Slå upp medicinska ord på I

ia: Evidensnivå 1a; högsta vetenskapliga underlaget, från metaanalyser av randomiserade kontrollerade studier. (beteckning) Eng. evidence level Ia.
iatrogen: adj. (-t, -a) orsakad av sjukvården eller behandlingen (t.ex. en biverkning eller komplikation av en åtgärd). Eng. iatrogenic. Av gr. iatros = läkare + genes = ursprung.
ib: Evidensnivå 1b; underlag från minst en randomiserad kontrollerad studie. (beteckning) Eng. evidence level Ib.
IBD: förk. inflammatorisk tarmsjukdom; samlingsnamn för kroniska tarminflammationer, främst ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Eng. inflammatory bowel disease. ICD-10: Crohns sjukdom K50, ulcerös kolit K51.
IBS: förk. irritabel tarm; vanlig funktionell tarmsjukdom med buksmärta och ändrade avföringsvanor utan påvisbar organisk skada. Sv. irritabel tarm, colon irritabile. Eng. irritable bowel syndrome. ICD-10: K58 (K58.0 med diarré, K58.9 utan diarré);. ICD-11: DD91.
ICD: förk. internationell klassifikation av sjukdomar; WHO:s kodsystem för att klassificera diagnoser (aktuell version ICD-10/ICD-11). Eng. International Classification of Diseases. (ICD kan även avse implanterbar defibrillator.)
ICP: förk. intrakraniellt tryck; trycket inuti skallen. Eng. intracranial pressure.
ICPC: förk. internationell klassifikation för primärvården; diagnos- och kontaktorsakskodning anpassad för primärvård. Eng. International Classification of Primary Care.
ICSI: förk. intracytoplasmatisk spermieinjektion; provrörsbefruktning där en enda spermie injiceras direkt in i ägget. Eng. intracytoplasmic sperm injection.
icterus: subst. (lat.) ikterus, gulsot. Jfr Ikterus, Gulsot.
idiopatisk: adj. (pl. -a) utan känd orsak; om sjukdom som uppstår av sig själv utan påvisbar bakomliggande orsak. Eng. idiopathic. Av gr. idios = egen + pathos = lidande.
idiopatisk trombocytopen purpura: subst. ITP; autoimmun brist på blodplättar (trombocyter) som ger blåmärken och hudblödningar, utan känd bakomliggande orsak. Eng. idiopathic thrombocytopenic purpura. Se ITP.
idiosynkrasi: subst. ovanlig, ofta ärftligt betingad, avvikande reaktion på ett läkemedel eller annat ämne. Eng. idiosyncrasy.
IFN: förk. interferon; signalprotein (cytokin) som hämmar virusförökning och modulerar immunförsvaret; används som läkemedel vid t.ex. hepatit och vissa cancerformer. Eng. interferon. Se Interferon.
IgA: förk. immunglobulin A; antikropp som framför allt finns i slemhinnor och kroppssekret (saliv, tårar, tarm) och utgör ett första försvar. Eng. immunoglobulin A.
IgA-EMA: förk. IgA-antikropp mot endomysium; blodprov som används vid diagnostik av celiaki. Eng. IgA endomysial antibody.
IgA-tTG: förk. IgA-antikropp mot vävnadstransglutaminas; det vanligaste blodprovet vid utredning av celiaki. Eng. IgA tissue transglutaminase antibody.
IgD: förk. immunglobulin D; antikropp som finns i liten mängd och bl.a. sitter på omogna B-cellers yta. Eng. immunoglobulin D.
IgE: förk. immunglobulin E; antikropp som är central vid allergiska reaktioner och försvar mot parasiter. Eng. immunoglobulin E.
IGF-1: förk. insulinliknande tillväxtfaktor 1; hormon (bildas främst i levern på stimulans av tillväxthormon) som styr tillväxt och cellnybildning. Eng. insulin-like growth factor 1.
IgG: förk. immunglobulin G; den vanligaste antikroppen i blodet, ger långvarigt skydd och kan passera moderkakan till fostret. Eng. immunoglobulin G.
IgG-AGA: förk. IgG- (eller IgA-) antikropp mot gliadin; äldre blodprov vid celiakiutredning. Eng. IgG anti-gliadin antibody.
IgM: förk. immunglobulin M; den största antikroppen, bildas först vid en ny infektion. Eng. immunoglobulin M.
IIa: Evidensnivå 2a; underlag från minst en väl genomförd kontrollerad studie utan randomisering. (beteckning) Eng. evidence level IIa.
IIb: Evidensnivå 2b; underlag från minst en annan väl genomförd kvasiexperimentell studie. (beteckning) Eng. evidence level IIb.
III: Evidensnivå 3; underlag från icke-experimentella beskrivande studier, t.ex. jämförande studier och fall-kontrollstudier. (beteckning) Eng. evidence level III.
ikterus: subst. gulsot; gulfärgning av hud och ögonvitor på grund av förhöjt bilirubin i blodet. Sv. gulsot. Eng. jaundice, icterus. Även stavn. icterus. Av gr. ikteros = gulsot. ICD-10: R17.
iktyos: subst. (-en, pl. -er) ärftlig hudsjukdom (”fiskfjällssjuka”) med torr hud och fastsittande fjällning till följd av förtjockat hornlager. Eng. ichthyosis. Av gr. ichthys = fisk.
ileales, arteriae: subst. arteriae ileales; ilealartärerna; grenar av övre tarmkäxartären till krumtarmen (ileum). Eng. ileal arteries. Av lat. ileum = krumtarm + arteria = artär.
ileit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i nedre delen av tunntarmen (ileum). Eng. ileitis. Av lat. ileum + -itis. ICD-10: K52.9 (Crohns ileit K50.0).
ileocekal: adj. (-t, -a) som rör övergången mellan tunntarm (ileum) och tjocktarm (cekum). Eng. ileocaecal.
ileocolica, arteria: subst. arteria ileocolica; ileokoliska artären; nedersta grenen av övre tarmkäxartären, till nedre krumtarmen, blindtarmen och appendix; avger appendixartären. Eng. ileocolic artery. Av lat. ileum = krumtarm + grek. kolon = tjocktarm + lat. arteria = artär.
ileosakralled: subst. (-en, pl. -er) SI-leden; leden mellan höftbenet (ilium) och korsbenet (sacrum) i nedre delen av ryggen. Sv. iliosakralled, SI-led. Eng. sacroiliac joint.
ileostomi: subst. (-n, pl. -er) stomi där nedre delen av tunntarmen (ileum) leds ut genom bukväggen och mynnar på buken. Eng. ileostomy.
ileum: subst. distala delen av tunntarmen; absorberar vitamin B12 och gallsalter. Sv. ileum, tunntarmens sista del. Eng. ileum. Av grek./lat. eilein = vrida; den vridna tarmen.
ileus: subst. tarmvred; stopp eller upphävd passage i tarmen, mekaniskt eller på grund av förlamad tarmrörelse. Sv. tarmvred, tarmstopp. Eng. ileus, bowel obstruction. ICD-10: K56 (paralytisk K56.0, mekanisk K56.6). ICD-11: DB10–DB1Z.
ilia: subst. tarmar; flanker; plural av ilium i klinisk kontext. Sv. flanker, ljumskegionen. Eng. flanks, ilia. Av lat. ilia = flanker, tarm.
iliaca communis, arteria: subst. arteria iliaca communis; gemensamma höftbensartären; en av bukaortans två slutgrenar, som efter en kort sträcka delar sig i inre och yttre höftbensartären. Eng. common iliac artery. Av lat. ilium = tarmben + communis = gemensam + arteria = artär.
iliaca communis, vena: subst. vena iliaca communis; gemensamma höftbensvenen; bildas av inre och yttre höftbensvenen; de båda förenas till nedre hålvenen. Eng. common iliac vein. Av lat. ilium = tarmben + communis = gemensam + vena = ven.
iliaca externa, arteria: subst. arteria iliaca externa; yttre höftbensartären; den gren av gemensamma höftbensartären som under ljumskbandet fortsätter som lårartären; avger nedre epigastriska artären. Eng. external iliac artery. Av lat. ilium = tarmben + externus = yttre + arteria = artär.
iliaca externa, vena: subst. vena iliaca externa; yttre höftbensvenen; lårvenens fortsättning ovanför ljumskbandet upp till gemensamma höftbensvenen. Eng. external iliac vein. Av lat. ilium = tarmben + externus = yttre + vena = ven.
iliaca interna, arteria: subst. arteria iliaca interna; inre höftbensartären; den gren som försörjer bäckenorganen, bäckenväggen, sätesregionen och de yttre könsdelarna. Eng. internal iliac artery. Av lat. ilium = tarmben + internus = inre + arteria = artär.
iliaca interna, vena: subst. vena iliaca interna; inre höftbensvenen; samlar blodet från bäckenorganen och -väggen samt sätet via de bäckenvennäten. Eng. internal iliac vein. Av lat. ilium = tarmben + internus = inre + vena = ven.
iliaci communes, nodi: subst. nodi iliaci communes; gemensamma iliakala lymfknutorna; lymfknutorna längs gemensamma höftbenskärlen som samlar lymfan från bäckenet innan den når de lumbala lymfknutorna. Eng. common iliac nodes. Av lat. ilium = tarmben + communis = gemensam + nodus = knuta.
iliacus: adj. som hör till os ilium; t.ex. m. iliacus, arteria iliaca, fossa iliaca. Sv. iliakisk. Eng. iliac. Av lat. ilium = höftbenet.
iliacus, musculus: subst. musculus iliacus; tarmbensmuskeln; solfjäderformad muskel i tarmbensgropen som tillsammans med psoas böjer höften. Eng. iliacus. Av lat. musculus = muskel + ilium = tarmben.
iliococcygeus, musculus: subst. musculus iliococcygeus; tarmben-svansbensmuskeln; den bakre, mer horisontella delen av bäckenbottenlyftaren, från bäckenfascians senbåge till svansbenet. Eng. iliococcygeus. Av lat. musculus = muskel + ilium = tarmben + grek. kokkyx = svansben.
iliocostalis cervicis, musculus: subst. musculus iliocostalis cervicis; höft-revbensmuskelns halsdel, från övre revbenen till halskotornas tvärutskott. Eng. iliocostalis cervicis. Av lat. iliocostalis = höft-revbensmuskeln + cervix = hals.
