O i den medicinska ordlistan

OAB: förk. (eng.) överaktiv blåsa; trängningar, täta blåstömningar och ibland trängningsinkontinens utan bakomliggande infektion. Eng. overactive bladder. Jfr LUTS.
obduktion: subst. (-en, pl. -er) inre undersökning av en avliden kropp för att fastställa dödsorsak och sjukliga förändringar. Sv. liköppning, autopsi. Eng. autopsy. Vardag. läkarundersökning av en död kropp. Av lat. obducere = täcka över.
obesitas: subst. (lat.) fetma; sjuklig övervikt, oftast definierad som BMI ≥ 30. Sv. fetma. Eng. obesity. Vardag. kraftig övervikt. Av lat. obesus = fet, av edere = äta. ICD-10: E66. ICD-11: 5B81.
obex: subst. obex; den lilla spets nedtill i fjärde ventrikelns golv där dess tak smalnar av. Eng. obex. Av lat. obex = bom, spärr.
obliqt plan: subst. diagonalt snittsplan som inte sammanfaller med sagittal-, frontal- eller transversalplanet. Sv. oblikt plan. Eng. oblique plane. Av lat. obliquus = sned, diagonal.
obliqua atrii sinistri, vena: subst. vena obliqua atrii sinistri (Marshalls ven); en liten ven snett över vänster förmaks baksida som mynnar i koronarsinus, rest av fostrets vänstra övre hålven. Eng. oblique vein of left atrium. Av lat. obliquus = snedställd + atrium = förmak + sinister = vänster + vena = ven.
obliquus: adj. sned, diagonal; t.ex. m. obliquus externus abdominis, m. obliquus internus abdominis. Sv. oblique, sned. Eng. oblique. Av lat. obliquus = sned, diagonal.
obliquus capitis inferior, musculus: subst. musculus obliquus capitis inferior; nedre sneda huvudmuskeln; nackgropsmuskel mellan axis taggutskott och atlas tvärutskott som vrider huvudet. Funktion: roterar atlas och huvudet mot samma sida kring dens axis; bildar nedre kanten av trigonum suboccipitale. Eng. obliquus capitis inferior. Av lat. musculus = muskel + obliquus = sned + caput = huvud + inferior = nedre.
obliquus capitis superior, musculus: subst. musculus obliquus capitis superior; övre sneda huvudmuskeln; nackgropsmuskel från atlas tvärutskott till nackbenet. Funktion: extenderar och lateralflekterar huvudet; bildar övre kanten av trigonum suboccipitale. Eng. obliquus capitis superior. Av lat. musculus = muskel + obliquus = sned + caput = huvud + superior = övre.
obliquus externus abdominis, musculus: subst. musculus obliquus externus abdominis; yttre sneda bukmuskeln; den ytligaste breda bukmuskeln, med fibrer snett nedåt-framåt; böjer och vrider bålen. Funktion: flekterar och roterar bålen mot motsatt sida; ökar buktrycket. Eng. external oblique. Av lat. musculus = muskel + obliquus = sned + externus = yttre + abdomen = buk.
obliquus inferior, musculus: subst. musculus obliquus inferior; nedre sneda ögonmuskeln; vrider ögat uppåt-utåt. Innerveras av n. oculomotorius (CN III). Funktion: utåtrotation (extorsion); höjer och abducerar blicken, mest vid adducerat öga. Sv. nedre sneda ögonmuskeln. Eng. inferior oblique. Av lat. obliquus = sned + inferior = nedre.
obliquus internus abdominis, musculus: subst. musculus obliquus internus abdominis; inre sneda bukmuskeln; den mellersta breda bukmuskeln, med fibrer snett uppåt-framåt. Funktion: flekterar och roterar bålen mot samma sida; ökar buktrycket. Eng. internal oblique. Av lat. musculus = muskel + obliquus = sned + internus = inre + abdomen = buk.
obliquus superior, musculus: subst. musculus obliquus superior; övre sneda ögonmuskeln; löper via en broskögla (trochlea) och vrider ögat nedåt-utåt. Innerveras av n. trochlearis (CN IV). Funktion: inåtrotation (intorsion); sänker och abducerar blicken, mest vid adducerat öga. Sv. övre sneda ögonmuskeln. Eng. superior oblique. Av lat. obliquus = sned + superior = övre.
obliteration: subst. (-en, pl. -er) fullständigt utplånande av en öppning eller hålighet genom sammanväxning och skrumpning. Eng. obliteration. Vardag. igenväxning av ett hålrum eller kärl. Av lat. obliterare = utplåna.
oblongatus: adj. förlängd; medulla oblongata = den förlängda märgen (hjärnstammens kaudala del). Sv. förlängd. Eng. oblong, elongated. Av lat. ob + longus = avlång.
OBQ: förk. (eng.) Occupational Balance Questionnaire; instrument som mäter upplevd balans mellan olika livsaktiviteter. Eng. Occupational Balance Questionnaire. Jfr aktivitetsbalans.
obsession: subst. (-en, pl. -er) tvångstanke; påträngande, ofrivillig föreställning som personen inte kan göra sig fri från. Sv. tvångstanke. Eng. obsession. Vardag. påträngande tvångstanke. Av lat. obsidere = belägra. Se OCD.
obsessiv kompulsiv neuros: subst. tvångssyndrom; psykisk störning som domineras av tvångstankar (obsessioner) och tvångshandlingar (kompulsioner). Sv. tvångssyndrom. Eng. obsessive-compulsive disorder. Vardag. tvångssyndrom (OCD). Av lat. obsidere = belägra + compellere = tvinga. Se OCD. ICD-10: F42.
obstetrik: subst. (-en) läran om graviditet, förlossning och tiden närmast efter (barnsäng); förlossningskonst. Sv. förlossningskonst. Eng. obstetrics. Av lat. obstetrix = barnmorska.
obstetrisk: adj. (-t, -a) som rör graviditet och förlossning(shjälp). Eng. obstetric. Av lat. obstetrix = barnmorska.
obstipation: subst. (-en, pl. -er) förstoppning; trög eller utebliven tarmtömning. Sv. förstoppning. Eng. constipation. Vardag. förstoppning. Av lat. obstipare = packa tätt. ICD-10: K59.0. ICD-11: ME05.0.
obstruera: verb (-r, -de, -t) hindra, täppa till, stänga. Eng. obstruct. Av lat. obstruere = bygga för, spärra.
obstruktion: subst. (-en, pl. -er) tilltäppning eller hinder för passage, t.ex. i luftvägar eller tarm. Sv. tilltäppning. Eng. obstruction. Vardag. stopp eller förträngning som hindrar passage. Av lat. obstruere = spärra.
obstruktiv: adj. (-t, -a) som beror på eller orsakar förträngning eller hinder, t.ex. obstruktiv lungsjukdom. Eng. obstructive. Av lat. obstruere = spärra.
obturator: subst. tilltäppare; m. obturator internus/externus stänger foramen obturatum delvis. Sv. obturator. Eng. obturator. Av lat. obturare = täppa till; obturator = tilltäppare.
obturatoria, arteria: subst. arteria obturatoria; obturatorartären; gren av inre höftbensartären som genom obturatorkanalen når lårets insida; avger en gren till lårbenshuvudet via runda ledbandet. Eng. obturator artery. Av lat. obturare = täppa till + arteria = artär.
obturatorius: adj. som hör till obturator; t.ex. nervus obturatorius, arteria obturatoria. Sv. obturatorisk. Eng. obturator. Av lat. obturare = täppa till.
obturatorius externus, musculus: subst. musculus obturatorius externus; yttre obturatormuskeln; muskel från tilltäppningshinnans utsida till lårbenet som utåtroterar höften. Funktion: lateralrotation och stabilisering av höftleden; bistår adduktion. Eng. obturator externus. Av lat. musculus = muskel + obturare = täppa till + externus = yttre.
obturatorius internus, musculus: subst. musculus obturatorius internus; inre obturatormuskeln; muskel från tilltäppningshinnans insida, genom lilla sittbenshålet till lårbenet; utåtroterar höften. Funktion: lateralrotation av höften i extension och abduktion vid flekterad höft; vinklar runt incisura ischiadica minor ut ur bäckenet. Eng. obturator internus. Av lat. musculus = muskel + obturare = täppa till + internus = inre.
obturatorius, nervus: subst. nervus obturatorius; obturatornerven; gren av ländnervflätan (L2–L4) som genom obturatorkanalen styr lårets adduktorer och ger känsel åt lårets insida. Eng. obturator nerve. Av lat. obturare = täppa till + nervus = nerv.
OCAIR-S: förk. (eng.) alternativ skrivning av OCAIRS; se OCAIRS. Eng. OCAIRS.
