Medicinska ord på N – definition och ursprung

Na: förk. natrium; grundämnets kemiska beteckning och blodets viktigaste elektrolyt utanför cellerna. Eng. sodium. Referensvärde (vuxen): ca 137–144 mmol/L. Se Natrium.
NAAT: subst. (förk.) samlingsnamn för nukleinsyreamplifieringstekniker (t.ex. PCR) som påvisar en mikroorganisms DNA eller RNA genom att mångfaldiga det. Eng. nucleic acid amplification test. Vardag. känsligt gentest som letar efter en mikrobs arvsmassa. Förkortning av nucleic acid amplification test.
Nabumeton: subst. (-et) NSAID-preparat (prodrug) utvecklat för att skona magslemhinnan. Eng. nabumetone. Av naftyl- + butanon- + metoxi.
nackled: subst. (-en, pl. -er) lederna mellan skallen och de översta halskotorna (övre nackleden mot atlas, nedre mot axis) som styr huvudets nick- och vridrörelser.
nackmyalgi: subst. (-n, pl. -er) muskelsmärta i nacken; ospecifik värk i nackens och skuldrans muskulatur. Sv. nackmyalgi. Eng. cervical myalgia. Vardag. muskelvärk i nacken. Av grek. mys = muskel + algos = smärta.
nackspärr: subst. (-en) akut, smärtsam stelhet i nacken med inskränkt rörlighet. Lat. cervicalgia acuta. Eng. acute neck stiffness. Jfr torticollis. ICD-10: M54.2.
nadir: subst. (-en) lägsta punkten i ett förlopp, t.ex. det lägsta antalet blodkroppar efter en cytostatikakur. Sv. bottenläge. Eng. nadir. Vardag. lägsta nivån, bottennoteringen. Av arab. nazir = den motsatta (himlapunkten rakt under fötterna).
NAFLD: förk. (eng.) icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom; inlagring av fett i levern utan betydande alkoholintag, kopplad till metabolt syndrom. Eng. non-alcoholic fatty liver disease. Jfr NASH.
nagelsvamp: subst. (-en) svampinfektion i naglarna som gör dem förtjockade, missfärgade och spröda. Lat. onychomycosis. Eng. nail fungus, onychomycosis. ICD-10: B35.1. ICD-11: 1F28.1.
Nalorfin: subst. (-et) opioidantagonist med vissa agonistiska egenskaper; blockerar my-receptorer men stimulerar kappa-receptorer, historiskt använd mot opioidöverdos. Eng. nalorphine. Av N-allyl + morfin.
Naloxon: subst. (-et) akut motgift som häver livshotande opioidöverdoser (t.ex. heroin, morfin). Eng. naloxone. Av N-allyl + oximorfon (kemiska strukturled). Jfr Naltrexon.
Naltrexon: subst. (-et) minskar suget efter alkohol och opioider vid beroendebehandling. Eng. naltrexone. Besläktat med naloxon; av N-cyklopropylmetyl + oximorfon. Jfr Naloxon.
nanism: subst. (-en) dvärgväxt; onormalt kort kroppslängd. Sv. dvärgväxt, kortvuxenhet. Eng. nanism. Vardag. dvärgväxt. Av grek. nanos = dvärg.
naprapati: subst. (-n) manuell behandlingsmetod för besvär i rörelse- och stödjeorganen (muskler och leder); legitimationsyrke i Sverige. Eng. naprapathy.
Naproxen: subst. (-et) vanligt och långverkande NSAID-preparat mot mensvärk, migrän och ledinflammation. Eng. naproxen. Av naftalen- + propionsyra + metoxi.
narcissism: subst. (-en) överdriven självupptagenhet och beundran av den egna personen. Sv. självupptagenhet. Eng. narcissism. Vardag. starkt självcentrerad läggning. Av Narkissos, gestalt i grekisk myt som förälskade sig i sin egen spegelbild.
Narcissistiskt personlighetssyndrom: subst. personlighetssyndrom med överdriven självkänsla, behov av beundran och bristande empati. Eng. narcissistic personality disorder.
nares: subst. (pl., lat.) näsborrarna; näshålans yttre öppningar. Sv. näsborrarna. Eng. nostrils. Av lat. naris = näsborre.
naris: subst. näsöppning; pl. nares = de yttre näsöppningarna. Sv. näsborre. Eng. nostril, naris. Av lat. naris = näsborre.
narkolepsi: subst. (-n, pl. -er) neurologiskt tillstånd med okontrollerbar sömnighet och plötsliga sömnattacker dagtid, ofta med kataplexi. Eng. narcolepsy. Vardag. sjukdom med plötsliga, oemotståndliga sömnattacker. Av grek. narke = domning + lepsis = anfall. ICD-10: G47.4. ICD-11: 7A20.
narkos: subst. (-en, pl. -er) generell anestesi; läkemedelsframkallat tillstånd av medvetslöshet, smärtfrihet och muskelavslappning inför kirurgi. Sv. allmän bedövning, sövning. Eng. general anaesthesia. Vardag. att bli sövd inför en operation. Av grek. narke = domning, bedövning.
nasale, os: subst. os nasale; näsben; ett av de två små ben som bildar näsryggens övre del. Sv. näsben. Eng. nasal bone. Av lat. os = ben + nasus = näsa.
nasalis: adj. som hör till näsan; näs-; t.ex. os nasale, septum nasi, m. nasalis. Svensk form: nasal. Sv. näs-. Eng. nasal. Av lat. nasus = näsa.
nasalis, musculus: subst. musculus nasalis; nasalis; näsmuskeln som trycker ihop respektive vidgar näsborrarna. Funktion: pars transversa trycker ihop näsöppningarna; pars alaris vidgar näsborrarna genom att dra ala nasi nedåt och lateralt. Eng. nasalis. Av lat. musculus = muskel + nasus = näsa.
nasalsida: subst. (-n) den sida av en struktur (t.ex. ögat eller näthinnan) som vetter mot näsan, motsats temporalsida. Sv. nässidan. Eng. nasal side. Av lat. nasus = näsa.
nasalstenos: subst. (-en, pl. -er) förträngning i näshålan med nästäppa och försämrad näsandning. Sv. nästäppa. Eng. nasal stenosis. Vardag. trång, täppt näsa. Av lat. nasus = näsa + grek. stenosis = förträngning.
