Medicinska V-ord förklarade på svenska

VAC-system: subst. (eng.) undertrycksbehandling av sår (vacuum assisted closure) där en förslutning med sug stimulerar läkning. Eng. vacuum-assisted closure (negative pressure wound therapy).
Vaccinium macrocarpon: subst. (lat.) tranbär, ljungväxt; bären motverkar att bakterier fäster i urinvägarna. Av lat. vaccinium = blåbärssläktet + grek. makrokarpos = storfruktig.
vaccinologi: subst. (-n) läran om vacciner – deras utveckling, verkningssätt och användning. Eng. vaccinology. Av lat. vaccinus = som hör till ko + gr. logos = lära.
vagal: adj. (-t, -a) som hör till vagusnerven (10:e kranialnerven), vars grenar styr organ i svalg, bröst- och bukhåla. Eng. vagal. Av lat. vagus = kringvandrande. Jfr Vagus, Vagotoni.
vagel: subst. (-n) ömt, varigt knöl vid ögonlockskanten av en infekterad körtel. Lat. hordeolum. Eng. stye. ICD-10: H00.0.
vagina: subst. slida; hölster; vaginala kanalen hos kvinna. Sv. slida, vagina. Eng. vagina. Av lat. vagina = slida, skida.
vagina bulbi: subst. den bindvävshinna (Tenons kapsel) som omsluter ögongloben bakifrån och bildar en glidpanna. Eng. fascial sheath of eyeball. Av lat. vagina = slida, hölje + bulbus = glob.
vagina carotica: subst. karotisskidan; den bindvävsskida som omsluter halspulsådern, inre halsvenen och vagusnerven. Eng. carotid sheath. Av lat. vagina = slida + grek. karotis = halspulsåder.
vagina communis tendinum musculorum fibularium: subst. vadbensmusklernas gemensamma senskida; den senskida som omger de långa och korta vadbensmusklernas senor bakom yttre fotknölen. Eng. common tendinous sheath of fibulares. Av lat. vagina = slida + communis = gemensam + tendo = sena + musculus fibularis = vadbensmuskel.
vagina communis tendinum musculorum flexorum: subst. gemensamma böjsensskidan; den stora senskida (ulnara bursan) som omger fingerböjarsenorna genom karpaltunneln. Eng. common flexor sheath. Av lat. vagina = slida + communis = gemensam + tendo = sena + musculus flexor = böjmuskel.
vagina externa nervi optici: subst. synnervens yttre hölje, en fortsättning på den hårda hjärnhinnan (dura mater). Eng. outer sheath of optic nerve. Av lat. vagina = slida, hölje + externa = yttre.
vagina interna nervi optici: subst. synnervens inre hölje (pia/araknoidea); mellan höljena finns ett vätskefyllt rum som står i förbindelse med subaraknoidalrummet. Eng. inner sheath of optic nerve. Av lat. vagina = hölje + interna = inre.
vagina musculi recti abdominis: subst. raka bukmuskelns slida; den senskida av bukväggsmusklernas aponeuroser som omsluter raka bukmuskeln. Sv. rektusskida. Eng. rectus sheath. Av lat. vagina = slida + musculus rectus abdominis = raka bukmuskeln.
vagina processus styloidei: subst. griffelutskottets slida; den benskida från trumdelen som omsluter griffelutskottets bas. Eng. sheath of styloid process. Av lat. vagina = slida + processus styloideus = griffelutskott.
vagina synovialis: subst. senskida; vätskefylld dubbelhinna som omger en sena där den löper i en kanal. Sv. senskida. Eng. synovial sheath. Av lat. vagina = slida + synovialis = ledvätskelik.
vagina tendinis: subst. senskida; en vätskefylld dubbelhinna som omger en sena där den löper genom en trång kanal, så att den glider friktionsfritt. Sv. senskida. Eng. tendon sheath. Av lat. vagina = slida + tendo = sena.
vagina tendinis intertubercularis: subst. bicepssenans skida; den senskida som omger långa bicepssenan där den löper i överarmsbenets fåra mellan de två knölarna. Eng. intertubercular tendon sheath. Av lat. vagina = slida + tendo = sena + inter = mellan + tuberculum = knöl.
vaginae fibrosae digitorum manus: subst. fingrarnas fibrösa senskidor; de fibrösa tunnlar längs fingrarnas framsida som håller böjsenorna tätt mot benen. Eng. fibrous sheaths of digits of hand. Av lat. vagina = slida + fibrosus = trådig + digitus = finger + manus = hand.
vaginae fibrosae digitorum pedis: subst. tårnas fibrösa senskidor; de fibrösa tunnlar längs tårnas framsida som håller böjsenorna mot benen. Eng. fibrous sheaths of toes. Av lat. vagina = slida + fibrosus = trådig + digitus = tå + pes = fot.
vaginae synoviales digitorum manus: subst. fingrarnas synoviala senskidor; de vätskefyllda dubbelhinnor inuti de fibrösa senskidorna som låter böjsenorna glida. Eng. synovial sheaths of digits of hand. Av lat. vagina = slida + synovialis = ledvätskelik + digitus = finger + manus = hand.
vaginae tendinum digitorum pedis: subst. tårnas senskidor; de senskidor som omger böjsenorna längs tårna. Eng. tendinous sheaths of toes. Av lat. vagina = slida + tendo = sena + digitus = tå + pes = fot.
vaginae tendinum et bursae: subst. senskidor och slemsäckar; de vätskefyllda bindvävssäckar och hylsor som minskar friktionen där senor och muskler glider mot ben och andra strukturer. Eng. tendon sheaths and bursae. Av lat. vagina = slida + tendo = sena + bursa = säck.
vaginalis: adj. som hör till slidan (vagina); t.ex. tunica vaginalis testis (testikelbeklädnad), processus vaginalis. Svensk form: vaginal. Sv. slid-. Eng. vaginal. Av lat. vagina = slida. Jfr Vagina.
vaginalis, arteria: subst. arteria vaginalis; slidartären; gren av inre höftbensartären (eller livmoderartären) till slidan och blåsbotten. Eng. vaginal artery. Av lat. vagina = slida + arteria = artär.
vaginalspekulum: subst. (-et) instrument som förs in och håller isär slidväggarna vid gynekologisk undersökning, så att slida och livmodertapp kan inspekteras och prover tas. Sv. gynekologiskt spekulum. Eng. vaginal speculum. Jfr Spekulum, Cellprov.
vaginism: subst. (-en) ofrivilliga, smärtsamma kramper i bäckenbottens muskler kring slidan som försvårar eller omöjliggör samlag och undersökning. Eng. vaginismus. Av lat. vagina = slida. Jfr Dyspareuni.
vaginit: subst. (-en) inflammation i slidans slemhinna, t.ex. av svamp, bakterier eller parasiter. Sv. slidkatarr. Eng. vaginitis. Av lat. vagina = slida + -it = inflammation. Jfr Vulvovaginit. ICD-10: N76.0.
vagitorium: subst. (-et, pl. -er) stolpiller (slidkula) avsett att föras in i slidan där det löses upp och frisätter läkemedel. Eng. vaginal suppository. Av lat. vagina = slida. Jfr Suppositorium.
vagotomi: subst. (-n) kirurgisk avskärning av vagusnerven eller grenar av den, tidigare använd för att minska magsyraproduktionen vid magsår. Eng. vagotomy. Av lat. vagus + gr. tome = snitt. Jfr Vagus, Vagal.
vagotoni: subst. (-n) tillstånd med övervägande aktivitet i vagusnerven (parasympatikus), t.ex. med långsam puls och lågt blodtryck. Eng. vagotonia. Av lat. vagus + gr. tonos = spänning. Jfr Vagus, Parasympatikus.
vagus: subst. kringströvande; n. vagus = 10:e kranialnerven, vandrar brett i bål. Sv. vagusnerven. Eng. vagus nerve. Vardag. vagusnerven. Av lat. vagus = vandrande, kringströvande.
vagus, nervus: subst. nervus vagus [X]; vagusnerven (tionde kranialnerven); den längsta kranialnerven; parasympatisk till hjärta, lungor och mag-tarmkanal samt motorisk till svalg och struphuvud och sensorisk från inälvorna; central i "vila-och-smälta"-systemet. Sv. vagusnerven. Eng. vagus nerve. Av lat. vagus = kringvandrande + nervus = nerv.