iliocostalis lumborum, musculus: subst. musculus iliocostalis lumborum; höft-revbensmuskelns länddel, från bäckenkammen till de nedre revbenen. Eng. iliocostalis lumborum. Av lat. iliocostalis = höft-revbensmuskeln + lumbus = länd.
iliocostalis, musculus: subst. musculus iliocostalis; höft-revbensmuskeln; den yttersta pelaren i ryggsträckaren, längs revbenen. Eng. iliocostalis. Av lat. musculus = muskel + ilium = tarmben + costa = revben.
iliofemorale, ligamentum: subst. ligamentum iliofemorale; iliofemoralbandet; kroppens starkaste ledband, ett upp-och-nedvänt Y på höftledens framsida som hindrar översträckning. Eng. iliofemoral ligament. Av lat. ilium = tarmben + femur = lårben.
iliohypogastricus, nervus: subst. nervus iliohypogastricus; iliohypogastriska nerven; gren av ländnervflätan till nedre bukväggens muskler och hud över höften/blygdbenet. Eng. iliohypogastric nerve. Av lat. ilium = tarmben + grek. hypogastrion = nedre buk + lat. nervus = nerv.
ilioinguinalis, nervus: subst. nervus ilioinguinalis; ilioinguinala nerven; gren av ländnervflätan som följer ljumskkanalen och ger känsel åt ljumsken och de yttre könsdelarnas övre del. Eng. ilio-inguinal nerve. Av lat. ilium = tarmben + inguen = ljumske + nervus = nerv.
iliolumbale, ligamentum: subst. ligamentum iliolumbale; iliolumballigamentet; kraftigt band från nedersta ländkotans tvärutskott till tarmbenskammen. Eng. iliolumbar ligament. Av lat. ligamentum = band + ilium = tarmben + lumbus = länd.
iliolumbalis, arteria: subst. arteria iliolumbalis; iliolumbalartären; gren av inre höftbensartären till tarmbensgropens och ländryggens muskler. Eng. iliolumbar artery. Av lat. ilium = tarmben + lumbus = länd + arteria = artär.
iliopectinea, bursa: subst. bursa iliopectinea; iliopektineala bursan; den största slemsäcken i kroppen, mellan höft-ländmuskeln och höftleden framtill. Eng. iliopectineal bursa. Av lat. bursa = säck + ilium = tarmben + pecten = blygdbenskam.
iliopsoas, musculus: subst. musculus iliopsoas; höft-ländmuskeln; den kraftigaste höftböjaren, bildad av tarmbensmuskeln och stora ländmuskeln som löper gemensamt till lårbenet. Eng. iliopsoas. Av lat. musculus = muskel + ilium = tarmben + grek. psoa = ländmuskel.
ilium: subst. höftbenet; den övre och bredaste delen av os coxae. Sv. höftben, ilium. Eng. ilium. Av lat. ilia = flanker, ljumske.
ilium, os: subst. os ilium; tarmbenet; höftbenets stora, vingformade övre del. Sv. tarmben, höftben. Eng. ilium. Av lat. ilium = ljumske, flank.
illamående: subst. (-t) obehaglig känsla av att vilja kräkas. Lat. nausea. Eng. nausea. ICD-10: R11. ICD-11: MD90.
immigration: subst. (-en, pl. -er) invandring av celler (t.ex. vita blodkroppar) in i en vävnad. Eng. immigration.
immobilisera: verb att göra orörlig; fixera en kroppsdel, t.ex. med gips. Eng. to immobilise.
immobilitet: subst. (-en) orörlighet; oförmåga att fritt röra sig eller förflytta sig. Eng. immobility. Av lat. immobilis = orörlig. Jfr Immobilisera.
immun: adj. (-t, -a) motståndskraftig; skyddad mot en viss infektion. Eng. immune. Av lat. immunis = fri från.
immundefekt: subst. (-en, pl. -er) brist eller svaghet i immunförsvaret som ger ökad infektionskänslighet (medfödd eller förvärvad). Eng. immunodeficiency.
immunglobulin: subst. (-et, pl. -er) antikropp; protein bildat av immunförsvaret som binder och oskadliggör främmande ämnen (indelas i IgG, IgA, IgM, IgE, IgD). Eng. immunoglobulin.
immunisera: verb att göra motståndskraftig mot en infektion, oftast genom vaccination. Eng. to immunise.
immunitet: subst. (-en) motståndskraft mot en viss infektion. Eng. immunity.
immunkompetent: adj. (pl. -a) med fungerande immunförsvar; om en person vars immunsystem fungerar normalt (motsats till immunsupprimerad). Eng. immunocompetent.
immunologi: subst. (-n) läran om immunförsvaret och hur det fungerar. Eng. immunology.
immunologisk: adj. (pl. -a) som rör immunförsvaret. Eng. immunological.
immunsuppression: subst. (-en) dämpning av immunförsvaret, avsiktligt (med läkemedel) eller på grund av sjukdom. Eng. immunosuppression.
immunsupprimera: verb att med behandling dämpa immunförsvarets aktivitet, t.ex. efter transplantation eller vid autoimmun sjukdom. Eng. to immunosuppress.
immunsystem: subst. (-et) kroppens försvarssystem mot infektioner och främmande/sjuka celler, bestående av bl.a. vita blodkroppar, antikroppar, lymfkörtlar, mjälte och benmärg. Eng. immune system.
immunterapi: subst. (-n) behandling som får kroppens immunförsvar att angripa sjukdom, t.ex. cancerceller. Eng. immunotherapy. Jfr Immunförsvar.
impar, ganglion: subst. ganglion impar (Walthers ganglion); det oparade nedersta sympatiska gangliet, där gränssträngarnas båda sidor möts framför svansbenet. Eng. ganglion impar. Av lat. impar = oparig + grek. ganglion = knuta.
impermeabel: adj. (-t, pl. -bla) ogenomtränglig; som inte släpper igenom t.ex. vätska. Eng. impermeable. Motsats: permeabel.
impetigo: subst. svinkoppor; ytlig, smittsam bakteriell hudinfektion med gulaktiga krustor, vanlig hos barn. Sv. svinkoppor. Eng. impetigo. ICD-10: L01. ICD-11: 1B72.
impingement: subst. inklämning; tillstånd där en sena eller nerv kläms i ett trångt utrymme, t.ex. axelns impingement. Eng. impingement.
implantat: subst. (-et, pl. -∅) främmande material eller vävnad som placeras in i kroppen, t.ex. pacemaker, ledprotes eller tandimplantat. Eng. implant.
implementera: verb att införa och ta i praktiskt bruk, t.ex. nya riktlinjer. Eng. to implement.
implikation: subst. (-en, pl. -er) följd eller innebörd; något som medförs eller antyds. Eng. implication.
impotens: subst. (-en) erektil dysfunktion; oförmåga att få eller bibehålla en erektion tillräcklig för samlag. Eng. impotence. Se Erektil dysfunktion.
impregnation: subst. (-en, pl. -er) befruktning (spermiens inträngande i ägget); även genomdränkning av ett material. Eng. impregnation.
impressio: subst. intryckning; fordran i benvävnad från ett organ, t.ex. impressio cardiaca pulmonis. Sv. impressio, intryckning. Eng. impression, imprint. Av lat. imprimere = trycka in; impressio = märke.
impressio cardiaca: subst. hjärtintrycket; den fördjupning på leverns diafragmayta som hjärtat (genom diafragma) ger upphov till. Eng. cardiac impression. Av lat. impressio = intryck + grek. kardia = hjärta.
impressio colica: subst. tjocktarmsintrycket; den fördjupning på leverns undersida som tjocktarmens högra flexur ger. Eng. colic impression. Av grek. kolon = grovtarm + lat. impressio = intryck.
impressio duodenalis: subst. tolvfingertarmsintrycket; den fördjupning på leverns undersida som tolvfingertarmen ger. Eng. duodenal impression. Av lat. impressio = intryck + duodenum = tolvfingertarm.
impressio gastrica: subst. magsäcksintrycket; den fördjupning på vänstra leverlobens undersida som magsäcken ger. Eng. gastric impression. Av lat. impressio = intryck + grek. gaster = mage.
impressio ligamenti costoclavicularis: subst. intryck på nyckelbenets undersida där revben–nyckelbensligamentet fäster. Eng. impression for costoclavicular ligament. Av lat. impressio = intryck + ligamentum = ledband + costa = revben + clavicula = nyckelben.
impressio oesophagealis: subst. matstrupsintrycket; den fåra på leverns baksida-vänster där matstrupen vilar. Eng. oesophageal impression. Av lat. impressio = intryck + grek. oisophagos = matstrupe.
impressio renalis: subst. njurintrycket; den fördjupning på leverns undersida som högra njuren ger. Eng. renal impression. Av lat. impressio = intryck + ren = njure.
impressio suprarenalis: subst. binjureintrycket; den fördjupning på leverns baksida som högra binjuren ger. Eng. suprarenal impression. Av lat. impressio = intryck + supra = ovanför + ren = njure.
impressio trigeminalis: subst. trigeminusintrycket; en grund fördjupning vid klippbenets spets där trigeminusnervens ganglion vilar. Eng. trigeminal impression. Av lat. impressio = intryck + nervus trigeminus = trillingnerven.
impression: subst. (-en, pl. -er) fördjupning/intryck i en struktur orsakat av tryck från en intilliggande del. Eng. impression.
impressiones gyrorum: subst. hjärnvindlingsavtrycken; de grunda fördjupningar på skallens insida som hjärnvindlingarna ger upphov till. Eng. impressions of cerebral gyri. Av lat. impressio = avtryck + gyrus = hjärnvindling.
imus: adj. underst, längst ned; t.ex. musculus serratus posterior inferior. Sv. underst. Eng. lowest, bottommost. Av lat. imus = underst, superlativ av inferus = nedre.
in situ: ”På platsen”; om t.ex. cancer in situ som ännu växer enbart på sitt uppkomstställe och inte spridit sig (ej invasiv). (lat. uttryck) Eng. in situ.
in vitro: ”I glas”; om försök eller processer som sker utanför den levande kroppen, t.ex. i provrör. (lat. uttryck) Eng. in vitro. Motsats: in vivo.
in vitro-fertilisering: subst. provrörsbefruktning (IVF); ägg och spermier förs samman utanför kroppen och det befruktade ägget återförs till livmodern. Sv. provrörsbefruktning. Eng. in vitro fertilisation.
in vivo: ”I det levande”; om processer eller försök som sker i den levande organismen. (lat. uttryck) Eng. in vivo. Motsats: in vitro.
inadekvat: adj. (pl. -a) otillräcklig eller olämplig; som inte motsvarar behovet. Eng. inadequate. Motsats: adekvat.
inaktiv: adj. (-t, -a) overksam, utan aktivitet. Eng. inactive. Motsats: aktiv.
