus = serös.
telangiektasi: subst. (-n; pl. -er) bestående utvidgning av små ytliga blodkärl i hud eller slemhinna, synliga som fina röda streck eller nystan. Eng. telangiectasia. Av gr. telos = ände + angeion = kärl + ektasis = utvidgning. Jfr Ektasi.
telangiopati: subst. (-n) sjukdom i kroppens små blodkärl, ofta med utvidgade kärl som lätt brister och blöder. Eng. telangiopathy. Av gr. telos = ände + angeion = kärl + pathos = sjukdom. Jfr Telangiektasi. ICD-10: I78.9.
telarke: subst. (-n) början av bröstutvecklingen hos flickor, ett av de första tecknen på pubertet. Eng. thelarche. Av gr. thele = bröstvårta + arkhe = början. Jfr Menarke, Pubarke.
tempora: subst. tinningarna; sidopartierna av huvudet ovanför kindbågen. Sv. tinning. Eng. temple. Av lat. tempus (temporis) = tinning.
temporale, os: subst. os temporale; tinningben; parigt ben på skallens sida och bas som inrymmer hörsel- och balansorganen. Sv. tinningben. Eng. temporal bone. Av lat. os = ben + tempus (temporis) = tinning.
temporalis: adj. som hör till tinningen, eller i annan betydelse till tiden/tidsförloppet; t.ex. os temporale, m. temporalis, arteria temporalis, fossa temporalis. Svensk form: temporal. Sv. tinning-. Eng. temporal. Av lat. tempus = tinning; tid.
temporalis superficialis, arteria: subst. arteria temporalis superficialis; ytliga tinningartären; yttre halspulsåderns ena slutgren, framför örat upp i tinningen; här palperas pulsen och tas biopsi vid temporalisarterit. Eng. superficial temporal artery. Av lat. tempus = tinning + superficialis = ytlig + arteria = artär.
temporalis, musculus: subst. musculus temporalis; tinningmuskeln; solfjäderformad tuggmuskel i tinningropen som höjer och drar tillbaka underkäken. Sv. tinningmuskel. Eng. temporalis. Av lat. musculus = muskel + tempus = tinning.
temporalisarterit: subst. inflammation i tinningens pulsåder (en jättecellsarterit), med huvudvärk och risk för synförlust; akut tillstånd. Lat. arteritis temporalis. Sv. jättecellsarterit. Eng. temporal arteritis. Jfr jättecellsarterit. ICD-10: M31.6 (med polymyalgi M31.5). ICD-11: 4A44.4.
temporalisbiopsi: subst. (-n) vävnadsprov från tinningartären (a. temporalis), används för att påvisa jättecellsarterit (temporalisarterit). Eng. temporal artery biopsy. Jfr Temporalis, Biopsi, Arterit.
temporalsida: subst. på tinningssidan av huvudet. Eng. temporal side. Av lat. tempus = tinning. Jfr Temporalis.
temporomandibularis, articulatio: subst. articulatio temporomandibularis; käkled; leden mellan tinningbenet och underkäken, med en ledskiva som delar ledhålan. Sv. käkled. Eng. temporomandibular joint. Av lat. tempus = tinning + mandibula = underkäke.
temporoparietalis, musculus: subst. musculus temporoparietalis; temporoparietalmuskeln; tunn skalpmuskel mellan örat och senhjälmen som spänner hårbotten. Eng. temporoparietalis. Av lat. musculus = muskel + tempus = tinning + paries = vägg (hjässben).
tempus: subst. tinning, tid, epok; t.ex. os temporale (tinningbenet). Sv. tinning. Eng. temple, time. Av lat. tempus = tinning, tid.
tender points: subst. (pl.) definierade ömma punkter på kroppen som gör ovanligt ont vid lätt tryck; har använts som kriterium vid diagnos av fibromyalgi. Sv. ömpunkter. Eng. tender points. Jfr Allodyni, Fibromyalgi, Triggerpunkt.
tendineus: adj. senig; t.ex. intersectio tendinea, centrum tendineum diaphragmatis. Sv. tendinös, sen-. Eng. tendinous. Av lat. tendo = sena.
tendinis calcanei, bursa: subst. bursa tendinis calcanei; hälsenebursan; slemsäck mellan hälsenan och hälbenet; inflammeras vid hälsmärta. Eng. bursa of tendo calcaneus. Av lat. bursa = säck + tendo = sena + calcaneus = hälben.
tendinit: subst. (-en; pl. -er) inflammation i en sena. Sv. seninflammation. Eng. tendinitis. Av lat. tendo = sena + -it = inflammation. Jfr Tendinosus, Tenosynovit. ICD-10: M65, M75–M77. ICD-11: FB50–FB54.
tendinosus: adj. senrik; t.ex. arcus tendinosus. Sv. tendinös. Eng. tendinous. Av lat. tendo = sena + -osus.
tendo (sena): subst. bindvävssträngen som förbinder en muskel med ett ben. Sv. sena. Eng. tendon. Av lat. tendere = sträcka.
tenesm: subst. (-en; pl. -er) smärtsam, ihållande trängning till avföring eller urinering trots att tarmen eller blåsan är tom. Eng. tenesmus. Av gr. teinein = spänna (teinesmos = krampaktig sträckning).
tennisarmbåge: subst. smärta på utsidan av armbågen av överbelastning i senfästena (lateral epikondylit). Lat. epicondylitis lateralis. Eng. tennis elbow. ICD-10: M77.1. ICD-11: FB54.0.
tenosynovit: subst. (-en) inflammation i en senskida (höljet runt en sena). Även tendosynovit, tendovaginit. Sv. senskideinflammation. Eng. tenosynovitis. Av gr. tenon = sena + synovia = ledvätska + -it = inflammation. Jfr Tendinit, Synovia. ICD-10: M65.9.
tension: subst. (-en) spänning, sträckning eller tryck. Sv. spänning. Eng. tension. Av lat. tendere = spänna (tensio = spänning). Jfr Tensionshuvudvärk.
tensionshuvudvärk: subst. (-en) spänningshuvudvärk; den vanligaste huvudvärksformen, ofta tryckande och bandformig kring huvudet utan migrändrag. Sv. spänningshuvudvärk. Eng. tension-type headache. Jfr Tension, Migrän.
tensor: subst. spännare; muskel som spänner en struktur, t.ex. m. tensor fasciae latae, m. tensor veli palatini. Sv. tensor, spännarmuskel. Eng. tensor. Av lat. tendere = sträcka; tensor = spännare.
tensor fasciae latae, musculus: subst. musculus tensor fasciae latae; lårfasciespännaren; muskel på höftens framsida-utsida som spänner lårfascian och iliotibialbandet och böjer höften. Eng. tensor fasciae latae. Av lat. musculus = muskel + tendere = spänna + fascia lata = lårfascia.
tensor tympani, musculus: subst. musculus tensor tympani; en liten muskel som via hammaren spänner trumhinnan och dämpar kraftigt ljud; innerveras av n. trigeminus (CN V). Eng. tensor tympani. Av lat. musculus = muskel + tensor = spännare + tympanum = trumma.
tensor veli palatini, musculus: subst. musculus tensor veli palatini; gomseglets spännare; muskel som spänner mjuka gommen och öppnar örontrumpeten vid sväljning. Eng. tensor veli palatini. Av lat. musculus = muskel + tendere = spänna + velum palatinum = gomseglet.
tentorium: subst. tält; tentorium cerebelli = liten tältliknande durahinna som separerar cerebrum från cerebellum. Sv. tentorium. Eng. tentorium. Av lat. tendere = sträcka; tentorium = tält.
tentorium cerebelli: subst. lilla hjärnans tält (tentoriet); det durablad som skiljer storhjärnans nackllober från lillhjärnan. Eng. tentorium cerebelli. Av lat. tentorium = tält + cerebellum = lillhjärna.
tenuis: subst. tunn; t.ex. intestinum tenue = tunntarmen. Sv. tunn. Eng. thin, slender. Av lat. tenuis = tunn.
terapeutisk: adj. som har med behandling att göra; läkande, botande. Sv. behandlande, läkande. Eng. therapeutic. Av gr. therapeia = vård, behandling. Jfr Terapi.
terapi: subst. (-n; pl. -er) behandling av sjukdom eller besvär. Sv. behandling. Eng. therapy. Av gr. therapeia = vård, omvårdnad. Jfr Terapeutisk.
teratogen: adj. som orsakar fosterskador och missbildningar, om t.ex. läkemedel, strålning eller infektion. Eng. teratogenic. Av gr. teras = missfoster + -gen = alstrande. Jfr Teratologisk.
teratologisk: adj. som rör läran om medfödda missbildningar. Eng. teratologic. Av gr. teras = missfoster + logos = lära. Jfr Teratogen.
teres: subst. rund; t.ex. m. teres major/minor, ligamentum teres hepatis, ligamentum teres uteri. Sv. rund, cylindrisk. Eng. teres, round. Av lat. teres = rund, cylindrisk.
teres hepatis, ligamentum: subst. ligamentum teres hepatis; leverns runda ligament; bindvävssträng från naveln till leverporten, rest av fostrets navelven. Eng. round ligament of the liver. Av lat. ligamentum = band + teres = rund + hepar = lever.
teres major, musculus: subst. musculus teres major; stora runda muskeln; muskel från skulderbladets nedre hörn till överarmsbenet som inåtroterar och för armen bakåt. Eng. teres major. Av lat. musculus = muskel + teres = rund, avlång + major = större.
teres minor, musculus: subst. musculus teres minor; lilla runda muskeln; smal rotatorkuffmuskel på skulderbladets ytterkant som utåtroterar armen. Eng. teres minor. Av lat. musculus = muskel + teres = rund, avlång + minor = mindre.
teres uteri, ligamentum: subst. ligamentum teres uteri; runda livmoderbandet; bandet från livmoderhornet genom ljumskkanalen till de stora blygdläpparna. Eng. round ligament of uterus. Av lat. teres = rund + uterus = livmoder + ligamentum = band.
termal: adj. som har med värme att göra. Sv. värme-. Eng. thermal. Av gr. therme = värme. Jfr Termoreglera, Termofil.
termin: subst. (-en; pl. -er) beräknad tidpunkt för förlossning (nedkomst); även en avgränsad tidsperiod. Eng. due date. Av lat. terminus = gräns, slutpunkt. Jfr Trimester.
terminalis: adj. som hör till slutet eller gränsen; i livets slutskede, t.ex. terminal sjukdom; anatomiskt t.ex. filum terminale, stria terminalis, lamina terminalis. Svensk form: terminal. Sv. slut-. Eng. terminal. Av lat. terminus = gräns, slut. Jfr Terminera.
terminera: verb avsluta, bringa till slut. Sv. avsluta. Eng. to terminate. Av lat. terminare = begränsa, avsluta. Jfr Terminalis.
termofil: adj. värmeälskande; om mikroorganismer som trivs och växer vid höga temperaturer, ca 50 °C eller mer. Sv. värmeälskande. Eng. thermophilic. Av gr. therme = värme + philos = vän, älskande.
termoreglera: verb reglera kroppens eller ett systems temperatur. Sv. värmereglera. Eng. to thermoregulate. Av gr. therme = värme + lat. regula = rättesnöre. Jfr Termal.
testicularis sinistra, vena: subst. vena testicularis sinistra; vänstra testikelvenen; mynnar i rät vinkel i vänster njurven (den högra mynnar snett i nedre hålvenen); förklarar varför varikocele är vanligast på vänster sida. Eng. left testicular vein. Av lat. testis = testikel + sinister = vänster + vena = ven.
testicularis, arteria: subst. arteria testicularis; testikelartären; parad, lång gren av bukaortan som genom sädessträngen och ljumskkanalen når testikeln. Eng. testicular artery. Av lat. testis = testikel + arteria = artär.
testikelcancer: subst. elakartad tumör i testikeln, vanligast hos yngre män. Lat. carcinoma testis. Eng. testicular cancer. ICD-10: C62. ICD-11: 2C80.
testikeltorsion: subst. (-en, -er) akut vridning av testikeln runt sin sädessträng så att blodtillförseln stryps – ett kirurgiskt akutfall (oftast hos pojkar/unga män) med plötslig svår smärta i pungen. Eng. testicular torsion. Av testikel + torsion = vridning. ICD-10: N44.0.
testikulär: adj. som hör till testiklarna. Sv. testikel-. Eng. testicular. Av lat. testiculus = testikel (diminutiv av testis). Jfr Testis.
testis: subst. testikel; parig gonads organ hos mannen. Sv. testikel. Eng. testis (pl. testes). Vardag. testikeln, bollen. Av lat. testis = vittne, testikel.
testisretention: subst. (-en) bristande nedvandring av testikeln till pungen, så att den ligger kvar i buken eller ljumsken (kryptorkism). Eng. undescended testis. Av lat. testis = testikel + retentio = kvarhållning. Jfr Testis, Kryptorkism.
testistorsion: subst. när en testikel vrider sig så att blodtillförseln stryps; ett akut kirurgiskt tillstånd. Lat. torsio testis. Eng. testicular torsion. ICD-10: N44.0. ICD-11: GB01.0.
testmått: subst. (-et) statistik: en variabel med känd fördelning som beräknas ur data för att pröva en nollhypotes, t.ex. t-värde eller z-värde. Eng. test statistic. Jfr Nollhypotes, P-värde.
testosteron: subst. (-et) det viktigaste manliga könshormonet (androgen); bildas främst i testiklarna och styr manliga könsdrag. Sv. manligt könshormon. Eng. testosterone. Av lat. testis = testikel + sterol + hormon. Jfr Androgen.
tetani: subst. (-n) tillstånd med ofrivilliga muskelkramper och stelhet, ofta orsakat av lågt kalcium i blodet. Sv. kramptillstånd. Eng. tetany. Av gr. tetanos = spänning, kramp. Skiljt från Tetanus (stelkramp). ICD-10: R29.0.
tetanus: subst. stelkramp; allvarlig infektion med bakterien Clostridium tetani vars toxin ger smärtsamma muskelkramper. Sv. stelkramp. Eng. tetanus. Av gr. tetanos = spänning, kramp. Jfr Tetanusvaccin. ICD-10: A35.
tetanusvaccin: subst. (-et; pl. -er) vaccin mot stelkramp, som ger skydd via antikroppar mot tetanustoxinet. Sv. stelkrampsvaccin. Eng. tetanus vaccine. Jfr Tetanus, Vaccin.
textus connectivus laxus: subst. lös bindväv; den glesa, eftergivliga bindväv som fyller ut mellan organ och tillåter rörlighet. Sv. lös bindväv. Eng. loose connective tissue. Av lat. textus = väv + connectivus = förbindande + laxus = lös.