Valeriana officinalis: subst. (lat.) läkevänderot, vänderotsväxt; roten lugnande och sömngivande. Av lat. valere = vara stark/frisk + officinalis = medicinalväxt (av officina).
valgiserande: adj. (oböjl.) som ökar en leds valgusställning, dvs. vinklar den distala delen utåt från kroppens mittlinje. Eng. valgus-producing. Av lat. valgus = utåtböjd. Jfr Valgus, Variserande.
valgus: adj. vriden, sned utåt; t.ex. hallux valgus (sned stortå utåt), genu valgum (knock-knä). Sv. valgus, utåtvriden. Eng. valgus. Av lat. valgus = krokbent utåt.
valid: adj. (-t, -a) giltig; som verkligen mäter eller visar det avsedda. Sv. giltig. Eng. valid. Av lat. validus = stark, hållbar. Jfr Validitet.
Validering: subst. (-en) att bekräfta och visa förståelse för en annan persons känslor och upplevelser. Eng. validation. Jfr DBT.
validitet: subst. (-en) en metods eller undersöknings giltighet, dvs. i vilken grad den verkligen mäter det den avser att mäta. Sv. giltighet. Eng. validity. Jfr Valid, Reliabilitet.
vallecula epiglottica: subst. struplocksgropen; en av de två gropar mellan tungroten och struplocket där föda kan samlas. Eng. epiglottic vallecula. Av lat. vallecula = liten dal + grek. epiglottis = struplock.
vallum unguis: subst. den hudvall som omger nagelns sidor och bakkant. Sv. nagelvallen. Eng. nail wall. Av lat. vallum = vall + unguis = nagel.
VALMO: förk. ValMO-modellen; svensk arbetsterapeutisk modell (Value and Meaning in Occupations) som beskriver aktiviteters värde och mening och deras betydelse för hälsa. Eng. Value and Meaning in Occupations. Utvecklad av Erlandsson och Persson, Lunds universitet.
Valsalva: egennamn (it.) den italienske anatomen Antonio Maria Valsalva (1666–1723); namnger Valsalvamanövern (krystning mot stängd luftväg) och sinus Valsalvae (aortabukterna). Sv. krystmanöver. Eng. Valsalva manoeuvre. Efter Antonio Maria Valsalva.
valva: subst. klaff; t.ex. valva aortae (aortaklaffen), valva mitralis. Sv. klaff, valva. Eng. valve, valva. Av lat. valva = klaff, dörr.
valva aortae: subst. aortaklaffen; den treseglade ficklaff mellan vänster kammare och aorta; ovanför dess segel ligger aortabukterna varifrån kranskärlen utgår. Sv. aortaklaff. Eng. aortic valve. Av lat. valva = klaff + aorta.
valva atrioventricularis dextra: subst. tricuspidalisklaffen (höger AV-klaff); den tresegliga klaff mellan höger förmak och kammare som hindrar backflöde under kammarsammandragningen. Sv. tricuspidalisklaff. Eng. tricuspid valve. Av lat. valva = klaff + atrium = förmak + ventriculus = kammare + dexter = höger.
valva atrioventricularis sinistra: subst. mitralisklaffen (bikuspidalisklaffen, vänster AV-klaff); den tvåsegliga klaff mellan vänster förmak och kammare. Sv. mitralisklaff. Eng. mitral valve. Av lat. valva = klaff + atrium = förmak + ventriculus = kammare + sinister = vänster.
valva trunci pulmonalis: subst. pulmonalisklaffen; den fickformiga, treseglade ficklaff mellan höger kammare och lungartärstammen. Sv. pulmonalisklaff. Eng. pulmonary valve. Av lat. valva = klaff + truncus = stam + pulmo = lunga.
valvula: subst. liten klaff, t.ex. en venklaff eller en hjärtklaffsflik. Eng. valvula. Av lat. valvula = liten klaff (diminutiv av valva). Jfr Valva, Valvulär.
valvula foraminis ovalis: subst. ovala hålets klaff; den klaffflik på vänster förmaks sida som styr blodflödet genom fostrets ovala hål. Eng. valve of foramen ovale. Av lat. valvula = liten klaff + foramen = öppning + ovalis = oval.
valvula semilunaris anterior: subst. främre semilunarseglet; pulmonalisklaffens framåtvända ficksegel. Eng. anterior semilunar cusp. Av lat. valvula = liten klaff + semi = halv + luna = måne + anterior = främre.
valvula semilunaris dextra: subst. höger semilunarsegel; ett av de halvmånformiga fickseglen i pulmonalis- respektive aortaklaffen. Eng. right semilunar cusp. Av lat. valvula = liten klaff + semi = halv + luna = måne + dexter = höger.
valvula semilunaris posterior: subst. bakre semilunarseglet; aortaklaffens bakåtvända ficksegel (det icke-koronara seglet). Eng. posterior semilunar cusp. Av lat. valvula = liten klaff + semi = halv + luna = måne + posterior = bakre.
valvula semilunaris sinistra: subst. vänster semilunarsegel; ett av de halvmånformiga fickseglen i pulmonalis- respektive aortaklaffen. Eng. left semilunar cusp. Av lat. valvula = liten klaff + semi = halv + luna = måne + sinister = vänster.
valvula sinus coronarii: subst. koronarsinusklaffen (Thebesii klaff); en liten klaffflik vid koronarsinus mynning i höger förmak. Eng. valve of coronary sinus. Av lat. valvula = liten klaff + sinus coronarius = kransvenssinus.
valvula venae cavae inferioris: subst. nedre hålvensklaffen (Eustachii klaff); en halvmånformig slemhinneflik vid nedre hålvenens mynning, hos fostret styrande blodet mot ovala hålet. Eng. valve of inferior vena cava. Av lat. valvula = liten klaff + vena cava = hålven + inferior = nedre.
valvula venosa: subst. venklaff; veck i venens innerhinna som hindrar blodet från att rinna baklänges. Sv. venklaff. Eng. venous valve. Av lat. valvula = liten klaff + venosus = venös.
valvulae anales: subst. analklaffarna; de små tvärgående slemhinneveck som förbinder analkolumnernas nedre ändar. Eng. anal valves. Av lat. valvula = liten klaff + anus = ändtarmsöppning.
valvulär: adj. (-t, -a) som har med (hjärt)klaffarna att göra, t.ex. valvulärt vitium. Sv. klaff-. Eng. valvular. Av lat. valva = klaff. Jfr Valvula, Vitium cordis.
Vanföreställning: subst. (-en) fast, felaktig övertygelse som inte rubbas trots motbevis och inte delas av omgivningen. Eng. delusion. Jfr psykos.
Vanföreställningssyndrom: subst. (-et, pl. -) psykiatrisk sjukdom där ihållande vanföreställningar dominerar utan övriga psykossymtom. Eng. delusional disorder. Jfr vanföreställning.
Vanilla planifolia: subst. (lat.) vanilj, orkidé; baljornas vanillin användes historiskt som mild stimulans och tonikum. Av spanska vainilla = 'liten skida' (diminutiv av vaina) + lat. planifolia = plattbladig.
vaporisering: subst. (-en) förångning; omvandling av en vätska till ånga, t.ex. vävnadsförångning med laser. Sv. förångning. Eng. vaporization. Av lat. vapor = ånga.
varfeber: subst. (-n) ålderdomlig benämning på febertillstånd av varbildning och blodförgiftning (sepsis/pyemi) vid infekterade sår eller bölder. Jfr Sepsis, Pyemi. ICD-10: sepsis A41.9 (ålderdomlig term).
variabilitet: subst. (-en) föränderlighet; grad av variation eller spridning, t.ex. hjärtfrekvensvariabilitet. Sv. föränderlighet. Eng. variability. Av lat. variare = växla. Jfr Variation.
variation: subst. (-en) förändring eller förekomst av skillnader mellan individer, mätvärden eller tillfällen. Eng. variation. Av lat. variare = växla. Jfr Variabilitet.
varice: subst. (-n, pl. -er) åderbråck; onormalt utvidgad och slingrande ven, oftast i benen. Även varikös (adj.) = åderbråcksartad; om slingrande, vidgade vener. Sv. åderbråck. Eng. varix, varicose vein; varicose (adj.). Av lat. varix = åderbråck. Jfr Varikocele.
