U – medicinska ord med etymologi

UFH: subst. ofraktionerat heparin; en form av det blodförtunnande läkemedlet heparin som ges intravenöst och kräver monitorering (APTT). Eng. unfractionated heparin. Jfr Heparin, LMH, APTT.
UL: förk. ultraljud(sundersökning). Eng. US (ultrasound). Jfr Ultraljud.
ulceration: subst. (-en) bildning av sår (ulcus), där epitel eller slemhinna bryts ned. Sv. sårbildning. Eng. ulceration. Av lat. ulcus = sår. Jfr Ulkus, Ulcerös.
ulcerogen: adj. som kan framkalla sår, t.ex. läkemedel som ger magsår. Eng. ulcerogenic. Av lat. ulcus = sår + -gen = alstrande. Jfr Ulcus pepticum.
ulcerös: adj. sårbildande, som kännetecknas av sår, t.ex. ulcerös kolit. Sv. sårig. Eng. ulcerative. Av lat. ulcus = sår. Jfr Ulceration.
ulcerös kolit: subst. kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) med sammanhängande inflammation och sårbildning i tjocktarmens slemhinna, från ändtarmen och uppåt. Lat. colitis ulcerosa. Eng. ulcerative colitis. Jfr Crohns sjukdom. ICD-10: K51. ICD-11: DD71.
ulcus: subst. (lat.) sår; defekt i hud eller slemhinna, t.ex. magsår (ulcus ventriculi). Eng. ulcer. Jfr magsår. ICD-10: magsår K25–K26, bensår L97.
ulcus cruris: subst. kroniskt sår på underbenet, oftast orsakat av venös insufficiens (venöst bensår) eller nedsatt artärcirkulation. Sv. bensår. Eng. leg ulcer. Av lat. ulcus = sår + crus = underben. Jfr Venös insufficiens. ICD-10: bensår L97 (venöst I83.0).
ulcus duodeni: subst. sår i tolvfingertarmens slemhinna, en form av peptiskt sår. Sv. tolvfingertarmssår. Eng. duodenal ulcer. Av lat. ulcus = sår + duodenum = tolvfingertarm. Jfr Ulcus pepticum, Helicobacter. ICD-10: K26.
ulcus penetrans: subst. sår som tränger in i (men inte helt igenom) väggen på t.ex. magsäcken och kan nå intilliggande organ. Eng. penetrating ulcer. Av lat. ulcus = sår + penetrare = tränga in. Jfr Ulcus perforans. ICD-10: K25–K27 (penetrerande magsår).
ulcus pepticum: subst. magsår; sår i magsäckens eller tolvfingertarmens slemhinna orsakat av magsyra, ofta i samband med Helicobacter pylori eller NSAID. Sv. magsår. Eng. peptic ulcer. Av lat. ulcus = sår + gr. pepsis = matsmältning. Jfr Helicobacter, Ulcussjukdom.
ulcus perforans: subst. magsår där såret gått helt igenom väggen (perforation) på magsäcken eller tolvfingertarmen, ett akut kirurgiskt tillstånd. Eng. perforated ulcer. Av lat. ulcus = sår + perforare = genomborra. Jfr Perforation, Ulcus penetrans. ICD-10: perforerat magsår K25.1 (duodenum K26.1).
ulcus ventriculi: subst. sår i magsäckens slemhinna, en form av peptiskt sår. Sv. magsäckssår. Eng. gastric ulcer. Av lat. ulcus = sår + ventriculus = magsäck. Jfr Ulcus pepticum. ICD-10: K25.
ulcussjukdom: subst. (-en) magsårssjukdom; återkommande sårbildning i magsäck och tolvfingertarm. Sv. magsårssjukdom. Eng. peptic ulcer disease. Jfr Ulcus pepticum.
ulkus: subst. (-et) sår, särskilt djupare sår i hud eller slemhinna och ofta använt om magsår. Även ulcus (lat.). Sv. sår. Eng. ulcer. Av lat. ulcus = sår. Jfr Ulceration, Ulcus pepticum. ICD-10: magsår K25–K27.
ulna: subst. armbågsben; det inre benet i underarmen på lillfingersidan. Sv. armbågsben. Eng. ulna. Av lat. ulna = armbåge, underarm.