INCA: förk. informationsnätverk för cancervården; nationell IT-plattform för cancervårdens kvalitetsregister. Eng. cancer-care information network. Jfr Kvalitetsregister.
inch: subst. tum; angloamerikanskt längdmått, 1 inch = 2,54 cm. Sv. tum. Eng. inch.
incidens: subst. (-en, pl. -er) antalet nya fall av en sjukdom i en befolkning under en viss tidsperiod (t.ex. per år). Eng. incidence. Jfr prevalens.
incision: subst. (-en, pl. -er) operativt snitt i huden eller en vävnad. Sv. snitt. Eng. incision. Av lat. incidere = skära in.
incisivum, os: subst. os incisivum; mellankäksbenet; den främre del av överkäken som bär framtänderna (eget ben hos foster). Sv. mellankäksben. Eng. incisive bone. Av lat. os = ben + incisivus = framtands- (incidere = skära in).
incisivus: adj. framtand; dens incisivus = framtanden (till att skära med). Sv. incisiv, framtand. Eng. incisor. Av lat. incidere = skära; incisivus = skärande.
incisura: subst. inskärning; t.ex. incisura jugularis sterni, incisura ischiadica major. Sv. incisur, inskärning. Eng. incisure, notch. Av lat. incidere = skära; incisura = inskärning.
incisura acetabuli: subst. ledskålsinskärningen; öppningen i höftledsskålens nedre kant. Eng. acetabular notch. Av lat. incisura = inskärning + acetabulum = höftledsskål.
incisura angularis: subst. vinkelincisuren; det skarpa hack på lilla kurvaturen som markerar gränsen mellan magsäckskroppen och portvaktsdelen. Eng. angular incisure. Av lat. incisura = inskärning + angularis = vinkel-.
incisura apicis cordis: subst. hjärtspetsinskärningen; den lilla skåra vid hjärtspetsen där de båda kammarskiljefårorna möts. Eng. notch of cardiac apex. Av lat. incisura = inskärning + apex = spets + cor = hjärta.
incisura cardiaca pulmonis sinistri: subst. hjärtinskärningen; den inbuktning i vänster lungas främre kant där hjärtat ligger an. Eng. cardiac notch of left lung. Av lat. incisura = inskärning + cor = hjärta + pulmo = lunga + sinister = vänster.
incisura cardialis: subst. cardiaincisuren; den vinkel mellan matstrupen och magsäckens fundus. Eng. cardial notch. Av lat. incisura = inskärning + grek. kardia = magmun.
incisura clavicularis: subst. nyckelbensinskärningen; ledgrop på bröstbenshandtagets sida för nyckelbenet. Eng. clavicular notch. Av lat. incisura = inskärning + clavicula = nyckelben.
incisura ethmoidalis: subst. silbensinskärningen; urtag i pannbenets ögonhåledel som silbenet fyller. Eng. ethmoidal notch. Av lat. incisura = inskärning + os ethmoidale = silben.
incisura fibularis: subst. vadbensinskärningen; ledgrop på skenbenets nedre yttre del där vadbenet fäster. Eng. fibular notch. Av lat. incisura = inskärning + fibula = vadben.
incisura frontalis: subst. pannbensinskärningen; ett medialt urtag i ögonhålans övre kant för en nervgren. Eng. frontal notch. Av lat. incisura = inskärning + frons = panna.
incisura interarytenoidea: subst. interarytenoidskåran; inskärningen mellan kannbrosken baktill i struphuvudsingången. Eng. interarytenoid notch. Av lat. incisura = inskärning + inter = mellan + grek. arytaina = kanna.
incisura intertragica: subst. den inskärning mellan tragus och antitragus. Eng. intertragic incisure. Av lat. incisura = inskärning + inter = mellan + tragus.
incisura ischiadica major: subst. stora sittbensinskärningen; det stora urtaget på höftbenets bakkant där bl.a. ischiasnerven lämnar bäckenet. Eng. greater sciatic notch. Av lat. incisura = inskärning + ischiadicus (sittben/höft) + major = större.
incisura ischiadica minor: subst. lilla sittbensinskärningen; urtaget på sittbenets bakkant nedanför sittbenstaggen. Eng. lesser sciatic notch. Av lat. incisura = inskärning + ischiadicus = sittben + minor = mindre.
incisura jugularis: subst. halsgropsinskärningen; den urgröpta övre kanten av bröstbenshandtaget, kännbar i nedre halsgropen. Sv. jugulum. Eng. jugular notch. Av lat. incisura = inskärning + jugulum = halsgrop.
incisura lacrimalis: subst. tårinskärningen; urtag på överkäken som tårbenet kompletterar. Eng. lacrimal notch. Av lat. incisura = inskärning + lacrima = tår.
incisura mandibulae: subst. underkäksinskärningen; urtaget på underkäksgrenens övre kant mellan muskelutskottet och ledutskottet. Eng. mandibular notch. Av lat. incisura = inskärning + mandibula = underkäke.
incisura mastoidea: subst. vårtbensinskärningen; djup fåra på vårtutskottets insida där en halsmuskel (m. digastricus) fäster. Eng. mastoid notch. Av lat. incisura = inskärning + grek. mastos = vårta.
incisura nasalis: subst. näsinskärningen; det urtag i överkäken som avgränsar den främre näsöppningen. Eng. nasal notch. Av lat. incisura = inskärning + nasus = näsa.
incisura pancreatis: subst. pankreasincisuren; det hack i bukspottkörtelns nedre kant där portådern och övre tarmkäkskärlen passerar. Eng. pancreatic notch. Av lat. incisura = inskärning + grek. pankreas = bukspottkörtel.
incisura parietalis: subst. hjässbensinskärningen; urtag i tinningbensfjällets övre kant mot hjässbenet. Eng. parietal notch. Av lat. incisura = inskärning + paries = vägg (hjässben).
incisura pterygoidea: subst. vinginskärningen; urtaget mellan vingutskottets två plattor nedtill. Eng. pterygoid notch. Av grek. pteryx = vinge + lat. incisura = inskärning.
incisura radialis: subst. strålbensinskärningen; ledgrop på armbågsbenets övre yttre del mot strålbenshuvudet. Eng. radial notch. Av lat. incisura = inskärning + radius = strålben.
incisura scapulae: subst. skulderbladsinskärningen; urtag i skulderbladets övre kant där en nerv passerar. Eng. suprascapular notch. Av lat. incisura = inskärning + scapula = skulderblad.
incisura sphenopalatina: subst. kil–gominskärningen; urtag på gombenets övre kant som med kilbenet bildar kil–gomhålet. Eng. sphenopalatine notch. Av lat. incisura = inskärning + os sphenoidale = kilben + palatum = gom.
incisura tentorii: subst. tentoriuminskärningen; den öppning i tentoriet som hjärnstammen passerar genom; vid förhöjt tryck kan hjärnvävnad pressas ned här (tentoriell inklämning). Eng. tentorial notch. Av lat. incisura = inskärning + tentorium = tält.
incisura trochlearis: subst. trissinskärningen; den stora, halvmånformade ledytan på armbågsbenets övre del som omsluter överarmsbenets ledtrissa. Eng. trochlear notch. Av lat. incisura = inskärning + trochlea = trissa.
incisura tympanica: subst. trumhinneinskärningen; lucka upptill i trumhinnefåran där trumhinnan saknar sin förstärkande ring. Eng. tympanic notch. Av lat. incisura = inskärning + tympanum = trumma.
incisura ulnaris: subst. armbågsbensinskärningen; ledgrop på strålbenets nedre inre del mot armbågsbenshuvudet. Eng. ulnar notch. Av lat. incisura = inskärning + ulna = armbågsben.
incisura vertebralis inferior: subst. nedre kotinskärningen; urgröpningen på kotbågsfotens undersida. Eng. inferior vertebral notch. Av lat. incisura = inskärning + vertebra = kota + inferior = nedre.
incisura vertebralis superior: subst. övre kotinskärningen; urgröpningen på kotbågsfotens ovansida som hjälper till att bilda mellankothålet. Eng. superior vertebral notch. Av lat. incisura = inskärning + vertebra = kota + superior = övre.
incisurae costales: subst. revbensinskärningarna; ledgroparna längs bröstbenets sidor för revbensbrosken. Eng. costal notches. Av lat. incisura = inskärning + costa = revben.
inclinatio: subst. lutning, böjning; t.ex. inclinatio pelvis. Sv. inklination, lutning. Eng. inclination, tilt. Av lat. inclinare = luta; inclinatio = lutning.
inclinatio pelvis: subst. bäckenlutningen; den vinkel bäckeningångens plan bildar mot horisontalplanet i stående. Eng. pelvic inclination. Av lat. inclinatio = lutning + pelvis = bäcken.
inclino: verb böja, luta, vända; att luta en struktur. Eng. to incline, tilt. Av lat. inclinare = luta.
incudomallearis, articulatio: subst. articulatio incudomallearis; leden mellan städet och hammaren i trumhålans övre del. Eng. incudomallear joint. Av lat. articulatio = led + incus = städ + malleus = hammare.
incudostapedialis, articulatio: subst. articulatio incudostapedialis; leden mellan städet (incus) och stigbygeln (stapes). Eng. incudostapedial joint. Av lat. incus = städ + stapes = stigbygel + articulatio = led.
incus: subst. städ; mellersta av de tre hörselbenen i mellanörat. Sv. städ, incus. Eng. incus, anvil. Vardag. städbenet. Av lat. incus = städ (smedverktyg).
index: subst. pekfinger; digitus secundus manus. Sv. pekfinger, index. Eng. index finger, forefinger. Vardag. pekfingret. Av lat. index = pekare, av indicare = peka.
indicera: verb att motivera eller utgöra skäl för en viss åtgärd (vara indikerad). Eng. to be indicated. Av lat. indicare = utvisa. Jfr Indikera.
indikation: subst. (-en, pl. -er) skäl eller omständighet som motiverar en viss behandling eller åtgärd. Eng. indication. Motsats: kontraindikation.
indikativ: adj. (-t, -a) som antyder eller pekar på något. Eng. indicative.