OCAIRS: förk. (eng.) Occupational Circumstances Assessment Interview and Rating Scale; semistrukturerad intervju (MOHO) som bedömer aktivitetsrelaterade faktorer. Eng. Occupational Circumstances Assessment Interview and Rating Scale.
occipitale, os: subst. os occipitale; nackben; det opariga ben som bildar skallens baksida och bas, med det stora hålet (foramen magnum) för ryggmärgen. Sv. nackben. Eng. occipital bone. Av lat. os = ben + occiput = bakhuvud.
occipitalis: adj. som hör till nackbenet; occipital = bakhuvudet. Sv. occipital. Eng. occipital. Vardag. nacke, bakhuvud. Av lat. ob- (bakom) + caput = huvud; "bakhuvud".
occipitalis minor, nervus: subst. nervus occipitalis minor; lilla nackhuvudnerven; känselnerv från halsnervflätan till huden bakom örat. Eng. lesser occipital nerve. Av lat. occiput = bakhuvud + minor = mindre + nervus = nerv.
occipitalis, arteria: subst. arteria occipitalis; nackartären; gren av yttre halspulsådern som försörjer baksidan av skalpen. Eng. occipital artery. Av lat. occiput = bakhuvud + arteria = artär.
occipitofrontalis, musculus: subst. musculus occipitofrontalis; occipitofrontalmuskeln; skalpmuskel med en pannbuk som höjer ögonbrynen och rynkar pannan och en nackbuk som drar hårbotten bakåt. Funktion: venter frontalis höjer ögonbrynen och rynkar pannan i horisontella veck (förvåning); venter occipitalis drar hårbotten bakåt och spänner galea aponeurotica. Eng. occipitofrontalis. Av lat. musculus = muskel + occiput = bakhuvud + frons = panna.
occiput: subst. (lat.) bakhuvudet, nackpartiet. Sv. bakhuvud. Eng. occiput. Av lat. ob = mot + caput = huvud.
Occupational deprivation: subst. (eng.) aktivitetsdeprivation; långvarig ofrivillig begränsning i möjligheten att utföra meningsfulla aktiviteter. Eng. occupational deprivation.
Occupational justice: subst. (eng.) aktivitetsrättvisa; principen att alla människor ska ha möjlighet att delta i meningsfulla aktiviteter. Eng. occupational justice.
Occupational performance: subst. (eng.) aktivitetsutförande; hur väl en individ utför aktiviteter i samspel med personliga och miljömässiga faktorer. Eng. occupational performance. Jfr aktivitetsutförande.
OCD: subst. (förk.) obsessive-compulsive disorder; tvångssyndrom med tvångstankar (obsessioner) och tvångshandlingar (kompulsioner). Sv. tvångssyndrom. Eng. obsessive-compulsive disorder. Vardag. tvångssyndrom. Förkortning. Se Obsessiv kompulsiv neuros. ICD-10: F42. ICD-11: 6B20.
Ocimum basilicum: subst. (lat.) basilika, kransblommig; matsmältningsfrämjande och nervstärkande. Av grek. okimon = basilika + basilikon = 'kunglig' (en förnäm ört).
ockludera: verb (-r, -de, -t) stänga av eller täppa till, t.ex. ett blodkärl. Eng. occlude. Av lat. occludere = stänga till. Se Ocklusion.
ocklusal: adj. (-t, -a) som gäller tändernas tuggyta. Eng. occlusal. Av lat. occludere = stänga till (bett).
ocklusion: subst. (-en, pl. -er) tillslutning eller stängning, t.ex. av ett blodkärl; även tändernas bett och sammanbitning. Sv. tilltäppning. Eng. occlusion. Vardag. tilltäppning, t.ex. av ett kärl. Av lat. occludere = stänga till.
ocklusionsbehandling: subst. (-en, pl. -ar) behandling där huden täcks tätt, t.ex. med plast vid psoriasis, för att öka effekten av insmort hudläkemedel. Eng. occlusion therapy. Vardag. att täcka huden för att förstärka en salvas effekt. Av lat. occludere = stänga till.
ocklusionsikterus: subst. (-en) gulsot orsakad av att gallgången är blockerad, t.ex. av gallsten eller tumör. Sv. avflödesikterus. Eng. obstructive jaundice. Vardag. gulsot av stopp i gallgången. Av lat. occludere = stänga + grek. ikteros = gulsot. ICD-10: K83.1 (avflödesikterus).
ockult: adj. (-a) dold, inte synlig; t.ex. ockult blod (osynligt blod i avföring eller urin). Sv. dold. Eng. occult. Vardag. dold, ej synlig för blotta ögat. Av lat. occultus = dold.
oculomotorius: adj. hörande till ögats rörelse; n. oculomotorius = 3:e kranialnerven, styr de flesta ögonrörelsemusklerna. Sv. okulomotorisk. Eng. oculomotor. Av lat. oculus (öga) + motor = rörare.
oculomotorius, nervus: subst. nervus oculomotorius [III]; ögonrörelsenerven (tredje kranialnerven); styr fyra av ögats yttre muskler samt (parasympatiskt) pupillsammandragning och linsens ackommodation; bortfall ger hängande ögonlock, utåtskelning och vid pupill. Eng. oculomotor nerve. Av lat. oculus = öga + movere = röra + nervus = nerv.
oculus: subst. öga. Sv. öga. Eng. eye, oculus. Av lat. oculus = öga.
odontologi: subst. (-n) läran om tänderna och deras sjukdomar; tandvetenskap. Sv. tandläkarvetenskap. Eng. odontology. Av grek. odous = tand + logos = lära.
odynofagi: subst. (-n) smärta vid sväljning. Sv. sväljningssmärta. Eng. odynophagia. Vardag. att det gör ont att svälja. Av grek. odyne = smärta + phagein = äta, svälja.
odör: subst. (-en) lukt, ofta obehaglig; stank. Sv. lukt, stank. Eng. odour. Av lat. odor = lukt.
OES: förk. (eng.) Occupational Engagement Scale; instrument som mäter graden av engagemang i meningsfulla aktiviteter. Eng. Occupational Engagement Scale.
oesophageae, glandulae: subst. glandulae oesophageae; matstrupekörtlarna; små slemkörtlar i matstrupens submukosa. Eng. oesophageal glands. Av lat. glandula = körtel + grek. oisophagos = matstrupe.
oesophagus: subst. matstrupe; muskulärt rör från pharynx till magsäck. Sv. matstrupe, esofagus. Eng. esophagus, oesophagus. Vardag. matstrupen. Av grek. oisophagos = matstrupe, av oisein (bära) + phagein = äta.
ofraktionerat heparin: subst. vanligt, högmolekylärt heparin; blodförtunnande läkemedel med högre molekylvikt än de lågmolekylära (fraktionerade) heparinerna. Eng. unfractionated heparin. Vardag. standardform av det blodförtunnande medlet heparin. Av lat. non + grek. hepar = lever.
oftalmologi: subst. (-n) läran om ögat och dess sjukdomar. Sv. ögonsjukvård. Eng. ophthalmology. Av grek. ophthalmos = öga + logos = lära.
oftalmologisk: adj. (-a) som rör ögat och dess sjukdomar. Eng. ophthalmological. Av grek. ophthalmos = öga + logos = lära.
oftalmoplegi: subst. (-n, pl. -er) förlamning av ögonmusklerna. Eng. ophthalmoplegia. Vardag. förlamade ögonmuskler. Av grek. ophthalmos = öga + plege = slag, förlamning.
oftalmoskop: subst. (-et, -) instrument för att undersöka ögats inre delar, särskilt ögonbotten. Eng. ophthalmoscope. Vardag. lampförsedd lupp för att se in i ögat. Av grek. ophthalmos = öga + skopein = betrakta.
oftalmoskopi: subst. (-n, pl. -er) undersökning av ögats inre med oftalmoskop. Eng. ophthalmoscopy. Av grek. ophthalmos = öga + skopein = betrakta.
OHSS: subst. (förk.) ovariellt hyperstimuleringssyndrom; komplikation vid hormonstimulering av äggstockarna (t.ex. vid IVF) med förstorade äggstockar och vätskeansamling. Eng. ovarian hyperstimulation syndrome. Förkortning.
okulogyr: adj. (-t, -a) som avser vridning runt synaxeln; ögonvridnings-. Eng. oculogyric. Av lat. oculus = öga + gyrare = vrida.
okulogyra kriser: subst. krampliknande låsning av ögonen i ett visst läge, ofta uppåtriktat; ses bl.a. som biverkning av neuroleptika. Eng. oculogyric crisis. Vardag. ofrivillig låsning av ögonen, oftast uppåt. Av lat. oculus = öga + gyrare = vrida.
okulär: adj./subst. (-t, -a) som rör ögat eller synen; även substantivet okular = den lins i ett mikroskop eller optiskt instrument som sitter närmast ögat. Sv. ögon-. Eng. ocular. Vardag. som har med ögat att göra; även mikroskopets ögonlins. Av lat. oculus = öga.
olecranon: subst. armbågsknölen; det bakre utskottet på ulna som bildar armbågen. Sv. olekranon, armbågsutskott. Eng. olecranon. Vardag. armbågsspetsen. Av grek. olene (armbåge) + kranon = huvud, skalle; "armbågens huvud".
olecranonbursit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i slemsäcken (bursan) över armbågsspetsen på baksidan av armbågen. Eng. olecranon bursitis. Vardag. inflammerad, svullen slemsäck vid armbågsspetsen. Av grek. olekranon = armbågsspets + bursa = säck + -it = inflammation. ICD-10: M70.2.
olfactoriae, glandulae: subst. glandulae olfactoriae; de små körtlar (Bowmans körtlar) i luktslemhinnan som fuktar ytan och löser luktämnen. Eng. olfactory glands. Av lat. glandula = körtel + olfactorius = lukt-.
olfactorius: adj. som hör till luktsinnet; n. olfactorius = 1:a kranialnerven. Sv. olfaktorisk, lukt-. Eng. olfactory. Av lat. olere (lukta) + facere = göra.