ulnardeviation: subst. (-en) felställning där fingrarna eller handen vinklas mot lillfingersidan (ulnarsidan), ses bl.a. vid reumatoid artrit. Eng. ulnar deviation. Av lat. ulna = armbågsben + deviatio = avvikelse. Jfr Ulna, Ulnaris.
ulnaris: adj. som hör till armbågsbenet (ulna); på lillfingersidan av underarmen och handen; t.ex. nervus ulnaris (armbågsnerven), arteria ulnaris. Svensk form: ulnar. Sv. ulnär, lillfingersidan. Eng. ulnar. Av lat. ulna = armbågsben, underarm.
ulnaris, arteria: subst. arteria ulnaris; armbågsbensartären; en av överarmsartärens två slutgrenar, som löper längs underarmens lillfingersida ut till handen och bildar ytliga handflatebågen. Sv. ulnarisartär. Eng. ulnar artery. Av lat. ulna = armbågsben + arteria = artär.
ulnaris, nervus: subst. nervus ulnaris; ulnarisnerven; armens nerv (C8–T1) som styr de flesta handens småmuskler och ger känsel åt lillfingersidan; ligger ytligt vid armbågens insida (" benknölen" som ger stötkänsla). Eng. ulnar nerve. Av lat. ulna = armbågsben + nervus = nerv.
ulnocarpale dorsale, ligamentum: subst. ligamentum ulnocarpale dorsale; band på handledens ovansida från armbågsbenet till handlovsbenen. Eng. dorsal ulnocarpal ligament. Av lat. ulna = armbågsben + grek. karpos = handlov + lat. dorsalis = på ryggsidan.
ulnocarpale palmare, ligamentum: subst. ligamentum ulnocarpale palmare; band på handledens insida från armbågsbenet till handlovsbenen. Eng. palmar ulnocarpal ligament. Av lat. ulna = armbågsben + grek. karpos = handlov + lat. palma = handflata.
ultraljud: subst. (-et) ljudvågor med frekvens över hörbarhetsgränsen; används för bildgivande undersökning av t.ex. foster, hjärta och bukorgan. Sv. UL. Eng. ultrasound. Av lat. ultra = bortom + ljud. Jfr UL.
umbilicale medianum, ligamentum: subst. ligamentum umbilicale medianum; mittnavelbandet; en bindvävssträng från blåstoppen till naveln, rest av urachus (fosterurinkanalen). Eng. median umbilical ligament. Av lat. umbilicus = navel + medianus = i mittlinjen + ligamentum = band.
umbilicalis: adj. som hör till naveln; t.ex. arteria umbilicalis, vena umbilicalis, hernia umbilicalis. Sv. umbilikal. Eng. umbilical. Av lat. umbilicus = navel.
umbilicalis, arteria: subst. arteria umbilicalis; navelartären; hos fostret det stora kärl som för blod till moderkakan; efter födseln blir den yttre delen ett bindvävsband (mediala navelbandet) medan den öppna delen avger de övre blåsartärerna. Eng. umbilical artery. Av lat. umbilicus = navel + arteria = artär.
umbilicus: adj. navel; naveln på buken. Sv. navel. Eng. navel, umbilicus. Vardag. naveln. Av lat. umbilicus = navel, midtpunkt.
umbo membranae tympanicae: subst. den centrala, mest indragna punkten på trumhinnan där hammarens skaft fäster. Eng. umbo of tympanic membrane. Av lat. umbo = sköldbuckla + membrana tympanica = trumhinna.
uncinatus: adj. hakförsedd; t.ex. processus uncinatus pancreatis, processus uncinatus ethmoidalis. Sv. uncinatus, krokförsedd. Eng. uncinate. Av lat. uncinus (krok) + -atus.
uncus: subst. hake; t.ex. uncus hippocampi (havet till hippocampus i tinningloben). Sv. uncus, hake. Eng. uncus, hook. Av lat. uncus = hake, krok.
uncus corporis: subst. krokformad benlist på sidan av halskotornas ovansida. Eng. uncus of body. Av lat. uncus = krok + corpus = kropp.
uncus corporis vertebrae thoracicae primae: subst. krokutskott på första bröstkotans kropp. Eng. uncus of body of first thoracic vertebra. Av lat. uncus = krok + corpus = kropp + vertebra thoracica = bröstkota + prima = första.