indikera: verb att peka på, antyda eller tyda på något. Eng. to indicate. Jfr Indicera.
indolent: adj. (pl. -a) smärtfri, oöm (om en förändring); även liknöjd. Eng. indolent. Av lat. in- = icke + dolere = ha ont.
indragning: subst. (-en, pl. -ar) inåtdragning av mjukdelar mellan revben och vid halsgrop vid ansträngd andning; tecken på andnöd. Eng. (chest) retractions.
induktion: subst. (-en, pl. -er) igångsättning eller framkallande av ett förlopp, t.ex. induktion av förlossning eller narkos. Eng. induction.
induration: subst. (-en, pl. -er) förhårdnad; ökad fasthet i en vävnad eller ett organ. Eng. induration. Av lat. indurare = göra hård.
indurera: verb att bli hård (om vävnad). Eng. to indurate.
infantil: adj. (-t, -a) som rör späd-/barndomen; även barnslig, omogen. Eng. infantile. Av lat. infans = barn.
infarkt: subst. (-en, pl. -er) vävnadsdöd i ett område på grund av plötsligt avbruten blodtillförsel (t.ex. hjärtinfarkt). Eng. infarction. Av lat. infarcire = stoppa full.
infektion: subst. (-en, pl. -er) sjukdom orsakad av att mikroorganismer (virus, bakterier, svamp eller parasiter) tränger in och förökar sig i kroppen. Eng. infection. Även infektiös (adj.) = som orsakas av eller har samband med infektion, av infektionskaraktär (t.ex. infektiös artrit); även smittsam (eng: infectious). ICD-10: A00–B99 (kodas efter agens och lokal).
infektiös endokardit: subst. inflammation i hjärtats innerhinna och klaffar orsakad av en bakterieinfektion. Eng. infective endocarditis. ICD-10: I33.0.
inferior: adj. nedre; mot fötterna (synonym: kaudal). Sv. nedre, kaudal. Eng. inferior, caudal. Av lat. inferus = lägre, nedre.
inferior anterior cerebelli, arteria: subst. arteria inferior anterior cerebelli (AICA); främre nedre lillhjärnsartären; gren av basilarisartären till lillhjärnans främre-nedre del; avger oftast labyrintartären. Eng. anterior inferior cerebellar artery. Av lat. inferior = nedre + anterior = främre + cerebellum = lillhjärna + arteria = artär.
inferior ossis pubis, ramus: subst. ramus inferior ossis pubis; nedre blygdbensgrenen; den benbåge som löper nedåt-bakåt från blygdbenskroppen mot sittbensgrenen. Eng. inferior pubic ramus. Av lat. ramus = gren + inferior = nedre + os pubis = blygdben.
inferior posterior cerebelli, arteria: subst. arteria inferior posterior cerebelli (PICA); bakre nedre lillhjärnsartären; kotartärens största gren, försörjer lillhjärnans undersida och förlängda märgens sidodel (ocklusion ger Wallenbergs syndrom). Eng. posterior inferior cerebellar artery. Av lat. inferior = nedre + posterior = bakre + cerebellum = lillhjärna + arteria = artär.
infertil: adj. (-t, -a) ofruktsam; oförmögen att få barn. Sv. ofruktsam. Eng. infertile. Motsats: fertil.
infertilitet: subst. (-en) ofruktsamhet; oförmåga att bli gravid efter en längre tids försök. Sv. ofruktsamhet. Eng. infertility.
infibulation: subst. den mest omfattande formen av kvinnlig könsstympning, där slidöppningen sys ihop och förminskas. Eng. infibulation.
infibulera: verb att utföra infibulation (en form av kvinnlig könsstympning). Eng. to infibulate.
infiltrat: subst. (-et, pl. -∅) ansamling av vätska, inflammatoriska celler eller tumörceller som trängt in i en vävnad (syns t.ex. som en fläck på lungröntgen). Eng. infiltrate.
infiltration: subst. (-en, pl. -er) inträngande och ansamling av celler eller vätska i en vävnad, vilket gör den större. Eng. infiltration.
inflammation: subst. (-en, pl. -er) kroppens försvarsreaktion på skada eller retning (av t.ex. mikrober, kemikalier eller mekaniskt våld), med rodnad, värme, svullnad och smärta. Eng. inflammation.
influensa: subst. (-n) luftvägsinfektion av influensavirus med plötslig hög feber, muskelvärk, huvudvärk och hosta. Eng. influenza, flu. Ålderdomligt: spanska sjukan (pandemin 1918–1920), ryska snuvan (pandemin 1889–1890) — äldre benämningar på stora influensautbrott. ICD-10: J10 (identifierat virus), J11 (ospecificerat). ICD-11: 1E30–1E32.
infrahyoidei, musculi: subst. musculi infrahyoidei; undertungbensmusklerna; de bandformiga muskler nedanför tungbenet som sänker tungbenet och struphuvudet. Eng. infrahyoid muscles. Av lat. musculus = muskel + infra = nedanför + grek. hyoeides = tungbenet.
infraorbitalis, arteria: subst. arteria infraorbitalis; infraorbitalartären; gren av överkäksartären som via infraorbitalkanalen kommer ut i ansiktet under ögat. Eng. infra-orbital artery. Av lat. infra = under + orbita = ögonhåla + arteria = artär.
infraorbitalis, nervus: subst. nervus infraorbitalis; infraorbitalnerven; överkäksnervens fortsättning genom infraorbitalkanalen ut i ansiktet, känsel från kind, näsvinge och överläpp. Eng. infra-orbital nerve. Av lat. infra = under + orbita = ögonhåla + nervus = nerv.
infrapatellaris profunda, bursa: subst. bursa infrapatellaris profunda; djupa infrapatellara bursan; slemsäck mellan knäskålsbandet och skenbenet. Eng. deep infrapatellar bursa. Av lat. bursa = säck + infra = under + patella = knäskål + profundus = djup.
infraspinatus, musculus: subst. musculus infraspinatus; nedre kammuskeln; rotatorkuffmuskel nedanför skulderbladskammen som utåtroterar armen. Eng. infraspinatus. Av lat. musculus = muskel + infra = nedanför + spina (scapulae) = skulderbladskam.
infundera: verb att tillföra vätska eller läkemedel som infusion (dropp). Eng. to infuse.
infundibulum: subst. tratt; trattformig struktur, t.ex. infundibulum hypothalami, infundibulum tubae uterinae. Sv. infundibulum, tratt. Eng. infundibulum, funnel. Av lat. infundere = hälla i; infundibulum = tratt.
infundibulum ethmoidale: subst. silbenstratten; den trattformade ränna på näshålans sidovägg dit främre silbensceller och käkhålan mynnar. Eng. ethmoidal infundibulum. Av lat. infundibulum = tratt + os ethmoidale = silben.
infundibulum tubae uterinae: subst. äggledartratten; äggledarens trattformiga yttre ände med fransar, vänd mot äggstocken. Eng. infundibulum of uterine tube. Av lat. infundibulum = tratt + tuba = rör + uterus = livmoder.
infundibulum vesicae biliaris: subst. gallblåsans infundibulum; en trattformig utbuktning mellan gallblåsans kropp och hals (Hartmanns ficka), där gallstenar gärna fastnar. Eng. infundibulum of gallbladder. Av lat. infundibulum = tratt + vesica biliaris = gallblåsa.
infusion: subst. (-en, pl. -er) tillförsel av vätska, näring, blod eller läkemedel direkt i blodet (dropp) under längre tid. Sv. dropp. Eng. infusion.
inguen: subst. ljumske; regio inguinalis. Sv. ljumske. Eng. groin, inguinal region. Av lat. inguen = ljumske.
inguinale, ligamentum: subst. ligamentum inguinale; ljumskbandet; den nedre, förtjockade kanten av yttre sneda bukmuskelns aponeuros, mellan främre höftbenstaggen och blygdbensknölen. Sv. ljumskband. Eng. inguinal ligament. Av lat. ligamentum = band + inguen = ljumske.
inguinales profundi, nodi: subst. nodi inguinales profundi; djupa ljumsklymfknutorna; lymfknutorna medialt om lårvenen (den översta = Cloquets/Rosenmüllers knuta) som dränerar benets djupa lymfa och ollonet/klitoris. Eng. deep inguinal nodes. Av lat. inguen = ljumske + profundus = djup + nodus = knuta.
inguinales superficiales, nodi: subst. nodi inguinales superficiales; ytliga ljumsklymfknutorna; lymfknutorna strax under ljumskbandet som dränerar benets yta, nedre bukväggen, sätet, mellangården och de yttre könsdelarna. Eng. superficial inguinal nodes. Av lat. inguen = ljumske + superficialis = ytlig + nodus = knuta.
inguinalis: adj. som rör ljumsken; t.ex. canalis inguinalis (ljumskkanalen), ligamentum inguinale. Svensk form: inguinal. Sv. ljumsk-. Eng. inguinal. Av lat. inguen = ljumske.
inhalation: subst. (-en, pl. -er) inandning; tillförsel av läkemedel eller gas via luftvägarna. Sv. inandning. Eng. inhalation.
inhalator: subst. (-n, pl. -er) apparat för att andas in läkemedel i form av fina droppar eller pulver, t.ex. vid astma. Eng. inhaler.
inhibera: verb att hämma eller hindra ett förlopp. Eng. to inhibit. Motsats: stimulera.
inhibitor: subst. (-n, pl. -er) hämmare; ämne som bromsar eller stoppar en reaktion eller process. Sv. hämmare. Eng. inhibitor.
inion: subst. den kraniometriska punkten på yttre nackbensknölen. Eng. inion. Av grek. inion = nacke.
initial: adj. (-t, -a) begynnande; som rör början av ett förlopp. Eng. initial. Av lat. initium = början.
injektion: subst. (-en, pl. -er) insprutning av läkemedel eller vätska med spruta. Sv. spruta. Eng. injection.
inkarceration: subst. (-en, pl. -er) inklämning, t.ex. av ett bråck så att blodtillförseln stryps. Eng. incarceration.
inklination: subst. (-en) lutning(svinkel). Eng. inclination.
inkludera: verb att ta med eller räkna in. Eng. to include. Motsats: exkludera.
inklusion: subst. (-en, pl. -er) att tas med, t.ex. i en studie; även en inneslutning. Eng. inclusion.
inklusive: prep. inräknat, medräknat. Eng. including, inclusive. Motsats: exklusive.