TGA: subst. transposition av de stora artärerna; medfött hjärtfel där aorta och lungpulsådern utgår från fel kammare. Eng. transposition of the great arteries. Av lat. trans = över + positio = läge. Jfr Transposition.
thalamus: subst. relästation i hjärnan för sensorisk information på väg till hjärnbarken. Sv. thalamus. Eng. thalamus. Av grek. thalamos = inre gemak, sovrum.
theca: subst. kapsel, behållare; t.ex. theca folliculi (äggfollikelns yttre lager), theca vertebralis. Sv. theca, kapsel. Eng. theca. Av grek. theke = behållare, kapsel.
thenar: adj. tumvalken; eminentia thenar = den upphöjda muskelmassan vid tumroten i handflatan. Sv. tumvalke, thenar. Eng. thenar. Vardag. tumvalken. Av grek. thenar = handflata, tumvalke.
θ-våg: subst. (theta-våg) hjärnvåg med frekvens ca 4–8 Hz på EEG; ses bl.a. vid dåsighet, lätt sömn och hos barn. Eng. theta wave. Jfr δ-våg, EEG.
thoracalis: adj. som hör till bröstkorgen; thorakala kotor = bröstkotor (T1–T12). Sv. thorakal. Eng. thoracic. Av grek. thorax = bröstpansar, bröstkorg.
thoracica interna, arteria: subst. arteria thoracica interna (mammaria interna); inre bröstkorgsartären; gren av nyckelbensartären som löper innanför främre bröstväggen och försörjer denna; ofta använd som kärlgraft vid kranskärlskirurgi (bypass). Eng. internal thoracic artery. Av grek. thorax = bröstkorg + lat. internus = inre + arteria = artär.
thoracica lateralis, arteria: subst. arteria thoracica lateralis; laterala bröstkorgsartären; gren av armhåleartären längs bröstkorgens sidovägg, försörjer bl.a. sågmuskeln och (hos kvinnan) sidan av bröstet. Eng. lateral thoracic artery. Av grek. thorax = bröstkorg + lat. lateralis = i sidled + arteria = artär.
thoracicus: adj. som hör till thorax; t.ex. ductus thoracicus (stora lymfkärlet), m. erector spinae pars thoracica. Sv. torakal. Eng. thoracic. Av grek. thorax = bröstkorg.
thoracicus longus, nervus: subst. nervus thoracicus longus; långa bröstkorgsnerven; från armnervflätan (C5–C7) till främre sågmuskeln; skada ger "vingscapula". Eng. long thoracic nerve. Av grek. thorax = bröstkorg + lat. longus = lång + nervus = nerv.
thoracis, articulationes: subst. articulationes thoracis; bröstkorgens äkta leder; de rörliga lederna mellan revben, kotor och bröstben. Eng. synovial joints of thorax. Av lat. articulus = led + grek. thorax = bröstkorg.
thoracis, musculi: subst. musculi thoracis; bröstkorgens muskler; de muskler som rör skuldergördeln och armen samt andningsmusklerna mellan revbenen och diafragma. Eng. muscles of thorax. Av lat. musculus = muskel + grek. thorax = bröstkorg.
thoracoacromialis, arteria: subst. arteria thoracoacromialis; torakoakromiella artären; kort gren av armhåleartären som delar sig i grenar till bröst-, skulder- och nyckelbensregionen. Eng. thoraco-acromial artery. Av grek. thorax = bröstkorg + akromion = skulderhöjd + lat. arteria = artär.
thoracodorsalis, arteria: subst. arteria thoracodorsalis; torakodorsala artären; gren av underskulderbladsartären till breda ryggmuskeln (latissimus dorsi). Eng. thoracodorsal artery. Av grek. thorax = bröstkorg + lat. dorsum = rygg + arteria = artär.
thoracodorsalis, nervus: subst. nervus thoracodorsalis; torakodorsala nerven; från armnervflätan till breda ryggmuskeln (latissimus dorsi). Eng. thoracodorsal nerve. Av grek. thorax = bröstkorg + lat. dorsum = rygg + nervus = nerv.
thorax: subst. bröstkorg; skelettet av revben, sternum och thorakala kotor. Sv. bröstkorg. Eng. thorax, chest. Av grek. thorax = bröstpansar, bröstkorg.
thrombosis: subst. (lat.) trombos; blodpropp som bildats på plats i ett blodkärl. Äldre diagnoser: thrombosis cerebri, t. arteriae coronariae (kranskärl). Jfr Trombos, Emboli. ICD-10: trombos, kodas efter lokal (djup ventrombos I80.2, hjärtinfarkt I21).
thymus: subst. bräss; lymfoid organ bakom bröstbenet, viktig för T-cells-mognad. Sv. thymus, bräss. Eng. thymus. Vardag. brässen. Av grek. thymos = bräss; sedan av thyo = rök, offerdjur.
thyroarytenoideus, musculus: subst. musculus thyroarytenoideus; muskel som drar kannbrosket framåt och därmed slappnar och förkortar stämbandet. Eng. thyro-arytenoid. Av grek. thyreos = sköld + arytaina = kanna + lat. musculus = muskel.
thyrocervicalis, truncus: subst. truncus thyrocervicalis; tyrocervikala stammen; en kort gren av nyckelbensartären som delar sig i nedre sköldkörtelartären, ovan skulderbladsartären och tvärgående halsartären. Eng. thyrocervical trunk. Av grek. thyreos = sköld + lat. cervix = hals + truncus = stam.
thyrohyoideum laterale, ligamentum: subst. ligamentum thyrohyoideum laterale; det förtjockade bakre kantbandet i tungben–sköldbroskmembranet, innehåller ofta vetekornsbrosket. Eng. lateral thyrohyoid ligament. Av grek. thyreos = sköld + hyoeides = tungben + lat. lateralis = i sidled + ligamentum = band.
thyrohyoideum medianum, ligamentum: subst. ligamentum thyrohyoideum medianum; den förtjockade mittersta delen av tungben–sköldbroskmembranet. Eng. median thyrohyoid ligament. Av grek. thyreos = sköld + hyoeides = tungben + lat. medianus = i mittlinjen + ligamentum = band.
thyrohyoideus, musculus: subst. musculus thyrohyoideus; sköldbrosk-tungbensmuskeln; kort muskel mellan sköldbrosket och tungbenet. Eng. thyrohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. thyreoeides = sköldbrosket + hyoeides = tungbenet.
thyroidea ima, arteria: subst. arteria thyroidea ima; nedersta sköldkörtelartären; en inkonstant artär till sköldkörteln, oftast direkt från aortabågen eller brakiocefaliska stammen. Eng. thyroid ima artery. Av grek. thyreos = sköld + lat. imus = nederst + arteria = artär.
thyroidea inferior, arteria: subst. arteria thyroidea inferior; nedre sköldkörtelartären; gren av tyrocervikala stammen till sköldkörtelns nedre del, struphuvudet, svalget och matstrupen. Eng. inferior thyroid artery. Av grek. thyreos = sköld + lat. inferior = nedre + arteria = artär.
thyroidea inferior, vena: subst. vena thyroidea inferior; nedre sköldkörtelvenen; tömmer sköldkörtelns nedre del till brakiocefaliska venen. Eng. inferior thyroid vein. Av grek. thyreos = sköld + lat. inferior = nedre + vena = ven.
thyroidea superior, arteria: subst. arteria thyroidea superior; övre sköldkörtelartären; yttre halspulsåderns första gren, till sköldkörtelns övre del och struphuvudet. Eng. superior thyroid artery. Av grek. thyreos = sköld + lat. superior = övre + arteria = artär.
thyroidea, glandula: subst. glandula thyroidea; sköldkörteln; den fjärilsformade körtel framtill på halsen som bildar sköldkörtelhormonerna (tyroxin) och reglerar ämnesomsättningen. Sv. sköldkörtel. Eng. thyroid gland. Av grek. thyreos = sköld + lat. glandula = körtel.
thyroideae accessoriae, glandulae: subst. glandulae thyroideae accessoriae; accessoriska sköldkörtlar; extra små öar av sköldkörtelvävnad utanför den egentliga körteln. Eng. accessory thyroid glands. Av grek. thyreos = sköld + lat. accessorius = extra + glandula = körtel.
TIA: subst. transitorisk ischemisk attack; övergående störning av blodflödet till en del av hjärnan med strokeliknande symtom som går tillbaka, vanligen inom minuter till timmar. Eng. transient ischemic attack. Vardag. en varningssignal, en stroke som går över. Jfr Transitorisk, Ischemi, Stroke. ICD-10: G45 (G45.9). ICD-11: 8B10.
tiazid: subst. (-en; pl. -er) en grupp milt vätskedrivande läkemedel som ökar utsöndringen av salt och vatten, används främst vid högt blodtryck. Även tiaziddiuretika. Eng. thiazide diuretic. Jfr Diuretika.
TIBC: subst. total iron-binding capacity; mått på blodets totala järnbindande förmåga (mängden transferrin), används vid utredning av järnbrist. Eng. total iron-binding capacity. Referensvärde (vuxen): ca 47–80 µmol/L. Jfr Transferrin, Järn, Järnbristanemi.
tibia: subst. skenben; det tjocka, viktbärande benet på insidan av underbenet. Sv. skenben. Eng. tibia, shin bone. Av lat. tibia = flöjt, rörpipa; benets cylindriska form liknar ett musikinstrument.
tibiales anteriores, venae: subst. venae tibiales anteriores; främre skenbensvenerna; djupa följevener till främre skenbensartären. Eng. anterior tibial veins. Av lat. tibia = skenben + anterior = främre + vena = ven.
tibiales posteriores, venae: subst. venae tibiales posteriores; bakre skenbensvenerna; djupa följevener till bakre skenbensartären. Eng. posterior tibial veins. Av lat. tibia = skenben + posterior = bakre + vena = ven.
tibialis: adj. som hör till skenbenet (tibia); på skenbenets/stortåsidan av underbenet; t.ex. nervus tibialis, arteria tibialis, m. tibialis. Svensk form: tibial. Eng. tibial. Av lat. tibia = skenben (egentligen flöjt, rörpipa).
tibialis anterior, arteria: subst. arteria tibialis anterior; främre skenbensartären; gren av knävecksartären som genom membranet mellan underbensbenen når underbenets framsida och fortsätter som fotryggsartär. Eng. anterior tibial artery. Av lat. tibia = skenben + anterior = främre + arteria = artär.
tibialis anterior, musculus: subst. musculus tibialis anterior; främre skenbensmuskeln; muskel på underbenets framsida som lyfter (dorsalflekterar) och supinerar foten. Eng. tibialis anterior. Av lat. musculus = muskel + tibia = skenben + anterior = främre.
tibialis posterior, arteria: subst. arteria tibialis posterior; bakre skenbensartären; knävecksartärens fortsättning i underbenets djupa baksida ned bakom inre fotknölen (där pulsen känns) till fotsulan, där den delar sig i de mediala och laterala fotsuleartärerna. Eng. posterior tibial artery. Av lat. tibia = skenben + posterior = bakre + arteria = artär.
tibialis posterior, musculus: subst. musculus tibialis posterior; bakre skenbensmuskeln; djup underbensmuskel vars sena går bakom inre fotknölen och stödjer fotvalvet; sänker och supinerar foten. Eng. tibialis posterior. Av lat. musculus = muskel + tibia = skenben + posterior = bakre.
tibialis, nervus: subst. nervus tibialis; skenbensnerven; ischiasnervens ena slutgren, som försörjer underbenets baksida (vadmusklerna) och fotsulan. Eng. tibial nerve. Av lat. tibia = skenben + nervus = nerv.
tibiofibulare anterius, ligamentum: subst. ligamentum tibiofibulare anterius; främre band mellan skenbenets och vadbenets nedre ändar, som stöttar fotledsgaffeln framtill. Eng. anterior tibiofibular ligament. Av lat. tibia = skenben + fibula = vadben + anterior = främre.
tibiofibulare posterius, ligamentum: subst. ligamentum tibiofibulare posterius; bakre band mellan skenbenets och vadbenets nedre ändar, som stöttar fotledsgaffeln baktill. Eng. posterior tibiofibular ligament. Av lat. tibia = skenben + fibula = vadben + posterior = bakre.
tibiofibularis, articulatio: subst. articulatio tibiofibularis; övre skenben–vadbensleden; den lilla plana leden mellan skenbenet och vadbenshuvudet. Eng. tibiofibular joint. Av lat. tibia = skenben + fibula = vadben.
tic: subst. (-en; pl. -s) ofrivillig, plötslig och upprepad rörelse (motorisk tic) eller ljud (vokal tic), t.ex. blinkningar, ryckningar eller harklingar. Eng. tic. Av fr. tic = ryckning. Jfr Tourettes syndrom. ICD-10: F95.
tillväxthormon: subst. (-et) GH, somatotropin; hormon från hypofysens framlob som styr längdtillväxten hos barn och ämnesomsättningen hos vuxna. Sv. GH. Eng. growth hormone. Jfr GH, Akromegali, Hypofys.
tillväxtretardation: subst. (-en) hämmad eller försenad tillväxt, t.ex. hos foster (intrauterin tillväxthämning) eller barn. Sv. tillväxthämning. Eng. growth retardation. Av sv. tillväxt + lat. retardare = fördröja. Jfr Retardation.
tinea: subst. svampinfektion (dermatofytos) i hud, hår eller naglar; benämns efter kroppsdel, t.ex. tinea pedis (fotsvamp). Sv. hudsvamp, revorm. Eng. tinea, ringworm. Av lat. tinea = mal, larv (svampens gnagande utseende). Jfr Dermatofyt.
tinea capitis: subst. svampinfektion i hårbotten, vanligast hos barn; kan ge fjällning och håravfall. Eng. tinea capitis. Av lat. tinea + caput = huvud. Jfr Tinea.
tinea corporis: subst. svampinfektion på bålens och extremiteternas hud, ofta som ringformade, kliande utslag. Sv. ringorm. Eng. tinea corporis. Av lat. tinea + corpus = kropp. Jfr Tinea. ICD-10: B35.4.
tinea cruris: subst. svampinfektion i ljumskarna. Sv. ljumsksvamp. Eng. tinea cruris. Av lat. tinea + crus = ben, underben. Jfr Tinea.
tinea pedis: subst. svampinfektion på foten, särskilt mellan tårna. Sv. fotsvamp. Eng. tinea pedis, athlete's foot. Av lat. tinea + pes = fot. Jfr Tinea.