olfactorius, nervus: subst. nervus olfactorius [I]; luktnerven (första kranialnerven); de fina luktnervtrådarna från näshålans luktslemhinna genom silbenets såll till luktbulben. Sv. luktnerven. Eng. olfactory nerve. Av lat. olfacere = lukta + nervus = nerv.
olfactus: subst. luktsinne. Sv. luktsinne. Eng. olfaction, sense of smell. Av lat. olere = lukta; olfactus = lukt.
olfaktorisk: adj. (-a) som rör luktsinnet. Sv. lukt-. Eng. olfactory. Av lat. olfacere = lukta.
oligodaktyli: subst. (-n, pl. -er) medfödd avsaknad av ett eller flera fingrar eller tår. Eng. oligodactyly. Vardag. för få fingrar eller tår. Av grek. oligos = få + daktylos = finger, tå.
oligofreni: subst. (-n) äldre term för utvecklingsstörning/intellektuell funktionsnedsättning. Eng. oligophrenia. Vardag. äldre ord för begåvningshandikapp. Av grek. oligos = liten + phren = sinne, förstånd.
oligomenorré: subst. (-n) sällsynt och sparsam menstruation med långa intervall mellan blödningarna. Eng. oligomenorrhoea. Vardag. gles menstruation. Av grek. oligos = få + men = månad + rhoia = flöde.
oligospermi: subst. (-n, pl. -er) för lågt antal spermier i sädesvätskan. Eng. oligospermia. Vardag. få spermier i sperman. Av grek. oligos = få + sperma = säd.
oliguri: subst. (-n, pl. -er) minskad urinproduktion. Eng. oliguria. Vardag. onormalt liten urinmängd. Av grek. oligos = liten + ouron = urin.
oliva: subst. oliven (nedre olivkärnan); den ovala upphöjningen på förlängda märgens sidovägg, en kärna med förbindelser till lillhjärnan. Eng. inferior olive. Av lat. oliva = oliv.
olivaris: adj. som hör till oliven; nucleus olivaris = olivkärnan i medulla oblongata. Sv. olivär. Eng. olivary. Av lat. oliva = oliv.
ω-3-fettsyror: subst. (omega-3-fettsyror) grupp fleromättade fettsyror där första dubbelbindningen sitter vid tredje kolet från metyländen; finns i bl.a. fet fisk och anses gynna hjärt-kärlhälsan. Eng. omega-3 fatty acids. Jfr ω-6-fettsyror, fettsyra.
ω-6-fettsyror: subst. (omega-6-fettsyror) grupp fleromättade fettsyror med första dubbelbindningen vid sjätte kolet från metyländen; finns i bl.a. vegetabiliska oljor. Eng. omega-6 fatty acids. Jfr ω-3-fettsyror, fettsyra.
ω-oxidation: subst. (omega-oxidation) alternativ nedbrytning av fettsyror som börjar i den ände (omega-kolet) som är längst från karboxylgruppen; sker i levern och får ökad betydelse när β-oxidationen är överbelastad. Eng. omega oxidation. Jfr β-oxidation.
omentalis, bursa: subst. bursa omentalis; lilla bukhinnesäcken (oments-bursan); den fickformiga del av bukhinnehålan bakom magsäcken och lilla omentet. Eng. omental bursa. Av lat. omentum = bukhinneförkläde + bursa = säck.
omentum: subst. bukhinnenät; fetthaltigt veck av bukhinnan som hänger ned framför tarmarna (stora nätet, omentum majus) eller förbinder magsäck och lever. Svensk form: oment. Sv. bukhinnenät, bukfettsnät. Eng. omentum. Vardag. bukfettet. Av lat. omentum = nät, fetthinna.
omentum majus: subst. stora bukhinneförklädet (stora omentet); det stora, fettrika bukhinneförkläde som hänger ned framför tunntarmen från magsäckens stora kurvatur. Eng. greater omentum. Av lat. omentum = bukhinneförkläde + major = större.
omentum minus: subst. lilla bukhinneförklädet (lilla omentet); det bukhinneveck mellan levern och magsäckens lilla kurvatur/tolvfingertarmen. Eng. lesser omentum. Av lat. omentum = bukhinneförkläde + minor = mindre.
Omeprazol: subst. (-et) svenskutvecklad världssuccé; den första protonpumpshämmaren mot magsår och halsbränna. Eng. omeprazole. Handelsnamnet Losec. Av en metoxigrupp fäst vid en benzimidazolstruktur.
ominös: adj. (-t, -a) illavarslande, olycksbådande. Eng. ominous. Av lat. omen = järtecken, förebud.
omohyoideus, musculus: subst. musculus omohyoideus; skulder-tungbensmuskeln; tvåbukig muskel från skulderbladet till tungbenet. Funktion: sänker och fixerar tungbenet; spänner den mellersta halsfascian och håller vena jugularis interna öppen. Eng. omohyoid. Av lat. musculus = muskel + grek. omos = skuldra + hyoeides = tungbenet.
Omvänt Trendelenburgläge: subst. ryggläge med huvud och överkropp höjt och benen sänkta; används t.ex. vid bukkirurgi. Eng. reverse Trendelenburg position. Uppkallat efter Friedrich Trendelenburg (1844–1924), tysk kirurg.
Ondansetron: subst. (-et) stoppar effektivt svårt illamående vid cellgiftsbehandling; revolutionerade cancervården på 1990-talet. Eng. ondansetron. Av kemiska led kring oxo-indolstrukturen.
onkogen: adj./subst. (-t, -a; -en, pl. -er) tumörframkallande; även substantivet onkogen = gen som kan ge upphov till cancer. Eng. oncogenic, oncogene. Vardag. cancerframkallande. Av grek. onkos = svulst + genes = ursprung.
onkolog: subst. (-en, pl. -er) specialist på cancerbehandling. Eng. oncologist. Vardag. cancerläkare. Av grek. onkos = svulst + logos = lära.
onkologi: subst. (-n) läran om tumörer och deras behandling. Eng. oncology. Av grek. onkos = svulst + logos = lära.
onkologisk: adj. (-a) som rör cancersjukdomar och deras behandling. Eng. oncological. Av grek. onkos = svulst + logos = lära.
onkolytisk: adj. (-a) som förstör tumörvävnad, t.ex. onkolytiska virus. Eng. oncolytic. Av grek. onkos = svulst + lysis = upplösning.
ontogenesis: subst. individens utveckling; den biologiska individens tillväxt från befruktning till vuxen ålder. Sv. ontogenes. Eng. ontogenesis, ontogeny. Av grek. on/ontos (varande) + genesis = uppkomst.
onykogrypos: subst. (-en, pl. -er) förtjockning och kloliknande krökning av nageln, oftast på stortån hos äldre. Eng. onychogryphosis. Vardag. kloliknande, förtjockad nagel. Av grek. onyx = nagel + grypos = krokig.
onykolys: subst. (-en) lossning av nageln från nagelbädden. Eng. onycholysis. Vardag. nageln släpper från nagelbädden. Av grek. onyx = nagel + lysis = upplösning.
onykomykos: subst. (-en, pl. -er) svampinfektion i nageln. Sv. nagelsvamp. Eng. onychomycosis. Vardag. nagelsvamp. Av grek. onyx = nagel + mykes = svamp.
ooforektomera: verb (-r, -de, -t) kirurgiskt avlägsna en eller båda äggstockarna. Sv. ovariektomera. Eng. oophorectomise. Av grek. oophoron = äggstock + ektome = bortskärande. Se Ovariektomi.
ooforektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en eller båda äggstockarna; synonymt med ovariektomi. Sv. ovariektomi. Eng. oophorectomy. Vardag. operation där äggstock(ar) tas bort. Av grek. oophoron = äggstock + ektome = bortskärande. Se Ovariektomi.
OP: förk. operationsavdelning; sjukhusenhet med operationssalar där kirurgiska ingrepp utförs. Jfr UVA.
opak: adj. (-t, -a) ogenomskinlig, grumlig. Sv. ogenomskinlig. Eng. opaque. Av lat. opacus = skuggig, mörk.
Operant betingning: subst. inlärning där beteenden påverkas av sina konsekvenser. Eng. operant conditioning. Jfr förstärkning.
Operationsbord: subst. (-et, pl. -∅) justerbart bord som patienten ligger på under ingrepp. Eng. operating table.
Operationshandskar: subst. (plural) sterila engångshandskar som bärs vid operation. Eng. surgical gloves.
Operationskniv: subst. (-en, pl. -ar) annan benämning på skalpell. Eng. surgical knife. Jfr skalpell.
Operationslampa: subst. (-n, pl. -or) kraftig, riktbar lampa som lyser upp operationsfältet. Eng. surgical light.
Operationsmössa: subst. (-n, pl. -or) huvudbonad som täcker håret i steril miljö. Eng. surgical cap.
Operationsrock: subst. (-en, pl. -ar) steril rock som det kirurgiska teamet bär. Eng. surgical gown.