inkompatibel: adj. (-t, pl. -bla) oförenlig; som inte går att kombinera (t.ex. två läkemedel eller blodgrupper). Eng. incompatible.
inkompetent: adj. (pl. -a) som inte fungerar tillräckligt; t.ex. en klaff som inte sluter tätt. Eng. incompetent.
inkontinens: subst. (-en) oförmåga att hålla tätt; ofrivilligt läckage av urin eller avföring. Eng. incontinence.
inkorporera: verb att uppta och införliva i en helhet. Eng. to incorporate.
inkretinhormoner: subst. (pl.) tarmhormoner (t.ex. GLP-1) som frisätts vid måltid och ökar insulinfrisättningen. Eng. incretins.
inkubation: subst. (-en) inkubationstid; tiden från smittotillfället tills sjukdomen bryter ut. Eng. incubation.
innervation: subst. (-en, pl. -er) nervförsörjning; nervernas försörjning av och signalering till muskler, organ och hud. Eng. innervation.
innominatus: adj. obenämnd; t.ex. os innominatum (äldre term för bäckenbenet). Sv. obenämnd. Eng. innominate, nameless. Av lat. in- (icke) + nominare = namnge.
inokulation: subst. (-en, pl. -er) införande av mikroorganismer eller annat ämne i kroppen, t.ex. vid vaccination eller smitta. Eng. inoculation.
inoperabel: adj. (-t, pl. -bla) som inte går att operera. Eng. inoperable. Motsats: operabel.
inotrop: adj. (-t, -a) som påverkar kraften i hjärtmuskelns sammandragning (positivt inotrop = ökar kraften). Eng. inotropic.
INR: förk. international normalized ratio; standardiserat mått på blodets koagulationstid, används för att styra behandling med blodförtunnande (warfarin). Eng. international normalised ratio. Referensvärde: frisk ca 0,9–1,2; vid warfarinbehandling eftersträvas oftast 2,0–3,0. Jfr PK.
insania: subst. (lat.) ålderdomlig, sammanfattande benämning på sinnessjukdom (galenskap). Jfr Mania, Melancholia.
inscriptio: subst. inskrift, stråk; intersectio tendinea = senstråket i m. rectus abdominis. Sv. inscriptio, stråk. Eng. inscription, tendinous intersection. Av lat. inscribere = skriva på; inscriptio = inskrift.
insero: verb sätta in, inplantera; att fästa en muskel. Eng. to insert. Av lat. inserere = sätta in.
insertio: subst. fäste; muskelns distala fästpunkt på ben (jfr origo = ursprung). Sv. fäste, insertion. Eng. insertion. Av lat. inserere = sätta in; insertio = infästning.
insertion: subst. (-en, pl. -er) fästplats; t.ex. en muskels eller senas infästning i benet; även (genetiskt) inskjutning av DNA i en gen. Eng. insertion.
insomni: subst. (-n, pl. -er) sömnlöshet; svårt att somna eller att bibehålla sömnen. Sv. sömnlöshet. Eng. insomnia. ICD-10: icke-organisk F51.0, organisk G47.0. ICD-11: 7A00–7A0Z.
inspiration: subst. (-en, pl. -er) inandning. Sv. inandning. Eng. inspiration. Motsats: exspiration.
inspiratorisk: adj. (pl. -a) som rör eller sker under inandningen. Eng. inspiratory.
instabil: adj. (pl. -a) ostadig; som lätt rubbas, t.ex. en led eller ett sjukdomstillstånd. Eng. unstable.
instillation: subst. (-en, pl. -er) indrypning av läkemedel i t.ex. öga, öra, näsa eller urinblåsa. Eng. instillation.
instruktion: subst. (-en, pl. -er) anvisning, föreskrift. Eng. instruction.
insufficiens: subst. (-en, pl. -er) otillräcklig funktion hos ett organ; t.ex. hjärt- eller njurinsufficiens, eller en klaff som inte sluter tätt. Sv. svikt. Eng. insufficiency.
insufficient: adj. (pl. -a) otillräcklig; som inte fungerar tillräckligt. Eng. insufficient.
insufflation: subst. (-en, pl. -er) inblåsning av luft, gas eller pulver i en kroppshåla eller ett organ. Eng. insufflation.
insufflera: verb att blåsa in luft eller gas, t.ex. i bukhålan vid titthålskirurgi. Eng. to insufflate.
insula: subst. Ö; insulan = en hjärnlob djupt i lateralfissuren (Sylvii fissur). Sv. insula, hjärnloben. Eng. insula, insular lobe. Av lat. insula = ö.
insulae pancreaticae: subst. Langerhanska öarna; de spridda öar av hormonbildande celler i bukspottkörteln som bildar insulin och glukagon (den endokrina delen). Sv. Langerhanska öar. Eng. pancreatic islets. Av lat. insula = ö + grek. pankreas = bukspottkörtel.
insulin: subst. blodsockersänkande hormon från bukspottkörteln; får cellerna att ta upp glukos och levern att lagra det. Används som läkemedel vid diabetes. Eng. insulin.
insulinom: subst. (-et) oftast godartad hormonproducerande tumör i bukspottkörteln som bildar för mycket insulin och ger lågt blodsocker. Eng. insulinoma. Jfr Insulin, Bukspottkörtel. ICD-10: D13.7 (hyperinsulinism E16.1).
insulinresistens: subst. (-en) försämrad känslighet för insulin, så att cellerna tar upp glukos sämre; central mekanism vid typ 2-diabetes. Eng. insulin resistance.
insult: subst. plötsligt påkommen skada eller påverkan på ett organ, t.ex. cerebral insult (stroke). Eng. insult.
insöndring: subst. (-en) inre sekretion; frisättning av ämnen (t.ex. hormoner) direkt till blodet. Eng. secretion (internal).
intakt: adj. (pl. -a) hel och oskadad. Eng. intact.
integritet: subst. (-en) helt och oskadat tillstånd; även personlig okränkbarhet. Eng. integrity.
integumentum: subst. täcke, hud; integumentum commune = huden som helhet (epidermis + dermis + subkutis). Sv. hudorgan, integumentum. Eng. integument, skin. Av lat. integere = täcka; integumentum = täcke.
integumentum commune: subst. det yttre hölje som täcker kroppen; huden med dess hår, naglar och körtlar. Sv. yttre kroppshöljet. Eng. integument. Av lat. integumentum = hölje, täcke + communis = gemensam.
intellektuell funktionsnedsättning: subst. nedsatt begåvning och adaptiv förmåga med debut i barndomen (tidigare utvecklingsstörning). Eng. intellectual disability. ICD-10: F70–F79. ICD-11: 6A00.
intention to treat-analys: subst. analysprincip i kliniska prövningar där alla randomiserade deltagare räknas i sin ursprungliga grupp, oavsett om de fullföljde behandlingen; bevarar jämförbarheten och minskar bias. Eng. intention-to-treat analysis.
intentionstremor: subst. (-n) skakning som tilltar när man riktar en rörelse mot ett mål (t.ex. för fingret mot näsan); tecken på lillhjärnsstörning. Eng. intention tremor.
interaktion: subst. (-en, pl. -er) växelverkan; särskilt hur läkemedel påverkar varandras effekt. Eng. interaction.
intercarpalia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta intercarpalia dorsalia; band på ovansidan mellan intilliggande handlovsben. Eng. dorsal intercarpal ligaments. Av lat. inter = mellan + grek. karpos = handlov + lat. dorsalis = på ryggsidan.
intercarpalia interossea, ligamenta: subst. ligamenta intercarpalia interossea; korta band inne mellan handlovsbenen. Eng. interosseous intercarpal ligaments. Av lat. inter = mellan + grek. karpos = handlov + lat. os = ben.
intercarpalia palmaria, ligamenta: subst. ligamenta intercarpalia palmaria; band på handflatesidan mellan intilliggande handlovsben. Eng. palmar intercarpal ligaments. Av lat. inter = mellan + grek. karpos = handlov + lat. palma = handflata.
interchondrales, articulationes: subst. articulationes interchondrales; broskfogarna mellan intilliggande revbensbrosk (i den falska revbensbågen). Eng. interchondral joints. Av lat. inter = mellan + grek. chondros = brosk.
interclaviculare, ligamentum: subst. ligamentum interclaviculare; band som förbinder de två nyckelbenens inre ändar över bröstbenets övre kant. Eng. interclavicular ligament. Av lat. inter = mellan + clavicula = nyckelben.
intercostales externi, musculi: subst. musculi intercostales externi; yttre intercostalmusklerna; det yttre muskellager mellan revbenen som lyfter revbenen vid inandning. Eng. external intercostal muscle. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + costa = revben + externus = yttre.
intercostales interni, musculi: subst. musculi intercostales interni; inre intercostalmusklerna; det mellersta muskellager mellan revbenen som sänker revbenen vid utandning. Eng. internal intercostal muscle. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + costa = revben + internus = inre.
intercostales intimi, musculi: subst. musculi intercostales intimi; innersta intercostalmusklerna; det djupaste muskellager mellan revbenen, innanför kärlen och nerverna. Eng. innermost intercostal muscle. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + costa = revben + intimus = innersta.
intercostales posteriores, arteriae: subst. arteriae intercostales posteriores; bakre interkostalartärerna; de parade grenar från bröstaortan som löper i mellanrevbensrummen och försörjer bröstväggen. Eng. posterior intercostal arteries. Av lat. inter = mellan + costa = revben + posterior = bakre + arteria = artär.
intercostales, nervi: subst. nervi intercostales; mellanrevbensnerverna; bröstnervernas (T1–T11) framgrenar som löper i mellanrevbensrummen och försörjer bröst- och bukväggen. Eng. intercostal nerves. Av lat. inter = mellan + costa = revben + nervus = nerv.
intercostalis suprema, arteria: subst. arteria intercostalis suprema; översta interkostalartären; gren av kostocervikala stammen som försörjer de två översta mellanrevbensrummen. Eng. supreme intercostal artery. Av lat. inter = mellan + costa = revben + supremus = översta + arteria = artär.
intercuneiformes, articulationes: subst. articulationes intercuneiformes; lederna mellan fotens tre kilben. Eng. intercuneiform joints. Av lat. inter = mellan + cuneus = kil.
intercuneiformia dorsalia, ligamenta: subst. ligamenta intercuneiformia dorsalia; band på fotryggen mellan kilbenen. Eng. dorsal intercuneiform ligaments. Av lat. inter = mellan + cuneus = kil + dorsalis = på ryggsidan.