NASH: förk. (eng.) icke-alkoholrelaterad steatohepatit; fettlever med inflammation och cellskada som kan leda till fibros och cirros. Eng. non-alcoholic steatohepatitis. Jfr NAFLD.
nasion: subst. den kraniometriska punkten där pann- och näsbenen möts i medellinjen (näsroten). Eng. nasion. Av lat. nasus = näsa.
nasofarynx: subst. nässvalget; svalgets översta del bakom näshålan, ovanför mjuka gommen. Sv. nässvalg. Eng. nasopharynx. Vardag. utrymmet bakom näsan där den övergår i svalget. Av lat. nasus = näsa + grek. pharynx = svalg.
nasolacrimal: adj. (-t, -a) som rör näsa och tårvägar; t.ex. ductus nasolacrimalis, tårkanalen mellan tårsäcken och näshålan. Eng. nasolacrimal. Av lat. nasus = näsa + lacrima = tår. Även nasolakrimal.
nasus: subst. näsa (yttre del); den yttre näsans beniga och broskiga del. Sv. näsa. Eng. nose, nasus. Vardag. näsan. Av lat. nasus = näsa.
natal: adj. (-t, -a) som gäller födelsen. Eng. natal. Av lat. natalis = som hör till födelsen, av nasci = födas.
nates: subst. (pl., lat.) skinkorna, sätet. Sv. skinkorna, stjärten. Eng. buttocks. Av lat. nates = skinkor.
natrium: subst. (-et) grundämne och metall (Na); kroppens viktigaste elektrolyt i vätskan utanför cellerna, central för vätskebalans och nervfunktion. Eng. sodium (Na). Av nylat. natrium. Referensvärde (vuxen): ca 137–144 mmol/L. Jfr Kalium, Klorid, Elektrolyt, Hyponatremi.
natriures: subst. (-en) utsöndring av natrium i urinen, särskilt förhöjd sådan. Eng. natriuresis. Vardag. ökad saltutsöndring via urinen. Av lat. natrium + grek. ouresis = urinering.
naturalförlopp: subst. (-et) det sätt en sjukdom utvecklas på utan behandling. Eng. natural history.
naturopati: subst. (-n) alternativmedicinsk inriktning som förespråkar 'naturliga' behandlingar och kroppens självläkning. Metoderna saknar sammantaget vetenskapligt stöd. Äv. naturmedicin. Eng. naturopathy.
nausea: subst. (lat.) illamående, kväljningskänsla. Sv. illamående. Eng. nausea. Vardag. må illa, äcklas. Av grek. nausia = sjösjuka, av naus = skepp.
nautisk yrsel: subst. yrsel där patienten upplever att golvet gungar, som vid sjögång. Eng. nautical vertigo. Vardag. gungande yrsel, som att stå på en båt. Av grek. nautes = sjöman.
naviculare, os: subst. os naviculare; båtbenet i foten; det båtformade fotrotsbenet mellan språngbenet och kilbenen, på fotens insida; kan drabbas av stressfraktur. Sv. båtben. Eng. navicular. Även navikulare. Av lat. navicula = liten båt.
navicularis: adj. båtformig; os naviculare = båtbenet i tarsus eller carpus. Sv. navicular, båtformad. Eng. navicular, boat-shaped. Av lat. navicula (liten båt) + -aris.
NDR: förk. Nationella diabetesregistret; nationellt kvalitetsregister som följer vård och behandlingsresultat vid diabetes.
nebulisator: subst. (-n, pl. -er) apparat som omvandlar en läkemedelslösning till finfördelad dimma (aerosol) för inandning. Sv. nebulisator, inhalator. Eng. nebuliser. Vardag. apparat som gör medicin till dimma att andas in. Av lat. nebula = dimma, moln.
NEC: förk. (eng.) nekrotiserande enterokolit; allvarlig tarmsjukdom hos främst för tidigt födda barn, med inflammation och vävnadsdöd i tarmen. Eng. necrotizing enterocolitis.
necrosis: subst. vävnadsdöd; celldöd i levande vävnad, t.ex. vid ischemi. Sv. nekros. Eng. necrosis. Vardag. vävnadsdöd. Av grek. nekros (död) + -osis = tillstånd.
Nedstämdhet: subst. (-en) känsla av sorg, tomhet eller minskat välbefinnande. Eng. low mood. Jfr depression.
nefrektomera: verb (-r, -de, -t) operativt avlägsna en njure. Eng. nephrectomise. Av grek. nephros = njure + ektome = bortskärande. Se Nefrektomi.
nefrektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av en njure. Sv. njurborttagning. Eng. nephrectomy. Vardag. operation där en njure tas bort. Av grek. nephros = njure + ektome = bortskärande.
nefrit: subst. (-en, pl. -er) njurinflammation. Sv. njurinflammation. Eng. nephritis. Vardag. inflammation i njuren. Av grek. nephros = njure + -it = inflammation. ICD-10: N05 (akut N00, kronisk N03).
nefrolitiasis: subst. njurstenssjukdom; förekomst av konkrement (stenar) i njuren. Sv. njursten. Eng. nephrolithiasis. Vardag. njursten. Av grek. nephros = njure + lithos = sten. Även nephrolithiasis.
nefrolitotomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av njursten via ett snitt i njuren. Eng. nephrolithotomy. Av grek. nephros = njure + lithos = sten + tome = snitt.
nefrolog: subst. (-en, pl. -er) specialist på njursjukdomar. Eng. nephrologist. Vardag. njurläkare. Av grek. nephros = njure + logos = lära.
nefrologi: subst. (-n) läran om njurarna och deras sjukdomar; den internmedicinska specialitet som behandlar njursjukdom. Eng. nephrology. Av gr. nephros = njure + logos = lära.
nefrom: subst. (-et, pl. -er) njurtumör; tumör som utgår från njurvävnad. Eng. nephroma. Av grek. nephros = njure + -om = tumör. ICD-10: njurtumör (malign C64, benign D30.0).
nefron: subst. (-et, pl. -er) njurens minsta funktionella enhet, bestående av njurkropp och tubuli; utgör tillsammans större delen av njurvävnaden. Eng. nephron. Vardag. njurens minsta filtrerande enhet. Av grek. nephros = njure.
nefropati: subst. (-n, pl. -er) samlande benämning på sjukdom i njurarna. Sv. njursjukdom. Eng. nephropathy. Vardag. njursjukdom (allmän term). Av grek. nephros = njure + pathos = lidande. Även nephropati. ICD-10: N28.9.
nefros: subst. (-en, pl. -er) samlande benämning på degenerativa (icke-inflammatoriska) njursjukdomar. Eng. nephrosis. Av grek. nephros = njure + -os = tillstånd.
nefroskleros: subst. (-en, pl. -er) skrumpnjure; njurskada orsakad av högt blodtryck med försämrad koncentrationsförmåga och tilltagande njursvikt. Sv. skrumpnjure. Eng. nephrosclerosis. Vardag. förhårdnad, skrumpen njure vid högt blodtryck. Av grek. nephros = njure + skleros = förhårdnad. ICD-10: I12.9.
nefrostomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt anlagd öppning till njurbäckenet utifrån för urinavledning; perkutan nefrostomi går genom huden. Eng. nephrostomy. Vardag. kateter som leder urin direkt ut från njurbäckenet. Av grek. nephros = njure + stoma = öppning, mun.
nefrotiskt syndrom: subst. tillstånd där proteinförlusten i urinen överstiger 3,5 g/dygn, vilket bl.a. ger ödem, låg albuminhalt i blodet och höga blodfetter. Eng. nephrotic syndrome. Vardag. njursjukdom med stort proteinläckage och vätskeansamling. Av grek. nephros = njure. ICD-10: N04. ICD-11: GB41.
nefrotoxicitet: subst. (-en) skadlig påverkan på njurarna, t.ex. av läkemedel. Eng. nephrotoxicity. Vardag. njurskadande egenskap. Av grek. nephros = njure + toxikon = gift.
nefrotoxisk: adj. (-t, -a) skadlig för njurarna. Sv. njurskadande. Eng. nephrotoxic. Vardag. njurskadande. Av grek. nephros = njure + toxikon = gift. Även nephrotoxisk.