OPHI-II: förk. (eng.) Occupational Performance History Interview II; semistrukturerad intervju (MOHO) som kartlägger klientens livs- och aktivitetsberättelse. Eng. Occupational Performance History Interview, version II.
ophthalmica inferior, vena: subst. vena ophthalmica inferior; nedre ögonvenen; tömmer ögonhålans nedre del mot övre ögonvenen och vingflätaden. Eng. inferior ophthalmic vein. Av grek. ophthalmos = öga + lat. inferior = nedre + vena = ven.
ophthalmica superior, vena: subst. vena ophthalmica superior; övre ögonvenen; tömmer ögonhålan bakåt till sinus cavernosus (förbindelse med ansiktsvenen framtill). Eng. superior ophthalmic vein. Av grek. ophthalmos = öga + lat. superior = övre + vena = ven.
ophthalmica, arteria: subst. arteria ophthalmica; ögonartären; inre halspulsåderns första större gren, som via synnervskanalen följer med in i ögonhålan och försörjer ögat och omgivningen. Eng. ophthalmic artery. Av grek. ophthalmos = öga + lat. arteria = artär.
ophthalmicus: adj. som hör till ögat; n. ophthalmicus (1:a grenen av n. trigeminus). Sv. oftalmisk, ögon-. Eng. ophthalmic. Av grek. ophthalmos = öga.
ophthalmicus, nervus: subst. nervus ophthalmicus [V1]; ögonnerven; trillingnervens första, rent sensoriska gren, som via övre ögonhålespringan försörjer pannan, ögat, näsroten och näshålans främre del. Eng. ophthalmic nerve. Av grek. ophthalmos = öga + lat. nervus = nerv.
opiat: subst. (-et, pl. -er) naturligt morfinbesläktat ämne framställt ur opium, t.ex. morfin och kodein. Eng. opiate. Vardag. smärtstillande medel ur opium. Av grek. opion = vallmosaft. Se Opioid.
opioid: subst. (-en, pl. -er) samlingsnamn för ämnen som verkar via opioidreceptorer — naturliga opiater, syntetiska läkemedel och kroppsegna substanser — med bl.a. smärtlindrande effekt. Eng. opioid. Vardag. stark smärtstillande medicintyp som verkar som morfin. Av grek. opion = vallmosaft + -oid = liknande.
opisthion: subst. den kraniometriska punkten mitt på bakkanten av stora nackhålet. Eng. opisthion. Av grek. opisthen = bakåt.
opistotonus: subst. (lat.) krampaktig bakåtböjning av kroppen med översträckt rygg och nacke, t.ex. vid stelkramp. Eng. opisthotonos. Vardag. kroppen spänns i en bakåtbåge vid kramp. Av grek. opisthen = bakåt + tonos = spänning.
opium: subst. (-et) intorkad mjölksaft från opiumvallmon, råvara för morfin och andra opiater. Eng. opium. Av grek. opion = vallmosaft.
opponens: adj. motställande; t.ex. m. opponens pollicis och m. opponens digiti minimi. Sv. opponens. Eng. opponens. Av lat. opponere = ställa mot; opponens = motställare.
opponens digiti minimi, musculus: subst. musculus opponens digiti minimi; lillfingrets oppositionsmuskel; muskel i lillfingerballen som drar lillfingrets mellanhandsben framåt. Funktion: drar lillfingrets mellanhandsben framåt (opposition) och fördjupar handflatan. Eng. opponens digiti minimi. Av lat. musculus = muskel + opponere = ställa emot + digitus minimus = lillfinger.
opponens pollicis, musculus: subst. musculus opponens pollicis; tummens oppositionsmuskel; muskel i tumballen som för tummen mot de andra fingrarna. Funktion: opposition – för tummen mot handflatan (flexion, abduktion och rotation i CMC-leden). Eng. opponens pollicis. Av lat. musculus = muskel + opponere = ställa emot + pollex = tumme.
opponens, musculus: subst. musculus opponens; oppositionsmuskel; muskel som för tummen eller lillfingret mot de övriga fingrarna. Eng. opponens muscle. Av lat. musculus = muskel + opponere = ställa emot.
opportunist: subst. (-er) mikroorganism som normalt är ofarlig (saprofyt) men kan orsaka sjukdom när värdens immunförsvar sviktar. Eng. opportunist. Vardag. normalt harmlös mikrob som blir farlig vid nedsatt immunförsvar. Av lat. opportunus = läglig. Se Opportunistisk infektion.
opportunistisk infektion: subst. infektion orsakad av mikroorganismer som normalt är ofarliga men blir sjukdomsframkallande vid nedsatt immunförsvar. Eng. opportunistic infection. Vardag. infektion av annars harmlösa mikrober hos den med svagt immunförsvar. Av lat. opportunus = läglig.
oppositio: subst. opposition; rörelse där tummen förs mot något av de andra fingrarna. Sv. opposition. Eng. opposition. Av lat. opponere = ställa mot (ob = mot + ponere = ställa).
opposition: subst. (-en, pl. -er) tummen förs mot fingerspetsarna; exklusivt för primaterna. Eng. opposition. Motsats: reposition. Av lat. ob- (mot) + ponere = placera; "ställa mot".
oppression: subst. (-en, pl. -er) tryckande känsla i bröstet eller känsla av att bröstkorgen är för trång. Sv. tryck över bröstet. Eng. oppression. Vardag. tryckkänsla över bröstet. Av lat. opprimere = trycka ned.
opticus: adj. som hör till seendet; n. opticus = 2:a kranialnerven, leder syninformation. Sv. optisk, syn-. Eng. optic. Av grek. optikos = seende, av opsesthai = se.
opticus, nervus: subst. nervus opticus [II]; synnerven (andra kranialnerven); den nervbunt som leder synintryck från näthinnan till hjärnan; egentligen en hjärnbana, omgiven av hjärnhinnor. Sv. synnerven. Eng. optic nerve. Av grek. optikos = som hör till synen + lat. nervus = nerv.
optik: subst. (-en) läran om ljus och seende; även den ljusförande och ljusbrytande delen i ett instrument, t.ex. ett endoskop. Eng. optics. Av grek. optikos = som rör synen.
optikusatrofi: subst. (-n, pl. -er) förtvining av synnerven, vilket leder till synnedsättning eller blindhet. Eng. optic atrophy. Vardag. synnerven förtvinar och synen försämras. Av lat. opticus = syn- + grek. atrophia = förtvining.
optikusneurit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i synnerven, ger synnedsättning och ibland värk vid ögonrörelser. Sv. synnervsinflammation. Eng. optic neuritis. Vardag. inflammation i synnerven. Av lat. opticus = syn- + grek. neuron = nerv + -it = inflammation. ICD-10: H46.
optimal: adj. (-t, -a) bäst möjlig, idealisk. Eng. optimal. Av lat. optimus = bäst.
optisk: adj. (-a) som rör ljus, ljusbrytning och syn. Eng. optical. Av grek. optikos = som rör synen.
optometri: subst. (-n) läran om synen och dess avvikelser samt synkorrektion med glasögon och kontaktlinser; optikerns ämne. Eng. optometry. Av gr. opsis = syn + metron = mått.
OR: subst. (förk.) odds ratio; mått på behandlingseffekt som anger oddset för en händelse i undersökningsgruppen i förhållande till kontrollgruppen — ju närmare 1, desto mindre skillnad. Sv. oddskvot. Eng. odds ratio. Vardag. jämförelsetal för hur mycket vanligare ett utfall är i en grupp än i en annan. Förkortning.
ora serrata: subst. ora serrata; den tandade gräns där näthinnans ljuskänsliga del slutar framtill mot strålkroppen. Eng. ora serrata. Av lat. ora = kant + serratus = sågtandad.
oralis: adj. som rör munnen; t.ex. om läkemedel som tas via munnen; cavitas oralis (munhålan). Svensk form: oral. Sv. mun-. Eng. oral. Av lat. os/oris = mun.
orbicularis: adj. ringformig; t.ex. m. orbicularis oculi (ögonringmuskeln), m. orbicularis oris (munringmuskeln). Sv. orbikulär, ringformig. Eng. orbicular. Av lat. orbiculus (liten cirkel) + -aris.
orbicularis oculi, musculus: subst. musculus orbicularis oculi; ögats ringmuskel; ringmuskel kring ögat som sluter ögonlocken och blinkar. Funktion: sluter ögonlocken; pars palpebralis ger lätt blinkning, pars orbitalis kraftig blundning (kisning). Pars lacrimalis vidgar tårsäcken och pumpar tårvätska mot tårkanalerna. Sv. ögats slutarmuskel. Eng. orbicularis oculi. Av lat. musculus = muskel + orbiculus = liten ring + oculus = öga.
orbicularis oris, musculus: subst. musculus orbicularis oris; munnens ringmuskel; ringmuskel kring munnen som sluter och spetsar läpparna. Funktion: sluter, spetsar och skjuter fram läpparna (kyss, vissling, tal); medverkar vid sugning och blåsning. Sv. munnens slutarmuskel. Eng. orbicularis oris. Av lat. musculus = muskel + orbiculus = liten ring + os (oris) = mun.
orbicularis, musculus: subst. musculus orbicularis; ringmuskel; muskel vars fibrer löper i en ring kring en kroppsöppning. Eng. orbicular muscle. Av lat. musculus = muskel + orbiculus = liten ring.
orbiculus ciliaris: subst. den bakre, släta delen av strålkroppen (pars plana) mellan corona ciliaris och näthinnans ora serrata. Eng. orbiculus ciliaris. Av lat. orbiculus = liten skiva/ring + ciliaris = strålkropps-.
orbita: subst. ögonhåla; den beniga håligheten som skyddar ögat. Sv. ögonhåla, orbita. Eng. orbit. Vardag. ögonhålan. Av lat. orbita = hjulspår, cirkel.
orbitalis: adj. som rör ögonhålan (orbita); t.ex. m. orbitalis, lamina orbitalis. Svensk form: orbital. Eng. orbital. Av lat. orbita = bana, ögonhåla.