intercuneiformia interossea, ligamenta: subst. ligamenta intercuneiformia interossea; djupa band mellan fotens kilben. Eng. intercuneiform interosseous ligaments. Av lat. inter = mellan + cuneus = kil + interosseus = mellan ben.
intercuneiformia plantaria, ligamenta: subst. ligamenta intercuneiformia plantaria; band på fotsulan mellan kilbenen. Eng. plantar intercuneiform ligaments. Av lat. inter = mellan + cuneus = kil + planta = fotsula.
interferens: subst. (-en, pl. -er) störning; att olika faktorer eller signaler påverkar varandra. Eng. interference.
interferera: verb att störa eller blanda sig i, samverka med. Eng. to interfere.
interferon: subst. (-et, pl. -er) signalprotein (cytokin) som frisätts vid virusinfektion och hämmar virusförökning samt påverkar immunförsvaret; används som läkemedel (IFN). Eng. interferon.
interfoveolare, ligamentum: subst. ligamentum interfoveolare; interfoveolära bandet; bindvävsförtjockning av transversalisfascian medialt om djupa ljumskporten. Eng. interfoveolar ligament. Av lat. ligamentum = band + inter = mellan + fovea = grop.
interindividuell: adj. (-t, -a) som rör skillnader mellan olika individer. Eng. interindividual. Motsats: intraindividuell.
interkostal: adj. (-t, -a) som ligger mellan revbenen (t.ex. interkostalmusklerna). Eng. intercostal. Av lat. inter = mellan + costa = revben.
interkurrent: adj. (pl. -a) mellankommande; om en sjukdom som tillstöter och påverkar förloppet av en redan pågående sjukdom. Eng. intercurrent.
interlobares, arteriae: subst. arteriae interlobares; interlobärartärerna; artärgrenar som löper i njurkolumnerna mellan märgpyramiderna. Eng. interlobar arteries. Av lat. inter = mellan + lobus = lob + arteria = pulsåder.
interlobares, venae: subst. venae interlobares; interlobärvenerna; vener i njurkolumnerna som följer interlobärartärerna. Eng. interlobar veins. Av lat. inter = mellan + lobus = lob + vena = blodåder.
intermedius: subst. mitt i mellan; t.ex. nervus intermedius (del av n. facialis), cuneiforme intermedium. Sv. intermediär. Eng. intermediate. Av lat. inter (mellan) + medius = mitten.
intermedius, nervus: subst. nervus intermedius; intermediusnerven; ansiktsnervens mindre del som för smak (chorda tympani) och parasympatiska sekretoriska trådar (tår- och spottkörtlar). Eng. intermediate nerve. Av lat. intermedius = mellanliggande + nervus = nerv.
intermedius, tendo: subst. tendo intermedius; mellansena; en sena mitt på en muskel som förbinder dess två muskelbukar. Eng. intermediate tendon. Av lat. tendo = sena + intermedius = mellanliggande.
intermediär: adj. belägen mellan två strukturer; t.ex. mellersta kilbenet (os cuneiforme intermedium) i foten. Eng. intermediate. Av lat. inter (mellan) + medius = mitt.
intermetacarpales, articulationes: subst. articulationes intermetacarpales; lederna mellan intilliggande mellanhandsbens baser. Eng. intermetacarpal joints. Av lat. inter = mellan + grek. metacarpus = mellanhand.
intermetatarsales, articulationes: subst. articulationes intermetatarsales; lederna mellan intilliggande mellanfotsbens baser. Eng. intermetatarsal joints. Av lat. inter = mellan + grek. metatarsion = mellanfot.
intermittent: adj. som kommer och går periodvis, med uppehåll. Eng. intermittent. Motsats: kontinuerlig.
internae cerebri, venae: subst. venae internae cerebri; inre hjärnvenerna; de parade djupa vener som tömmer hjärnans inre delar och förenas till stora hjärnvenen. Eng. internal cerebral veins. Av lat. cerebrum = storhjärna + internus = inre + vena = ven.
internus: adj. intern; mot insidan av ett organ eller en struktur (motsats: externus). Sv. inre. Eng. internal. Av lat. internus = inre, av inter = bland.
interossea anterior, arteria: subst. arteria interossea anterior; främre interosseösa artären; löper på framsidan av membranet mellan underarmsbenen och försörjer underarmens djupa böjmuskler. Eng. anterior interosseous artery. Av lat. inter = mellan + os = ben + anterior = främre + arteria = artär.
interossea communis, arteria: subst. arteria interossea communis; gemensamma interosseösa artären; kort gren av armbågsbensartären som delar sig i främre och bakre interosseösa artären. Eng. common interosseous artery. Av lat. inter = mellan + os = ben + communis = gemensam + arteria = artär.
interossea posterior, arteria: subst. arteria interossea posterior; bakre interosseösa artären; löper på baksidan av membranet mellan underarmsbenen och försörjer underarmens sträckmuskler. Eng. posterior interosseous artery. Av lat. inter = mellan + os = ben + posterior = bakre + arteria = artär.
interossei dorsales, musculi: subst. musculi interossei dorsales; dorsala interosseösa musklerna; muskler mellan mellanhandsbenen på handryggssidan som sprider fingrarna isär. Eng. dorsal interossei. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + os = ben + dorsalis = på ryggsidan.
interossei palmares, musculi: subst. musculi interossei palmares; palmara interosseösa musklerna; muskler mellan mellanhandsbenen på handflatesidan som för fingrarna mot varandra. Eng. palmar interossei. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + os = ben + palma = handflata.
interossei plantares, musculi: subst. musculi interossei plantares; plantara interosseösa musklerna; muskler mellan mellanfotsbenen på fotsulesidan som för tårna mot andra tån. Eng. plantar interossei. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + os = ben + planta = fotsula.
interparietale, os: subst. os interparietale; mellanhjässbenet; en inkonstant övre del av nackbensfjället som kan förbli ett eget ben (anatomisk variant). Eng. interparietal bone. Av lat. os = ben + inter = mellan + paries = vägg (hjässbenet).
interphalangeae manus, articulationes: subst. articulationes interphalangeae manus; fingrarnas mellanleder; gångjärnslederna mellan fingrarnas falanger. Eng. interphalangeal joints of hand. Av lat. inter = mellan + grek. phalanx = falang + lat. manus = hand.
interphalangeae pedis, articulationes: subst. articulationes interphalangeae pedis; tårnas mellanleder; gångjärnslederna mellan tårnas falanger. Eng. interphalangeal joints of foot. Av lat. inter = mellan + grek. phalanx = falang + lat. pes = fot.
intersectio tendinea: subst. sengördel; en tvärgående senstrimma som delar in en muskel i segment (t.ex. i raka bukmuskeln). Eng. tendinous intersection. Av lat. intersectio = genomskärning + tendineus = senartad.
intersectiones tendineae: subst. sengördlarna; de tvärgående senstrimmor som delar in raka bukmuskeln i segment ("six-pack"). Eng. tendinous intersections. Av lat. intersectio = genomskärning + tendineus = senartad.
interskapulär: adj. (-t, -a) som ligger mellan skulderbladen. Eng. interscapular.
interspinales cervicis, musculi: subst. musculi interspinales cervicis; taggutskottsmusklernas halsdel, bäst utvecklad i halsryggen. Eng. interspinales cervicis. Av lat. interspinales = taggutskottsmusklerna + cervix = hals.
interspinales lumborum, musculi: subst. musculi interspinales lumborum; taggutskottsmusklernas länddel. Eng. interspinales lumborum. Av lat. interspinales = taggutskottsmusklerna + lumbus = länd.
interspinales thoracis, musculi: subst. musculi interspinales thoracis; taggutskottsmusklernas bröstdel (ofta svagt utvecklad). Eng. interspinales thoracis. Av lat. interspinales = taggutskottsmusklerna + grek. thorax = bröstkorg.
interspinales, musculi: subst. musculi interspinales; taggutskottsmusklerna; korta muskler mellan intilliggande kotors taggutskott som sträcker ryggraden. Eng. interspinales. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + spina = taggutskott.
interspinalia, ligamenta: subst. ligamenta interspinalia; interspinalligament; korta ledband mellan intilliggande kotors taggutskott. Eng. interspinous ligaments. Av lat. ligamentum = band + inter = mellan + spina = tagg.
interstitiell: adj. (-t, -a) som rör mellanrummen (stödjevävnaden) mellan ett organs funktionella celler, t.ex. interstitiell lungsjukdom. Eng. interstitial. Av lat. interstitium = mellanrum.
interstitium: subst. mellanrum; vävnadsrummet mellan celler och kärl. Sv. interstitium, mellanrum. Eng. interstitium. Av lat. inter (mellan) + sistere = stå; interstitium = mellanrum.
intertransversaria, ligamenta: subst. ligamenta intertransversaria; intertransversalligament; ledband mellan intilliggande kotors tvärutskott. Eng. intertransverse ligaments. Av lat. ligamentum = band + inter = mellan + transversus = tvär.
intertransversarii anteriores cervicis, musculi: subst. musculi intertransversarii anteriores cervicis; främre tvärutskottsmusklerna i halsen; korta muskler mellan halskotornas tvärutskott som böjer halsen åt sidan. Eng. anterior cervical intertransversarii. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + transversus = tvärutskott + cervix = hals.
intertransversarii laterales lumborum, musculi: subst. musculi intertransversarii laterales lumborum; laterala tvärutskottsmusklerna i länden; korta muskler mellan ländkotornas tvärutskott. Eng. intertransversarii laterales lumborum. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + transversus = tvärutskott + lateralis = lateral + lumbus = länd.
intertransversarii mediales lumborum, musculi: subst. musculi intertransversarii mediales lumborum; mediala tvärutskottsmusklerna i länden. Eng. medial lumbar intertransversarii. Av lat. inter = mellan + transversus = tvärutskott + medialis = medial + lumbus = länd.
intertransversarii posteriores laterales cervicis, musculi: subst. musculi intertransversarii posteriores laterales cervicis; bakre laterala tvärutskottsmusklerna i halsen; korta muskler mellan halskotornas tvärutskott. Eng. lateral posterior cervical intertransversarii. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + transversus = tvärutskott + posterior = bakre + lateralis = lateral + cervix = hals.