Negativa symtom: subst. symtom som innebär minskade normala funktioner, t.ex. initiativlöshet, affektflathet och social tillbakadragenhet. Eng. negative symptoms. Jfr positiva symtom.
negativt prediktivt värde: subst. mått på en diagnostisk metods värde: sannolikheten att en person med negativt testresultat verkligen är frisk; beror på sjukdomens prevalens i populationen. Eng. negative predictive value. Vardag. hur säkert ett negativt provsvar betyder att man är frisk. Se NPV.
Negri: egennamn (it.) den italienske patologen Adelchi Negri (1876–1912); namnger Negrikropparna – inneslutningar i nervceller som är typiska vid rabies. Eng. Negri bodies. Efter Adelchi Negri. Jfr Rabies.
nekrolys: subst. (-en, pl. -er) vävnadsavlossning till följd av nekros (lokal vävnadsdöd), t.ex. toxisk epidermal nekrolys. Eng. necrolysis. Av grek. nekros = död + lysis = upplösning. ICD-10: toxisk epidermal nekrolys L51.2.
nekros: subst. (-en, pl. -er) lokal cell- eller vävnadsdöd. Sv. vävnadsdöd. Eng. necrosis. Vardag. död vävnad i ett område. Av grek. nekros = död, lik.
nekrotisera: verb (-r, -de, -t) övergå i nekros; om vävnad som dör. Eng. necrotise. Av grek. nekros = död. Se Nekros.
nekrotiserande: adj. (oböjl.) som leder till eller orsakar vävnadsdöd, t.ex. nekrotiserande fasciit. Eng. necrotising. Av grek. nekros = död.
nekrotisk: adj. (-t, -a) som avser eller består av död vävnad. Sv. avdöd. Eng. necrotic. Vardag. död, avdöd (om vävnad). Av grek. nekros = död.
nematod: subst. (-en, pl. -er) rundmask; rund, ofta trådformad mask eller larv som kan leva i tarm, blod eller annan vävnad. Sv. rundmask. Eng. nematode. Vardag. en typ av rundmask (parasit). Av grek. nema = tråd + eidos = form.
neoadjuvant: adj. (pl. -a) tumörreducerande behandling (t.ex. cytostatika) som ges före huvudbehandlingen, i syfte att krympa tumören inför kirurgi eller strålning. Eng. neoadjuvant. Vardag. förbehandling som krymper en tumör inför operation. Av grek. neos = ny + lat. adjuvans = hjälpande.
neonatal: adj. (-t, -a) som rör den nyfödda perioden (de första fyra levnadsveckorna). Sv. nyföddhets-. Eng. neonatal. Vardag. som gäller det nyfödda barnet. Av grek. neos = ny + lat. natalis = som hör till födelsen.
neonatal gulsot: subst. gulfärgning av huden hos nyfödda av omogen leverförmåga att bryta ned bilirubin, oftast ofarlig. Lat. icterus neonatorum. Eng. neonatal jaundice. ICD-10: P59.
neonatologi: subst. (-n) läran om det nyfödda barnet, särskilt sjuka och för tidigt födda; gren av pediatriken. Eng. neonatology. Av gr. neos = ny + lat. natus = född + gr. logos = lära.
neoplasi: subst. (-n, pl. -er) onormal, oreglerad celltillväxt utan koppling till kroppens behov, som ger upphov till en tumör (godartad eller elakartad). Sv. nybildning. Eng. neoplasia. Vardag. okontrollerad tumörbildning. Av grek. neos = ny + plasis = bildning. ICD-10: tumör C00–D48 (godartad eller elakartad).
neoplasm: subst. (-et, pl. -er) tumör; nybildning av celler, omfattar både godartade och elakartade former. Sv. tumör, nybildning. Eng. neoplasm. Vardag. tumör. Av grek. neos = ny + plasma = bildning. ICD-10: kapitel II, C00–D48.
neoplastisk: adj. (-t, -a) tumörartad; som innebär nybildning av celler. Eng. neoplastic. Av grek. neos = ny + plasis = bildning.
Neostigmin: subst. (-et) motverkar muskelsvaghet (myasthenia gravis) och väcker musklerna efter narkos. Eng. neostigmine. Av grek. neos = ny + -stigmin (av fysostigmin, ur kalabarbönan Physostigma).
neovaskularisering: subst. (-en) nybildning av blodkärl (angiogenes), t.ex. i en tumör eller i näthinnan. Sv. kärlnybildning. Eng. neovascularisation. Vardag. nybildning av blodkärl. Av grek. neos = ny + lat. vasculum = litet kärl.
Nerium oleander: subst. (lat.) oleander, oleanderväxt; hela växten innehåller hjärtglykosider (oleandrin). Mycket giftig. Av grek. neros = fuktig (växer vid vatten) + oleander (medeltidslat., av blandning olea = oliv och rhododendron).
nervfeber: subst. (-n) ålderdomlig benämning på tyfoidfeber (tarmtyfus), efter det påverkade allmäntillståndet med dåsighet och feberyrsel; ibland även om fläcktyfus. Jfr Tyfoidfeber, Tyfus.
nervi craniales: subst. nervi craniales; kranialnerverna; de tolv par nerver (I–XII) som utgår direkt från hjärnan och hjärnstammen och försörjer huvudet, halsen och (via vagus) bröst- och bukorganen. Sv. kranialnerver, hjärnnerver. Eng. cranial nerves. Av grek. kranion = skalle + lat. nervus = nerv.
nervi intercostales: subst. (lat.) de främre grenarna av bröstnerverna (Th1–Th11) som löper mellan revbenen och innerverar bröst- och bukvägg. Sv. revbensnerverna.
nervi supraclaviculares: subst. (lat.) känselgrenar från plexus cervicalis till huden över nyckelbenet och skuldran. Sv. övernyckelbensnerverna.
nervi temporales profundi: subst. (lat.) djupa tinningnerverna; motoriska grenar av n. mandibularis (V3) till m. temporalis. Sv. djupa tinningnerverna.
nervus: subst. nerv; struktur som leder elektriska impulser, t.ex. nervus vagus, nervus medianus. Sv. nerv. Eng. nerve. Vardag. nerven. Av lat. nervus = nerv, sena, (via grek. neuron).
nervus intercostobrachialis: subst. (lat.) känselgren till medialsidan av överarmen. Sv. intercostobrakialnerven.
nervus interosseus anterior: subst. (lat.) gren av n. medianus till de djupa underarmsböjarna. Sv. främre interosseusnerven.
nervus interosseus posterior: subst. (lat.) gren av n. radialis till underarmens sträckare. Sv. bakre interosseusnerven.
nervus levator ani: subst. (lat.) gren från sakralplexus (S3–S4) till m. levator ani i bäckenbotten. Sv. nerven till levator ani.
nervus massetericus: subst. (lat.) motorisk gren av n. mandibularis (V3) till m. masseter. Sv. masseternerven.
nervus musculi obturatorii interni: subst. (lat.) nerv från plexus sacralis till m. obturatorius internus och m. gemellus superior. Sv. nerven till m. obturatorius internus.