orbitalis, musculus: subst. musculus orbitalis; en tunn, glatt (sympatiskt innerverad) muskel som spänner över ögonhålans nedre fissur; Müllers orbitala muskel. Eng. orbitalis. Av lat. musculus = muskel + orbita = ögonhåla.
organa genitalia feminina externa: subst. yttre kvinnliga könsorgan; vulva med venusberg, blygdläppar, klitoris och slidförgård. Eng. female external genitalia. Av lat. organum = organ + genitalis = fortplantnings- + externus = yttre.
organa genitalia feminina interna: subst. inre kvinnliga könsorgan; äggstockar, äggledare, livmoder och slida. Eng. female internal genitalia. Av lat. organum = organ + genitalis = fortplantnings- + internus = inre.
organa genitalia masculina externa: subst. yttre manliga könsorgan; penis och pung (scrotum). Eng. male external genitalia. Av lat. organum = organ + genitalis = fortplantnings- + masculinus = manlig + externus = yttre.
organa genitalia masculina interna: subst. inre manliga könsorgan; testiklar, bitestiklar, sädesledare, sädesblåsor, prostata och bulbouretralkörtlar. Eng. male internal genitalia. Av lat. organum = organ + genitalis = fortplantnings- + masculinus = manlig + internus = inre.
organa lymphoidea primaria: subst. primära lymfoida organ; de organ där lymfocyterna bildas och mognar – benmärgen (B-celler) och tymus (T-celler). Eng. primary lymphoid organs. Av lat. organum = organ + lympha + primarius = primär.
organa lymphoidea secundaria: subst. sekundära lymfoida organ; de organ där lymfocyterna möter antigen och immunsvaret äger rum – lymfknutor, mjälte, tonsiller och tarmens lymfvävnad. Eng. secondary lymphoid organs. Av lat. organum = organ + lympha + secundarius = sekundär.
organa sensuum: subst. sinnesorganen; de organ som tar emot sinnesintryck – synorganet (ögat), hörsel- och balansorganet (örat), lukt-, smak- och känselorganen. Sv. sinnesorganen. Eng. sense organs. Av lat. organum = organ + sensus = sinne.
organisk: adj. (-a) som rör organ, organismer eller kolföreningar; om sjukdom: med påvisbar kroppslig orsak (motsats funktionell). Eng. organic. Av grek. organon = redskap, organ.
organum: subst. organ; strukturell enhet med specifik funktion. Sv. organ. Eng. organ, organum. Av grek. organon = verktyg, instrument.
organum gustatorium: subst. smakorganet; smaklökarna på tungan och i svalget med deras smakceller. Eng. gustatory organ. Av lat. organum = organ + gustare = smaka.
organum juxtaorale: subst. juxtaorala organet; en liten epitelrest i kindens bindväv nära mungipan, utan känd funktion (Chievitz organ). Eng. juxta-oral organ. Av lat. juxta = bredvid + os (oris) = mun.
organum olfactorium: subst. luktorganet; luktsinnescellerna i näshålans övre slemhinna (regio olfactoria) och deras nervtrådar till luktbulben. Eng. olfactory organ. Av lat. organum = organ + olfacere = lukta.
organum spirale: subst. Cortiska organet (organum spirale); det egentliga hörselorganet på basilarmembranet i snäckgången, med hårcellerna som omvandlar ljudvågor till nervimpulser. Eng. spiral organ. Av lat. organum = organ + spira = spiral.
organum vomeronasale: subst. vomeronasalorganet (Jacobsons organ); ett litet parigt sinnesorgan i nässkiljeväggen, hos människa rudimentärt. Eng. vomeronasal organ. Av lat. organum = organ + vomer = plogben + nasus = näsa.
Orienteringsförmåga: subst. (-n) förmågan att vara medveten om tid, plats, situation och egen identitet. Eng. orientation.
orificium: subst. mynning, öppning; t.ex. orificium urethrae externum. Sv. orifice, mynning. Eng. orifice. Av lat. os/oris (mun) + facere = göra; orificium = öppning.
Origanum majorana: subst. (lat.) mejram, kransblommig; krampdämpande och matsmältningsfrämjande. Av grek. oros = berg + ganos = glädje/prydnad + majorana (medeltidslat. för mejram).
Origanum vulgare: subst. (lat.) kungsmynta (oregano), kransblommig; oljan (karvakrol) antiseptisk och matsmältningsfrämjande. Av grek. oros = berg + ganos = glädje ('bergens prydnad') + lat. vulgare = vanlig.
origo: subst. ursprung, källa; muskelns proximala fästpunkt (jfr insertio = distalt fäste). Sv. ursprung, origo. Eng. origin. Av lat. oriri = uppstå; origo = ursprung.
oris, glandulae: subst. glandulae oris; munhålans körtlar; de stora och små spottkörtlar som tömmer saliv i munnen. Eng. glands of mouth. Av lat. glandula = körtel + os (oris) = mun.
orkidektomera: verb (-r, -de, -t) kirurgiskt avlägsna en testikel. Eng. orchidectomise. Av grek. orchis = testikel + ektome = bortskärande. Se Orkidektomi.
orkidektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en testikel. Eng. orchidectomy. Vardag. operation där en testikel tas bort. Av grek. orchis = testikel + ektome = bortskärande.
orkidopexi: subst. (-n, pl. -er) operation vid icke nedstigen testikel, där testikeln dras ned och fästs i pungen. Eng. orchidopexy. Vardag. operation som drar ned och fäster en testikel som inte vandrat ned. Av grek. orchis = testikel + pexis = fastsättning.
orkit: subst. (-en, pl. -er) testikelinflammation. Sv. testikelinflammation. Eng. orchitis. Vardag. inflammation i testikeln. Av grek. orchis = testikel + -it = inflammation. ICD-10: N45 (vid påssjuka B26.0).
orofacial: adj. (-t, -a) som rör mun och ansikte. Eng. orofacial. Av lat. os = mun + facies = ansikte.
orofarynx: subst. mellansvalget; den del av svalget som ligger i höjd med munhålan, bakom tungbasen. Sv. mellansvalg. Eng. oropharynx. Vardag. den del av svalget som ligger bakom munnen. Av lat. os = mun + grek. pharynx = svalg.
ORTO-15: förk. ORTO-15; femton frågors screeningformulär för ortorektiska ätbeteenden. Eng. ORTO-15. Jfr ortorexi.
ortodonti: subst. (-n) tandreglering; den del av tandvården som behandlar bett- och tandställningsfel. Sv. tandreglering. Eng. orthodontics. Av grek. orthos = rak + odous = tand.
ortoped: subst. (-en, pl. -er) specialist på sjukdomar och skador i skelett och rörelseapparat. Eng. orthopaedist. Vardag. läkare för skelett, leder och muskler. Av grek. orthos = rak + pais = barn.
ortopedi: subst. (-n) medicinsk specialitet för rörelseorganens sjukdomar och skador hos barn och vuxna; räknas till de kirurgiska specialiteterna. Eng. orthopaedics. Av grek. orthos = rak + pais = barn.
ortopedisk: adj. (-a) som rör skelettet och rörelseapparaten. Eng. orthopaedic. Av grek. orthos = rak + pais = barn.
ortopné: subst. (-n) svår, ofta nattlig andnöd som lättar när personen sätter sig upp; ett tecken på hjärtsvikt. Eng. orthopnoea. Vardag. andnöd i liggande som lättar när man sätter sig upp. Av grek. orthos = rak, upprätt + pnoia = andning.
ortoptik: subst. (-en) läran om och behandling av samsynsfel och skelning, ofta hos barn. Eng. orthoptics. Av gr. orthos = rät + opsis = syn.
Ortorexi: subst. (-n) överdrivet fokus på att äta nyttigt som kan leda till ohälsa (ej en egen diagnos). Eng. orthorexia.
ortos: subst. (-en, pl. -er) skena, stöd eller korsett som stödjer eller avlastar leder och ben. Sv. stödskena. Eng. orthosis. Vardag. stödjande skena eller bandage. Av grek. orthos = rak.
ortostatisk: adj. (-a) som rör stående kroppsställning, t.ex. ortostatiskt blodtrycksfall. Eng. orthostatic. Av grek. orthos = upprätt + statikos = stående. Se Ortostatisk hypotension.
ortostatisk hypotension: subst. blodtrycksfall vid uppresning till stående, ofta med yrsel eller svimningskänsla. Sv. ortostatism. Eng. orthostatic hypotension. Vardag. blodtrycket sjunker när man reser sig, vilket ger yrsel. Av grek. orthos = upprätt + lat. hypo = under + tensio = tryck.
os: subst. (lat.) (Skelett)ben (lat. os, ossis); ej att förväxla med os = mun (os, oris). Även ossös (adj.) = som består av eller hör till benvävnad; ben-. Sv. ben. Eng. bone. Av lat. os = ben.
os (ossa): subst. ben/benen; t.ex. os frontale = pannbenet. Sv. ben. Eng. bone, os. Av lat. os (pl. ossa) = ben.
os capitatum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. huvudben.
os coccygis: subst. (lat.) oregelbundet (3–5 sammanvuxna kotor) i ryggen (korsben och svansben). Sv. svansben.
os coxae: subst. (lat.) oregelbundet i höften (höftbenet). Sv. höftben.
os cuboideum: subst. (lat.) kort ben i foten (fotrotsbenen). Sv. tärningsben.
