J – medicinska termer med etymologi

jejunales, arteriae: subst. arteriae jejunales; jejunalartärerna; grenar av övre tarmkäxartären till tomtarmen (jejunum), bildar arkader i tunntarmsmesot. Eng. jejunal arteries. Av lat. jejunum = tomtarm + arteria = artär.
jejunalis: adj. som hör till jejunum; t.ex. arteriae jejunales. Sv. jejunal. Eng. jejunal. Av lat. jejunum = tom tarm.
jejunum: subst. tomtarm; tunntarmens mittdel (ca 2,5 m), vanligen tom vid obduktion. Sv. jejunum, tomtarm. Eng. jejunum. Av lat. jejunus = tom, fastande; tarmen är ofta tom.
jejunus: subst. måttfull, tom; jejunum är ofta tom. Sv. tom, fastande. Eng. jejune, empty. Av lat. jejunus = fastande, hungrig.
JIA: förk. juvenil idiopatisk artrit; samlingsnamn för kroniska ledinflammationer som debuterar före 16 års ålder utan känd orsak (barnreumatism). Sv. barnreumatism. Eng. juvenile idiopathic arthritis. Av lat. juvenilis = ungdomlig + gr. idios = egen, säregen + arthritis = ledinflammation. Se JRA, Juvenil.
jonisera: verb (joniserar, joniserade, joniserat) tillföra eller avlägsna en eller flera elektroner från en atom eller molekyl så att den får en elektrisk laddning och blir en jon. Eng. ionize. Vardag. ge en atom elektrisk laddning. Av gr. ion = den som går, vandrar (joner vandrar mot elektroder).
jonisering: subst. processen då en atom eller molekyl tillförs eller förlorar elektroner och därmed får en elektrisk laddning (blir en jon); t.ex. det som joniserande strålning orsakar i vävnad. Sv. jonisation. Eng. ionization. Vardag. när en atom får elektrisk laddning. Av gr. ion = den som går, vandrar.
JRA: förk. juvenil reumatoid artrit; äldre benämning på barnreumatism, i nyare terminologi vanligen ersatt av JIA. Sv. barnreumatism. Eng. juvenile rheumatoid arthritis. Se JIA.
juga alveolaria: subst. tandhålsåsarna; upphöjningarna på käkens framsida som tandrötterna ger upphov till. Eng. alveolar yokes. Av lat. jugum = ås, ok + alveolus = tandhåla.
jugularis: adj. som hör till halsen/jugularvenen; t.ex. vena jugularis interna/externa, foramen jugulare. Sv. jugulär. Eng. jugular. Av lat. jugulum = halsens framsida.
jugularis anterior, vena: subst. vena jugularis anterior; främre halsvenen; ytlig ven längs halsens framsida. Eng. anterior jugular vein. Av lat. jugulum = nyckelbensgrop + anterior = främre + vena = ven.
jugularis externa, vena: subst. vena jugularis externa; yttre halsvenen; ytlig ven som tömmer skalpen och ansiktets utsida och mynnar i nyckelbensvenen; syns på halsen och stiger vid högt centralt ventryck. Sv. yttre halsven. Eng. external jugular vein. Av lat. jugulum = nyckelbensgrop + externus = yttre + vena = ven.
jugularis interna, vena: subst. vena jugularis interna; inre halsvenen; halsens stora ven som tömmer blodet från hjärnan (via durasinus), ansiktet och halsen; börjar som sigmoideumsinus fortsättning i jugularforamen och förenas med nyckelbensvenen. Sv. inre halsven. Eng. internal jugular vein. Av lat. jugulum = nyckelbensgrop + internus = inre + vena = ven.
jugularis, truncus: subst. truncus jugularis; jugulartruncus; lymfstammen som dränerar huvudet och halsen på vardera sidan. Eng. jugular trunk. Av lat. jugulum = nyckelbensgrop + truncus = stam.
jugulodigastricus, nodus: subst. nodus jugulodigastricus; jugulodigastriska knutan (tonsillknutan); en stor djup halslymfknuta nedanför käkvinkeln som dränerar tonsiller och tunga och ofta sväller vid halsinfektioner. Eng. jugulodigastric node. Av lat. jugulum = nyckelbensgrop + venter = (digastrikusmuskelns) buk + nodus = knuta.
juguloomohyoideus, nodus: subst. nodus juguloomohyoideus; jugulo-omohyoidala knutan (tungknutan); djup halslymfknuta som särskilt dränerar tungan. Eng. jugulo-omohyoid node. Av lat. jugulum + omohyoideus (muskel) + nodus = knuta.
jugulum: subst. halsens framsida; strupe, halsgrop. Sv. halsgrop, jugulum. Eng. jugulum, throat. Av lat. jugum = ok, hals.
jugum sphenoidale: subst. kilbensoket; den plana benbryggan på kilbenskroppens ovansida framför sella turcica. Eng. jugum sphenoidale. Av lat. jugum = ok + os sphenoidale = kilben.
junctio anorectalis: subst. anorektala övergången; gränsen mellan ändtarmen och analkanalen. Eng. anorectal junction. Av lat. junctio = förening + anus = ändtarmsöppning + rectum = ändtarm.
junctura: subst. led; förbindelse mellan två eller flera ben. Eng. joint. Av lat. iungere = förbinda, foga samman.