nervus musculi quadrati femoris: subst. (lat.) nerv från plexus sacralis till m. quadratus femoris och m. gemellus inferior. Sv. nerven till m. quadratus femoris.
nervus mylohyoideus: subst. (lat.) gren av n. alveolaris inferior (V3) till m. mylohyoideus och venter anterior digastrici. Sv. mylohyoideusnerven.
nervus pectoralis lateralis: subst. (lat.) nerv från plexus brachialis till m. pectoralis major. Sv. laterala bröstnerven.
nervus pectoralis medialis: subst. (lat.) nerv från plexus brachialis till m. pectoralis minor och del av major. Sv. mediala bröstnerven.
nervus plantaris lateralis: subst. (lat.) gren av n. tibialis; laterala delen av fotsulans muskler och känsel. Sv. laterala fotsulenerven.
nervus plantaris medialis: subst. (lat.) gren av n. tibialis; mediala delen av fotsulans muskler och känsel. Sv. mediala fotsulenerven.
nervus pterygoideus lateralis: subst. (lat.) motorisk gren av n. mandibularis (V3) till m. pterygoideus lateralis. Sv. nerven till laterala vingmuskeln.
nervus pterygoideus medialis: subst. (lat.) motorisk gren av n. mandibularis (V3) till m. pterygoideus medialis. Sv. nerven till mediala vingmuskeln.
nervus subclavius: subst. (lat.) nerv från plexus brachialis till m. subclavius. Sv. nerven till m. subclavius.
nervus subcostalis: subst. (lat.) främre grenen av tolfte bröstnerven (Th12), under nedersta revbenet. Sv. underrevbensnerven.
nervus suboccipitalis: subst. (lat.) dorsala grenen av C1; de suboccipitala musklerna. Sv. suboccipitalnerven.
nervus subscapularis: subst. (lat.) nerv(er) från plexus brachialis till m. subscapularis och m. teres major. Sv. subscapularisnerven.
nervus terminalis: subst. (lat.) terminalnerven; ett tunt nervplexus som löper från näsans slemhinna genom silbenet till hjärnans undersida. Den har beskrivits hos människa sedan början av 1900-talet och påvisats även hos vuxna, men fick aldrig något nummer i den etablerade raden kranialnerver och saknas i de flesta läroböcker. Kallas även kranialnerv 0 (noll) eller kranialnerv N. Sv. terminalnerven. Eng. terminal nerve, cranial nerve zero. Av lat. nervus = nerv + terminalis = som hör till slutet.
nervus transversus colli: subst. (lat.) känselgren från plexus cervicalis till främre halsens hud. Sv. tvärgående halsnerven.
NET: förk. (eng.) neuroendokrin tumör; tumör utgången från hormonproducerande (neuroendokrina) celler, t.ex. i tarm, bukspottkörtel eller lunga. Eng. neuroendocrine tumor.
neural: adj. (-t, -a) som hör till nerv eller nervsystem; nerv-. Sv. nerv-. Eng. neural. Av grek. neuron = nerv, sena.
neuralgi: subst. (-n, pl. -er) nervsmärta; smärta i en nervs utbredningsområde. Sv. nervsmärta. Eng. neuralgia. Vardag. smärta utmed en nerv. Av grek. neuron = nerv + algos = smärta.
neurasteni: subst. (-n, pl. -er) äldre benämning på tillstånd av trötthet och överkänslighet för sinnesintryck, som ansågs bero på uttröttning av nervsystemet; används numera liktydigt med asteni. Eng. neurasthenia. Vardag. nervös utmattning (äldre begrepp). Av grek. neuron = nerv + astheneia = svaghet.
neurektomi: subst. (-n, pl. -er) operativt avlägsnande av en nerv eller del av nerv. Eng. neurectomy. Av grek. neuron = nerv + ektome = bortskärande.
neurit: subst. (-en, pl. -er) nervinflammation. Sv. nervinflammation. Eng. neuritis. Vardag. inflammation i en nerv. Av grek. neuron = nerv + -it = inflammation. ICD-10: M79.2.
neuroanatomi: subst. (-n) den del av anatomin som behandlar nervsystemets byggnad. Eng. neuroanatomy.
neurocranium: subst. hjärnskålen; den del av skallen som omsluter och skyddar hjärnan. Sv. hjärnskål. Eng. neurocranium. Av grek. neuron = nerv + kranion = skalle.
neurodermatit: subst. (-en, pl. -er) kroniskt eksem med svår, anfallsvis klåda; även benämning på atopiskt eksem. Eng. neurodermatitis. Vardag. kroniskt, kliande eksem. Av grek. neuron = nerv + derma = hud + -it = inflammation. ICD-10: L28.0 (atopiskt eksem L20).
neuroendokrin: adj. (-t, -a) som rör samspelet mellan nervsystemet och hormonsystemet, t.ex. neuroendokrina celler som utsöndrar hormoner på nervsignal. Eng. neuroendocrine. Av grek. neuron = nerv + endon = inom + krinein = avsöndra.
neurofibra: subst. nervtråd; en nervcells utskott (axon med eventuell myelinskida) som leder nervimpulser. Eng. nerve fibre. Av grek. neuron = nerv + lat. fibra = tråd.
neurofibrom: subst. (-et, pl. -er) godartad tumör som utgår från bindväven kring en nerv. Eng. neurofibroma. Av grek. neuron = nerv + lat. fibra = tråd + -om = tumör. ICD-10: D36.1.
neurofibromatos: subst. (-en) ärftlig sjukdom med tumörer längs nerverna och pigmentfläckar (café-au-lait) på huden. Lat. neurofibromatosis. Eng. neurofibromatosis. ICD-10: Q85.0.
neurogen: adj. (-t, -a) som har sitt ursprung i eller orsakas av nervsystemet. Eng. neurogenic. Av grek. neuron = nerv + genes = ursprung.
neuroglia: subst. gliavävnad (neuroglia); nervsystemets stöd- och hjälpceller (astrocyter, oligodendrocyter, mikroglia m.fl.) som inte själva leder impulser. Sv. gliaceller. Eng. neuroglia. Av grek. neuron = nerv + glia = lim.
neurohypofys: subst. (-en) hypofysens baklob; nervdel av hypofysen som lagrar och frisätter oxytocin och vasopressin (ADH), vilka bildas i hypotalamus. Eng. neurohypophysis, posterior pituitary. Jfr Hypofys, Adenohypofys, Vasopressin.
neurohypophysis: subst. hypofysens baklob (nervdelen); den del av hypofysen som lagrar och frisätter hormonerna oxytocin och vasopressin (ADH) från hypotalamus. Eng. neurohypophysis. Av grek. neuron = nerv + hypophysis = hypofys.
neurokirurgi: subst. (-n) kirurgisk specialitet för sjukdomar och skador i hjärna, ryggmärg och nerver. Eng. neurosurgery.
neuroleptikum: subst. (pl. neuroleptika) antipsykotiskt läkemedel mot psykoser och vissa andra psykiska sjukdomstillstånd. Sv. antipsykotikum. Eng. neuroleptic. Vardag. medicin mot psykos. Av grek. neuron = nerv + leptikos = som griper tag.