Tinels: subst. Tinels tecken; lätt knackning över en skadad eller inklämd nerv utlöser stickningar och ilningar i nervens utbredningsområde, t.ex. vid karpaltunnelsyndrom. Eng. Tinel's sign. Uppkallat efter Jules Tinel (1879–1952), fransk neurolog.
tinnitus: subst. ljudförnimmelse (sus, ringning, pip) i öronen eller huvudet utan yttre ljudkälla. Sv. öronsus. Eng. tinnitus. Vardag. det susar eller ringer i öronen. Av lat. tinnire = ringa, klinga. ICD-10: H93.1. ICD-11: AB70.
TIPS: subst. transjugulär intrahepatisk portosystemisk shunt; en kärlförbindelse som anläggs inne i levern via halsvenen för att sänka trycket i portavenen vid portahypertension. Eng. transjugular intrahepatic portosystemic shunt. Jfr Portahypertension, Shunt.
titer: subst. (-n) mått på koncentrationen av ett verksamt ämne (t.ex. antikroppar) i en lösning, ofta angivet som högsta spädning som ger reaktion. Eng. titer. Av fr. titre = halt, finhet.
TMS: subst. transkraniell magnetstimulering; behandling där magnetpulser stimulerar hjärnbarken genom skallbenet, prövas bl.a. vid depression. TMS kan även avse trimetoprim-sulfa (ett antibiotikum). Eng. transcranial magnetic stimulation. Jfr Trimetoprim.
TNF: subst. tumörnekrosfaktor; ett signalämne (cytokin) i immunförsvaret som driver inflammation och är målet för flera moderna läkemedel (TNF-hämmare). Eng. tumor necrosis factor. Jfr Cytokin, Nekros.
TNM: subst. internationellt stadieindelningssystem för cancer: T = primärtumörens storlek och utbredning, N = regionala lymfkörtlar, M = fjärrmetastaser. Eng. TNM staging. Jfr Metastas, Tumör.
TNS: subst. transkutan nervstimulering; smärtlindring genom svaga elektriska strömmar via elektroder på huden. Eng. transcutaneous nerve stimulation. Jfr Transkutan.
tokolys: subst. (-en) hämning av värkarbete med läkemedel för att skjuta upp en hotande för tidig förlossning. Sv. värkhämning. Eng. tocolysis. Av gr. tokos = födsel + lysis = upplösning. Jfr Tokolytisk.
tokolytisk: adj. värkhämmande; om läkemedel som dämpar livmoderns sammandragningar vid hotande prematurbörd. Eng. tocolytic. Av gr. tokos = födsel + lytikos = upplösande. Jfr Tokolys.
tomografi: subst. (-n) bildgivande teknik som framställer snittbilder genom kroppen, t.ex. datortomografi (CT). Eng. tomography. Av gr. tomos = snitt + graphein = avbilda. Jfr Datortomografi.
tonisk: adj. jämnt och ihållande spänd, om muskelkontraktion, till skillnad från ryckig (klonisk). Eng. tonic. Av gr. tonos = spänning. Jfr Klonus, Tonus.
tonometer: subst. (-n) instrument som mäter trycket inuti ögat (ögontrycket); förhöjt tryck ses vid glaukom. Eng. tonometer. Av gr. tonos = spänning, tryck + metron = mått. Jfr Glaukom.
tonsilla: subst. mandel av lymfvävnad i svalget, framför allt halsmandlarna; tonsillae palatinae = gommandlarna, tonsilla pharyngea. Svensk form: tonsill. Sv. halsmandel. Eng. tonsil. Vardag. mandlarna. Av lat. tonsilla = mandel. Jfr Tonsillit.
tonsillaris: adj. som hör till tonsilla; t.ex. arcus tonsillaris, arteria tonsillaris. Sv. tonsillar. Eng. tonsillar. Av lat. tonsilla = mandel.
tonsillit: subst. (-en) inflammation i halsmandlarna (halsfluss), ofta orsakad av virus eller streptokocker. Sv. halsmandelinflammation. Eng. tonsillitis. Av lat. tonsilla + -it = inflammation. Jfr Tonsilla. ICD-10: akut J03, kronisk J35.0. ICD-11: CA03.
tonus: subst. spänning; grundspänning i en muskel eller ett organ. Sv. tonus, spänning. Eng. tonus, tone. Av grek. tonos = sträck, spänning.
tophi: subst. (pl.; sing. tofus) knölar av utfällda urinsyrekristaller i hud, underhud och leder vid långvarig gikt. Eng. tophi (sing. tophus). Av lat. tophus = porös sten. Jfr Gikt, Urinsyra.
topografisk anatomi: subst. anatomi som beskriver kroppsdelars och organs läge i förhållande till varandra, region för region. Eng. topographic anatomy. Av gr. topos = plats + graphein = beskriva. Jfr Anatomi.
torakocentes: subst. (-en) punktion genom bröstväggen för att tappa ut vätska eller luft ur lungsäcken (pleura). Sv. lungsäckspunktion. Eng. thoracocentesis. Av gr. thorax = bröstkorg + kentesis = stick. Jfr Pleura.
torakoplastik: subst. (-en) äldre lungoperation där revben avlägsnas så att lungan faller ihop; användes mot lungtuberkulos. Eng. thoracoplasty. Av gr. thorax = bröstkorg + plastik = formning. Jfr Tuberkulos.
torakoskopi: subst. (-n) titthålsundersökning av lungsäcken och lungans yta med ett instrument som förs in genom bröstväggen. Eng. thoracoscopy. Av gr. thorax = bröstkorg + skopein = betrakta. Jfr Endoskopi.
torakotomi: verb kirurgiskt öppnande av bröstkorgen. Även torakotomera . (subst., -n) Eng. thoracotomy. Av gr. thorax = bröstkorg + tome = snitt.
tori: subst. (pl.; sing. torus) plural av torus; benknöl eller utväxt, t.ex. på gomvalvet (torus palatinus), kan likställas med exostos. Eng. tori (sing. torus). Av lat. torus = vulst, valk. Jfr Exostos.
torkverad: adj. vriden, snodd, om en struktur som roterat kring sin axel. Eng. torqued. Av lat. torquere = vrida. Jfr Torsion.
torra ögat: subst. besvär av otillräcklig tårvätska med skav, sveda och rodnad. Lat. keratoconjunctivitis sicca. Eng. dry eye. ICD-10: H04.1.
torsades de pointes: subst. en livshotande form av kammartakykardi med karakteristiskt vridande mönster på EKG; ofta kopplad till förlängd QT-tid. Eng. torsades de pointes. Av fr. torsades de pointes = vridning av spetsarna. Jfr QT-tid, Ventrikeltakykardi.
torsion: subst. (-en; pl. -er) vridning av en struktur kring sin egen axel, t.ex. testikeltorsion där sädessträngen snor sig. Sv. vridning. Eng. torsion. Av lat. torquere = vrida. Jfr Torkverad.
torsk: subst. (-en) svampinfektion (candida) i munslemhinnan med vita beläggningar. Eng. oral thrush. Jfr Candida, Soor.
torticollis: subst. ofrivilligt snett huvudläge på grund av kramp eller förkortning av halsmuskulaturen. Sv. sned hals, nackspärr. Eng. torticollis. Av lat. tortus = vriden + collum = hals. ICD-10: M43.6 (medfödd Q68.0).
toruli tactiles: subst. små upphöjningar i huden (på t.ex. fingerblomman) som är rika på känselkroppar. Eng. tactile elevations. Av lat. torulus = liten vulst + tactilis = känsel-.
torus levatorius: subst. levatorvallen; den valk under örontrumpetens mynning som gomseglets lyftarmuskel bildar. Eng. torus levatorius. Av lat. torus = vall + levare = lyfta.
torus mandibularis: subst. underkäksvalken; en inkonstant benvulst på underkäkens insida (anatomisk variant). Eng. mandibular torus. Av lat. torus = valk + mandibula = underkäke.
torus palatinus: subst. gomvalken; en inkonstant benvulst i hårda gommens medellinje (anatomisk variant). Eng. palatine torus. Av lat. torus = valk + palatum = gom.
torus tubarius: subst. tubvallen; den broskvall som örontrumpetens mynning bildar på nässvalgets vägg. Eng. torus tubarius. Av lat. torus = vall, vulst + tuba = trumpet (örontrumpet).
tourettes syndrom: subst. neuropsykiatriskt tillstånd som debuterar i barndomen med både motoriska och vokala tics under längre tid; tics kan vara grimaser, huvudkast, blinkningar, harklingar och ibland utrop av olämpliga ord (koprolali). Eng. Tourette syndrome. Uppkallat efter Georges Gilles de la Tourette (1857–1904), fransk neurolog. Jfr Tic, Koprolali. ICD-10: F95.2. ICD-11: 8A05.00.
toxemi: subst. (-n) sjukligt tillstånd orsakat av gifter (toxiner) i blodet. Sv. blodförgiftning. Eng. toxemia. Av gr. toxikon = gift + haima = blod. Jfr Toxin, Sepsis.
toxicitet: subst. (-en) ett ämnes giftighet; grad av skadlig verkan på organismen. Sv. giftighet. Eng. toxicity. Av gr. toxikon = pilgift. Jfr Toxisk.
toxikologi: adj. läran om gifter och giftiga ämnens verkan, påvisande och behandling. Även toxikologisk . (subst., -n) Eng. toxicology. Av gr. toxikon = gift + logos = lära. Jfr Toxin.
toxikos: subst. (-en) sjukdomstillstånd orsakat av förgiftning eller av kroppsegna gifter. Sv. förgiftning. Eng. toxicosis. Av gr. toxikon = gift + -osis = tillstånd. Jfr Toxin, Tyreotoxikos.
toxin: subst. (-et; pl. -er) giftigt ämne, ofta producerat av bakterier, växter eller djur. Sv. gift. Eng. toxin. Av gr. toxikon = pilgift. Jfr Endotoxin, Exotoxin.
toxisk: adj. giftig; som har skadlig verkan på kroppen. Sv. giftig. Eng. toxic. Av gr. toxikon = gift. Jfr Toxin, Toxicitet.
toxiskt chocksyndrom: subst. akut, livshotande tillstånd orsakat av toxiner från stafylokocker (ibland streptokocker) med plötslig hög feber, utslag, lågt blodtryck och påverkan på flera organ. Eng. toxic shock syndrome. Jfr Stafylokock, Toxin. ICD-10: A48.3.
toxoplasmos: subst. infektion med parasiten Toxoplasma gondii (smittar via kattavföring och rått kött); oftast lindrig men farlig vid graviditet och nedsatt immunförsvar. Eng. toxoplasmosis. Av Toxoplasma (gr. toxon = båge, av parasitens form) + -os. Jfr Parasit. ICD-10: B58. ICD-11: 1F57.
TPK: subst. trombocytpartikelkoncentration; laboratorievärde för antalet blodplättar (trombocyter) i blodet. Eng. platelet count (PLT). Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 165–387 × 10⁹/L, män ca 145–348 × 10⁹/L. Jfr Trombocyt, Trombocytopeni.
TPN: subst. total parenteral nutrition; fullständig näringstillförsel direkt i blodbanan via ven, utan att tarmen används. Eng. total parenteral nutrition. Av gr. para = vid sidan av + enteron = tarm. Jfr Parenteral.
TPO: subst. tyreoideaperoxidas; ett enzym i sköldkörteln. Anti-TPO = antikroppar mot enzymet, markör för autoimmun sköldkörtelsjukdom. Eng. thyroid peroxidase. Jfr Tyreoidit, Autoantikropp.
trabecula: subst. liten balk; stödvävnadsbalk i organ, t.ex. trabeculae ossis (benbalkarna) trabeculae cordis. Sv. trabkel. Eng. trabecula. Av lat. trabs (bjälke) + -cula (diminutiv).
trabecula septomarginalis: subst. septomarginala bjälken (moderatorbandet); en muskelbjälke i höger kammare som leder retledningssystemets högra skänkel ut till den främre papillarmuskeln. Eng. septomarginal trabecula. Av lat. trabecula = liten bjälke + septum = skiljevägg + margo = kant.
trabekuloplastik: subst. (-en) laserbehandling av kammarvinkelns trabekelverk som förbättrar avflödet av kammarvätska vid öppenvinkelglaukom. Eng. trabeculoplasty. Av lat. trabecula = liten bjälke + plastik. Jfr Glaukom, Trabecula.
trachea: subst. luftrör; rörformig kanal som förbinder larynx med bronkerna. Sv. luftstrupe, trachea. Eng. trachea, windpipe. Vardag. luftstrupen. Av grek. trachia = ojämn, av trachys = strävt (luftrörts broskringar).
trachealis: adj. som hör till trachea; t.ex. glandulae tracheales, musculus trachealis. Sv. trakeal. Eng. tracheal. Av grek. trachea = luftstrupe.
trachealis, musculus: subst. musculus trachealis; den glatta muskel som sluter mellan ändarna av luftstrupsbroskens öppna baksida. Eng. trachealis. Av grek. tracheia = luftstrupe + lat. musculus = muskel.
trachelektomi: subst. (-n, pl. -er) fertilitetsbevarande operation där livmoderhalsen tas bort men livmoderkroppen sparas, vid tidig livmoderhalscancer. Eng. trachelectomy. Av grek. trachelos = hals + ektomi. Jfr -ektomi.
tracheobronchiales, nodi: subst. nodi tracheobronchiales; trakeobronkiella lymfknutorna; lymfknutorna kring luftstrupsdelningen och huvudbronkerna som dränerar lungorna (vid carina). Eng. tracheobronchial nodes. Av grek. tracheia = luftstrupe + bronchos = luftrör + lat. nodus = knuta.
tractus: subst. bana, rörelse; nervbana eller anatimisk sträckning, t.ex. tractus corticospinalis, tractus gastrointestinalis. Sv. trakt, bana. Eng. tract. Av lat. trahere = dra; tractus = dragning, bana.
tractus corticospinalis anterior: subst. främre kortikospinala banan; den okorsade delen av pyramidbanan i främre strängen. Eng. anterior corticospinal tract. Av lat. cortex = bark + spina = ryggrad + anterior = främre + tractus = bana.