varicella: subst. vattkoppor; mycket smittsam virussjukdom (varicella-zoster-virus) med kliande blåsutslag, vanligast hos barn. Sv. vattkoppor. Eng. varicella, chickenpox. Av lat. diminutiv av variola = koppor. Jfr Herpes zoster, Variola. ICD-10: B01. ICD-11: 1E90.
varikocele: subst. (-t, pl. -n) åderbråck i pungen; utvidgade vener kring sädessträngen, vanligen på vänster sida. Sv. pungåderbråck. Eng. varicocele. Av lat. varix = åderbråck + gr. kele = bråck, svulst. Jfr Varice. ICD-10: I86.1.
variola: subst. smittkoppor; tidigare fruktad, ofta dödlig virussjukdom, utrotad sedan 1980. Sv. smittkoppor, koppor. Eng. variola, smallpox. Av lat. varius = brokig, fläckig. Jfr Varicella.
varioloides: subst. lindrig, modifierad form av smittkoppor hos delvis immuna (t.ex. tidigare vaccinerade), med mildare förlopp. Jfr Smittkoppor, Variola.
variserande: adj. (oböjl.) som ökar en leds varusställning, dvs. vinklar den distala delen inåt mot kroppens mittlinje. Eng. varus-producing. Av lat. varus = inåtböjd. Jfr Varus, Valgiserande.
Varolio: egennamn (it.) den italienske anatomen Costanzo Varolio (1543–1575); namnger pons (Varolii), hjärnbryggan i hjärnstammen. Sv. hjärnbrygga. Eng. pons. Efter Costanzo Varolio. Jfr Pons.
varus: adj. sned, indragen mot mitten; t.ex. genu varum = hjulbent knä. Sv. varus. Eng. varus. Vardag. hjulbenthet. Av lat. varus = krokbent, böjt inåt.
vas: subst. 1) kärl; t.ex. vas deferens (sädesledaren), vasa vasorum (kärl till kärl), av lat. vas = kärl; 2) VAS – visuell analog skala (eng. visual analogue scale), smärtskattning där patienten markerar smärtans styrka längs en linje från ingen till värsta tänkbara smärta. Jfr NRS.
vas capillare: subst. kapillär (hårrörskärl); det finaste blodkärlet, där gas- och näringsutbytet mellan blod och vävnad sker. Sv. kapillär, hårrörskärl. Eng. capillary. Av lat. vas = kärl + capillus = hårstrå.
vas deferens: subst. sädesledaren; den muskelförsedda gång som transporterar spermier från bitestikeln till urinröret. Sv. sädesledare. Eng. vas deferens. Av lat. vas = kärl + deferre = föra ned. Jfr Vasektomi.
vas lymphaticum: subst. lymfkärl; kärl som transporterar lymfa från vävnaderna mot blodbanan. Sv. lymfkärl. Eng. lymphatic vessel. Av lat. vas = kärl + lympha = klart vatten.
vas lymphocapillare: subst. lymfkapillär; det finaste, blint slutande lymfkärlet som tar upp vävnadsvätska. Eng. lymphatic capillary. Av lat. vas = kärl + lympha = klart vatten + capillus = hårstrå.
vas sanguineum: subst. blodkärl; rörformigt kärl (artär, ven eller kapillär) som transporterar blod. Sv. blodkärl. Eng. blood vessel. Av lat. vas = kärl + sanguis = blod.
vas sinusoideum: subst. sinusoid; en vidgad, genomsläpplig kapillär med oregelbunden vägg, t.ex. i lever, mjälte och benmärg. Eng. sinusoid. Av lat. vas = kärl + sinus = ficka.
vasa nervorum: subst. nervernas kärl; de små blodkärl som försörjer de perifera nerverna. Eng. vessels of nerves. Av lat. vas (pl. vasa) = kärl + nervus = nerv.
vasa vasorum: subst. kärlens kärl; de små blodkärl som försörjer väggen i större blodkärl. Eng. vasa vasorum. Av lat. vas (pl. vasa) = kärl.
vasal: adj. (-t, -a) som gäller ett (blod)kärl. Sv. kärl-. Eng. vasal. Av lat. vas = kärl. Jfr Vaskulär.
vasculosus: adj. kärlrik; t.ex. tunica vasculosa (kärlrik hinna). Sv. vaskulär, kärlrik. Eng. vascular. Av lat. vasculum = litet kärl + -osus.
vasektomi: subst. (-n) sterilisering av mannen genom att sädesledarna (vas deferens) klipps av eller binds, så att spermier inte når sädesvätskan. Även vasektomera. Eng. vasectomy. Av lat. vas = kärl + gr. ektome = bortskärande. Jfr Vas deferens.
vaskularisera: verb (-r, -de, -t) förse med blodkärl; nybilda kärl i en vävnad. Eng. to vascularize. Av lat. vasculum = litet kärl. Jfr Angiogenes, Vaskulär.
vaskulit: subst. (-en) inflammation i blodkärlens väggar, oftast i små eller medelstora kärl. Sv. kärlinflammation. Eng. vasculitis. Av lat. vasculum = litet kärl + -it = inflammation. Jfr Arterit. ICD-10: M30–M31 (I77.6). ICD-11: 4A44.
vaskulopati: subst. (-n) sjukdom i blodkärlen (icke-inflammatorisk kärlsjukdom). Eng. vasculopathy. Av lat. vasculum + gr. pathos = sjukdom. Jfr Angiopati. ICD-10: I77.9.
vaskulär: adj. (-t, -a) som har med blodkärl att göra. Sv. kärl-. Eng. vascular. Av lat. vasculum = litet kärl. Jfr Vasal, Vaskulit.
Vaskulär demens: subst. demens som orsakas av skador på hjärnans blodkärl. Eng. vascular dementia. Jfr demens.
vasoaktiv: adj. (-t, -a) som påverkar blodkärlens vidd (vidgar eller drar ihop dem) och därmed blodtryck och flöde. Eng. vasoactive. Av lat. vas = kärl + activus = verksam. Jfr Vasodilatation, Vasokonstriktion.
vasodilatation: subst. (-en) vidgning av blodkärl, vilket ökar blodflödet och sänker blodtrycket. Sv. kärlvidgning. Eng. vasodilation. Av lat. vas = kärl + dilatare = vidga. Jfr Vasokonstriktion, Vasodilator.
vasodilator: subst. (-n) kärlvidgande medel; läkemedel som vidgar blodkärlen. Eng. vasodilator. Jfr Vasodilatation.
vasokonstriktion: subst. (-en) sammandragning av blodkärl, vilket minskar blodflödet och höjer blodtrycket. Sv. kärlsammandragning. Eng. vasoconstriction. Av lat. vas = kärl + constringere = dra samman. Jfr Vasodilatation, Vasokonstriktor.
vasokonstriktor: subst. (-n) kärlsammandragande medel; läkemedel eller ämne som får blodkärl att dra ihop sig. Eng. vasoconstrictor. Jfr Vasokonstriktion.
vasomotorisk: adj. (pl. -a) som reglerar blodkärlens vidd, dvs. deras sammandragning och vidgning. Eng. vasomotor. Av lat. vas = kärl + motor = rörande. Jfr Vasomotorisk rinit.
vasomotorisk rinit: subst. icke-allergisk nästäppa och rinnsnuva som beror på överkänslig kärl- och nervreglering i nässlemhinnan; besvär året runt. Eng. vasomotor rhinitis. Jfr Rinit, Vasomotorisk.
vasopressin: subst. (-et) antidiuretiskt hormon (ADH); hormon från hypofysens baklob som minskar urinmängden genom att öka njurarnas återupptag av vatten och som drar samman blodkärl. Sv. ADH. Eng. vasopressin. Jfr ADH, Neurohypofys.
vasospasm: subst. (-en) krampaktig, övergående sammandragning av ett blodkärl, som tillfälligt minskar blodflödet. Eng. vasospasm. Av lat. vas = kärl + gr. spasmos = kramp. Jfr Vasospastisk, Raynauds fenomen. ICD-10: I73.9 (kranskärlsspasm I20.1).
vasospastisk: adj. (pl. -a) som beror på eller kännetecknas av krampaktig sammandragning av blodkärl. Eng. vasospastic. Jfr Vasospasm.