undernäring: subst. (-en) bristtillstånd av otillräckligt intag eller upptag av energi och näringsämnen. Lat. malnutritio. Eng. malnutrition. ICD-10: E40–E46. ICD-11: 5B50–5B71.
undulerande: adj. som böljar eller vågar fram och tillbaka, t.ex. undulerande feber. Även undulans (böljande). Eng. undulating. Av lat. undula = liten våg (unda = våg).
ungual: adj. som har med naglarna att göra. Sv. nagel-. Eng. ungual. Av lat. unguis = nagel. Jfr Unguis.
unguis: subst. nagel, hov; fingernagel eller tånagel. Sv. nagel. Eng. nail, unguis. Av lat. unguis = nagel, klo.
uniform: adj. likartad, enhetlig; av samma form eller utseende. Sv. likformig. Eng. uniform. Av lat. unus = en + forma = form.
unilateralis: adj. ensidig; som rör eller drabbar bara den ena sidan av kroppen. Svensk form: unilateral. Sv. ensidig. Eng. unilateral. Motsats: bilateral. Av lat. unus = en + latus = sida.
unipara: subst. kvinna som har fött ett barn. Eng. unipara, primipara. Av lat. unus = en + parere = föda. Jfr Para, Nullipara.
unipennatus: adj. enfjädrad; muskelarrangemang med fibrer fästade på en sida av senan. Sv. unipennate. Eng. unipennate. Av lat. uni- (en) + penna = fjäder.
unkovertebral artros: subst. artros (ledförslitning) i unkovertebralederna mellan halskotorna, kan ge nervpåverkan i nacken. Eng. uncovertebral arthrosis. Av lat. uncus = krok + vertebra = kota. Jfr Artros, Uncus.
urachus: subst. uringång; embryologisk rest från urinblåsan till naveln, kan bilda cystor. Sv. urachus. Eng. urachus. Av grek. ouron (urin) + achein = leda.
urat: subst. (-et) salt av urinsyra; uratkristaller fälls ut i leder och vävnader vid gikt. Förhöjt urat (urinsyra) i blodet mäts vid utredning av gikt (podagra). Eng. urate, uric acid. Av gr. ouron = urin. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 155–350 µmol/L, män ca 230–480 µmol/L. Jfr Urinsyra, Gikt, Uricemi.
urea: subst. (-n) urinämne; kroppens huvudsakliga slutprodukt vid nedbrytning av protein (kväve), utsöndras via njurarna. Sv. urinämne. Eng. urea; i USA anges ofta BUN (blood urea nitrogen), som mäter enbart kvävedelen och är ca hälften av urea-värdet. Av gr. ouron = urin. Referensvärde (vuxen): kvinnor ca 2,6–6,4 mmol/L, män ca 3,2–8,1 mmol/L; stiger med ålder och vid nedsatt njurfunktion. Jfr Uremi, BUN.
uremi: subst. (-n) urinförgiftning; ansamling av kvävehaltiga avfallsämnen i blodet vid sviktande njurfunktion. Sv. urinförgiftning. Eng. uremia. Av gr. ouron = urin + haima = blod. Jfr Njursvikt, Uremisk.
uremisk: adj. som har med eller beror på urinförgiftning (uremi). Eng. uremic. Jfr Uremi.
ures: subst. urinering; tömning av urin. Eng. urination. Av gr. ouron = urin. Jfr Miktion, Diures.
ureter: subst. urinledare; rör som leder urin från njuren till urinblåsan. Sv. urinledare, ureter. Eng. ureter. Vardag. urinledaren. Av grek. oureter = urinledare, av ouron = urin.
ureterit: subst. (-en) inflammation i urinledaren (uretären). Sv. urinledarinflammation. Eng. ureteritis. Av gr. oureter = urinledare + -it = inflammation. Jfr Ureter. ICD-10: N28.8.
ureterolitiasis: subst. förekomst av sten i urinledaren (uretären). Sv. urinledarsten. Eng. ureterolithiasis. Av gr. oureter = urinledare + lithos = sten. Jfr Urolithiasis, Njursten.