tractus corticospinalis lateralis: subst. laterala kortikospinala banan; den korsade pyramidbanan i laterala strängen som leder viljemässiga motoriska impulser från hjärnbarken till framhornscellerna. Eng. lateral corticospinal tract. Av lat. cortex = bark + spina = ryggrad + lateralis = i sidled + tractus = bana.
tractus iliopubicus: subst. iliopubiska bandet; en förtjockning av transversalisfascian som löper parallellt med och bakom ljumskbandet. Eng. iliopubic tract. Av lat. tractus = sträng + ilium = tarmben + pubis = blygdben.
tractus iliotibialis: subst. iliotibialbandet; den förtjockade, stränglika delen av lårfascian längs lårets utsida, från bäckenkammen till skenbenet. Eng. iliotibial tract. Av lat. tractus = sträng + ilium = tarmben + tibia = skenben.
tractus olfactorius: subst. luktstråket; den nervbunt som leder luktsignalerna från luktbulben bakåt till hjärnans luktområden. Eng. olfactory tract. Av lat. tractus = bana + olfacere = lukta.
tractus rubrospinalis: subst. rubrospinala banan; bana från röda kärnan i mellanhjärnan till ryggmärgen som bidrar till böjmuskeltonus. Eng. rubrospinal tract. Av lat. ruber = röd + spina = ryggrad + tractus = bana.
tractus spinocerebellaris anterior: subst. främre spinocerebellära banan; bana som leder omedveten proprioception till lillhjärnan. Eng. anterior spinocerebellar tract. Av lat. spina = ryggrad + cerebellum = lillhjärna + anterior + tractus = bana.
tractus spinocerebellaris posterior: subst. bakre spinocerebellära banan; bana i laterala strängen som leder omedveten ledkänsla (proprioception) från nedre kroppen till lillhjärnan. Eng. posterior spinocerebellar tract. Av lat. spina = ryggrad + cerebellum = lillhjärna + posterior + tractus = bana.
tractus spinothalamicus anterior: subst. främre spinotalamiska banan; banan som leder grov beröring och tryck till talamus. Eng. anterior spinothalamic tract. Av lat. spina = ryggrad + grek. thalamos = kammare + lat. anterior + tractus = bana.
tractus spinothalamicus lateralis: subst. laterala spinotalamiska banan; den korsade bana som leder smärt- och temperaturimpulser från ryggmärgen upp till talamus. Eng. lateral spinothalamic tract. Av lat. spina = ryggrad + grek. thalamos = kammare + lat. lateralis + tractus = bana.
tragus: subst. bock, örflik; det brosskliknande utskottet framför hörselöppningen. Sv. tragus. Eng. tragus. Av grek. tragos = bock; håren på tragus liknar en bocks skägg.
TRAK: subst. TSH-receptorantikroppar; autoantikroppar mot TSH-receptorn, typiska för Graves sjukdom (hypertyreos). Eng. TSH receptor antibodies. Jfr TSH, Hypertyreos.
trakeal: adj. som hör till luftstrupen (trakea). Sv. luftstrups-. Eng. tracheal. Av gr. trakheia = sträv (luftrör). Jfr Trachea, Trachealis.
trakealsekret: subst. (-et) slem (sekret) från luftstrupen. Eng. tracheal secretion. Jfr Trakeal, Trachea.
trakeit: subst. (-en) inflammation i luftstrupens slemhinna. Eng. tracheitis. Av gr. trakheia + -it = inflammation. Jfr Trachea, Trakeobronkit. ICD-10: akut J04.1, kronisk J42.
trakeobronkit: subst. (-en) inflammation i både luftstrupe och luftrör. Eng. tracheobronchitis. Jfr Trakeit, Bronkit. ICD-10: J40.
trakeolaryngeal: adj. som rör både struphuvudet och luftstrupen. Eng. tracheolaryngeal. Jfr Larynx, Trachea.
trakeostomi: subst. (-n) operativt anlagd öppning genom halsen in i luftstrupen för att säkra andningsväg, t.ex. vid hotande kvävning. Sv. luftstrupssnitt. Eng. tracheostomy. Av gr. trakheia + stoma = öppning, mun. Jfr Trachea, Stoma.
trakom: subst. (-et) kronisk, smittsam ögoninfektion med bakterien Chlamydia trachomatis; ledande infektiös orsak till blindhet i världen. Eng. trachoma. Av gr. trakhoma = sträv yta (av kornliknande knottror under ögonlocken).
traktion: subst. (-en) sträckning, dragkraft; t.ex. behandling där en kroppsdel dras för att avlasta eller räta ut. Sv. sträckning. Eng. traction. Av lat. trahere = dra. Jfr Torsion.
TRALI: subst. transfusion related acute lung injury; akut lungskada som komplikation till blodtransfusion. Eng. transfusion-related acute lung injury. Jfr Transfusion.
tranquilizer: subst. (-n) lugnande läkemedel som dämpar ångest och oro. Sv. lugnande medel. Eng. tranquilizer. Av lat. tranquillus = lugn. Jfr Anxiolytika, Bensodiazepin.
transabdominal: adj. genom eller via bukväggen, t.ex. transabdominalt ultraljud. Eng. transabdominal. Av lat. trans = genom + abdomen = buk.
transaminas: subst. (-et; pl. -er) enzym (aminotransferas) som överför aminogrupper; förhöjda värden i blodet ses bl.a. vid lever- och muskelskada (ASAT, ALAT). Eng. transaminase. Jfr Leverstatus.
transdermal: adj. genom huden; om läkemedel som tas upp via huden, t.ex. plåster. Eng. transdermal. Av lat. trans = genom + gr. derma = hud. Jfr Transkutan.
transferrin: subst. (-et) järntransporterande protein i blodet som bildas i levern; stiger vid järnbrist. Eng. transferrin. Referensvärde (vuxen): ca 2,0–3,6 g/L; transferrinmättnaden (andelen mättat transferrin) är normalt ca 0,10–0,50 hos kvinnor och 0,15–0,60 hos män. Jfr Järn, Ferritin, TIBC.
transformation: verb omvandling, förändring av form eller egenskaper, t.ex. malign transformation av en cell. Även transformera . (subst., -en) Eng. transformation. Av lat. trans = över + forma = form.
transfusion: subst. (-en) överföring av blod eller blodkomponenter från en givare till en mottagares blodbana. Sv. blodöverföring. Eng. transfusion. Av lat. transfundere = hälla över. Jfr TRALI, Blodgrupp.
transitorisk: adj. övergående, tillfällig. Sv. övergående. Eng. transient. Av lat. transire = gå över. Jfr TIA.
transkutan: adj. genom huden. Eng. transcutaneous. Av lat. trans = genom + cutis = hud. Jfr Transdermal, TNS.
transmission: subst. (-en) överföring, t.ex. av smitta eller av en nervsignal. Sv. överföring. Eng. transmission. Av lat. transmittere = sända över. Jfr Transmittor.
transmittor: subst. (-n; pl. -er) signalsubstans (neurotransmittor) som överför impulser mellan nervceller i en synaps. Även transmittorsubstans. Sv. signalsubstans. Eng. neurotransmitter. Av lat. transmittere = sända över. Jfr Synaps.
transmural: adj. som går genom hela väggen i ett organ, t.ex. transmural hjärtinfarkt genom hela hjärtmuskelväggen. Eng. transmural. Av lat. trans = genom + murus = mur, vägg.
transplantation: subst. (-en) överföring av vävnad eller organ från ett ställe till ett annat, inom samma individ eller mellan individer. Sv. vävnads- eller organöverföring. Eng. transplantation. Av lat. transplantare = plantera om. Jfr Rejektion.
transuretral: adj. via urinröret, t.ex. transuretral operation av prostata. Eng. transurethral. Av lat. trans = genom + gr. ourethra = urinrör. Jfr TURP, Uretra.
transversa colli, arteria: subst. arteria transversa colli; tvärgående halsartären; gren av tyrocervikala stammen till nack- och skulderregionens muskler. Eng. transverse cervical artery. Av lat. transversus = tvärgående + collum = hals + arteria = artär.
transversa faciei, arteria: subst. arteria transversa faciei; tvärgående ansiktsartären; gren av ytliga tinningartären som löper framåt tvärs över kinden. Eng. transverse facial artery. Av lat. transversus = tvärgående + facies = ansikte + arteria = artär.
transversa, ligamenta: subst. ligamenta transversa; tvärband; de korta band som hos ländkotorna förbinder ett tillkommande utskott (processus accessorius) med tvärutskottet. Eng. transverse ligaments. Av lat. ligamentum = band + transversus = tvär.
transversalis: adj. tvärgående; som löper på tvären mot kroppens längsaxel. Sv. transversell. Eng. transverse. Av lat. transversus = tvär.
transversalplan: subst. horisontellt plan som delar kroppen i övre och nedre delar; rotation sker i detta plan. Sv. horisontellt plan. Eng. transverse plane, horizontal plane. Av lat. trans (tvärs) + vertere = vända.
transversospinales, musculi: subst. musculi transversospinales; transversospinala musklerna; det djupa muskellager (semispinalis, multifidus, rotatores) som löper från tvärutskott snett uppåt-inåt till taggutskott och vrider ryggraden. Eng. transversospinales. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvärutskott + spina = taggutskott.
transversum acetabuli, ligamentum: subst. ligamentum transversum acetabuli; band som broar över ledskålens inskärning nedtill och kompletterar ledläppen. Eng. transverse acetabular ligament. Av lat. transversus = tvär + acetabulum = ledskål.
transversum atlantis, ligamentum: subst. ligamentum transversum atlantis; atlas tvärband; det starka band som håller axis tand mot atlas främre båge. Eng. transverse ligament of atlas. Av lat. ligamentum = band + transversus = tvär + atlas = första halskotan.
transversum genus, ligamentum: subst. ligamentum transversum genus; tvärband som förbinder menisernas främre kanter i knäleden. Eng. transverse ligament of knee. Av lat. transversus = tvär + genu = knä.
transversum humeri, ligamentum: subst. ligamentum transversum humeri; band som broar över överarmsbenets fåra och håller bicepssenan på plats. Eng. transverse humeral ligament. Av lat. transversus = tvär + humerus = överarmsben.
transversum perinei, ligamentum: subst. ligamentum transversum perinei; tvärgående perinealligamentet; den förtjockade främre kanten av perinealmembranet. Eng. transverse perineal ligament. Av lat. transversus = tvärgående + perineum = mellangård + ligamentum = band.
transversum scapulae inferius, ligamentum: subst. ligamentum transversum scapulae inferius; nedre tvärbandet på skulderbladets baksida, vid skulderbladskammens bas. Eng. inferior transverse scapular ligament. Av lat. transversus = tvär + scapula = skulderblad + inferior = nedre.
transversum scapulae superius, ligamentum: subst. ligamentum transversum scapulae superius; övre tvärbandet på skulderbladet, som spänner över inskärningen vid övre kanten. Eng. superior transverse scapular ligament. Av lat. transversus = tvär + scapula = skulderblad + superior = övre.
transversus: adj. tvärställd; t.ex. m. transversus abdominis, planum transversale. Sv. transversal, tvärs-. Eng. transverse. Av lat. trans (tvärs) + vertere = vända.
transversus abdominis, musculus: subst. musculus transversus abdominis; tvärgående bukmuskeln; den djupaste breda bukmuskeln, med vågräta fibrer; pressar in bukväggen och höjer buktrycket. Eng. transversus abdominis. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvär + abdomen = buk.
transversus linguae, musculus: subst. musculus transversus linguae; tvärgående tungmuskeln; inre tungmuskel vars fibrer löper tvärs genom tungan och gör den smalare och tjockare. Eng. transverse muscle of tongue. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvär + lingua = tunga.
transversus menti, musculus: subst. musculus transversus menti; tvärgående hakmuskel; liten, inkonstant muskel som tvärar över hakan, utlöpare av mungipsänkaren. Eng. transversus menti. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvär + mentum = haka.
transversus nuchae, musculus: subst. musculus transversus nuchae; tvärgående nackmuskeln; liten, inkonstant muskel i nacken. Eng. transversus nuchae. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvär + nucha = nacke.
transversus perinei profundus, musculus: subst. musculus transversus perinei profundus; djupa tvärgående perinealmuskeln; muskel i djupa perinealrummet som stöttar bäckenbotten och perinealkroppen. Eng. deep transverse perineal muscle. Av lat. transversus = tvärgående + perineum = mellangård + profundus = djup + musculus = muskel.
transversus superficialis perinei, musculus: subst. musculus transversus superficialis perinei; ytliga tvärgående perinealmuskeln; en smal muskel som från sittbensknölen löper till perinealkroppen och stabiliserar denna. Eng. superficial transverse perineal muscle. Av lat. transversus = tvärgående + superficialis = ytlig + perineum = mellangård + musculus = muskel.
transversus thoracis, musculus: subst. musculus transversus thoracis; tvärgående bröstmuskeln; muskel på bröstbenets insida som strålar ut till revbensbrosken och sänker dem. Eng. transversus thoracis. Av lat. musculus = muskel + transversus = tvär + grek. thorax = bröstkorg.
trapezium, os: subst. os trapezium; stora mångkantsbenet; handlovsben i distala raden vid tummens bas. Sv. stora mångkantsbenet. Eng. trapezium. Av grek. trapezion = oregelbunden fyrhörning.
trapezius: subst. stor, platt, triangelformad muskel över nacke, axel och övre rygg (kappmuskeln); lyfter och stabiliserar skulderbladet. Sv. kappmuskeln. Eng. trapezius. Av gr. trapezion = liten fyrhörning (muskelparets form). Jfr Trapezoideus.
trapezius, musculus: subst. musculus trapezius; kappmuskeln; stor, ytlig ryggmuskel från nacke och ryggrad till skuldergördeln som lyfter, drar in och vrider skulderbladet. Sv. kappmuskel. Eng. trapezius. Av lat. musculus = muskel + grek. trapezion = liten bordskiva (formen).
trapezoideum, ligamentum: subst. ligamentum trapezoideum; den yttre, fyrkantiga delen av korakoklavikularbandet. Eng. trapezoid ligament. Av grek. trapezoeides = bordsformad, trapetsformad.
trapezoideum, os: subst. os trapezoideum; lilla mångkantsbenet; handlovsben i distala raden vid pekfingrets bas. Sv. lilla mångkantsbenet. Eng. trapezoid. Av grek. trapezoeides = trapetsliknande.
trapezoideus: adj. trapetsformad; t.ex. os trapezoideum i carpus, ligamentum trapezoideum. Sv. trapezoid. Eng. trapezoid. Av grek. trapeza (bord, trapets) + eidos = form.
trauma: subst. (-t; pl. -n) skada på kroppen genom yttre våld; även psykiskt trauma efter en svår händelse. Sv. skada. Eng. trauma. Av gr. trauma = sår, skada. Jfr Traumatisk, Traumatologi. ICD-10: skada, kodas efter lokal (S-koder; ospec. T14).
traumatisk: adj. som orsakas av eller beror på en skada; även själsligt omskakande. Sv. skade-. Eng. traumatic. Av gr. trauma = sår. Jfr Trauma.
traumatologi: subst. (-n) läran om skador, skademekanismer och deras behandling. Eng. traumatology. Av gr. trauma = sår + logos = lära. Jfr Trauma.
trematod: subst. (-en; pl. -er) sugmask; en grupp parasitiska plattmaskar, t.ex. de som orsakar schistosomiasis (snäckfeber). Sv. sugmask. Eng. trematode. Av gr. trematodes = försedd med hål (sugskålar). Jfr Parasit, Schistosomiasis.
tremens: adj. skälvande, darrande; ingår i delirium tremens, abstinensdelirium med skakningar vid alkoholabstinens. Eng. tremens. Av lat. tremere = darra. Jfr Delirium tremens, Tremor.
tremor: subst. (-n) ofrivillig, rytmisk skakning (darrning) i en kroppsdel, oftast händerna. Sv. skakning, darrning. Eng. tremor. Av lat. tremere = darra. Jfr Tremens.