vastus: subst. utsträckt; t.ex. m. vastus lateralis, m. vastus medialis, m. vastus intermedius. Sv. vastus, stor. Eng. vastus. Av lat. vastus = vidsträckt, stor.
vastus intermedius, musculus: subst. musculus vastus intermedius; mellersta breda lårmuskeln; den djupa, mittersta delen av fyrhövdade lårmuskeln. Funktion: sträcker knät. Eng. vastus intermedius. Av lat. musculus = muskel + vastus = väldig + intermedius = mellanliggande.
vastus lateralis, musculus: subst. musculus vastus lateralis; yttre breda lårmuskeln; den yttre och största delen av fyrhövdade lårmuskeln. Funktion: sträcker knät. Eng. vastus lateralis. Av lat. musculus = muskel + vastus = väldig + lateralis = yttre.
vastus medialis, musculus: subst. musculus vastus medialis; inre breda lårmuskeln; den inre delen av fyrhövdade lårmuskeln, viktig för knäskålens styrning. Funktion: sträcker knät; distala fibrer stabiliserar knäskålen medialt. Eng. vastus medialis. Av lat. musculus = muskel + vastus = väldig + medialis = inre.
vattkoppor: subst. (plural) mycket smittsam virussjukdom (varicella-zoster-virus) med kliande, vätskefyllda blåsor över hela kroppen. Lat. varicella. Eng. chickenpox. Jfr varicella, bältros. ICD-10: B01. ICD-11: 1E90.
vaxpropp: subst. (-en, pl. -ar) ansamling av intorkat öronvax som täpper till hörselgången och kan ge lock, nedsatt hörsel och ibland yrsel. Lat. cerumen obturans. Eng. impacted cerumen, earwax blockage. Av vax + propp. ICD-10: H61.2.
VC: förk. vårdcentral; primärvårdens basmottagning för allmänläkarvård. Eng. health centre.
vegan: subst. (-en, pl. -er) person som följer en helt växtbaserad kost och avstår från all mat av animaliskt ursprung, inklusive mjölk, ägg och honung. Eng. vegan. Jfr Vegetarian.
vegetativ: adj. (-t, -a) som rör kroppens omedvetna, automatiska funktioner (det autonoma nervsystemet); även om icke-fortplantande tillväxt. Eng. vegetative. Av lat. vegetare = liva, nära. Jfr Autonoma nervsystemet.
vehikel: subst. (-n, pl. vehikler) bärarämne; den verkningslösa grundmassa (t.ex. kräm eller lösning) som ett verksamt läkemedel blandas i. Eng. vehicle. Av lat. vehiculum = transportmedel.
vektor: subst. (-n, pl. -er) smittbärare; organism (ofta en insekt) som överför en sjukdomsframkallande mikrob mellan värdar, t.ex. myggan vid malaria. Sv. smittöverförare. Eng. vector. Av lat. vehere = föra, bära. Jfr Malaria.
velum: subst. segel; t.ex. velum palatinum = gombågen (mjuka gommens utskjutning). Sv. segel, velum. Eng. velum. Av lat. velum = segel, förhänge.
vena: subst. ven (blodåder); blodkärl som leder blod tillbaka mot hjärtat. Sv. ven, blodåder. Eng. vein. Vardag. blodåder. Av lat. vena = blodåder.
vena portae: subst. (lat.) portådern; ven (portasystem). bildas av v. mesenterica superior och v. splenica; mynnar i levern. för näringsrikt blod från mag-tarmkanalen till levern.
vena renalis: subst. (lat.) njurvenen; ven. från njuren; mynnar i v. cava inferior. dränerar njuren.
venae cordis: subst. hjärtvenerna; de vener som tömmer blodet från hjärtmuskeln, mestadels via koronarsinus till höger förmak. Eng. veins of heart. Av lat. vena = ven + cor = hjärta.
venae pulmonales: subst. lungvenerna; de (vanligen fyra) vener som leder syrerikt blod från lungorna till vänster förmak. Sv. lungvener. Eng. pulmonary veins. Av lat. vena = ven + pulmo = lunga.
venaesectio: subst. åderlåtning; tappning av blod genom punktion av en ven, t.ex. vid hemokromatos eller polycytemi. Sv. åderlåtning. Eng. venesection, phlebotomy. Av lat. vena = ven + sectio = snitt. Jfr Flebotomi.
venerea: subst. könssjukdomar; sjukdomar som överförs vid sexuell kontakt (morbus venereus). Eng. venereal diseases. Av lat. Venus = kärlekens gudinna. Jfr Venerisk, STI.
venereologi: subst. (-n) läran om sexuellt överförbara sjukdomar; ofta förenad med dermatologi (dermatovenereologi). Eng. venereology. Av lat. Venus (Veneris), kärleksgudinnan + gr. logos = lära.
venerisk: adj. (pl. -a) som har med könssjukdom att göra. Eng. venereal. Av lat. Venus = kärlekens gudinna. Jfr Venerea.
Venkateter: subst. (-n, pl. -ar) kateter som läggs in i en ven för intravenös tillförsel. Eng. venous catheter. Jfr PVK, CVK.
venosum, ligamentum: subst. ligamentum venosum; venösa ligamentet; ett bindvävssträng på leverns baksida, rest av fostrets ductus venosus (Arantius ligament). Eng. ligamentum venosum. Av lat. ligamentum = band + venosus = ven-.
venosus: adj. venrik, som hör till vener; t.ex. sinus venosus (hjärtats embryologiska del). Sv. venös. Eng. venous. Av lat. vena = ven + -osus.
venter: subst. buk; muskelns mage; t.ex. venter anterior/posterior m. digastrici. Sv. mage, buk. Eng. belly, venter. Av lat. venter = mage, buk.
venter frontalis: subst. pannbuken; den främre muskelbuk av occipitofrontalis som höjer ögonbrynen och rynkar pannan. Eng. frontal belly. Av lat. venter = buk + frons = panna.
venter occipitalis: subst. nackbuken; den bakre muskelbuk av occipitofrontalis som drar hårbotten bakåt. Eng. occipital belly. Av lat. venter = buk + occiput = bakhuvud.
ventilation: subst. (-en) andning i betydelsen luftväxling; den volym luft som transporteras in i och ut ur lungorna. Eng. ventilation. Av lat. ventilare = vädra (ventus = vind). Jfr Respiration.
ventral: adj. (-t, -a) mot framsidan/buken (synonym: anterior). Sv. ventral, framåt. Eng. ventral, anterior. Av lat. venter = mage, buk.
ventralbråck: subst. (-et) bråck genom bukväggens framsida; hos vuxna beror över 80 % på tidigare bukkirurgi (ärrbråck). Eng. ventral hernia. Av lat. venter = buk. Jfr Bråck, Ventralherniotomi.
ventralherniotomi: subst. (-n) operation för att sluta ett ventralbråck (bråck i bukväggens framsida). Eng. ventral herniotomy. Av lat. venter = buk + hernia = bråck + gr. tome = snitt. Jfr Ventralbråck.
ventralis: adj. som hör till eller är vänd mot buksidan (framsidan). Sv. ventral, främre. Eng. ventral. Av lat. venter = buk.
ventricularis: adj. som hör till ventriculus; t.ex. pars ventricularis, mm. ventriculares. Sv. ventrikulär. Eng. ventricular. Av lat. ventriculus = liten mage.
ventriculus: subst. magsäck; hjärtkammare; hjärnventrikel. Sv. magsäck, kammare. Eng. ventricle, stomach. Av lat. venter (mage) + -iculus (diminutiv) = liten mage.
ventriculus cordis: subst. hjärtkammare; hjärtats nedre, muskelstarka pumprum som driver ut blodet i artärerna. Sv. kammare. Eng. ventricle. Av lat. ventriculus = liten buk, kammare + cor = hjärta.
ventriculus dexter: subst. höger kammare; den kammare som pumpar syrefattigt blod till lungartärstammen och lungorna. Sv. höger kammare. Eng. right ventricle. Av lat. ventriculus = kammare + dexter = höger.
ventriculus laryngis: subst. struphuvudsfickan (Morgagnis ficka); urgröpningen i sidoväggen mellan ficke- och stämbandet. Eng. laryngeal ventricle. Av lat. ventriculus = liten buk, ficka + grek. larynx = struphuvud.