neuroleptisk: adj. (-t, -a) som verkar dämpande på nervsystemet och psyket, om antipsykotiska läkemedels effekt. Eng. neuroleptic. Av grek. neuron = nerv + leptikos = som griper tag.
neurolog: subst. (-en, pl. -er) specialist på nervsystemets sjukdomar. Eng. neurologist. Vardag. nervläkare. Av grek. neuron = nerv + logos = lära.
neurologi: subst. (-n) läran om nervsystemet och dess sjukdomar. Eng. neurology. Av grek. neuron = nerv + logos = lära.
neurologisk: adj. (-t, -a) som hör till nervsystemet eller neurologin. Eng. neurological. Av grek. neuron = nerv + logos = lära.
neurom: subst. (-et, pl. -er) nervtumör; svulst som består av nervceller och nervtrådar, ofta efter en nervskada. Eng. neuroma. Av grek. neuron = nerv + -om = tumör. ICD-10: D36.1 (Mortons metatarsalgi G57.6).
neuron: subst. (-et, pl. -er) nervcell; består av cellkropp, axon och dendriter. Sv. nervcell. Eng. neuron, nerve cell. Av grek. neuron = nerv, sena.
neuronal: adj. (-t, -a) som rör nervceller (neuron). Eng. neuronal. Av grek. neuron = nerv.
neuropati: subst. (-n, pl. -er) sjukdom i det perifera nervsystemet. Sv. nervskada. Eng. neuropathy. Vardag. skada eller sjukdom i nerverna. Av grek. neuron = nerv + pathos = lidande. ICD-10: G62.9.
neuropraxi: subst. (-n) lindrigaste formen av nervskada med tillfälligt upphävd ledningsförmåga men intakta axon; orsakas av lokal demyelinisering och läker oftast spontant inom dagar till veckor. Eng. neuropraxia. Vardag. tillfällig nervförlamning som går över av sig själv. Av grek. neuron = nerv + apraxia = oförmåga att handla.
neuropsykiatri: subst. (-n) område i gränslandet mellan neurologi och psykiatri; omfattar bl.a. utvecklingsrelaterade tillstånd som adhd och autism. Eng. neuropsychiatry.
Neuropsykologi: subst. (-n) läran om sambandet mellan hjärnans funktion och beteende. Eng. neuropsychology.
neuroradiologi: subst. (-n) grenspecialitet inom radiologi inriktad på bildgivande undersökning av nervsystemet. Eng. neuroradiology.
neurotiker: subst. (-n, neurotiker) person som lider av neuros. Eng. neurotic. Av grek. neuron = nerv. Se Neurotisk.
neurotisk: adj. (-t, -a) som avser eller beror på neuros — äldre benämning på psykisk störning med bibehållen verklighetsuppfattning (till skillnad från psykos). Eng. neurotic. Vardag. nervös, ångestpräglad utan att tappa verklighetskontakten. Av grek. neuron = nerv.
neurotoxisk: adj. (-t, -a) skadlig eller giftig för nervsystemet. Sv. nervskadande. Eng. neurotoxic. Vardag. nervgiftig. Av grek. neuron = nerv + toxikon = gift.
neurotransmittor: subst. (-n, pl. -er) signalsubstans; kemiskt ämne som överför impulser mellan nervceller i en synaps. Sv. signalsubstans. Eng. neurotransmitter. Vardag. kemisk budbärare mellan nervceller. Av grek. neuron = nerv + lat. transmittere = sända över.
neurovegetativ: adj. (-t, -a) som rör det autonoma (vegetativa) nervsystemet. Eng. neurovegetative. Av grek. neuron = nerv + lat. vegetare = liva, växa.
neurovetenskap: subst. (-en) tvärvetenskaplig lära om nervsystemets uppbyggnad och funktion, från molekyl till beteende. Eng. neuroscience.
neutrofil: adj. (-t, -a) som färgas ungefär lika av sura och basiska färgämnen; särskilt om en typ av vit blodkropp (neutrofil granulocyt). Eng. neutrophil. Av lat. neuter = ingendera + grek. philein = älska. Se Neutrofil granulocyt.
neutrofil granulocyt: subst. den vanligaste typen av vit blodkropp (ca 60 %), central i det tidiga immunförsvaret mot bakterier; i plural neutrofila granulocyter. Eng. neutrophil granulocyte. Vardag. vanligaste sortens vita blodkropp, bekämpar bakterier. Av lat. neuter = ingendera + granulum = litet korn.
neutropeni: subst. (-n, pl. -er) brist på neutrofila granulocyter i blodet, vilket ökar infektionskänsligheten. Eng. neutropenia. Vardag. för få av den vanligaste vita blodkroppen. Av lat. neuter = ingendera + grek. penia = brist.
nevus: subst. (pl. nevi) födelsemärke; samlande benämning på bruna eller röda, plana eller upphöjda hudfläckar. Sv. födelsemärke, leverfläck. Eng. nevus. Vardag. födelsemärke. Av lat. naevus = födelsemärke. ICD-10: D22 (melanocytärt nevus).
NEWS2: förk. (eng.) National Early Warning Score 2; nationellt poängsystem som utifrån vitalparametrar graderar hur allvarligt sjuk en patient är och styr övervakningsnivå. Eng. National Early Warning Score 2.
NHL: subst. (förk.) Non-Hodgkins lymfom; samlingsnamn för flera elakartade tumörsjukdomar i lymfvävnad som inte är Hodgkins lymfom. Eng. non-Hodgkin lymphoma. Förkortning. Se non-Hodgkins lymfom.
Nicotiana tabacum: subst. (lat.) tobak, potatisväxt; nikotin användes historiskt i lavemang och som kräkmedel. Giftig. Av Nicotiana (efter Jean Nicot, som införde tobak i Frankrike) + tabacum (av taino tabaco). Jfr Nikotin.
nidation: subst. (-en) det befruktade äggets inbäddning i livmoderslemhinnan. Sv. implantation. Eng. nidation. Vardag. när det befruktade ägget fäster i livmodern. Av lat. nidus = bo, rede.
nidus: subst. (lat.) nystan; struktur med utseende av ett nystan, t.ex. en härd där bakterier eller parasiter lätt utvecklas, eller kärnan i ett osteoidosteom. Sv. härd, bo. Eng. nidus. Av lat. nidus = bo, rede.
Nifedipin: subst. (-et) klassisk kalciumflödeshämmare mot högt blodtryck och Raynauds fenomen (vita fingrar). Eng. nifedipine. Av en nitrofenyl- och en dihydropyridinring.
Nigella sativa: subst. (lat.) svartkummin, ranunkelväxt; fröna (tymokinon) mot inflammation och allergi. Av lat. niger = svart (fröna) + sativa = odlad.
niger: adj. svart; substantia nigra = svarta substansen (dopaminproducerande kärna i mesencephalon). Sv. svart. Eng. black. Av lat. niger = svart.
NIHSS: förk. (eng.) NIH Stroke Scale; standardiserad skala som graderar neurologisk svårighetsgrad vid stroke. Eng. National Institutes of Health Stroke Scale. Jfr mRS.
nil: lat. ingenting, noll; obefintligt. Sv. noll, intet. Eng. nil. Av lat. nihil = ingenting.