Trendelenburg: subst. Trendelenburgs tecken, gång och test; ortopediska fynd kopplade till höftens funktion — bäckenet sjunker på den lyfta sidan (positivt tecken) vid svaghet i höftens abduktorer. Eng. Trendelenburg's sign. Uppkallat efter Friedrich Trendelenburg (1844–1924), tysk kirurg. Jfr Trendelenburgläge.
Trendelenburgläge: subst. ryggläge med sänkt huvud och höjda ben; ökar venöst återflöde till hjärtat och används bl.a. vid chock. Eng. Trendelenburg position. Uppkallat efter Friedrich Trendelenburg (1844–1924), tysk kirurg.
trepanation: subst. (-en) operativt borrande eller öppnande av en öppning i skallbenet, t.ex. för att avlasta tryck eller tömma en blödning. Eng. trepanation. Av gr. trypanon = borr. Jfr Kraniotomi.
triage: subst. prioritering av skadade och sjuka efter hur brådskande vård de behöver, särskilt vid många drabbade samtidigt (katastrof). Eng. triage. Av fr. trier = sortera, välja ut. Jfr Katastrofmedicin.
triangulare dextrum, ligamentum: subst. ligamentum triangulare dextrum; högra triangelbandet; kransbandets högra spets som fäster höger leverlob vid mellangärdet. Eng. right triangular ligament. Av lat. triangulum = triangel + dexter = höger + ligamentum = band.
triangulare sinistrum, ligamentum: subst. ligamentum triangulare sinistrum; vänstra triangelbandet; kransbandets vänstra spets som fäster vänster leverlob vid mellangärdet. Eng. left triangular ligament. Av lat. triangulum = triangel + sinister = vänster + ligamentum = band.
triangularis: adj. trekantig; t.ex. m. triangularis = depressor anguli oris. Sv. triangulär. Eng. triangular. Av lat. triangulum = triangel.
triangularis, musculus: subst. musculus triangularis; triangulär muskel; muskel med trekantig form. Eng. triangular muscle. Av lat. musculus = muskel + triangularis = trekantig.
triceps: subst. trehövdad muskel (med tre ursprung), t.ex. M. triceps brachii i överarmens baksida. Eng. triceps. Av lat. tri- (tre) + caput = huvud; "trehövdad".
triceps brachii, musculus: subst. musculus triceps brachii; trehövdade armmuskeln; överarmens stora sträckmuskel på baksidan, med tre huvuden; sträcker armbågen. Sv. triceps. Eng. triceps brachii. Av lat. musculus = muskel + triceps = trehövdad + brachium = överarm.
triceps surae, musculus: subst. musculus triceps surae; trehövdade vadmuskeln; den stora vadmuskel som bildas av gastrocnemius (två huvuden) och soleus och som via hälsenan sänker foten. Eng. triceps surae. Av lat. musculus = muskel + triceps = trehövdad + sura = vad.
triceps, musculus: subst. musculus triceps; trehövdad muskel; muskel som börjar med tre skilda huvuden. Eng. three-headed muscle. Av lat. musculus = muskel + tri = tre + caput = huvud.
tricepsreflex: subst. (-en) senreflex som utlöses genom slag mot tricepssenan vid armbågen och ger sträckning i armbågen; testar nervrötterna C7–C8. Eng. triceps reflex. Jfr Triceps, Reflex.
trichomonas vaginit: subst. slidinflammation orsakad av parasiten Trichomonas vaginalis, som smittar vid samlag; ger flytning och klåda. Även trikomonas vaginit. Eng. trichomonas vaginitis. Av gr. thrix = hår + monas = encellig. Jfr Vaginit, Parasit.
trichotillomani: subst. (-n) tvångsmässig hårutryckning; en impulskontrollstörning där personen drar ut sitt eget hår så att kala fläckar uppstår. Eng. trichotillomania. Av gr. thrix = hår + tillein = rycka + mania = tvångsmässig drift. Jfr Trikofagi.
trigeminale, ganglion: subst. ganglion trigeminale; trigeminusgangliet (Gasserska gangliet); det stora känselganglion på tinningbenets pyramidspets (i Meckels håla) där trillingnervens tre grenar möts. Eng. trigeminal ganglion. Av lat. tres = tre + geminus = tvilling + grek. ganglion = knuta.
trigeminus: adj. trefaldig, tredelad; n. trigeminus = 5:e kranialnerven med tre grenar (V1, V2, V3). Sv. trigeminusnerven. Eng. trigeminal nerve. Vardag. ansiktsnerven. Av lat. tri- (tre) + geminus = tvilling.
trigeminus, nervus: subst. nervus trigeminus [V]; trillingnerven (femte kranialnerven); huvudets stora känselnerv med tre grenar (ögon-, överkäks- och underkäksnerven) samt motoriska fibrer till tuggmusklerna. Sv. trillingnerven. Eng. trigeminal nerve. Av lat. tres = tre + geminus = tvilling + nervus = nerv.
trigeminusneuralgi: subst. (-n) anfallsvis, intensiv blixtrande ansiktssmärta i trigeminusnervens utbredningsområde. Även trigeminusnevralgi. Eng. trigeminal neuralgia. Jfr Trigeminus, Neuralgi. ICD-10: G50.0. ICD-11: 8B82.0.
trigger: verb utlösande faktor; något som framkallar en reaktion eller ett anfall. Även trigga = utlösa. (subst., -n) Eng. trigger. Av eng. trigger = avtryckare. Jfr Triggerpunkt.
triggerpunkt: subst. (-en) liten, hård och öm knut i en muskel som vid tryck kan ge utstrålande, refererad smärta till ett annat område. Eng. trigger point. Jfr Refererad smärta.
triggerzon: subst. (-en) avgränsat hudområde varifrån smärtanfall kan utlösas vid beröring, t.ex. vid trigeminusneuralgi. Eng. trigger zone. Jfr Trigeminusneuralgi.
triglycerid: subst. (-en; pl. -er) den vanligaste formen av fett (neutralfett) i kroppen och kosten; består av glycerol med tre fettsyror. Eng. triglyceride. Av gr. tri- = tre + glycerid. Jfr Kolesterol.
triglycerider: subst. (pl.) den vanligaste formen av fett (neutralfett) i kroppen och kosten; höga blodnivåer ökar risken för hjärt-kärlsjukdom. Eng. triglycerides (TG). Referensvärde (vuxen, fastande): ca 0,45–2,6 mmol/L. Jfr Kolesterol, HDL, LDL, Lipas.
trigoni vesicae, musculi: subst. musculi trigoni vesicae; blåstriangelns muskler; de glatta muskelskikt som bygger upp blåstriangeln och förankrar uretärmynningarna. Eng. trigonal muscles. Av grek. trigonon = triangel + lat. vesica = blåsa + musculus = muskel.
trigonum: subst. trekant; t.ex. trigonum vesicae (trekanten i urinblåsan), trigonum femorale. Sv. trigonum, trekant. Eng. triangle, trigonum. Av lat./grek. trigonum = triangel.
trigonum auscultationis: subst. en bindvävsförsvagad triangel på övre ryggen där andningsljud hörs särskilt väl med stetoskop. Eng. auscultatory triangle. Av lat. trigonum = triangel + auscultare = lyssna.
trigonum caroticum: subst. den triangel på halsens framsida där halspulsådern kan palperas och delar sig. Eng. carotid triangle. Av lat. trigonum = triangel + grek. karos = djup sömn (karotis).
trigonum clavipectorale: subst. den triangulära fördjupning (deltopektorala trigonen) mellan deltamuskeln, stora bröstmuskeln och nyckelbenet. Eng. clavipectoral triangle. Av lat. trigonum = triangel + clavicula = nyckelben + pectus = bröst.
trigonum cystohepaticum: subst. cystohepatiska triangeln (Calots triangel); det område som begränsas av gallblåsegången, levergången och leverns underyta; viktig orienteringspunkt vid gallblåseoperation. Eng. cystohepatic triangle. Av grek. kystis = blåsa + hepar = lever + lat. trigonum = triangel.
trigonum femorale: subst. lårtriangeln; den triangulära fördjupning högst upp på lårets framsida (begränsad av ljumskbandet, skräddarmuskeln och långa inåtföraren) där lårkärlen och lårnerven ligger. Eng. femoral triangle. Av lat. trigonum = triangel + femur = lår.
trigonum femoris: subst. den triangulära fördjupning högst upp på lårets framsida (Scarpas triangel) där lårartär, lårven och lårnerv ligger. Sv. femoraltriangeln. Eng. femoral triangle. Av lat. trigonum = triangel + femur = lårben.
trigonum fibrosum dextrum: subst. högra fibrösa triangeln; den centrala bindvävsknuta i hjärtskelettet mellan aorta-, tricuspidalis- och mitralisringarna; genompasseras av His bunt. Eng. right fibrous trigone. Av lat. trigonum = triangel + fibrosus = trådig + dexter = höger.
trigonum fibrosum sinistrum: subst. vänstra fibrösa triangeln; bindvävsknuta i hjärtskelettet mellan aortaringen och mitralisringen. Eng. left fibrous trigone. Av lat. trigonum = triangel + fibrosus = trådig + sinister = vänster.
trigonum inguinale: subst. ljumsktriangeln (Hesselbachs triangel); det område på främre bukväggens insida som begränsas av nedre epigastriska kärlen, raka bukmuskelns kant och ljumskbandet; svag punkt för direkta ljumskbråck. Eng. inguinal triangle. Av lat. trigonum = triangel + inguen = ljumske.
trigonum lumbale inferius: subst. den nedre ländtriangeln (Petits triangel) i bukväggen, en svag punkt för ländbråck. Eng. inferior lumbar triangle. Av lat. trigonum = triangel + lumbus = länd + inferior = nedre.
trigonum lumbale superius: subst. den övre ländtriangeln (Grynfeltts triangel), ytterligare en svag punkt för ländbråck. Eng. superior lumbar triangle. Av lat. trigonum = triangel + lumbus = länd + superior = övre.
trigonum lumbocostale: subst. lumbokostala triangeln; en muskelfri lucka mellan diafragmas länd- och revbensdel (Bochdaleks triangel). Eng. lumbocostal triangle. Av lat. trigonum = triangel + lumbus = länd + costa = revben.
trigonum musculare: subst. den triangel på halsens framsida mellan tungbenet, mittlinjen och sternocleidomastoideus; innehåller struphuvud, sköldkörtel m.m. Eng. muscular triangle. Av lat. trigonum = triangel + musculus = muskel.
trigonum omoclaviculare: subst. den nedre delen av halsens laterala triangel (stora övernyckelbensgropen), ovanför nyckelbenet. Eng. omoclavicular triangle. Av grek. omos = skuldra + lat. clavicula = nyckelben.
trigonum retromolare: subst. bakre kindtandstriangeln; det lilla triangelformiga området bakom sista kindtanden i underkäken. Eng. retromolar triangle. Av lat. trigonum = triangel + retro = bakom + molaris = kindtand.
trigonum sternocostale: subst. sternokostala triangeln; en muskelfri lucka mellan diafragmas bröstbens- och revbensdel (Morgagnis triangel). Eng. sternocostal triangle. Av lat. trigonum = triangel + grek. sternon = bröstben + lat. costa = revben.
trigonum submandibulare: subst. den triangel under underkäken som begränsas av käken och digastricusbukarna; innehåller submandibulariskörteln. Eng. submandibular triangle. Av lat. trigonum = triangel + sub = under + mandibula = underkäke.
trigonum submentale: subst. den lilla triangeln under hakan mellan de främre digastricusbukarna och tungbenet. Eng. submental triangle. Av lat. trigonum = triangel + sub = under + mentum = haka.
trigonum vesicae: subst. blåstriangeln (Lieutauds triangel); det släta triangulära slemhinneområde i blåsbotten mellan de två uretärmynningarna och inre urinrörsmynningen. Sv. blåstriangel. Eng. trigone of bladder. Av grek. trigonon = triangel + lat. vesica = blåsa.
trigonum, os: subst. os trigonum; inkonstant litet extra fotben bakom språngbenet (en lossnad bakre knöl; anatomisk variant). Eng. os trigonum. Av lat. os = ben + grek. trigonon = triangel.
trijodtyronin: subst. (-et) T3; det biologiskt aktiva sköldkörtelhormonet, kraftfullare än T4 men i lägre mängd. Sv. T3. Eng. triiodothyronine. Jfr T3, Tyroxin.
trikinos: subst. (-en) parasitsjukdom av trikiner (Trichinella), rundmaskar man får i sig via dåligt tillagat fläsk- eller vildsvinskött; ger feber, muskelvärk och svullnader. Eng. trichinosis. Jfr Trikiner. ICD-10: B75.