ventriculus lateralis: subst. sidoventrikeln; den stora, C-formade likvorkammaren i vardera storhjärnshalvan, med fram-, bak- och underhorn samt kropp. Eng. lateral ventricle. Av lat. ventriculus = kammare + lateralis = i sidled.
ventriculus quartus: subst. fjärde ventrikeln; den likvorfyllda kammaren mellan hjärnstammen och lillhjärnan, som via tre öppningar står i förbindelse med subaraknoidalrummet. Eng. fourth ventricle. Av lat. ventriculus = kammare + quartus = fjärde.
ventriculus sinister: subst. vänster kammare; hjärtats kraftigaste kammare, som pumpar syrerikt blod ut i kroppspulsådern (aorta). Sv. vänster kammare. Eng. left ventricle. Av lat. ventriculus = kammare + sinister = vänster.
ventriculus tertius: subst. tredje ventrikeln; den smala, spaltformade likvorkammaren i mittlinjen mellan de båda talamushalvorna. Eng. third ventricle. Av lat. ventriculus = kammare + tertius = tredje.
ventrikel: subst. (-n, pl. ventriklar) säckliknande hålighet; avser oftast magsäcken, men kan även betyda hjärtkammare eller hjärnventrikel. Eng. ventricle. Av lat. ventriculus = liten buk. Jfr Ventriculus, Ventrikulär.
ventrikelaspiration: subst. (-en) uppsugning av magsäcksinnehåll via en sond som förs ned i magsäcken, t.ex. vid förgiftning. Eng. gastric aspiration. Jfr Ventrikel, Ventrikelsköljning.
ventrikelcancer: subst. (-n) cancer i magsäcken. Sv. magsäckscancer. Eng. gastric cancer. Lat. carcinoma ventriculi. Jfr Ventrikel, Cancer. ICD-10: C16. ICD-11: 2B72.
ventrikeldilation: subst. (-en) utvidgning av magsäcken, eller beroende på sammanhang av en hjärnventrikel eller hjärtkammare. Eng. ventricular dilation. Jfr Ventrikel, Dilatation.
ventrikelflimmer: subst. (-ret) livshotande hjärtrytmrubbning där hjärtkamrarna darrar oregelbundet och pumpförmågan upphör; kräver omedelbar defibrillering. Eng. ventricular fibrillation. Jfr Ventrikeltakykardi, Defibrillering.
ventrikelresektion: subst. (-en) operativt borttagande av en del av magsäcken. Eng. gastric resection. Jfr Ventrikel, Resektion.
ventrikelretention: subst. (-en) fördröjd magsäckstömning (gastropares) som ger illamående, kräkningar, uppkördhet och tidig mättnad; kan orsakas av sjukdom, kirurgi eller läkemedel. Eng. gastric retention. Jfr Ventrikel, Gastropares.
ventrikelsköljning: subst. (-en) sköljning av magsäcken vid t.ex. förgiftning, där vätska förs ned via en sond och sugs upp igen. Sv. magsköljning. Eng. gastric lavage. Jfr Ventrikelaspiration.
ventrikeltakykardi: subst. (-n) allvarlig snabb hjärtrytm med ursprung i hjärtkamrarna; kan övergå i ventrikelflimmer och vara livshotande. Eng. ventricular tachycardia. Jfr Ventrikelflimmer, Takykardi.
ventrikulär: adj. (-t, -a) som rör ett organs hålrum (kammare), t.ex. hjärtats kammare eller hjärnventriklarna. Eng. ventricular. Av lat. ventriculus = liten buk. Jfr Ventrikel, Ventricularis.
venula: subst. venol; det minsta venkärlet, som tar emot blod från kapillärerna. Eng. venule. Av lat. venula = liten ven.
venulae rectae: subst. venulae rectae; de raka venkärlen som följer märgen parallellt med vasa recta. Eng. venulae rectae. Av lat. venula = liten ven + rectus = rak.
venös: adj. (-t, -a) som har med vener (blodådror) att göra. Sv. ven-. Eng. venous. Av lat. vena = ven. Jfr Vena, Venosus, Arteriell.
Veratrum album: subst. (lat.) vit nysrot, nysrotsväxt; alkaloiderna blodtryckssänkande och kräkframkallande, även nyspulver. Mycket giftig. Av lat. vere atrum = 'verkligt svart' (rotstocken) + album = vit (blommorna).
Veratrum viride: subst. (lat.) grön nysrot, nysrotsväxt; nordamerikansk art med blodtryckssänkande veratrumalkaloider. Mycket giftig. Av lat. veratrum = nysrot + viride = grön (blommorna).
Verbascum thapsus: subst. (lat.) kungsljus, flenörtsväxt; blommor och blad slemlösande och hostdämpande. Av lat. verbascum = kungsljus + thapsus (efter orten Thapsos).
Verdrängung: subst. (ty.) bortträngning; försvarsmekanism där ångestväckande impulser och minnen hålls borta från medvetandet (psykoanalys). Sv. bortträngning. Eng. repression. Av ty. verdrängen = tränga undan. Jfr Försvarsmekanism.
vermiformis: adj. maskformad; t.ex. appendix vermiformis = blindtarmsappendixet. Sv. maskformad. Eng. vermiform. Av lat. vermis (mask) + forma = form.
vermis: subst. mask; vermis cerebelli = lillhjärnans mittlobsdel. Sv. mask, vermis. Eng. vermis, worm. Av lat. vermis = mask.
verruca: subst. vårta; godartad, virusorsakad (HPV) hudförändring. Sv. vårta. Eng. verruca, wart. Av lat. verruca = vårta. Jfr HPV.
Verstimmung: subst. (ty.) sänkt stämningsläge; lätt nedstämdhet, dysterhet eller förändrat humör. Sv. stämningssänkning, dysterhet. Eng. low mood, dysphoria. Av ty. ver- + Stimmung = stämning.
vertebra: subst. kotben; ryggraden består av 33–34 kotor. Sv. kota, ryggkota. Eng. vertebra (pl. vertebrae). Vardag. ryggkota. Av lat. vertere = vända; ryggradens leder vänder och roterar.
vertebra prominens: subst. den framträdande kotan (oftast C VII) vars långa taggutskott syns och känns tydligt nederst i nacken. Eng. vertebra prominens. Av lat. vertebra = kota + prominens = framträdande.
vertebrae cervicales: subst. halskotorna; ryggradens sju översta kotor (C I–C VII). Sv. halskotor. Eng. cervical vertebrae. Av lat. vertebra = kota + cervix = hals.
vertebrae lumbales: subst. ländkotorna; ryggradens fem kraftiga kotor i ländryggen (L I–L V). Sv. ländkotor. Eng. lumbar vertebrae. Av lat. vertebra = kota + lumbus = länd.
vertebrae thoracicae: subst. bröstkotorna; ryggradens tolv kotor i brösthöjd (T I–T XII) som ledar mot revbenen. Sv. bröstkotor. Eng. thoracic vertebrae. Av lat. vertebra = kota + thorax = bröstkorg.
vertebralis: adj. som rör ryggkotorna (vertebrae) eller ryggraden; t.ex. arteria vertebralis, canalis vertebralis. Svensk form: vertebral. Sv. kot-, ryggrads-. Eng. vertebral. Av lat. vertebra = kota. Jfr Vertebra.
vertebralis internus, plexus venosus: subst. plexus venosus vertebralis internus (Batsons plexus); inre kotpelarvennätet; det klafflösa vennät inuti ryggradskanalen runt durasäcken som förbinder bäckenets, bukens och bröstkorgens vener med varandra och med durasinus; väg för spridning av infektion och cancermetastaser till kotpelaren. Eng. internal vertebral venous plexus. Av lat. vertebra = kota + internus = inre + venosus = venös + plexus = flätverk.
vertebralis, arteria: subst. arteria vertebralis; kotartären (vertebralisartären); nyckelbensartärens första gren, som stiger upp genom halskotornas tvärutskottshål och in i skallen, där den med motsidans förenas till basilarisartären. Eng. vertebral artery. Av lat. vertebra = kota + arteria = artär.
vertebralis, vena: subst. vena vertebralis; kotvenen; följer kotartären genom halskotornas tvärutskottshål och tömmer sig i brakiocefaliska venen. Eng. vertebral vein. Av lat. vertebra = kota + vena = ven.
