Ä – medicinska termer med förklaring

ärr: subst. (-et, pl. -∅) cicatrix; den kollagenrika bindväv som ersätter normal vävnad sedan en hud- eller vävnadsskada läkt. Eng. scar, cicatrix. Av lat. cicatrix = ärr.
ärrbildning: subst. (-en) den process under sårläkning där skadad vävnad ersätts av kollagenrik bindväv och bildar ärr. Eng. scar formation, cicatrisation. Jfr ärr, ärrvävnad.
ärrbråck: subst. (-et, pl. -∅) bråck där bukinnehåll buktar ut genom ett försvagat operationsärr i bukväggen. Eng. incisional hernia. Lat. hernia cicatricalis. Jfr bråck.
ärrkontraktur: subst. (-en, pl. -er) sammandragning och förkortning av ärrvävnad som drar ihop omgivande vävnad och kan inskränka rörligheten, t.ex. över en led. Eng. scar contracture. Jfr kontraktur.
ärrvävnad: subst. (-en) den kollagenrika bindväv som utgör ett ärr; saknar bl.a. hudens normala körtlar, hårsäckar och elasticitet. Eng. scar tissue. Jfr ärr.
ätstörning: subst. (-en, pl. -ar) psykiatriskt tillstånd med allvarligt stört ätbeteende och ofta förvrängd kroppsuppfattning, t.ex. anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Eng. eating disorder. Jfr anorexia nervosa, bulimia nervosa.

Sök i ordlistan