ureterolitotomi: subst. (-n) operativt öppnande av urinledaren för att avlägsna en sten. Eng. ureterolithotomy. Av gr. oureter + lithos = sten + tome = snitt. Jfr Ureterolitiasis.
ureterostomi: subst. (-n) operativt anlagd öppning där urinledaren leds ut genom huden så att urinen kan tömmas den vägen. Eng. ureterostomy. Av gr. oureter + stoma = öppning. Jfr Stoma, Ureter.
ureterstriktur: subst. (-en) förträngning av urinledaren, oftast pga. ärrbildning efter inflammation eller skada. Eng. ureteral stricture. Av gr. oureter + lat. strictura = förträngning. Jfr Striktur, Ureter. ICD-10: N13.5.
urethra: subst. urinrör; leder urin från urinblåsan till utsidan. Sv. urinrör, urethra. Eng. urethra. Vardag. urinröret. Av grek. ourethra = urinrör.
urethra feminina: subst. kvinnliga urinröret; det korta (ca 4 cm) urinrör som leder urin från blåsan till mynningen i slidöppningens framkant. Eng. female urethra. Av grek. ourethra = urinrör + lat. femininus = kvinnlig.
urethra masculina: subst. manliga urinröret; det långa (ca 20 cm) urinrör som leder både urin och sperma, delas i prostata-, membranös och svampig del. Eng. male urethra. Av grek. ourethra = urinrör + lat. masculinus = manlig.
urethrales, glandulae: subst. glandulae urethrales (Littrés körtlar); slemkörtlar i urinrörets vägg. Eng. urethral glands. Av grek. ourethra = urinrör + lat. glandula = körtel.
uretrastriktur: subst. (-en) förträngning av urinröret, oftast pga. ärrbildning efter inflammation eller skada. Eng. urethral stricture. Av gr. ourethra = urinrör + lat. strictura = förträngning. Jfr Striktur, Urethra. ICD-10: N35.
uretrit: subst. (-en) inflammation i urinrörets slemhinna, ofta orsakad av könssjukdom. Sv. urinrörsinflammation. Eng. urethritis. Av gr. ourethra = urinrör + -it = inflammation. Jfr Urethra. ICD-10: N34.
urgeinkontinens: subst. (-en) trängningsinkontinens; ofrivilligt urinläckage i samband med ett plötsligt, starkt och svårundertryckt urinträngningsbehov. Sv. trängningsinkontinens. Eng. urge incontinence. Jfr Urininkontinens, Överaktiv blåsa.
uricemi: subst. (-n) förhöjd nivå av urinsyra i blodet (hyperurikemi); riskfaktor för gikt. Eng. hyperuricemia. Av gr. ouron = urin + haima = blod. Jfr Urat, Gikt.
uridom: subst. (-en) rymlig kondomliknande hylsa som träs över penis för att samla upp urin vid urinläckage. Eng. condom catheter. Jfr Urininkontinens.
urikosuri: subst. (-n) utsöndring av urinsyra i urinen; ökad urikosuri ses bl.a. vid behandling med urikosuriska läkemedel som driver ut urinsyra. Eng. uricosuria. Av gr. ouron = urin + ouron (i urinen). Jfr Urat, Urinsyra.
urinal: adj. urin-; som hör till urinen. Även urinal = urinflaska, kärl för att samla urin hos sängliggande. Eng. urinary; urinal. Av lat. urina = urin.
urinblåsecancer: subst. elakartad tumör i urinblåsans slemhinna; rökning är en riskfaktor. Lat. carcinoma vesicae urinariae. Eng. bladder cancer. ICD-10: C67. ICD-11: 2C94.
urininkontinens: subst. (-en) bristande kontroll över urineringen med ofrivilligt urinläckage. Sv. urinläckage. Eng. urinary incontinence. Av lat. urina + incontinentia = bristande förmåga att hålla. Jfr Urgeinkontinens.
urinretention: subst. (-en) oförmåga att tömma urinblåsan så att urin stannar kvar; akut urinretention ger smärtsam, spänd blåsa och kräver kateter. Sv. urinstämma. Eng. urinary retention. Av lat. urina + retentio = kvarhållning. Jfr Kateter. ICD-10: R33.