vertex: subst. topp, spets; hjässan = vertex cranii. Sv. hjässa, topp. Eng. vertex, crown. Vardag. hjässan. Av lat. vertere = vända; vertex = topp.
vertex corneae: subst. hornhinnans mest framskjutande punkt (toppen). Eng. corneal vertex. Av lat. vertex = topp, hjässa + cornea = hornhinna.
verticalis: adj. lodrät; t.ex. pars verticalis, musculus verticalis linguae. Sv. vertikal, lodrät. Eng. vertical. Av lat. vertex (topp) + -alis.
verticalis linguae, musculus: subst. musculus verticalis linguae; lodräta tungmuskeln; inre tungmuskel vars fibrer löper uppifrån ned och gör tungan plattare och bredare. Eng. vertical muscle of tongue. Av lat. musculus = muskel + verticalis = lodrät + lingua = tunga.
vertigo: subst. yrsel med rörelseillusion, ofta en känsla av att omgivningen snurrar; tecken på rubbning i balanssystemet. Sv. rotatorisk yrsel. Eng. vertigo. Av lat. vertere = vända, snurra. Jfr Nystagmus, Vestibularis.
verus: adj. sann; t.ex. costae verae = äkta revben (1–7, fäster direkt på sternum). Sv. sann, äkta. Eng. true, genuine. Av lat. verus = sann.
vesica: subst. blåsa; t.ex. vesica urinaria (urinblåsan), vesica biliaris (gallblåsan). Sv. blåsa. Eng. bladder, vesica. Vardag. urinblåsan. Av lat. vesica = blåsa.
vesica biliaris: subst. gallblåsan; den päronformade säck på leverns undersida som lagrar och koncentrerar gallan. Sv. gallblåsa. Eng. gallbladder. Av lat. vesica = blåsa + bilis = galla.
vesica urinaria: subst. urinblåsan; det muskulära, töjbara organ i lilla bäckenet som samlar urin innan tömning. Sv. urinblåsa. Eng. urinary bladder. Av lat. vesica = blåsa + urina = urin.
vesicales superiores, arteriae: subst. arteriae vesicales superiores; övre blåsartärerna; grenar från navelartärens öppna del till urinblåsans övre del. Eng. superior vesical arteries. Av lat. vesica = blåsa + superior = övre + arteria = artär.
vesicalis: adj. som hör till vesica (urinblåsan); t.ex. arteria vesicalis, m. detrusor vesicae. Sv. vezikal. Eng. vesical. Av lat. vesica = blåsa.
vesicalis inferior, arteria: subst. arteria vesicalis inferior; nedre blåsartären; gren av inre höftbensartären till urinblåsans botten, prostatan och sädesblåsorna (hos mannen). Eng. inferior vesical artery. Av lat. vesica = blåsa + inferior = nedre + arteria = artär.
vesicalis, plexus venosus: subst. plexus venosus vesicalis; blås-vennätet; vennätet kring urinblåsans nedre del och blåshalsen. Eng. vesical venous plexus. Av lat. vesica = blåsa + venosus = venös + plexus = flätverk.
vesicoprostaticus, musculus: subst. musculus vesicoprostaticus; glatta muskelslingor mellan urinblåsan och prostata (hos mannen). Eng. vesicoprostaticus. Av lat. vesica = blåsa + prostata = blåskörtel + musculus = muskel.
vesicovaginalis, musculus: subst. musculus vesicovaginalis; glatta muskelslingor mellan urinblåsan och slidan (hos kvinnan). Eng. vesicovaginalis. Av lat. vesica = blåsa + vagina = slida + musculus = muskel.
vesicula: subst. liten blåsa; t.ex. vesicula seminalis (sädesblåsan), vesiculae. Sv. vesikula. Eng. vesicle, vesicula. Av lat. vesica (blåsa) + -ula (diminutiv).
vesiculosa, glandula: subst. glandula vesiculosa (vesicula seminalis); sädesblåsan; den parade körtel bakom urinblåsan som bidrar med största delen av sädesvätskan. Sv. sädesblåsa. Eng. seminal gland. Av lat. vesicula = liten blåsa + glandula = körtel.
vesikel: subst. (-n, pl. vesiklar) liten, vätskefylld blåsa, t.ex. i huden vid bältros eller herpes; även en liten blåsa inuti en cell. Sv. blåsa. Eng. vesicle. Av lat. vesicula = liten blåsa. Jfr Vesikulär, Vesicula.
vesikoureteral reflux: subst. onormalt tillbakaflöde av urin från urinblåsan upp i urinledarna; kan ge upprepade urinvägsinfektioner och njurskada, särskilt hos barn. Eng. vesicoureteral reflux. Av lat. vesica = blåsa + ureter + refluxus = återflöde. Jfr Reflux, UVI.
vesikulär: adj. (-t, -a) blåsformig; försedd med eller bestående av små blåsor. Även vesikulös. Avser även normalt andningsljud (vesikulärt andningsljud). Eng. vesicular. Av lat. vesicula = liten blåsa. Jfr Vesikel.
vestibulare, ligamentum: subst. ligamentum vestibulare; det band i fickbandet (falska stämbandet) som löper i nedre kanten av fyrkantsmembranet. Eng. vestibular ligament. Av lat. vestibulum = förgård + ligamentum = band.
vestibulares minores, glandulae: subst. glandulae vestibulares minores; de små slemkörtlar som mynnar i slidförgården kring urinrörsmynningen. Eng. lesser vestibular glands. Av lat. vestibulum = förgård + minor = mindre + glandula = körtel.
vestibularis: adj. som hör till vestibulum; t.ex. nervus vestibularis (balansnerver), membrana vestibularis. Sv. vestibulär. Eng. vestibular. Av lat. vestibulum = förrum.
vestibularis major, glandula: subst. glandula vestibularis major (Bartholins körtel); den parade slemkörtel som mynnar i slidförgården och fuktar slidöppningen. Sv. Bartholins körtel. Eng. greater vestibular gland. Av lat. vestibulum = förgård + major = större + glandula = körtel.
vestibularis, nervus: subst. nervus vestibularis; balansnerven; den del av åttonde kranialnerven som leder balans- och lägesinformation från båggångarna och hinnsäckarna. Eng. vestibular nerve. Av lat. vestibulum = förgård + nervus = nerv.
vestibulocerebellum: subst. vestibulocerebellum; den fylogenetiskt äldsta delen av lillhjärnan (lobus flocculonodularis) som tar emot balansinformation och styr ögonrörelser och jämvikt. Eng. vestibulocerebellum. Av lat. vestibulum = (balansorganets) förgård + cerebellum = lillhjärna.
vestibulocochlearis, nervus: subst. nervus vestibulocochlearis [VIII]; balans-hörselnerven (åttonde kranialnerven); leder impulser från innerörat – balansorganet (vestibulär del) och snäckan (kokleär/hörseldel). Eng. vestibulocochlear nerve. Av lat. vestibulum = förgård + cochlea = snäcka + nervus = nerv.
vestibulum: subst. förrum; t.ex. vestibulum oris (munhålans förrum), vestibulum auris (innerörats kammare). Sv. vestibulum, förrum. Eng. vestibule. Av lat. vestibulum = förgård, ingångshall.
vestibulum aortae: subst. aortavestibulen; vänster kammares glattväggiga utflödesdel upp mot aortaklaffen. Eng. aortic vestibule. Av lat. vestibulum = förgård + aorta.
vestibulum laryngis: subst. struphuvudets förgård; den övre delen av struphuvudshålan, ovanför fickbanden. Eng. laryngeal vestibule. Av lat. vestibulum = förgård + grek. larynx = struphuvud.
vestibulum nasi: subst. näsförgården; det främre, hudklädda utrymmet innanför näsborren. Eng. nasal vestibule. Av lat. vestibulum = förgård + nasus = näsa.
vestibulum oris: subst. munförgården; det hästskoformade utrymmet mellan läppar/kinder och tänder/tandkött. Eng. oral vestibule. Av lat. vestibulum = förgård + os (oris) = mun.
vestibulum vaginae: subst. slidförgården; det område mellan de lilla blygdläpparna där urinrörsmynningen och slidöppningen ligger. Eng. vestibule of vagina. Av lat. vestibulum = förgård + vagina = slida.
vetus: adj. gammal, av gammalt datum, t.ex. om en gammal läkt skada. Eng. old. Av lat. vetus = gammal.