intertransversarii posteriores mediales cervicis, musculi: subst. musculi intertransversarii posteriores mediales cervicis; bakre mediala tvärutskottsmusklerna i halsen. Eng. medial posterior cervical intertransversarii. Av lat. inter = mellan + transversus = tvärutskott + posterior = bakre + medialis = medial + cervix = hals.
intertransversarii thoracis, musculi: subst. musculi intertransversarii thoracis; tvärutskottsmusklerna i bröstryggen (ofta svagt utvecklade). Eng. thoracic intertransversarii. Av lat. inter = mellan + transversus = tvärutskott + grek. thorax = bröstkorg.
intertransversarii, musculi: subst. musculi intertransversarii; tvärutskottsmusklerna; korta muskler mellan intilliggande kotors tvärutskott som böjer ryggraden åt sidan. Eng. intertransversarii. Av lat. musculus = muskel + inter = mellan + transversus = tvärutskott.
intertrigo: subst. hudinflammation i hudveck där hud ligger mot hud (t.ex. under brösten, i ljumskar), ofta med svamp- eller bakterieinslag. Eng. intertrigo. Även intertriginös (adj.) = som sitter där hud ligger mot hud.
intervenera: verb att ingripa eller sätta in en åtgärd/behandling. Eng. to intervene.
intervention: subst. (-en, pl. -er) ingrepp eller åtgärd som sätts in i ett bestämt syfte. Eng. intervention.
interventriculares septales, rami: subst. rami interventriculares septales (septalgrenarna); de grenar från de interventrikulära kransartärgrenarna som tränger in i och försörjer kammarskiljeväggen. Eng. interventricular septal branches. Av lat. inter = mellan + ventriculus = kammare + septum = skiljevägg + ramus = gren.
interventricularis anterior, ramus: subst. ramus interventricularis anterior (LAD); främre nedåtgående grenen av vänster kransartär, i främre kammarskiljefåran; försörjer framväggen och större delen av kammarskiljeväggen. Eng. anterior interventricular branch. Av lat. inter = mellan + ventriculus = kammare + anterior = främre + ramus = gren.
interventricularis anterior, vena: subst. vena interventricularis anterior; främre interventrikularvenen; venen i främre kammarskiljefåran, som fortsätter som stora hjärtvenen. Eng. anterior interventricular vein. Av lat. inter = mellan + ventriculus = kammare + anterior = främre + vena = ven.
interventricularis posterior, ramus: subst. ramus interventricularis posterior (PDA, bakre nedåtgående grenen); löper i bakre kammarskiljefåran; utgår vid högerdominans från höger kransartär och försörjer bakre delen av kammarskiljeväggen. Eng. posterior interventricular branch. Av lat. inter = mellan + ventriculus = kammare + posterior = bakre + ramus = gren.
intervertebral: adj. (-t, -a) som ligger mellan ryggkotorna (t.ex. mellankotskivan). Eng. intervertebral. Av lat. inter = mellan + vertebra = ryggkota.
intestinal: adj. (-t, -a) som rör tarmen/inälvorna. Sv. tarm-. Eng. intestinal. Av lat. intestinum = tarm.
intestinales, glandulae: subst. glandulae intestinales; tarmkörtlarna; de rörformiga körtlar i botten mellan tarmluddet som nybildar slemhinnans celler (Lieberkühns kryptor). Eng. intestinal glands. Av lat. glandula = körtel + intestinum = tarm.
intestinales, trunci: subst. trunci intestinales; tarmtrunci; de lymfstammar som dränerar mag-tarmkanalen och dess körtlar till chylescisternen. Eng. intestinal trunks. Av lat. intestinum = tarm + truncus = stam.
intestinum: subst. tarm; intestinum tenue = tunntarmen, intestinum crassum = tjocktarmen. Sv. tarm. Eng. intestine, gut. Vardag. tarmen. Av lat. intus = inuti; intestinum = inre organ.
intestinum crassum: subst. tjocktarmen; tarmens sista del (blindtarm, grovtarm, ändtarm) där vatten och salter resorberas och avföringen formas. Sv. tjocktarm, grovtarm. Eng. large intestine. Av lat. intestinum = tarm + crassus = tjock, grov.
intestinum tenue: subst. tunntarmen; den långa, hoprullade del av tarmen mellan magsäck och tjocktarm (tolvfinger-, jejunum- och ileumtarm) där huvuddelen av matsmältningen och upptaget sker. Sv. tunntarm. Eng. small intestine. Av lat. intestinum = tarm + tenuis = tunn, smal.
intima: subst. tunica intima; det innersta cellskiktet (endotel med stödjevävnad) i ett blod- eller lymfkärls vägg. Eng. intima. Av lat. intimus = innerst.
intolerans: subst. (-en, pl. -er) överkänslighet (icke-allergisk) mot ett ämne, t.ex. ett läkemedel eller livsmedel. Eng. intolerance.
intoxikation: subst. (-en, pl. -er) förgiftning. Sv. förgiftning. Eng. intoxication, poisoning. ICD-10: läkemedel/toxiner T36–T65, alkoholpåverkan F10.0. ICD-11: NE60–NE61.
intoxikerad: adj. (pl. -e/-ade) förgiftad; påverkad av en överdos eller ett gift. Eng. intoxicated, poisoned.
intraabdominell: adj. (-t, -a) belägen inne i bukhålan. Eng. intra-abdominal.
intraarticulare capitis costae, ligamentum: subst. ligamentum intraarticulare capitis costae; litet band inuti revbenshuvudleden som delar den i två rum. Eng. intra-articular ligament of head of rib. Av lat. ligamentum = band + intra = inom + articulus = led + caput costae = revbenshuvud.
intraartikulär: adj. (-t, -a) belägen inne i en led. Eng. intra-articular. Motsats: extraartikulär.
intrabulbär: adj. (-t, -a) belägen inne i ögongloben. Eng. intrabulbar.
intracapsularia, ligamenta: subst. ligamenta intracapsularia; intrakapsulära ledband; ledband som löper inuti ledkapseln. Eng. intracapsular ligaments. Av lat. ligamentum = band + intra = inom + capsula = kapsel.
intracellulär: adj. (-t, -a) belägen inne i cellen. Eng. intracellular. Motsats: extracellulär.
intracerebral: adj. (-t, -a) belägen inne i hjärnan (t.ex. intracerebral blödning). Eng. intracerebral.
intradermal: adj. (-t, -a) I huden; t.ex. en intradermal injektion i hudens överhud/läderhud. Eng. intradermal.
intrahepatisk: adj. (pl. -a) belägen inne i levern. Eng. intrahepatic.
intraindividuell: adj. (-t, -a) som rör skillnader inom en och samma individ (t.ex. över tid). Eng. intraindividual. Motsats: interindividuell.
intrakardiell: adj. (-t, -a) belägen inne i hjärtat. Eng. intracardiac.
intrakavernös: adj. (-t, -a) I penisens svällkroppar (corpora cavernosa); t.ex. intrakavernös injektion vid erektionssvikt. Eng. intracavernosal.
intrakraniell: adj. (-t, -a) belägen inne i skallen/hjärnan. Eng. intracranial. Av lat. intra = inom + cranium = skalle.
intraktabel: adj. (-t, pl. -bla) svårbehandlad; som inte svarar på behandling. Eng. intractable.
intramuskulär: adj. (-t, -a) I en muskel; t.ex. intramuskulär injektion (i.m.). Eng. intramuscular.
intraokulär: adj. (-t, -a) inne i ögongloben; t.ex. intraokulärt tryck. Eng. intraocular.
intraossös: adj. (-t, -a) inne i benvävnaden; t.ex. intraossös nål för vätsketillförsel i benmärgen. Eng. intraosseous.
intraperitoneal: adj. (-t, -a) belägen innanför bukhinnan (i bukhålan). Eng. intraperitoneal.
intrarenales, arteriae: subst. arteriae intrarenales; njurens inre artärer; de artärgrenar som förgrenar sig inuti njurvävnaden (interlobär-, båg- och barkartärer). Eng. intrarenal arteries. Av lat. intra = inuti + ren = njure + arteria = pulsåder.
intrarenales, venae: subst. venae intrarenales; njurens inre vener; venträdet inuti njurvävnaden som tömmer blodet mot njurvenen. Eng. intrarenal veins. Av lat. intra = inuti + ren = njure + vena = blodåder.
intratekal: adj. (-t, -a) I ryggmärgsvätskan (innanför hjärnhinnorna); t.ex. intratekal läkemedelstillförsel via lumbalpunktion. Eng. intrathecal.
intrauterin: adj. (-t, -a) belägen inne i livmodern (t.ex. intrauterin tillväxt eller spiral). Eng. intrauterine.
intravasal: adj. (-t, -a) belägen inne i blodkärlen. Eng. intravascular. Motsats: extravasal.
intravaskulär: adj. (-t, -a) belägen inne i blod- eller lymfkärlen. Eng. intravascular.
intravenös: adj. (-t, -a) I en ven; om läkemedel/vätska som ges direkt i blodet (i.v.). Eng. intravenous. Av lat. intra = inom + vena = ven.
intravesikal: adj. (-t, -a) inne i urinblåsan; t.ex. intravesikal sköljning eller behandling. Eng. intravesical.
intrinsic: adj. (eng.) inneboende, inre; t.ex. intrinsic factor (inre faktor för B12-upptag) eller intrinsicmuskler i handen. Eng. intrinsic.
introitus: subst. (lat.) ingången till ett hålrum, oftast slidöppningen (introitus vaginae). Eng. introitus.
intubation: subst. (-en, pl. -er) inläggning av ett rör i luftstrupen via mun eller näsa för att säkra luftvägen och kunna ventilera. Eng. intubation.
intubera: verb att föra ned ett rör i luftstrupen för att hålla luftvägen öppen och kunna andas åt patienten. Eng. to intubate.
intumescentia: subst. ansvällning; t.ex. intumescentia cervicalis = halsmärgens utvidgning. Sv. intumescens, förtjockning. Eng. intumescence, enlargement. Av lat. intumescere = svälla; intumescentia = ansvällning.
intumescentia cervicalis: subst. cervikala förtjockningen; ryggmärgens breddning i halsregionen där nerverna till armarna utgår. Eng. cervical enlargement. Av lat. intumescere = svälla + cervix = hals.
intumescentia lumbosacralis: subst. lumbosakrala förtjockningen; ryggmärgens breddning i nedre delen där nerverna till benen utgår. Eng. lumbosacral enlargement. Av lat. intumescere = svälla + lumbus = länd + sacrum = korsben.