junctura cartilaginea: subst. broskfog; förbindelse där benen hålls samman av brosk. Sv. broskfog. Eng. cartilaginous joint. Av lat. iunctura = förbindelse + cartilago = brosk.
junctura fibrosa: subst. bindvävsfog; förbindelse där benen hålls samman av tät bindväv (t.ex. bensöm). Sv. bindvävsfog. Eng. fibrous joint. Av lat. iunctura = förbindelse + fibra = tråd, fiber.
junctura ossea: subst. benfog; förbindelse där brosk eller bindväv ersatts av ben (synostos). Eng. bony union. Av lat. iunctura = förbindelse + os (ossis) = ben.
junctura synovialis: subst. äkta led; rörlig led med ledhåla, ledkapsel och ledytor klädda med brosk. Sv. synovialled. Eng. synovial joint. Av lat. iunctura = förbindelse + grek. syn + ovum = (vätska som) liknar äggvita.
juncturae cartilagineae cranii: subst. skallens broskfogar; fogar där skallbenen förenas av brosk. Eng. cranial cartilaginous joints. Av lat. iunctura = förbindelse + cartilago = brosk + cranium = skalle.
juncturae cinguli pectoralis: subst. skuldergördelns fogar; lederna som förbinder nyckelben och skulderblad med bålen. Eng. joints of pectoral girdle. Av lat. iunctura = förbindelse + cingulum = gördel + pectus = bröst.
juncturae cinguli pelvici: subst. bäckengördelns fogar; lederna och fogarna som binder samman höftbenen och korsbenet till bäckenringen. Eng. joints of pelvic girdle. Av lat. iunctura = förbindelse + cingulum = gördel + pelvis = bäcken.
juncturae columnae vertebralis: subst. kotpelarens fogar; samlingsnamn på lederna och fogarna mellan ryggkotorna. Eng. vertebral joints. Av lat. iunctura = förbindelse + columna = pelare + vertebra = kota.
juncturae cranii: subst. skallens fogar; samlingsnamn på alla fogar och leder mellan skallens ben. Eng. joints of skull. Av lat. iunctura = förbindelse + cranium = skalle.
juncturae fibrosae cranii: subst. skallens bindvävsfogar; fogar där skallbenen hålls samman av bindväv (bensömmar och syndesmoser). Eng. cranial fibrous joints. Av lat. iunctura = förbindelse + fibra = fiber + cranium = skalle.
juncturae membri inferioris: subst. nedre extremitetens fogar; samlingsnamn på alla leder i bäckengördel, ben och fot. Eng. joints of lower limb. Av lat. iunctura = förbindelse + membrum inferius = nedre lem.
juncturae membri inferioris liberi: subst. den fria nedre extremitetens fogar; lederna i ben och fot (utom bäckengördeln). Eng. joints of free lower limb. Av lat. membrum inferius liberum = fri nedre lem.
juncturae membri superioris: subst. övre extremitetens fogar; samlingsnamn på alla leder i skuldergördel, arm och hand. Eng. joints of upper limb. Av lat. iunctura = förbindelse + membrum superius = övre lem.
juncturae membri superioris liberi: subst. den fria övre extremitetens fogar; lederna i arm och hand (utom skuldergördeln). Eng. joints of free upper limb. Av lat. membrum superius liberum = fri övre lem.
juncturae ossium: subst. benförbindelser; samlingsnamn på alla slags fogar och leder mellan kroppens ben. Eng. bony joints. Av lat. iunctura = förbindelse + os (ossis) = ben.
juncturae thoracis: subst. bröstkorgens fogar; samlingsnamn på lederna mellan revben, bröstkotor och bröstben. Eng. thoracic joints. Av lat. iunctura = förbindelse + grek. thorax = bröstkorg.
juvenil: adj. (juvenilt, juvenila) ungdomlig; som rör eller uppträder hos barn och ungdom, ofta om sjukdomsformer som debuterar tidigt i livet (t.ex. juvenil diabetes, juvenil idiopatisk artrit). Sv. ungdomlig. Eng. juvenile. Av lat. juvenilis = ungdomlig, av juvenis = ung.
juvenil idiopatisk artrit: subst. samlingsnamn (JIA) för kroniska ledinflammationer som börjar före 16 års ålder. Eng. juvenile idiopathic arthritis. ICD-10: M08. ICD-11: FA24.
järn: subst. (-et) grundämne och metall (Fe) som är nödvändigt för hemoglobinets syretransport; mäts i blodet vid utredning av järnbrist och järnöverskott. Eng. iron (Fe). Referensvärde (vuxen): ca 9–34 µmol/L (varierar under dygnet). Jfr Ferritin, Transferrin, TIBC, Järnbristanemi.
järnbristanemi: subst. den vanligaste formen av blodbrist, orsakad av brist på järn. Lat. anaemia sideropenica. Eng. iron deficiency anaemia. Jfr anemi. ICD-10: D50. ICD-11: 3A00.
jättecellsarterit: subst. inflammation i medelstora och stora artärer (oftast tinningartären) hos äldre. Lat. arteritis gigantocellularis. Sv. temporalisarterit. Eng. giant cell arteritis. Jfr temporalisarterit. ICD-10: M31.6 (med polymyalgi M31.5). ICD-11: 4A44.4.

Sök i ordlistan