urinvägsinfektion: subst. infektion i urinvägarna (oftast urinblåsan) med sveda och täta trängningar. Lat. infectio tractus urinarii. Sv. UVI. Eng. urinary tract infection. Jfr UVI, cystit. ICD-10: N39.0 (blåskatarr N30, njurbäcken N10). ICD-11: GC08.
urogenital: adj. som rör både köns- och urinvägsorganen. Eng. urogenital. Av gr. ouron = urin + lat. genitalis = köns-. Jfr Urogenitalsystemet.
urogenitalsystemet: subst. köns- och urinvägsorganen tillsammans (njurar, urinvägar samt könsorgan). Eng. urogenital system. Jfr Urogenital.
urografi: subst. (-n) röntgenundersökning av njurar och urinvägar efter injektion av kontrastmedel som utsöndras via njurarna. Eng. urography. Av gr. ouron = urin + graphein = avbilda. Jfr Kontrastmedel.
urolithiasis: subst. förekomst av sten i urinvägarna (njursten, urinledarsten m.m.). Sv. urinvägssten. Eng. urolithiasis. Av gr. ouron = urin + lithos = sten. Jfr Njursten, Ureterolitiasis.
urolog: subst. (-en; pl. -er) specialistläkare i urologi, dvs. sjukdomar i urinvägarna och i mannens könsorgan. Eng. urologist. Jfr Urologi.
urologi: subst. (-n) läran om urinvägarna och mannens könsorgan samt deras sjukdomar och kirurgiska behandling. Eng. urology. Av gr. ouron = urin + logos = lära. Jfr Urolog.
uropati: subst. (-n) sjukdom eller funktionsfel i urinvägarna, t.ex. obstruktiv uropati (avflödeshinder). Eng. uropathy. Av gr. ouron = urin + pathos = sjukdom. Jfr Nefropati. ICD-10: N13 (obstruktiv uropati).
urosepsis: subst. (-en) sepsis (blodförgiftning) med utgångspunkt i en urinvägsinfektion. Eng. urosepsis. Av gr. ouron = urin + sepsis. Jfr Sepsis, UVI.
urtikaria: subst. (-n) nässelfeber; kliande, upphöjda och flyktiga hudutslag (kvaddlar), ofta av allergisk orsak. Sv. nässelfeber. Eng. urticaria, hives. Av lat. urtica = nässla. Jfr Allergi, Angioödem. ICD-10: L50. ICD-11: EB05.
ushers syndrom: subst. ärftligt syndrom som kombinerar medfödd hörselnedsättning med fortskridande synnedsättning (retinitis pigmentosa). Eng. Usher syndrome. Uppkallat efter Charles Usher (1865–1942), brittisk ögonläkare. Jfr Retinitis pigmentosa. ICD-10: H35.5 (retinitis pigmentosa med dövhet).
usur: subst. (-en; pl. -er) begränsad ben- eller broskskada (urgröpning) på ett litet område, t.ex. leddestruktion vid reumatoid artrit. Eng. erosion. Av lat. usura = nötning (av uti = nyttja). Jfr Erosion, Reumatoid artrit.
uterektomi: subst. (-n) operativt borttagande av livmodern. Sv. livmoderborttagning. Eng. hysterectomy. Av lat. uterus = livmoder + gr. ektome = bortskärande. Jfr Hysterektomi, Uterus.
uterin: adj. som har med livmodern (uterus) att göra. Sv. livmoder-. Eng. uterine. Av lat. uterus = livmoder. Jfr Uterus.
uterina, arteria: subst. arteria uterina; livmoderartären; gren av inre höftbensartären i breda livmoderbandet; korsar uretären ovanifrån ("water under the bridge") och försörjer livmoder, slida och äggledare. Eng. uterine artery. Av lat. uterus = livmoder + arteria = artär.
uterinae, glandulae: subst. glandulae uterinae; livmoderkörtlarna; körtlar i livmoderslemhinnan (endometriet). Eng. uterine glands. Av lat. uterus = livmoder + glandula = körtel.
uterinus, plexus venosus: subst. plexus venosus uterinus; livmoder-vennätet; vennätet vid sidan av livmodern, tömmer sig via livmodervenerna till inre höftbensvenen. Eng. uterine venous plexus. Av lat. uterus = livmoder + venosus = venös + plexus = flätverk.