invagination: subst. (-en, pl. -er) tarminvagination; ett tarmavsnitt glider in i nästa (som ett teleskop) och orsakar tarmstopp; även kirurgisk inbuktning av en struktur i en annan. Eng. intussusception.
invasiv: adj. (-t, -a) som tränger in; om ingrepp som går in i kroppen eller om en tumör som växer in i omgivande vävnad. Eng. invasive. Motsats: non-invasiv.
invasivitet: subst. (-en) förmågan att tränga in i vävnad, t.ex. hur aggressivt en tumör växer in i omgivningen. Eng. invasiveness.
inversion: subst. rotation av fotsulan inåt. Eng. inversion. Motsats: eversion. Av lat. in- + vertere = vända; "vända inåt".
inversus: adj. omvänd; t.ex. situs inversus = spegelvänd organplacering. Sv. inverterad, omvänd. Eng. inverse, reversed. Av lat. invertere = vända; inversus = omvänd.
inverterad: adj. omvänd, ut-och-invänd. Eng. inverted.
involuntär: adj. (pl. -a) ofrivillig; inte viljestyrd. Eng. involuntary. Motsats: voluntär.
involution: subst. (-en, pl. -er) tillbakabildning och storleksminskning av ett organ, t.ex. livmodern efter förlossning. Eng. involution.
involvera: verb att innefatta, beröra eller dra in i något. Eng. to involve.
inåtrotation: subst. rotation av en extremitet mot kroppens mittlinje. Eng. medial rotation, internal rotation. Motsats: utåtrotation. Av lat. rotare = rotera, av rota = hjul.
ipsilateral: adj. på samma sida av kroppen (jfr contralateral). Sv. ipsilateral. Eng. ipsilateral. Av lat. ipse (samme, själv) + latus = sida.
IPSS: förk. international Prostate Symptom Score; frågeformulär som graderar besvär från nedre urinvägarna vid t.ex. prostataförstoring. Eng. International Prostate Symptom Score.
IPÖ: förk. individuell patientöversikt; IT-stöd som grafiskt samlar en patients sjukdomsförlopp, behandlingar och provsvar. Eng. individual patient overview.
iridektomi: subst. (-n, pl. -er) kirurgiskt avlägsnande av en bit av regnbågshinnan (iris), t.ex. vid glaukombehandling. Eng. iridectomy. Av gr. iris = regnbåge + ektome = bortskärande.
iridocyklit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i regnbågshinnan (iris) och strålkroppen (ciliarkroppen); en form av främre uveit. Eng. iridocyclitis. ICD-10: H20.
iris: subst. regnbågshinna; ögats färgade del som reglerar pupillens storlek. Sv. iris, regnbågshinna. Eng. iris. Vardag. ögats färgring. Av grek. iris = regnbåge; uppkallad efter regnbågsgudinna.
irit: subst. (-en, pl. -er) inflammation i regnbågshinnan (iris). Eng. iritis. Av gr. iris + -itis. ICD-10: H20.0. ICD-11: 9A40.
irreponibel: adj. (pl. -bla) som inte går att återföra till normalläge (t.ex. ett bråck som inte går att trycka tillbaka). Eng. irreducible. Motsats: reponibel.
irreversibel: adj. (-t, pl. -bla) oåterkallelig; som inte kan återställas eller botas. Eng. irreversible. Motsats: reversibel.
irrigation: subst. (-en, pl. -er) sköljning/spolning av ett sår, hålrum eller organ med vätska. Sv. spolning. Eng. irrigation.
irritabel tarm: subst. vanlig funktionell tarmsjukdom (IBS) med buksmärta, uppblåsthet och ändrade avföringsvanor utan påvisbar organisk orsak. Eng. irritable bowel syndrome. Jfr IBS. ICD-10: K58. ICD-11: DD91.
ischemi: subst. (-n, pl. -er) lokal syrebrist i en vävnad på grund av otillräcklig blodtillförsel, med risk för vävnadsdöd. Eng. ischaemia. Av gr. ischein = hejda + haima = blod.
ischemisk: adj. (pl. -a) som beror på eller rör syrebrist till följd av nedsatt blodflöde (t.ex. ischemisk hjärtsjukdom). Eng. ischaemic.
ischiadicus: adj. som hör till sittbenet eller ischiasnerven; t.ex. nervus ischiadicus. Sv. iskiadisk, iskas-. Eng. sciatic, ischiadic. Av grek. ischion = höft, sittben.
ischiadicus, nervus: subst. nervus ischiadicus; ischiasnerven; kroppens tjockaste nerv (L4–S3), som från sätet löper ned i lårets baksida och delar sig i skenbens- och vadbensnerven; försörjer hela benet nedanför knät; klämning ger ischias. Sv. ischiasnerven. Eng. sciatic nerve. Av grek. ischion = sittben + lat. nervus = nerv.
ischias: subst. (-en) smärta som strålar längs ischiasnerven ned i benet, oftast orsakad av tryck mot en nervrot (t.ex. diskbråck). Eng. sciatica. ICD-10: M54.3 (ischias), med diskbråck M51.1.
ischii, os: subst. os ischii; sittbenet; höftbenets bakre nedre del som man vilar på i sittande. Sv. sittben. Eng. ischium. Av grek. ischion = höft, säte.
ischiocavernosus, musculus: subst. musculus ischiocavernosus; muskel som täcker svällkroppens skänkel och vid sammandragning pressar blod ut i svällkroppen och bidrar till erektion. Eng. ischiocavernosus. Av grek. ischion = sittben + lat. caverna = hålrum (svällkropp) + musculus = muskel.
ischiococcygeus, musculus: subst. musculus ischiococcygeus; sittben-svansbensmuskeln; liten muskel bakom bäckenbottenlyftaren, från sittbenstaggen till korsben och svansben. Eng. ischiococcygeus. Av lat. musculus = muskel + grek. ischion = sittben + kokkyx = svansben.
ischiofemorale, ligamentum: subst. ligamentum ischiofemorale; ischiofemoralbandet; band på höftledens baksida från sittbenet till lårbenet. Eng. ischiofemoral ligament. Av grek. ischion = säte + lat. femur = lårben.
ischiopubicus, ramus: subst. ramus ischiopubicus; sittben–blygdbensgrenen; den benbåge som sittbenets och blygdbenets nedre grenar bildar tillsammans. Eng. ischiopubic ramus. Av lat. ramus = gren + ischium = sittben + pubis = blygdben.
ischium: subst. sittbenet; nedre och bakre delen av os coxae. Sv. sittben, ischium. Eng. ischium. Vardag. sittbenet. Av grek. ischion = höft, lår; sittbenets roll vid sittandet.
isoenzym: subst. (-et, pl. -er) olika former (isoformer) av ett enzym som katalyserar samma reaktion men skiljer sig i byggnad, t.ex. CK-MB i hjärtat. Eng. isoenzyme.
isometrisk: adj. (pl. -a) om muskelarbete där muskeln spänns och utvecklar kraft utan att ändra längd (statiskt arbete). Eng. isometric.
isoton: adj. (-t, -a) med samma osmotiska tryck (salthalt) som kroppens vätskor; t.ex. isoton koksaltlösning. Eng. isotonic. Jfr hyperton, hypoton.
isotop: subst. (-en, pl. -er) en av flera former av ett grundämne med samma antal protoner men olika antal neutroner (olika atommassa); radioaktiva isotoper används som spårämne vid t.ex. skintigrafi. Eng. isotope.
isthmus: subst. smal förbindning; smal del som sammanlänkar två strukturer, t.ex. isthmus faucium, isthmus thyroideus. Sv. isthmus. Eng. isthmus. Av grek. isthmos = smal passering.
isthmus aortae: subst. aortaistmus; den något smalare del av aortan strax efter vänster nyckelbensartärs avgång; vanlig plats för medfödd förträngning (coarctatio aortae). Eng. aortic isthmus. Av grek. isthmos = smal förbindelse + aorta.
isthmus faucium: subst. svalgporten; den trånga öppningen mellan munhåla och svalg, mellan gombågarna. Eng. isthmus of fauces. Av lat. isthmus = smal förbindelse + fauces = svalg.
isthmus glandulae thyroideae: subst. sköldkörtelistmus; den smala körtelbrygga framför luftstrupen som förbinder sköldkörtelns båda lober. Eng. isthmus of thyroid gland. Av grek. isthmos = smal förbindelse + thyreos = sköld + lat. glandula = körtel.
isthmus prostatae: subst. prostataistmus; den körtelfattiga bryggan framför urinröret som förbinder prostatans båda sidolober. Eng. isthmus of prostate. Av grek. isthmos = smal förbindelse + prostata = blåskörtel.
isthmus tubae auditivae: subst. örontrumpetens trängsta parti, där ben- och broskdelen möts. Eng. isthmus of auditory tube. Av lat. isthmus = smal förbindelse + tuba auditiva = örontrumpet.
isthmus tubae uterinae: subst. äggledaristmus; äggledarens trånga del närmast livmodern. Eng. isthmus of uterine tube. Av grek. isthmos = smal förbindelse + lat. tuba = rör + uterus = livmoder.
isthmus uteri: subst. livmoderistmus; den trånga övergången mellan livmoderkroppen och livmoderhalsen. Eng. isthmus of uterus. Av grek. isthmos = smal förbindelse + lat. uterus = livmoder.
ITP: förk. idiopatisk (immunologisk) trombocytopen purpura; autoimmun brist på blodplättar med blödningsbenägenhet. Eng. immune thrombocytopenic purpura. Se Idiopatisk trombocytopen purpura. ICD-10: D69.3. ICD-11: 3B64.10.
IUD: förk. intrauterint preventivmedel; livmoderinlägg (spiral), med koppar eller hormon. Sv. spiral. Eng. intrauterine device.
IUI: förk. intrauterin insemination; införande av tvättade spermier direkt i livmodern vid fertilitetsbehandling. Eng. intrauterine insemination.
IVO: förk. Inspektionen för vård och omsorg; den statliga myndighet som utövar tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst. Eng. Health and Social Care Inspectorate.
IVRA: förk. intravenös regional anestesi; bedövning av en arm/ben där bedövningsmedel sprutas i en ven medan en blodtrycksmanschett håller kvar det i extremiteten. Eng. intravenous regional anaesthesia (Bier's block).

Sök i ordlistan