trikobesoar: subst. (-en) hårboll i magsäcken eller tarmen som bildas av sväljt hår och kan ge stopp (obstruktion). Eng. trichobezoar. Av gr. thrix = hår + bezoar. Jfr Trikofagi.
trikofagi: subst. (-n) tvångsmässigt ätande av det utdragna håret, en variant kopplad till trichotillomani; kan leda till hårboll i magen. Eng. trichophagia. Av gr. thrix = hår + phagein = äta. Jfr Trichotillomani, Trikobesoar.
trikuspidalklaff: subst. (-en) hjärtklaffen med tre flikar mellan höger förmak och höger kammare. Eng. tricuspid valve. Av lat. tri = tre + cuspis = spets, flik. Jfr Mitralisklaff.
trimester: subst. (-n; pl. -trar) en tredjedel av graviditeten, dvs. cirka tre månader. Eng. trimester. Av lat. tri = tre + mensis = månad. Jfr Termin.
triquetrum, os: subst. os triquetrum; tribenet; det trekantiga handlovsbenet på lillfingersidan i proximala raden. Sv. triangelben. Eng. triquetrum. Av lat. triquetrus = trekantig.
triquetrus: subst. trekantig; os triquetrum = det trekantiga handrotsbenet. Sv. triquetrum. Eng. triquetrum. Av lat. triquetrus = trekantig.
trismus: subst. käkspärr; långvarig kramp i tuggmusklerna som gör att munnen inte kan öppnas, ett klassiskt tidigt tecken på stelkramp. Sv. käkspärr. Eng. trismus. Av gr. trismos = gnissel. Jfr Tetanus.
trochantaricus: adj. som hör till trochanter; t.ex. bursa trochanterica. Sv. trokanterisk. Eng. trochanteric. Av grek. trokhazein = springa.
trochanter: subst. stor knöl på lårbenet; fäste för höftens muskler. Sv. trokanter. Eng. trochanter. Vardag. höftknölen (trochanter major = större trokanter; trochanter minor = mindre trokanter). Av grek. trokhazein = löpa, springa; musklerna här möjliggör löpning.
trochanter major: subst. stora benutskottet; den stora benknölen utåt-upptill på lårbenet, fäste för sätesmusklerna (kännbar på höftens utsida). Eng. greater trochanter. Av grek. trochanter = benutskott + lat. major = större.
trochanter minor: subst. lilla benutskottet; en mindre benknöl inåt-nedtill på lårbenshalsens bas, fäste för m. iliopsoas. Eng. lesser trochanter. Av grek. trochanter = benutskott + lat. minor = mindre.
trochanter tertius: subst. tredje benutskottet; inkonstant benknöl vid sätesknölen på lårbenet (anatomisk variant). Eng. third trochanter. Av grek. trochanter = benutskott + lat. tertius = tredje.
trochanterica musculi glutei maximi, bursa: subst. bursa trochanterica musculi glutei maximi; trokanterbursan; slemsäck mellan stora sätesmuskelns sena och lårbenets stora benutskott; vanlig orsak till smärta på höftens utsida. Eng. trochanteric bursa of gluteus maximus. Av lat. bursa = säck + trochanter = benutskott + musculus gluteus maximus = stora sätesmuskeln.
trochlea: subst. rulle; t.ex. trochlea humeri (rullformig ledyta), trochlea tali, trochlea musculi obliqui superioris oculi. Sv. trochlea, rulle. Eng. trochlea, pulley. Av grek. trochilia = blockhjul, rulle.
trochlea fibularis: subst. vadbensutskottet; en liten kam på hälbenets utsida som skiljer de två vadbensmusklernas senor. Eng. fibular trochlea. Av lat. trochlea = trissa + fibula = vadben.
trochlea humeri: subst. överarmsbenets ledtrissa; den trissformade ledytan nedtill som ledar mot armbågsbenet. Eng. trochlea of humerus. Av lat./grek. trochlea = trissa, block.
trochlea muscularis: subst. muskeltrissa; en brosk- eller benögla som en muskelsena löper genom och byter riktning kring, som ett block. Eng. muscular trochlea. Av lat. trochlea = block, trissa + muscularis = som hör till muskel.
trochlea phalangis: subst. falangens ledtrissa; den trissformade ledytan på grund- och mellanfalangens yttre ände. Eng. trochlea of phalanx. Av lat./grek. trochlea = trissa + phalanx = fingerben.
trochlea tali: subst. språngbenets ledtrissa; den valvformade ledytan upptill som ledar mot skenben och fotknölar i fotleden. Eng. trochlea of talus. Av lat./grek. trochlea = trissa + talus = språngben.
trochlearis: adj. som hör till trochlea; n. trochlearis = 4:e kranialnerven, innerverar m. obliquus superior oculi. Sv. trokleär. Eng. trochlear. Av grek. trochilia = blockhjul.
trochlearis, nervus: subst. nervus trochlearis [IV]; trochlearisnerven (fjärde kranialnerven); den tunnaste kranialnerven, som styr ögats övre sneda muskel (m. obliquus superior). Eng. trochlear nerve. Av lat. trochlea = trissa + nervus = nerv.
trochoidea, articulatio: subst. articulatio trochoidea; vridled; led där ett ben vrider sig kring sin längdaxel inuti en ring (t.ex. mellan atlas och axis). Sv. vridled. Eng. pivot joint. Av grek. trochos = hjul.
trofisk: adj. som rör vävnadernas näring och tillväxt; trofiska förändringar = vävnadsförändringar pga. störd näringstillförsel. Eng. trophic. Av gr. trophe = näring. Jfr Atrofi, Hypertrofi.
trokantertendinit: subst. (-en) seninflammation vid stora lårbensknölen (trochanter major) på utsidan av höften; ger smärta på höftens utsida. Eng. trochanteric tendinitis. Jfr Trochanter, Tendinit.
tromb: subst. (-en; pl. -er) blodpropp som bildats och sitter fast på platsen i ett blodkärl eller i hjärtat. Sv. blodpropp. Eng. thrombus. Av gr. thrombos = klump, levrat blod. Jfr Trombos, Emboli.
trombektomi: verb kirurgiskt eller kateterburet avlägsnande av en blodpropp ur ett kärl. Även trombektomera . (subst., -n) Eng. thrombectomy. Av gr. thrombos = propp + ektome = bortskärande. Jfr Tromb.
trombendartärektomi: subst. (-n) operation där både blodpropp och den förtjockade innersta kärlväggen avlägsnas ur en tilltäppt artär, t.ex. halspulsådern. Eng. thromboendarterectomy. Av gr. thrombos + endon = inre + arteria + ektome = bortskärande. Jfr Endartärektomi.
trombocyt: subst. (-en; pl. -er) blodplätt; litet cellfragment i blodet som är centralt för blodets levring (koagulation) och sårläkning. Sv. blodplätt. Eng. thrombocyte, platelet. Av gr. thrombos = propp + kytos = cell. Jfr Trombocytopeni, Koagulation.
trombocytaggregation: subst. (-en) att blodplättarna klumpar ihop sig (fastnar i varandra), ett tidigt steg i bildningen av en blodpropp. Eng. platelet aggregation. Jfr Trombocyt.
trombocytemi: subst. (-n) kraftigt förhöjt antal blodplättar pga. överproduktion i benmärgen (en myeloproliferativ sjukdom). Eng. thrombocythemia. Av trombocyt + gr. haima = blod. Jfr Trombocytos. ICD-10: D47.3.
trombocytopeni: subst. (-n) lågt antal blodplättar i blodet, vilket ökar blödningsbenägenheten. Eng. thrombocytopenia. Av trombocyt + gr. penia = brist. Jfr Trombocytos. ICD-10: D69.6 (övriga D69). ICD-11: 3B64.
trombocytos: subst. (-en) förhöjt antal blodplättar i blodet, ofta som reaktiv följd av t.ex. infektion, blödning eller inflammation. Eng. thrombocytosis. Av trombocyt + -os = tillstånd. Jfr Trombocytemi, Trombocytopeni. ICD-10: D75.8.
tromboembolism: subst. (-en) tillstånd där en blodpropp lossnar och förs med blodet till en annan plats där den täpper till ett kärl, t.ex. lungemboli. Eng. thromboembolism. Av tromb + emboli. Jfr Emboli, Lungemboli. ICD-10: kodas efter lokal (lungemboli I26, DVT I80.2).
trombofili: subst. (-n) ökad benägenhet att bilda blodproppar, ärftlig eller förvärvad. Eng. thrombophilia. ICD-10: D68.5–D68.6.
tromboflebit: subst. (-en) inflammation i en, oftast ytlig, ven i samband med att en blodpropp bildas där. Eng. thrombophlebitis. Av gr. thrombos + phleps = ven + -it = inflammation. Jfr Flebit, Trombos. ICD-10: I80.
trombogen: adj. som framkallar eller främjar bildning av blodpropp. Eng. thrombogenic. Av gr. thrombos = propp + -gen = alstrande. Jfr Trombos.
trombolys: subst. (-en) läkemedelsbehandling som löser upp en nybildad blodpropp, t.ex. vid hjärtinfarkt eller stroke. Sv. proppupplösning. Eng. thrombolysis. Av gr. thrombos = propp + lysis = upplösning. Jfr Trombolytisk.
trombolytisk: adj. proppupplösande; om läkemedel som bryter ned blodproppar. Eng. thrombolytic. Jfr Trombolys.
trombos: subst. (-en; pl. -er) bildning av en blodpropp inuti ett blodkärl eller hjärtat, med risk för att blodflödet blockeras. Sv. blodproppsbildning. Eng. thrombosis. Av gr. thrombosis = levring. Jfr Tromb, Tromboembolism. ICD-10: efter lokal (djup ventrombos I80.2, lungemboli I26). ICD-11: BD71.
trombosprofylax: subst. (-en) förebyggande behandling, t.ex. blodförtunnande läkemedel, för att hindra blodproppar. Eng. thrombosis prophylaxis. Jfr Trombos, Profylax, Antikoagulantia.
trombotisk: adj. som har med blodproppsbildning att göra. Eng. thrombotic. Jfr Trombos.
trombotisk trombocytopenisk purpura: subst. allvarlig sjukdom med små blodproppar i kärlen, lågt antal blodplättar, blodbrist (hemolys) och organskador. Eng. thrombotic thrombocytopenic purpura. Jfr Trombocytopeni, Purpura, Hemolys. ICD-10: M31.1.
tropi: subst. (-n) skelning; en ständigt närvarande, avvikande ögonställning, t.ex. esotropi eller exotropi. Eng. tropia. Av gr. trope = vändning. Jfr Strabism, Fori.
troponin: subst. (-et) protein i hjärt- och skelettmuskel som mäts i blodet; förhöjda nivåer talar för skada på hjärtmuskeln (hjärtinfarkt). Eng. troponin. Av gr. tropos = vändning. Referensvärde (vuxen): troponin T < 15 ng/L; stigande värden över tid stärker misstanke om hjärtinfarkt. Jfr Hjärtinfarkt.
trumhinneperforation: subst. (-en, -er) hål eller bristning i trumhinnan, orsakad av infektion, tryckskada eller direkt våld; ger ofta nedsatt hörsel och flytning. Eng. tympanic membrane perforation. Av trumhinna + perforation = genombrytning. ICD-10: H72.
trunci et ductus lymphatici: subst. lymftrunci och lymfgångar; de stora lymfkärl som samlar lymfan från kroppens regioner och tömmer den i venvinklarna (där inre halsven och nyckelbensven möts). Eng. lymphatic trunks and ducts. Av lat. truncus = stam + ductus = gång + lympha = klart vatten.
truncus: subst. stam; t.ex. truncus brachiocephalicus, truncus pulmonalis, truncus coeliacus. Sv. stam, truncus. Eng. trunk. Av lat. truncus = stam, bål.
truncus pulmonalis: subst. lungartärstammen; det stora kärl som leder syrefattigt blod från höger kammare och strax delar sig i höger och vänster lungartär. Sv. lungartärstam. Eng. pulmonary trunk. Av lat. truncus = stam + pulmo = lunga.
tryckfallssjuka: subst. (-n) dykarsjuka; allvarligt tillstånd där upplöst gas bildar bubblor i blod och vävnader när trycket sjunker för snabbt vid uppstigning. Sv. dykarsjuka. Eng. decompression sickness. Jfr Emboli. ICD-10: T70.3.
trycksår: subst. (-et) sår som uppstår av långvarigt tryck mot huden över ett benutskott, vanligt hos sängliggande. Sv. liggsår. Eng. pressure ulcer. Jfr Decubitus. ICD-10: L89. ICD-11: EH90.
trängande: adj. som ger ett starkt, plötsligt och svårkontrollerat behov, t.ex. trängande urinträngningar. Eng. urgent. Jfr Tenesm.
trångvinkelglaukom: subst. (-et) form av glaukom (grön starr) där kammarvinkeln är trång så att avflödet av kammarvätska hindras; kan ge akut tryckstegring. Eng. angle-closure glaucoma. Jfr Glaukom.
TS: subst. förkortning för tics och Tourettes syndrom; neuropsykiatriskt tillstånd med motoriska och vokala tics. Eng. Tourette syndrome. Jfr Tourettes syndrom, Tic. ICD-10: F95.2.
TSH: subst. tyreoideastimulerande hormon; hypofyshormon som styr sköldkörtelns produktion av sköldkörtelhormon. Eng. thyroid-stimulating hormone, thyrotropin. Referensvärde (vuxen): ca 0,4–4,0 mIE/L; högt vid underfunktion, lågt vid överfunktion. Jfr Tyreoidea, Hypofys, T4, T3, TRAK.
TSS: subst. toxiskt chocksyndrom; akut, livshotande tillstånd orsakat av bakterietoxiner. Eng. toxic shock syndrome. Jfr Toxiskt chocksyndrom.
TT: subst. trombotest; äldre koagulationstest av blodets levringsförmåga, numera ersatt av INR. Eng. thrombotest. Jfr INR, Koagulation.
TTP: subst. trombotisk trombocytopenisk purpura. Eng. thrombotic thrombocytopenic purpura. Jfr Trombotisk trombocytopenisk purpura.