uterus: subst. livmoder; muskulärt organ för fostrings. Sv. livmoder, uterus. Eng. uterus, womb. Vardag. livmodern. Av lat. uterus = livmoder, mage.
uteruskontraherande: adj. som får livmodern att dra ihop sig, t.ex. läkemedel som ges under eller efter förlossning för att minska blödning. Eng. uterotonic. Jfr Uteruskontraktion, Oxytocin.
uteruskontraktion: subst. (-en) sammandragning av livmodermuskeln, t.ex. förlossningsvärkar. Sv. livmodersammandragning. Eng. uterine contraction. Jfr Uterus, Värkar.
utmattningssyndrom: subst. (-et) tillstånd efter långvarig stress med uttalad fysisk och psykisk utmattning samt minnes- och koncentrationssvårigheter. Eng. exhaustion disorder, burnout. ICD-10: F43.8. ICD-11: QD85.
utomkvedshavandeskap: subst. graviditet där det befruktade ägget fäster utanför livmoderhålan, oftast i en äggledare. Lat. graviditas extrauterina. Eng. ectopic pregnancy. ICD-10: O00. ICD-11: JA01.
utriculus: subst. liten slang; t.ex. utriculus = del av vestibulumorganet i innerörat (linjär acceleration). Sv. utrikulus. Eng. utricle, utriculus. Av lat. uter (blåsa) + -iculus (diminutiv).
utriculus prostaticus: subst. prostatablåsan; en liten blindsäck i sädeskullen, en rudimentär rest av Müllerska gången (motsvarar livmoder/slida). Eng. prostatic utricle. Av lat. utriculus = liten säck + prostata = blåskörtel.
utsot: subst. (-en) ålderdomlig benämning på långvarig diarré ('att gå ut'), ofta som tärande, avmagrande tillstånd. Jfr Diarré, Dysenteri.
utsöndra: verb avge eller utskilja ett ämne (t.ex. hormon, sekret eller avfall) från en cell, körtel eller kropp. Eng. to secrete, to excrete. Jfr Sekretion, Exkretion.
utåtrotation: subst. rotation av en extremitet bort från kroppens mittlinje. Eng. lateral rotation, external rotation. Motsats: inåtrotation. Av lat. rotare = rotera, av rota = hjul.
uvea: subst. ögats druvhinna; det pigmenterade mellersta hinnskiktet bestående av regnbågshinna, strålkropp och åderhinna. Sv. druvhinna. Eng. uvea. Av lat. uva = vindruva. Jfr Uveit, Iris.
uveit: subst. (-en) inflammation i ögats druvhinna (uvea), t.ex. regnbågshinneinflammation. Sv. druvhinneinflammation. Eng. uveitis. Av lat. uva = druva + -it = inflammation. Jfr Uvea, Irit. ICD-10: främre H20, bakre H30. ICD-11: 9A40–9A41.
UVI: subst. urinvägsinfektion; infektion i urinvägarna, vanligen i urinblåsan (cystit). Eng. urinary tract infection. Jfr Cystit, Urosepsis. ICD-10: N39.0. ICD-11: GC08.
uvula: subst. gomspene; den hängande droppen i mjuka gommens mitt. Sv. gomspene, uvula. Eng. uvula. Vardag. gomspenen. Av lat. uva (druvklase) + -ula (diminutiv) = liten druva.
uvula palatina: subst. gomspenen; den lilla muskelflik som hänger ned från mjuka gommens bakkant. Sv. gomspene. Eng. uvula. Av lat. uvula = liten druva + palatum = gom.
uvula vesicae: subst. blåstungan; en liten upphöjning av slemhinnan strax bakom inre urinrörsmynningen. Eng. uvula of bladder. Av lat. uvula = liten druva, tunga + vesica = blåsa.
uvulae, musculus: subst. musculus uvulae; gomspensmuskeln; den lilla muskel som lyfter och förkortar gomspenen. Eng. musculus uvulae. Av lat. musculus = muskel + uvula = gomspene.
uvulektomi: subst. (-n) operativt borttagande av gomspenen (uvula). Eng. uvulectomy. Av lat. uvula = liten druva, gomspene + gr. ektome = bortskärande. Jfr Uvula.

Sök i ordlistan