os ethmoidale: subst. (lat.) oregelbundet (pneumatiserat) i skallen (hjärnskålen). Sv. silben.
os frontale: subst. (lat.) platt ben i skallen (hjärnskålen). Sv. pannben.
os hamatum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. krokben.
os hyoideum: subst. (lat.) oregelbundet i skallen (hörselben och tungben). Sv. tungben.
os ilium: subst. (lat.) del av höftbenet i höften (höftbenet). Sv. tarmben.
os ischii: subst. (lat.) del av höftbenet i höften (höftbenet). Sv. sittben.
os lacrimale: subst. (lat.) platt ben i skallen (ansiktsskelettet). Sv. tårben.
os lunatum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. månben.
os nasale: subst. (lat.) platt ben i skallen (ansiktsskelettet). Sv. näsben.
os naviculare: subst. (lat.) kort ben i foten (fotrotsbenen). Sv. båtben.
os occipitale: subst. (lat.) platt ben i skallen (hjärnskålen). Sv. nackben.
os palatinum: subst. (lat.) oregelbundet i skallen (ansiktsskelettet). Sv. gomben.
os parietale: subst. (lat.) platt ben i skallen (hjärnskålen). Sv. hjässben.
os pisiforme: subst. (lat.) sesamben i handen (handlovsbenen). Sv. ärtben.
os pubis: subst. (lat.) del av höftbenet i höften (höftbenet). Sv. blygdben.
os sacrum: subst. (lat.) oregelbundet (5 sammanvuxna kotor) i ryggen (korsben och svansben). Sv. korsben.
os scaphoideum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. båtben.
os sphenoidale: subst. (lat.) oregelbundet (pneumatiserat) i skallen (hjärnskålen). Sv. kilben.
os temporale: subst. (lat.) oregelbundet (pneumatiserat) i skallen (hjärnskålen). Sv. tinningben.
os trapezium: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. stora månghörningsbenet.
os trapezoideum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. lilla månghörningsbenet.
os triquetrum: subst. (lat.) kort ben i handen (handlovsbenen). Sv. tribergsben.
os zygomaticum: subst. (lat.) oregelbundet i skallen (ansiktsskelettet). Sv. okben.
os, oris, ora: subst. mun, öppning, källa; masken; anatomiska öppningar och munnen. Sv. mun, öppning. Eng. mouth, orifice. Av lat. os/oris = mun.
OSA: förk. (eng.) 1) obstruktiv sömnapné (obstructive sleep apnea) – upprepade andningsuppehåll under sömnen då de övre luftvägarna faller samman (jfr CPAP); 2) Occupational Self Assessment – arbetsterapeutiskt självskattningsinstrument (MOHO) där klienten skattar sin egen aktivitetsförmåga och vad som är viktigt.
OSAHS: subst. (förk.) obstruktivt sömnapné-hypopné-syndrom; upprepade andningsuppehåll och ytlig andning under sömnen på grund av luftvägsavstängning, med dagtrötthet som följd. Eng. obstructive sleep apnoea-hypopnoea syndrome. Vardag. andningsuppehåll under sömnen med trötthet på dagen. Förkortning. ICD-10: G47.3.
Oscillerande såg: subst. eldriven såg med fram- och återgående blad för bensågning inom ortopedi. Eng. oscillating saw.
Osgood-Schlatter: subst. smärta och svullnad nedanför knäskålen hos växande barn, av belastning på senfästet mot skenbenet. Eng. Osgood-Schlatter disease. ICD-10: M92.5.
Osjälvständig personlighetsstörning: subst. personlighetssyndrom med stort behov av stöd och svårighet att fatta egna beslut. Eng. dependent personality disorder.
OSL: förk. offentlighets- och sekretesslagen; svensk lag (2009:400) om allmänna handlingars offentlighet och om sekretess, bl.a. inom hälso- och sjukvården. Jfr PDL.
osmolalitet: subst. (-en) måttet på en lösnings osmotiska koncentration uttryckt som antal osmol lösta partiklar per kilogram lösningsmedel. Eng. osmolality. Vardag. hur koncentrerad en vätska är räknat per kilo vatten. Av grek. osmos = stöt + -alitet.
osmolaritet: subst. (-en) måttet på en lösnings osmotiska koncentration uttryckt som antal osmol lösta partiklar per liter lösning. Eng. osmolarity. Vardag. hur koncentrerad en vätska är räknat per liter. Av grek. osmos = stöt + -aritet.
osmotisk: adj. (-a) som rör osmos — koncentrationsutjämning genom att lösningsmedel vandrar genom ett halvgenomsläppligt membran. Eng. osmotic. Av grek. osmos = stöt, knuff.
ossa cuneiformia: subst. (lat.) kort ben i foten (fotrotsbenen). Sv. kilbenen.
ossa metacarpi: subst. (lat.) långt rörben (miniatyr) i handen (mellanhandsbenen). Sv. mellanhandsben.
ossa metatarsi: subst. (lat.) långt rörben (miniatyr) i foten (mellanfotsbenen). Sv. mellanfotsben.
osseus: adj. av ben, benaktig; t.ex. labyrinthus osseus (benlabyrinten), canalis osseus. Sv. ossös, ben-. Eng. osseous, bony. Av lat. os/ossis = ben.
ossiculorum auditus, musculi: subst. musculi ossiculorum auditus; hörselbenens muskler; de två små muskler (tensor tympani och stapedius) som dämpar hörselbenens rörelser i mellanörat. Eng. muscles of auditory ossicles. Av lat. musculus = muskel + ossiculum = litet ben + auditus = hörsel.
ossifikation: subst. (-en, pl. -er) benbildning; process där brosk eller bindväv omvandlas till benvävnad. Sv. benbildning. Eng. ossification. Vardag. när vävnad förbenas. Av lat. os = ben + facere = göra.
ossis ischii, ramus: subst. ramus ossis ischii; sittbensgrenen; den smalare benbåge som löper framåt från sittbensknölen mot blygdbenet. Eng. ramus of ischium. Av lat. ramus = gren + os ischii = sittben.
ossis pisiformis, articulatio: subst. articulatio ossis pisiformis; ärtbensleden; leden mellan ärtbenet och det tribekantiga handlovsbenet. Eng. pisiform joint. Av lat. articulus = led + os pisiforme = ärtben.
osteit: subst. (-en, pl. -er) beninflammation. Sv. beninflammation. Eng. osteitis. Vardag. inflammation i ben. Av grek. osteon = ben + -it = inflammation. ICD-10: M86.9 (osteomyelit; Pagets M88).
osteoartrit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i ben och led. Eng. osteoarthritis. Av grek. osteon = ben + arthron = led + -it = inflammation. ICD-10: artros M15–M19.
osteoartros: subst. (-en, pl. -er) degenerativa (nedbrytande) förändringar i en led med broskförslitning och benpåbyggnad. Sv. artros, ledförslitning. Eng. osteoarthrosis. Vardag. ledförslitning. Av grek. osteon = ben + arthron = led + -os = tillstånd.
osteoblast: subst. (-en, pl. -er) bencell som skapar ny benmatrix och bygger upp ben. Eng. osteoblast. Vardag. benbyggande cell. Av grek. osteon (ben) + blastos = grodd; "benbildande groddcell".
osteocyt: subst. (-en, pl. -er) mogen bencell inuti benvävnaden som underhåller benmatrixen. Eng. osteocyte. Vardag. mogen bencell. Av grek. osteon (ben) + kytos = cell.
osteodystrofi: subst. (-n, pl. -er) bristfällig benvävnadsbildning, t.ex. till följd av närings- eller mineralrubbning. Eng. osteodystrophy. Av grek. osteon = ben + dys = dålig + trophe = näring.
osteofyt: subst. (-en, pl. -er) godartat benutskott från benhinnan, ofta ett tecken på slitageförändringar i en led. Sv. bensporre. Eng. osteophyte. Vardag. liten benknöl vid en sliten led. Av grek. osteon = ben + phyton = växt.
osteogenesis imperfecta: subst. (lat.) ärftlig sjukdom med mycket sköra ben som lätt bryts. Sv. benskörhetssjukdom. Eng. osteogenesis imperfecta, brittle bone disease. ICD-10: Q78.0.
osteoklast: subst. (-en, pl. -er) bencell som bryter ner och resorberar benvävnad. Eng. osteoclast. Vardag. bennedbrytande cell. Av grek. osteon (ben) + klastes = krossare.
osteokondral: adj. (-t, -a) som rör både ben och brosk. Eng. osteochondral. Av grek. osteon = ben + chondros = brosk.
osteokondrit: subst. (-en, pl. -er) samtidig inflammation i ben och brosk. Eng. osteochondritis. Av grek. osteon = ben + chondros = brosk + -it = inflammation. ICD-10: M93.9 (osteochondritis dissecans M93.2).
osteokondros: subst. (-en) grupp av tillväxtrubbningar där benvävnad i tillväxtzoner går i nekros så att tillväxten hämmas; ses hos barn och tonåringar. Eng. osteochondrosis. Vardag. tillväxtstörning i ben hos barn och unga. Av grek. osteon = ben + chondros = brosk + -os = tillstånd. ICD-10: M42 (juvenil M91–M93).
osteologi: subst. (-n) läran om skelettet och benvävnaden; den del av anatomin som behandlar benen. Eng. osteology. Av gr. osteon = ben + logos = lära.