TTT: subst. transpupillär termoterapi; behandling av vissa ögonsjukdomar med infraröd laser genom pupillen. Eng. transpupillary thermotherapy. Jfr Laser.
tuba: subst. trumpet, rör; t.ex. tuba auditiva (hörselnröret Eustachii), tuba uterina (äggledarröret). Sv. tuba, rör. Eng. tube, tuba. Av lat. tuba = trumpet.
tuba auditiva: subst. örontrumpeten (Eustachiska röret); den gång som förbinder mellanörat med nässvalget och utjämnar lufttrycket på trumhinnans båda sidor. Sv. örontrumpet. Eng. pharyngotympanic tube. Av lat. tuba = rör + audire = höra.
tuba uterina: subst. äggledaren (salpinx); det parade rör som fångar upp ägget och leder det till livmodern; vanlig plats för befruktning och utomkvedshavandeskap. Sv. äggledare. Eng. uterine tube. Av lat. tuba = rör + uterus = livmoder.
tubaria, tonsilla: subst. tonsilla tubaria; tubmandeln; ansamling av lymfvävnad kring örontrumpetens svalgmynning. Eng. tubal tonsil. Av lat. tonsilla = mandel + tuba = örontrumpet.
tubarius: adj. som hör till tuba; t.ex. tonsilla tubaria, plica tubaria. Sv. tubar. Eng. tubal. Av lat. tuba = rör.
tubastenos: subst. (-en) förträngning av örontrumpeten (tuba auditiva), kanalen mellan mellanörat och svalget; ger lockkänsla och problem med tryckutjämning. Eng. eustachian tube stenosis. Jfr Tuba, Stenos. ICD-10: H68.1.
tuber: subst. utbuktning eller knöl på ett ben. Sv. tuber, knöl. Eng. tuber; liten knöl: tuberculum (eng. tubercle). Av lat. tuber = svullnad, knöl.
tuber calcanei: subst. hälbensknölen; hälbenets kraftiga bakre knöl som bildar hälen och bär hälsenans fäste. Sv. hälbensknöl. Eng. calcaneal tuberosity. Av lat. tuber = knöl + calcaneus = hälben.
tuber frontale: subst. pannknölen; den rundade upphöjningen på var sida av pannan. Eng. frontal tuber. Av lat. tuber = knöl + frons = panna.
tuber ischiadicum: subst. sittbensknölen; den kraftiga knöl man vilar tyngden på i sittande, fäste för baksida lår-musklerna. Sv. sittbensknöl. Eng. ischial tuberosity. Av lat. tuber = knöl + ischiadicus = sittbens-.
tuber maxillae: subst. överkäksknölen; den runda upphöjningen baktill på överkäken. Eng. maxillary tuberosity. Av lat. tuber = knöl + maxilla = överkäke.
tuber omentale: subst. oment-tubern; en rundad upphöjning på lever respektive bukspottkörtel som vetter mot det lilla bukhinneförklädet. Eng. omental tuberosity. Av lat. tuber = knöl + omentum = bukhinneförkläde.
tuber parietale: subst. hjässknölen; den rundade upphöjningen på hjässbenets utsida (skallens bredaste punkt). Eng. parietal tuber. Av lat. tuber = knöl + paries = vägg (hjässben).
tubercula areolae: subst. de små knottror på vårtgården som motsvarar de areolära körtlarnas mynningar; Montgomerys knottror. Eng. areolar tubercles. Av lat. tuberculum = liten knöl + areola = vårtgård.
tuberculum: subst. liten knöl; benig utskjutning som tjänar som muskelfäste, t.ex. tuberculum majus/minus humeri. Sv. tuberkulum. Eng. tubercle, tuberculum. Av lat. tuber (knöl) + -culum (diminutiv).
tuberculum adductorium: subst. adduktorknölen; liten knöl på inre ledknölens topp där m. adductor magnus fäster. Eng. adductor tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + adductor = inåtförarmuskel.
tuberculum anterius: subst. främre knölen; liten benknöl på framsidan av t.ex. halskotans tvärutskott. Eng. anterior tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + anterior = främre.
tuberculum articulare: subst. ledknölen (käkleden); benknölen framför käkledsgropen som underkäkens ledhuvud glider fram på vid gapning. Eng. articular tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + articularis (led).
tuberculum auriculare: subst. en liten knöl på öronkantens bakre övre del; Darwins knöl. Eng. auricular (Darwin's) tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + auricula = ytteröra.
tuberculum calcanei: subst. liten knöl på hälbenets undersida framför hälbensknölen. Eng. calcaneal tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + calcaneus = hälben.
tuberculum caroticum: subst. karotisknölen; framtill liggande knöl på sjätte halskotans tvärutskott, mot vilken halspulsådern kan tryckas. Eng. carotid tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + grek. karotis = halspulsåder.
tuberculum conoideum: subst. konknölen; del av nyckelbenets ledbandsknöl där lig. conoideum fäster. Eng. conoid tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + conoideus = konformad.
tuberculum costae: subst. revbenstuberkeln; knöl på revbenets baksida som ledar mot bröstkotans tvärutskott. Eng. tubercle of rib. Av lat. tuberculum = liten knöl + costa = revben.
tuberculum deltoideum: subst. deltaknölen; liten knöl på skulderbladskammen där deltamuskeln börjar. Eng. deltoid tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + grek. delta (Δ-form).
tuberculum dentis: subst. tandtuberkel; en liten upphöjning på en tandyta, t.ex. på framtändernas insida. Eng. tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + dens = tand.
tuberculum dorsale: subst. dorsalknölen (Listers tuberkel); knöl på strålbenets baksida nedtill som styr tumsträckarens sena. Eng. dorsal tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + dorsalis (dorsum = rygg, baksida).
tuberculum iliacum: subst. höftbenskamsknölen; en knöl på höftbenskammens yttre läpp, någon decimeter bakom främre övre höftbenstaggen. Eng. tubercle of iliac crest. Av lat. tuberculum = knöl + os ilium = tarmben.
tuberculum infraglenoidale: subst. knöl nedanför skulderbladets ledpanna, fäste för tricepsens långa sena. Eng. infraglenoid tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + infra = nedanför + grek. glene = ledpanna.
tuberculum intercondylare laterale: subst. yttre mellankondyltaggen; den laterala av de två småtaggarna på mellankondylupphöjningen. Eng. lateral intercondylar tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + inter = mellan + condylus = ledknöl + lateralis = yttre.
tuberculum intercondylare mediale: subst. inre mellankondyltaggen; den mediala av de två småtaggarna på mellankondylupphöjningen. Eng. medial intercondylar tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + inter = mellan + condylus = ledknöl + medialis = inre.
tuberculum intervenosum: subst. intervenösa knölen (Lowers knöl); en liten upphöjning i höger förmak mellan hålvenernas mynningar. Eng. intervenous tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + inter = mellan + vena = ven.
tuberculum jugulare: subst. jugularknölen; upphöjning på nackbenets insida ovanför hypoglossuskanalen. Eng. jugular tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + jugulum = halsgrop.
tuberculum laterale: subst. yttre knölen; den laterala av två knölar (t.ex. på språngbenets bakre utskott). Eng. lateral tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + lateralis = yttre.
tuberculum majus: subst. större knölen; den stora knölen utåt på överarmsbenets övre del, fäste för rotatorkuffens muskler. Eng. greater tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + major = större.
tuberculum marginale: subst. kantknölen; liten knöl på okbenets bakre kant där tuggmuskelfascian fäster. Eng. marginal tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + margo = kant.
tuberculum mediale: subst. inre knölen; den mediala av två knölar (t.ex. på språngbenets bakre utskott). Eng. medial tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + medialis = inre.
tuberculum mentale: subst. hakknölen; en av de små knölarna på var sida om hakutskottet. Eng. mental tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + mentum = haka.
tuberculum minus: subst. mindre knölen; den mindre knölen framtill på överarmsbenets övre del. Eng. lesser tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + minor = mindre.
tuberculum musculi scaleni anterioris: subst. knöl på första revbenets ovansida där främre scalenusmuskeln fäster. Eng. scalene tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + musculus scalenus = scalenusmuskel + anterior = främre.
tuberculum obturatorium anterius: subst. främre obturatorknölen; liten knöl framtill vid obturatorfåran. Eng. anterior obturator tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + obturatorius + anterior = främre.
tuberculum obturatorium posterius: subst. bakre obturatorknölen; liten knöl baktill vid obturatorfåran. Eng. posterior obturator tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + obturatorius + posterior = bakre.
tuberculum orbitale: subst. ögonhåleknölen; liten knöl på okbenets ögonhålekant där ett ögonledband fäster. Eng. orbital tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + orbita = ögonhåla.
tuberculum ossis scaphoidei: subst. knöl på båtbenets framsida, kännbar i handflatan. Eng. tubercle of scaphoid. Av lat. tuberculum = knöl + os scaphoideum = båtben.
tuberculum ossis trapezii: subst. knöl på stora mångkantsbenets framsida. Eng. tubercle of trapezium. Av lat. tuberculum = knöl + os trapezium = stora mångkantsbenet.
tuberculum pharyngeum: subst. svalgknölen; liten knöl på nackbenets framdel där svalgväggen fäster. Eng. pharyngeal tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + grek. pharynx = svalg.
tuberculum posterius: subst. bakre knölen; liten benknöl på baksidan av t.ex. halskotans tvärutskott. Eng. posterior tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl + posterior = bakre.
tuberculum pubicum: subst. blygdbensknölen; liten kännbar knöl på blygdbenets övre kant (fäste för ljumskbandet). Eng. pubic tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + pubis = blygdben.
tuberculum quadratum: subst. liten knöl på den bakre intertrochantäriska kammen där m. quadratus femoris fäster. Eng. quadrate tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + quadratus = fyrkantig.
tuberculum sellae: subst. sadelknölen; liten upphöjning framför hypofysgropen på kilbenet. Eng. tuberculum sellae. Av lat. tuberculum = knöl + sella = sadel.
tuberculum supraglenoidale: subst. knöl ovanför skulderbladets ledpanna, fäste för bicepsens långa sena. Eng. supraglenoid tubercle. Av lat. tuberculum = knöl + supra = ovanför + grek. glene = ledpanna.
tuberkel: subst. (-n; pl. tuberkler) liten knöl; särskilt den karakteristiska knutan av inflammerad vävnad vid tuberkulos. Eng. tubercle. Av lat. tuberculum = liten knöl. Jfr Tuberculum, Tuberkulos.
tuberkulos: subst. (-en) kronisk, smittsam infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis, vanligen i lungorna men kan angripa de flesta organ; sprids via luften. Eng. tuberculosis. Förk. tbc. Lat. tuberculosis. Ålderdomligt: lungsot, tvinsot, vita pesten. Jfr Lungsot, Phthisis, Skrofler. ICD-10: A15–A19 (A15 andningsorgan, A19 miliär). ICD-11: 1B10–1B14.
tuberositas: subst. skrovlighet; benig upphöjning för muskelfäste, t.ex. tuberositas tibiae, tuberositas radii. Sv. tuberositet. Eng. tuberosity. Av lat. tuberosus = knölig + -itas.
tuberositas deltoidea: subst. deltaknölen på överarmsbenet; sträv yta mitt på benet där deltamuskeln fäster. Eng. deltoid tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + grek. delta (Δ-form).
tuberositas glutea: subst. sätesknölen; sträv upphöjning på lårbenets baksida upptill där den stora sätesmuskeln fäster. Eng. gluteal tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + grek. gloutos = säte.
tuberositas iliaca: subst. tarmbensknölen; sträv yta på tarmbenets inre yta där starka ledband till korsbenet fäster. Eng. iliac tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + os ilium = tarmben.
tuberositas ligamenti coracoclavicularis: subst. sträv yta på nyckelbenets undersida där korpnäbb–nyckelbensligamentet fäster. Eng. tuberosity for coracoclavicular ligament. Av lat. tuberositas = knöl + ligamentum coracoclaviculare.
tuberositas masseterica: subst. tuggmuskelknölen; sträv yta på underkäksvinkelns utsida där tuggmuskeln (m. masseter) fäster. Eng. masseteric tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + grek. maseter = tuggmuskel.
tuberositas musculi serrati anterioris: subst. sträv yta på andra revbenet där främre sågtandsmuskeln fäster. Eng. tuberosity for serratus anterior. Av lat. tuberositas = knöl + musculus serratus anterior = främre sågtandsmuskeln.
tuberositas ossis cuboidei: subst. tärningsbensknölen; knöl på tärningsbenets undersida. Eng. tuberosity of cuboid. Av lat. tuberositas = knöl + os cuboideum = tärningsben.
tuberositas ossis metatarsi primi: subst. knöl på första mellanfotsbenets bas (undersida), fäste för m. fibularis longus. Eng. tuberosity of first metatarsal. Av lat. tuberositas = knöl + os metatarsi primum = första mellanfotsbenet.
tuberositas ossis metatarsi quinti: subst. den kännbara knölen utåt på femte mellanfotsbenets bas, ett vanligt frakturställe. Eng. tuberosity of fifth metatarsal. Av lat. tuberositas = knöl + os metatarsi quintum = femte mellanfotsbenet.
tuberositas ossis navicularis: subst. båtbensknölen; en kännbar knöl på fotens båtben på insidan. Eng. tuberosity of navicular. Av lat. tuberositas = knöl + os naviculare = båtben.
tuberositas ossis sacri: subst. korsbenets ledbandsknöl; sträv upphöjning bakom öronytan där starka ledband fäster. Eng. sacral tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + os sacrum = korsben.
tuberositas phalangis distalis: subst. nagelknölen; den uppruggade änden av ytterfalangen som bär fingerblomman och nageln. Eng. tuberosity of distal phalanx. Av lat. tuberositas = knöl + phalanx distalis = ytterfalang.
tuberositas pronatoria: subst. sträv yta på strålbenets utsida där m. pronator teres fäster. Eng. pronator tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + pronator = inåtvridarmuskel.
tuberositas pterygoidea: subst. vingmuskelknölen; sträv yta på underkäksvinkelns insida där inre vingmuskeln (m. pterygoideus medialis) fäster. Eng. pterygoid tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + grek. pteryx = vinge.
tuberositas radii: subst. strålbensknölen; sträv knöl nedanför strålbenshalsen där bicepsens sena fäster. Eng. radial tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + radius = strålben.
tuberositas tibiae: subst. skenbensknölen; den kännbara knölen framtill upptill på skenbenet där knäskålssenan fäster. Eng. tibial tuberosity. Av lat. tuberositas = knöl + tibia = skenben.