VFU: förk. verksamhetsförlagd utbildning; den del av en vårdutbildning som genomförs på en klinik eller arbetsplats under handledning.
VH: subst. förkortning som i källan anges för tillväxthormon (även benämnt GH eller STH), ett hormon från hypofysen som styr tillväxt. Eng. growth hormone. Jfr Tillväxthormon, Hypofys.
viabel: adj. (-t, -a) livsduglig, livskraftig; om t.ex. vävnad eller foster. Vid sårrengöring måste död vävnad avlägsnas ned till viabel (levande) vävnad. Sv. livsduglig. Eng. viable. Av lat. vita = liv. Jfr Nekros, Debridering.
vibrissa: subst. näshår; stela hår i näsborrarna. Sv. vibrisser, näshår. Eng. vibrissa (pl. vibrissae). Av lat. vibrare = vibrera; näshåren vibrerar vid luftrörelse.
vibrissae: subst. de styva hår som växer i näsöppningen. Sv. nästrånshår. Eng. hairs of vestibule of nose. Av lat. vibrissae = nästrånshår (av vibrare = vibrera).
Videolaryngoskop: subst. (-et, pl. -∅) laryngoskop med kamera som visar struphuvudet på en skärm och underlättar intubation. Eng. video laryngoscope. Jfr laryngoskop.
vigilitet: subst. (-en) vakenhet; grad av vakenhet och uppmärksamhet. Sv. vakenhet. Eng. vigilance. Av lat. vigil = vaken. Jfr Medvetandegrad.
vigorimeter: subst. (-n) instrument som mäter gripstyrka genom att en gummiblåsa kläms ihop; skonsammare alternativ till handdynamometer, t.ex. vid handledsbesvär. Eng. vigorimeter.
villi intestinales: subst. tarmluddet; de fingerlika utskott av tunntarmens slemhinna som mångfaldigar upptagsytan. Sv. tarmludd, tarmvilli. Eng. intestinal villi. Av lat. villus = hårtott + intestinum = tarm.
villi synoviales: subst. ledhinnetottar; små fingerlika utskott av ledhinnan. Eng. synovial villi. Av lat. villus = hårtott + synovialis = som hör till ledhinnan.
villus: subst. tarmludd; projektion av slemhinnan som ökar absorptionsytan i tunntarmen. Även villös (adj.) = försedd med villi (tarmludd) eller fransliknande utskott; luddig. Sv. villus, tarmludd. Eng. villus (pl. villi); villous (adj.). Av lat. villus = hår, ludd.
Vinca minor: subst. (lat.) vintergröna, oleanderväxt; alkaloider (vincamin) för cirkulation och blodtryck. Av lat. vincire = binda (de sega rankorna) + minor = mindre.
vincula tendinum: subst. senband; små bindvävsveck som för blodkärl till fingerböjarsenorna inuti senskidan. Eng. vincula tendinum. Av lat. vinculum = band + tendo = sena.
vinculum breve: subst. korta senbandet; det kortare av de två senband som försörjer en fingerböjarsena, nära dess fäste. Eng. vinculum breve. Av lat. vinculum = band + brevis = kort.
vinculum longum: subst. långa senbandet; det längre av de två senband som försörjer en fingerböjarsena. Eng. vinculum longum. Av lat. vinculum = band + longus = lång.
vinterkräksjuka: subst. (-n) mycket smittsam tarminfektion av norovirus med kräkningar och diarré, vanligast vintertid. Eng. norovirus gastroenteritis. Jfr norovirus. ICD-10: A08.1.
viral: adj. (-t, -a) som orsakas av eller hör till virus. Sv. virus-. Eng. viral. Av lat. virus = gift. Jfr Virus, Viremi.
viremi: subst. (-n) förekomst av virus i blodet. Eng. viremia. Av virus + gr. haima = blod. Jfr Viral, Septikemi.
virilisera: verb (-r, -de, -t) ge en kvinna manliga drag (maskulinisering), t.ex. skäggväxt och djup röst, pga. överskott av manligt könshormon. Eng. to virilize. Av lat. virilis = manlig (vir = man). Jfr Androgen, Hirsutism.
virologi: subst. (-n) läran om virus och virussjukdomar. Eng. virology. Av lat. virus = gift + gr. logos = lära.
virulens: subst. (-en) en mikroorganisms sjukdomsframkallande förmåga och dess grad av aggressivitet. Eng. virulence. Av lat. virulentus = giftig (virus = gift). Jfr Patogen.
viscera: subst. inälvorna; de inre organen i buk- och bröstkorgen. Sv. inälvor. Eng. viscera, organs. Av lat. viscus (pl. viscera) = inälva, inre organ.
visceral: adj. (-t, -a) visceral yta; mot de inre organen (jfr parietal), t.ex. visceral pleura täcker lungans yta. Sv. inälvsblad. Eng. visceral. Av lat. viscus = inälva, inre organ.
viscerocranium: subst. ansiktsskelettet; den del av skallen som bygger upp ansiktet och käkarna. Sv. ansiktsskelett. Eng. viscerocranium. Av lat. viscera = inälvor + grek. kranion = skalle.
Viscum album: subst. (lat.) mistel, sandelträdsväxt; halvparasit, använd mot högt blodtryck och (omtvistat) i cancervård. Giftig. Av lat. viscum = mistel/fågellim + album = vit (de vita bären).
viscus: subst. kött, inre organ, inälvorna; singularis av viscera. Sv. inre organ. Eng. viscus. Av lat. viscus = inre organ.
viskositet: subst. (-en) ett ämnes seghet eller inre motstånd mot att flyta. Sv. seghet. Eng. viscosity. Jfr Viskös.
viskös: adj. (-t, -a) seg och trögflytande. Sv. trögflytande. Eng. viscous. Av lat. viscum = klister. Jfr Viskositet.
visuell: adj. (-t, -a) som rör synen eller seendet. Sv. syn-. Eng. visual. Av lat. visus = syn (videre = se). Jfr Visus.
visus: subst. syn; synförmåga. Sv. syn, synförmåga. Eng. vision, visus. Av lat. videre = se; visus = syn.
vita pesten: subst. ålderdomligt uttryck för tuberkulos, särskilt lungtuberkulos, som under 1800- och tidiga 1900-talet skördade så många liv att den jämfördes med pesten; 'vita' efter de sjukas bleka utseende. Jfr Lungsot, Tuberkulos.
vital: adj. (-t, -a) livsviktig, om t.ex. ett organ; även livskraftig och livlig om en person. Eng. vital. Av lat. vita = liv. Jfr Vitalkapacitet.
vitalkapacitet: subst. (-en) den största luftvolym som kan andas ut efter maximal inandning; ett mått på lungfunktionen. Eng. vital capacity. Jfr Spirometri, Ventilation.
vitalparameter: subst. (-n, pl. vitalparametrar) grundläggande mätvärde som speglar kroppens livsviktiga funktioner: andningsfrekvens, syresaturation, blodtryck, puls, kroppstemperatur och medvetandegrad. Eng. vital sign. Jfr Andningsfrekvens, Medvetandegrad.
Vitex agnus-castus: subst. (lat.) kyskhetsträd (munkpeppar), kransblommig; frukterna påverkar menscykeln och PMS via prolaktin. Av lat. vitex = kyskhetsträd + grek. agnos = kysk + lat. castus = kysk.
vitiligo: subst. (-n) hudsjukdom med skarpt avgränsade, pigmentlösa (vita) fläckar där pigmentcellerna förstörts, ofta av autoimmun orsak. Sv. vitfläckssjuka. Eng. vitiligo. Av lat. vitium = fläck, fel. Jfr Melanocyt, Depigmentering. ICD-10: L80. ICD-11: ED63.
vitium cordis: subst. hjärtfel; medfödd eller förvärvad missbildning eller defekt i hjärtat, ofta i en klaff. Sv. hjärtfel. Eng. heart defect. Av lat. vitium = fel + cor = hjärta. Jfr Valvulär, VSD. ICD-10: medfött Q24.9, förvärvat klaffel I38.
vitrektomi: subst. (-n) operativt avlägsnande av ögats glaskropp (corpus vitreum), t.ex. vid näthinneåkommor. Eng. vitrectomy. Av lat. vitreus = glasartad + gr. ektome = bortskärande. Jfr Vitreus, Glaskropp.
vitreus: adj. glasartad; corpus vitreum = glaskroppen i ögat. Sv. glasig, vitrös. Eng. vitreous. Av lat. vitrum = glas + -eus.