osteolys: subst. (-en) upplösning och nedbrytning av benvävnad. Eng. osteolysis. Vardag. ben som bryts ned. Av grek. osteon = ben + lysis = upplösning.
osteomalaci: subst. (-n, pl. -er) uppmjukning av benvävnad genom bristande mineralisering (urkalkning), oftast av D-vitaminbrist. Sv. benuppmjukning. Eng. osteomalacia. Vardag. mjuka, urkalkade ben — vuxnas motsvarighet till engelska sjukan. Av grek. osteon = ben + malakia = mjukhet. ICD-10: M83 (hos barn rakit E55.0). ICD-11: FB85.
osteomyelit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i benvävnad och benmärg, oftast orsakad av bakterier. Sv. benmärgsinflammation. Eng. osteomyelitis. Vardag. infektion i ben och benmärg. Av grek. osteon = ben + myelos = märg + -it = inflammation. Ålderdomligt: benröta — äldre folklig benämning på var- och vävnadsförstörande beninfektion. ICD-10: M86. ICD-11: FB81.
osteopati: subst. (-n) manuell behandlingsmetod inriktad på rörelseapparaten och kroppens funktion som helhet. Inte ett legitimationsyrke i Sverige; det vetenskapliga stödet är begränsat utöver viss effekt vid rygg- och nackbesvär. Eng. osteopathy. Av gr. osteon = ben + pathos = lidande.
osteopeni: subst. (-n, pl. -er) lätt minskad benmassa, ett förstadium till benskörhet. Eng. osteopenia. Vardag. något urkalkat skelett, mellan friskt och benskört. Av grek. osteon = ben + penia = brist.
osteoporos: subst. (-en) benskörhet; minskad benmassa och försämrad benstruktur som ökar risken för frakturer. Sv. benskörhet. Eng. osteoporosis. Vardag. benskörhet. Av grek. osteon = ben + poros = por, öppning. ICD-10: M80 (med fraktur), M81 (utan fraktur). ICD-11: FB83.
osteosyntes: subst. (-en, pl. -er) operativ fixation av ett benbrott med skruvar, plattor, spik eller liknande. Eng. osteosynthesis. Vardag. att skruva eller spika ihop ett benbrott. Av grek. osteon = ben + synthesis = sammanfogning.
Osteotom: subst. (-en, pl. -er) mejselliknande verktyg för att dela eller forma ben. Eng. osteotome.
osteotomi: subst. (-n, pl. -er) operativ genomskärning av ett ben, t.ex. för att rätta en felställning. Eng. osteotomy. Vardag. att operativt kapa eller dela ett ben. Av grek. osteon = ben + tome = snitt.
ostia venarum pulmonalium: subst. lungvenernas mynningar; de (vanligen fyra) öppningar där lungvenerna mynnar i vänster förmak. Eng. openings of pulmonary veins. Av grek. ostion = öppning + lat. vena = ven + pulmo = lunga.
ostium: subst. mynning, ingång, dörr; öppning in i ett hålrum, t.ex. ostium uteri, ostium aortae. Sv. ostium, mynning. Eng. ostium, opening. Av lat. ostium = dörr, av os = mun.
ostium abdominale tubae uterinae: subst. äggledarens buköppning; öppningen i äggledartratten mot bukhålan. Eng. abdominal ostium of uterine tube. Av grek. ostion = öppning + lat. abdomen = buk + tuba = rör.
ostium anatomicum uteri internum: subst. anatomiska inre livmodermunnen; den övre, anatomiska gränsen mot livmoderhalskanalen vid istmus. Eng. anatomical internal os. Av grek. ostion = öppning + lat. anatomicus = anatomisk + uterus = livmoder + internus = inre.
ostium aortae: subst. aortaöppningen; öppningen från vänster kammare till kroppspulsådern, försedd med aortaklaffen. Eng. aortic orifice. Av grek. ostion = öppning + aorta.
ostium appendicis vermiformis: subst. appendixmynningen; öppningen från blindtarmen in i det maskformiga bihanget. Eng. orifice of vermiform appendix. Av lat. ostium = mynning + appendix vermiformis = maskformiga bihanget.
ostium atrioventriculare dextrum: subst. höger förmakskammaröppning; öppningen mellan höger förmak och höger kammare, försedd med tricuspidalisklaffen. Eng. right atrioventricular orifice. Av grek. ostion = öppning + lat. atrium = förmak + ventriculus = kammare + dexter = höger.
ostium atrioventriculare sinistrum: subst. vänster förmakskammaröppning; öppningen mellan vänster förmak och kammare, försedd med mitralisklaffen. Eng. left atrioventricular orifice. Av grek. ostion = öppning + lat. atrium = förmak + ventriculus = kammare + sinister = vänster.
ostium canalis nasolacrimalis: subst. tårkanalens mynning; öppningen där tårkanalen mynnar i nedre näsgången. Eng. opening of nasolacrimal canal. Av lat. ostium = mynning + canalis nasolacrimalis = tårkanalen.
ostium cardiacum: subst. magmunnen; öppningen mellan matstrupe och magsäck. Sv. magmun, cardia. Eng. cardial orifice. Av lat. ostium = mynning + grek. kardia = hjärta, magmun.
ostium histologicum uteri internum: subst. histologiska inre livmodermunnen; den nivå där livmoderkroppens slemhinna övergår i livmoderhalsens. Eng. histological internal os. Av grek. ostion = öppning + histos = vävnad + lat. uterus = livmoder + internus = inre.
ostium ileale: subst. ileumöppningen; tunntarmens mynning in i tjocktarmen, omgiven av en slutmuskel. Eng. ileal orifice. Av lat. ostium = mynning + ileum = krumtarm.
ostium pharyngeum tubae auditivae: subst. örontrumpetens svalgmynning; den öppning på nässvalgets sidovägg där örontrumpeten mynnar och tryckutjämnar mellanörat. Eng. pharyngeal opening of auditory tube. Av lat. ostium = mynning + grek. pharynx = svalg + lat. tuba auditiva = örontrumpet.
ostium pyloricum: subst. portvaktsöppningen; öppningen mellan magsäcken och tolvfingertarmen, omgiven av portvaktsmuskeln. Sv. portvakt. Eng. pyloric orifice. Av lat. ostium = mynning + grek. pyloros = portvakt.
ostium sinus coronarii: subst. koronarsinus mynning; öppningen där hjärtats stora venavlopp (sinus coronarius) mynnar i höger förmak. Eng. opening of coronary sinus. Av grek. ostion = öppning + lat. sinus coronarius = kransvenssinus.
ostium trunci pulmonalis: subst. lungartärstammens öppning; öppningen från höger kammare till lungartärstammen, försedd med pulmonalisklaffen. Eng. opening of pulmonary trunk. Av grek. ostion = öppning + lat. truncus = stam + pulmo = lunga.
ostium tympanicum tubae auditivae: subst. örontrumpetens mynning i trumhålans framvägg. Eng. tympanic opening of auditory tube. Av lat. ostium = mynning + tympanum = trumma + tuba auditiva = örontrumpet.
ostium ureteris: subst. uretärmynningen; den öppning i blåstriangeln där urinledaren mynnar in i urinblåsan. Eng. ureteric orifice. Av grek. ostion = öppning + ureter = urinledare.
ostium urethrae externum: subst. yttre urinrörsmynningen; urinrörets yttre öppning (i slidförgården hos kvinnan, på ollonet hos mannen). Eng. external urethral orifice. Av grek. ostion = öppning + ourethra = urinrör + lat. externus = yttre.
ostium urethrae internum: subst. inre urinrörsmynningen; öppningen från urinblåsan in i urinröret vid blåshalsen. Eng. internal urethral orifice. Av grek. ostion = öppning + ourethra = urinrör + lat. internus = inre.
ostium uteri: subst. yttre livmodermunnen; öppningen från livmoderhalskanalen ut i slidan. Eng. external os of uterus. Av grek. ostion = öppning + lat. uterus = livmoder.
ostium uterinum tubae uterinae: subst. äggledarens livmoderöppning; öppningen där äggledaren mynnar i livmoderhålan. Eng. uterine ostium of uterine tube. Av grek. ostion = öppning + lat. uterus = livmoder + tuba = rör.
ostium vaginae: subst. slidöppningen; slidans öppning i slidförgården, hos jungfru delvis täckt av mödomshinnan. Sv. slidöppning. Eng. vaginal orifice. Av grek. ostion = öppning + lat. vagina = slida.
ostium venae cavae inferioris: subst. nedre hålvenens mynning; öppningen där nedre hålvenen mynnar i höger förmak. Eng. opening of inferior vena cava. Av grek. ostion = öppning + lat. vena cava inferior = nedre hålven.
ostium venae cavae superioris: subst. övre hålvenens mynning; öppningen där övre hålvenen mynnar i höger förmak. Eng. opening of superior vena cava. Av grek. ostion = öppning + lat. vena cava superior = övre hålven.
Oswestry Disability Index: subst. (eng.) index (ODI) som mäter funktionsnedsättning vid ländryggssmärta. Eng. Oswestry Disability Index.
otalgi: subst. (-n, pl. -er) öronvärk, smärta i örat. Sv. öronvärk. Eng. otalgia. Vardag. ont i örat. Av grek. ous = öra + algos = smärta.
oticum, ganglion: subst. ganglion oticum; örongangliet; det parasympatiska ganglion (kopplat till tung-svalgnerven IX) som styr örspottkörteln. Eng. otic ganglion. Av grek. ous = öra + ganglion = knuta.