Nine Hole Peg Test: subst. (eng.) standardiserat test av finmotorisk fingerfärdighet: nio pinnar sätts i och tas ur en hålbräda på tid. Förk. NHPT. Sv. niohålspinntest. Eng. Nine Hole Peg Test.
Nitrazepam: subst. (-et) ett av de äldsta och mest kända rena sömnmedlen i bensodiazepinklassen. Eng. nitrazepam. Av en nitrogrupp fäst vid en bensodiazepinring.
Nitrofural: subst. (-et) äldre, historiskt sår- och brännskadeantibiotikum för utvärtes bruk. Eng. nitrofural, nitrofurazone. Av en nitrogrupp + en furanaldehyd.
Nitrofurantoin: subst. (-et) klassiskt och fortfarande viktigt förstahandsval vid urinvägsinfektion (blåskatarr). Eng. nitrofurantoin. Av nitrogrupp + furanring + hydantoinstruktur.
Nitroglycerin: subst. (-et) akutmedel vid kärlkramp; vidgar blodkärlen. Eng. nitroglycerin. Av nitro- (kvävegrupp, av grek. nitron = soda) + glycerin, av grek. glykys = söt (den söta vätskan). Jfr Glyceroltrinitrat.
NIV: förk. (eng.) noninvasiv ventilation; andningsstöd via mask utan intubation (t.ex. CPAP eller BiPAP). Eng. non-invasive ventilation. Jfr CPAP.
NIVA: förk. neurointensivvårdsavdelning; intensivvårdsavdelning specialiserad på patienter med svåra skador och sjukdomar i hjärna och ryggmärg. Jfr IVA.
njurcancer: subst. (-n) elakartad tumör i njuren (oftast njurcellscancer). Lat. carcinoma renis. Eng. kidney cancer, renal cell carcinoma. ICD-10: C64. ICD-11: 2C90.
njure: subst. (-n, pl. -ar) det bönformade parorgan högt i bukhålans bakre vägg som filtrerar blodet, bildar urin och reglerar kroppens vätske-, salt- och syra-bas-balans. Lat. ren. Eng. kidney. Jfr Njursvikt, Bikarbonat.
njurmedicin: subst. (-en) svensk benämning på den internmedicinska specialiteten för njursjukdomar. Äv. nefrologi. Eng. nephrology, renal medicine.
njursten: subst. (-en) förhårdnad i njure eller urinvägar som kan ge svåra smärtor (njurstensanfall). Lat. nephrolithiasis. Eng. kidney stone. ICD-10: N20. ICD-11: GB70.
njursvikt: subst. (-en) nedsatt njurfunktion, akut eller kronisk, med ansamling av slaggprodukter i kroppen. Lat. insufficientia renis. Eng. renal failure. ICD-10: akut N17, kronisk N18. ICD-11: GB60–GB61.
NMOSD: förk. (eng.) neuromyelitis optica-spektrumstörning; autoimmun sjukdom i centrala nervsystemet med inflammation i synnerver och ryggmärg, ofta med AQP4-antikroppar. Eng. neuromyelitis optica spectrum disorder. Jfr MS.
NNH: subst. (förk.) number needed to harm; det genomsnittliga antal personer som måste behandlas under en given tid för att orsaka ett extra fall av en skadlig effekt, beräknas som 1/ARI. Eng. number needed to harm. Vardag. hur många som behöver behandlas för att en ska få en biverkning. Förkortning.
NNT: subst. (förk.) number needed to treat; antalet personer som måste behandlas för att en av dem ska få full nytta av behandlingen. Eng. number needed to treat. Vardag. hur många som behöver behandlas för att en ska bli hjälpt. Förkortning.
nociceptiv: adj. (-t, -a) som utlöses av eller reagerar på vävnadsskadande (smärt)stimuli. Eng. nociceptive. Vardag. som har med smärtkänsel att göra. Av lat. nocere = skada + capere = ta emot.
nociceptor: subst. (-n, pl. -er) smärtreceptor; sinnescell som registrerar vävnadsskadande stimuli. Sv. smärtreceptor. Eng. nociceptor. Vardag. kroppens smärtsensor. Av lat. nocere = skada + capere = ta emot.
nocte: lat. på kvällen/natten, om läkemedelsdosering. Sv. till natten. Eng. at night. Av lat. nocte = på natten.
nodal: adj. (-t, -a) som avser eller hör samman med en knuta eller nod (t.ex. lymfknuta eller AV-noden). Eng. nodal. Av lat. nodus = knut.
nodi atrioventricularis, ramus: subst. ramus nodi atrioventricularis; AV-knutegrenen; den kransartärgren som försörjer AV-knutan. Eng. atrioventricular nodal branch. Av lat. nodus = knuta + atrium = förmak + ventriculus = kammare + ramus = gren.
nodi sinuatrialis, ramus: subst. ramus nodi sinuatrialis; sinusknutegrenen; den kransartärgren (oftast från höger kransartär) som försörjer sinusknutan. Eng. sinu-atrial nodal branch. Av lat. nodus = knuta + sinus + atrium = förmak + ramus = gren.
noduli lymphoidei aggregati: subst. Peyerska placken; samlade plack av lymfvävnad i krumtarmens (ileums) vägg som bevakar tarminnehållet. Eng. aggregated lymphoid nodules. Av lat. nodulus = liten knöl + lymphoideus = lymf- + aggregatus = hopsamlad.
noduli lymphoidei solitarii: subst. enstaka lymffolliklar; spridda enskilda ansamlingar av lymfvävnad i tarmväggens slemhinna. Eng. solitary lymphoid nodules. Av lat. nodulus = liten knöl + lymphoideus = lymf- + solitarius = ensam.
noduli lymphoidei splenici: subst. mjältens lymfknölar (Malpighiska kroppar); de runda ansamlingarna av lymfvävnad i mjältens vita pulpa. Eng. splenic lymphoid nodules. Av lat. nodulus = liten knöl + lympha + splen = mjälte.
noduli valvularum semilunarium: subst. semilunarseglens knottror (Aranzios knottror); de små förtjockningar mitt på varje semilunarsegels fria kant som tätar klaffen vid slutning. Eng. nodules of semilunar cusps. Av lat. nodulus = liten knöl + valvula = klaff + semilunaris = halvmånformig.
nodulus: subst. liten knuta; t.ex. nodulus cerebelli, noduli valvularum semilunarium. Sv. nodulus. Eng. nodule. Av lat. nodus (knut) + -ulus (diminutiv).
nodulär: adj. (-t, -a) småknutig eller småknölig; som består av eller bildar små knutor. Sv. knutformig. Eng. nodular. Vardag. småknölig. Av lat. nodulus = liten knut.
nodus: subst. knuta; t.ex. nodus sinuatrialis (SA-noden), nodus lymphaticus. Sv. nodus, knut. Eng. node. Av lat. nodus = knut.
nodus lymphoideus: subst. lymfknuta (lymfkörtel); ett litet bönformat lymfoitt organ längs lymfkärlen som filtrerar lymfan och där immunsvar startar; har en bark med lymffolliklar, en märg och en hilus, med tillförande (afferenta) och bortförande (efferenta) lymfkärl. Sv. lymfknuta, lymfkörtel. Eng. lymph node. Av lat. nodus = knuta + lympha = klart vatten.