VMA: subst. vaniljmandelsyra; den huvudsakliga nedbrytningsprodukten av adrenalin och noradrenalin, mäts i urinen vid misstanke om feokromocytom. Eng. vanillylmandelic acid. Jfr Katekolamin, Feokromocytom.
vocale, ligamentum: subst. ligamentum vocale; stämbandsligamentet; det elastiska band, conus elasticus fria övre kant, som spänner mellan kannbrosk och sköldbrosk inuti stämbandet. Eng. vocal ligament. Av lat. vox = röst + ligamentum = band.
vocalis: adj. ljudande, som tillhör rösten; t.ex. m. vocalis (stämbandsmuskeln), ligamentum vocale. Sv. vokal, röst-. Eng. vocal. Av lat. vox/vocis = röst.
vocalis, musculus: subst. musculus vocalis; den inre, finjusterande delen av thyroarytenoideus som ligger i själva stämbandet och ställer in dess spänning. Eng. vocalis. Av lat. vox = röst + musculus = muskel.
vola: subst. handflata; vola manus = handflatan. Sv. handflata. Eng. palm, vola. Av lat. vola = handflata.
volaris: adj. som hör till handflatan (eller fotsulan); synonymt med palmaris. Svensk form: volar. Sv. handflats-. Eng. volar, palmar. Av lat. vola = handflata. Jfr Vola, Palmaris.
volumeter: subst. (-n) kärl som mäter en kroppsdels volym genom vattenundanträngning, t.ex. handens, för att bedöma svullnad/ödem. Eng. volumeter.
voluntär: adj. (-t, -a) frivillig; viljestyrd. Sv. frivillig, viljestyrd. Eng. voluntary. Av lat. voluntas = vilja. Motsats Involuntär.
volvulus: subst. tarmvred; vridning av en tarmslynga kring sig själv eller sin tarmkäx, vilket ger stopp (ileus) och kan strypa blodförsörjningen. Sv. tarmvred. Eng. volvulus. Av lat. volvere = rulla, vrida. Jfr Ileus, Torsion.
vomer: subst. plogblad, plogben; os vomer = den platta benet i näsans nedre skiljevägg. Sv. vomer, plogbenet. Eng. vomer. Vardag. näsbenet. Av lat. vomer = ploge, plogblad.
vomitus: subst. kräkning; uppkastning av maginnehåll. Sv. kräkning. Eng. vomiting. Av lat. vomere = kräkas. Jfr Emesis, Antiemetika.
von Willebrands sjukdom: subst. vanligaste ärftliga blödningssjukdomen, orsakad av brist eller defekt på von Willebrand-faktorn. Eng. von Willebrand disease. ICD-10: D68.0. ICD-11: 3B12.
Vorbeireden: subst. (ty.) att tala förbi; att ge nära men avsiktligt fel svar på enkla frågor (ses vid Gansers syndrom). Sv. förbisvarande. Eng. vorbeireden, talking past the point. Av ty. vorbei = förbi + reden = tala.
vortex: subst. virvel; t.ex. vortex cordis = hjärtspetsen spiralformad (apex). Sv. virvel. Eng. vortex, whirl. Av lat. vertere = vrida; vortex = virvel.
vortex cordis: subst. hjärtvirveln; den spiralformiga virvel där hjärtmuskelfibrerna vrider sig kring hjärtspetsen. Eng. vortex of heart. Av lat. vortex = virvel + cor = hjärta.
vortices pilorum: subst. virvelformiga mönster där håren utgår från en punkt, t.ex. hjässvirveln. Sv. hårvirvlar. Eng. hair whorls. Av lat. vortex = virvel + pilus = hår.
vorticosae, venae: subst. venae vorticosae (vortexvenerna); virvelvenerna; de (vanligen fyra) vener som tömmer ögats åderhinna (choroidea) bakåt ut genom senhinnan. Eng. vorticose veins. Av lat. vortex = virvel + vena = ven.
VRE: subst. vankomycinresistenta enterokocker; tarmbakterier som blivit motståndskraftiga mot antibiotikumet vankomycin, en vårdhygienisk riskbakterie. Eng. vancomycin-resistant enterococci. Jfr Antibiotikaresistens, MRSA.
VRI: förk. vårdrelaterad infektion; infektion som uppkommer i samband med vård eller behandling (nosokomial infektion). Eng. healthcare-associated infection.
VSD: subst. ventrikelseptumdefekt; medfött hjärtfel med hål i skiljeväggen mellan hjärtats två kammare. Eng. ventricular septal defect. Jfr Vitium cordis, ASD.
VTE: subst. venös tromboembolism; samlingsbegrepp för blodproppssjukdom i vener, dvs. djup ventrombos (DVT) och lungemboli. Eng. venous thromboembolism. Jfr DVT, Lungemboli, Tromboembolism.
vulnerabel: adj. (-t, -a) sårbar; särskilt känslig för skada eller sjukdom. Sv. sårbar. Eng. vulnerable. Av lat. vulnus = sår. Jfr Vulnus.
vulnus: subst. sår; skada med bruten hud eller vävnad. Sv. sår. Eng. wound. Av lat. vulnus = sår. Jfr Vulnerabel, Ulkus. ICD-10: sår, kodas efter lokal (öppet sår, S-koder).
vulva: subst. de yttre kvinnliga könsdelarna: blygdläppar, klitoris och slidöppning. Sv. yttre könsdelar, blygd. Eng. vulva. Av lat. vulva = livmoder, sköte. Jfr Vulval, Vulvovaginit.
vulval: adj. (-t, -a) som rör vulva, kvinnans yttre könsorgan. Eng. vulval, vulvar. Jfr Vulva.
vulvodyni: subst. (-n) långvarig smärta eller brännande känsla i och kring slidöppningen utan påvisbar bakomliggande skada eller sjukdom. Eng. vulvodynia. Av lat. vulva + gr. odyne = smärta. Jfr Vulva, Dyspareuni. ICD-10: N94.8.
vulvovaginit: subst. (-en) samtidig inflammation i slidan och de yttre könsdelarna (vulva). Eng. vulvovaginitis. Av lat. vulva + vagina + -it. Jfr Vaginit, Vulva. ICD-10: N76 (vaginit/vulvit).
VUR: förk. (eng.) vesikoureteral reflux; backflöde av urin från urinblåsan upp i urinledare och njure, med risk för upprepade njurinfektioner hos barn. Eng. vesicoureteral reflux.
VVH: subst. vänsterkammarhypertrofi; förtjockning av muskelväggen i hjärtats vänstra kammare, ofta tecken på långvarig tryckbelastning som vid högt blodtryck. Eng. left ventricular hypertrophy. Jfr Hypertrofi, Hypertoni.
värmeslag: subst. (-et) livshotande överhettning av kroppen när värmeregleringen sviktar vid ansträngning eller hög omgivningstemperatur; ger hög kroppstemperatur och påverkat medvetande. Sv. värmeslag. Eng. heat stroke. Jfr Hypertermi.
vätskeretention: subst. (-en) ansamling av vätska i kroppen pga. att vatten och salt hålls kvar, t.ex. vid hjärt- eller njursvikt. Sv. vätskeansamling. Eng. fluid retention. Av sv. vätska + lat. retentio = kvarhållning. Jfr Ödem. ICD-10: vätskeöverskott E87.7 (ödem R60).
vävnad: subst. (-en, pl. -er) samling celler med likartad byggnad och funktion som tillsammans bygger upp kroppens organ (t.ex. muskel-, nerv- och bindväv). Eng. tissue. Jfr Histologi, Biopsi.
vårdcentral: subst. (-en, pl. -er) mottagning inom primärvården som svarar för allmän hälso- och sjukvård i ett område. Sv. hälsocentral. Eng. health centre.
vårdhygien: subst. (-en) ämnesområde och tilläggsspecialitet inriktat på att förebygga vårdrelaterade infektioner och smittspridning i vården. Eng. infection control.
vårta: subst. (-n) godartad, virusorsakad (HPV) förtjockning av huden. Lat. verruca. Eng. wart. ICD-10: B07. ICD-11: 1E80.

Sök i ordlistan