OTIPM: förk. (eng.) Occupational Therapy Intervention Process Model; modell som strukturerar arbetsterapiprocessen med klientcentrerat och aktivitetsbaserat arbetssätt. Eng. Occupational Therapy Intervention Process Model.
otit: subst. (-en, pl. -er) öroninflammation. Sv. öroninflammation. Eng. otitis. Vardag. inflammation i örat. Av grek. ous = öra + -it = inflammation. ICD-10: mellanöra H65–H66, extern H60. ICD-11: AA80–AB5Z.
otitis externa: subst. (lat.) inflammation i hörselgången (yttre öroninflammation). Sv. hörselgångsinflammation. Eng. otitis externa. Vardag. inflammation i örats hörselgång, ”badöra”. Av grek. ous = öra + lat. externus = yttre. ICD-10: H60.
otitis media: subst. (lat.) inflammation i mellanörat. Sv. mellanöroninflammation. Eng. otitis media. Vardag. öroninflammation bakom trumhinnan. Av grek. ous = öra + lat. medius = mellersta. ICD-10: H66.
otoakustiska emissioner: subst. (pl.) svaga ljud som ett friskt öra själv sänder ut och som registreras med en mikrofon i hörselgången; används vid hörselscreening, bl.a. av nyfödda. Förk. OAE. Eng. otoacoustic emissions. Vardag. hörseltest som fångar ljud örat självt skickar ut. Av grek. ous = öra + lat. acusticus = som rör hörseln.
otogen: adj. (-t, -a) som utgår från örat, t.ex. otogen infektion. Eng. otogenic. Av grek. ous = öra + genes = ursprung.
otorinolaryngologi: subst. (-n) läran om öronens, näsans och struphuvudets sjukdomar; öron-näsa-hals (ÖNH). Sv. öron-näsa-hals. Eng. otorhinolaryngology. Av grek. ous = öra + rhis = näsa + larynx = struphuvud + logos = lära.
otorré: subst. (-n, pl. -er) flytning från örat, oftast varig. Sv. öronflytning. Eng. otorrhoea. Vardag. var eller vätska som rinner ur örat. Av grek. ous = öra + rhoia = flöde.
otosalpingit: subst. (-en, pl. -er) äldre benämning på sekretorisk mellanöreinflammation (vätska i mellanörat, ”öronkatarr”) — en vanlig orsak till lockkänsla och nedsatt hörsel hos barn. Eng. otosalpingitis. Vardag. vätska bakom trumhinnan, ”öronkatarr”. Av grek. ous = öra + salpinx = trumpet (örontrumpeten) + -it = inflammation. ICD-10: H65 (sekretorisk mellanöreinflammation).
otoskleros: subst. (-en, pl. -er) nybildning av ben i innerörats labyrintkapsel som fixerar stigbygeln i ovala fönstret och ger tilltagande hörselnedsättning; behandlas med hörapparat eller operation. Eng. otosclerosis. Vardag. förbening i innerörat som gör att hörselbenen fastnar och hörseln försämras. Av grek. ous = öra + skleros = förhårdnad. Även otoscleros. ICD-10: H80. ICD-11: AB30.
otoskop: subst. (-et, -) instrument med ljuskälla för att titta in i hörselgången och granska trumhinnan. Eng. otoscope. Vardag. lampförsedd tratt för att titta in i örat. Av grek. ous = öra + skopein = betrakta.
ototoxisk: adj. (-a) skadlig eller giftig för örat och hörseln, t.ex. vissa läkemedel. Eng. ototoxic. Vardag. hörselskadande. Av grek. ous = öra + toxikon = gift.
Otrygg anknytning: subst. anknytningsmönster där barnet saknar tillit till omsorgspersonens tillgänglighet. Eng. insecure attachment. Jfr trygg anknytning.
ovalis: subst. oval; t.ex. foramen ovale (hjärtats embryologiska hål), fossa ovalis. Sv. oval. Eng. oval. Av lat. ovum (ägg) + -alis = äggformig.
ovarialcancer: subst. (-n) äggstockscancer; elakartad tumör i äggstocken. Sv. äggstockscancer. Eng. ovarian cancer. Vardag. cancer i äggstocken. Lat. carcinoma ovarii. Av lat. ovarium = äggstock. ICD-10: C56. ICD-11: 2C73.
ovarialcysta: subst. (-n, pl. -or) vätskefylld blåsa i en äggstock, oftast godartad. Sv. äggstockscysta. Eng. ovarian cyst. Vardag. vätskeblåsa på äggstocken. Av lat. ovarium = äggstock + grek. kystis = blåsa. ICD-10: N83.0–N83.2. ICD-11: GA15.
ovarialtumör: subst. (-en) tumör i äggstocken, godartad eller elakartad. Sv. äggstockstumör. Eng. ovarian tumour. Av lat. ovarium = äggstock. ICD-10: malign C56, benign D27.
ovarica sinistra, vena: subst. vena ovarica sinistra; vänstra äggstocksvenen; mynnar i vänster njurven (den högra i nedre hålvenen). Eng. left ovarian vein. Av lat. ovarium = äggstock + sinister = vänster + vena = ven.
ovarica, arteria: subst. arteria ovarica; äggstocksartären; parad gren av bukaortan som via äggstockens upphängningsband når äggstocken och äggledaren. Eng. ovarian artery. Av lat. ovarium = äggstock + arteria = artär.
ovariektomera: verb (-r, -de, -t) kirurgiskt avlägsna en äggstock. Eng. oophorectomise. Av lat. ovarium = äggstock + grek. ektome = bortskärande. Se Ovariektomi.
ovariektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en eller båda äggstockarna; synonymt med ooforektomi. Sv. ooforektomi. Eng. oophorectomy. Vardag. operation där en äggstock tas bort. Av lat. ovarium = äggstock + grek. ektome = bortskärande. Se Ooforektomi.
ovariell: adj. (-t, -a) som rör äggstockarna. Eng. ovarian. Av lat. ovarium = äggstock.
ovarietorsion: subst. (-en, pl. -er) vridning av äggstocken kring sina kärl, vilket kan strypa blodflödet och leda till vävnadsdöd; ett akut buktillstånd. Eng. ovarian torsion. Vardag. äggstocken vrider sig och klämmer av sin egen blodtillförsel. Av lat. ovarium = äggstock + torsio = vridning.
ovarii proprium, ligamentum: subst. ligamentum ovarii proprium; egentliga äggstocksbandet; bindvävssträngen mellan äggstocken och livmoderhornet. Eng. ligament of ovary. Av lat. ovarium = äggstock + proprius = egen + ligamentum = band.
ovariopexi: subst. (-n, pl. -er) operation där äggstocken fästs i bukväggen, t.ex. för att flytta den ur ett strålfält. Eng. ovariopexy. Av lat. ovarium = äggstock + grek. pexis = fastsättning.
ovariosalpingektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av äggstock och äggledare. Eng. salpingo-oophorectomy. Vardag. operation där äggstock och äggledare tas bort. Av lat. ovarium = äggstock + grek. salpinx = trumpet (äggledare) + ektome = bortskärande.
ovariotomi: subst. (-n, pl. -er) snitt i eller operativ öppning av en äggstock. Eng. ovariotomy. Av lat. ovarium = äggstock + grek. tome = snitt.
ovarium: subst. äggstock; parigt könsorgan som producerar ägg och hormoner. Sv. äggstock, ovarium. Eng. ovary. Vardag. äggstocken. Av lat. ovum = ägg.
ovulation: subst. (-en, pl. -er) ägglossning; frisättning av ett moget ägg från äggstocken. Sv. ägglossning. Eng. ovulation. Vardag. ägglossning. Av lat. ovulum = litet ägg.
ovulationscykel: subst. (-n, -cykler) tidsperioden från en ägglossning till nästa; ägglossningsrytmen. Eng. ovulatory cycle. Vardag. tiden mellan två ägglossningar. Av lat. ovulum = litet ägg + grek. kyklos = ring, krets.
ovum: subst. (lat.) ägg, äggcell; den kvinnliga könscellen. Sv. äggcell. Eng. ovum. Av lat. ovum = ägg.
Oxazepam: subst. (-et) ett av Sveriges mest använda ångestdämpande och lugnande medel; bryts ner utan aktiva restprodukter. Eng. oxazepam. Strukturellt en oxiderad form av diazepam. Jfr Diazepam, Lorazepam.
oxidera: verb (-r, -de, -t) genomgå oxidation — kemisk process där en atom, molekyl eller jon avger elektroner, t.ex. vid reaktion med syre. Eng. oxidise. Vardag. reagera med syre, ”förbrännas” eller rosta. Av grek. oxys = sur, vass (syre).
Oxitetracyklin: subst. (-et) historiskt brett antibiotikum, isolerat ur jordprover på 1950-talet. Eng. oxytetracycline. Av oxi- (en extra syreatom) + tetracyklin (grek. tetra = fyra + kyklos = ring, fyra ringar). Jfr Doxycyklin.
oxytocin: subst. (-et) hormon och signalsubstans från hypofysens baklob som bl.a. framkallar livmodersammandragningar vid förlossning och mjölkutdrivning vid amning. Eng. oxytocin. Vardag. ”värkhormonet” som sätter igång sammandragningar och mjölkutdrivning. Av grek. okys = snabb + tokos = födsel.

Sök i ordlistan