nokturi: subst. (-n, pl. -er) behov av att tömma blåsan nattetid. Eng. nocturia. Vardag. att behöva kissa på natten. Av lat. nox = natt + grek. ouron = urin.
nokturnal: adj. (-t, -a) nattlig; som inträffar under natten. Sv. nattlig. Eng. nocturnal. Av lat. nocturnus = nattlig, av nox = natt. Även nocturnal.
nollhypotes: subst. (-en) statistisk utgångshypotes om att en behandling eller åtgärd saknar effekt (effekten är noll); prövas mot insamlade data. Eng. null hypothesis. Vardag. antagandet att behandlingen inte har någon effekt. Förled noll + grek. hypothesis = antagande.
noma: subst. (-n) snabbt förlöpande, vävnadsförstörande röta (gangrän) i munnen och ansiktet hos svårt undernärda eller försvagade barn. Sv. vattenkräfta. Eng. noma, cancrum oris. Jfr Gangrän.
non-Hodgkins lymfom: subst. samlingsbegrepp för flera elakartade tumörsjukdomar i lymfvävnad som inte är Hodgkins lymfom och som saknar Reed-Sternbergs jätteceller; en stor och heterogen grupp som utgår från B- eller T-lymfocyter. Eng. non-Hodgkin lymphoma (NHL). Även non-Hodgkin-lymfom. Vardag. cancer i lymfsystemet som inte är av Hodgkin-typ. Efter läkaren Thomas Hodgkin + grek. lympha = vatten. Jfr Hodgkins lymfom. Se NHL. ICD-10: C82–C85 (C83 diffust, C85.9 ospecificerat). ICD-11: 2A80–2A86.
non-ulcer: adj. utan sår; om besvär som liknar sårsjukdom men där inget sår påvisas, t.ex. non-ulcer dyspepsi. Eng. non-ulcer. Av lat. non = icke + ulcus = sår. Se NUD.
noninvasiv: adj. (-t, -a) icke-inträngande; om undersökning eller behandling som sker utan att föra in instrument i kroppen, eller om en process (t.ex. cancer) som inte sprider sig. Eng. noninvasive. Vardag. skonsam metod utan ingrepp i kroppen. Av lat. non = icke + invadere = tränga in.
noradrenalin: subst. (-et) katekolamin som är den viktigaste signalsubstansen i det sympatiska nervsystemet; bildas i binjuremärgen och i nervändar och reglerar blodtryck, hjärtfrekvens och kroppens akuta stressreaktion. Eng. noradrenaline. Vardag. stresshormon och signalsubstans som höjer blodtryck och puls. Av nor- + lat. ad = vid + ren = njure.
Norefedrin: subst. (-et) historiskt slemhinneavsvällande medel i hostmediciner och näsdroppar. Eng. norephedrine, phenylpropanolamine. Av nor- (kemiskt prefix för en saknad metylgrupp) + efedrin. Jfr Efedrin.
Noretisteron: subst. (-et) historiskt viktigt gestagen; ingick i världens första p-piller på 1960-talet. Eng. norethisterone, norethindrone. Av nor- (modifierad struktur) + etisteron (ett tidigt syntetiskt gestagen).
norma facialis: subst. ansiktsvyn; skallen sedd framifrån. Eng. facial aspect. Av lat. norma = vy + facies = ansikte.
norma inferior: subst. undervyn; skallen sedd underifrån (skallbasens utsida). Eng. inferior aspect. Av lat. norma = vy + inferior = nedre.
norma lateralis: subst. sidovyn; skallen sedd från sidan. Eng. lateral aspect. Av lat. norma = vy + lateralis = sido-.
norma occipitalis: subst. bakvyn; skallen sedd bakifrån. Eng. occipital aspect. Av lat. norma = vy + occiput = bakhuvud.
norma superior: subst. ovanvyn; skallen sedd uppifrån. Eng. superior aspect. Av lat. norma = vy + superior = övre.
normocytos: subst. (-en) förekomst av normalstora röda blodkroppar (erytrocyter). Eng. normocytosis. Av lat. norma = regel + grek. kytos = cell. Även normocyt, normocytär.
normokapni: subst. (-n) normal halt av koldioxid i blodet. Eng. normocapnia. Av lat. norma = regel + grek. kapnos = rök, kol(dioxid).
normotensiv: adj. (-t, -a) som har normalt blodtryck. Eng. normotensive. Vardag. med normalt blodtryck. Av lat. norma = regel + tensio = spänning, tryck.
norovirus: subst. (-et) vanligaste orsaken till vinterkräksjuka; ger akut kräkning och diarré. Eng. norovirus. Jfr vinterkräksjuka. ICD-10: A08.1.
Nortonskala: subst. (-n) Nortonskalan; bedömningsskala som skattar risken att utveckla trycksår utifrån bl.a. fysiskt och psykiskt tillstånd, rörlighet och kontinens. Eng. Norton scale. Jfr RAPS.
Nortriptylin: subst. (-et) tricykliskt antidepressivt medel (TCA), verksamt mot depression och nervsmärta. Eng. nortriptyline. Av nor- (en saknad metylgrupp) + amitriptylin. Jfr Amitriptylin.
nosokomial: adj. (-t, -a) som har samband med sjukhusvård; sjukhusförvärvad, t.ex. nosokomial infektion. Sv. sjukhusförvärvad. Eng. nosocomial. Vardag. som man drabbas av på sjukhus. Av grek. nosokomeion = sjukhus.
nosologi: subst. (-n) läran om sjukdomarnas systematiska indelning och klassificering. Eng. nosology. Av gr. nosos = sjukdom + logos = lära.
NPV: subst. (förk.) negative predictive value (negativt prediktivt värde); sannolikheten att en person med negativt testresultat verkligen är frisk, beroende av sjukdomens prevalens. Eng. negative predictive value. Förkortning. Se Negativt prediktivt värde.
NPÖ: förk. nationell patientöversikt; tjänst som låter behörig vårdpersonal ta del av journaluppgifter från andra vårdgivare. Eng. national patient overview.
NRS: förk. (eng.) numerisk skattningsskala; smärtskattning där patienten anger smärtan på en skala 0–10. Eng. Numeric Rating Scale. Jfr VAS.
NS: förk. icke-signifikant; resultat av en studie som visar att skillnaden mellan två observationer inte är statistiskt säkerställd. Eng. not significant.
NSAID: subst. (förk.) grupp inflammationsdämpande, smärtlindrande och febernedsättande läkemedel utan kortison; acetylsalicylsyra är prototypen. Eng. non-steroidal anti-inflammatory drug. Vardag. värkmediciner mot smärta och inflammation utan kortison. Förkortning av non-steroidal anti-inflammatory drugs.
NSTEMI: förk. (eng.) icke-ST-höjningsinfarkt; hjärtinfarkt utan ST-höjning på EKG, oftast vid ett delvis tilltäppt kranskärl; diagnosen bygger på förhöjt troponin. Eng. non-ST-elevation myocardial infarction. Jfr STEMI, hjärtinfarkt, ACS.
NT: förk. normotest; äldre test av blodets koagulationstid, numera ersatt av PK(INR). Eng. prothrombin time. Se PK-INR.