tuberositas ulnae: subst. armbågsbensknölen; sträv yta nedanför kronutskottet där m. brachialis fäster. Eng. tuberosity of ulna. Av lat. tuberositas = knöl + ulna = armbågsben.
tuberosus: adj. knölig; t.ex. os coxae med tuberositas ischiadica. Sv. knölig. Eng. tuberous. Av lat. tuber = knöl + -osus.
tuberös: adj. knölig, försedd med knölar. Sv. knölig. Eng. tuberous. Av lat. tuber = knöl. Jfr Tuberositas.
tuberös skleros: subst. ärftlig sjukdom med godartade tumörer i hjärna, hud, njurar och andra organ, ofta med epilepsi. Lat. sclerosis tuberosa. Eng. tuberous sclerosis. ICD-10: Q85.1.
tubuli seminiferi contorti: subst. de slingrande sädeskanalerna; de hoptrasslade kanaler i testikelloberna där spermierna bildas. Eng. seminiferous tubules. Av lat. tubulus = liten kanal + semen = säd + contortus = hopvriden.
tubuli seminiferi recti: subst. de raka sädeskanalerna; de korta raka kanaler som leder sädesvätskan från de slingrande kanalerna till testikelnätet. Eng. straight tubules. Av lat. tubulus = liten kanal + semen = säd + rectus = rak.
tubulus: subst. litet rör; t.ex. tubuli renales (njurets rörsystem), tubuli seminiferi. Sv. tubulus. Eng. tubule. Av lat. tubus (rör) + -ulus (diminutiv).
tubulär: adj. rörformad, kanalformad. Sv. rörformad. Eng. tubular. Av lat. tubulus = litet rör. Jfr Tubulus.
tularemi: subst. (-n) zoonos orsakad av bakterien Francisella tularensis, ofta spridd via myggor eller gnagare; ger sår, feber och svullna lymfkörtlar. Sv. harpest. Eng. tularaemia. ICD-10: A21. ICD-11: 1B94.
tumör: subst. (-en; pl. -er) onormal vävnadsnybildning (svulst); kan vara godartad eller elakartad. I vid mening även en svullnad. Sv. svulst. Eng. tumor. Av lat. tumere = svälla (tumor = svullnad). Jfr Neoplasi, Cancer. ICD-10: maligna tumörer kodas C00–C97, godartade D10–D36.
tunica: subst. hinna, beklädnad; lager i ett organs vägg, t.ex. tunica intima, tunica media, tunica adventitia. Sv. tunica, hinna. Eng. tunica, coat. Av lat. tunica = underklädnad, hinna.
tunica adventitia: subst. adventitian; det yttre bindvävshölje som omger ett organ där det saknar serosa och i stället är fäst vid omgivningen. Eng. adventitia. Av lat. tunica = hinna + adventicius = tillkommande utifrån.
tunica albuginea: subst. den vita bindvävskapseln; det tjocka, vita bindvävshölje som omger äggstocken respektive testikeln under ytepitelet. Eng. tunica albuginea. Av lat. tunica = hölje + albus = vit.
tunica albuginea corporum cavernosorum: subst. svällkropparnas bindvävshölje; det starka, oeftergivliga bindvävshölje som omger penissvällkropparna och möjliggör styvheten vid erektion. Eng. tunica albuginea of corpora cavernosa. Av lat. tunica = hölje + albus = vit + corpus cavernosum = svällkropp.
tunica conjunctiva: subst. bindhinnan (konjunktivan); den tunna slemhinna som klär ögonlockens insida och övergår på ögongloben fram till hornhinnan. Sv. bindhinna. Eng. conjunctiva. Av lat. tunica = hinna + conjungere = förena.
tunica conjunctiva bulbi: subst. den del av bindehinnan som klär ögonglobens framsida fram till hornhinnan. Sv. bulbära konjunktivan. Eng. bulbar conjunctiva. Av lat. tunica = hinna + conjunctiva = förbindande + bulbus = glob.
tunica conjunctiva palpebrarum: subst. den del av bindehinnan som klär ögonlockens insida. Sv. palpebrala konjunktivan. Eng. palpebral conjunctiva. Av lat. conjunctiva = förbindande + palpebra = ögonlock.
tunica dartos: subst. dartosfascian; det skikt av glatt muskel och bindväv under pungens hud som rynkar pungen vid kyla. Eng. dartos fascia. Av lat. tunica = hölje + grek. dartos = flådd (hud).
tunica externa: subst. kärlväggens ytterhinna (adventitia); det yttre bindvävslagret som förankrar kärlet i omgivningen. Eng. tunica externa. Av lat. tunica = hölje + externus = yttre.
tunica fibrosa: subst. bindvävskapseln; det bindvävshölje som omger ett organ, t.ex. leverns kapsel (Glissons kapsel). Eng. fibrous capsule. Av lat. tunica = hinna + fibrosus = trådig.
tunica fibrosa bulbi: subst. ögats yttre, fasta bindvävshinna, bestående av senhinnan (sclera) och hornhinnan (cornea). Eng. fibrous layer of eyeball. Av lat. tunica = hinna + fibrosa = trådig/bindvävs- + bulbus = glob.
tunica interna bulbi: subst. ögats inre hinna, dvs. näthinnan (retina). Eng. inner layer of eyeball. Av lat. tunica = hinna + interna = inre.
tunica intima: subst. kärlväggens innerhinna; det innersta lagret i kärlväggen, med endotel mot blodet. Eng. tunica intima. Av lat. tunica = hölje + intimus = innerst.
tunica media: subst. kärlväggens mellanhinna; det mellersta lagret av glatt muskel och elastisk vävnad som reglerar kärlets vidd. Eng. tunica media. Av lat. tunica = hölje + medius = mellersta.
tunica mucosa: subst. slemhinnan; det innersta lagret i matsmältningskanalens (och andra ihåliga organs) vägg, med epitel, lös bindväv och en tunn muskelplatta. Sv. slemhinna. Eng. mucosa. Av lat. tunica = hinna + mucosus = slemmig.
tunica mucosa linguae: subst. tungslemhinnan; den slemhinna som täcker tungan, på ryggsidan försedd med papiller. Eng. mucous membrane of tongue. Av lat. tunica = hinna + mucosus = slemmig + lingua = tunga.
tunica mucosa oris: subst. munslemhinnan; den slemhinna som klär munhålans insida. Eng. mucous membrane of mouth. Av lat. tunica = hinna + mucosus = slemmig + os (oris) = mun.
tunica muscularis: subst. muskellagret; det lager av (oftast glatt) muskulatur i ett ihåligt organs vägg som ger dess rörelser, vanligen med ett inre cirkulärt och ett yttre längsgående skikt. Eng. muscular layer. Av lat. tunica = hinna + muscularis = muskel-.
tunica serosa: subst. serosan; det glatta, fuktiga ytterhölje (bukhinnans eller lungsäckens blad) som täcker organ inne i kroppshålorna. Sv. serosa. Eng. serosa. Av lat. tunica = hinna + serosus = vätskeavsöndrande.
tunica vaginalis testis: subst. testikelns serösa hölje; den bukhinnesäck som omger testikeln, med ett vägg- och ett organblad (kan fyllas med vätska vid hydrocele). Eng. tunica vaginalis. Av lat. tunica = hölje + vagina = slida (säck) + testis = testikel.
tunica vasculosa: subst. kärlskiktet; det kärlrika bindvävsskikt som klär testikelns insida innanför den vita bindvävskapseln. Eng. vascular layer. Av lat. tunica = hölje + vasculum = litet kärl.
tunica vasculosa bulbi: subst. ögats mellersta, kärlrika hinna (uvea): åderhinna, strålkropp och regnbågshinna. Sv. druvhinnan. Eng. vascular layer of eyeball. Av lat. tunica = hinna + vasculosa = kärlrik.
turcicus: adj. turkisk; sella turcica = turkiska sadeln (heter så pga. formen liknar en turkisk sadel). Sv. turkisk. Eng. Turkish. Av lat. Turcicus = turkisk.
turgor: subst. (-n) spänningstillstånd i vävnad pga. dess vätskeinnehåll; hudturgor används för att bedöma vätskebalans. Eng. turgor. Av lat. turgere = svälla, vara spänd. Jfr Dehydrering.
Turners syndrom: subst. kromosomavvikelse hos flickor där en X-kromosom helt eller delvis saknas (45,X); ger kortväxthet och utebliven pubertet. Eng. Turner syndrome. Uppkallat efter Henry Turner (1892–1970), amerikansk endokrinolog. Jfr Kromosom. ICD-10: Q96. ICD-11: LD50.0.
turnover: subst. omsättning; den hastighet med vilken ett ämne eller en vävnad bryts ned och nybildas. Sv. omsättning. Eng. turnover. Jfr Metabolism.
TURP: subst. transuretral resektion av prostata; operation där prostatavävnad hyvlas bort via urinröret, vanlig vid godartad prostataförstoring. Eng. transurethral resection of the prostate. Jfr Transuretral, Prostatahyperplasi.
tussis convulsiva: lat. uttryck för kikhosta (egentligen 'krampaktig hosta'). Jfr Kikhosta, Pertussis.
tvinsot: subst. ålderdomlig benämning på en tärande, avmagrande sjukdom — oftast lungtuberkulos, men användes brett om all långsam utmärgling (att 'tvina bort'). Jfr Lungsot, Tärsot, Marasm. ICD-10: lungtuberkulos A15–A16 (ålderdomlig term).
tvärsnittsstudie: subst. (-n) epidemiologisk studie som beskriver förekomsten av en faktor eller sjukdom i en population vid en given tidpunkt; mäter prevalens. Eng. cross-sectional study. Jfr Prevalens, Kohortstudie.
tvärsnittssyndrom: subst. (-et) skada tvärs över ryggmärgen som bryter förbindelsen nedåt; ger förlamning och känselbortfall på båda sidor nedanför skadenivån. Eng. transverse cord syndrome. Jfr Ryggmärg, Paraplegi.
tvärstrimmig muskulatur: subst. viljestyrd skelettmuskulatur, vars celler har ett tvärstrimmigt mönster under mikroskop. Eng. striated muscle. Motsats glatt muskulatur. Jfr Skelettmuskel, Glatt muskulatur.
tvångssyndrom: subst. (-et) psykiatriskt tillstånd (OCD) med tvångstankar och tvångshandlingar. Eng. obsessive-compulsive disorder. Jfr OCD. ICD-10: F42. ICD-11: 6B20.
tyfoidfeber: subst. (-n) allmänpåverkande tarminfektion orsakad av Salmonella Typhi, med hög feber, buksmärtor och dåsighet; sprids via förorenat vatten eller föda. Sv. tarmtyfus. Eng. typhoid fever. Lat. febris typhoidea. Ålderdomligt: nervfeber. Jfr Febris typhoides, Nervfeber, Tyfus. ICD-10: A01.0. ICD-11: 1A07.
tympanicus: adj. som hör till trumhålan eller trumhinnan; t.ex. membrana tympanica, annulus tympanicus. Sv. tympanal. Eng. tympanic. Av grek. tympanon = trumma.
tympanitisk: adj. trumliknande; om en ihålig, trumliknande klang vid perkussion (knackning) över luftfylld vävnad. Eng. tympanitic. Av gr. tympanon = trumma. Jfr Perkussion.
tympanometri: subst. (-n) undersökning som mäter trumhinnans rörlighet och trycket i mellanörat; nedsatt vid t.ex. vätska i mellanörat. Eng. tympanometry. Av gr. tympanon = trumma + metron = mått. Jfr Tympanum, Otit.
tympanoplastik: subst. (-en) rekonstruktiv operation av trumhinna och/eller mellanörats hörselben för att förbättra hörseln. Eng. tympanoplasty. Av gr. tympanon = trumma + plastik = formning. Jfr Tympanum.
tympanum: subst. trumma; t.ex. membrana tympani (trumhinnan), cavum tympani (trumhålan). Sv. trumhinna, trumhåla. Eng. tympanum, tympanic cavity. Vardag. trumhinnan. Av grek. tympanon = trumma.
typhus abdominalis: lat. uttryck för tarmtyfus (tyfoidfeber). Jfr Tyfoidfeber, Tyfus.
tyreoidea: subst. sköldkörteln; hormonbildande körtel på halsens framsida som styr ämnesomsättningen. Sv. sköldkörteln. Eng. thyroid gland. Av gr. thyreos = sköld + eidos = liknande. Jfr Tyreos, TSH.
tyreoideacancer: subst. cancer i sköldkörteln. Eng. thyroid cancer. Jfr Tyreoidea, Cancer. ICD-10: C73.
tyreoidektomi: subst. (-n) kirurgiskt borttagande av hela eller delar av sköldkörteln. Eng. thyroidectomy. Av tyreoidea + gr. ektome = bortskärande. Jfr Tyreoidea.
tyreoidit: subst. (-en) inflammation i sköldkörteln, t.ex. autoimmun Hashimotos tyreoidit. Eng. thyroiditis. Jfr Tyreoidea, TPO. ICD-10: E06 (autoimmun E06.3, subakut E06.1). ICD-11: 5A03.
tyreos: subst. sköld (grek.); thyreoidea = sköldkörteln. Sv. sköld. Eng. shield. Av grek. thyreos = stor sköld.
tyreostatisk: adj. som hämmar sköldkörtelns hormonproduktion; om läkemedel mot hypertyreos. Eng. thyrostatic. Jfr Tyreotoxikos, Hypertyreos.
tyreotoxikos: subst. (-en) tillstånd med för höga nivåer av sköldkörtelhormon i kroppen och därav ökad ämnesomsättning. Eng. thyrotoxicosis. Jfr Hypertyreos, Tyreotoxisk.
tyreotoxisk: adj. som visar tecken på överskott av sköldkörtelhormon och ökad ämnesomsättning, t.ex. tyreotoxisk kris. Eng. thyrotoxic. Jfr Tyreotoxikos.
tyroxin: subst. (-et) T4; sköldkörtelns huvudhormon, som reglerar ämnesomsättningens hastighet och i vävnaderna omvandlas till det aktiva T3. Sv. T4. Eng. thyroxine. Jfr T4, Trijodtyronin, Sköldkörtel.
tärsot: subst. ålderdomlig benämning på tärande, avmagrande sjukdom (att 'täras' bort), oftast tuberkulos. Jfr Tvinsot, Lungsot. ICD-10: tuberkulos A15–A16 (ålderdomlig term).

Sök i ordlistan