NT-proANP: subst. stabil propeptid till ANP (atrialt natriuretiskt peptid) som mäts i serum som diagnostisk markör för hjärtsjukdom. Eng. NT-proANP. Vardag. blodprov som speglar belastning på hjärtat. Av N-terminal pro-ANP.
NT-proBNP: förk. N-terminal pro-B-typ natriuretisk peptid; stabilt fragment som frisätts tillsammans med BNP från hjärtats kammare och som stiger vid hjärtsvikt. Eng. N-terminal pro-B-type natriuretic peptide. Vardag. blodprov som används för att påvisa hjärtsvikt. Referensvärde (vuxen): < 125 ng/L; högre värden talar för hjärtsvikt och stiger med åldern. Jfr BNP, Hjärtsvikt.
NT-rådet: förk. Nya terapier-rådet; regionernas gemensamma råd som ger rekommendationer om införande och användning av nya läkemedel. Jfr TLV.
nucha: subst. nacke; nackregionen posteriort om skallen. Sv. nacke. Eng. nape, nucha. Av arabiska nuha = ryggmärg, förväxlat med nacken.
nuchae, ligamentum: subst. ligamentum nuchae; nackbandet; den breda, elastiska bindvävsskiva i nacken som fortsätter supraspinalligamentet uppåt till nackbenet. Sv. nackbandet. Eng. ligamentum nuchae. Av lat. ligamentum = band + nucha = nacke.
nuchalis: adj. som hör till nacken; t.ex. linea nuchalis superior. Sv. nukal, nack-. Eng. nuchal. Av arabiska nuha = nacke.
nucleus: subst. kärna; t.ex. cellkärna, nucleus caudatus, nucleus pulposus (intervertebralskivans kärna). Sv. kärna, nucleus. Eng. nucleus. Av lat. nux/nucis (nöt) + -ulus + -eus = liten nöt, kärna.
nucleus caudatus: subst. svanskärnan; en C-formad kärna som följer sidoventrikeln, del av de basala ganglierna och striatum; styr tillsammans med dem rörelser (drabbas vid Huntingtons sjukdom). Eng. caudate nucleus. Av lat. nucleus = kärna + cauda = svans.
nucleus lentiformis: subst. linskärnan; den linsformade kärna i storhjärnans djup som består av putamen och bleka klotet (globus pallidus). Eng. lentiform nucleus. Av lat. nucleus = kärna + lens = lins.
nucleus lentis: subst. linsens hårdare, centrala kärna av äldsta linsfibrer; hårdnar med åldern (kärnkatarakt). Sv. linskärnan. Eng. nucleus of lens. Av lat. nucleus = kärna + lens = lins.
nucleus pulposus: subst. diskkärnan; den mjuka, geléartade kärnan i mellankotskivans mitt. Sv. diskkärna. Eng. nucleus pulposus. Av lat. nucleus = kärna + pulposus = köttig, mjuk.
nucleus ruber: subst. röda kärnan; en rödaktig kärna i mellanhjärnans tegmentum som deltar i motorisk styrning (rubrospinala banan). Eng. red nucleus. Av lat. nucleus = kärna + ruber = röd.
NUD: subst. (förk.) non-ulcer dyspepsi; funktionella besvär från övre magtarmkanalen utan påvisbart sår, i dagligt tal magkatarr. Sv. funktionell dyspepsi. Eng. non-ulcer dyspepsia. Vardag. magbesvär utan sår, ”magkatarr”. Förkortning. ICD-10: K30.
nuklearmedicin: subst. (-en) medicinsk specialitet som använder radioaktiva läkemedel för diagnostik och behandling, t.ex. skintigrafi och PET. Eng. nuclear medicine.
nukleär: adj. (-t, -a) som hör till kärnan, särskilt cellkärnan eller atomkärnan. Sv. kärn-. Eng. nuclear. Av lat. nucleus = kärna.
nullipara: subst. kvinna som aldrig fött barn. Eng. nullipara. Av lat. nullus = ingen + parere = föda.
nummulär: adj. (-t, -a) mynt- eller myntrulleformad, t.ex. om hudutslag eller upphostning. Eng. nummular. Vardag. rund som ett mynt. Av lat. nummulus = litet mynt.
nutricia, arteria: subst. arteria nutricia; näringsartär; den artär som tränger in i ett ben (eller annat organ) och försörjer dess inre. Eng. nutrient artery. Av lat. nutrire = nära + arteria = artär.
nutrition: subst. (-en, pl. -er) näring och näringstillförsel; även läran om kostens betydelse för kroppen. Sv. näring. Eng. nutrition. Vardag. näring, kosthållning. Av lat. nutrire = nära.
NVP: förk. nationellt vårdprogram; dokument som samlar kunskap och rekommendationer för utredning och behandling av en diagnos. Eng. national care programme. Jfr Vårdprogram.
NYHA: subst. (förk.) New York Heart Association; klassificering av hjärtsviktens svårighetsgrad i fyra funktionsklasser efter besvär vid ansträngning. Eng. New York Heart Association. Vardag. skala i fyra steg för hur svår en hjärtsvikt är. Förkortning.
Nymphaea caerulea: subst. (lat.) blå lotus (egyptisk näckros), näckrosväxt; mild rusgivande, central i forntida Egyptens ritualer. Av grek. nymphaia = näckros (efter nymferna) + lat. caerulea = himmelsblå.
nystagmus: subst. (-en) ofrivilliga, rytmiska ögonrörelser med omväxlande långsam och snabb fas i motsatt riktning; kan vara fysiologisk eller tecken på rubbning i balanssystemet. Sv. ögondarr. Eng. nystagmus. Vardag. ryckiga, ofrivilliga ögonrörelser. Av grek. nystagmos = nickande, slummer.
Nystatin: subst. (-et) det första fungerande medlet mot svampinfektioner (t.ex. torsk i munnen). Eng. nystatin. Av New York State Department of Health, där ämnet upptäcktes 1950.
närsynthet: subst. (-en) brytningsfel där man ser suddigt på avstånd men skarpt på nära håll. Lat. myopia. Sv. myopi. Eng. nearsightedness. Jfr myopi. ICD-10: H52.1.
näsblödning: subst. (-en) blödning från näsan. Lat. epistaxis. Eng. nosebleed. ICD-10: R04.0.
näspolyp: subst. (-en, pl. -er) godartad utbuktning av svullen, inflammerad (ödematös) slemhinna i näsa eller bihålor. Eng. nasal polyp. Vardag. mjuk svullnad i näsans slemhinna som kan täppa till näsan. Av lat. nasus = näsa + grek. polypous = mångfotad. ICD-10: J33. ICD-11: CA0J.
nässelutslag: subst. (plural) kliande, upphöjda och flyktiga hudutslag (kvaddlar), ofta en allergisk reaktion. Lat. urticaria. Sv. urtikaria, nässelfeber. Eng. hives. Jfr urtikaria. ICD-10: L50. ICD-11: EB05.
näthinneavlossning: subst. (-en, pl. -ar) när näthinnan lossnar från sitt underlag, ett akut tillstånd som hotar synen. Lat. ablatio retinae. Eng. retinal detachment. ICD-10: H33. ICD-11: 9B76.

Sök i ordlistan